För att skapa ett starkt svenskspråkigt Sibbo. Den 23 februari 2023

Hittade nyligen av en händelse en gammal text, som jag tror att jag inte har läst förut. Suomen Kuvalehtis artikel från 21.7 2006 innehåller några intressanta detaljer. Varför artikeln finns fritt tillgänglig på nätet har jag ingen aning om. I texten citeras Christel Liljeström om vad dåvarande kommunminister (och bostadsminister) Hannes Manninen sagt:

”Manninen on sanonut, että Rkp:n pitää hyväksyä aluesiirto, jotta syntyy vahva ruotsinkielinen Sipoo.”

Liljeström fortsätter:

”Voi voi, ministeri! Se on niin täyttä paskaa, että en ymmärrä, miten ministeri voi päästää sellaista suustaan.”

Jag kan dock förklara hur Manninen kommit fram till sin slutsats. I inlägget "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007" har jag redogjort för hur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi i sin rapport hänvisar till utredningen "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi". Myllyniemi redogör dock för ett förslag som inte alls ingår i Raimo Ilaskivis utredning eller officiella förslag, utan istället torde härröra sig från en text som man från Helsingfors stads sida briefat Myllyniemi med:

Avsikten är att den föreslagna områdesregleringen skall vara frivillig i enlighet med följande principer:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad. - från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad. Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

Det ovan citerade förslaget är alltså från år 1989. Den föreslagna "frivilligheten" var inte längre möjlig år 2006, vilket jag redogjort för i inlägget "Språkfrågan. Den 11 augusti 2013". Majoritetsspråket i Sibbo var numera finska, Sfp hade inte längre absolut majoritet i Sibbo kommunfullmäktige och även inom Sfp hade synen på språkets roll förändrats. Inspirerade av Ilaskivi torde ledningen för Helsingfors stad i förhandlingar med Manninen dock ha föreslagit att Sibbo formellt frivilligt kunde avstå från kommunens sydvästra del. Östra Nylands förbund och Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund var fortfarande viktigt för Svenska folkpartiet, så man bedömde att det fanns förutsättningar att pressa Sfp och Sibbo. Dessutom var kommunstyrelseordförande Christel Liljeström ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse.

I informella diskussioner eller påstådda förhandlingar mellan å ena sidan Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori och å andra sidan Sibbo kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Liljeström föreslog man från Helsingfors sida att Sibbo "frivilligt" skulle gå med på att avstå ett område som i stora drag motsvarade det förslag som Myllyniemi senare lade fram som en "kompromiss". Om Sibbo inte frivilligt avstod från det förslagna området skulle Östra Nylands förbund slås samman med  Nylands förbund. Från Helsingfors sida hotade man dessutom med att man genom en speciallag skulle inkorporera ett dubbelt så stort område, ifall kommunfullmäktige i Sibbo inte gick med på att avstå från det mindre området. Den formella frivilligheten var en förutsättning för att inkorporeringen skulle kunna ske utan att man skulle bryta mot den då gällande kommunindelningslagen.

Kommunminister Manninen var medveten om hoten med vilka man skulle tvinga Sibbo att frivilligt avstå nuvarande Östersundom för att skapa ett "starkt svenskspråkigt Sibbo". I själva verket förutsatte taktiken att Manninen informerade Sfp om att han och hans parti Centern stödde förslaget på att flytta fram Helsingfors gräns ända till Sibbo å. Det språkpolitiska lockbetet eller hotet skapade föga överraskande en stark upprördhet inom övriga partier i Sibbo, speciellt då man från Helsingfors sida efter misslyckade förhandlingar med Sibbo och Sfp i offentligheten gick ut med att en "språkmur i öst" gjorde ändringen i kommunindelningen nödvändig.

Coverup. Den 18 oktober 2021

Det har gått över ett år sedan jag lämnade in ett klagomål till justitiekanslern med anledning av att mina initiativ till ändring av kommunindelningen inte nått Helsingfors stadsstyrelse (se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020"). Min gissning är att initiativet skulle ha haft större chanser att nå stadsstyrelsen efter att Helsingfors fått en ny borgmästare, eftersom det är borgmästaren som ansvarar för föredragningslistan. Kanske ökar bytet av borgmästare även sannolikheten för att justitiekanslern på riktigt behandlar mitt klagomål. Enligt information på justitiekanslersämbetets webbsidor är målsättningen "att inkomna klagomål undersöks och avgörs inom en tidsperiod på ett år". 

Även om smittspridningen av corona just nu är större i Finland än i flera andra europeiska länder har Finland på flera sätt klarat sig relativt bra genom pandemin. Till detta finns flera förklaringar, men en viktig förklaring torde vara det höga förtroendet för myndigheter och etablerade massmedier. Vi har i Finland långt klarat oss med rekommendationer och medborgarnas grundläggande friheter och rättigheter har inte i högre grad behövt begränsas för att förhindra en överbelastning av sjukvården.

De som följt med denna blogg torde ha insett att förtroendet för finska myndigheter inte alltid är så motiverat. I Finland förekommer en strukturell korruption där deltagande i mygel belönas och kan gynna karriären. (Se "Opportunism. Den 13 juni 2010".) Det kan vara bra att inte vara naiv på den punkten, men förtroendet för myndigheterna är ändå någonting som jag anser vara värt att slå vakt om. Ville jag vara synisk, så kunde jag i machiavellisk anda hävda att det viktigaste är att myndigheternas agerande ser ut att vara lagligt eller berättigat - även då det inte är det. Här kunde en okritisk media och informatörer som är skickliga på att sprida dimridåer vara till hjälp. Jag vill ändå tro att nyckeln till förtroende tvärtom är öppenhet, maktfördelning och oberoende medier. Myndigheterna måste förtjäna medborgarnas förtroende.

Misstro mot myndigheter och etablerade massmedier skapar en grogrund för konspirationsteorier. Under pandemin har det skrivits mycket om konspirationsteorier, kanske obefogat mycket. En del av de omskrivna konspirationsteorierna handlar om vaccin mot SARS-CoV-2 och virusets ursprung. Jag har även själv på min andra blogg skrivit om konspirationsteorier (se speciellt "Konspirationsteoriernas år 2020") och intresserat mig för både konspirationer i sig och konspirationsteorier. Själv tror jag inte på några egentliga konspirationer då det gäller coronan, men det är uppenbart att de kinesiska myndigheterna täckt igen spår som kunde hjälpa oss att hitta virusets ursprung. Inte heller fallet Sibbo handlar om någon egentlig konspiration, utan snarare om vad som på engelska kunde kallas coverup.

Konspirationer torde vara ovanliga och det är orimligt att tänka sig att några konspirationer i högre grad styr världens gång. Däremot finns det ofta ett behov av att dölja verkliga avsikter och motiv. Politiker begår dessutom misstag, som de efter förmåga försöker dölja. Mycket förenklat kan man säga att fallet Sibbo handlar om en överenskommelse om att informellt koppla ihop kommunreformen KSSR (Paras) med inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Inkorporeringen kunde ha förverkligats enligt rådande kommunindelningslag, om man lyckats pressa Sfp och beslutsfattarna i Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Planen misslyckades och ledande politiker med Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i spetsen behövde täckmantlar och dimridåer för att täcka igen spåren och dölja den uppenbara kopplingen.

Utvalda inlägg IX. Den 29 juni 2012

I innehållet i inlägget "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007" är kanske det mest sensationella på hela bloggen. Ännu fem år efter att jag skrivit inlägget anser jag att det innehåller sprängstoff som kunde ha tvingat ministrar att avgå. I sig innehåller inlägget inte så mycket nya avslöjanden, utan det är snarare sammanställningen och helhetstolkningen som är sensationell. Därmed lyckades jag inte få medierna intresserade för avslöjandena om att högt uppsatta beslutsfattare sysslat med utpressning och bluffmakeri.

Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007

Sent om sider har jag haft möjlighet att studera det hemligstämplade förhörsprotokollet från förhöret av Markku Luoma och Christel Liljeström från augusti ifjol. Protokollet läckte till Helsingin Sanomat, som den 14 september publicerade en artikel med rubriken "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". I Helsingin Sanomats artikel berättas det att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i april hade lagt fram ett hot: Om Sibbo inte frivilligt avstod från ett område på 25 kvadratkilometer, skulle Helsingfors med regeringens hjälp skaffa sig ett dubbelt så stort område. Därtill berättas i artikeln att statssekreterare Stefan Wallin den 16 juni hade ringt till Christel Liljeström och berättat att kommunminister Hannes Manninen stöder Helsingfors initiativ.

Uppgifterna som kommer fram i förhörsprotokollet stämmer till största delen väl överens med uppgifter som jag hittat i andra källor. På någon punkt sviker Liljeströms minne, men generellt finner jag inga skäl att misstro informationen i protokollet. Mycket nytt utöver vad som redan läckt ut genom Helsingin Sanomat har jag inte hittat, men sent igår kväll, efter att ha firat midsommar i Sibbo, hittade jag ändå ett par högst betydelsefulla detaljer.

Ur förhörsprotokollet framgår att Pajunen och Vapaavuori den 11 april 2006 för Luoma och Liljeström presenterade två alternativ: Det ena alternativet var ett område på 5000 hektar. Det andra alternativet var ett område på omkring 2500 hektar. Förutsättningen för det mindre området var att Sibbo frivilligt skulle gå med på gränsjusteringen. Frivilligheten skulle dessutom belönas med att Sibbo skulle få mark som Helsingfors äger på annat håll i kommunen och med att Helsingfors inte skulle verka för en sammanslagning av landskapsförbunden! Till saken hör alltså att Liljeström var och är ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse. Det fanns alltså starka skäl för Sibbo och speciellt för Liljeström att "frivilligt" välja det mindre alternativet.

Ur förhörsprotokollet framgår, liksom Helsingin Sanomat noterat, att Stefan Wallin den 16 juni ringde Liljeström och berättade att Manninen stöder Helsingfors initiativ, men inte bara det. Manninen hade antytt att han med Helsingfors hade kommit överens om en gränsjustering på 5000 ha. Att Manninen skulle ha medgett en överenskommelse är anmärkningsvärt och juridiskt högst relevant. Jag är dock mest intresserad av siffran 5000 ha.

Redan den 11 april hade Pajunen och Vapaavuori för Luoma och Liljeström visat upp en karta med ett område på ungefär 5000 ha. Fredagen den 16 var det definitivt bekräftat att Manninen skulle stöda en annektering av ett område på 5000 ha. Den 21 juni föreslog Helsingfors stadsfullmäktige på stadsstyrelsens förslag från samma dag att Helsingfors skulle inkorporera ett område på 5000 ha. Dess värre hade Helsingfors dragit gränsen med linjal tvärs genom fastigheter och byggnader och utan att det minsta ta hänsyn till bygränser. Därtill hade man dragit gränsen längs Sibbo å så att bl.a. Ingamns mejeri till de grönas beklagan hamnade på Helsingfors sida om gränsen. Även genom Sibboviken hade man dragit gränsen med linjal, fastän man där hade kunnat följa byagränser. I Västersundom hade man dragit gränsen enligt den gamla sträckningen för Österleden. I den inre skärgården hade man kopierat gränsen från Ilaskivis inofficiella förslag från 1989, medan man inte alls ritat ut något gränsförslag i den yttre skärgården. När Helsingfors lyfte fram sitt förslag saknade man därtill korrekta uppgifter om hur många invånare som bor i området och hur stort vattenområde som förslaget inbegriper.

Att Helsingfors inte lyckades prestera ett seriöst förslag på ett område på 5000 ha kräver en förklaring. Jag har gett förklaringen tidigare på denna blogg, men jag upprepar den här i en lite förnyad version på basen av informationen i förhörsprotokollet. På kvällen tisdagen den 20 juni, dvs dagen före Helsingfors annekteringsbeslut, ringde Liljeström med kommunstyrelsens fullmakt till Vapaavuori för att be om förhandlingar. Det är inte så svårt att gissa att kommunalpolitikerna i Sibbo i det läget hade varit villiga till stora eftergifter. Vapaavuori tackade och tog mycket positivt emot Liljeströms erbjudande. Han sade att han skulle tala med Pajunen och återkomma på onsdag morgon. På onsdag morgonen, av allt att döma efter stadsstyrelsen mycket tidiga extraordinära möte, ringde Vapaavuori tillbaka till Liljeström. Tåget hade gått, men han föreslog att man på hösten kunde återkomma och diskutera kompromissförslag.

Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 ha i en situation där man fått kommunpolitikerna i Sibbo på knä förefaller inte rationellt. Helsingfors hade redan färdigt ett förslag på ett område på 3000 ha, vilket framgår av en karta i Hbl den 21 juni 2006. Om kommunfullmäktige i Sibbo hade godkänt det förslaget, torde förslaget ha uppfyllt de stränga villkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Kommunminister Hannes Manninen torde då i princip ha kunnat ta beslutet om en gränsjustering, utan att ärendet hade behövt gå till statsrådet och föranleda problem med jäviga ministrar. Inte heller hade det behövts någon pinsam låtsasutredningar för att komma fram till "kompromissförslaget" på 3000 ha. Där till torde motståndet från Sibbobornas sida ha blivit betydligt lamare än det nu blev.


När Vapaavuori ringde upp Liljeström onsdagen den 21 juni hade inte bara tåget gått för Sibbos del. Pajunen hade även förlorat kontrollen över spakarna. I de inre kretsarna i partierna i Helsingfors och Vanda torde budet ha gått att Manninen kommit överens om en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Varför då nöja sig med ett område på 2500 - 3000 ha? De gröna insåg att förslaget på ett område på 3000 ha allt för uppenbart hotade Sibbo storskog och förutsatte att man skulle föreslå ett område på minst 5000 ha. Eftersom utpressning, hot och bedrägeri inte är allmännt accepterade politiska medel, kunde Pajunen, Vapaavuori, Hiltunen och Kalima inte förklara för de gröna att hela idén var att lura Sibbo att frivilligt avstå området på 3000 ha.

Helsingin Sanomats ovannämnda artikel "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon" är en av de viktigaste artiklar som skrivits om fallet Sibbo. Rubriken är dock missvisande. En liten inre krets planerade att hota Sibbo att "frivilligt" gå med på en gränsjustering, för att det inte fanns andra lagliga förutsättningar för en annektering. Planerna misslyckades, men inte för att hoten inte bet på Sibbo. Nu behövdes en plan B. Det förefaller som om den lilla invigda kretsen efter stadsstyrelsens beslut den 21 juni fåfängt hoppades att Sibbo ännu på hösten skulle acceptera ett "kompromissförslag" på 3000 ha. Enligt de ursprungliga planerna var det inrikesministeriet eller kommunministern som (inofficiellt) skulle föreslå ett område på 5000 ha och Helsingfors som skulle föreslå ett område på 3000 ha, men istället kom Helsingfors att (officiellt) föreslå området på 5000 ha och inrikesministeriet eller utredningsmanen det mindre området på 3000 ha. Oberoende av motiv kom kommunministern och statsministern genom sina upprepade ställningstaganden för en annektering att spela Helsingfors i händerna i ett spel som byggde på hot och bluffande.

Hufvudstadsbladet har 22:23 publicerat en artikel med rubriken "Sibboborna gläds inte över bytet av minister". Valet av rubrik är beklagligt.

Pakkoliitos. Den 26 november 2011

I mitt inlägg "Den enda tvångssammanslagningen. Den 29 september 2011" noterar jag att Pia Viitanen (sdp) i ett försvar av regeringens kommunreform i riksdagen den 28 september hävdade att den enda tvångssammanslagningen som gjorts de senaste åren är att delar av Sibbo tvångsanslutits till Heklsingfors av den centerpartistiska kommunministern Hannes Manninen.

Den 30 september publicerades på demari.fi en kolumn av Uutislehti Demasris chefredaktör Juha Peltonen. I kulumnen, som har rubriken "Kepu johtaa MM-kisoja" kan man läsa följande:

ainoa viimeisten vuosikymmenten aikana Suomessa tehty kuntien pakkoliitos on se, jossa kepulainen kuntaministeri Hannes Manninen liitti pakolla osia Sipoosta Helsinkiin. Ilmeisesti Sipoossa ei ollut niin paljon kepulaisia, että asia olisi Mannista vaivannut.

Keskustan maalaama mörkö ei kovin uskottavalta näytä senkään takia, että puolueen ollessa hallituksessa Suomesta lakkautettiin yli sata kuntaa. Mannisen ohella keskustalaisena kuntaministerinä oli pitkään myös Mari Kiviniemi. Nyt alankin ymmärtää, mitä keskustan puoluesihteeri Timo Laaninen kesäkuussa tarkoitti julistaessaan takinkäännön MM-kisat alkaneiksi.

Påståendet att det var en centerminister som de senaste åren gjort den enda tvångssammanslagningen är naturligtvis ämnad att ta udden ur oppositionens kritik mot den nya kommunreformen, som förväntas inkludera tvångssammanslagningar. Påståendet stämmer dock inte. Vad Hannes Manninen  formellt gjorde var endast att han utnämnde Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare och lät bli att avslå framställningarna till ändring i kommunindelninen. Manninen var inte ens minister när statsrådet tog beslutet i fallet Sibbo, men de facto var det Manninen som genom förhandlingar i det fördolda skapade förutsättningarna för den kontroversiella inkorporeringen.

Inkorporeringen av sydvästra Sibbo var inte heller den enda tvångssammanslagningen som gjorts de senaste åren. Under Mari Kiviniemis tid som kommunminister gjordes de flera spektakulära partiella kommunsammanslagningar mot berörda kommuners vilja. Tvångssammanslagningen av delar av Hattula  var ämnad att möjliggöra frivilliga sammanslagningar av hela kommuner, som saknade gemensam gräns. Det var viktigt för Kiviniemi och Centern att möjliggöra frivilliga kommunsammanslagningar av hela kommuner för att rädda kommunreformen KSSR (Paras) och därigenom förhindra en ny kommunreform med tvångssammanslagningar av den modell som regeringen nu bereder. I sig har det stora antalet kommunsammanslagningar de senaste åren inte varit i Centerns intresse.

Det unika med tvångssammanslagningen av sydvästra Sibbo är att den inte gjordes för att möjliggöra en sammanslagning av hela kommuner, samt att den till arealen överskred de gränser som lagen tillät utan "särskilt vägande skäl". Centern och Manninen hade knappast några intressen av att genomföra tvångssammanslagningen av sydvästra Sibbo i sig. Tvärtom skadade sammanslagningen Centern på flera sett. Manninens motiv till inkorporeringen av sydvästra Sibbo var att möjliggöra en överenskommelse om kommunreformen KSSR i enlighet med Manninens kompromissförslag. Eftersom en ny kommunreform med tvångssammanslagningar av hela kommuner nu ändå är aktuell kan man säga att inkorporeringen för Centerns del var en felsatsning.

Två parter. Den 6 augusti 2011

På Helsingin Sanomats webbplats, Oma kaupunki publicerades i onsdags en artikel med rubriken "Aurinkovoima hyötykäytössä yhä useammin". Frånsett det inledande stycket är artikeln identisk med artikeln som i onsdagens nummer av Vartti publicerades under rubrikerna "Östersundom luottaa aurinkoenergiaan", "Nuuksioonkin tulossa aurinkoenergia", "Aurinkotalon idea haudattiin vähin äänin" och Aurinkoideoita syntyy - toteutus takkuilee". (Se "Sol och sommar. Den 4 augusti 2011".) Jag passar på att citera ur artikeln, då det nu fungerar med copypaste:

Suunnitteilla olevista aurinkohankkeista isoin sijoittuu Helsingin Östersundomiin. VTT:n selvityksen mukaan Östersundomista voisi tulla uusiutuvien energiamuotojen näyteikkuna ja testialusta. Porvoon moottoritien meluvalleihin asennettavilla aurinkopaneeleilla ja muilla ratkaisuilla voitaisiin tyydyttää 35 prosenttia uuden alueen sähkön tarpeesta. Aurinkokeräimet täydentäisivät alueen lämmitysratkaisuja.

Östersundomin rakentamiseen on kuitenkin vielä pitkä matka eivätkä hienotkaan suunnitelmat takaa toteutusta.

http://omakaupunki.hs.fi/paakaupunkiseutu/uutiset/aurinkovoima_hyotykaytossa_yha_useammin/

Att olika tidningar publicerar samma artiklar men under olika rubriker är i sig inte så anmärkningsvärt. Så görs det regelbundet med FNB:s nyhetstexter. När det gäller Vartti och konkurrenten Helsingin Uutiset / Vantaa Sanomat / Länsiväylä är det dock skäl att notera att de olika lokala upplagorna inte representerar olika lokala perspektiv, fastän stoffet och rubrikerna delvis är anpassade efter lokala målgrupper.

Liksom Helsingin Sanomat hör Vartti till mediehuset Sanoma. Det gör anmärkningsvärt nog även Metrotidningen som utkommer i Finland. Tillsammans med Suomen Lehtiyhtymä (se "Berlusconi. Den 6 juni 2008") behärskar Sanoma News marknaden i Helsingforsregionen. Då Sanoma News och Suomen Lehtiyhtymäs tidningar väljer samma linje i en fråga finns det föga förutsättningar för alternativa synsätt. Perspektivet är för det mesta Helsingforscentrerat.


För snart två veckor sedan publicerade flera medier STT:s artikel med rubriken "Suomalaismedia voi maksaa vinkistä tuhansia, muttei lahjo". I onsdags publicerade Hbl en motsvarande artikel under rubriken "Finländska tidningshus noga med etiken". I artikeln kan man bl.a. läsa att "Tidningarna i Finland tar avstånd till avlyssning och andra ojusta metoder" och att "Lagen och pressetiska regler följs noga, uppger representanter för tidningarna Hymy, Helsingin Sanomat, Ilta-Sanomat och Iltalehti, som FNB intervjuat, samt Hbl, Nya Åland, Vasabladet och webbsajten papper.fi som SPT talat med." Det är lätt att följa lagen och pressetiska regler då man saknar mod, ambitioner och resurser. Speciellt morgontidningarna, som inte är beroende av försäljning av lösnummer, har inte något större behov av scoop.

I artikeln på Hbl:s webbplats kan man vidare läsa att "Helsingin Sanomat har ... upphört med att betala för tips". Om Helsingin Sanomat inte mutar eller ens betalar för tips kan man fråga sig varför t.ex. Helsingfors stadsplaneringskontor läcker information till tidningen. Svaret torde vara att betalningen för exklusiv information sker i form av gentjänster.

Då dagtidningarna tidigare i högre grad representerade uttalade politiska linjer var nyhetsbevakningen i de enskilda tidningarna mera ensidigt eller partiskt, men som en helhet kunde pressen vara mera pluralistisk. Idag försöker medierna i bästa fall vara objektiva genom att låta båda sidorna i en konflikt bli hörda. Naturligtvis är den sociala verkligheten ofta så mångfasetterad att det inte alltid finns en sanning, men någon ny information får man inte fram med en journalistik som på detta sätt försöker vara objektiv.

När jag i juni 2007 försökte tipsa Hufvudstadsbladet angående fallet Sibbo fick jag som svar av en stressad och irriterad nyhetschef att tidningen redan skrivit mycket om Sibbofrågan, att ämnet redan var uttjatat och att det finns två parter. Om jag tolkade nyhetschefen rätt så ansåg han att nyhetsredaktionens uppgift inte var att ta ställning i konflikten. Hufvudstadsbladet hade faktiskt till skillnad från de flesta finskspråkiga medier gett mycket utrymme även för Sibbos ståndpunkter i konflikten. Några sensationella avslöjanden eller någon undersökande journalistik var man dock inte beredd att satsa på.

Sett ur mitt perspektiv handlar fallet Sibbo inte primärt om en konflikt mellan Helsingfors och Sibbo. Istället handlar fallet Sibbo i första hand om hur högt uppsatta politiker och statliga tjänstemän myglat, utövat utpressning och klåpat. Hufvudstadsbladet nöjde sig, liksom andra medier, med att låta de två stridande parterna komma till tals, men noterade inte de bakomliggande sammanhangen.

Genom att kommunminister Hannes Maninen uppmanade Helsingfors att i brådskande ordning lägga fram en egen framställning till ändring i kommunindelningen kom "Sibbofrågan" från början se ut som en konflikt mellan Helsingfors och Sibbo, fastän det var Manninens eget agerande och motiv som borde ha granskats. Sibbofrågan komplicerades ytterligare av att Helsingfors framställning (och centerministrarnas stöd av förslaget) föranledde en förtroendekris i Sibbo. Hade inte protokollet från Sibbos interna förhör av Markku Luoma och Christel Liljeström läckt ut till medierna (se "Brännbart stoff. Den 19 juli 2007" och "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007"), hade försöket att utpressa Sibbo kanske aldrig överhuvudtaget kommit fram. Dess värre rubricerade Helsingin Sanomat den 15 september 2006 på basen av förhörsprotokollet att "Helsinki yritti Sipoolta uhkailemalla maata" och "Helsingin johto yritti kiristää Sipoota rajansiirtoon", när det i verkligheten var Manninen som i första hand försökte lura Sibbo att frivilligt avstå från ett område på 3000 hektar. (Dagen innan hade man på tidningens webbplats publicerat en nyhet med rubriken "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon".) Om Manninen noterar tidningen bara följande:

Sipoon johtokaksikko herää ankeaan arkeen vasta 16. kesäkuuta. Valtiosihteeri Stefan Wallin (r) soittaa Liljeströmille kertoakseen, että kuntaministeri Hannes Manninen tukeekin Helsingin hanketta.

Tidningen skriver dessutom att "Helsinki kuitenkin toteutti uhkauksensa ja esitti kesäkuussa sisäministeriölle, että Sipoosta siirretään Helsingille maata noin 50 neliökilometriä", när det ur förhörsprotokollet i själva verket framgår att kommunministern meddelade Stefan Wallin att han stöder förslaget på att inkorporera ett 50 kvadratkilometer stort område. Det torde vara uppenbart att Manninens motiv var att en sista gång försöka pressa Sibbo att formellt frivilligt acceptera det mindre alternativet på 30 kvadratkilometer. Inkorporeringen av det 30 kvadratmeter stora området måste förverkligas i enlighet med de löften som Mainninen get i samband med förhandlingarna om kommunreformen.

Trots allt representerar Jarmo Huhtanens artikel i Helsingin Sanomat kanske den bästa journalistiska insatsen då det gäller bevakningen av fallet Sibbo. Här lät man inte bara representanter från de två föreställda parterna, Helsingfors och Sibbo komma till tals, utan man drog även egna slutsatser utgående från det material man hade kommit över.

Nyhetsarkiv. Den 18 juli 2011

En av förutsättningarna för inkorporeringen av sydvästra Sibbo var att medierna missade sambandet mellan Sibbofrågan och kommunreformen. Kommunminister Hannes Mannines motiv att stöda inkorporeringen förblev för medierna och därmed även för allmänheten en öppen fråga. Inkorporeringen stred mot Centerns och Manninens allmänna linje, men ändå lovade Manninen att stöda en ändring i kommunindelningen. Manninen uppmanade tillsammans med statsminister Matti Vanhanen rentav Helsingfors före midsommaren 2006 att i brådskande ordning lägga fram ett förslag till ändring i kommunindelningen. Under den aktuella perioden hade Manninen minsann annat att fundera på. Jag har på svenska Yles nyhetsarkiv sökt nyheter där Manninen nämns under perioden 17.6.2006 - 30.6.2006.

Några nyheter om Sibbofrågan där Manninen nämns finns här inte, men istället desto flera nyheter om kommunreformen:

"Manninen: Kommunreformen i fara." (Publicerad 2006-06-17)
"Kommunreformen stampar på stället" (Publicerad 2006-06-19)
"Paus i arbetet med kommunreformen" (Publicerad 2006-06-20)
"Kommunreformen skjuts fram" (Publicerad 2006-06-20)
"Kommunförhandlingarna i kritiskt skede" (Publicerad 2006-06-28)
"Kompromiss om kommunreformen" (Publicerad 2006-06-28)

Den sista nyhetstexten är längre än de övriga. Här kan man bl.a. läsa att "Kommunförbundet uppskattar de resultat som hittills nåtts i reformen av kommun- och servicestrukturen" och att "I arbetsgruppen som region- och kommunminister Hannes Manninen (c) har lett har statssekreterare och riksdagsledamöter från sex partier från Kommunförbundets styrelse deltagit."

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten  från Kommunförbundets styrelse hette Rakel Hiltunen. Det var framför allt hon som förhandlade med Manninen om kommunreformen, men även om Sibbofrågan. Hennes namn nämns dock inte i någon nyhet i Yles nyhetsarkiv från den aktuella tiden. De flesta nyheter som gäller Sibbofrågan från denna tid handlar istället om Siibbos "motangrepp mot Helsingfors" i form av en nya tillväxtstrategi samt en förtroendekris i Sibbo. I en nyhet med rubriken "Helsingfors vill ha 5000 hektar av Sibbo" säger Jan Vapavuori att "Förslaget kom nu eftersom statsrådet har gett positiva signaler". Varför "statsrådet" just vid den aktuella tidpunkten gav "positiva signaler" borde ha varit uppenbart. Åtminstone bör det vara uppenbart nu i efterskott.

Sök i finska Yles nyhetsarkiv från den aktuella perioden ger inte heller några träffar för Hiltunen, men Hiltunen syns på illustrationen till nyheten "Kuntauudistuksesta päästiin sopuun". I fiska Yles arkiv hittar man bl.a. en artikel med rubriken "Vanhanen tukee Helsingin alueliitoksia". Här kan man läsa följande:

Naapurikunnista Vantaa on luovuttamassa alueensa kernaasti; vastalahjaksi metro ulotetaan todennäköisesti sinne asti. Sen sijaan Sipoolle uusi rajanveto on kitkerämpi pala. Kunta menettäisi 14 prosenttia maa-alastaan ja viidesosan väestöstään.

Alueliitokselle on kuitenkin Helsingin johdon mukaan annettu jo valtioneuvoston alustava siunaus. Sen takana ovat sekä pääministeri Vanhanen että valtionvarainministeri Heinäluoma.

Arkiverat: Hannes Manninen. Den 25 juli 2009

nyckelord: Manninen

Att förre kommunministern Hannes Manninen (c) är ansvarig för inkorporeringen av sydvästra Sibbo är allmänt känt. Manninens motiv är däremot en desto bättre dold hemlighet. Att kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om KSSR-ramlagen inte avslöjats kan kanske delvis förklaras av Manninen satt på två taburetter. Förutom region- och kommunminister var Manninen även bostadsminister. I offentligheten talade Manninen främst om bostadsbehovet och möjligheterna att bo i egnahemshus innanför Helsingfors gränser. Att en bostadsminister utnyttjar kommunministerns portfölj för att förverkliga bostadspolitiska målsättningar är i sig tvivelaktigt, men kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo är betydligt känsligare. Manninens huvudmotiv till att genomdriva inkorporeringen var minsann inte bostadspolitiska, utan det handlade om att rädda kommun- och servicestrukturreformen.

Om allt hade lyckats enligt planerna, skulle inkorporeringen kanske inte ha gett upphov till så mycket kontrovers. Kommunfullmäktige i Sibbo skulle formellt frivilligt ha gått med på att avstå ett 3 000 hektar stort område (inklusive Granö). Inrikesministeriet kunde ha avgjort Sibbofrågan, utan att ärendet kommit till statsrådets bord. Beslutet hade inte gett upphov till något prejudikat i tolkningen av 5 § i kommunindelningslagen. Som ersättning hade Helsingfors överlåtit (sålt) marken som staden pantat på i Nickby (och Pigby). Dess värre misslyckades försöket att pressa Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Hannes Manninen fick inte fortsatt förtroende som minister i regeringen Vanhanen II, men i övrigt har han gått fri trots myglet i fallet Sibbo.

Ansvarig minister. Den 28 september 2008

I dagens Helsingin Sanomat ingår ett ledarstick med rubriken "Rajariita rajattava". Enligt Helsingin Sanomat är det uppenbart att överenskommelse om ersättning inte kan nås:

Helsinki ja Sipoo ovat neuvotelleet tuloksetta alueliitoksen korvauksista. On ilmeistä, että sopua ei löydy. Helsinki tarjoaa muutamaa miljoonaa euroa. Sipoon pilkku on eri paikassa.

Kuntajakolain tulkinta omaisuuden luovutushinnasta joudutaan ratkomaan hallinto-oikeuksissa. Jos Helsingin poliitikot päättäisivät hyvittää Sipoota esimerkiksi sadalla miljoonalla, veisi sekin oikeuteen. Jonkun mielestä kyseessä olisi laiton lahjoitus.

I § 20 i kommunindelningslagen säges det att "I övrigt delas egendomen samt skulderna och förpliktelserna i uppgörelsen så att uppgörelsens sammanlagda verkningar berör kommunerna på ett rättvist sätt." Vad som i det aktuella fallet är ett "rättvist sätt" råder det högst olika uppfattningar om. Det finns många olika subjektiva, politiska och ideologiskt betingade bedömningar som kan påverka uppfattningen om vad som här vore rättvist. Enligt § 21 i kommunindelningslagen "avgörs ärendet som förvaltningstvistemål i länsrätten" om de berörda kommunerna inte når enighet om en uppgörelsen. Då länsrätternas uppgifter från år 1999 övertagits av förvaltningsdomstolarna, betyder det att ärendet först går till Helsingfors förvaltningsdomstol och därefter vid behov kan föras vidare till HFD.

Rådande kommunindelningslag har aldrig varit tänkt att möjliggöra inkorporeringar som motsvarar den aktuella mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. Det har nu klarnat att statsrådet och det ansvariga ministeriet åtminstone borde ha tagit ställning till frågan om ersättning innan man tog det kontroversiella beslutet om en ändring i kommunindelningen. Samtidigt inser allt fler bristerna i beredningen. Det fanns visserligen juridiskt sett allvarligare brister i beredningen, men dem har man ganska väl lyckats sopa under mattan. Frågan om ersättning kan man däremot inte vifta bort.

Det är frågan värt om inte den ansvariga ministern borde avgå - om den fanns en ansvarig minister. Hannes Manninen har sent om sider indirekt medgett sitt ansvar, men i regeringsgförhandlingarna var man förutseende nog att inte ge Manninen förlängt förtroende. Manninens efterträdare jävade sig i Sibbofrågan. Även om Mari Kiviniemi torde ha haft ett finger med i spelet, kan hon inte gärna betraktas som ansvarig minister. Uppgiften som föredragande minister sköttes av Mauri Pekkarinen. Det är närmast han som borde kunna anses som ansvarig, men Pekkarinen förslog själv att förslaget till en ändring i kommunindelningen förkastas på så väl politiska som juridiska grunder. Ansvariga är därmed de åtta ministrar som emot föredragande ministers förslag röstade för en ändring i kommunindelningen. Huvudansvarig är dock Jyrki Katainen, som var den minister som mot föredragande ministers förslag föreslog att regeringen godkänner föredragande tjänsteman Arto Sulonens förslag. Dessutom har Sulonen med hela kommunavdelningen flyttat från inrikesministeriet till finansministeriet sedan beslutet togs. Katainen är i egenskap av finansminister och ordföande för Samlingspartiet den enda minister som kunde övertala Helsingfors att betala en skälig ersättning.

Två till tre nya trädgårdsstäder. Den 18 september 2008

Helsingin Sanomat har under rubriken "Hajakeskitetty rakentaminen säästää luontoa" publicerat en insändarartikel av Matti Vanhanen. Jag citerar ur artikeln:

Tunnen valtion varat aika hyvin ja pidän mahdollisena, että vuoteen 2020 mennessä saamme ehkä yhden metrolinjan vielä rahoitettua Sipoon suuntaan, johon voidaan puutarhakaupunkimaisesti asuttaa joitakin kymmeniätuhansia ihmisiä 2–3 uuteen puutarhakaupunkiin. Mutta näin saatavat hiilidioksidisäästöt ovat aivan lillukanvarsia ilmastohaasteemme rinnalla.

Jos Helsingin busseista 500 muutettaisiin biopolttoaineella toimivaksi, saavutettaisiin sama hyöty kuin länsimetrolla, kehäradalla ja Sipoon metrolla yhteensä. Eikä maksaisi miljardeja. Silti kannatan kyseisiä raideratkaisuja liikenteen sujuvuuden lisäämiseksi, mutta en kehtaa niitä mainostaa ilmastoteoiksi.

Vanhanen är alltså av helt annan åsikt än Jan Vapaavuori, som betecknat Sibboannekteringen som en stor miljögärning. (Se bl.a. "Vapaavuoris miljögärning. Den 4 februari 2007".) I sin artikel förklarar Vanhanen vad han syftar på med "hajakeskitetty rakentaminen" och parkstäder. Han ger även tre exempel på "trädgårdsstäder": Lojo, Klövskog (Klaukkala i Nurmijärvi) och Hagalund. I motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut heter det att "Helsingin itäisissä kaupunginosissa on runsaasti asutusta, jota on ... tarve laajentaa edelleen", men Vanhanen förefaller istället för att "utvidga samhällstrukturen" önska göra Sibbo till en del av sin trädgårdsmetropol av utspridda trädgårdsstäder, som bland andra bostadsministern så starkt kritiserat.

Helsingin Sanomat har på för på förmiddagen publicerat en text med rubriken "Vapaavuori: Pääkaupunkiseudun kuntia saatetaan pakkoliittää jatkossakin". Jag citerar ur texten:

"Helsingin ja Vantaan liitos olisi parempi kuin ei mitään. Se voisi toteutua jo lähivuosina", Vapaavuori sanoi Me Naisten haastattelussa.

Vapaavuoren mukaan uusia pakkoliitoksia ei ole nyt vireillä.

Edellinen Vapaavuoren ajama pakkoliitos toteutuu vuodenvaihteessa, kun Sipoon lounaisosa liitetään Helsinkiin.

Helsingin Sanomats nyhet bygger alltså på en artikel i tidningen Me Naiset. Me Naiset gör reklam för artikeln med följande citat av Vapaavuori: "On tärkeämpää mennä eteenpäin kuin jäädä voivottelemaan". Yle har på eftermiddagen publicerat notiser med rubrikerna "Vapaavuori: Pääkaupunkiseudun kunnat ehkä yhteen pakolla" och "Ministrar oeniga om tvångssammanslagning". Det är kommunminister Mari Kiviniemi (c) som nu är oenig med bostadsminister Jan Vapavuori om möjligheterna att med tvång slå samman kommunerna i huvudstadsregionen. Kiviniemi säger att "Pääkaupunkiseudulla on voimassa sama lainsäädäntö kuin muuallakin maassa eikä siihen tältä osin ole valmisteilla muutoksia". Teoretiskt sett kunde riksdagen emellertid genom lagstifning slå ihop kommuner mot deras vilja. Detta hot framlade Vapaavuori mot sibbo i juni 2006.

Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Helsingfors får kritik". (Se bilden ovan.) I skillnad till Hufvudstadsbladets motsvarande artikel från igår refererar Boråbladet till Hannes Manninens insändarartikel i tisdagens Helsingin Sanomat. (Se "Manninen tar till orda. Den 16 september 2008".) Å andra sidan baserar sig Borgåbladets artikel uteslutande på Manninens insändare. Huruvida Manninen verkligen kritiserar Helsingfors tycks man kunna ha olika uppfattningar om. Jussi Pajunen sade i gårdagens Hbl att "Manninens syn och tankar ligger nära det vi har framfört i förhandlingarna." Verkligen?

Igår kväll publicerade Yle (Ympäristö) en notis med rubriken "Sipoonkorven luontoarvot pyritään turvamaan". I dag på morgonen har Yle (Uudenmann uutiset) publicera en nästan identisk notis, men rubriken är nu "Sipoonkorven kansallispuisto ei saa kannatusta ympäristöministeriössä". Senare på förmiddagen har Yle (Mellannyland) publicerat en notis med rubriken "Sibbo storskog blir inte nationalpark?". Det var speciellt med motiveringen att inkorporeringen av sydvästra Sibbo möjliggör en nationalpark i Sibbo storskig som de gröna i Helsingfors och Vanda har stött ändringen i kommunindelningen. Yle har idag även publicerat en notis med rubriken "Sipoo ei halua metrolinjaa".

Varför hade Manninen så bråttom? Den 17 september 2008

Liksom jag redan noterat publicerade Hufvudstadsbladet igår kväll en artikel med rubriken "'Helsingfors bör ersätta Sibbo'". Artikeln ingår i dagens papperstidning. (Se ovan.) Märkligt nog nämner Hbl ingenting om Hannes Manninens insändarartikel i gårdagens Helsingin Sanomat. (Se "Manninen tar till orda. Den 16 september 2008".) I artikeln i dagen Hbl kommer Sibbos kommundirektör med en relevant kommentar:

– Varför hade Manninen så bråttom. Spelreglerna för ersättningen kunde ha lösts samtidigt med gränsjusteringen, säger kommundirektör Markku Luoma i Sibbo.

Ja varför hade Manninen så bråttom? Varför slog inte den nuvarande regeringen fast spelreglerna innan man tog beslutet i Sibbofrågan? Hur kunde statrådet ens ta ställning till huruvida inkorporeringen tillfogar Sibbo kommun oskälig skada utan att först utreda frågan om ersättning?

Hbl skriver i en faktaruta att "Manninen är en av dem som fattade beslut om att sydvästra Sibbo överförs till Helsingfors." Visst skrev Manninen i gårdagens Helsingin Sanoma "olen osaltani ollut myötävaikuttamassa tämän liitoksen syntyyn", men han deltog inte i statsrådets Sibbobeslut, eftersom han inte fick nytt förtroende som minister. Enligt min bedömning blev fallet Sibbo Manninens fall. Ifall Manninen fortfarande hade varit minister då statsrådet tog sitt beslut, torde han ha jävat sig. Nu tog HFD inte alls ställning till påståendena om Manninens eventuella jäv. Samtidigt lät HFD bli att ta ställning till huruvida Manninen var jävig att utnämna en kommunindelningutredare i Sibbofrågan.

I gårdagens blogginlägg omnämnde jag även måndagens MOT-program "Tonttiparonien tilipäivä". Nytt var även för mig att kommunikationsministeriet tillsatte en arbetsgrupp för att utreda bl.a. kostnaderna för Ringbanan bara några dagar före Helsingfors lade fram sitt initiativ till en ändring av kommunindelningen och Vanda lovade stöda annekteringen. I sig är kopplingen mellan Ringbanan och fallet Sibbo ingen hemlighet. Jag har behandlat kopplingen speciellt i inlägget "Ringbanan. Den 26 maj 2007". Visst är det anmärkningsvärt att regeringen genom att lovade pengar fick Vanda att stöda den förslagna ändringen i kommunindelningen och i utlåtanden till länsstyrelsen uttrycka regionens stöd av initiativet.

Yle har ikväll publicerat en notis med rubriken "Sipoonkorven luontoarvot pyritään turvamaan".

Manninen tar till orda. Den 16 september 2008

Hufvudstadsbladet har idag under rubriken "Varför tiger regeringen?" publicerat en insändare av Monika Zakowski. Zakowski efterlyser ansvarstagande från regeringen då det gäller Helsingfors stads ovilja att ersätta Sibbo för sydvästra Sibbo.

Regeringen tiger, men förre kommunministern Hannes Manninen har nu insett sitt ansvar. Helsingin Sanomat har idag publicerat en längre insändarartikel av Hannes Manninen! Rubriken är "Sipoon ja Helsingin korvauskiistaan oikeudenmukainen ratkaisu". Manninen skriver inledelsevis att "Koska olen osaltani ollut myötävaikuttamassa tämän liitoksen syntyyn, esitän oman käsitykseni siitä, miten taloudellinen selvitys voitaisiin tehdä." Frågan är om det ändå inte är på begäran av vissa nuvarande centerministrar som Manninen uttalar sig. Manninens egna tankar ("täysin omaan ajatteluuni") om tilämpningen av kommunindelningslagens knappa regler lyder enligt följande:

Lähtökohdaksi voidaan ottaa se, että jokainen kunnan asukas omistaa saman osuuden kunnan netto-omaisuudesta (omaisuus ja varat vähennettynä veloilla).

Ensiksi Sipoon kunnan netto-omaisuus tulisi jakaa kunnan asukasluvulla 31. 12. 2008. Seuraavaksi tulisi arvioida Sipoosta Helsinkiin siirrettävällä alueella olevan kiinteän omaisuuden sekä niihin kohdistuvien vuokra- ja muiden käyttöoikeuksien arvo, ja jakaa se siirron kohteena olevan alueen vuodenvaihteen asukasluvulla.

Kun Helsingille ei siirry lain mukaan velkoja, niin Helsingin Sipoolle maksettava korvaus omaisuuden osalta määräytyy siten, että edellä kerrotulla tavalla lasketusta siirrettävän alueen omaisuudesta asukasta kohden vähennetään koko kunnan netto-omaisuus asukasta kohti, ja tämä erotus kerrotaan siirtyvän alueen asukasluvulla, jos erotus on plusmerkkinen.

Manninen avslutar sin artikel med att säga att "Helsinki voisi puolestaan käyttää maksuvälineenä ainakin osittain Sipooseen jääviä omistamiaan maa-alueita." Här torde den förre kommunministern syfta på området i Nickby, som Sibbo fått rätt att inlösa. Att Helsingfors skulle sälja den mark som staden ägde och pantat på i Nickby torde ha ingått i den överenskommelse som Hannes Manninen slöt med Helsingfors stads representanter våren 2006. Manninen trodde i Hufvudstadsbladet i juni 2006 att Helsingfors skulle sälja marken till ett skäligt pris, ifall den föreslagna ändringen i kommunindelningen skulle förverkligas. Den 15 januari i år skipade högsta förvaltningsdomstolen rättvisa på ett iögonfallande sätt genom att samma dag förkasta så väl Helsingfors stads besvär över miljöministeriets beslut att ge Sibbo kommun lov att lösa in Helsingforsägd mark i Nickby som besvären mot statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen. Formellt har ärendena ingening med varandra att göra och den beviljade rätten att (till ett skäligt pris) inlösa marken i Nickby kan naturligtvis inte officiellt ses som en ersättning för sydvästra Sibbo

Från samlingspartistiskt håll skall man inte förvänta sig några offentliga uppmaningar om att Helsingfors betalar Sibbo en skälig ersättning. Inom partiet finns det ju förhoppningar om att inkorporeringen skall knäck kommunens ekonomi. Sfp:s ordförande, kultur- och idrottsminister Stefan Wallin sade för sin del i ett tal den 12 september följande i anknytning till frågan om ersättningen av sydvästra Sibbo:

Sfp har en stark känsla för vad är rättvist och vad som inte är det. ...

Därför reagerade vi kraftigt när Helsingfors med den starkes makt tog delar av Sibbo. Därför förutsätter vi att Helsingfors efter allt som varit nu rakryggat betalar skälig ersättning till Sibbo och att de annekterade områdena inte exploateras, byggs sönder, att den gröna lungan inte punkteras och att kulturlandskapen inte spolieras.

Förhoppningsvis står Sfp för ordförandens ord även efter kommunalvalet då valtemat "Rättvisa" har tjänat färdigt sitt syfte. Klart är i varje fall att partiet i fallet Sibbo har hittat ett bra exempel på en fråga där andra partier agerat orättvist.

Hannes Manninen intervjuas i veckans MOT-program, som och sändes i TV igår. Programmet har rubriken "Tonttiparonien tilipäivä" och handlar bl.a. om Marja-Vanda, sydvästra Sibbo och kopplingen mellan fallet Sibbo och statens stöd av Ringbanan. I programmet intervjuas intrvjuas även Jussi Pajunen och Markku Luoma, medan Matti Vanhanen vägrade att ställa upp för en intervju. Programmet kan ses på Yle Arenan. Det torde finnas skäl att återkomma till programmet.

Hufvudstadsbladet har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "'Helsingfors bör ersätta Sibbo'". Hbl har talat med Manninen efter att Helsingin Sanomat idag publicerat Manninens insändarartikel. Tidningen skriver att "Hannes Manninen (c) är orolig och ängslig för att förhandslingsläget mellan Helsingfors och Sibbo verkar låst."

Hannes Manninens motiv. Den 30 maj 2008

Statsminister Matti Vanhanen är allt mera trängd. Nya avslöjanden kring valfinansieringen fortsätter att fylla nyhetsspalterna. I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "Svårt dra gränsen för lobbning". Hbl har talat med flera föredetta ministrar, bland dem föredetta kommunministern Hannes Manninen (c). Det visar sig att Manninen till skillnad från de flesta inte är någon kappvändare som nu efter mediedrevet plötsligt kräver större öppenhet. Tvärtom säger Manninen att "massmedierna har gått för långt." Hbl berättar vidare att "Manninen är upprörd för att kvällspressen går åt centerns ministrar bara för att de har träffat en affärsman", som visserligen har ekobrott i straffregistret. Enligt Hbl anser Manninen där till att "mediebevakningen har spårat ur för länge sedan".

Att medierna intresserar sig för skandaler kring Vanhanen är ingenting nytt. Däremot torde uppståndelsen kring valfinansieringen ha kommit som en överaskning för alla. Då Vanhanen lyckats blanda in en av sina märkliga kvinnoaffärer i valfinansieringshärvan finns det knappast några möjligheter att stoppa drevet.
Om den undersökande journalistiken hade fungarat på samma sätt i fallet Sibbo som den gjort i valfinansieringshärvan, så hade jag inte behövt skriva min Sibboblogg. Då hade utgången i fallet Sibbo även varit ett helt annat och Hannes Manninen hade knappast ställt upp för återval till riksdagen. Av någon anledning skrapade medierna här bara på ytan, trots att fallet fick stort medialt utrymme. En förklaring till detta är att komplexiteten, en annan att stora mediehus på förhand hade slagit fast sin linje. Jag har i blogginlägget "En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007" gett ytterligare en alternativ förklaring till att den fjärde eller tredje statsmaketen inte fungerade i fallet Sibbo. I det ovannämnda blogginlägget berättade jag att Ilta-Sanomat den 16 september 2006 hade publicerat en ledare med rubriken "Kovaa peliä Sipoossa" av tidningens dåvarande chefredaktör Antti-Pekka Pietilä och att Pietilä fick sparken en vecka efter att ledaren publicerats. I ledarartikeln ifrågasatte Pietilä starkt grunderna för en ändring i kommunindelningen. Pietläs ledare är speciellt intressant med tanke på att han två månader tidigare (den 16 juli) försvarat Helsingfors i en ledare med rubriken "Sipoo kitisee, mutta juna kulkee." Jag citerar ur ledaren:

Jossain määrin liikuttava on Sipoon kunnanhallituksen huoli siitä, etteivät Helsingin kaupunginvaltuuston jäsenet saaneet riittävän ajoissa tietää liitoshankkeen perusteluja. Helsingin päättäjät eivät nimittäin itse ole arvostelleet saamaansa informaatiota liian myöhäiseksi. Helsingin kaupunginvaltuusto on Sipoon kunnanhallitusta pätevämpi tulkitsemaan kysymystä saamansa tiedon ajankohdasta ja riittävyydestä.

Liitosasia on herkkä, eikä sitä haluttu Helsingissä hankkeen alasampumisen pelossa valmistella torvet soiden. Helsingin sisäpiiri halusi ensin selvittää liitoksen menestymismahdollisuudet maan hallituksessa. Asiaa ruvettiin valmistelemaan kaupunginvaltuuston päätettäväksi vasta pääkaupungin johdon saatu ennakkotiedon hallituksen suopeasta suhtautumisesta.

Jos asiaa olisi vatkattu kokousrutiineissa, Helsingin Rkp olisi kannellut liitoshankkeesta Sipoon Rkp:lle, minkä jälkeen ne olisivat yhdessä kannelleet Rkp:n ministeriryhmälle. Jos peli olisi mennyt tällaiseksi, keskustaministerien tuki liitoshankkeelle olisi voinut jäädä saamatta.

Sipoo olisi voinut laskea hyötyvänsä, mutta Helsinki olisi kärsinyt enemmän kuin Sipoo hyötyy.
...

Sipoon valituksella ei liene menestymismahdollisuuksia. Todennäköisesti hallitus myöntyy Helsingin hakemaan alueliitokseen, joskin Helsingin uusi kaupunginraja voi jonkin verran poiketa haetusta. Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) toivoi Asuntomessujen avajaisissa, ettei liitos koskisi Sipoon saaristoa, vaan rajoittuisi asuinrakentamiseen soveltuvaan maahan.

Alkaneessa kansalaiskeskustelussa on esitetty väite, että Helsinki kaappaa suuremman eli voiman oikeudella osan Sipoota, mutta väite ei kestä kriittistä tarkastelua. Helsinki on todellisuudessa anonut valtiolta kunnanosaliitosta. Koko maan etua tulkitseva valtioneuvosto myöntyy siihen vain, jos se näkee sille painavat perusteet.

Alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) käyttämät puheenvuorot osoittavat, että painavia perusteita on. Pääkaupungin kehitysmahdollisuuksien varmistaminen palvelee paitsi Helsingin myös koko maan etua.

Jag vill med det samma påpeka att Pietiläs förklaring till varför Helsingfors förberedde sitt förslag i smyg inte håller. I själva verket visste Sfp:s ledning senast veckan före Helsingfors stadsfullmäktige tog sitt beslut att Helsingfors hade Hannes Manninens stöd för förslaget på inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Det intressanta i Pietiläs ledare är dock chefredaktörens naiva tro på Manninens motiveringar för en inkorporering. Två månader senare hade han fått upp ögonen för bristerna i argumenten. Jag citerar ur ledaren "Kovaa peliä Sipoossa":

Alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk) lupasi tiistaina nimittää jo tällä viikolla selvityshenkilön tutkimaan rajansiirtoa, mutta pätevän ja jäävittömän sekä nopeaan toimeksiantoon kykenevän asiantuntijajuristin löytäminen tehtävään on osoittautunut niin hankalaksi, että nimitys siirtyy yli viikonvaihteen. Paljastukset Helsingin johtajien uhkavaatimuksista tuskin helpottavat selvityshenkilön löytymistä. Selvittämisen arvoista on myös se, miten kuntaministeri Manninen on lähtenyt Helsingin hankkeen taakse.

Helsingin johdon näkökulmasta rajansiirtohanke on täysin ymmärrettävä. Helsinki tarvitsee lisää hyvää tonttimaata houkutellakseen uusia, varakkaita veronmaksajia. Jo nyt monet Helsingissä työskentelevät ovat löytäneet asuinpaikakseen Länsi-Sipoon, jossa on tilaa ja kaavoittamisen vapautta rakentaa unelma-asuntoja lähelle merenrantaa ja luonnonrauhaa.

Pääkaupunkiseudun kasvun kannalta rajansiirto on täysin yhdentekevä, mikäli Sipoo avaa aluettaan uudisrakentamiselle. Sipoon valtuuston ruotsinkielinen enemmistö on vuosikaudet suhtautunut nuivasti hankkeisiin, jotka muuttaisivat alueen kielipoliittisia asetelmia. Vasta Helsingin aluevaatimukset ovat havahduttaneet sipoolaiset esittelemään pääkaupunkiseudun kasvua tukevia suunnitelmia.

Muuttopaine pääkaupunkiseudulle ei voi riittää perusteluksi Helsingin rajansiirrolle. Yhtä hyvin Helsinki voisi vaatia elintilakseen ja täydennysrakennusalueeksi Espoon rannikkoa Westendistä Kivenlahteen.

Tapa jolla Helsingin johto on hoitanut rajansiirtohanketta ei anna kovin ruusuista kuvaa pääkaupunkiseudun kuntien yhteistyömahdollisuuksista. Uhkailujen sijaan tarvitaan koko Helsingin metropolialueen kattavaa kokonaisvaltaista suunnittelua, jolla pyritään turvaamaan se, että koko aluetta kehitetään tasapainoisesti. Ei vain Helsingin kaupungin verotuloja.

Då Pietilä avskedats framkom det att ledande krafter inom Centern krävs hans avgång. Det är möjligt att kravet på Pietilä avgång berodde på Ilta-Sanomats kritiska bevakning av centerpolitiker i allmänhet och av Tanja Karpela i synnerhet, men kanske avskedandet av Pietilä trots allt fungerade som ett statuerande exempel i fallet Sibbo. I varje fall har medierna låit bli att undersöka Hannes Manninens motiv till att stöda en inkorporering.

Fallet Vanhanen. Den 2 april 2008

I utländska medier har man igår och idag dragit paralleller mellan fallet Kanerva och fallet Vanhanen. Jag behöver knappast upprepa likheterna mellan de två fallen. Kanervas fall har tolkats som ett tecken på mediernas ökade bevakning av politiken. Själv ser jag spektaklet snarare som ett tecken på underhållningens ökade betydelse inom nyhetsförmedlingen. Bevakningen av SMS-Ikes privatliv har föga med politisk journalistik att skaffa. Å andra sidan kan det vara relevant information att utrikesministern saknar omdöme eller karaktär och håller sig med farliga förbindelser. Till liknande slutsatser kom Helsingfors tingsrätt i rättsfallet Vanhanen. Att mediernas bevakning av politiken inte alltid fungerar visar fallet Sibbo. Fallet Sibbo har kanske varit allt för komplicerat att gestalta, men jag tycker mig bakom mediernas försiktighet även se en ovilja att ifrågasätta en rådande koncensus. Försöket att uppnå samförstånd misslyckades i Sibbo-frågan, men centrala maktutövare inklusive Helsingin Sanomats ledarskribenter höll sig till den överenskomna linjen.

I dagens nummer av Borgåbladet omnämns Joukko Tikkanen som en "kändis" med anledning av "trillern" Sipoon ryöstö. (Se "Rånet av Sibbo. Den 29 november 2007".) I sin bok växlar Tikkanen fakta och fiktion på ett problematiskt sätt. Jag undrar om inte Tikkanen kunde stämmas för ärekränkning med anledning att läsarna omöjligen alltid kan veta var gränsen mellan saga och sanning går. I likhet med Susan Ruusunen (Kuronen) torde Tikkanen även förmedla information som han fått i förtroende. Helt klart torde det dock vara att Tikkanens förklaring av Vanhanens stöd för en inkorporering är ren fiktion. I Sipoon ryöstö blir statsministern förförd av en kvinna, som visar sig vara en lockfågel. Smygfilmade erotiska scener används för att utpressa statsministern att stöda en inkorporering. Fallet Kanerva visar att Tikkanens förklaring inte är helt orealistisk. Så väl statministerns som den förre utrikesministerns textmeddelanden kunde ha använts i utpressningssyfte.

Min egen förklaring till Vanhanens och förre kommunministern Hannes Manninens motiv i fallet Sibbo är inte alls lika mediesexig som statsministerns privatliv. Men även min förklaring handlar om en kvinna som mera eller mindre utpressade Manninen och Vanhanen att stöda Helsingfors krav.

Nya tolkningar. Den 11 februari 2008

Yle har publicerat en notis med rubriken "Kiviniemi: Sibbofrågan slutbehandlad". Kiviniemi har uttalat sig med anledning av Harry Bogomoloffs insändare i fredagens Hbl. (Se "Den slutliga lösningen. Den 8 februari 2008".) Bogomoloffs förslag att splittra Sibbo uppmärksammades även i dagens Helsingin Sanomat i en kort notis med rubriken "Harry Bogomoloff jakaisi Sipoon viiteen osaan". Rest-Sibbo kan tacka Bogo för kommunministerns besked. Det kan visa sig betydelsefullt. För min egen del är fallet Sibbo dock inte slutbehandlat.

På denna blogg använder jag mig så gott som uteslutande av skriftliga källor. Det beror dels på att jag är mån om bloggens trovärdighet, dels på att jag saknar kontakter som läcker information. I dagens inlägg skall jag göra ett undantag när det gäller en källa.

Helsingin Sanomat publicerade den 30 juli 2007 en artikel med rubriken "Lainlaatijat tulkitsevat tapausta eri tavoin". Artikeln berättar om olika tolkningar av begreppet "område" i kommunindelningslagen. Jag återger här valda bitar ur artikeln:

Mitä tarkoittaa suomen kielen sana alue?

Sitä korkein hallinto-oikeus (KHO) joutuu pohtimaan, kun se aikanaan käsittelee Sipoon valitusta Lounais-Sipoon pakkoliitoksesta Helsinkiin.

Lain mukaan kuntajakoa voidaan muuttaa, jos muutos parantaa alueella palveluita, elinolosuhteita, elinkeinojen toimintamahdollisuuksia tai edistää kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta.

"Aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", Kuntaliiton lakiasiainjohtaja Kari Prättälä kertoo.

Hän oli mukana työryhmässä, joka laati vuonna 1998 voimaan tulleen kuntajakolain.
...

Kuntajakolakia kirjoittaneen työryhmän keskeiset jäsenet ovat eri mieltä siitä, kumpi on oikea tulkinta.

Työryhmää veti Pekka Myllyniemi. Hän toimi myöhemmin sisäministeriön selvitysmiehenä Sipoon ja Helsingin rajariidassa.

"Alueella ei missään tapauksessa tarkoiteta suppeasti Lounais-Sipoon aluetta", Myllyniemi sanoo.
...

Työryhmän pääsihteerinä toiminut Toivo Pihlajaniemi on täysin eri linjoilla.

Hänen mukaansa ensin on mietittävä, mitä rajansiirto merkitsee Lounais-Sipoon kannalta. Vasta sitten pohditaan Sipoon, Vantaan ja Helsingin näkökulmia.

Ur den ovanciterade artikeln framgår det även att oenigheten inte bara gällde tolkningen av begreppet "område". Enligt högsta förvaltningsdomstolens färska beslut gör Pekka Myllyniemis roll i beredningen av den tio år gamla kommunindelningslagen inte Myllyniemi jävig i Sibbofrågan. Den synpunkten kan jag lätt acceptera. Att Myllyniemi fungerade som ordförande i lagarbetsgruppen gjorde honom inte heller kompetent att på egen hand bedöma de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Därför fick kommunindelningsutredaren juridisk hjälp fån Kommunförbundet. Att generalsekreteraren för den ovannämnda arbetsgruppen, Toivo Pihlajaniemi tog avstånd från Myllynimis tolkning av kommunindelningslagen tärde naturligvis på utredningens trovärdighet. Att Prättalä gav Myllyniemis tolkning sitt stöd, saknade därför knappast betydelse.
I blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" har jag noterat att det i själva verket var Kari Prättälä som bistod utredningsmannen med tolkningen av de juridiska förutsättningarna. Då Prättälä försvarade Myllyniemis tolkning av kommunindelningslagen försvarade han i själva verket sin egen tolkning av lagen. Frågan är hur Prättälä hade kommit fram till en tolkning som så starkt avvek från Pihlajaniemis tolkning.

Våren 2006 fick en Sibbobo, som inte är politiker, höra rykten om att Helsingfors planerade inkorporera sydvästra Sibbo, vid behov emot Sibbo kommuns vilja. Sibbobon ringde till Kommunförbundet, där man förenade till direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä. Enligt Sibbobons vittnesbörd underströk Prättäla kraftigt att det inte fanns juridiska förutsättningar för en dylik inkorporering. Några månader senare var Prättäläs uppfattning av allt att döma en helt annan.
Liksom jag tidigare noterat hade Kommunförbundet en central roll i beredningen av ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen. För att genomdriva reformen räckte det dock inte med att Kommunförbundet, som representarar städerna och kommunerna, var på samma linje som inrikesministeriet och kommunministern. Det gällde även att få riksdagens och speciellt socialdemokraternas stöd för lagförslaget. Att socialdemokraternas huvudförhandlare Rakel Hiltunen var första viceordförande för Kommunförbundets styrelse räckte inte, då hon även var stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors och SDP krävade bättre möjligheter till tvångssammanslagningar. Reformen försenades och ännu den 21 juni 2006 såg det ut som om det inte fanns förutsättningar att uppnå enighet. En vecka senare lyckades man lika väl uppnå enighet. Att det var just kommunminister Hannes Manninens och partiordförandenas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo som räddade reformen och ramlagan har jag redogjort för bl.a. i inläggen "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" och "KSSR. Den 1 augusti 2007". Jag vill ändå passa på att återge de sista raderna i Jan Vapaavuoris tacktal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Allt tyder på att inte bara kommunministern och inrikesministeriet, utan även Kommunförbundet gick in för att offra Sibbo för att driva igenom PARAS-reformen. Kommunförbundet har ju dessutom de senaste åren starkt drivit Helsingfors stads intressen. Helsingfors, som i samband med kommunreformen passade på att kräva en anslutning av sydvästra Sibbo till "huvudstadsregionen", fick inte Sibbo-frågan med i kommun- och servicestrukturreformen, men Hiltunen hade ändå skäl att vara nöjd med förhandlingsresultatet. Att Sibbofrågan sköttes som en separat fråga, som enligt Manninens egen utsaga inte hade någonting att göra med PARAS, hade mindre betydelse. Bilden ovan är från Kuntalehti 12/2006. Bildtexten lyder enligt följande:

Sopimus puitelaista syntyi 28. kesäkuuta pitkän ja vaikean väännön jälkeen. Loppumetreillä keskeiset neuvottelijat olivat kuntaministeri Hannes Manninen (kesk.) ja kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd.).

Då man inte lyckades hota Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område, krävdes det särskilt vägande skäl. Eftersom det inte fanns något prejudikat, behövdes det ingen lagändring. Det räckte med att de juridiska auktoriteterna ändrade sin tolkning.

Att jag lyfter fram kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR beror på att en av domarna som deltog i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut, t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula även deltog i beredningen av ramlagen. Harjula har tillsammans med Prättälä författat Kommunallagen - bakgrund och tolkningar. Då Prättalä dessutom är Harjulas förman på Kommunförbundet, bör det vara uppenbart att han var jävig att deltaga i avgörandet av Sibboärendet. Tydligen har HFD dock behöft Harjulas insikter i de nya tolkningarna av kommunindelningslagen.

Pressade ministrar. Den 26 december 2007

När det gäller tilliten till Högsta förvaltningsdomstolen i fallet Sibbo har statsminister Matti Vanhanens och andra ministrars uttalanden i Sibbofrågan haft betydelse. Man tänker sig att HFD skulle ha svårt att gå emot regeringen i en fråga som har getts så stor betydelse. Det är dock skäl att notera att åtminstone ordförandena för de tre största regeringspartierna torde sakna egna intressen och ambitioner i Sibbofrågan. Iställe har de agerat under påtryckningar från sina partikamrater i Helsingfors. Detta torde även gälla Matti Vanhanen, fastän påtryckningarna i hans fall även kommer från annat håll. Liksom jag framhållit i blogginlägget "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007" har Vanhanens ställningstaganden som anknyter till Sibbofrågan stämt överens med uttalanden som gjorts av Centern i Helsingfors. Detta är anmärkningsvärt, då Centerns lokalförening i Helsingfors till skillnad från Samlingspartiets, SDP:s och De grönas partidistrikt i huvudstaden i övrigt har föga makt i partiet.

Då politiker utsätts för påtryckning vill de ofta utåt ge en bild av oberoende och politisk styrka. Ett sätt är att ge sken av att driva egna projekt, som bara råkar stämma överens med andras initiativ. I fallet Sibbo har Helsingfors initiativ råkat stämma övens med "regeringens linje", metropolpolitiken, klimatpolitiken, bostadspolitiken och Vanhanens privata "tomtkrig". Speciellt Hannes Manninens och Vanhanens uttalanden har gett en falsk bild av motiven bakom Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen. Det är enligt min uppfattning ytterst beklagligt att man i Sibbo fortfarande försöker rätta till de försummelser som kommunen enligt Manninen och Vanhanen gjort sig skyldiga till, fastän man åtminstone på Sfp-håll varit medvetna att huvudmotivet till en annektering är Helsingfors stads ekonomi.

I vissa fall strider Vanhanens uttalanden även med utalanden som gjorts av Centern i Helsingfors. Vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet i Helsingfors den 21 juni 2006 godkändes även bokslutet för år 2005. Centerns gruppordförande Terhi Peltokorpi höll här ett gruppanförande, där hon enligt diskussionsprotokollet bl.a. sade följande:

Keskustan valtuustoryhmä on erittäin huolissaan jo viidettä vuotta jatkuvasta verotulokertymän heikkenemisestä. Syytä huoleen on erityisesti siksi, että budjettia tehtäessä arvio verotulokertymästä ei tuntunut meistä liian optimistiselta. Voimme kuitenkin todeta, että onneksi budjettikuri on pitänyt kohtuullisen hyvin. Jos muutokset menopuolella olisivat olleet yhtä suuria ylöspäin, me olisimme kriisissä.

Ryhmämme odottaa, että nyt kun pääkaupunkiseudun yhteistyösopimus on hyväksytty, niin pääkaupunkiseudun kaikki neljä kuntaa kykenevät yhteistyössä kehittämään tätä aluetta niin, että Helsinki pystyy jatkossakin toimimaan taas maan veturina puuskuttamatta. Pääkaupunkimme menestymisestä ja kehityksestä on kannettava vastuuta koko alueella, sen kaikissa kunnissa ja niiden valtuustoissa myös konkreettisesti päätöksenteon hetkellä. Pääkaupunkiseudun kehittymisen edellytysten ja taloudellisen kasvun varmistamiseksi tämänkin päivän valtuuston aiempi päätös maa-alueiden haluamisesta Sipoolta ja Vantaalta oli tarpeellinen ja välttämätön.

Peltokorpi säger alltså, om man tolkar henne bokstavligt, att hela huvudstadsregionen bör bära ansvar för Helsingfors framgång, så att Helsingfors i sin tur "åter" kunde fungera som lokomotiv. Annekteringsinitiativet motiveras här helt öppet med Helsingfors stads skattebas. Intressant är för övrigt att Centern i Helsingfors på sin webbsida har publicerat en lite annan version av Peltokorpis gruppanförande. Jag citerar ur denna version:

Ryhmämme odottaakin, että nyt pääkaupunkiseudun yhteistyösopimuksen hyväksymisen jälkeen pääkaupunkiseudun kaikki neljä kuntaa kykenevät yhteistyössä kehittämään tätä aluetta niin, että Helsinki pystyy jatkossa toimimaan taas maan veturina puuskuttamatta. Pääkaupungin menestymisestä ja kehityksestä on kannettava vastuuta koko alueella, sen kaikissa kunnissa ja niiden valtuustoissa myös konkreettisesti päätöksenteon hetkellä. Pääkaupunkiseudun kehittymisen edellytysten ja taloudellisen kasvun varmistamiseksi olisi välttämätöntä saada myös Sipoo mukaan yhteistyöhön.

Jag gissar att den senare citerade texten är den ursprungliga. Vid fullmäktigemötet den 21 juni ville man knappast att ett samarbete med Sibbo kunde ses som ett alternativ till det "behövliga och nödvändiga" inkorporeringsinitiativet. Vid det "historiska" fullmäktigemötet höll Peltokorpi även ett anförande angående själva Sibbofrågan. Även detta anförande är upllysande. Jag återger här valda bitar:

Olen sitä mieltä, että me olemme - kuten moni valtuutettu on jo aiemmin puheenvuoroissa todennut - tänään tekemässä merkittävää historiaa, historiaa, joka ei välttämättä minunkaan elinaikanani enää toistu. Siitä syystä mielestäni olisi suuri virhe nyt palauttaa tämä asia. Epäilen, että silloin meillä voisi olla jopa niin huono tilanne, että tämä mahdollisuus ei toistu.

Arvoisa puheenjohtaja.

Mielestäni me olemme merkittävän päätöksen edessä siksi, että tätä asiaa on - kuten moni valtuutettu on todennut - vuosikymmeniä puhuttu. Mielestäni tämän ei olisi pitänyt tulla kenellekään yllätyksenä. Sen sijaan yllätyksenä tämä on varmasti tullut monelle siinä mielessä, että me nyt tänään todella istumme täällä päättämässä tästä asiasta, asiasta, josta on puhuttu, mutta asiasta, jonka harva meistä uskoo koskaan toteutuvan. Siksi me olemme tekemässä merkittävää historiaa.

Arvoisa puheenjohtaja.

En voi kannattaa palautusta siksi. Me olemme tilanteessa, että keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen, kun poliittinen prosessi on käyty ja kun on käyty se lain mukainen kuulemisprosessi, joka on tässä asiassa käytävä.
...

Haluan Keskustan ryhmän puolesta kiittää meidän kaupunkimme ylintä virkamiesjohtoa, kiittää ylintä poliittista johtoa siitä, että me olemme tänään tekemässä tätä päätöstä. Haluan kiittää myös meidän alue- ja kuntaministeriämme jo etukäteen, että tämä asia tulee loppuun saatetuksi.
...

Täällä on tänä iltana todettu - tai ei vielä ilta oikeastaan - että nyt Sipoo olisi valmis yhteistyöhön. En minä sitä ihmettele. Kyllä mekin olisimme tällaisessa tilanteessa valmiita yhteistyöhön. Mutta voidaan kysyä, tuottaisiko se yhteistyö nyt yht'äkkiä sellaista hedelmää, mitä tämä päätös tuo? Minä epäilen. Siksi en kannata palautusta.

Med tanke på skattebasen hade beslutsfattarna i Helsingfors skäl att föredra en inkorporering framom ett samarbete med helsingfors. I själva verket var det viktigt att kunna ge en bild av att Sibbo var eller varit ovilligt till samarbete. Jag finner det även anmärkningsvärt att Peltokorpi i sitt anförande intygar att (dåvarande) kommunminister Hannes Maninen på förhand hade lovat föra initiativet vidare i egenskap av föredragande minister. Bristerna i Helsingfors framställning var så stora och uppenbara att kommunministern borde ha förkastat initiativet eller åtminstone returnerat det till Helsingfors. Manninen var dock av förekommen anledning pressad att föra initiativet vidare. Därav den historiska möjligheten, som inte nödvändigtvis kommer att upprepas.

Medveten lögn. Den 13 oktober 2007

I inrikesministeriets förklaring eller "utlåtande" över de besvär som lämnats till Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av statsrådets beslut om ändring av kommunindelningen mellan Sibbo, Vanda och Helsingfors hävdar inrikesministeriet (Arto Sulonen) att "Sisäasiainministeriö toteaa, että jäljempänä lueteltujen henkilöiden ja tahojen korkeimmalle hallinto-oikeudelle tekemiin valituksiin ei sisälly sellaisia valitusperusteita, jotka eivät edellä olisi jo tullut käsitellyiksi." Detta är en medveten lögn. Fastän jag endast har sett en del av besvären, kan jag upplysa om att de 16 besvär som här syftas på innehåller ett flertal påståenden och besvärsgrunder som inrikesministeriet helt har negligerat. Speciellt anmärkningsvärt är det att inrikesministeriet inte tar notis av att Leena Liipolas besvär innehåller bevis på att de centrala delarna av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning, som citeras i inrikesministeriets prememoria och som statsrådets gränsbeslut bygger på, har kopierats ur ett dokument med rubriken "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori har sänt till inrikesministeriet under den tid som Myllyniemi gjorde sin utredning. Inrikesministeriet har i sin förklaring även förbbigått det avsnitt i Sibbo kommuns besvär där bristerna i Myllyniemis rapportpåtalas. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".)

Jag är lite förbryllad över att Sibbo kommun i sin motförklaring inte påpekar att inrikesministeriet i sin förklaring har lämnat ett centralt påstående i kommunens besvär obehandlat. Kanske hör detta till det juridiska spelet. Att inrikesministeriet inte försökt förklara sig mot påstående om brister i Myllyniemis rapport kan väl tolkas som ett medgivande. Å andra sida är frågan kanske känslig. Här handlar det ine bara om att inrikesministeriet skulle ha tolkat lagen fel. Med tanke på vad (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkkas säger i sitt svar på Leena Liipolas klagomål till JK förefaller den beredande tjänstemannen gjort sig skyldig även till tjänstefel då han i prememorian förteg faktumet om att Myllyniemis rapport till centrala delar var kopierat från Helsingfors egen utredning. Jag citerar nedan ur JK:s svar:

Käytettävissäni olevan asiakirja-aineiston perusteella minulla ei ole ollut mahdollisuuksia tarkemmin vertailla kuntajakoselvittäjän ehdotusta Helsingin kaupungin esitykseen. Aikaa erityisen selvityksen toimittamiseksi on pidetty lyhyenä ja sitä se on ollutkin. Tämä asiantila on ilmeisesti vaikuttanut siihen tapaan, millä erityinen selvitys on toimitettu, ja sen sisältöön. Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

Det kan påpekas att inrikesministeriet i sin förklaring refererar till JK:s svar på klagomål angående Myllyniemis och Matti Vanhanens jäv, men inte omnämner det ovanciterade svaret. Inrikesministeriets beredning av statsrådets gränsbeslut innehåller brister som torde vara medvetna. Däremot torde inrikesministeriet oavsikligt ha bifogat fel karta till prememorian. Enligt en artikel i Borgåbladet den 6 juli fick Sibbo kommun av inrikesministeriet den 4 juli en korrekt karta av inrikesministeriet. (Se gårdagens bloginlägg "The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007".) Besvärstiden då statsrådets gränsbeslut fanns till påseende började samma dag den 4 juli, men åtminstone på de berörda kommunernas webbplatser publicerades andast kartan som bifogats till premorian. Man kan fråga sig hur medborgarna alls kunde veta vilket beslut som de hade möjlighet att besvära sig över, då skillnaderna mellan de två kartorna, enligt vad Sibbo hävdar i sin motförklaring, berör hela 25 fastigheter.

Liksom jag noterat i blogginlägget "Farsartade metrovisioner. Den 29 augusti 2007" torde kartan som bifogats till inrikesministeriets premoria ha skapats av Markku Mölläri på kommunavdelnningen vid inrikesministeriet på kvällen den 29 november 2006, det vill säga dagen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Orsaken till att man då plockade fram en ny karta var att det i Myllyniemis rapport inte fanns en saklig karta som visade (enbart) utredningsmannens officiella föslag. Liksom jag redogjort för i blogginlägget "Flera alternativ. Den 1 september 2007" är inte heller gränserna på denna karta helt överensstämmande med gränsmarkeringarna på kartan i Myllyniemis rapport. Kartan var väl ursprungligen ämnad endast för en Powerpoint-presentation den 30 november. Kartan synns för övrigt på en bild som publicerades i Helsingin Sanomat den 1 december. (Se ovan.)