Svar utan svar. Den 29 december 2023

Eftersom jag kommenterat eller framfört en åsikt om planeringsprinciperna för delgeneralplanen för Östersundom fick jag tidigare i veckan via e-post ett protokollsutdrag från stadsmiljönämndens möte den 19 december 2023.

Protokollsutdraget med länkar till bilagor finns tillgängligt på internet (här). En av bilagorna har titeln "Vuorovaikutusraportti". Här hittar man även ett kort svar på - eller avfärdande av - min åsikt eller kommentar om att gränsen mellan Helsingfors och Vanda är oklar vid Österleden och att området för delgeneralplanen därmed inte är rätt definierad.

I svaret hänvisar man till ett brev som i själva verket är daterat 19.3.2020 och vars avsändare är biträdande borgmästare Anni Sinnemäki. Brevet är ett svar på mitt kommuninvånarinitiativ om flyttning av gränsen mellan Helsingfors och Vanda. (Se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020".)

Till min åsikt hade jag för att ge den mera tyngd bifogat ett klagomål till Justitiekanslern om att Helsingfors stadsstyrelse inte behandlat initiativen. Justitiekanslersämbetet torde fortfarande inte ha behandlat mitt klagomål och min gissning är att det helt har negligerats, fastän det var en berömd professor emeritus i juridik som rekommenderade mig att göra ett klagomål till JK. Mitt klagomål gällde inte tolkningen av kommunindelningen, utan att Helsingfors stad inte behandlat mina initiativ i stadsstyrelsen och därmed inte heller tillställt ministeriet mina framställningar.

Den exakta avgränsningen av området för delgeneralplanen har knappast någon större praktisk betydelse för planeringen. Syftet med att lämna in en åsikt var liksom med initiativen till ändring av kommunindelningen mellan Vanda och Helsingfors att uppmärksamma om att flera instanser valt att negligera fatala brister i samband med statsrådets Sibbobeslut 2007. Det finns väldigt mycket att invända och diskutera om det beslutet och lagen kan ofta tolkas på olika sätt, men det borde vara ett solklart faktum att regeringen aldrig tagit något beslut om att överföra registerenheten för allmän väg 2:43, nuvarande 91-895-2-45 från Vanda till Helsingfors.

Vad jag inte tidigare noterat är att mitt (senare) initiativ till ändring av kommunindelningen översatt till finska och stadens svar faktiskt finns tillgängligt på nätet i ett dokument med titeln "Kunnan asukkaan aloitteet 1.7.-31.12.2019". (För säkerhets skull har jag laddat upp backup.) I dokumentet  återges fyra invånarinitiativ och stadens svar på initiativen. I dokumentet är svaret till mitt initiativ dokumenterat 18.3.2023 och inte 19.3.2023 så som brevet som adresserats på svenska åt mig. Här kan jag därför nu återge mitt initiativ på finska:

3. Kunnan asukkaan aloite Helsingin ja Vantaan välisen kuntarajan siirtämisestä

Aloitteen sisältö:

Maanmittauslaitoksen kiinteistörekisterin ja kuntajakomateriaalin mukaan Helsingin ja Vantaan välinen raja on 1.1.2009 alkaen noudattanut Itäväylän (seututie 170) nykyistä, uutta linjausta, joka toteutettiin Vuosaaren satamaan vievän Satamatien rakentamisen yhteydessä. Uusi tielinjaus tuli valmiiksi noin vuotta ennen Helsingin ja kuntajakoselvittäjä Pekka Myllyniemen esityksiä Helsingin, Sipoon ja Vantaan välisen kuntajaon muuttamisesta. Näissä kahdessa esityksessä vuodelta 2006 ehdotus uudeksi Helsingin ja Vantaan väliseksi rajaksi noudattaa suurin piirtein Itäväylän vanhaa linjausta, joka kulkee hieman etelämpänä kuin nykyinen tie.

Valtioneuvoston päätöksessä kuntajaon muuttamisesta Helsingin, Vantaan ja Sipoon välillä vuodelta 2007 luetellaan ne kiinteistöt, jotka siirtyvät Helsingin puolelle kokonaan tai osittain. Päätöksessä mainitaan Vantaalta siirtyvien alueiden joukossa ”osa tiloista Harpas 6:71, Nikus 13:47 ja Westerkulla 18:0”. Päätöksestä ei käy ilmi, mitä tilojen tai kiinteistöyksiköiden osia siirtyminen koskee. Ilman karttaa on epäselvää, missä uusi raja kulkee niiden kiinteistöjen läpi, jotka siirtyvät vain osittain Helsingin puolelle. Kysymys kuuluu, määritelläänkö raja valmistelumateriaaliin sisältyneen sisäministeriön kartan vai nähtävillä olleen maanmittauslaitoksen kartan mukaisesti. Kummankin kartan mukaan Vantaan ja Helsingin välinen raja noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta. Sipoon kunta korostaa valtioneuvoston päätöksestä korkeimpaan hallinto-oikeuteen tekemässään valituksessa, että päätös on epäselvä (muiden kiinteistöjen osalta) ja että se tulee tämän vuoksi mitätöidä.

Sisäministeriö liitti selvitykseensä kuntajakoa koskevasta valtioneuvoston päätöksestä korkeimpaan hallinto-oikeuteen tekemästään valituksesta uuden ja yksityiskohtaisen peruskarttapohjaisen kartan, joka noudatti maanmittauslaitoksen tulkintaa (korjaus) kuntajakoselvittäjän ehdotuksesta. Kartasta käy mitä selkeimmin ilmi, että raja kulkee sisäministeriön mukaan siinä, missä Itäväylä kulki aiemmin Vantaan läpi.

 

 

Korkein hallinto-oikeus ei anna päätöksessään päteviä perusteluja sille, että valtioneuvoston päätös rajasta olisi yksiselitteinen, mutta päätös on tulkittavissa niin, että korkein hallinto-oikeus asettuu sisäministeriön päätöstulkinnan taakse. Saman tulkinnan omaksui ensin myös Helsingin kaupunki, joka julkisti vuonna 2008 useita karttoja, joiden mukaan raja kulkee Itäväylän vanhan linjauksen kohdalla. Myös Helsingin kaupunginhallitus päätti kesäkuussa 2008 julistaa rakentamiskiellon alueelle, jonka raja noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta. Saman vuoden huhtikuussa kaupunginhallitus päätti, että äänestysalueen 54G raja Vuosaaressa noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta.

Uudenmaan maanmittaustoimiston paikkatietopäällikkö viestitti lokakuussa 2008 sähköpostiviestillä Vantaan kaupungin tilasto- ja tutkimusyksikölle, että uuden rajan paikkaa koskevasta valtioneuvoston päätöksestä oli päätetty poiketa:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu.

Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...

Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

Korjattu raja on jopa 1,4 km pitkä, vaikka pinta-alapoikkeama on vain 10 hehtaaria. Näistä kymmenestä hehtaarista kaksi kuului Westerkullan tilaan ja loput tielaitokselle.

Kameraalinen kuntajako on tosiasia ja sen vuoksi kuntajako ja kameraalinen jako poikkeavat toisistaan. Valtioneuvoston päätöksen mukaan lunastusyksikkö 2:8 maanteiden sijaintialueesta 895 siirtyy kokonaisuudessaan Helsinkiin, mutta yleisen tien rekisteriyksikköä 2:43 (nykyinen 91-895-2-45) ei mainita eikä sitä sen vuoksi voida katsoa siirretyksi Helsinkiin valtioneuvoston päätöksellä. Yleisen tien rekisteriyksikkö ei myöskään kuulu Helsinkiin siirrettävään alueeseen yhdelläkään virallisella tai kuntajakoselvittäjän kuntajakomuutosehdotuksen kanssa nähtäville asetetulla kartalla.

Kyseisenä ajankohtana maanmittauslaitoksella ei ollut myöskään valtuuksia muuttaa hallinnollista kuntajakoa vaan ainoastaan kameraalista jakoa.

Koska on epäselvää missä Helsingin ja Vantaan välinen raja kulkee, allekirjoittanut ehdottaa, että Helsingin ja Vantaan väliseen kuntajakoon tehdään muodollisesti uusi muutos, jossa Itäväylän kohdalla kulkeva raja merkitään siihen, missä sen tulisi kulkea sisäministeriön valtioneuvoston päätöksestä vuonna 2007 tekemän tulkinnan mukaan.

Rajanveto selkeyttämällä ehdotetun kuntajaon muutoksen voidaan nähdä täyttävän kuntarakennelain vaatimukset kuntarakenteen kehittämisestä (2 §) ja parantavan yhdyskuntarakenteen toimivuutta alueella. Kuntajaon muutos ei heikentäisi Helsinginkaupungin tai Vantaan kaupungin toimintakykyä eikä myöskään kaupunkien edellytyksiä vastata palvelujen järjestämisestä ja rahoittamisesta.

I det ovannämnda dokumentet återges även svaret till mitt initiativ på finska:

Kiitos aloitteestanne! Viitaten vuosina 2018 ja 2019 lähettämiinne esityksiin Helsingin ja Vantaan välisen kuntarajan siirrosta, siirto ei tule vireille Helsingin kaupungissa, sillä kaupungilla ei ole toimivaltaa eikä tarvetta valtioneuvoston päätösten tai korkeimman hallinto-oikeuden lainvoimaisten tuomioiden avaamiseen.

Helsingin kaupungin ja Vantaan kaupungin välillä ei vallitse epäselvyyttä kuntarajasta.

Kiinteistöt ovat vuonna 2009 tapahtuneen kameraalisen lohkomisen jälkeen sijaintikuntansa kiinteistörekisterissä.

Uusimmasta esityksestänne antamassaan kannanotossa kaupunkiympäristön toimialan maaomaisuuden kehittäminen ja tontit -palvelu toteaa lisäksi seuraavaa:

"Alue, jota on ehdotettu siirrettäväksi Vantaan kaupunkiin, on esityksen tekijän mukaan noin 12 hehtaarin kokoinen alue, josta 10 hehtaaria on yleistä tiealuetta ja 2 hehtaaria yksityisomistuksessa olevaa peltomaata, ja joka muodostuu kolmesta yleisen tiealueen määräalasta ja yhdestä yksityisomistuksessa olevan kiinteistön määräalasta. Yleinen tiealue muodostuu suureksi osaksi Itäväylästä ja yhdistää Mellunmäen Östersundomiin, jotka kumpikin sijaitsevat Helsingissä.

Ehdotuksessa Östersundomin yhteiseksi yleiskaavaksi yleinen tiealue on merkitty katualueeksi, joka yhdistää kaksi aluetta Helsingissä. Alueen siirtäminen johtaisi siihen, että katualue kuuluisi Vantaan kaupunkiin runsaan kilometrin pituiselta matkalta. Vantaan kaupungilla olisi tuolloin vastuu täysin Vantaan kaupungin muun katuverkon ulkopuolella sijaitsevan katualueen hoidosta.

Alueen siirtäminen ei siis paranna yhdyskuntarakenteen toimivuutta alueella, joten ehdotus tulee hylätä perusteettomana.”

I svaret motsäges eller kommenteras inte mitt påstående om att den aktuella registerenheten för allmän väg i Statsrådets beslut inte (administrativt) överförts från Vanda till Helsingfors. Enligt gällande lag kunde lantmäteriverket lätt åtgärda sitt misstag, men det förutsätter att man medger att det begåtts ett misstag så att den kamerala indelningen kommit att avvika från den administrativa.

Klagomål till Justitiekanslern. Den 27 juli 2020

KLAGOMÅL TILL JUSTITIEKANSLERN

Föremål för klagomålet:

Helsingfors stad samt indirekt Nylands lantmäteribyrå

Förfarande och beslut som klagomålet gäller:

Behandlingen av kommunmedlems framställning om överföring av en del av kommunen till en annan kommun. Gäller två separata framställningar från 2018 respektive 2019, men de har behandlats som samma ärende HEL 2018-007438 T 00 00 00. Svaren har daterats 18.10.2018 respektive 19.3.2020.

Klagomålsärendet:

Enligt kommunstrukturlagen 11 § moment 2 ska kommunstyrelsen tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot. Framställningarna har dess värre inte nått kommunstyrelsen i Helsingfors, utan har "behandlats" av stadens tjänstemän.

I svaret på den första framställningen hävdas det att gränsen som föreslås inte är aktuella, eftersom gränsen mellan städerna (Helsingfors och Vanda) redan nu är dragen på det ställe som föreslås i framställningen. Förslaget motsvarar visserligen den kamerala indelningen, men skiljer sig från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda från 2007, där registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) inte omnämns bland de fastigheter och registerenheter som (administrativt) skall överföras från Helsingfors till Vanda.

I den senare framställningen utgår jag hypotetiskt ifrån att den administrativa kommunindelningen kan anses sammanfalla med den kamerala indelningen och det föreslås således att kommunindelningen ändras så att den motsvarar (inrikesministeriets tolkning av) statsrådets beslut och att 10 hektar överförs tillbaka från Helsingfors till Vanda för att kommungränsen skall vara entydig. I sitt svar till den senare framställningen citerar biträdande borgmästare Anni Sinnemäki stadsmiljösektorns tjänst utveckling av markegendomen och tomter, som i ett ställningstagandet konstaterar att "En överflyttning av området förbättrar alltså inte samhällsstrukturens funktionsduglighet i området och bör därigenom förkastas som grundlöst.” Det är dock inte stadens och än mindre de kommunala tjänstemännens uppgift att avgöra huruvida framställningen uppfyller de subjektiva förutsättningar för en ändring i kommunindelningen som definieras i kommunstrukturlagen.

Till saken hör att Nylands lantmäteribyrå torde ha begått ett misstag år 2008 då man ansåg att gränsen genom Westerkulla gårds fastighet var öppen för tolkning, fastän Högsta förvaltningsdomstolen i sitt avgörande förkastade Sibbo kommuns besvär där en av besvärsgrunderna var att statsrådets beslut var oklart. Det finns skäl att misstänka att stadens tjänstemän har valt att inte föra framställningen till stadsstyrelsen för att man vill dölja fel som begåtts för över ett årtionde sedan.

Är ärendet anhängigt och sökande av ändring:

Bilagor:

form_uploads/Klagomalsblankett/framställning_2018_27da05f9c5.pdf

form_uploads/Klagomalsblankett/svar_okt_18_27da05f9c5.pdf

form_uploads/Klagomalsblankett/framställning_2019_27da05f9c5.pdf

form_uploads/Klagomalsblankett/svar_mars_20_27da05f9c5.pdf

Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020

Mitt under den värsta coronaepidemin eller -krisen fick jag den 26 mars ett e-postmeddelande från Helsingfors stad. Sent omsider hade Helsingfors biträdande borgmästare Anni Sinnemäki i ett dokument daterat 19.3.2020 svarat på min framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Vanda från den 19 juli 2019. Enligt 11 § moment 2 i kommunstrukturlagen ska kommunstyrelsen "tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot." Helsingfors stadsstyrelse har tydligen inte tillställt ministeriet framställningen och då har det kanske ingen betydelse att svaret dröjde över ett halvt år. I själva verket har stadsstyrelsen i Helsingfors inte kunnat vidarebefordra min framställning, eftersom den aldrig nått statsstyrelsen. Paragraf 11 i kommunstrukturlagen lyder i sin helhet enligt följande:

En framställning om att en del av en kommun ska överföras till en annan kommun kan göras av fullmäktige i en kommun som berörs av ändringen, av kommunernas fullmäktige gemensamt, av en kommunmedlem eller av ministeriet. Kommunens eller kommunernas framställning ska lämnas till ministeriet.

En kommunmedlem lämnar sin framställning till kommunstyrelsen i den egna kommunen, som ska inhämta utlåtanden om framställningen av fullmäktige i alla kommuner som berörs av ändringen. Av utlåtandet ska framgå kommunens ståndpunkt till ändringen jämte motivering. Kommunstyrelsen ska tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot. Om en kommunmedlems framställning till väsentliga delar är likadan som en framställning som nyligen behandlats i kommunerna, kan kommunstyrelsen tillställa ministeriet framställningen direkt utan utlåtanden av de andra kommunerna som berörs av ändringen.

Ministeriet kan inleda överföringen av en del av en kommun till en annan kommun genom att bestämma att en särskild kommunindelningsutredning enligt 4 kap. ska genomföras.

Igen har ärendet stoppats utan att nå stadsstyrelsen, men denna gång har ärendet ändå nått biträdande borgmästaren, som skulle ha haft formella möjligheter att föra ärendet till stadsstyrelsen. Med vilken rätt hon inte gjort det är för mig oklart. Om hon handlat lagligt kan vilken av kommuninvånare gjord framställning till ändringen av kommunindelningen som helst stoppas av stadens tjänstemän. På detta finns det kanske inga prejudikat, men jag skulle vara intresserad att pröva detta rättsligt. Är det någon som har förslag på en advokat eller en ombudsman som jag kunde vända mig till i detta ärende?

Det är inte stadens tjänstemän eller ens stadsstyrelsen som ska ta ställning till om en framställning uppfyller kommunstrukturlagens krav. Det är finansministeriets och i sista hand regeringens uppgift. Nu har tjänstemännen på Helsingfors stad låtit "stadsmiljösektorns tjänst utveckling av markegendomen och tomter" ta ställning till om förslaget uppfyller förutsättningarna som definieras i 4 § i kommunstrukturlagen.

Min framställning har registrerats som ärende nummer HEL 2018-007438 T 00 00 00 vilket är det samma som min tidigare framställning registrerades med. Ändå är förslaget i den nya framställningen ett helt annat än i den första framställningen från den 28 oktober 2018. Det gemensamma i framställningarna är att jag framhåller att den rådande tolkningen av kommunindelningen strider mot statsrådets beslut från år 2007. Det borde inte vara en tolkningsfråga, då registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) inte omnämns bland de fastigheter som helt eller delvis ska överföras från Vanda till Helsingfors. Detta är ett faktum som är lätt att kontrollera och som inte kan bestridas. I svaret från mars omnämns inte denna fråga, utan istället förkastas min framställning på funktionella grunder: 

I förslaget till gemensam generalplan för Östersundom är det allmänna vägområdet anvisat till gatuområde, som förbinder två områden inom Helsingfors. En överflyttning av området skulle föranleda att gatuområdet skulle tillhöra Vanda stad på en sträcka på dryga 1 kilometer. Vanda stad skulle då ha ansvaret för skötseln av ett gatuområde som ligger helt avskilt från det övriga gatunätet i Vanda stad.

Jo det var liknande skäl som fick chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå Mauri Asmundela att år 2008 avvika från statsrådets beslut var exakt gränsen mellan Helsingfors och Vanda skulle gå. (Se "Lantmäteriverket begår fel. Den 21 december 2008".) Eftersom det i statsrådets beslut inte definierades till vilka delar Westerkulla gårds fastighet skulle överföras såg man på lantmäteribyrån en möjlighet att omtolka gränsen så att den följde Österledens nuvarande dragning. Vad man inte noterat var att HFD i sitt avgörande (felaktigt) hävdade att gränsbeslutet var entydigt, vilket det naturligtvis måste vara och att registerenheten för allmän väg där Österleden numera gick inte alls omnämndes i beslutet.

I min framställning från 2018 föreslår jag att gränsen ska gå just så som den nu gå enligt den allmänna men felaktiga tolkningen. Det är juridiskt möjligt att en fastighet eller registerenhet som tillhör ett område som enligt den administrativa kommunindelningen tillhör en kommun kameralt registrerats i en annan kommun. I detta fall borde antigen kommunindelningen eller den kamerala indelningen ändras, men lantmäteriverket hade år 2008 inga juridiska rättigheter att ändra på kommunindelningen utan bara att ändra på registreringen av fastigheter. Som svar på min första framställning fick jag att mit förslag är obefogat eftersom det motsvarar den nuvarande kommunindelningen. Därför gjorde jag ett nytt "kommuninvånarinitiativ", som naturligtvis inte skulle stödas av Helsingfors, men som blottar att det är oklart var gränsen egentligen går.

