Klagomål till Justitiekanslern. Den 27 juli 2020

KLAGOMÅL TILL JUSTITIEKANSLERN

Föremål för klagomålet:
Helsingfors stad samt indirekt Nylands lantmäteribyrå

Förfarande och beslut som klagomålet gäller:
Behandlingen av kommunmedlems framställning om överföring av en del av kommunen till en annan kommun. Gäller två separata framställningar från 2018 respektive 2019, men de har behandlats som samma ärende HEL 2018-007438 T 00 00 00. Svaren har daterats 18.10.2018 respektive 19.3.2020.

Klagomålsärendet:
Enligt kommunstrukturlagen 11 § moment 2 ska kommunstyrelsen tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot. Framställningarna har dess värre inte nått kommunstyrelsen i Helsingfors, utan har "behandlats" av stadens tjänstemän.

I svaret på den första framställningen hävdas det att gränsen som föreslås inte är aktuella, eftersom gränsen mellan städerna (Helsingfors och Vanda) redan nu är dragen på det ställe som föreslås i framställningen. Förslaget motsvarar visserligen den kamerala indelningen, men skiljer sig från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda från 2007, där registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) inte omnämns bland de fastigheter och registerenheter som (administrativt) skall överföras från Helsingfors till Vanda.

I den senare framställningen utgår jag hypotetiskt ifrån att den administrativa kommunindelningen kan anses sammanfalla med den kamerala indelningen och det föreslås således att kommunindelningen ändras så att den motsvarar (inrikesministeriets tolkning av) statsrådets beslut och att 10 hektar överförs tillbaka från Helsingfors till Vanda för att kommungränsen skall vara entydig. I sitt svar till den senare framställningen citerar biträdande borgmästare Anni Sinnemäki stadsmiljösektorns tjänst utveckling av markegendomen och tomter, som i ett ställningstagandet konstaterar att "En överflyttning av området förbättrar alltså inte samhällsstrukturens funktionsduglighet i området och bör därigenom förkastas som grundlöst.” Det är dock inte stadens och än mindre de kommunala tjänstemännens uppgift att avgöra huruvida framställningen uppfyller de subjektiva förutsättningar för en ändring i kommunindelningen som definieras i kommunstrukturlagen.

Till saken hör att Nylands lantmäteribyrå torde ha begått ett misstag år 2008 då man ansåg att gränsen genom Westerkulla gårds fastighet var öppen för tolkning, fastän Högsta förvaltningsdomstolen i sitt avgörande förkastade Sibbo kommuns besvär där en av besvärsgrunderna var att statsrådets beslut var oklart. Det finns skäl att misstänka att stadens tjänstemän har valt att inte föra framställningen till stadsstyrelsen för att man vill dölja fel som begåtts för över ett årtionde sedan.

Är ärendet anhängigt och sökande av ändring:


Bilagor:
form_uploads/Klagomalsblankett/framställning_2018_27da05f9c5.pdf
form_uploads/Klagomalsblankett/svar_okt_18_27da05f9c5.pdf
form_uploads/Klagomalsblankett/framställning_2019_27da05f9c5.pdf
form_uploads/Klagomalsblankett/svar_mars_20_27da05f9c5.pdf

Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020



Mitt under den värsta coronaepidemin eller -krisen fick jag den 26 mars ett e-postmeddelande från Helsingfors stad. Sent omsider hade Helsingfors biträdande borgmästare Anni Sinnemäki i ett dokument daterat 19.3.2020 svarat på min framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Vanda från den 19 juli 2019. Enligt 11 § moment 2 i kommunstrukturlagen ska kommunstyrelsen "tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot." Helsingfors stadsstyrelse har tydligen inte tillställt ministeriet framställningen och då har det kanske ingen betydelse att svaret dröjde över ett halvt år. I själva verket har stadsstyrelsen i Helsingfors inte kunnat vidarebefordra min framställning, eftersom den aldrig nått statsstyrelsen. Paragraf 11 i kommunstrukturlagen lyder i sin helhet enligt följande:

En framställning om att en del av en kommun ska överföras till en annan kommun kan göras av fullmäktige i en kommun som berörs av ändringen, av kommunernas fullmäktige gemensamt, av en kommunmedlem eller av ministeriet. Kommunens eller kommunernas framställning ska lämnas till ministeriet.

En kommunmedlem lämnar sin framställning till kommunstyrelsen i den egna kommunen, som ska inhämta utlåtanden om framställningen av fullmäktige i alla kommuner som berörs av ändringen. Av utlåtandet ska framgå kommunens ståndpunkt till ändringen jämte motivering. Kommunstyrelsen ska tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot. Om en kommunmedlems framställning till väsentliga delar är likadan som en framställning som nyligen behandlats i kommunerna, kan kommunstyrelsen tillställa ministeriet framställningen direkt utan utlåtanden av de andra kommunerna som berörs av ändringen.

Ministeriet kan inleda överföringen av en del av en kommun till en annan kommun genom att bestämma att en särskild kommunindelningsutredning enligt 4 kap. ska genomföras.

Igen har ärendet stoppats utan att nå stadsstyrelsen, men denna gång har ärendet ändå nått biträdande borgmästaren, som skulle ha haft formella möjligheter att föra ärendet till stadsstyrelsen. Med vilken rätt hon inte gjort det är för mig oklart. Om hon handlat lagligt kan vilken av kommuninvånare gjord framställning till ändringen av kommunindelningen som helst stoppas av stadens tjänstemän. På detta finns det kanske inga prejudikat, men jag skulle vara intresserad att pröva detta rättsligt. Är det någon som har förslag på en advokat eller en ombudsman som jag kunde vända mig till i detta ärende?

Det är inte stadens tjänstemän eller ens stadsstyrelsen som ska ta ställning till om en framställning uppfyller kommunstrukturlagens krav. Det är finansministeriets och i sista hand regeringens uppgift. Nu har tjänstemännen på Helsingfors stad låtit "stadsmiljösektorns tjänst utveckling av markegendomen och tomter" ta ställning till om förslaget uppfyller förutsättningarna som definieras i 4 § i kommunstrukturlagen.

Min framställning har registrerats som ärende nummer HEL 2018-007438 T 00 00 00 vilket är det samma som min tidigare framställning registrerades med. Ändå är förslaget i den nya framställningen ett helt annat än i den första framställningen från den 28 oktober 2018. Det gemensamma i framställningarna är att jag framhåller att den rådande tolkningen av kommunindelningen strider mot statsrådets beslut från år 2007. Det borde inte vara en tolkningsfråga, då registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) inte omnämns bland de fastigheter som helt eller delvis ska överföras från Vanda till Helsingfors. Detta är ett faktum som är lätt att kontrollera och som inte kan bestridas. I svaret från mars omnämns inte denna fråga, utan istället förkastas min framställning på funktionella grunder: 

I förslaget till gemensam generalplan för Östersundom är det allmänna vägområdet anvisat till gatuområde, som förbinder två områden inom Helsingfors. En överflyttning av området skulle föranleda att gatuområdet skulle tillhöra Vanda stad på en sträcka på dryga 1 kilometer. Vanda stad skulle då ha ansvaret för skötseln av ett gatuområde som ligger helt avskilt från det övriga gatunätet i Vanda stad.

Jo det var liknande skäl som fick chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå Mauri Asmundela att år 2008 avvika från statsrådets beslut var exakt gränsen mellan Helsingfors och Vanda skulle gå. (Se "Lantmäteriverket begår fel. Den 21 december 2008".) Eftersom det i statsrådets beslut inte definierades till vilka delar Westerkulla gårds fastighet skulle överföras såg man på lantmäteribyrån en möjlighet att omtolka gränsen så att den följde Österledens nuvarande dragning. Vad man inte noterat var att HFD i sitt avgörande (felaktigt) hävdade att gränsbeslutet var entydigt, vilket det naturligtvis måste vara och att registerenheten för allmän väg där Österleden numera gick inte alls omnämndes i beslutet.



I min framställning från 2018 föreslår jag att gränsen ska gå just så som den nu gå enligt den allmänna men felaktiga tolkningen. Det är juridiskt möjligt att en fastighet eller registerenhet som tillhör ett område som enligt den administrativa kommunindelningen tillhör en kommun kameralt registrerats i en annan kommun. I detta fall borde antigen kommunindelningen eller den kamerala indelningen ändras, men lantmäteriverket hade år 2008 inga juridiska rättigheter att ändra på kommunindelningen utan bara att ändra på registreringen av fastigheter. Som svar på min första framställning fick jag att min förslag är obefogat eftersom det motsvarar den nuvarande kommunindelningen. Därför gjorde jag ett nytt "kommuninvånarinitiativ", som naturligtvis inte skulle stödas av Helsingfors, men som blottar att det är oklart var gränsen egentligen går.

Ännu en ny framställning. Den 19 juli 2019

Sedan januari har jag inte publicerat ett enda inlägg på denna blogg. Däremot har jag regelbundet gjort uppdateringar om fallet Sibbo på Facebook och Twitter. Idag har jag till Helsingfors stads registratur sänt en ny framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Förslaget är det samma som det obehandlade förslaget från november ifjol (se "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018" och "Stadskansliet svarar. Den 27 januari 2019"), men texten är kortare och mera konventionell. Jag återger  förslaget i sin helhet nedan:


Till Helsingfors stadsstyrelse

Framställning om ändring i kommunindelningen mellan
Helsingfors stad och Vanda stad

Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande vägen.

I statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo från år 2007 uppräknas de fastigheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. Vilken del av lägenheterna eller enheterna av fastigheter som skall överföras framgår inte ur beslutet. Utan en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierar gränsen. Enligt båda dessa kartor går gränsen mellan Vanda och Helsingfors enligt Österledens gamla sträckning. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar Sibbo kommun att beslutet är oklart (för andra fastigheters del) och därför bör ogiltigförklaras.

I sin förklaring till besvären till Högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta på grundkartsbotten med lantmäteriverkets tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare gick genom Vanda.



I sitt avgörande kommer Högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog först även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå enligt Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs Österledens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning.

I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...
Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket.

Den kamerala kommunindelningen är ett faktum och således har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte och kan därför inte anses ha överförts till Helsingfors via Statsrådets beslut. Registerenheten för allmän väg finns inte heller med i området som skall överföras till Helsingfors på en enda officiell eller till påseende framställd karta med kommunindelningsutredarens förslag till ändring i kommunindelningen. Vid den aktuella tidpunkten hade lantmäteriverket inte heller befogenheter att ändra den administrativa kommunindelningen, utan endast den kamerala.

Eftersom det är oklart var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går föreslår undertecknad att det formellt görs en ny ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad, så att gränsen vid Österleden går där den skulle gå enligt inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut från år 2007.

Genom att klargöra gränsdragningen kan den föreslagna ändringen i kommunindelningen anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.


Stadskansliet svarar. Den 27 januari 2019


I mitt inlägg "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018" berättar jag att jag gjort en ny framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors eftersom stadskansliet i Helsingfors hävdar att mitt förslag från oktober (se "Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018") sammanfaller med den aktuella kommunindelningen. Nu har stadskansliet i ett brev daterat 10.1.2019 informerat mig om att min motivering i mitt nya förslag till ändring i kommunindelningen från 22.10.2018 inte uppfyller ”kraven om vidtagande av nya åtgärder i enlighet med 13 § i kommunstrukturlagen” och att saken ”har utretts på nytt”. Stadskansliet hävdar att jag har "förnyat" min tidigare framställning, men formellt har jag gjort en helt ny framställning. Båda förslagen kan inte sammanfalla med den aktuella kommunindelningen, speciellt som det enligt stadskansliet inte råder "oklarhet om gränsens läge mellan kommunerna". Som stöd för påståendet påpekas det att det "nuvarande läget för gränsen mellan kommunerna" i samband med behandlingen av den gemensamma generalplanen för Östersundom inte ifrågasattes i någon fas. Som om detta skulle ha någon relevans för huruvida mitt förslag uppfyller kraven på en framställning till kommunindelningen!

Det är inte Helsingfors stadskansli, föredraganden eller ens stadsstyrelsen som har uppgiften att avgöra huruvida motiveringarna och utredningarna i förslaget till ändring uppfyller kraven för en ändring i kommunindelningen. Det är i första hand (finans)ministeriets uppgift. Mitt förslag är riktat till stadsstyrelsen i Helsingfors, som enligt 11 § i kommunstrukturlagen ska tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader.

Helsingfors stadsstyrelse behandlade år 2019 ett av en kommunmedlem gjord förslag till ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors och Esbo gällande ön Rysskär. Förslaget hade ursprungligen sänts direkt till Finansministeriet, som vidarebefordrade förslaget till Helsingfors stadsstyrelse med begär om utlåtande. Om stadskansliet eller föredragaren inte för mitt förslag vidare till Helsingfors stadsstyrelse kunde även jag sända mitt förslag direkt till ministeriet, som troligen skulle sända det vidare till Helsingfors stadsstyrelse. Alternativet är att jag vänder mig till andra statliga myndigheter.

Tio år har gått. Den 30 december 2018

Nu vid årsskiftet har det gått tio år sedan Östersundom inkorporerades med Helsingfors. Med facit i hand är det uppenbart att inkorporeringen inte var berättigad och att argumenten för ändringen i kommunindelningen inte var giltiga. Tyvärr har de avgörande motiven och det värsta myglet aldrig fått någon betydande publicitet. Inte heller när det begav sig var det lätt att väcka mediernas intresse för mina scoop och redan innan statsrådet tog sitt beslut i juni 2007 avvisades mina tips med att man redan skrivit tillräckligt om Sibbofrågan. Tioårsjubileet efter att inkorporeringen förverkligades är eller var kanske den sista chansen att lyfta fram de avgörande sammanhangen.

Redan i början av november bjöd yle FEM med anledning av att det gått tio år sedan inkorporeringen på ett Spotlightavsnitt under rubriken "Varför händer ingenting i Östersundom?" För avsnittet hade man intervjuat självaste Matti Vanhanen som här säger att "Om någon berättat att ingenting kommer att hända där på tio år hade jag sagt nej." Troligtvis hade Vanhanen fått felaktig eller vilseledande information om den "färdiga tomtmarken" som Helsingfors ägde i syvästra Sibbo, men Vanhanen hade inte sagt nej, för han hade knappast några val, om han ville undvika en regeringskris inför Finlands EU-ordförandeskap år 2006. Vanhanens egen ställning inom Centern byggde dessutom på ett samarbete med Centern i Helsingfors liksom samarbetet mellan Centern och Helsingfors var den maktkonstellation som kommunreformen KSSR och regeringen Vanhanen II baserade sig på.

Det bästa sättet att blottlägga myglet och oegentligheterna bakom inkorporeringen hade kanske varit att polisanmäla vissa tjänstemän, men då det var aktuellt ville jag inte vara aktivist, utan bloggare och medborgarjournalist. Senare kom jag att kompromissa och verka inom föreningen För Sibbo. Nu är alla eventuella brott preskriberade.

Senaste juni gjorde jag en en framställning om ändring i kommunindelningen föra att lyfta fram oklarheterna angående den nya gränsen mellan Vanda och Helsingfors längs Österleden. Enligt kommunstrukturlagen borde stadsstyrelsen i Helsingfors ha tillställt finansministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden före årsskiftet, men min framställning togs inte till behandling i Helsingfors stadsstyrelse, utan utreddes endast, enligt stadens svar, vid "stadsmiljösektorns markegendom och tomter –enhet samt vid stadskansliets rättstjänst". (Se "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018".) Därför gjorde jag i oktober en ny framställning, som om den kommer ända till stadsstyrelsen torde behandlas först på våren.


Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018

Liksom jag berättar i det senaste inlägget "Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018" gjorde jag i somras en framställning om ändring i kommunidelningen mellan Helsingfors och Vanda. Eftersom Helsingfors inte ämnade behandla förslaget gjorde jag i oktober en ny framställning, som jag återger i sin helhet här:

I juni 2018 gjorde undertecknad en framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Ur texten i e-postmeddelandet som den 26.6.2018 sändes till Helsingfors registratur hade några rader tyvärr fallit bort ur den egentliga framställningen, som bifogades som ett PDF-dokument. Framställningen återges här i sin helhet:

Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande. (I Helsingfors förslag ungefär längs vägens mittlinje, i Myllyniemis förslag söder om vägen.)














I lantmäteriverkets tolkning av utredningsman Myllyniemis förslag hade gränserna preciserats så att den föreslagna kommungränsen gick vid norra gränsen för vägverkets registerenhet för den gamla vägsträckningen (registerenheten 92-895-2-8). Detta förslag var framställt till påseende i början av år 2007 efter att kartorna hade kompletterats med svenskspråkiga namn. Då statsrådet tog sitt beslut om en ändring i kommunindelningen ingick i promemorian endast en karta som motsvarade förslaget i Myllyniemis rapport. Kartan hade tidigare använts i en powerpointpresentation då rapporten presenterades, eftersom det i själva utredningen inte fanns en entydig karta över kommunindelningsutredarens förslag. I den aktuella kartan hade gränsen längs Österleden ritats om så att den igen ungefärligen följde vägens mittlinje. 

I statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen uppräknas alla fastigheter och registerenheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda bl.a. ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. På motsvarande sätt överfördes även delar av fastigheter från Sibbo. Vilken del av lägenheterna eller enheterna som skall överföras framgår inte ur beslutet. Tekniskt sett hade detta inte varit ett problem att exakt definiera gränsen mellan Helsingfors och Vanda utan hänvisning till en karta, eftersom gränserna för registerenheterna för allmän väg vid tidpunkten för beslutet var entydigt definierade. Där gränsen korsar järnvägen (och Ring III/Hamnvägen) kunde gränsen vid behov ha definierats med hjälp av existerande gränsrösen. Beslutstexten var, liksom beredningen i sin helhet, dess värre i högsta grad bristfällig. Utan hänvisning till en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierade gränsen. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar således Sibbo kommun att beslutet är oklart och därför bör ogiltigförklaras. Till besväret bifogade kommunen en karta ur vilken skillnaden mellan inrikesministeriets och lantmäteriverkets tolkning av gränsen framgår.




I sin förklaring till dem som besvärat sig över statsrådets beslut bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta (bilaga 5 i fyra delar) på grundkartbotten med lantmäteriverkets preciserade tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare hade gått genom Vanda. I inrikesministeriets utlåtande till HFD säges det att någon karta inte ingår i statsrådets i beslut och att beslutet inte avviker till någon del från Nylands lantmäteribyrås tolkning av kommunindelningsutredarens karta. Detta är beredarens tolkning av statsrådets förslag och i sitt avgörande bekräftade högsta förvaltningsdomstolen denna tolkning.














I sitt besvär över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen skriver Sibbo kommun följande: 

”Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står ’en del av lägenheten x’ eller ’en del av lägenheterna x’.”

I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarheter:  

”I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.”

I 43 § i den vid tidpunkten aktuella kommunindelningslagen står det följande:

”Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...
Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.” 

Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns yrkande är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastighetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis överförs till Helsingfors. Då fastigheten Westerkulla 18:0 hade en areal på ca 3 kvadratkilometer eller 300 hektar hade det självfallet varit nödvändigt att i statsrådets beslut specificera till vilka delar fastigheten skulle överföras till Helsingfors. Lantmäteriverket hade naturligtvis inte befogenhet att efter statsrådets beslut avgöra om en, två eller tre kvadratkilometer av Västerkulla gårds marker skulle överföras. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i promemorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid framgår gränsen tydligt ur kartbilagan i inrikesministeriets ovannämnda förklaring.













I sitt avgörande kommer högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt eller tillräckligt exakt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå vid Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs vägens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning. Detta beslut torde inte ha korrigerats (även om gränsen för röstningsområdet ritats om på nyare kartor), vilket betyder att ett område på 10 hektar mellan Österledens gamla och nya sträckning överhuvudtaget inte hör till något röstningsområde. 





I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...
Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.” 

I motiveringen till lantmäteriverkets tolkning av Helsingfors stads förslag till ändring i kommunindelningen från juni 2006 hade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå framhållit att gränsen flyttats från Österledens mittpunkt norr om vägen så att inte fastigheten för allmän väg skulle behöva splittras, eftersom kamerala styckningar orsakar kostnader för staten. Denna målsättning uppnås även i inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut och kartan som varit framställd för påseende. På lantmäteriverket hade man dock eventuellt missat att själva vägen flyttats något norrut och att en ny fastighet för allmän väg utbrutits ur fastigheten Westerkulla. Denna miss försökte man tydligen korrigera genom att göra en ny tolkning av statsrådets beslut. Dess värre har man på lantmäteriverket inte beaktat att man genom omtolkningen av gränsen bekräftar att statsrådets beslut var öppet för tolkningar och HFD:s domslut därmed felaktigt.





Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. (Sedan ändringen i kommunindelningen trätt i kraft har en del av fastigheten Labbacka utbrutits till en registerenhet för järnväg, medan en del av den äldre registerenheterna för allmän väg överförts till fastigheten Labbacka.) Till försvar för beslutet att flytta gränsen norrut framhöll chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i ett telefonsamtal i december 2008 att någon karta inte ingår i statsrådets beslut och att beslutet därmed kan tolkas så att det ger en möjlighet att korrigera gränsen. 

Lantmäteriverket har alltså bekräftat att statsrådets beslut var oklart eller öppet för tolkningar. Därmed borde högsta förvaltningsdomstolens avgörande återbrytas och statsrådets gränsbeslut tas om. I praktiken skulle detta leda till enorma praktiska problem, varför en mera funktionell och pragmatisk lösning är att betrakta lantmäteriverkets gränstolkning som felaktig. Den kamerala indelningen är ett faktum och därmed har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte.

Således föreslår undertecknad en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad så att kommunindelningen stämmer överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Gränsen föreslås gå norr om registerenheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle förutom registerenheten 91-895-2-45 även delar av registerenheten för allmän väg 91-895-2-46, del av registerenheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3 överföras till Helsingfors, så att dessa fastigheter och registerenheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.

Den föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Den 18 oktober gavs följande svar:

Ni har föreslagit, att en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad är nödvändig, så att kommunindelningen skulle stämma överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Enligt er mening borde gränsen gå norr om fastigheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle överföras förutom fastigheten 91-895-2-45 även delar av fastigheten för allmän väg 91-895-2-46, del av fastigheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3, så att dessa fastigheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.
Saken har utretts vid stadsmiljösektorns markegendom och tomter –enhet samt vid stadskansliets rättstjänst.
De åtgärder för justering av gränsen som ni föreslår är inte aktuella, eftersom gränsen mellan städerna redan nu är dragen på det ställe som ni föreslår. De kamerala styckningarna av tomterna har genomförts och registrerats. Eftersom styckningarna har vunnit laga kraft och kommungränsen redan sammanfaller med styckningsgränserna är det inte skäl att vidta några nya åtgärder. Inte heller med hänsyn till Högsta förvaltningsdomstolens domslut från 2008 finns det grunder för en fortsatt granskning. Tiden för framställande av invändningar har gått ut fem år efter domslutet.

Att det har gått över fem år sedan lantmäteriverket gjorde en kameral indelning som strider mot statsrådets beslut om kommunindelningen torde inte ha någon betydelse. Den administrativa kommunindelningen ändras eller anpassas inte automatiskt med tiden till den kamerala indelningen. Enligt kommunindelningslagen från 2009 liksom enligt gällande kommunstrukturlag kan förrättningsmännen då vissa villkor uppfylls besluta om ändring av den administrativa kommunindelningen vid en fastighetsförrättning. Denna lag hade dock inte trätt i kraft vid årsskiftet 2008-2009, om än man på lantmäteriverket utanför protokollet hänvisade till lagändringen och fastighetsregisterförarens kommande rättigheter då man gjorde den modiga (om)tolkningen av statsrådets gränsbeslut. Till saken hör att Arto Sulonen, som i egenskap av tjänsteman på inrikesministeriet ansvarade för den bristfälliga beredningen av statsrådets beslut, var ordförande för kommunindelningslagarbetsgruppen som beredde kommunindelningslagen från år 2009. Denna lag var även i övrigt ämnad att retroaktivt legitimera den aktuella ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors stad, Vanda stad och Sibbo kommun. Lantmäteriverket kunde enligt nuvarande lag eventuellt ta ett beslut om att ändra den administrativa kommunindelningen så att den motsvarar den kamerala indelningen, men det förutsätter att myndigheten medger att man år 2008 gjort en felaktig tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Några andra beslut om var den administrativa gränsen går torde alltså inte ha gjorts sedan statsrådets beslut i juni 2007. Framställningen till ändring i kommunindelningen från 26.6.2018 är ingen invändning mot något domslut och formellt sett inte heller någon invändning mot fastighetsförrättningen eller förhandsregistreringen från 2008 som resulterade i den kamerala indelningen som trädde i kraft 1.1.2009.

Att lantmäteriverket år 2008 kunde tolka gränsen mellan Helsingfors och Vanda så som man gjort beror på att statsrådets beslut var oklart. Det är dock uppenbart att statsrådet inte beslöt om att registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) skulle överföras till Helsingfors. Registerenheten räknas i statsrådets beslut inte upp bland de fastigheter och övriga registerenheter som skall överföras till Helsingfors och området för registerenheten för allmän väg finns inte med i området som skall överföras till Helsingfors på en enda officiell eller till påseende framställd karta med kommunindelningsutredarens förslag till ändring i kommunindelningen.

Lantmäteriverket har motiverar sin tolkning av gränsbeslutet med att det är funktionellt att Österleden i sin helhet hör till Helsingfors, men Helsingfors stad har lagt fram planer på att flytta vägen tillbaka söderut.

Eftersom det är oklart var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går föreslår undertecknad nu att det formellt görs en ny ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad, så att gränsen vid Österleden går där den skulle gå enligt beredarens och inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Se kartan nedan.



Även den nya föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Helsingfors den 22 oktober 2018

Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018

I juni lämnade jag till Helsingfors stadsstyrelse en framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Enligt kommunstrukturlagen bör kommunstyrelsen tillställa [finans]ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen tagits emot. För en vecka sedan svarade man att "De åtgärder för justering av gränsen som ni föreslår är inte aktuella, eftersom gränsen mellan städerna redan nu är dragen på det ställe som ni föreslår." Sedan dess har jag gjort ett nytt förslag, men jag återger nedan det ursprungliga förslaget, som sänts och registrerats den 26.6. Någon bekräftelse på att det nya förslaget, som jag sände den 22.10, har registrerats har jag inte fått.




Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande. (I Helsingfors förslag ungefär längs vägens mittlinje, i Myllyniemis förslag söder om vägen.)













I lantmäteriverkets tolkning av utredningsman Myllyniemis förslag hade gränserna preciserats så att den föreslagna kommungränsen gick vid norra gränsen för vägverkets registerenhet för den gamla vägsträckningen (registerenheten 92-895-2-8). Detta förslag var framställt till påseende i början av år 2007 efter att kartorna hade kompletterats med svenskspråkiga namn. Då statsrådet tog sitt beslut om en ändring i kommunindelningen ingick i promemorian endast en karta som motsvarade förslaget i Myllyniemis rapport. Kartan hade tidigare använts i en powerpointpresentation då rapporten presenterades, eftersom det i själva utredningen inte fanns en entydig karta över kommunindelningsutredarens förslag. I den aktuella kartan hade gränsen längs Österleden ritats om så att den igen ungefärligen följde vägens mittlinje.

I statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen uppräknas alla fastigheter och registerenheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda bl.a. ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. På motsvarande sätt överfördes även delar av fastigheter från Sibbo. Vilken del av lägenheterna eller enheterna som skall överföras framgår inte ur beslutet. Tekniskt sett hade detta inte varit ett problem att exakt definiera gränsen mellan Helsingfors och Vanda utan hänvisning till en karta, eftersom gränserna för registerenheterna för allmän väg vid tidpunkten för beslutet var entydigt definierade. Där gränsen korsar järnvägen (och Ring III/Hamnvägen) kunde gränsen vid behov ha definierats med hjälp av existerande gränsrösen. Beslutstexten var, liksom beredningen i sin helhet, dess värre i högsta grad bristfällig. Utan hänvisning till en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierade gränsen. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar således Sibbo kommun att beslutet är oklart och därför bör ogiltigförklaras. Till besväret bifogade kommunen en karta ur vilken skillnaden mellan inrikesministeriets och lantmäteriverkets tolkning av gränsen framgår.





I sin förklaring till dem som besvärat sig över statsrådets beslut bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta (bilaga 5 i fyra delar) på grundkartbotten med lantmäteriverkets preciserade tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare hade gått genom Vanda. I inrikesministeriets utlåtande till HFD säges det att någon karta inte ingår i statsrådets i beslut och att beslutet inte avviker till någon del från Nylands lantmäteribyrås tolkning av kommunindelningsutredarens karta. Detta är beredarens tolkning av statsrådets förslag och i sitt avgörande bekräftade högsta förvaltningsdomstolen denna tolkning.














I sitt besvär över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen skriver Sibbo kommun följande:

”Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står ’en del av lägenheten x’ eller ’en del av lägenheterna x’.”

I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarheter:
 
”I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.”

I 43 § i den vid tidpunkten aktuella kommunindelningslagen står det följande:

”Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...
Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.”

Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns yrkande är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastighetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis överförs till Helsingfors. Då fastigheten Westerkulla 18:0 hade en areal på ca 3 kvadratkilometer eller 300 hektar hade det självfallet varit nödvändigt att i statsrådets beslut specificera till vilka delar fastigheten skulle överföras till Helsingfors. Lantmäteriverket hade naturligtvis inte befogenhet att efter statsrådets beslut avgöra om en, två eller tre kvadratkilometer av Västerkulla gårds marker skulle överföras. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i promemorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid framgår gränsen tydligt ur kartbilagan i inrikesministeriets ovannämnda förklaring.











I sitt avgörande kommer högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt eller tillräckligt exakt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå vid Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs vägens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning. Detta beslut torde inte ha korrigerats (även om gränsen för röstningsområdet ritats om på nyare kartor), vilket betyder att ett område på 10 hektar mellan Österledens gamla och nya sträckning överhuvudtaget inte hör till något röstningsområde.

 



I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...
Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

I motiveringen till lantmäteriverkets tolkning av Helsingfors stads förslag till ändring i kommunindelningen från juni 2006 hade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå framhållit att gränsen flyttats från Österledens mittpunkt norr om vägen så att inte fastigheten för allmän väg skulle behöva splittras, eftersom kamerala styckningar orsakar kostnader för staten. Denna målsättning uppnås även i inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut och kartan som varit framställd för påseende. På lantmäteriverket hade man dock eventuellt missat att själva vägen flyttats något norrut och att en ny fastighet för allmän väg utbrutits ur fastigheten Westerkulla. Denna miss försökte man tydligen korrigera genom att göra en ny tolkning av statsrådets beslut. Dess värre har man på lantmäteriverket inte beaktat att man genom omtolkningen av gränsen bekräftar att statsrådets beslut var öppet för tolkningar och HFD:s domslut därmed felaktigt.






Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. (Sedan ändringen i kommunindelningen trätt i kraft har en del av fastigheten Labbacka utbrutits till en registerenhet för järnväg, medan en del av den äldre registerenheterna för allmän väg överförts till fastigheten Labbacka.) Till försvar för beslutet att flytta gränsen norrut framhöll chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i ett telefonsamtal i december 2008 att någon karta inte ingår i statsrådets beslut och att beslutet därmed kan tolkas så att det ger en möjlighet att korrigera gränsen.

Lantmäteriverket har alltså bekräftat att statsrådets beslut var oklart eller öppet för tolkningar. Därmed borde högsta förvaltningsdomstolens avgörande återbrytas och statsrådets gränsbeslut tas om. I praktiken skulle detta leda till enorma praktiska problem, varför en mera funktionell och pragmatisk lösning är att betrakta lantmäteriverkets gränstolkning som felaktig. Den kamerala indelningen är ett faktum och därmed har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte.

Således föreslår undertecknad en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad så att kommunindelningen stämmer överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Gränsen föreslås gå norr om registerenheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle förutom registerenheten 91-895-2-45 även delar av registerenheten för allmän väg 91-895-2-46, del av registerenheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3 överföras till Helsingfors, så att dessa fastigheter och registerenheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.

Den föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.


Helsingfors den 26 juni 2018