Olika beställningar. Den 10 mars 2007

I dagens Hufvudstadsblad säger Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori att Nickbymarken absolut ingenting har att göra med Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo. Det var ett orginellt synsätt. Kimmo Oksanen har under rubriken "Tassarna bort från Helsingfors" i dagens Helsingin Sanomat kommenterat miljöministeriets beslut att bevilja Sibbo kommun lov att inlösa den Helsingforsägda marken i Nickby. (Texten "Tassarna bort från Helsingfors" ingår även som ett blogginlägg på bloggen "Suurkaupungin hai". Oksanen tar inte fasta på att Helsingfors pantat på mark i Nickby för att ha en förhandlingstrumf i marktvisten om sydvästra Sibbo. Istället gör Oksanen, liksom rubriken antyder, miljöministeriets beslut till ett drag i en språkpolitisk fråga, fastän beslutet lika bra kunde tolkas som den sista spiken i kistan för Sfp:s dominans i Sibbo. För en vettig planering av Sibbo och speciellt för att man skall kunna ta i bruk järnvägsförbindelsen för persontrafik måste Nickby växa. I går kväll publicerade HS på webben en liknande kommentar av Oksanen med rubriken "Älkääs käpälöikö Helsinkiä!".

Miljöministeriets beslut kan ses som en delseger för Sibbo, men dagens Borgåblad svänger på det hela i en artikel med rubriken "Sibbo fick rätt att inlösa Nickbymark" och noterar att "Det har på sina håll ryktats att Sibbo får lösa in det här området, och så får Helsingfors i stället lov till annekteringen av sydvästra Sibbo." Christel Liljeström är dock av annan åsikt och noterar att "Det är två olika ministerier som behandlar frågorna."

Miljöministeriet publicerade igår ett pressmeddelande med rubriken "Miljöministeriet beviljade Sibbo kommun tillstånd till inlösning av Helsingfors mark i Nickby" ("Ympäristöministeriö myönsi Sipoolle luvan lunastaa Helsingin maita Nikkilässä").

I blogginlägget "Helsingfors anspråk är juridiskt ohållbart. Den 26 januari 2007" kommenterade jag att föreningen För Sibbo på föreningens hemsida förväxlat Myllyniemi med Manninen och rubriserat utredningsmannens förslag "Manninens grän" (på finska "Mannisen rajat") och "Manninens gränsförslag". Troligen var misstaget oavsikligt, för utredningen kommenterar man fortfarande med att notera att "Manninen har använt en gammal karta". Nu har föreningen delvis rättat till rubriken. Den nya rubriken lyder "Manninens/Myllyniemis gräns" (på finska "Mannisen/Myllyniemen rajat"). Rubriken "Manninens gränsförslag" finns fortfarande kvar på en undersida. Även om namnförväxlingen varit oavsiktlig, så träffar den i prick. Rubriken för Sibbo kommuns pressmeddelande från den 30 november var "Ministeri Manninen sai mitä tilasi".

Föreningen För Sibbo och Sibbo kommun torde ha rätt i att Pekka Myllyniemis förslag motsvarade minister Hannes Manninens önskemål, men min egen uppfattning är att vi här har en längre kedja av beställare och underleverantörer. Kedjan kunde t.ex. se ut så här: Helsingfors ledning beställde av Centern i Helsingfors, som bestälde av statsministern, som beställde av kommunministern, som beställde av utredningsmannen. Verkligheten är naturligtvis mera invecklad än så här.

En alternativ förklaring är att Pekka Myllyniemi fick sin beställning direkt från Helsingfors stadskontor. Och varför skulle han innte ha tagit emot en beställningen eller en bekräftelse av beställningen direkt från Helsingfors stadskontor, då han bevisligen tog emot en väsentlig del av själva rapporten därifrån? Myllyniemis förslag motsvarar det område som Pajunen och Vapaavuori på våren krävde att få av Sibbo. Dessutom har Myllyniemi tidigare gått Helsingfors ärenden och idkat ett nära samarbete med så väl Pekka Korpinen som Jussi Pajunen. I sitt utlåtande från den 10 januari skriver docent Erkki Mennola följande om de alternativa förslagen i Myllyniemis rapport:

Vaihtoehdot ja niiden ominaisuuksien selostukset on määritelty suunnittelijakielellä ja paikallisten yksityiskohtien hallintaa osoittaen. Näin ollen ei ole uskottavaa, että kysymys olisi Myllyniemen itsensä valmistelemista vaihtoehdoista.

Om beställningen som motsvarar Myllyniemis förslag (Alt. 2) i själva verket kom direkt från Helsingfors stadskontor, så återstår frågan varför Helsingfors ansökte om ett betydligt större område. Det finns olika möjliga förklaringar, som eventuellt kan komplettera varandra. En förklaring är att man måste ansöka om ett större område, för att regeringen senare skulle kunna anta ett "kompromissförslag". En förklaring som jag inte tidigare direkt spekulerat om är om Helsingfors eget förslag egentligen motiverades av att Osmo Soininvaara och De gröna inte skulle ha ställt sig bakom ett förslag som motsvarar Myllyniemis förslag.

De gröna torde inte ha informerats om att centerministrarna inte hade för avsikt att anta ett förslag på ett så stort område som Helsingfors ansökte om. Soininvaara hade i själva verket önskat ett förslag som motsvarade Raimo Ilsakivis inofficiella förslag från 1989. Enligt detta förslag skulle Sibbo ha fått behålla Ingmans fabrik, men istället skulle Helsingfors ha fått en större del av Sibbo storskog, vilket enligt Soininvaara skulle skydda skogen för att bebyggas av Sibbo! (Se De gröna blev lurade. Den 21 februari 2007.) I själva verket kom Helsingfors att använda sig av Ilaskivis förslag endast vad gränserna i den inre skärgården beträffar. (Se Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006.) Det förefaller som om förhandlingarna med de gröna ännu pågick då Helsingfors av förekommen anledning före midsommar plötsligt måste plocka ett förslag ur armen. Man kunde inte gärna komma med ett förslag som var identiskt med Ilaskivis. Om inte Ilsakivis ursprungliga förslag läckt ut, så hade förslaget i förnyad form visat sig vara gammalt och föråldrat genom att fastighetsgränserna förändrats sedan slutet av 1980-talet. Därför var man på Helsingfors stadsplneringskontor i brådskan tvungen att ta till linjalen och utnyttja naturliga gränser, d.v.s. Sibbo å och Sibboviken. Helsingfors torde dock ha informerat Myllyniemi om fördelarna med Ilaskivis förslag. Myllyniemi nämner själv dessa "fördelar" i sin rapport:

Gränsen skulle ha dragits så att Söderkulla, Sibboviken och Sibbesborg skulle ha förblivit en del av Sibbo. Enligt förslaget skulle också Sibbos största enskilda industrianläggning i Sibbo ådal ha förblivit en del av Sibbo kommun. Förslaget hade utarbetats så att Sibbo skulle ha förblivit en kuststad i enlighet med sin tradition.

Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 16 mars 2005 försvarade stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden, kommendör Risto Rautava (saml) användningen av Sandhamn i försvarsmaktens bruk och föreslog att "Keskustelu kannattaisi pistää todellisiin vaihtoehtoihin ja esimerkiksi avaamalla Sipoon rajan niin, että Helsingin maa-alueet saataisiin siellä asuntokäyttöön." Följande månad skrev Soininvaara i en artikel med rubriken "Santahamina ja heti" i Helsingin uutiset:

Entä Sipoon pellot, jonne Mellunmäen metronkin saisi jatketuksi helposti?
...
Santahaminasta tulisi ihanteellinen merellinen kaupunginosa. Ostersundomista meri on kaukana ja se on asukkailta suljettu.

Ett drygt år senare, den 15 juli skrev Soininvaara i en kolumn med rubriken "Sipoosta kadehdittu mallialue" följande:

Helsinki ei tarvitse rakentamiseen Sipoonkorpea vaan Lounais-Sipoon pellot ja rannat. Sipoonkorpea tarvitaan virkistysalueeksi. Sipoonkorven suojelusta pitää päättää samassa yhteydessä. Sehän jää pääosin Sipoon puolelle.

Där Soininvaara 2005 säger att havet är stängt för invånarna och ligger långt borta i Östersundom föreslår han 2006 att Helsingfors skall bebygga åkrarna och stränderna i Sydvästra Sibbo. Mellungsbackametron kunde i princip förlängas till Westerkulla och Västersundom åkrar i Vanda, men på det område i Sibbo som Myllyniemi föreslagit att skall inkorporeras med Helsingfors finns det inga åkrar eller stränder som lämpar sig för bebyggelse, åtminstone inte på Helsingforsägd mark. "Åkrarna i Sibbo" ligger antingen i Vanda eller så utgör de gammalt havsbotten och vassbevuxen sankmark. Stränderna är till största delen otillgängliga - såvida vi talar om området som motsvarar Myllyniemis förslag.

Det är möjligt att Soininvaara misstagit sig då det gäller Östersundoms lämplighet för bostadsbebyggelse. Den uppfattning han haft om Sandhams förträfflighet som bostadsområde kan ifrågasättas, men knappast har han misstagit sig så fatalt att han har tänkt sig att man kunde bebygga åkrarna och stränderna i Östersundom. Inte heller godkänner han att man bygger i skogen norr om motorvägen. Där kommendör Rautava föreslog att man skulle öppna gränserna till Sibbo för att ta Helsingfors markområden i bostadsbruk, förefaller Soininvaara mena att man skall lämna Helsingfors markägendom i Sibbo obebyggd! Istället vill Soininvaara huvudsakligen bebygga "åkrarna och stränderna" längre österut i Sibbo.

Soininvaara föreställer sig att de grönas starka ställning i Helsingfors skulle trygga Sibbo storskog, om sydvästra Sibbo inkorporerades med huvudstaden. Ett centralt argumenten för en annektering har lika väl varit att Sibbo inte velat och inte har resurser att bygga den mark som Helsingfors äger i Sibbo. Om Soininvaara har rätt, så finns det absolut inga lagliga grunder för en annektering av det område som Myllyniemi föreslagit. Dess värre torde han ha felbedömt sitt eget och de grönas inflytande i Helsingfors. De grönas stöd och synpunkter torde vara viktiga så länge annekteringen inte förverkligats, men i framtiden kan det vara normala majoritetsbeslut som gäller. Då man en gång ifrågasatt Sibbos uppriktighet i viljan att bebygga sydvästra Sibbo, kan det ändå vara på sin plats att även ifrågasätta upprigtigheten och enigheten bakom Helsingfors uttalade vilja att bebygga det aktuella området.