Miljöministeriet har beviljat Sibbo kommun lov att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby. (Se notis med rubriken "Sibbo får inlösa marker av Helsingfors" på Yle Internytt.) Sibbo kommun har på kommunens webbplats gett en kommentar på miljöministeriets beslut. Sibbo och Helsingfors planerade år 2004 en affär gällande det aktuella området, men Helsingfors fastighetsnämnd bordlade överraskande ärendet samma år i augusti. Sibbo fullmäktige beslöt den 4 juli 2006 söka lov av miljöministeriet att inlösa det aktuella markområdet. I sitt utlåtande om inlösningsansökan från den 9 oktober säger Helsingfors att om statsrådet besluter om en annektering så kan området användas i markarrangemang med Sibbo kommun.
Det är lätt att dra slutsatsen att en annektering planerades målmedvetet redan år 2004, fastän det då fanns andra alternativa planer för samhällstrukturens utveckling. För det första planerades ett bostadsområde till Malms flygfält, men Matti Vanhanen hann sabotera planerna under sin korta period som försvarsminister. Vanhanens efterträdare som försvarsminister Seppo Kääriänen erbjöd Sandhamn som ett ersättande område, men det alternativet föll på några samlingspartistiska Helsingforspolitikers motstånd. Jag har tidigare behandlat Jan Vapaavuoris blogginlägg "Santahamina, 22.11.2006", där överlöjtnanten försvarar bevarandet av Sandhamn i militärt bruk. Att Vapaavuori i detta skede så tydligt, om än indirekt, medger att planerna på att annektera sydvästra Sibbo i hög grad berodde på hans egna önskan att bevara Sandhamn i nuvarande bruk är anmärkningsvärt. Som motiv anger Vapaavuori sin fostärländskhet. Ett dylikt motiv har jag respekt för, men i valtider är det skäl att vara misstänksam mot riksdagskandidater.
I en artikel med rubriken "Santahaminan varuskunta säilytettävä" i årets första nummer av Helsingin reservin sanomat ställer sig Vapaavuori på bron till Sandhamn och sticker ner fosterlandets fiender med försvarsministern, finansministern och utrikesministern i spetsen. Jag citerar det inlädande stycket:
Valtiovarainministeri ja SDP:n puheenjohtaja Eero Heinäluoma on ottanut yhdeksi vaaliteemakseen puolustusvoimien häätämisen Santahaminasta. Aiemmin aihetta ovat pitäneet esillä Helsingin sosialidemokraattiset apulaiskaupunginjohtajat Pekka Korpinen ja häntä ennen Erkki Tuomioja. Tukea on tullut myös nykyiseltä puolustusministeriltä Seppo Kääriäiseltä, joka viime vuoden puolella taisi tehdä eräänlaisen pääkaupunkiseutu-vastaisten ulostulojen ennätyksen lakkauttamalla yhden viikon kuluessa Helsingin Hyrylässä sijaitsevan ilmatorjuntarykmentin ja esittämällä vielä kaiken päälle keskusteluja Santahaminan varuskunnan osittaisesta häätämisestä. Olen näiden demareiden ja kepulaisten kanssa jyrkästi eri mieltä. Santahamina on säilytettävä puolustusvoimien käytössä siten, kun puolustusvoimat näkevät sen tarpeelliseksi.
Eero Heinäluoma har faktiskt föreslagit Sandhamn som ett alternativ till sydvästra Sibbo, vilket det även var innan Vapaavuri och stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden, kommendör Risto Rautava (saml) med överborgmästere Jussi Pajunens stöd stoppade planerna på ett bostadsområde för över 40 000 invånare på ön. Heinäluoma får även extra hård kritik av Vapaavuori i den ovannämnda artikeln:
Perinteisten työllisyys- ja elinvoimatekijöidensä ohella varuskunnat symboloivat muutakin. Ne ovat osa maanpuolustusta, osa isänmaallisuutta, osa historiamme sankari- ja mainetekoja. Heinäluoman aatokset Santahaminasta ovat täydellisessä ristiriidassa tämän ajattelun kanssa. Kun muut pyrkivät puolustamaan vaalipiiriensä varuskuntia, Helsingissä ehdokkaana oleva Heinäluoma pyrkii häätämään armeijan vaalipiiristään. Kyllä minä sen ymmärrän, että maakuntien miehet kannattavat hajasijoitusta. Helsingin demaripomon omaa kaupunkia ruoskiva linjaus sen sijaan menee yli ymmärryksen.
I artikeln i Helsingin reservin sanomat betonar Vapaavuori Sandhams betydelse för försvaret av Helsingfors, fastän dess betydelse och lämplighet har ifrågasatts av militär expertis. Man kan även antaga att försvarsministern hade låtit sig informerats innan han kom med sitt förslag. Det är inte alltid möjligt att föra en öppen diskussion om militära angelägenheter, men jag ser gärna att diskussionen om Sandhamn fortsätter. Och Vapaavuori tycks ju själv hålla liv i diskussionen. I sin artikel skriver han dock att "Koko Santahaminaa koskeva keskustelu onkin eräänlainen hajasijoittajien, elämäntapapasifistien ja muiden puolustusvoimiin vihamielisesti suhtautuvien epäpyhä allianssi, joka pitäisi jättää omaan arvoonsa."
Sista stycket i leraren i dagens handlar om fallet Sibbo. Jag citerar:
Fallet Sibbo, ja. Politikerna må försöka avfärda det som förvaltningsjuridik, men faktum är att många väljare inför årets riksdagsval nog har Sibbos öde i tankarna då de avger sin röst.
Nu är ju fallet Sibbo ingen utpräglad språkfråga, men nog en symbolfråga. På sina håll har det för sin del medverkat till att slussarna inför detta val har öppnats för direkta angrepp på svenskans ställning i Finland.
Men också, direkt och indirekt, till att de svenska leden sluts samman.
Om en mindre kommun kan köras över hur som helst, var går då gränsen? Konsekvenserna bör bedömas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar