I gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en debattartikel med rubriken "Undermåligt domararbete av HFD". Artikeln, som är undertecknad av Thomas Rosenberg och Kim Wahlroos, berör i sig inte fallet Sibbo. Den bild Rosenberg och Wahlroos ger av ett inkonsekvent beslut taget av högsta förvaltningsdomstolen stämmer dock väl överens med "domstolens" avgörande i fallet Sibbo. HFD:s existens snarare försvagar än stärker medborgarnas rättssäkerhet. Tack vare HFD kan regeringen och ministerier gömma sig bakom HFD när det gäller tvivelaktiga lagtolkningar. Kanske skulle rättssamhället fungera bättre om det såg ut som på bilden nedan.
Eftersom HFD:s politiska oberoende inte är att lita på, har jag ansett att fallet Sibbo borde föras vidare till europeisk instans. Dess värre är inte heller de europeiska rättsinstanserna alltid att lite på, fastän de naturligtvis inte är involverade i någon Sibbo-konspiration. Ett intressant dokument i sammanhanget är Europaparlamentets utredning "Selvitys tiedonhankintamatkasta Suomeen 24.–26. maaliskuuta 2004". Ur dokumentet framgår även intressanta kopplingar mellan Nordsjö hamn och fallet Sibbo, inte minst när det gäller Helsingfors planer på att exploatera Natura 2000-områden i Östersundom. Intressant är även Astrid Thors roll i sammanhanget. De gröna i Helsingfors var emot hamprojektet, men Thors engagemang för Natura-områdena kan ändå ha skapat irritation inom vissa kretsar i Helsingfors och kanske rent av ha bidragit till förväxlingen mellan den ekologisk korridoren och den påstådda "språkmuren".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar