Orsak eller verkan? Den 16 november 2006

I en kolumn i dagens Hufvudstadsblad skriver Pär Stenbäck om det bistra språkklimatet. Stenbäck ser tecken på att "språkklimatet nu är på väg in i en istid." Som en möjlig orsak till att förhandlingsklimatet för svenska frågor försämrats nämner han Sibbofrågan. Åtminstone förekommer denna uppfattning bland svenska kommunalpolitiker i Helsingfors.

Det torde vara uppenbart att fallet Sibbo påverkat språkklimatet i negativ riktning, genom att Helsingfors i sin medielobbning och opinionsbildning för annekteringsplanerna har utnyttjat hets mot finlandssvenskarna. Frågan är dock om inte fallet Sibbo snarare är en följd av än en orsak till det kalla språkklimatet. Även om så väl centerministrarna som Helsingfors gjort flera felbedömningar i fallet Sibbo, så torde de tyvärr ha bedömt den allmänna opinionen rätt innan de gick till attack mot Sibbo. Det är ironiskt att Sibbos finskspråkiga majoritet skall behöva lida av den avoga inställningen mot finlandssvenskarna och Sfp.

Om fallet Sibbo även är en orsak till det bistrare klimatet, kan man fråga hur långt Svenska folkpartiet bör och är berett att försvara Sibbo. Det vore kanske skäl att andra än utpräglade Sfp-politiker tog ansvar för att försvara Sibbo i offentligheten. Stenbbäck skriver vidare om Sibbofrågan:

Allt verkar bäddat för att Sibbofrågan "löses" så att Helsingfors får får halva biten, precis det man ursprungligen var ute efter. Irritationen över svenskt motsånd mot slakten är påtaglig, man tycks anse att kommuner med svenskt inflytande enbart är historiska anomalier som snabbt borde elimineras.

Ledaren i dagens Helsinginsanomat handlar om Helsingfors Sibboprojekt, som Helsingfors enligt tidningen har svårt att kontrollera. Enligt Helsingin Sanomat börjar det bli knappt om tid. I dagens tidning ingår även en artikel enligt vilken brådska ledde till dålig förberedelse av gränsjusteringen. Artikeln "Kiire johti kehnoon valmisteluun rajansiirossa" liksom ledarskriften "Helsingin Sipoo-hanke ei tahdo pysyä hallinnassa" är en fortsättning på den kritiska behandlingen i gårdagens tidning. Enligt Helsingin Sanomat har Pajunens initsiativ till en ny behandling av ansökan ingen betydelse. Knappast skulle stadsdirektören ha kommit med initiativet om han vetat vilken kritik och medieuppmärksamhet det hela skulle leda till.

På grund av problem med utdelningen kan dagens Helsinginsanomat läsas kostnadsfritt i digital form.

Gränser. Den 15 november 2006

Att Helsingfors ämnar ta sitt förslag till gränsjusteringen till ny behandling i stadsfullmäktige är huvudnyheten i dagens Helsinginsanomat. (Se bilden ovan.) Helsingin Sanomats version av nyheten kommenterade jag redan i gårdagens webbinlägg. För en gångs skull behandlar Helsingin Sanomat Helsingfors förslag kritisk. På paradsidan kan man på ett flygfotografi se hur Helsingfors föreslår att den nya gränsen i Massby skall dras genom fastigheter och byggnader. Inne i tidningen visar en liknande bild hur den föreslagna gränsen även i Immersby går över en gårdsplan och genom ett bostadshus. (Se bild och karta över området.)

Dagens nummer av gratistidningen Vantaan Sanomat avslöjar att Sibbo och Helsingfors de facto har en gemensam landgräns! Det är Westerkulla gårds ägare som funnit att Sibbo och Helsingfors längts ut på Kanternäs udd har en tiotal meter gemensam landgräns. Det torde vara landhöjningen som medfört att udden vuxit in på Helsingfors vattenområde, för på de kartor som jag haft tillgång till går nog den gemensamma gränsen hela vägen i vattnet. Vid behov kunde man kanske ytterligare fylla ut udden, så att den gemensamma gränsen säkert är på det torra.

