Helsingin Sanomat har frågat partiordförandena om de anser att ett skilt "metropolprogram" behövs i nästa regering och om de tycker att det behövs en egen minister för att att sköta Helsingforsregionens ärenden. Tidningen redogör för ordförandenas svar under rubriken "Puolueiden puheenjohtajat haluavat Helsingin seudun hallitusohjelmaan". För en tid sedan föreslog Eero Heinäluomas specialmedarbetare Hannu Juohki att det behövs en Helsingforsminister som sköter om sköter "metropolområdet". Till metropoministerns uppgifter skulle enligt Jouhki även höra samarbete med andra "metropoler" så som Stockholm, Tallin och Sankt Petersburg. (Se Besvär till Högsta förvaltningsdomstolen. Den 15 januari 2007.) Förslaget lyftes fram i Helsingin Sanomat den 14 januari under rubriken "Hannu Jouhki haluaa ministerin hoitamaan metropoliasioita", men på sin webbplats hade Jouhki under rubriken "Helsinki on suomalaisten ainoa pääkaupunki" föreslagit en Helsingforsminister redan i november.
Förslaget på en en Helsingforsminister har kritiserats av flera Helsingforspolitiker. På sin blogg skrev stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori den 9 december under rubriken "Helsinki-ministeri?" följande:
Esitys kuulostaa lähtökohtaisesti hyvältä. Vihdoinkin joku ymmärtää maan pääkaupunkia. Vihdoinkin saataisiin joku, joka myös pitäisi huolta Helsingin asiasta. Esitys kuitenkin kuulostaa paremmalta kuin mitä se oikeasti on. Vannoutuneena Helsingin puolestapuhujana olen kovasti epäileväinen. Itse asiassa en kannata esitystä. Minusta se on populistinen, kapeakatseinen, keinotekoinen ja väärä. Toteutuessaan se voisi jopa toimia Helsinkiä vastaan.
Nu har Heinäluoma enligt Helsingin Sanomat försiktigt ställt sig bakom förslaget på en Helsingforsminister. Å andra sidan säger han att även kommunministern kunde sköta Helsingfors ärenden.
Ur Sibbos synvinkel är frågan om ett "metropolprogram" betydelsefullt, emedan metropolpolitiken och det av kommunministern stödda metropolsamarbetet hittills främst har handlat om att pressa fram ställningstaganden som stöder Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo. Helsingfors har utnyttjat i samband med kommun- och servicestrukturreformen utnyttjat sin starka ställning i Nylands förbund och Delegationen för huvudstadsregionen för att driva sin utvidgning till Sibbo. Jag har på denna blogg hävdat att förslaget att slå samman Nylands förbund och Östra Nylands förbund åtminstone delvis handlar om att ge Helsingfors kontroll över stadens markegendom i sydvästra Sibbo. (Se Initiativ till ändring av landskapsindelning. Den 21 januari 2007.) Påståendet låter kanske orimligt, men det får stöd av Jan Vapaavuoris anförande den 25 oktober 2005 vid samarbetsmötet för huvudstadregionen (den utvidgade delegationen för huvudstadsregionen):
Helsingin metropolialue on viimeisten vuosikymmenten aikana levinnyt luontevasti niin pohjoiseen kuin länteen. Saman logiikan on pakko toimia myös Helsingin niemeltä itään päin. On täysin mahdotonta ajatella, että Sipoo ja varsinkaan sen läntiset osat eivät tulisi jatkossa elimellisesti olemaan osa alueen urbaania yhdyskuntarakennetta. Pahoin pelkään, ettei esillä ollut Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistäminen, ole tältä osin riittävä toimenpide.
Socialdemokraterna vill ge staten större kontroll över huvdstadsregionen, men Samlingspartiet, som i Helsingfors, i Delegationen för huvudstadsregionen och i Nylands förbund har en ledande ställning, vill inte ge bort makten. Endast då det gäller att slå samman de nyländska lanskapsförbunden och inkorporera sydvästra Sibbo vill man att staten skall utöva makt i strid med den kommunala självstyrelsen.
Kommun- och servicestrukturreformen ger staten möjlighet att tvångssammanslå kommuner som inte frivilligt samarbetar. Samtidigt som Helsingfors har förespråkat att sydvästra Sibbo skall anslutas till "huvustadsregionen" eller Helsingfors, har Samlingspartiet i Helsingfors och Helsingfors stads samlingspartistiska ledning tagit ställning för en sammanslagning av städerna i Huvudstadsregionen. Detta har varit ett effektivt sätt att få de övriga SAD-kommunerna att "samarbeta" och i gemensamma ställningstaganden ställa sig bakom Helsingfors östexpansion. (Se Initiativ till ändring av landskapsindelning. Den 21 januari 2007.) Det är väl klart att trycket på grannstäderna skulle minska, om Helsingfors fick nya områden att breda ut sin bebyggelse på i Sibbo. I sitt anförande om kommun- och servicestrukturreformen "Pääkaupunkiseutu ja historiallinen kuntauudistus" vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 11 januari 2006 sade Vapaavuri följande:
Olen itse vakuuttunut siitä, että järkevintä olisi yhdistää Helsinki, Espoo, Vantaa, Kauniainen ja läntiset osat Sipoosta uudeksi suurkaupungiksi. Tämä olisi selvästi selkein ja yksinkertaisin tapa varmistaa seudullisesti kokonaisvaltainen, yhdyskuntarakenteen ja kansainvälisen kilpailukyvyn kannalta tarkoituksenmukainen päätöksenteko.
Vapaavuori medgav i sitt anförande att han tidigare ifrågasatt en sammanslagning. Vad fick honom att så radikalt ändra åsikt och ställa sig bakom en åsikt som tidigare närmast företrätts av enskilda socialdemokrater och gröna? I samma anförande sade Vapaavuori att "Läntinen Sipoo tuleekin liittää Helsinkiin, jos laajemmasta yhdistämisestä ei jostakin syystä tulisi mitään." Man kan fråga sig om stödet för an sammanslagning av SAD-området till en enda administrativ kommun är en uppriktig politisk linje eller bara ett uttryck för en skrämseltaktik. Av Jan Vapaavuoris ställningstagande i en artikel med rubriken "Kuntaliitoksia, alueliitoksia, seutuhallintoa vai yhteistyötä?" i Helsingin Uutiset den 11 maj 2005 torde framgå att förslaget till en sammanslagning inte handlar om en uppriktig åsikt:
Aikakautemme haasteet pääkaupunkiseudulla on ratkaistavissa yhteistyön kautta, mikä erilaisista ratkaisumalleista on vähiten dramaattisin ja vähiten ristiriitoja herättävä. Linjan hyvänä puolena on myös se, ettei se vaadi valtiovallan väliintuloa, vaan perustuu kuntien omiin päätöksiin. Kuntarajoja ei tarvitse muuttaa eikä uusia hallinnontasoja pystyttää, jos alueen kaupungit pystyvät tiivistämään yhteistoimintaansa tavalla, joka luo ratkaisuja yhteisiin murheisiin. Tämä vaatii itse kultakin kaupungilta paljon, ennen kaikkea kykyä nousta omien, usein lyhytnäköisten intressien yläpuolelle sekä halua ja kykyä oppia ajattelemaan seudullisesti. Valtiovalta puolestaan edistää asiaa parhaiten antamalla tälle työlle omalta osaltaan työrauhan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar