Barbariskt. Den 1 oktober 2011

Yle publicerade igår en nyhetstext med rubriken "Wallin: Sibbo kan inte delas", samt audioklippet "Sfp:s ordförande Stefan Wallin".

Sipoon Sanomat 27.9 2011 s 4

I gårdagens inlägg "Vapaavuori ger beröm. Den 30 september 2011" noterar jag att Sipoon Sanomat på webben publicerat en artikel med rubriken  "Liljeström patistaa kuntalaisia keskustelemaan kuntaliitoksista".  I torsdagens nummer av Sipoon Sanomat ingår en längre version av artikeln under samma rubrik. I samband med artikeln ingår en kommenterande text med rubriken "Se on menoa nyt!"

I samma nummer av tidningen ingår en kolumn av Antti Kaikkonen med rubriken "Pilkotaanko Sipoo?"

Sipoon Sanomat 27.9 2011 s2

Rubriken på paradsidan i dagens nummer av Borgåbladet lyder "Självständigt Sibbo alla partiers mål".

Bbl 1.10 2011 s 3

Artikeln på sida 8 i tidningen har rubriken "Partierna iSibbo ser bara en väg för kommunen".

Bbl 1.10 2011 s8

Ledaren i dagens Borgåbladet har rubriken "Kommunkartan också partistrategi". I själva verket är kommunkartan partistrategi på ännu flera sätt och i ännu högre grad än vad Jan-Erik Andelin beskriver i sin ledarartikel. När så väl regeringspartierna som Centerns bedyrar att de prioriterar servicen och demokratin, så handlar det i båda lägren ändå i första hand slå vakt om partipolitiska intressen.

När det gäller den nya kommunreformen förundrar jag mig över hur liten betydelse man ger åt historiska städer, socknar och gränser. Jan Vapaavuori skrev igår ett blogginlägg igen en gång att kommungränser är "vain karttaan vedettyjä viivoja" och att  "hallinnon pitäisi olla järkevän toiminnan apuväline, ei itseisarvo". Vapavuori upprepar där till ännu en gång att utan tvångssammanslagningar "meillä ... olisi varmaan vieläkin itsenäinen Kulosaaren huvilakaupunki tai Huopalahden kauppala." Vapaavuoris exempel är helt irrelevanta, för Brändö villastad och Hoplax köpen var högst tillfälliga konstruktioner, som på grund av lagstiftningen i början av 1900 inte kunde höra till Helsinge (Helsingin maalaiskunta), dit områdena tidigare hade hört.

I ett anförande i riksdagen i tisdags noterade Pojobon Maarit Feldt-Ranta att "Osa kunnistamme on yli 500 vuotiaita. Suomalainen tasa-arvoon perustuva hyvinvointiyhteiskunta on korkeintaan 50-vuotias." ("En del av våra kommuner är över 500 år gamla. Välfärdssamhället är högst 50 år gammal och inte ännu färdigt.") När jag hörde anförandet trodde jag först att Feldt-Ranta med argumentet vill betona värdet av bestående gränser, men hon fortsatte att hävda att "Ikävertailussa kuntia paljon nuorempaa hyvinvointiyhteiskuntaa kannattaa kuitenkin vaalia, koska se on suomalaisten kannalta tärkeämpi kuin hallinto tai satojen vuosien aikana syntynyt kuntarakenne." ("För en hållbar samhällsutveckling måste vi satsa på utvecklandet av välfärdssamhället, inte på att hålla fast i gamla strukturer.") Feldt-Ranta fick det att låta som om kommungränserna borde bytas ut just för att dom är gamla. Naturligtvis är de gamla gränserna inget hinder för välfärdssamhället. Problemet är den fixa idén att det är primärkommunerna som skall stå för hälsovården. För en gångs skull tycker jag att man kunde ta efter Sverige, där man på ett helt annat sätt än i Finland förstått att värna om gamla sockengränser.

På finlandssvenskt håll anser man allmänt att grundandet av den nya staden Raseborg var ett smart drag. Få är det som insett hur barbariskt det var att upplösa staden Ekenäs. Om sammanslagningen var nödvändig, så kunde man åtminstone ha slagit ihop Karis och Pojo med Ekenäs och med det samma bytt stadens namn, men man valde att i bolsjevistisk stil helt bryta med historien. Politikerna i Finland tycks sakna humanistisk bildning. Lyckas regeringen förverkligas den nya kommunreformen, så har man samtidigt lyckats utplåna största delen av Finlands lokalhistoria. Just i Finland, som saknar gammal bebyggelse och historiska centra, har sockengränserna en central betydelse för bevarandet av den lokala identiteten. Bevarandet av lokalhistorien borde åtminstone vara ett finlandssvenskt intresse, eftersom finlandssvenskarnas hembygdsrätt i hög grad baserar sig på den lokala historien.



I föredragningslistan för Helsingfors stadsstyrelses möte i måndag ingår ärendet "Valtuutettu Tuomas Rantasen toivomusponsi: Östersundomin raideliikennevaihtoehdot", som bordlades senaste måndag. Föredragande är tvungen att lyfta ärendet från bordet, för klämmen godkändes den 6 oktober 2010 och styrelsen måste behandla klämmen innan det gått ett år. Om själva ärendet har jag skrivit i inlägget Föredragande håller med. Den 24 september 2011.