Förslaget till den redan existerande gemensamma landgränsen kan förefalla absurd. Representanterna för Westerkulla gård torde dock mena allvar. De motsätter sig att en del av gårdens marker skulle hamna inanför Helsingfors gränser. Den gemensamma landgränsen på Kantarnäs skulle göra Helsingfors annektering av Västerkullakilens späts onödig. Duger landgränsen på Kantarnäs för att uppfylla lagens krav på en gemensam landgräns, så har man nog hittat ett märkligt kryphål i lagen. Å andra sidan strider även den av Helsingfors förslagna gränsjusteringen för Västerkullakilens del lika uppnebart mot lagens avsikt och lagtextens andemening. Helsingfors går fram som en brutal kolonisatör. Det visar stadens eget förslag till nya gränser.

Ny ansökan? Den 14 november 2006

"Ny vändning i Sibbotvisten" rubricerar Yle Internytt sin senaste nyhet i fallet Sibbo. Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen vill enligt Yle Internytt nu förnya sin ansökan till statsrådet om att inkorporera delar av södra Sibbo. Det hela lär skall handla om en försiktighetsåtgärd. Radio Vega Östnyland handlade idag huvudsaklingen om fallet Sibbo.

22:20

På Hbl webbplats kan man läsa att Helsingfors stadsstyrelse i måndags fick en tilläggslista med ett förslag till utlåtande om anmärkningarna som kommit med anledning av Helsingfors framställning i juni. I förslaget till utlåtande föreslås också att fullmäktige den 29 november skall besluta om att förnya anhållan från den 21 juni. Någon motivering till förslaget ges inte. Ett ledarstick i morgondagens Hufvudstadsblad har rubriken "Kovändning i Helsingfors".

Vid midnat skall Helsingin Sanomat publicera sin version av nyheten om en ny ansökan. Artikeln med rubriken "Helsinki tuo Sipoon rajansiirron uudelleen valtuuston päätettäväksi" fanns dock tillgänglig på nätet tidigare på kvällen. Stadsdirektör Pajunen säger för Helsingin Sanomat att man inte kommer att föra fram några nya förslag till gränsförskjutningar, eftersom det kunde resultera i nya utlåtanden. Helsingin Sanomat noterar att det i Helsingfors förslag till nya gränser finns många märkligheter:

Käytännössä rajan vetäminen Helsingin haluamalla tavalla itä–länsisuunnassa tarkoittaisi sitä, että uusi kuntaraja kulkisi usean maa- tai metsätalouskäytössä olevan kiinteistön halki.

Helsingin esittämä raja kulkisi myös Immersbyn kylän kohdalla neljän rakennetun kiinteistön pihapiirin läpi. Kahden kiinteistön kohdalla raja kulkisi jopa rakennusten läpi. ...

Maanmittaustoimiston mukaan Helsingin ehdottama raja tarkoittaisi ulkosaariston vesialueilla, että useat vesialuekiinteistöt tulisivat myös kunnanrajan halkaisemiksi.

Många finger i syltburken. Den 13 november 2006

Bo Holmberg fortsätter i en insändare i lördagens Hufvudstadsblad att kritisera Svenska folkpartiet angående fallet Sibbo. Han skriver bl.a. att "Sfp ingick i den samarbetskommitté som uppgjorde avtalstexten mot Sibbos territoriella intressen." Jag är inte helt övertygad om att Holmbergs kritik mot Sfp är berättigad, men det är bra att även Sfp:s roll granskas kritiskt. I Helsingfors var dock Sfp och kommunisterna de enda partierna som inte stödde Helsingfors ansökan om att få annektera sydvästra Sibbo.

Kohandeln och myglet i samband med fallet Sibbo skulle väl kunna bli ett "Sibbogate" för så väl Helsingfors styrelseordförande som för statsministern. I normalt fall skulle icke-inblandade partier ha dragit full nytta av den delikata situationen och levererat skoningslös kritik. Problemet i fallet Sibbo är att så många har haft ett finger i syltburken. Nästan alla partier är inblandade. Helsingfors statsstyrelseordförandes hätska kritik mot Sfp angående fallet Sibbo är svårt att tolka på annat sätt än att Sfp ur ordförandens synvinkel svek gänget. När alla gör någonting olovligt, så upplevs det inte längre som förbjudet.

Förhoppningsfullt börjar de inblandade partierna beskylla varandra när riksdagsvalet närmar sig. Det är skäl att notera att det huvudsakligen är centerministrarna och Samlingspartiet i Helsingfors som myglat.

Geografi. Den 12 november 2006

Den geografiska obalansen är ett problem i Helsingfors. I östra Helsingfors finns det lite arbetsplatser. Arbetsplatserna i elektronikbranschen är koncentrerade till Esbo och de västligaste delarna av huvudstaden. Östra Helsingfors har förblivit en sovstad. Med tanke på var i huvudstadsregionen arbetsplatserna finns är det inte speciellt motiverat att tätortsbebyggelsen breder ut sig österut. En annan geografisk obalans är att huvudstadens centrum ligger i stadens sydvästra hörn. En annektering av sydvästra Sibbo skulle avsevärt förvärra situationen. En blick på kartan avslöjar att Helsingfors planer att inkorporera sydvästra Sibbo geografiskt sett är helt vanvettiga.

En annektering av sydvästra Sibbo skulle inte bara öka den geografiska obalansen i Helsingfors. Den skulle även rent geografiskt försvåra samhällsplaneringen i Sibbo. Sibbo är en avlång kommun i nordlig-sydlig riktning, men de huvudsakliga trafiklederna går i östlig-västlig riktning. Mitt genom Sibbo flyter Sibbo å, som i tiden var en viktig trafikled. Ännu på 1970-talet åkte vi med båt från Simsalö skola en bit längs Sibbo å till tandläkaren i Söderkulla. Fast orten kallades Kallbäck på den tiden.

Så väl Gamla Borgåvägen som järnvägen till Borgå går genom Nickby, som ligger nära Sibbo kyrka. Nickby är fortfarande Sibbos centrum, men under de senaste årtiondena har Söderkulla utvecklats till ett lokalt centrum i södra Sibbo. Söderkulla ligger lämpligt mitt i södra Sibbo invid Nya Borgåvägen och nära hela tre avtag till Borgå motorväg. Numera är även vägförbindelsen till Nickby god. I Söderkulla finns de flesta former av kommunal service. Om ett par år är det meningen att en ny finskspråkig högstadieskola skall öppnas i Söderkulla.

Ur Sibbos synvinkel har det varit högst ändamålsenligt att Söderkulla utvecklats innan ett tredje centrum byggts i Östersundom i sydvästra Sibbo. Förlorar Sibbo sydvästradelen av kommunen, saboteras utvecklingen av Sibbo i allmänhet och Söderkulla i synnerhet.

Svenskfinland är inte ett politiskt parti. Den 11 november 2006

Att fallet Sibbo har en stark språkpolitisk dimension kan inte förnekas. I konflikten med Helsingfors har det för Sibbo varit till nackdel att kommunen är starkt svenskspråkig, fastän majoriteten av invånarna har finka som modersmål. Dels är Center, vars ministrar visat beredskap att offra Sibbo, svagt representerad i kommunen, dels har det allmänna avoget mot finlandssvenskarna och Sfp utnyttjats för att stärka stödet för Helsingfors territoriella anspråk. (Se Behövs det en språkstrid? Den 27 september 2006, Språkpolitik. Den 23 september.) Å andra sidan har Sibbo fått stöd från hela Svenskfinland.

Då Svenska folkpartiet så väl i regeringen som i Helsingfors stadsfullmäktige ensamt försvarade Sibbo ville man tolka Sfp:s motstånd som språkpolitiskt, fastän partiet hävdade det motsatta. Sfp:s avvikande ställningstagande var ur Helsingfors synvinkel beklagligt, eftersom det fick fullmäktiges beslut att framstå som etiskt kontroversiellt. Det är lättare att handla omoraliskt då alla gör likadant.

Att andra partier kör över Sfp är i sig inte i sig så anmärkningsvärt. Däremot är det högst anmärkningsvärt när huvudstaden och landets regering kör över hela språkminoriteten. Efter de finlandssvenska socialdemokraternas kongress i Borgå för två veckor sedan står det klart att hela Svenskfinland kränkts i fallet Sibbo. Svenskfinland är inte ett politiskt parti som man kan spela ut och kritisera med sedvanlig politisk smutskastning.

Svenska folkpartiets dominerande ställning i Svenskfinland är på gott och ont. Finlandssvenskarna har laglit sett större rättigheter än de flesta motsvarande språkliga minoriteter i Europa. Detta kan delvis förklaras med att finlandssvenskarna i Sfp haft ett statsbyggande parti, som suttit med i de flesta regeringar. De jure är svenskan i Finland jämställd med finskan. De facto är de svenskspråkigas situation inte alltid så god. Man kan fråga sig i vilket EU-land som regeringschefen kunde ta ställning för en gränsjustering, där ett landskap och en stad som domineras av majoritetsbefolkningen skulle expandera i ett landskap och en kommun där språkminoriteten traditionellt har dominerat. Jag trodde inte att detta var möjligt i regionernas Europa, men Finland och Matti Vanhanen ser ut att vara undantag.

Kanske är det just Sfp:s stadsbyggande och finlandssvenskarnas statsbärande roll som gör det möjligt att köra över finlandssvenskarna i fallet Sibbo. Svenskans ställning i Finland tryggas endast på Åland av en regional autonomi. I det övriga riket har de svenskspråkigas ställning tryggats av språklagen och den kommunala självstyrelsen. Svenskfinland är en social konstruktion utan land. Det förhindrar inte att den kommunala självstyrelsen och kommungränserna utgör viktiga element i det finländska samhällskontraktet, på vars grund samhälls- och språkfreden bygger. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Svenska folkpartiets dominerande roll torde göra att Folktinget lätt uppfattas som partiets förlängda arm. Folktinget publicerade 27.9.2006 ett pressmeddelande, där man krävde att de språkliga rättigheterna i Sibbo måste respekteras och indirekt tog avstånd från en gränsjustering. I ett annat pressmeddelande publicerat 26.10 kräver Folktinget angående service- och kommunreformen att Svenskfinland och de svenskspråkiga förvaltningsområdena inte splittras. I samband med det senare pressmeddelandet gav Folktinget på begäran av riksdagens förvaltningsutskott ett utlåtande gällande regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om en kommun- och servicestrukturreform samt om ändring av kommunindelningslagen. Vilken tyngd Folktingets uttalanden och utlåtande får återstår att se. I medierna har Folktinget åtminstone inte fått någon större publicitet. Kanske borde man som Folktingets nästa ordförande välja en representant för ett annat parti än Sfp.

Till sist undrar jag vad Borgå stift gjort för Sibbo i den aktuella marktvisten. Fallet Sibbo berör ju i högsta grad de evangelsikt lutherska församlingarna och Sibbo svenska församling i synnerhet. (Se Sorg och bedrövelse. Den 18 augusti 2006.) Kanske borde stiftet göra ett uttalande innan Borgå får en biskop som varit Sfp-minister.

Metropolområdet - ett förbrukat begrepp. Den 10 november 2006

Ordet metropol kommer från grekiska och betyder ordagrant moderstad. Då de grekiska stadsstaterna grundade kolonier längs medelhavets kust kom moderstäderna att kallas metropoler. Under den romerska tiden kom metropol att betyda huvudstad i en romersk provins och senare ett säte för en metropolit. Med en metropol förstår man idag även en storstad som har betydande ekonomiskt inflytande över mindre städer i periferin. Oftast förstår man med metropol en världsstad, av vilka det globalt sett endast finns ett tiotal. Så inte i Finland. Här betraktar man även Helsingfors som en metropol.

