I inläggen "Skiljeförfarande. Den 26 mars 2009", "Kommunindelningslagarbetsgruppens förslag. Den 28 mars 2009", "Behov av ändring i kommunindelningslagen. Den 29 mars 2009", "Domslut föregår lagen. Den 6 april 2009" och "Påtryckningar. Den 7 april 2009" har jag kommenterat förslaget till ny ny kommunindelningslag. Lagförslaget har i hög grad formats av fallet Sibbo. I sitt blogginlägg "Kuntajakolain muutosesityksestä" och i sin kolumn i Ilkka "Alueellinen eheys on yhteisen kuntarajan vaatimus" har Helena Tuuri-Tammela antytt att lagförslaget formats så att det anpassats till beslutet i fallet Sibbo. Detta var även mitt omedelbara intryck då jag bekantade mig med Kommunindelningslagarbetsgruppens promemoria. I sitt blogginlägg noterar Tuuri-Tammela även att samma person, förvaltningsrådet Arto Sulonen, som skrev motiveringarna till statsrådets Sibbosbeslut varit med och utarbetat lagförslaget. I själva verket har Sulonen varit arbetsgruppens ordförande. Själv vill jag tillägga att även Kari Prättälä, som är direktör för jurisiska ärenden vid Kommunförbundet, varit medlem i kommunindelningslagarbetsgruppen. Prättälä fungerade som utredningsman Pekka Myllyniemis juridiska rådgivare under Sibboutredningen. Dessutom är Prättälä förman till Heikki Harjula, som i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Revideringen av kommunindelningslagen förefaller vara ämnad att retroaktivt legitimera beslutet om inkorporeringen av fallet Sibbo.
I sin blogg och sin kolumn framhåller Tuuri-Tammela att kravet på en gemensam gräns mellan två kommuner (eller delar av kommuner) som sammanslås baserar sig på att den gällande lagen förutsätter att en kommun utgör ett sammanängande område och en funktionell helhet. Kommunsammanslagningen i Tavastehusregionen följer ur denna synvinkel inte lagen. Hattula fick mot kommunens vilja offra närmare 3 000 hektar för att man skulle kunna skapa en korridor mellan föredetta Kalvola och det övriga nya Tavastehus, men ingen kan väl hävda att den märkliga korridoren, som på sina ställen är under 50 meter bred, stämmer överens med lagens anda. (Se kartan ovan.) Fallet Hattula är ett exempel på hur statsmakten, när det gäller, inte behöver följa lagen i sina beslut. Då lagen förbrukas genom absurda tolkningar, stiftar man en ny lag.
Enligt det aktuella lagförslaget förutsätter en sammanslagning inte längre nödvändigtvis en gemensam gräns. Tuuri-Tammela, som är kommunalpolitiker och kommunfullmäktigeordförande i Storkyro, torde speciellt intressera sig för den nya lagens tillämpningsmöjligheter i Vasaregionen. Här är förslaget på att en kommun i undantagsfall inte behöver bestå av ett sammanhängande område särskilt intressant. Själv är jag speciellt intresserad av ett annat förslag till ändring som gäller kommungränserna. I lagförslaget ingår följande paragraf (§ 45):
Den ovan citerade lagtexten är helt ny. Hur lagparagrafen skall tolkas har jag svårt att se direkt ur lagtexten, men lagarbetsgruppens promemoria gör följande uttydande:
Jag kände på förhand till att lagförslaget skulle innehålla ett dylikt förslag. Då jag i slutet av december ifjol kontaktade lantmäteriverket för att försöka ta reda på var den nya kommungränsen mellan Vanda och Helsingfors skulle gå invid Österleden, motiverade man lantmäteriverkets "tekniska" ändring av statsrådets gränsbeslut bl.a. med att en ny lag kommer att ge lantmäteriverket fullmakten att göra tekniska korrigeringar av den administrativa kommungränsen. Då det gäller området vid Österleden är avvikelsen cirka 10 hektar, medan lagförslaget ger möjligheter till korrigeringar på upp till 50 hektar. (Se t.ex. "Lantmäteriverket avviker från statsrådets beslut. Den 18 december 2008" och "Två skilda gränser? Den 22 december 2008".) Dess värre är den nya lagen ämnad att gälla kommunsammanslagningar som träder i kraft år 2011 eller senare. Lagstiftaren, riksdagen har ännu inte tagit ställning till lagförslaget.
Fallet Sibbo
I sin blogg och sin kolumn framhåller Tuuri-Tammela att kravet på en gemensam gräns mellan två kommuner (eller delar av kommuner) som sammanslås baserar sig på att den gällande lagen förutsätter att en kommun utgör ett sammanängande område och en funktionell helhet. Kommunsammanslagningen i Tavastehusregionen följer ur denna synvinkel inte lagen. Hattula fick mot kommunens vilja offra närmare 3 000 hektar för att man skulle kunna skapa en korridor mellan föredetta Kalvola och det övriga nya Tavastehus, men ingen kan väl hävda att den märkliga korridoren, som på sina ställen är under 50 meter bred, stämmer överens med lagens anda. (Se kartan ovan.) Fallet Hattula är ett exempel på hur statsmakten, när det gäller, inte behöver följa lagen i sina beslut. Då lagen förbrukas genom absurda tolkningar, stiftar man en ny lag.
Enligt det aktuella lagförslaget förutsätter en sammanslagning inte längre nödvändigtvis en gemensam gräns. Tuuri-Tammela, som är kommunalpolitiker och kommunfullmäktigeordförande i Storkyro, torde speciellt intressera sig för den nya lagens tillämpningsmöjligheter i Vasaregionen. Här är förslaget på att en kommun i undantagsfall inte behöver bestå av ett sammanhängande område särskilt intressant. Själv är jag speciellt intresserad av ett annat förslag till ändring som gäller kommungränserna. I lagförslaget ingår följande paragraf (§ 45):
Kuntajaon ja kameraalisen jaotuksen yhtenäistäminen kiinteistötoimituksessa Jos kuntajako ja kameraalinen jaotus ovat kiinteistötoimituksen vuoksi muodostumassa toisistaan poikkeaviksi, päättävät toimitusmiehet hallinnollisen kuntajaotuksen ja kameraalisen jaotuksen yhtenäistämisestä.
Hallinnollista kuntarajaa voidaan muuttaa kiinteistötoimituksessa, jos
1) kunnasta toiseen siirtyvän alueen pintaala on enintään 50 hehtaaria; ja
2) siirtyvällä alueella ei ole muita rakennuslupaa edellyttäviä rakennuksia kuin asemakaava-alueen ulkopuolella sijaitsevia yksittäisiä lomaasuntoja tai maa- ja metsätalouden harjoittamista varten tarpeellisia talousrakennuksia.
Den ovan citerade lagtexten är helt ny. Hur lagparagrafen skall tolkas har jag svårt att se direkt ur lagtexten, men lagarbetsgruppens promemoria gör följande uttydande:
Pykälän 2 momentissa säädettäisiin niist edellytyksistä, joilla hallinnollista kuntarajaa voidaan muuttaa kiinteistötoimituksessa. Toimitusmiehet voisivat tehdä päätöksen, jos 1) kunnasta toiseen siirtyvän alueen pinta-ala on enintään 50 hehtaaria; ja 2) siirtyvällä alueella ei ole muita rakennuslupaa edellyttäviä rakennuksia kuin asemakaava-alueen ulkopuolella sijaitsevia yksittäisiä lomaasuntoja tai maa- ja metsätalouden harjoittamista varten tarpeellisia talousrakennuksia. Toimitusmiesten toimivaltaan kuuluvaksiehdotetut tapaukset olisivat siten luonteeltaan teknisiä eikä niihin liittyisi esimerkiksi sellaista poliittista harkintaa, joka edellyttäisi päätösten tekemistä nykyiseen tapaan ministeriössä tai valtioneuvostossa.
Jag kände på förhand till att lagförslaget skulle innehålla ett dylikt förslag. Då jag i slutet av december ifjol kontaktade lantmäteriverket för att försöka ta reda på var den nya kommungränsen mellan Vanda och Helsingfors skulle gå invid Österleden, motiverade man lantmäteriverkets "tekniska" ändring av statsrådets gränsbeslut bl.a. med att en ny lag kommer att ge lantmäteriverket fullmakten att göra tekniska korrigeringar av den administrativa kommungränsen. Då det gäller området vid Österleden är avvikelsen cirka 10 hektar, medan lagförslaget ger möjligheter till korrigeringar på upp till 50 hektar. (Se t.ex. "Lantmäteriverket avviker från statsrådets beslut. Den 18 december 2008" och "Två skilda gränser? Den 22 december 2008".) Dess värre är den nya lagen ämnad att gälla kommunsammanslagningar som träder i kraft år 2011 eller senare. Lagstiftaren, riksdagen har ännu inte tagit ställning till lagförslaget.
Fallet Sibbo
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar