Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008

I Sibbo kommuns besvär över statrådets beslut om ändring i kommunindelningen hävdas det att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har varit jävig att göra förslaget till ändring i kommunindelningen, eftersom han tidigare varit ordförande för den arbetsgrupp som beredde reformen av kommunindelningslagen. Jag tror att det finns starkare skäl än så att hävda att utredningsmannen var jävig, men visst är det intressant att Myllyniemi var ordförande för den arbetsgrupp vars generalsekreterare var Toivo Pihlajaniemi. Liksom tidigare har framkommit på denna blogg har Myllyniemi och Pihlajaniemi haft olika syn på så väl betydelsen av "allmännt intresse" som av begreppet område. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".)

Det har gjorts rätt många sådana kommundelssammanslagningar där den befolkning och de landområden som överförts har underskridit gränsvärdena i 5 § i kommunindelningslagen. Allmänt taget kan man konstatera att stor vikt har lagts vid kommunernas egna åsikter och endast i sällsynta fall har en kommundelssammanslagning verkställts mot den kommuns vilja som förlorar befolkning och områden. Det finns emellertid fall där statsrådet genom att åberopa kommunindelningslagens förutsättningar för ändringar i kommunindelningen har verkställt dylika sammanslagningar mot kommunernas vilja.

Däremot finns det ingen rättspraxis för överföring av områden som överskrider gränsvärdena från en kommun till en annan mot kommunernas vilja genom att åberopa i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen avsedda särskilt vägande i 3 § nämnda allmänna förutsättningar för ändringar i kommunindelningen. Inte heller kommunindelningslagen och dess förarbeten bringar just någon klarhet i saken. Särskilt vägande förutsättningar torde emellertid i första hand föreligga när ett vägande allmänt intresse i anslutning till i 3 § nämnda förutsättningar kräver att kommundelssammanslagningen skall verkställas. Det är alltid fråga om en helhetsbedömning av olika förutsättningar och verkningar.

Myllyniemi åberopar alltså allmännt intresse, fastän så som Pihlajaniemi starkt betonat det allmänna intresset inte längre i nuvarande kommunindelningslag är en förutsättning för ändring i kommunindelningslagen. I Myllyniems rapport nämns även att benämningen allmännt intresse inte längre finns med i lagen från 1997. :

Enligt den lag om kommunindelning (73/1977) som upphävdes genom den gällande kommunindelningslagen kunde en ändring i kommunindelningen verkställas under särskilda förutsättningar ”om ändringen bör anses påkallad av vägande allmänt intresse”. I den gällande kommunindelningslagen har avsikten inte varit att avstå från kriteriet gällande vägande allmänt intresse när man skall bedöma om i 5 § 2 mom. avsedda särskilt vägande förutsättningar föreligger, utan man ville knyta bedömningen av vägande allmänt intresse till de allmänna förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen i 3 §.

Stycket ovan har inrikesministeriet tagit fasta på i sin förklaring, som i sin tur återges i HFD:s beslut i följande ordalag:

Enligt den lag om kommunindelning (73/1977) som upphävdes genom den gällande kommunindelningslagen kunde en ändring i kommunindelningen genomföras under särskilda förutsättningar ”om ändringen bör anses påkallad av vägande allmänt intresse.” I den gällande kommunindelningslagen har man inte haft för avsikt att lämna detta kriterium, “vägande allmänt intresse”, utan avseende vid bedömningen av om det finns sådana särskilt vägande förutsättningar för en ändring i kommunindelningen som avses i lagens 5 § 2 mom., utan man ville knyta bedömningen av det vägande allmänna intresset till de allmänna förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen, om vilka bestäms i 3 § i kommunindelningslagen.

När det gäller lagstiftning finns det dock inte alltid en enda bestämd avsikt. Vaga formuleringar kan tvärtom vara en följd av olika avsikter och svårigheter att uppnå enighet. Då man inte uppnår enighet tyder man sig ibland till tvetydiga formuleringar och ger den förverkligande och och dömande makten fullmakten att avgöra vem som egentligen varit framgångsrikast i förhandlingarna. Den tolkning av kommunindelningslagen som precenteras i Myllyniemis rapport representerar på sätt och vis ett önsketänkande från socialdemokraten Myllyniemis och SDP:s sida. Fram till fallet Sibbo är det dock en annan tolkning av lagen som varit gällande. Fallet Sibbo, där kryphålen i kommunindelningslagen prövades och bekräftades, var på sätt och vis en möjlighet till revansch för Myllyniemi. Jag tror lika väl inte att revanschen var ett viktigt motiv för Myllyniemi. Det är knappast Myllyniemi som själv skrivit utredningen om det allmänna intresses roll i gällande lag, men kommunreformen och fallet Sibbo tvingade Kommunförbundets jurister och vissa centerministrar att ställa sig bakom en syn på kommunindelningslagen som motsvarade Myllyniemis uppfattning av hur lagen borde läsas.

Fastän Myllyniemi och inrikesministeriet motiverar ändringen i kommunindelningen med allmännt intresse, tar HFD egentligen inte ställning till det allmänna intressets relevans i sammanhanget. Åtminstone använder inte HFD i sin motivering benämningen allmännt intresse. Det är troligt att gällande kommunindelningslag inte flere gånger kommer att prövas juridiskt . Finansministeriet har i slutet av februari tillsatt en arbetsgrupp för att bereda en revidering av kommunindelningslagen. Arbetsgruppens mandatperiod slutar den 27 februari 2009. Denna gång är det regeringsrådet Arto Sulonen som är arbetsgruppens ordförande. Även denna gång är chefen för den juridiska enheten vid Kommunförbundet, Kari Prättälä medlem i arbetsgruppen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar