Konklav. Den 20 juni 2009

Jag har i ett flertal blogginlägg redogjort för hur en lösning på Sibbofrågan var en förutsättning för att man skulle uppnå enighet om kommunreformen och ramlagen i juni 2006. I första hand var det de två stora regeringspartierna Centern och socialdemokraterna som inte kunde komma överens. Om man utgår från att en överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att partiernas respektive huvudförhandlare Hannes Manninen och Rakel Hiltunen skulle komma till förhandlingsresultat om KSSR, så är det lite märkligt att det i slutändan var Samlingspartiet och Jyrki Katainen som garanterade att den överenskomna inkorporeringen förverkligades. Att Katainen tillsammans med bl.a. Matti Vanhanen röstade för en ändring i kommunindelningen är i sig inte speciellt märkligt. Katainen hade redan i januari 2007 låtit förstå att han som minister skulle rösta för en inkorporering av sydvästra Sibbo. (Se "En valfråga. Den 24 januari 2007".) Det anmärkningsvärda är att Katainen på synnerligen tvivelaktiga grunder lade fram ett motförslag till den föredragande ministern Mauri Pekkarinens förslag och såg till att alla närvarande samlingspartistiska ministrar röstade för en ändring i kommunindelningen - och enligt pålitliga källor såg till att vissa ministrar var förhindrade att deltaga i statsrådets sammankomst då det begav sig.

Katainens och Samlingspartiets agerande torde bygga på två olika överenskommelser, dels en överenskommelse i samband med regeringsförhandlingarna våren 2007, dels en överenskommelse i samband med förhandlingarna om KSSR i juni 2006. I strukturgruppen, som kom överens om KSSR och ramlagen, var även de dåvarande oppositionspartierna representerade. Överenskommelsen våren 2007 byggde till stor del på överenskommelserna i samband med KSSR-förhandlingarna. Genast efter statsrådets beslut i slutet av juni 2007 avslöjade Jussi Pajunen att Katainen i själva verket hade haft en central roll i överenskommelsen i Sibbofrågan i juni 2006. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".)
Jag har flera gånger hävdat att Sfp-ministrarna vet mera om kopplingar och inofficiella avtal i Sibbofrågan än vad de avslöjat i offentligheten, men egentligen har Wallin, så som jag noterat bl.a. i blogginlägget "Wallins blogg. Den 26 april 2008", avslöjat det viktigaste. Wallin torde inte själv ha deltagit i förhandlingarna om Sibbo, men han har varit med då strukturgruppen kommit fram till förhandlingsresultat som byggt på en lösning av Sibbofrågan.





Påven väljs av ett konklav som sammankommer i Sixtinska kapellet. Namnet 'konklav' syftar på att kardinalerna sammankommer till val bakom lykta dörrar. Då en kvalificerad majoritet röstat för en påvekandidat bränns valsedlarna upp tillsammans med torr halm, vilket ger upphov till vit rök. Hur enighet uppnås förblir okänt för omvärlden, men tvånget att uppnå resultat torde vara en betydande faktor. Det är även troligt att förhandlingar redan har förts innan Kardinalerna låses in i Sixtinska kapellet. Hemlighetsmakeriet har gett upphov till allehanda konspirationsteorier.

Den 29 juni 2006 skrev den nyvalde partiordföranden Stefan Wallin ett blogginlägg som han gav den träffande rubriken "Vit rök - en ramlag!". Jag har citerat ur inlägget förut, men citerar på nytt:

Vit rök - en ramlag!

Det blidde en ramlag - i alla fall. Klockan var väl strax efter halv tre på onsdagen när jag vågade tänka den tanken. Då satt jag, sida vid sida med Eva Biaudet, på strukturarbetsgruppens möte på inrikesministeriet. Det möte som skulle bli det sista - och alltså också blev det. Det var tydligen många som väntade på besked. Sisådär halv tre pep det till i strukturarbetsgruppsmedlemmarnas mobiltelefoner. Det var ett sms från FNB:s snabbnyhetsservice: “Regeringspartierna är överens om ramlagen”. Tala om snabb förmedling. Tala om läckor. Good news travel fast. ...

Efter presskonferensen kände nog alla en stor lättnad. Ramlagen var i hamn. Men så återstår också flera problem. Ett av dem är Sibbo - eller snarare den helsingforsiska vrålhungern efter 5000 hektar av denna sin granne. Detta kan vara bra att veta: Sibbofrågan var aldrig uppe i strukturarbetsgruppen för diskussion. Inte en gång. Också det här bevisar vilka mörkrets krafter som opererat bakom ridån.

Ett förhandlingsresultat om KSSR var viktigt även för Sfp, men varför blandar Wallin in Sibbo i detta sammanhang? Sibbo hade visserligen diskuterats tidigare i samband med kommunreformen, men Sibbofrågan hade ju, som Wallin säger, inte en gång varit uppe för diskussion i strukturgruppen. Varför talar Wallin om "mörkrets krafter som opererat bakom ridån", om Sibbo inte var en fråga för strukturgruppen? Svaret är naturligtvis att Sibbo i högsta grad var en fråga för strukturgruppen, men inte en fråga som man diskuterade inför hela konklaven. Wallin torde ha varit mycket medveten om att det överraskande förhandlingsresultatet om ramlagen byggde på överenskommelser som mörkrets krafter gjort bakom ridån.


Fallet Sibbo