Dålig beredning. Den 22 mars 2015

Kunnat.net publicerade i måndags en kolumn eller ett blogginlägg av Arto Sulonen med rubriken "Hyvän lainvalmistelun periaatteet poliittisen ohjauksen puristuksessa". En svensk översättning med rubriken "Politiken körde över principen om god lagberedning" publicerades ett par dagar senare på Kommuntorget.fi. Motsvarande budskap hittar man även på Kunta.tv under rubriken "Sulonen: Hyvän lainvalmistelun periaatteet syrjäytettiin". Sulonens kritik av lagberedningen i samband med kommun och sote-reformen är i sig berättigad, men Sulonen, som numera är direktör för juridiska ärenden vid kommunförbundet, är inte rätt person att här komma med kritik. Sulonen går i sin text i hög grad egna ärenden. Inför senaste riksdagsval lär det ha varit tänkt att kommunförbundets jurister genom en "parlamentarisk beredning" skulle ha en ledande roll i beredningen av den nya kommunallagen och eventuella andra lagar som berör kommunerna. Det blev dess värre ingen parlamentarisk beredning, vilket Sulonens föregångare som direktör för juridiska ärenden Kari Prätttälä, bittert kritiserat. I den ovannämnda texten förespråkar även Sulonen en parlamentarisk beredning.

I samband med den förra kommunreformen KSSR (Paras) blev Sibbo offer för en parlamentarisk beredning där kommunförbundet hade en central roll, vilket Sulonen måste vara väl medveten om. Sulonen har även något nyare erfarenhet av lagberedning. I egenskap av tjänsteman vid kommunavdelningen vid finansministeriet var han ordförande för kommunindelningslagarbetsgruppen som beredde kommunindelningslagen från år 2009. På bilden ovan överlämnar Sulonen förslaget till lag, som retroaktivt skulle legitimera inkorporeringen av sydvästra Sibbo (se "Retroaktiv legitimering. Den 11 april 2009"), till kommunminister Mari Kiviniemi.

Beredningen av sote-lagen var dålig åtminstone så till vida att lagförslaget stoppades av riksdagens grundlagsutskott, men Sulonen har själv sysslat med dålig beredning på en helt annan nivå. Det var Sulonen som ansvarade för beredningen av statsrådets inkorporeringsbeslut år 2007. Sulonen sopade här de fatala bristerna i kommunindelningsutredarens utredning och framställning under mattan, fastän justitiekanslern framhållit att det var ministeriets uppgift att påtala eventuella brister och oegentligheter. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".)

Kanslichefen. Den 7 oktober 2012

I inläggen "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Pacta sunt servanda. Den 27 december 2007" och "Regeringsråd Arto Sulonen. Den 28 maj 2008" har jag citerat ur Jan Vapaavuoris anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2012, där Vapaavuori förklarar varför initiativet till en ändring i kommunindelning måste tas i brådskande ordning just vid den aktuella tidpunkten:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Ur Vapaavuoris uttalande har jag dragit slutsatsen att Helsingfors ledning en vecka före det historiska fullmäktigemötet hade fått det bekräftat att förvaltningsråd Arto Sulonen på kommunavdelningen vid inrikesministeriet i egenskap av beredande tjänsteman var beredd att godkänna och förorda en framställning till en ändring i kommunindelningen. Sulonen kom bevisligen att jämna vägen för en inkorporering genom att ignorera och dölja bristerna i så väl Helsingfors som kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställning. Jag har hittills utgått ifrån att det huvudsakligen var Sulonen som på kommunminister Hannes Manninenens (och senare Mari Kiviniemis) uppdrag gjorde det smutsiga jobbet. Nu har det dock kommit fram att Sulonen inte var den enda tjänstemannen som var införstådd i den aktuella överenskommelsen mellan staten och Helsingfors. Och i sig är det väl klart att även en mellanhand mellan kommunministern och regeringsråd Sulonen på kommunavdelningen måste ha "förhållit sig positiv" till inkorporeringen.

I mars i år blev Helsingfors biträdande stadsdirektör Tuula Haatainen (sdp) vald till vice vd på kommunförbundet, dit för övrigt även Arto Sulonen flyttat. I Haatainens ställe valdes Ritva Viljanen (sdp) med Samlingspartiets stöd till ny biträdande stadsdirektör med ansvarar för bildnings- och personalärenden. Viljanen, som är bosatt i Vanda, är den enda tjänstemannen i stadens högsta ledning som inte har ett förflutet som politiker. I artikeln "Ritva Viljanen apulaiskaupunginjohtajaksi" från april har dock fullmäktigegruppordförande Jorma Bergholm redogjort för Viljanens meriter:

Sisäasiainministeriö oli vuoteen 2008 saakka kunta- ja aluehallinnosta vastaavana ministeriö. Ritva Viljanen tuntee kunta-asiat tämänkin vuoksi erinomaisesti. Hänellä oli vastuualueeseensa liittyen tärkeä ja rakentava rooli, kun valtioneuvosto teki vuonna 2008 päätöksen Sipoon osien liittämisestä Helsinkiin.

Ritva Viljanen var alltså kanslichef på inrikesministeriet då ministeriet beredde behandlade framställningarna till ändring i kommunindelningen och beredde statsrådets Sibbobeslut. Enligt Bergholm hade hon här en "viktig och konstruktiv roll".

Till biträdande stadsdirektör Viljanens ansvarsområde hör bl.a. Helsingfors idrottsverk. Nylands naturvårdsdistrikt lär för ett par veckor sedan ha sänt ett brev till Viljanen där man ber henne förhindra att idrottsverket begår lagbrott på Husö. Viljanen har enligt uppgifter på Facebook lovat kontrollera saken, men jag har föga skäl att lita på att hon gör det.

Utvalda inlägg XI. Den 1 juli 2012

Det var först efter att det framgick att Heikki Harjula, som är direktör för juridiska ärenden på Finlands kommunförbund, deltagit i högsta förvaltningsdomstolens avgörande i fallet Sibbo som jag insåg kommunförbundets centrala roll i fallet Sibbo. Det första inlägget där jag lyfter fram kommunförbundet har rubriken "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008".

Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008

I många blogginlägg har jag redogjort för hur fallet Sibbo hänger samman med kommun- och servicestrukturreformen, även kallad PARAS och KSSR. I korthet går sambandet ut på att Helsingfors krävde att en lösning på "Sibbofrågan" tas med i reformen, men att dåvarande kommunministern lovade sköta Sibbofrågan som en skild fråga. Kommunministerns uttalade stöd för en inkorporering och partiledarnas överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att kommunministerns förslag för en ramlag skulle godkännas. (Se t.ex. "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007".) Kopplingen har man inte kunnat medge, eftersom man valde att sköta Sibbofrågan som ett förvaltningsärende. Om man valt att gå via riksdagen för att stifta en speciallag för Sibbo, hade det inte på samma sätt funnits juridiska hinder för att medge en koppling.

I beredningen av ramlagen för KSSR hade Kommunförbundet en central roll. Kommunförbundet hade bl.a. hela fyra "ständiga experter" i kommun- och servicestrukturgruppen. Där till hade Kommunförbundet tre representanter i sekretariatet som biträdde strukturgruppen. En av dem var Kari Prättälä, som är direktör för juridiska ärenden på Kommunförbundet. Kommunavdelningen vid inrikesministeriet (numera vid finansministeriet) representerades i sekretariatet bl.a. av regeringsråd Arto Sulonen, som senare ansvarade för inrikesministeriets beredning av statsrådets Sibbobeslut. Prättälä var dessutom tillsammans med ledande jurist Heikki Harjula från Kommunförbundet medlem i lagarbetsgruppen för PARAS. Även här var också Sulonen medlem. Där till var Prättälä medlem i lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Här var Sulonen ordförande. På bilden ovan, som är lånad från Kuntalehti 5/2007, är Prättälä i mitten och Sulonen bakom till vänster.

På webbplatsen promerit.net hittar man ett flertal inlägg där sättet att utse tillfälliga förvaltningsråd eller domare vid domstolarna kritiseras. Speciellt kan man här hitta ett inlägg där Jali Raita hävdar att Heikki Harjula, som deltog i avgörande av Sibboärendet inte tillsattes på ett lagenligt sätt. Raita hävdar även att Harjula var jävig. Jag citerar:

Varatuomari Heikki Juhani Harjulan virka määräaikaisena tuomarina alkoi 1.10.2007 jatkuen vuoden 2007 loppuun. Virkasuhdetta on jatkettu 30.4.2008 saakka. Hän on nyt virkavapaalla Kuntaliitosta.

Voidaan perustellusti väittää, että Harjula on ollut esteellinen johtuen vakinaisesta virastaan Suomen Kuntaliiton johtavana lakimiehenä. Päätös tulisi siis purkaa.

Visst är det i ögonfallande att en expert på kommunallagen tillsätts som tillfälligt förvaltningsråd fram till slutet av år 2007, då HFD hade lovat avgöra fallet Sibbo före årsskiftet och att hans uppdrag förlängs, då Sibbobelsutet inte hann bli färdigt före årsskiftet. Exakt på vilka grunder Raita finner Harjula i egenskap av ledande jurist på Kommunförbundet jävig att delta i Sibbobelsutet vet jag inte. Harjula kunde eventuellt betraktas som jävig i en konflikt mellan staten och en kommun, då ju hans arbetsgivare Kommunförbundets uppgift är att bevaka kommunernas intressen. Med beslutet i hand är det dock klart att staten inte blivit orättvist behandlad. Å andra sidan hör även Helsingfors till de kommuner och städer som Finlands Kommunförbund representerar. I praktiken var Helsingfors den ena parten i konflikten. Visst ser det här ut att finnas ett jävsproblem.

De juridiska motiveringarna för Myllyniemis förslag är huvudsakligen kopierade från Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men Myllyniemis rapport innehåller även mera allmänna juridiska argument som inte finns med i Ratasvuoris "utredning" och som uppenbart är skrivna av en annan hand. Under rubriken "Tack" skriver Myllyniemi att "Jag har också fått stöd från Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä." Det är inte svårt att se vems juridiska bedömning som statsrådet och HFD i själva verket godkänt.
Kari Prättalä är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman på Kommunförbundet.

Större kommun. Den 31 januari 2012

Helsingin Sanomat publicerade i söndags en artikel med rubriken "Haavisto liittäisi kuntia rahan avulla, Niinistö vapaaehtoisuuden pohjalta". Av artikeln att döma stöder ingendera av de två återstående presidentkandidaterna tvångsammanslagningar av kommuner till större kommuner. Pekka Haavisto är dock den av de två som uttalat sig mera kritiskt mot tvångssammanslagningar. I övrigt har Sauli Niinistö i valkampanilen överraskande tydligt profilerats som en samlingspartistisk kandidat.

Regeringen behöver i princip inte oppositionens godkännande för att driva igenom tvångssammanslagningar. Grundlagen förhindrar inte tvångssammanslagningar, åtminstone inte enligt Arto Sulonen, som numera är direktör för juridiska ärenden vid kommunförbundet. Yle publicerade den 2 september en nyhet med rubriken
"Perustuslaki sallii kuntien pakkoliitokset", där Sulonen säger att "kuntarajat eivät nauti perustuslain suojaa." Påståendet är bekant från fallet Sibbo. Bilden av Sulonen ovan användes av Yle även tillsammans med nyheten "Virkamies hämmästelee puheita Kevan erityistilintarkastuksesta" från den 19 juni 2009.

Sulonen var i egenskap av tjänsteman på finansministeriet ansvarig för övervakningen av Keva, som är intrasslat i affärerna kring snöskoterfabriken i Rovaniemi. Jag har skrivit om härvan speciellt i inllägget "Rekreationsområden. Den 8 juli 2009". Om Sulonens försvar av Kevas agerande kan man läsa bl.a. på Uusi Suomis webbplats i artikeln "Keva-Nova-selvitys: Tähän ei vastattu". Igår inledde Helsingfors tingsrätt behandlingen av muthärvan kring snöskoterfabriken. Sulonens roll torde inte behandlas. Å andra sidan har Sulonen betydligt värre skelett i garderoben. (Se t.ex. "Regeringsråd Arto Sulonen. Den 28 maj 2008" och  "Sulonen huvudskyldig. Den 23 september 2008".)

Bbl 31.1 2012 s 9

I mitt inlägg "Mellanstegsförvaltning. Den 29 januari 2012" refererar jag till en artikel i Borgåbladet där Christel Liljeström säger att "Socialdmokraterna i Sibbo har ju sagt at de är för stora kommuner". I dagens nummer av Borgåbladet ingår en insändare med rubriken "Vem har sagt det?" där Kjell Grönqvist och Rainer Boman säger att det inte stämmer - såvida man med en "större kommun" inte menar Sibbo före annekteringen.

Nyttan av medlemskap i kommunförbundet. Den 6 maj 2011

I de senaste inläggen "Känsligt ärende. Den 4 maj 2011" och "Upphäv lagligheten av annekteringen! Den 5 maj 2011" har jag noterat att Sibbo anlitat juridisk expertis för att utreda möjligheterna att gå vidare i frågan om ersättning för Östersundom. Månne det var kommunförbundets experter man anlitade?

Jag är sarkastisk. Visserligen är Sibbo kommun liksom andra kommuner medlem i kommunförbundet för att bl.a. kunna anlita förbundets juridiska tjänster, men när det gäller frågor i anknytning till inkorporeringen kommer kommunförbundets tjänster knappast på frågan. Jag har i ett flertal inlägg redogjort för att kommunförbundets jurister Kari Prättälä och Heikki Harjula har haft en avgörande roll i fallet Sibbo och motarbetat Sibbo kommuns intressen.

Då det begav sig var Arto Sulonen ännu tjänsteman på inrikesministeriet. Det var Sulonen som ansvarade för beredningen av statsrådets beslut i fallet Sibbo och som såg till att alla brister i kommunindelningsutredningen och framställningen om en ändring i kommunindelningen sopades under mattan. Medan kommunminister Mari Kiviniemi formellt jävade sig i frågan var det Sulonen som ansvarade för att framställningen gick vidare till statsrådet, så som man kommit överens om och så som Kiviniemis föregångare Hannes Manninen hade lovat. Sedan i höst är Sulonen direktör för juridiska ärenden vid kommunförbundet. I frågor som gäller kommunindelningslagen uppmanas man kontakta direktören för juridiska ärenden själv.



Yle publicerade igår en artikel med rubriken "Helsingfors ut ur kommunförbundet?". I Helsingfors stads revisionsnämnds publikation "Arviointikertomus 2010" kan man läsa följande:

Tarkastuslautakunta toteaa, että kaupunginhallituksen tulee selvittää, ajaako Suomen Kuntaliitto riittävästi Helsingin etua ja mitkä ovat jäsenyydestä saadut hyödyt verrattuna Kuntaliiton korkeaan vuosittaiseen 1,6 miljoonan euron jäsenmaksuun. Ellei kokonaishyötyä pidetä riittävänä, tulee harkita mahdollisuutta erota Kuntaliitosta.

Revisionsnämnde tar inte i beaktande det politiska inflytande som Helsingfors beslutsfattare utövar genom medlemskapet i kommunförbundet. Utan medlemskapet i kommunförbundet hade inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte varit möjlig. Månne inte Östersundom var värd den årliga medlemsavgiften?

Idag har Yle publicerat en nyhet med rubriken "Pajunen: Helsingfors skall inte ut ur kommunförbundet". Här säger Jussi Pajunen till Yle att samarbetet mellan Helsingfors och kommunförbundet just nu fungerar ganska bra och att medlemskapet i Finlands kommunförbund gagnar Helsingfors vad gäller samarbetet mellan andra kommuner...




I dagens nummer av Borgbladet ingår artiklar med rubrikerna "Många nyfikna ville se planen för Östersundom" och "Ett utmanande samarbete". Hufvudstadsbladet har publicerat en artikel med rubriken "Generalplanen synas av invånare".

Prättäläs efterträdare. Den 9 juni 2010

Valet av regeringsdrådet Arto Sulonen till tjänsten som direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet känns förbryllande. Sulonen sökte för två år sedan tjänsten som överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet (se "Olika slag av korruption. Den 17 juni 2008"), men han blev inte vald. (Se "Sulonen huvudskyldig. Den 23 september 2008".) I och för sig var det ingen nyhet att Sulonen har vänner vid Kommunförbundet. Det är fortfarande Rakel Hiltunen (sdp) som i egenskap av styrelseordförande fungerar som ordförande för Kommunförbundet. Det känns dock absurt att en person som skrivit beredningen till statsrådets Sibbobeslut skall leda den juridiska enheten vid Kommunförbundet. Oberoende av Sulonens skelett i garderoben kommer jur kand Arto Sulonen inte att bli samma auktoritet på kommunallagen som hans föregångare Kari Prättälä är eller varit.

I egenskap av direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet och författare till Kommunallagen: Bakgrund och tolkningar (tillsammans med Heikki Harjula) har Prättäläs tolkning av kommunallagen och kommunindelningslagen varit lag. Att Prättälä ändrade sin tolkning av kommunindelningslagen när det gällde fallet Sibbo (se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008") var av avgörande betydelse. Enligt min gissning har Prättälä haft en mycket stor roll i beredningen av statsrådets Sibbobeslut (se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008"), men redan de många uttalanden som Prättälä gjorde i offentligheten hade betydelse.

Ett uttalande som jag inte tidigare noterat är från september 2006. I Yles notis "Utredningsman kan utses" kan man läsa följande:

Kari Prättälä - direktör för den juridiska avdelningen vid Finlands kommunförbund - säger att det i lagen står, att det är ministeriet som utser utredningsmannen efter det att kommunerna är hörda. ...

Kari Prättälä ser inte heller det som ett problem, att Pekka Myllyniemi sitter i styrelsen för Nylands förbund. Juridiska hinder finns inte att utse Pekka Myllyniemi till utredningsman.

Jag finner det anmärkningsvärt att Prättälä här så klart tar ställning i en så kontroversiell fråga. Är inte direktörens uppgift i första hand att bevaka kommunernas - i detta fall Sibbos intresse? Jag trodde att Prättäläs agerande i fallet Sibbo kunde ha skadat förtroendet för honom på kommunfältet. Jag rent av undrade om detta kunde vara en av orsakerna till att han lämnar direktörsposten. Valet av Prättäläs efterträdare visar att så knappast är fallet.

Ny direktör för Kommunförbundets juridiska enhet. Den 8 juni 2010

Efter mina studier i fallet Sibbo har jag haft svårt att föreställa mig någon mera korrumperad statlig tjänsteman än ett visst regeringsråd på kommunavdelningen vid finansministeriet. Jag har dock kanske varit naiv och därigenom orättvis mot regeringsdrådet Arto Sulonen. Kanske handlar all statlig förvaltning i grunden om att tjänstemän skall mygla så mycket som möjligt för att den vägen främja sin egen karriär.

I mitt inlägg "Direktör för juridiska ärenden. Den 14 mars 2010" berättade jag att tjänsten som direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet, som för närvarande innehavs av Kari Prättälä, var lediganslagen. I inlägget "Jaettavissa. Den 30 april 2010" kunde jag berätta att tjänsten sökts av så väl Sulonen som Heikki Harjula. Att Prättälä skall avstå från direktörstjänsten fastän han skall förbli kvar i Kommunförbundets tjänst har jag svårt att förstå. Jag har frågat mig om syftet är att bereda plats för Harjula, men nu är det klart att Harjula inte blir ny direktör. Istället är det Arto Sulonen som har valts till direktör för juridiska enheten vid Kommunförbundet! Kommunförbundet förmedlade nyheten via ett pressmeddelande med rubriken "Arto Sulonen utsedd till direktör för Kommunförbundets juridiska enhet" redan den 24 maj.

Arkiverat: Arto Sulonen. Den 18 augusti 2009

nyckelord: Sulonen

Inom ramen för fallet Sibbo torde det ha begåtts flera (potentiella) tjänstefel. Speciellt uppenbart är det att regeringsrådet Arto Sulonen gjorde sig skyldig till fel i samband med inrikesministeriets beredning av statrådets beslut. Eftersom Mari Kiviniemi jävade sig, kunde Sulonen inte gömma sig bakom kommunministerns rygg. Frågan är vad som i det aktuella fallet fick tjänstemannen att agera som han gjorde.

Liksom det inom idrotten finns idrottsmän som trots risken att bli fast är villiga att dopa sig, kan det tänkas finns tjänstemän som är villiga att ta risker och mygla för att främja sina karriärsmöjligheter. Våren 2008 sökte Sulonen faktiskt tjänsten som överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet, men han blev inte vald. Frågan är dock om Sulonen trots allt tog så stora risker. Det är ingen hemlighet att polisen är synnerligen trög då det gäller brott som begås på inrikesministeriet, eller ministerier över huvudtaget.

