Eftersom jag varit förkyld den senaste tiden har jag inte motionerat och därmed inte heller besökt Husö. I lördags tog jag mig ändå en promenad längs den nya eller "förbättrade och restaurerade räddningsvägen". Längs vägen fanns ännu en vält och en grävmaskin, men vägprojektet förefaller vara praktiskt taget färdigt.
Istället hade man påbörjat följande följande steg eller projekt. På spetsen av udden invid den gamla stenbryggan hade man byggt en vändplats. (Se bilden högst uppe.) Här finns en öppning från förut, som väl hade räckt för räddningsfordon. (Se bilderna nedan, som är några veckor gammal.) Nu har man fyllt ut med sten och grus, men ett antal träd återstår ännu att fälla.
Den tilltagna vändplatsen för den nya vägen baserar sig inte längre på ritningarna för vägbygget, som användes som utgångspunkt då ett antal tjänstemän från Helsingfors stad i juni bedömde att vägen, eller egentligen avverkningen som den nya vägen förutsätter, påverkar landskapsbilden så obetydligt att den inte krävde landskapsarbetstillstånd. När man byggt vändplatsen har man istället använd sig av ritningarna för den planerade "tillfälliga simstranden". (Se "Räddningsväg med havsutsikt. Den 26 augusti 2010" och bilden nedan.)
Vändplatsen har byggts på den vackraste platsen på hela Husö. Eller snarare var platsen där vändplatsen byggts den vackraste platsen på Husö. Än så länge har man inte fällt träd i anslutning till vändplatsen, men det är uppenbart att projektet redan nu påverkat landskapsbilden, inte minst sett från stranden och sjön. Se bilderna nedan.
Speciellt intressant är det att man börjat bygga enligt ritningarna för "Väliaikaunen uimaranta", fastän simstranden och båtbryggan inte ännu har beviljats tillstånd. Kanske har det varit bråttom att bygga innan man fått svar från Närings-, trafik- och miljöcentralen?
Längs den "restaurerade" vägen finns en stor rishög, med vilken man täckt över trädet som man olovligt skuffat omkull med grävmaskin. (Se "Med baken före. Den 5 augusti 2010".) Kanske var det ändå inte riktigt så här enkelt att sopa lagbrotten under mattan?
I går publicerade Helsingin sanomat en artikel med rubriken "Metro kiilaa kehäteiden ohi". (Se "Helsinki hoputtaa, muut toppuuttelevat. Den 19 september 2010".) Senare på morgonen publicerades på tidningens webbplats en starkt avvikande version av artikeln under rubriken "Kehä II:n jatko jäämässä raidehankkeiden jalkoihin". Jag cieterar:
HS kysyi ryhmältä Helsingin, Espoon ja Vantaan päättäjiä, mitkä pääkaupunkiseudun suuret liikennehankkeet ovat tärkeimpiä ensi vuosikymmenellä. Vastaukset olivat selvät: helsinkiläiset kohottavat kärkeen Östersundomin raideyhteydet, espoolaiset haluavat jatkaa länsimetroa Kivenlahteen asti ja vantaalaiset korostavat Kehä III:n perusparannuksen tärkeyttä.
"Sipoon alue on liitetty Helsinkiin, että sinne saisi asuntoja. On tärkeää, että joukkoliikenneratkaisu on tehty etupainotteisesti", perustelee itämetron tärkeyttä Helsingin kaupunginhallituksen puheenjohtaja Risto Rautava (kok).
Espoon teknisen toimen johtajan Olavi Loukon mielestä taas länsimetro pitäisi toteuttaa ennen Sipoon metroa.
"Siellä on käyttäjiä jo kymmeniä tuhansia. Valmius on olemassa. Tähän verrattuna Sipoon metro on vasta raakile", hän sanoo.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar