Treriksröse. Den 26 oktober 2011



I mitt inlägg "Församlingar. Den 21 oktober 2011" noterar jag att kommunreformen även berör den Evangelisk-lutherska kyrkan. Förändringar i kommunstrukturen och kommunindelningen berör kyrkan speciellt i fall då kommuner splittras eller delar av kommuner inkorporeras med andra kommuner, eftersom en församling inte kan verka innanför flera olika kommuner. i senaste nummer av Informationsblad för Sibbo svenska församling S:t Sigfrids Kingörelser 5/11 ingår en artikel av kyrkoherde Helene Liljeström med rubriken "Treriksröset?" Rubriken torde vara speciellt inspirerad av Chritel Liljeströms motförslag till delning av Sibbo, eftersom den gemensamma gränsen mellan tre kommuner enligt denna modell skulle ligga ungefär där Sibbo nya (och gamla) kyrka ligger.




Istället för att vara "mitt i byn" skulle kyrkan ligga i den yttersta utkanten av de tre kommuner som de olika delarna av Sibbo skulle inkorporeras med. I praktiken är det här inte så stor skillnad om Sibbo delas mellan två eller tre kommuner, men metaforen "treriksröse" är mycket träffande.



Jag citerar ur artikeln:

Vad blir av detta, när staten tumlar om i kommunstrukturerna och flyttar gränser och organisation? Knappt har vi repat oss från storstadens enväldiga beslut att svälla ut och uppsluka  Östersundom  och  införliva  levande  och  t.o.m. döda med huvudstaden (vi gav ju upp både kyrka och begravningsplats), så fortsätter puzzlandet med kommunerna till allt större enheter. I våra stora dagstidningar ritas upp kartor och gränser, och känslor sätts i svall igen en gång. Debatt och oro över  identitet och  framtid. Vad  är viktigt för  sibboborna? Att  vara  del  av  ett  sammanhang  som  är gripbart och överskådligt, eller att höra ihop med den centralort där mjölken och brödet är lättast att köpa in. Skall vi kämpa för vår självständighet eller snegla mot det centrum som ligger närmast vårt hem? Skall vi bevara vår identitet, men som del i ett större organisatoriskt sammanhang? Vad betyder rötter och grund, tradition och hembygd?





I gårdagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en ledarartikel med rubriken "Työssäkäyntialueella asuu täällä yli miljoona ihmistä". Jag citerar ur artikeln:


Helsingin seudulla voidaan jo sanoa, että Helsingin työssäkäyntialue on puoli Uuttamaata. Pitäisikö silloin Helsingin seudun 14 kuntaa lyödä yhdeksi kunnaksi?

Tämä kärjistys tuli mieleen, kun luki lauantain lehdestä Helsingin kaupunginjohtajan Jussi Pajusen haastattelua, jossa hän oli sulauttamassa yhteen jo seitsemää pääkaupunkiseudun kuntaa: Helsinkiä, Espoota, Vantaata, Kauniaisia, Kirkkonummea, Sipoota ja Keravaa (HS 22. 10.). Näin laajassa kunnassa olisi jo paljon yli miljoona asukasta.

Oletettavasti Pajusen heitto on seudun kehitykseen turhautuneen kaupunginjohtajan provokaatio.

Pajunen on koko kaupunginjohtajanuransa ajanut pääkaupunkiseudun neljän ydinkaupungin yhdistämistä. Hänen perusteensa ovat alueen kärjistyvät sosiaaliset erot ja peruspalveluiden turvaaminen. ...

Pajusen lausunto saattoi olla turhautumisen osoitus myös oman puolueen kokoomuksen kuntaministerille Henna Virkkuselle, joka kertoi Yleisradion haastattelussa kannattavansa Espoon ja Kauniaisten yhdistämistä. Käytännössä tämä tarkoittaisi pääkaupunkiseudun jakamista kahteen suurkuntaan: Suur-Espooseen ja Helsinki-Vantaaseen. ...

Seurauksena olisi juuri se, mitä vastaan esimerkiksi Jussi Pajunen on puhunut: pääkaupunkiseudun sosiaalinen jakolinja vain vahvistuisi. Sellainen jako olisi pääkaupunkiseudulle huono ratkaisu.



Google+ Followers