Hemliga skäl. Den 21 september 2008

I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår en insändarartikel av Jouko Tikkanen, som är kommunfullmäktigeledamot i Sibbo och som kandiderar för Centern i kommunalvalet. Tikkanen har även gjort sig känd som författare till romanen "Sipoon ryöstö". (Se "Rånet av Sibbo. Den 29 november 2007".) I insändarartikeln försvarar Tikkanen Centern angående fallet Sibbo genom att notera att ministrarna Paavo Väyrynen och framför allt Mauri Pekkarinen försvarade Sibbo. Samtidigt noterar Tikkanen att Sfp:s ordförande Jan-Erik Enestam inte höjde på rösten till Sibbos försvar våren 2008. Jag citerar ur insändaren, som har rubriken "Pekkarinen ja Väyrynen olivat Sipoon puolesta":

Todellinen rajansiirron syy on salainen. Vaikka Sipoo päätti yleiskaavaprosessissaan ottaa kaksinkertaisen vastuun metropolin tarpeista, se ei vaikuttanut siihen sopimukseen, jonka Helsingin kaupungln johto (Jari Vapaavuori ja Jussi Pajunen) ja puolueiden puheenjohtajat (Eero Heinäluoma, Jyrki Katainen ja Vanhanen) olivat keväällä 2006 tehneet. Mielenkiintoista on, etta silloin rkp:n s- puheenjohtajajaympäristöministeri Jan-Erik Enestam ei korottanut ääntään Sipoon puolesta.

Våren 2006 siktade Enestam på att bli generalsekreterare för Nordiska ministerrådet efter att han avslutat sin karriär som politiker. Här hade han behövt statsminister Matti Vanhanens uppbackning, men Vanhanen förefaller inte ha lagt ett strå i kors för att främja Enestams kandidatur. Å andra sidan hade Sfp, enligt vad Matti Vanhanen sade till medierna i juni 2006, förhållit sig "konstruktivt" till förslaget på en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. När det begav sig veckan före misdommaren 2006 hade Sfp redan bytt ordförande. Stefan Wallin, som i egenskap av statssekreterare var medlem strukturgruppen, hade kritiserat "nykolonialismen" och "kleptokratin" redan i januari 2006. (Se "Alternativet Borgå. Den 30 april 2008".) Å andra sidan torde Wallin ännu samma vecka som Helsingfors lade fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen ha medverkat i ett försök att få till stånd en kompromiss.

Att partiordförandena för de tre största partierna kom överens med Helsingfors representanter om en inkorporering har de berörda parterna inte förnekat. Denna överenskommelse borde ha gjort så väl Vanhanen som Jyrki Katainen jäviga att delta i statrådets Sibbobeslut. Enligt den officiella versionen gav Vanhanen och SDP:s dåvarande ordförande Eero Heinäluoma bara kommunminister Hannes Manninen mandat att genomdriva en inkorporering, men det förefaller uppenbart att Vanhanen och Heinäluoma diskuterat saken direkt med Helsingfors representanter. Heinäluoma måste ju ha underhandlat med Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen, som även var SDP:s förhandlare angående PARAS (KSSR). Överborgmästare Jussi Pajunen har själv dessutom lyft fram Katainens centrala roll i förhandlingarna om Sibbo våren eller försommaren 2006. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".)

Tikkanen skriver att den verkliga orsaken till gränsjusteringen är hemlig. Det stämmer att staten inte kunnat ge någon trovärdig motivering, men för dem som regelbundet läser denna blogg torde kopplingen till kommunreformen inte vara en hemlighet. Katainen skäl att stöda Helsingfors krav på sydvästra Sibbo är det inte så svårt att gissa sig till, men Vanhanens och Manninens motiv har för de flesta förblivit en gåta. Själv finner jag det anmärkningsvärt att varken Enestam eller Wallin påtalat kopplingen mellan å ena sidan fallet Sibbo och å sidan förhandlingarna om kommunreformen och Paras-ramlagen. Wallin har endast indirekt på sin blogg antytt att en lösning av "Sibbofrågan" var nödvändig för att ro ramlagen i hamn. (Se "Wallins blogg. Den 26 april 2008".) Månne inte även Sfp:s viceorde Christel Liljeström känner till de hemliga skälen. Om man hade lyft fram kopplingen till PARAS, hade Vanhanens - och Manninens - jäv varit mera uppenbart. Hade kopplngen till PARAS gjorts allmänt känd, hade Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula knappast heller kunnat deltaga i HFD:s avgörande i fallet Sibbo.