I föredragningslistan för Helsingfors miljönämnds möte nästa vecka ingår ett ärende med rubriken "Ympäristölautakunnan maastoretki Sipoosta liitetylle alueelle". Bättre sent en aldrig, men en dylik utfärd borde ha ordnats redan 2006. Jag har i många sammanhang kritiserat det sätt på vilket man i Sibbo försökte avvärja hotet om en inkorporering. Istället för att att göra egna planer på massiv bebyggelse i Östersundom borde man i Sibbo ha framhållit att största delen av Östersundom inte lämpar sig för bebyggelse. Då Helsingfors tog sitt initiativ till en ändring i kommunindelningen föreslogs dock att ett betydligt större område skulle ha anslutits till Helsingfors. På detta 5 000 hektar stora område fanns mark som åtminstone med tanke på ekologiska aspekter betydligt bättre än Östersundom hade lämpat sig för bebyggelse. Liksom i Sibbo var det få i Helsingfors som visste att förslaget på det 5 000 hektar stora området var en bluff. När utredningsmannen Pekka Myllyniemni lade fram sitt förslag på ett knappt 3 000 hektar stort område den 30 november 2006 hördes det vissa protester från grönt håll, men då var Helsingfors Sibboprojekt redan i rullning - liksom Sibbos eget projekt.
Osmo Soininvaara publierade igår ett blogginlägg med rubriken "Kaupunkisuunnittelulautakunta 29.4.2010". I inlägget kommenteras även stadsplaneringsnämndens utlåtande om Forststyrelsens utredning om Sibbo storskog:
Lausunto Sipoonkorven kansallispuistosta
Lautakunta kannatti kansallispuistoa ainakin Porvoonväylän pohjoispuolelle. Sen mahdollista laajentamista väylän eteläpuolelle pitää tarkastella yhdessä muiden kaavoitukseen liittyvien tavoitteiden kanssa. Äänin 5-3 hylättiin lisäys, jossa olisi painotettu vähän enemmän suojelun tärkeyttä.
Jag har svårt att i stadsplaneringsnämndens utlåtande överhuvudtaget hitta något stöd för en nationalpark. Stöder man en nationalpark, så gäller det ett område som ligger mycket långt norr om motorvägen. Indirekt stöder stadplaneringsnämnden fastighetsnämndens förslag att dela Sibbo storskog i två delar: en nationalpark i norr, som ägs av staten, och ett rekreationsområde längre söderut, som ägs av staden - och som vid behov senare kan exploateras. Jag citerar ur stadsplaneringsnämndens utlåtande:
Kustannusten jakautuminen on myös yksinkertaisinta, kun valtio huolehtii kansallispuiston kustannuksista ja kunnat puolestaan omista virkistys- ja retkeilyalueistaan.
Inlägg