Ännu en ny framställning. Den 19 juli 2019

Sedan januari har jag inte publicerat ett enda inlägg på denna blogg. Däremot har jag regelbundet gjort uppdateringar om fallet Sibbo på Facebook och Twitter. Idag har jag till Helsingfors stads registratur sänt en ny framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Förslaget är det samma som det obehandlade förslaget från november ifjol (se "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018" och "Stadskansliet svarar. Den 27 januari 2019"), men texten är kortare och mera konventionell. Jag återger  förslaget i sin helhet nedan:


Till Helsingfors stadsstyrelse

Framställning om ändring i kommunindelningen mellan
Helsingfors stad och Vanda stad

Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande vägen.

I statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo från år 2007 uppräknas de fastigheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. Vilken del av lägenheterna eller enheterna av fastigheter som skall överföras framgår inte ur beslutet. Utan en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierar gränsen. Enligt båda dessa kartor går gränsen mellan Vanda och Helsingfors enligt Österledens gamla sträckning. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar Sibbo kommun att beslutet är oklart (för andra fastigheters del) och därför bör ogiltigförklaras.

I sin förklaring till besvären till Högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta på grundkartsbotten med lantmäteriverkets tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare gick genom Vanda.

I sitt avgörande kommer Högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog först även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå enligt Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs Österledens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning.

I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...
Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket.

Den kamerala kommunindelningen är ett faktum och således har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte och kan därför inte anses ha överförts till Helsingfors via Statsrådets beslut. Registerenheten för allmän väg finns inte heller med i området som skall överföras till Helsingfors på en enda officiell eller till påseende framställd karta med kommunindelningsutredarens förslag till ändring i kommunindelningen. Vid den aktuella tidpunkten hade lantmäteriverket inte heller befogenheter att ändra den administrativa kommunindelningen, utan endast den kamerala.

Eftersom det är oklart var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går föreslår undertecknad att det formellt görs en ny ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad, så att gränsen vid Österleden går där den skulle gå enligt inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut från år 2007.

Genom att klargöra gränsdragningen kan den föreslagna ändringen i kommunindelningen anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Stadskansliet svarar. Den 27 januari 2019

I mitt inlägg "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018" berättar jag att jag gjort en ny framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors eftersom stadskansliet i Helsingfors hävdar att mitt förslag från oktober (se "Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018") sammanfaller med den aktuella kommunindelningen. Nu har stadskansliet i ett brev daterat 10.1.2019 informerat mig om att min motivering i mitt nya förslag till ändring i kommunindelningen från 22.10.2018 inte uppfyller ”kraven om vidtagande av nya åtgärder i enlighet med 13 § i kommunstrukturlagen” och att saken ”har utretts på nytt”. Stadskansliet hävdar att jag har "förnyat" min tidigare framställning, men formellt har jag gjort en helt ny framställning. Båda förslagen kan inte sammanfalla med den aktuella kommunindelningen, speciellt som det enligt stadskansliet inte råder "oklarhet om gränsens läge mellan kommunerna". Som stöd för påståendet påpekas det att det "nuvarande läget för gränsen mellan kommunerna" i samband med behandlingen av den gemensamma generalplanen för Östersundom inte ifrågasattes i någon fas. Som om detta skulle ha någon relevans för huruvida mitt förslag uppfyller kraven på en framställning till kommunindelningen!

Det är inte Helsingfors stadskansli, föredraganden eller ens stadsstyrelsen som har uppgiften att avgöra huruvida motiveringarna och utredningarna i förslaget till ändring uppfyller kraven för en ändring i kommunindelningen. Det är i första hand (finans)ministeriets uppgift. Mitt förslag är riktat till stadsstyrelsen i Helsingfors, som enligt 11 § i kommunstrukturlagen ska tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader.

Helsingfors stadsstyrelse behandlade år 2019 ett av en kommunmedlem gjord förslag till ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors och Esbo gällande ön Rysskär. Förslaget hade ursprungligen sänts direkt till Finansministeriet, som vidarebefordrade förslaget till Helsingfors stadsstyrelse med begär om utlåtande. Om stadskansliet eller föredragaren inte för mitt förslag vidare till Helsingfors stadsstyrelse kunde även jag sända mitt förslag direkt till ministeriet, som troligen skulle sända det vidare till Helsingfors stadsstyrelse. Alternativet är att jag vänder mig till andra statliga myndigheter.

Nytt tariffsystem. Den 5 januari 2014

 

I Helsingin Sanomat 29.12 2013 ingår en ledarartikel med rubriken "Rajat unohtuvat Helsingin seudulla". I ledaren noteras det att gränsernas betydelse i huvudstadsregionen kontinuerligt minskat. Här kan man man bl.a.läsa följande:

monelle naapurikunnan asukkaalle Helsinki on se oma kaupunkikeskusta, vaikka asunto olisikin kunnan rajan toisella puolella.

Tunne vain voimistuu, kun Helsingin seudun joukkoliikenne siirtyy parin vuoden kuluttua uusiin lipputariffeihin. Sen jälkeen käytännössä kaikki pääkaupunkiseudun kuukausilippulaiset voivat matkustaa kunnan rajan yli ilman lisämaksua.

Samoihin aikoihin valmistuu myös kaksi merkittävää raideyhteyttä, kun länsimetro ja kehärata otetaan käyttöön. Ne voimistavat säteittäisiä yhteyksiä kuntarajojen yli.

Vid sidan om den planerade metropolförvaltningen och samarbetsorganisationerna i Helsingforsregionen gör västmetron och det nya tariffsystemet att kommungränserna minskar i betydelse och blir osynligare. Detta torde i själva verket vara ett motiv bakom så väl västmetron som det nya tariffsystemet, som bygger på zoner. Samtidigt ser östmetron, som skulle sammanbinda inkorporeringsområdet med det övriga Helsingfors, inte ut att bli av. Och det nya tariffsystemet skapar en gräns mellan Östersundom och Helsingfors medan gränsen mellan Helsingfors och Esbo suddas ut. Även gränsen mellan Östersundom och det återstående av Sibbo förlorar i betydelse.

Det nya tariffsystemet har jag behandlat i flera inlägg på denna blogg: "Zongränser. Den 1 december 2007", "Zoner oberoende av kommungränserna. Den 2 december 2007" , "Långt från Helsingfors centrum. Den 25 januari 2012", "Zon C. Den 10 mars 2012" och "Undantaget Östersundom. Den 4 april 2012".

Område belagts med byggförbud. Den 16 juni 2013

Gränsen för området där Helsingfors stadsfullmäktige beslutit att "förlänga" byggnadsförbudet fram till 23.6.2018.

Helsingfors stadsstyrelse beslöt på sitt möte i tisdags att förlänga byggnadsförbudet i nästan hela inkorporeringsområdet med 5 år från 23.6.2013 fram till 23.6.2018. Byggförbudet är pinsamt för bl.a. Helsingfors förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen, som ansåg att behandlingen av förslaget till ändring i kommunindelningen i Helsingfors stadsfullmäktige i brådskande ordning var berättigat med tanke på hur brådskande det var att bygga Östersundom. I juni 2018 har det gått 12 år sedan Helsingfors initiativ.

Gränsen för området för byggnadsförbud som Helsingfors utlyste 2008.

Området där byggförbudet förlängs är i det stora hela identiskt med området för vilket Helsingfors för fem år sedan utlyste byggförbud. Det finns dock en väsentlig skillnad. Området mellan Östersledens gamla och nya sträckning beläggs med byggförbud först nu. För fem år sedan hade inkorporeringen ännu inte förverkligats och på Helsingfors stad räknade man med att det var inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut som gällde. Det var ju inrikesministeriet som hade berett beslutet. På lantmäteriverket kom man dock fram till att statsrådets beslut inte tog ställning till exakt var gränsen går och beslöt att dela fastigheten Westerkulla och rita ut gränsen enligt Österledens nya sträckning. (Se t.ex. "Bara en gräns. Den 29 december 2008" och "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009".)

I sig är det kontroversiellt att Helsingfors för fem år sedan tog ett beslut om byggförbud på ett område som ännu hörde till Sibbo och Vanda, men det är långt mera problematiskt att Helsingfors nu bestämt om att det skall råda byggförbud på ett område, som det saknas beslut på att skall överföras till Helsingfors. Det aktuella område hör fortfarande inte heller till något röstningsområde i Helsingfors (se t.ex. "Gränsen för röstningsområdet 54G. Den 7 april 2010"), men av någon anledning har Helsingfors stad gått in för att uppdatera området som är belagt med byggförbud. Till saken hör att oklarheten var den nya gränsen går var en av besvärsgrunderna i minst ett par besvär till HFD angående statsrådets Sibbobeslut.

Helsingfors stad publicerade i fredags en kungörelse med rubriken "Byggförbud inom det gemensamma generalplaneområdet Östersundom" (Rakennuskieltoalue Östersundomin yhteisen yleiskaavan alueella). Månne valet av rubrik påverkats av att man inte exakt vet var inkorporeringsområdets gräns går? För övrigt hittar man ritning nr 12203 (Rakennuskieltokartta nro 12203/21.5.2013) endast som en bilaga till stadsplaneringsnämndens och stadsstyrelsens föredragningslistor.

Tuomas Rajajärvis efterträdare. Den 2 september 2012

På förslag av föredragande Tuomas Rajajärvi beslöt Helsingfors stadsplaneringsnämnd på sitt möte i tisdags att för stadsstyrelsen föreslå att man väljer utvecklingsdirektören i Sibbo, Mikko Aho till  Rajajärvis efterträdare som verkchef för Helsingfors stadsplaneringskontor. Efter inkorporeringen och den politiska omvälvningen i Sibbo har utvecklingsdirektören haft en central position i kommunen. Aho har ensam representerat Sibbo i Östersundomkommitten, som tar besluten om den gemensamma generalplanen för Östersundom. Aho har visserligen en suppleant, men hon har tidigare jobbat med planeringen av Östersundom på Helsingfors stadsplaneringskontor. (Se "Ny ersättare. Den 13 februari 2012".)

När Tuomas Rajajärvi år 2000 valdes till stadsplaneringskontorets verkschef sade han "Pidän epärealistisena yhteisen yleiskaavan tekemistä." Ett årtionde senare kunde Helsingfors emellertid locka grannkommunens utvecklingsdirektör att samarbeta kring en gemensam generalplan. Det bör påpekas att Aho i våras även sökte men inte fick tjänsten som chef för Vanda stadsplaneringskontor. (Se "Kunta toivoo metroa. Den 7 maj 2012".) Hade Aho fått den tjänsten, hade han fått platsen som Vandas representant i Östersundomkommittén. Nu ser det ut som om om Aho istället blir Helsingfors representant och därmed även ordförande i kommittén.

Sommaren 2006 tog Tuomas Rajajärvi åt sig den tvivelaktiga äran att ha ritat ut gränserna i Helsingfors framställning om en ändring i kommunindelningen. Med tanke på nivån på förslaget finns här en viktiga fråga obesvarade. Nivån på framställningen var då det gäller gränserna på kartan direkt katastrofal. Gränserna var ritade med linjal och tog ingen hänsyn till existerande fastighets- eller byagränser. (Se t.ex. "Vem utpressade vem? Den 7 april 2007".) I den inre skärgården följde gränserna ungefär bygränser, men här var gränslinjen kopierad från "Ilaskivis förslag" från år 1989. (Se "Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006" och "'I stora drag'. Den 12 november 2007".) I den yttre skärgården saknades gränserna helt och hållet, eftersom Helsingfors inte hade ett kartbotten som inkluderade området. (Se "Numb3rs. Den 21 juni 2007".)

Som jag ser det finns det endast två möjligheter. Antingen har Rajajärvi inte alls ritat ut gränserna på Helsingfors förslag eller så har han ritat dem med en oerhörd tidsbrist. Bägge möjligheterna tyder ändå på att förslaget tagits fram i ett hast och inte varit seriöst menat. I varje händelse har Rajajärvi offrat sitt eget professionella rykte och visat oerhörd lojalitet mot en oskicklig stadsledning. På stadskontoret torde man hoppas att även Rajajrvis efterträdare är en riktig yes man.

Utvalda inlägg XII. Deb 2 juli 2012

Många inlägg på denna blogg handlar om gränser. I samband med fallet Sibbo gjordes många komiska misstag när det gäller förslagen till ny kommunindelning. Misstagen är inte bara komiska, utan borde även ha juridiska följder. Så väl statsrådets som HFD:s avgörande i fallet Sibbo lämnar det exakta området för inkorporeringen öppet. Besluten borde därför ha ogiltigförklarats. Oklarheten gäller speciellt den nya gränsen mellan Vanda och Helsingfors vid avtaget från Österleden till Ring III. Problematiken har jag behandlat bla. i inlägget "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009".

Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009

 

Nu har jag fått det bekräftat att varken stadsstyrelsen eller stadsplaneringsnämnden i Vanda informerats om att Lantmäteriverket korrigerat statsrådets gränsbeslut vid Österleden. Både på Vanda stads avdelning för statistik och forskning och på Nylands lantmäteribyrå hävdar man att stadsstyrelsen i Vanda informerats på hösten, men det är kanske bara styrelseordföranden som fått informationen. Månne man inte vill ge saken minsta möjliga publicitet. På Nylands lantmäteribyrån framhåller man att justeringen har gjorts med tanke på funktionaliteten. Man medger dock inte att man skulle ha avvikit från statsrådets beslut, eftersom beslutet inte inbegrep någon karta och därmed kan tolkas i enlighet med lantmäteribyråns korrigering. Däremot är det klart att lantmäteriverkets korrigering avviker från det förslag (lantmäteriverkets karta och tolkning av Pekka Myllyniemis förslag) som var framlagt i samband med beredningen. Inrikesministeriet bifogade även en exakt karta med detta förslag till sin förklaring eller sitt utlåtande till HFD.

På Lantmäteriverket torde man inte ha kunnat avvika från statsrådets beslut utan att begå ett fel. Statsrådet torde inte ha kunnat ta ett beslut som avvek från det förslag som var framlagt i samband med beredningen. Enligt HFD:s beslut stämmer statsrådets beslut överens med kartan med förslaget som var framlagd och som inrikesministeriet bifogade i sin förklaring. Att Lantmäteriverket har kunnat avvika från förslaget som var framlagt för allmänheten beror på att statsrådets beslut utan en kartreferens är oklart. Att statsrådets beslut var oklart var emellertid en formell besvärsgrund i flera besvär till HFD.

Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, men vad arealen beträffär är avvikelsen endast 10 hektar. Av dessa 10 hektar hör 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. Gränsjusteringen är kanske inte en så stor fråga för Vanda, men korrigeringen torde vara viktig för Helsingfors, som vill överta Österleden och göra den till en gata som ägs och underhålls av Helsingfors stad. (Se "Huvudgata. Den 4 december 2008".) Det verkar som om Vanda avstått ytterligare 10 ha utan att stadens beslutsfattare ens informerats.

Helsingfors stad kunde ha gjort en framställning om en ändring i kommunindelningen enligt vilken ytterligare ett område på 10 hektar skulle ha överförts från Vanda till Helsingfors, men ett dylikt initiativ hade inte varit oproblematiskt. Nu har Lantmäteriverket skött korrigeringen, men samtidigt har man indirekt tagit ställning för att utredningsmannens förslag var bristfälligt och statsrådets beslut oklart.
Vanda har nu uppdaterat sina kartor, så att de tar hänsyn till ändringarna i kommunindelningen. Se kartan ovan.

Nedre-Kärras i Västersundom. Den 1 juni 2012

I gårdagens blogginlägg "Kollektivtrafiken kan skötas med buss. Den 31 maj 2012" berättar jag om förslaget till Helsingfors fastighetsnämnds utlåtande till stadsstyrelsen om förslaget till etapplandskapsplan 2 för Nyland. Ärendet bordlades på mötet igår, vilket är anmärkningsvärt så till vida att utlåtandet begärts före den 31 maj.

På mötet igår togs däremot ett beslut om köp av en fastighet i Västersundom. Som bilaga till föredragningslistan ingår ett par intressanta kartor. Kartorna är de samma som de kartor som fastighetsnämnden använt då man tagit beslut om köp av fastigheter i Östersundom. Kartan som visar platsen för den aktuella fastigheten har tidigare alltid begränsats, så att man inte direkt sett att kommungränsen dragits i enlighet med inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen. Gränsen går alltså på kartan helt tydligt längs Österledens gamla sträckning.

Som bilaga till föredragningslistan ingår även en karta över Helsingfors stads markegendomar i Östersundom inklusive de områden i Sibbo och Vanda som ingår i den gemensamma generalplanen. På kartan har för första gången även Vanda stads markegendomar ritats ut (i lila).

Skälet till att även Vanda stads markegendomar markerats torde framgå ur motiveringarna till affären:

Fastigheten är avsedd att användas som bytesmark vid ett markbyte mellan Helsingfors och Vanda. Bytet gäller de av Vanda stad ägda markerna i den sk. Västerkullakilen i Helsingfors.

Anskaffandet av fastigheten underlättar anskaffandet av mark i den sk. Västerkulla kilen och är sålunda i enlighet med staden markanskaffningspolitik.

Helsingfors stad äger ca 70 ha på den del av Östersundom generalplaneområde, som ligger i Vanda stad. Vanda stad äger i sin tur ca 45 ha i Helsingfors, i den sk. Västerkulla kilen, där Helsingfors stads markägande är obefintligt.

Den mark som Helsingfors redan från förut äger i det område av Vanda som ingår i området för den gemensamma generalplanen torde räck till för att Helsingfors skulle kunna byta åt sig Vanda stads 45 hektar i "Västerkullakilen". Helsingfors har dock knappast för avsikt att avstå från sin mark närmast Österleden och den planerade metrostationen.

I den ena kartbilagan ingår även en mera detaljerad karta. Ur kartan framgår det att det går en friluftsled genom området. Friluftsleden leder till en tunnel under Borgåleden. På vintern går här ett skidspår, som jag själv använder flitigt. På den gällande landskapsplanen utgör området en del av en grönförbindelse, vilken strukits i förslaget till etapplandskapsplan. I samma bilaga ingår även ett utdrag ur utkastet till gemensam generalplan.

I utkastet till gemensam generalplan har områdets markerats som ett relativt tättbebyggt bostadsområde och arbetsplatsområde.

På internet saknas två bilagor: utkastet till köpebrev och offerten, eftersom de skulle avslöja säljaren, som tydligen vill förbli anonym. Säljaren av fastigheten, som har namnet Nedre-Kärras, lär dock vara svenskspråkig, emedan det aktuella ärendet i föredragningslistan översatts till svenska.Kanske känner säljaren skam över att sälja till Helsingfors stad.

S-kurva. Den 9 april 2012

Senast i gårdagens inlägg "Vuosaaren sataman paisuntasäiliö. Den 8 april 2012" har jag noterat att det då Vanda avstod från den så kallade Västerkullakilen hette att området inte kan utvecklas. När Nylands lantmäteribyrå efter HFD:s avgörande lade till ytterligare 10 hektar av Västerkulla eller Västersundom till Helsingfors (se t.ex. "Kungörelse. Den 19 december 2008" och "Lantmäteriverket begår fel. Den 21 december 2008"), motiverade chefen för geografisk information Mauri Asmundela sitt beslut i telefonsamtal med att man sparar onödiga konflikter och pengar om Österleden i sin helhet hör till Helsingfors. Påståendet var juridiskt irrelevant, men visst underlättar den aktuella justeringen av kommungränsen möjligheten att omvandla vägen, som tillsvidare disponeras av vägverket, till Helsingfors stads "gata", så som staden planerat.

I utkastet till generalplan för Östersundom (alternativ B) har Österleden delvis flyttats tillbaka söderut till sin gamla sträckning, men öster om Ring III har man på ett kort avsnitt flyttat Österleden norr om Helsingfors nuvarande gräns. (Vid S-kurvan på ritningarna.) Tydligen är det ändå inte så viktigt att Österleden i sin helhet hör till Helsingfors.

Berghäll och Östersundom. Den 6 februari 2012

Nät det gäller presidentvalet representerade röstningsområdena 11F Berghäll D och 55A Östersundom Helsingfors ytterligheter. I Berghäll D i stadens bögvänligaste stadsdel fick Pekka Haavisto hela 75,8 % av rösterna, medan Sauli Niinistö fick 72,1 i Östersundom. Totalt fick Niinistö endast 50,2 % av rösterna i Helsingfors. Redan i första omgången fick Haavisto 59,4 % av rösterna i Berghäll, medan han fick endast 21,0 % mot 57,3 % för Niinistö i Östersundom. Där det finns mycket enrummare i Berghäll domineras Östersundom helt av egnahemshus. Där Bergäll representerar singlar och ogifta representerar Östersundom familjer. Jämfört med Berghäll står Östersundom även för traditionella högervärden. Där till representerar Östersundom landsbygd i förhållande till det urbana Berghäll.

http://www.vaalikone.fi/presidentti2012/tulos/vaali2/01/091/091055A/

En lite pikant detalj är att röstningsområdet 55A faktiskt heter Itäsalmi på finska. Till röstningsområdet 55A hör endast de delar av stordistriktet Östersudom som inkorporerades från Sibbo. Den så kallade Västerkullakilen, som tidigare hörde till Vanda, har istället anslutits till röstningsområdet 54G, som från förut består av en del av Nordsjö.

I mitt inlägg "Gränsen för röstningsområdet 54G. Den 7 april 2010" har jag noterat att gränsen för röstningsområdet 54G går längs Österledens gamla sträckning, där kommungränsen går enligt inrikesministeriets tolkning av statsrådets Sibbobeslut. Det 10 hektar stora området mellan Österledens nya och gamla sträckning hör överhuvudtaget inte till något valdistrikt. Med artikeln "Helsingin äänikuninkuudesta tiukka kisa – näin äänet jakautuivat" publicerade Helsingin Sanomat en karta över valdistrikten, där gränsen för röstningsområdet helt korrekt dragits längs vägens gamla sträckning.

Omistusrakenteeltaan hajanainen alue. Den 1 december 2011

http://www.hel.fi/static/public/hela/Kiinteistolautakunta/Suomi/Esitys/2011/Kv_2011-12-01_Klk_22_El/7B3FDE3E-7065-44B0-8BCE-1C21206D85CD/Liite.pdf

På föreragningslistan för Helsingfors fastighetsnämnds möte idag finns hela fyra förslag till köp av fastigheter i Östersundom. Som vanligt har man från kartan som visar var de aktuella fastigheterna är belägna klippt bort kommungränsen där den i enlighet med inrikesministeriets tolkning av statsrådets Sibbobeslut går längs Österledens gamla sträckning. Gränserna syns dock på den digitala bilagan och på snapshot-bilden syns även den del av kartan som lämnats utanför.

De aktuella fastigheterna är med undantag av en, som till stora delar är värdelös, synnerligen små.

Som motivering till köpet av den 2 614 kvadratmeter stora fastigheten ovan nämns följande:

Kiinteistö sijaitsee keskeisellä alueella Uuden Porvoontien varrella, jossa kaupungin maanomistus on melko vähäistä. Kiinteistön hankinta helpottaa omistusrakenteeltaan hajanaisen alueen kaavoitusta ja toteutusta ja on siten kaupungin harjoittaman maapolitiikan mukainen.

Angående stadens markegendom i stordistriktet Östersundom kan man nu läsa att "Helsinki omistaa tällä hetkellä Östersundomissa noin 1 045 ha maata, eli noin 35 % maa-alueesta." På kartan över markegendomen har nu även de områden som enligt HFD:s kontroversiella beslut i ersättningsfrågan tillfallit Helsingfors markerats.

Kunta-TV publicerade tidigare i veckan en video med rubriken "Virkkunen: hallitus seisoo kuntauudistuksen takana". Regeringens stöd av den nya kommunreformenn torde dock vara närmast formellt. För att den splittrade regeringen skall hållas ihop, är alla ministrar tvingade att respektera regeringsprogrammet. I arbetsgruppen som skrev regeringsprogrammet för kommun- och förvaltningsfrågornas del satt sammanslagningsfantaster, vars åsikter inte alls är representativa för sina respektive partier. Att kommunreformen enligt aktuell modell godkändes i regeringsprogrammet förklaras väl främst av att det var så svårt att bilda en regering att man inte hade tid eller råd att granska enskilda delar av regeringsprogrammet. Regeringen behöver när det gäller naturligtvis inte följa regeringsprogrammet. Den förra kommunreformen KSSR fanns inte ens med i regeringsprogrammet då den drogs igång av Hannes Manninen.

Maaseudusta kaupungiksi. Den 19 november 2011

I mitt inlägg "Flera fågeltorn. Den 12 november 2011" noterar jag ett Viherympäristöliitto  den 16 november skulle arrangera ett seminarium med rubriken "Maaseudusta kaupungiksi - miten käy viheralueiden?" I torsdags skrev Kati Vierikko ett blogginlägg, "Pääkaupunkiseudun suuret kaavoitushankkeet eivät paljon 'puhu' keskenään" om seminariet, som handlade om tre planerade projekt: Östersundom, Marja-Vanda och Sibbesborg. Igår publicerades powerpoint-presentationerna från seminariet på Viherympäristös webbplats ("Maaseudusta kaupungiksi - materiaali verkossa").

Östersundom presenterades av landskapsarkitekt Kaisa Yli-Jama, som på Helsingfors stadsplaneringskontor är områdesansvarig för Husö (se "Natura-arvioinnin tarveharkinta. Den 23 september 2010"). Yli-Jama refererar til utredningarna och beredningsmaterialet för den gemensamma generalplanen, men i hennes presentation finns även skisser som jag inta kan minnas att jag har sett förut. Till denna kategori hör bilden nedan över Husö och Granö.

I utredningsmaterialet som ingår i Yli-Jamaa presentation noterar jag att kommungränsen vid avtaget från riksväg 170 till Ringvägen här går i enlighet med inrikesministeriets tolkning av statsrådets Sibbobeslut, dvs längs Österledens gamla sträckning.

Bilden nedan är inte ny, men visst är det lite frapperande då Yli-Jama skriver att "Eri selvityksissä todetut luonnon, kulttuurihistorian ja muinaishistorian arvokohteet kattavat lähes koko alueen". HFD ansåg i sitt avgörande i fallet Sibbo att Sibbo kommuns planering av det aktuella området inte fyller kraven. Månne HFD har svaret på hur området skall planeras utan att värdefulla miljöer förstörs?

I presentationen "Miksi Marja-Vantaa?" (som publicerats i formatet pdf) ingår ett urklipp ur Helsingin Sanomat från den 1 juni 1989.

För Östersundoms och Nordsjös del torde kartan med nya bostadsområden och spårvägsförbindelser bygga på "Ilaskivis förslag", men förslaget till ny bebyggelse längs en metrolinje från Nordsjö till Östersundom är inte Raimo Ilaskivis eget. Istället baserar det sig på ett skilt konsultarbete ”Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989”, som gjorts av Pentti Murole och Simo Järvinen. Ilaskivi, som när det begav sig var stadsdirektör i Helsingfors, kunde inte ha kommit med ett dylikt förslag, eftersom det stred mot planerna på en hamn i Nordsjö. (Se "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007" och "Frivilligt samarbete under hot. Den 4 april 2007".) Det kan påpekas att förlängningen av östmetrom här går till Håkansböle, en tanke som man i Vanda länge har hållit fast vid.

755 000 euro för 0,2 ha. Den 5 oktober 2011

Helsingfors fastighetsnämnd skall på sitt möte i torsdag behandla två olika markaffärer i Östersundom. Den ena affären gäller en obebyggd fastighet på Björnsö. I storleken av fastigheten framgår inte ur föredragningslistan eller bilagorna, men arealen är 1945 m² eller knappt 0,2 ha. Då priset är 755 000 euro blir kvadratmeterpriset 388 euro. Det bör dock noteras att det här naturligtvis inte rör sig om råmark, men det är synnerligen dålig affärsverksamhet då Helsingfors stad köper färdigt planerad mark. Affären motiveras enligt följande:
 

Av Östersundoms stränder är c. 50 % Natura- eller skyddsområden. De obebyggda eller för rekreation anvisade stränderna utgör c. 15 %, varav Helsingfors äger en dryg tredjedel. Stadens stränder ligger i huvudsak vid Husö. Resten, c. 35 % av stränderna är privata strandtomter och båthamnar.

Helsingfors har i sin planering och markanskaffning målmedvetet och långsiktigt strävat till att skaffa stränder för offentligt bruk. Av strandlinjen i Helsingfors utan Östersundom är c. 85 % öppen för allmänheten. Vid planeringen av Östersundom är ökandet av de allmänna stränderna (parker, simstränder och småbåtshamnar) ett viktigt delmål. Stadsplaneringsnämnden satte den 18.2.2010 i samband med behandlingen av planeringsprinciperna för Björnsö, som mål, att minst 50 % av dess strandlinje skall vara öppen för allmänheten. I målet ingår privata stränder, som likt öns kommersiella småbåtshamn är öppna för allmänheten. Staden äger c. 5 % av stränderna på Björnsö.

Med beaktande av naturskyddsmålen och ägostrukturen kräver en väsentlig ökning av de allmänna stränderna att staden anskaffar även privat ägda strandtomter. Den erbjudna fastigheten kan även användas som bytesobjekt, om man med den kan underlätta bildandet av en enhetlig allmän strandhelhet på annat håll i Östersundom.

Den offererade fastigheten ligger nära strandtomten, som staden köpte i våras (Sjökaptensvägen 37) och Kasabergets rekreations- och strandområde.

Anskaffandet av fastigheten är motiverat för att utöka stadens mark- och strandägor. Det är dessutom i enlighet med stadens markpolitik och Östersundoms planeringsmål. Det faktum, att strandfastigheter sällan är till salu i området talar även för ett köp.

Helsingfors stad äger idag c. 1 045 ha mark i Östersundom, vilket motsvarar c. en tredjedel av markområdet.

Den andra markaffären gäller en Elisas fastighet på 0,5 ha utom telefoncentralen och en liten gårdsplan, som telekombolaget behåller. Från den till föredragningslistan bifogade kartan över Helsingfors markegendom i Östersundom har man försökt lämna bort den kontroversiella gränsen vid avtaget från Österleden till Ring III, men inte helt lyckats. 

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en insändarartikel av Helsingfors naturskyddsförenings ordförande Sirkku Manninen med rubriken "Puolustusvoimien läsnäolo turvaa parhaiten Santahaminan luonto- ja kulttuuriarvot". Förutom om Sandhamn handlar artikeln även om Östersundom. Jag citerar:

Mitä tulee "Pornaisiin" muuttamiseen, niin itäsuunta näyttää houkuttelevan varakkaitakin asukkaita, kuten saimme lukea Sipoonrantaa käsitelleestä kirjoituksesta (HS Kaupunki 3.10.). Saman asian on voinut havaita jo aikaisemmin esimerkiksi Karhusaaren asuntokantaa katsellessaan.

Kyseinen asutus perustuu kuitenkin yksityisautoilun varaan. Helsingin luonnonsuojeluyhdistyksen, Vantaan ympäristöyhdistyksen, Sipoon Luonnonsuojelijoiden ja Suomen luonnonsuojeluliiton Uudenmaan piirin yhdessä designtoimisto Dadotankin kanssa laatimassa Östersundomin alueen varjokaavassa otettiin lähtökohdaksi ekologisempi asumisväljyys ja toimiva raideliikenneyhteys. Sen avulla Östersundomiin saataisiin rakennettua asunnot noin 45000 hengelle alueelle, joka on kooltaan vain noin kuusi neliökilometriä.

Kolmen kunnan yhteisessä virallisessa yleiskaavaluonnoksessa esitettiin vastaavasti 65000-70000 hengen asuttamista noin 19,4 neliökilometrin alueelle. Varjokaava-vaihtoehdon avulla saataisiin säilytettyä Östersundomin luontoarvot, kulttuurimaisema sekä virkistysalueet suurimmaksi osaksi.

Helsingillä oli vuonna 2010 laskelmien mukaan 2,9 miljoonan kerrosneliömetrin kaavavaranto, joten tarvetta Santahaminan kaavoittamiseen asuntokäyttöön ei sen puolesta ole. Samasta syystä Östersundominkaan kaavoittamisen ja rakentamisen kanssa ei ole niin kiire kuin jotkin tahot ovat antaneet ymmärtää.

Det kan påpekas att "Pornainen" och "Pornaiset" har blivit en synonym till "Nurmijärvi". Den oönskade utflyttningen och spridningen av samhällsstrukturen sker inte alls bara i nordlig och västlig riktning, så som det hävdades i samband med Sibbofrågan då det begav sig för några år sedan. Med flyttning till "Pornaisiin" syftar man på grönt håll inte minst på flyttning till Sibbo, men benämningen "Sipoo" eller "Sipoot" fungerar av förekommen anledning inte som benämning för det oönskade fenomenet. Motiveringen till inkorporeringen var ju påståendet att Helsingfors bara kunnat växa norrut och västerut.

Bbl 5.10 2011 s 5

I dagens nummer av Borgåbledet ingår en artikel med rubriken "Diskussionen om ett delat Sibbo blev inte av".

Hbl 5.10 2011 s 15

I dagen nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändare av Sfp:s fullmäktigegrupp i Sibbo och en av Den personifierade arrogansen, kommunslaktaren Harry "Bogo" Bogomoloff.