I den globala, gränslösa ekonomin har metropoler blivit ledande agenter på bekostnad av nationalstaterna. Åtminstone har det skett ett paradigmskifte, som innebär att regioner och storstäder lyfts fram. Föreställningen att även Helsingfors är en metropol torde kunna härledas till OECD:s metropolöversikt över Helsingfors från 2002. (Se "Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006".) Ironiskt nog talar man inte här om Helsingfors som en metropol, men man har väl dragit slutsatsen att ett metropolområde även måste inbegripa en metropol. Det är dock ingen självklarhet. Med ett metropolområde eller metropolitan area förstår man allmänt en större stad med dess omgivande influensområde, som inte nödvändigtvis är av urban karaktär. Enligt OECD:s definition är Helsingfors metropolområde ett ekonomiskt influensområde som är betydligt större än så väl huvudstadsregionen (SAD-området) och Helsingforsregionen, dit även de s.k. kranskommunerna räknas. Enligt OECD:s definition hör Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland till Helsingfors metropolområde. Enligt SAD inbegriper Helsingfors metropolområde inte hela Päijänne-Tavastland, men istället töjer SAD begreppet ännu längre österut:

Metropolområdet innebär SAD:s pendlingsområde som sträcker sig ungefär hundra kilometer ifrån Helsingfors. I väster begränsar området sig till Hangö och Ekenäs, i norr till Hauho och Hollola och i öster till Kotka och Kouvola. Området innebär 72 kommuner.

Metropolområdet är uttryckligen ett funktionellt och ekonomiskt begrepp, men det har även en ideologisk dimension. Dess ideologiska betydelse ligger främst där i att idén om ett metropolområde är ämnat att främja samarbete och motverka avog mot metropolområdets centrum. Samtidigt lyfter det fram stadens betydelse framom landsbygdens. I Finland har det ju utanför Ring III funnits ett förakt för "Helsingfors herrar" och de snorkiga helsingforsarna. Helsingforsmediernas dominerande roll har tidvis föranlett bitterhet och ren fientlighet.

Begreppet metropolområde är mycket töjbart. Nylands förbund använder metropolområdet som synonym till Nyland. (Se Metropolens eget landskapsförbund. Den 22 oktober 2006.) Metropolområdet används även som synonym till huvudstadsregionen. Just nu tycks metropolens och metropolområdets utveckling prioriteras mycket högt. Dels torde det handla om Helsingfors ekonomi, dels om nationellt självhävdelsebehov. Helsingfors skall göras till Östersjöområdets ledande metropol, fastän det kan ifrågasättas om Helsingfors överhuvudtaget är en metropol.

I ingen händelse är eller kan Helsingfors metropolområde vara identiskt med "metropolens" område, Helsingfors stads område. Metropolområden sträcker sig ofta över nationella gränser; Tallin kunde väl räknas till Helsingfors metropolområde. Utvecklingen av metropolområdet betyder inte att Helsingfors måste växa eller gränser justeras. I OECD:s översikt betonas tvärtom att tillväxten bör koncentreras till tillväxtcentra som ligger på längre avstånd från Helsingfors, så som Lahtis och Tavastehus.

Användningen av begreppet Helsingfors metropolområde och metropolen har varit ämnad att öka samarbetsviljan mellan huvudstadsregionen och dess ekonomiska influensområde, var man än väljer att dra områdets gränser. Betonande av att Helsingfors är Finlands enda metropol och Helsingfors metropolområde är Finlands enda metropolområde är även ämnat att lyfta fram Helsingfors betydelse för nationalekonomin. Tidigare har man närmast talat om Helsingfors som ett lokomotiv. I Helsingfors och i Nylands förbund har man dess värre använt begreppen på ett arrogant sätt. I metropolens och metropolområdets namn vill man så väl slå ihop Nylands och Östra Nylandsförbund som ansluta Sibbo eller en del av Sibbo till Helsingfors.

Helsingfors aggressiva och arroganta bruk av begreppet metropolområde motverkar sitt syfte. Istället för att uppmuntra till samarbete och väcka finländarnas nationella känslor torde talet om metropolens betydelse främst väcka förakt, om Helsingfors ledning inte upphör med sin arroganta stil. Begreppet metropolområde har missbrukats och kanske redan förbrukats.