Björntjänst. Den 27 februari 2010

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Sipoolaiset: Liian halvalla meni". I artikeln presenteras Sibbos synpunkter på Helsingfors förvaltningsdomstols avgörande i ersättningsfrågan. Som om det var för att balansera synvinklarna har tidningen även publicerat en artikel med rubriken "Helsinki sai kyläläiseltä kehut".

Helsingin Sanomat har även publicerat en bakgrundstext med rubriken "Kulut hillitsivät korvauksia". Här presenteras även förvaltningsdomstolens ståndpunkt, som alltså exakt råkar sammanfalla med Helsingfors ståndpunkt.

Helsingin Sanomat har ytterligare publicerat ett sammandrag av fallet Sibbo från januari 2006 till februari 2009. Rubriken är "Jokaisessa käänteessä on riidelty".

Hufvudstadsbladet har inte klarat av att skriva någonting eget om avgörandet i ersättningsfrågan. Istället nöjer sig tidningen med en text av FNB. Rubriken är "Åtta miljoner euro får Sibbo att se rött".

Borgåbladet har satsat betydligt mera på den aktuella nyheten, fastän man även här delvis använder sig av FNB:s text. I Borgåbladet ges även Helsingfors eller överborgmästare Jussi Pajunens synpunkt utrymme. I all sin saklighet blir intrycket dock sarkastiskt. Rubriken på paradsidan är "Pajunen fick som han ville".

Rubriken på huvudartikeln är "Sibbo erbjuds småpengar i utbyte". En kortare text av FNB har här fått rubriken "'Jag är mycket nöjd'". Det är alltså överborgmästaren som är mycket nöjd över att förvaltningsdomstolen är av samma åsikt som Helsingfors.

I Borgåbladet ingår ytterligare, liksom i Helsingin Sanomat, en sammanfattning av Sibbofrågan från den 21 juni 2006 till den 1 januari 2009.

I sin Sin Sibboutredning lämnade utredningsman Pekka Myllyniemi ersättningsfrågan helt öppen. Myllyniemi nöjde sig med att i sin rapport notera följande:

Enligt 20 § i kommunindelningslagen skall en ekonomisk uppgörelse verkställas i samband med att förslaget verkställs. Enligt nämnda bestämmelse skall sådan fast egendom och arrenderätt eller någon annan nyttjanderätt i anknytning till den som uteslutande eller huvudsakligen tjänar ett visst område i uppgörelsen tilldelas den kommun som området kommer att höra till. I övrigt delas egendomen samt skulderna och förpliktelserna i uppgörelsen så att uppgörelsens ammanlagda verkningar berör kommunerna på ett rättvist sätt.

Helsingfors har emellertid råd att agera så att kravet på rättvisa i 20 § i kommunindelningslagen uppfylls.

I sin beredning av statsrådets beslut gjorde inrikesministeriet (Arto Sulonen) här inga kompleteringar. Helsingfors har säkert råd att betala 7,9 miljoner, så som förvaltningsdomstolen dömt. En annan fråga är om uppgörelsen är rättvis.

Intressant är det att summan 7,9, som består av 3,4 miljoner euro för egendom och 4,5 miljoner för lånekompensation, är exakt den samma som Helsingfors kalkylerat med. När det gäller ersättningsfrågan är (den gamla) kommunindelningslagen synnerligen oklar. Lagen kunde här ha tolkats på många olika sätt, men Helsingfors förvaltningsdomstol valde att med en decimals noggrannhet inta Helsingfors stads synpunkt.

Man kunde föreställa sig att det är självaste överborgmästaren som förvaltningsdomstolen är undernådig. Förvaltningsdomstolen är dock snarare regeringens förlängda arm. I det aktuella fallet förefaller Helsingfors förvaltningsdomstol dock ha gjort regeringen en björntjänst. Förvaltningsdomstolen försökte kanske garantera att regeringens löften till Helsingfors uppfylls, men enligt Hannes Manninens ursprungliga löften skulle Sibbo kommun i ersättning få tomtmark i Nickby. (Se t.ex. "Manninen tar till orda. Den 16 september 2008".) Det var ingalunda tänkt att Sibbo skulle få nöja sig med 7,9 miljoner. Efter förvaltningsdomstolens avgörande förefaller statsrådets (och HFD:s) avgörande ännu mera orättfärdigt och oacceptabelt.

I texen "Jokaisessa käänteessä on riidelty" noterar Helsingin Sanomat faktiskt att "[Sipoo] vaati itselleen Helsingin omistamia Nikkilän maita, jotka se myöhemmin saikin." Formellt finns det dock inga samband mellan inkorporeringen och Sibbo kommuns rätt att inlösa mark i Nickby, fastän HFD avgjorde de två ärendena på samma dag. (Se "Två beslut. Den 28 januari 2008".) När den aktuella tvisten går vidare till högsta förvaltningsdomstolen kan HFD knappast hänvisa till marken i Nickby, som Sibbo minsann inte fått i ersättning, utan endast getts rätten att inlösa i enlighet med lagen.