Sibbofrågan i valet. Den 3 mars 2007

På Hufvudstadsbladets valmaskin kan man se vad riksdagskandidater frånHelsingfors, Nylands, Egentliga Finlands och Vasa valkrets anser om påståendet "Tvångsannekteringar bör accepteras för att storstäderna ska kunna utvecklas." Många kandidater har endast kryssat för något av alternativen "helt av samma åsikt", "delvis av samma åsikt", "delvis av annan åsikt", "helt av annan åsikt" och "tar inte ställning", men kandidaterna har även erbjudits möjlighet att kommentera sina svar. Thomas Wallgren (sdp/fsd) har skrivit en omfattande kommentar till sitt svar på den aktuella frågan. Jag återger svaret i sin helhet:

Lagen verkar att ge ett alldeles för stort utrymme för tvånsgannekteringar. (Sibbo!) (Men kanske lagen inte har uppstått helt utan goda grunder?) Jag är för jämkning i Sibbofrågan och mot tvångsannektering. Men jag är också mot att man gör billig språk- och valpolitik av den. Sibbo är inget svenskt reservat. Risken för socialt, trafikpolitiskt och miljöpolitiskt inkompetent samhälls- och markplanering i Sibbo är stor just nu när man på goda grunder försöker vinna tid och slå Helsingfors ifrån sej. Det behövs lite tilläggstid inte bara för att avgöra vilka områden som bör höra till vilken kommun utan också för offentlig debatt och insyn i markplaneringen. SFP kommer inte att göra Sibbofrågan till en tröskelfråga för sin regeringsmedverkan. Egentligen tycker jag det här är riktigt men då är det ju fel om SFP inför valet pekar finger mot de andra partierna.

Jag håller fullständigt med om att det finns risk för misslyckad markplanering, ifall Sibbo själv planerar sydvästra Sibbo för massiv bebyggelse. Om Sibbo i snabb takt bygger sydvästra Sibbo, så beror det dock på påtryckningar utifrån. Mycket beror även på om miljöministeriet låter Sibbo lösa in Helsingforsägd mark norr om motorvägen. Hur resultatet skulle se ut ifall Wallgren är mot att man gör billig språk- och valpolitik av Sibbofrågan. Även här är jag princip av samma åsikt. När jag på hösten tackade ja till att medverka i tidskriften Skärgårds Sibbonummer varnade jag för att fallet Sibbo kommer att utnyttjas i riksdagsvalet. Inte för att jag missunnar vare sig Sfp eller Fsd valframgångar, men jag var rädd för att Sibbos sak inte skulle gynnas av att frågan gjordes till en valfråga där Sfp ställdes mot övriga partier. Dessutom prioriterar partier och kandidater ofta valframgångar framom framgångar i de frågor som man driver. Naturligtvis ville jag inte heller att mitt eget engagemang skulle utnyttjas för rena valpolitiska syften. Just nu ser det enligt min bedömning dock ut som Sibbos sak gynnas av att Sibbofrågan blivit en valfråga. Sibbofrågan torde å andra sidan gynna Sfp på bekostnad av Fsd, fastän en valframgång även för Fsd ur Sibbos synvinkel vore högst önskvärd.

Det var först när det klarnade att Sibbofrågan inte hinner behandlas av regeringen före valet som Svenska folkpartiet deklarerade att Sibbo blir en valfråga. Svenska folkpartiet hade önskat att frågan hade avgjorts före valet, medan de finlandssvenska socialdemokraterna talade för att beslutet borde skjutas fram till nästa regering. Visserligen hade Sfp redan tidigare annonserat att partiet till 100 % är av samma åsikt som Sibboborna. Kanske detta kan betecknas som ett uttryck för billig valpolitik, men den samlingspartistiska riksdagskandidaten Jan Vapaavuoris och hand partikamrat Harry Bogomoloffs procenträkning slår nog klart Sfp:s valreklam i billighet.

Ur demokratins synvinkel är det i själva verket bra att en så kontroversiell fråga som Sibbofrågan lämnas vilande över nyval. Detta ger i princip möjlighet för parterna i konflikten att konkurrensutsätta partierna. Konkurrensen i valet medför även att legren splittras och kritiska röster hörs även från andra parier än Sfp. En som förstått Sibbofrågans betydelse i valet är den centerpartistiske riksdagsledamoten Antti Kaikkonen, vars egen hemkommuns Tusbys framtid i hög grad beror på hur det går för Sibbo. I en valannons på första sidan i torsdagens Sipoonsanomat säger Kaikkonen följande:

Sipoolaisten mielipide on selvä, eikä muuallakaan Uudenmaalla rajansiirto juuri innosta. Sipoolle on annettava mahdollisuus, väkivaltaisille rajansiirroille on sanattava EI. Olen valmis jatkamaan vaikuttamista eduskunnassa sen puolesta attä rajoja ei siiretä.

Ledaren i dagens Hufvudstadsblad med rubriken "Svenskt hopp för sfp mer osäkert för finska folkpartiet" behandlar Sibbofallets inverkan på Svenska folkpartiets framgång i valet. Björn Månsson skriver att "Den stora frågan är om fallet Sibbo dels mobiliserar de svenska väljarna i Nyland och Helsingfors bakom sfp och dels rentav kan ge sympatiröster från finskt håll." Månsson fortsätter:

I de finska intervjuerna med sfp särskilt i tv har Sibbofrågan varit central. Frågorna och tonläget tyder på att det känts befriande för finska intervjuare att få ställa riktigt kritiska, rentav elaka, frågor till sfp med språkliga förtecken. Pakkoruotsi har i Sibbofrågan fått en kamrat som hatobjekt.

Men har aggressionen kanske slagit tillbaka? Har Sibbofrågan tvärtom gett sfp sympatier på finskt håll?

Det är bra att fallet Sibbo lyfts fram i valdebatten och valutfrågningarna. Helsingfors och centerministrarnas agerande i frågan tål inte dagsljus. Ju mera som blottläggs, desto bättre. Önskvärt vore även att huvudstadsregionens verkliga social-, trafik- och miljöpolitiska problem kommer fram. Lösningen på dessa problem är inte en en annektering, men däremot kanske en ny form av regional förvaltning i huvudstadregionen.