Olika slag av korruption. Den 17 juni 2008

Mediernas intresse för valfinansieringen ser ut att avta. Åtminstone för tillfället intresserar Matti Vanhanens nya kärlek mera än statsministerns inblandning i valfinansieringshärvan. Men mediedrevet har kanske redan fört med sig bestående förändringar. Avslöjandena kring Kehittyvien maakuntien Suomi har hos många öppnat ögonen för den korruption som trots allt existerar i Finland. Speciellt mycket korruption finns det i byggnadsbranschen, som har starka band till politiken.

Helsingin Sanomat publicerade den 6 juni en artikel med rubriken "Syyttäjät: Poliitikot velttoilevat tahallaan pimeän työn torjunnassa". Samma dag publicerade tidningen ett öppet brev av Otto Jämsén och tio andra åklagare. Stefan Holmström lyfter i ledaren i fredagens nummer av Borgåbladet fram härads-åklagare Otto Jämséns starka beskyllningar om politikerns ovilja att motarbeta den ekonomiska brottsligheten inom byggnadsbranschen. Jag citerar ur ledaren, som har rubriken: "Politiker drar nytta av ekobrottsligheten":

Bara några dagar efter sitt brev fick åklagarna flankstöd från ett betydande håll: polisinspektör Matti Rinne vid inrikesministeriets polisavdelning anser att regeringen år efter år urvattnar alla förslag till reformer. I fjol fick han höra att inga reformer är att vänta under denna regeringsperiod. Med andra ord sker inget fram till 2011.
Rinne säger hårresande saker: han anser att det är skäl att undersöka kopplingarna mellan regeringens passivitet och de valunderstöd som företag betalar till politiker.
”Polisen borde nu med aktiv spaning gräva fram protokoll och reda ut vem som har fått valstöd, hur allt har gått till”, säger Rinne.
Logiken är enkel: Mc-ligor och andra kriminella ligor sköter kvittohandeln, mellanhänderna lurar staten, huvudentreprenörerna sparar pengar, affärsmännen högst upp gör större vinster – och så finns det mer pengar till valunderstöd.

Jag har på denna blogg flera gånger lyft fram misstankar om korruption i fallet Sibbo. Se "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008". Det rör sig mycket pengar från byggnadsbolag till partikassor, men all korruption handlar inte om pengar. Hufvudstadbladet publicerade fredagen den 13 en artikel med rubriken "Finland inte alls minst korrumperat", där det noteras att förekomsten av korruption är en definitionsfråga. Jag citerar:

Kommissarie Jenni Klemola tog i går på polisens, försäkringsbranschens och mediernas diskussionsdagar snabbt publiken ur villfarelsen att korruption inte förekommer i Finland.
Skillnaden mellan Finland och länder i Sydeuropa är att vi talar om tjänstebrott, mutbrott och bedrägeri utan att använda ordet korruption. I motsvarande fall på kontinenten skulle medierna snabbt skrika ut budskapet att ett nytt korruptionsfall avslöjats.
Enligt Jenni Klemola finns ingen godkänd internationell definition för korruption. Därför får varje land definiera termen som man vill.
Ordet korruption förekommer över huvud taget inte i finländsk lagstiftning. I politiska program saknas också ordet helt.
Transparency Index som år efter år betraktar Finland som ett av världens minst korrumperade länder gör ingen vetenskaplig jämförelse. Mätningen av korruptionsindexet bygger på expertutlåtanden. Och eftersom varken medier eller rättsväsende använder ordet korruption i Finland drar experterna slutsatsen att fenomenet är okänt hos oss.
Rättsfallen som berör bedrägeri, mutbrott och tjänstebrott beaktas inte. Men nu väntar jag med spänning på mätningsresultatet nästa höst. Hur påverkar alla oklarheter om valfinansieringen Finlands index?
Jenni Klemola anser att alla former av missbruk av maktposition för egen vinning är att betrakta som korruption.

I Finland torde det inte vara vanligt att politiker och tjänstemän tar emot kuvert under bordet, men det finns andra sätt att belöna en tjänsteman som på önskat sätt missbrukar sin position i samband med en beredning. Jag har förundrat mig över hur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi riskerade sitt rykte i samband med Sibboutredningen. Det visade sig emellertid att han trots sin skandalösa Sibboutredning av kommunminister Mari Kiviniemi i januari utnämdes till utredningsman för en eventuell sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi. (Någon slutrapport till ministeriet lär han inte denna gång ha fått till stånd.) Jag har förundrat mig över att regeringsråd Arto Sulonen varit beredd att riskera åtal för tjänstebrott i samband med sin högst partiska beredning av Sibbofrågan. Det visade sig emellertid att tjänsten som överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet blev ledig, då Cay Sevón utsetts till vd för kulturhuvudstadsprojektet Åbo 2011. Kuntalehti publicerade den 20 maj en notis med rubriken "Hallitusneuvos Sulonen ja Oulun Laajala hakevat VM:n kuntaosaston päälliköksi".