Då Helsingfors lade fram sin framställning till ändring i kommunindelningen visste man redan att "centrala tjänstemän" på inrikesministeriet lovat stöda ändringen. Sättet på vilket Sulonen skötte beredningen är anmärkningsvärt, men anmärkningasvärt är även förslaget till ny kommunindelningslag, som gjorts av den lagarbetsgrupp vars ordförande Sulonen är eller varit.

Rikspolitik. Den 13 juli 2009

Ändringen av kommunindelningen i Tavastehusregionen och fallet Hattula har varit en lite känslig fråga, inte minst på grund av jämförelserna med fallet Sibbo. I mitt inlägg "Inget nytt Sibbo. Den 7 september 2007" citerade jag ur Helsingin Sanomats artikel "Suur-Hämeenlinna hamuaa viidennestä Hattulan kunnasta" från den 28 augusti 2007. Artikeln bygger på Tavastehus fullmäktigemöte dagen innan. Jag återger här en annan del av artikeln:

Hämeenlinnan valtuusto hyväksyi liitosesitykselle kaksi vaihtoehtomallia, joiden pohjalta edetään. Sisäministeriö ei kuitenkaan halua esitystä osakuntaliitoksesta, mikä on yllättänyt suurkunnan valmistelijat.

"Yllätyshän se oli, kun ministeriön virkamies soitti perjantaina ja kehotti luopumaan osaliitosesityksestä", Hämeenlinnan kaupunginjohtaja Tapani Hellstén sanoo. "Kyllä kunnilla täytyy olla oikeus tehdä esityksiä omassa asiassaan."

Ministeriön puuttumisesta kuntien päätöksentekoon kertoi maanantaina Aamulehti. Kun osaliitos on päätetty toteuttaa Sipoon ja Helsingin välillä, miksei sitä voisi toteuttaa muuallakin, Hellstén kysyy.

Hämeen Sanomat publicerade samma dag under rubriken "Näkyvissä vakinaisia kaupunginjohtajia" en artikel där det rapporteras från ovannämnda fullmäktigemöte. Jag citerar:

Eniten valtuutettuja kuohutti sisäasiainministeriön puuttuminen Hämeenlinnan itsemääräämisoikeuteen. Halllitusneuvos Arto Sulonen sattui soittamaan kaupunginjohtaja Hellsténille, kun lähes koko kaupunginhallitus oli paikalla ja kuuli keskustelun.

Se ymmärrettiin niin, että ministeriö yritti estää Hämeenlinnaa viemästä raja-asiaa koskevaa päätösesitystä valtuustoon.

- Tämä on isoa valtakunnan politiikkaa. Aivan ennenkuulumatonta sekaantumista kaupungin päätöksentekoon, kuului tuomio valtuuston molemmilta laidoilta.

Bilden nedan, som är ur Uusi Suomis nyhetsförmedling, har ingenting med fallet Hattula att göra.

Fallet Sibbo

Arkiverat: kommunindelningslagen. Den 1 juli 2009

nyckelord: kommunindelningslagen

Tolkningarna och speciellt omtolkningarna av kommunindelningslagen i samband med fallet Sibbo är högst märkliga. Det är skäl att "arkivera" kommunindelningslagen redan med tanke på att den aktuella lagen snart torde vara ersatt av en ny lag. Hur förslaget till ny kommunindelningslag formulerats för att retroaktivt legitimera annekteringen av sydvästra Sibbo är ett kapitel i sig, som avslöjar en hel del både om aktörerna bakom statsrådets Sibbobeslut och om den politiska kulturen i Finland i allmänhet. På bilden nedan överräcker lagarbetsgruppens ordförande, regeringsrådet Arto Sulonen kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till kommunminister Mari Kiviniemi. (Se finansministeriets nyhetsbrev 8/2009.)

Fallet Sibbo

Utlåtande över lagförslag. Den 9 maj 2009

Finansministeriet har av Helsingfors stad begärt ett utlåtande om kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till ny kommuindelningslag. Utlåtande lär ha varit framme först den 6 maj, men Helsingfors stadsstyrelse antog stadens utlåtande på sitt möte den 27 april. Redan inledningen på utlåtandet är anmärkningsvärt. Jag citerar:

Työryhmän ehdotus uudeksi kuntajakolaiksi on pääosin oikeansuuntainen ja tuo nykyiseen kuntajakolakiin tarpeellisia tarkennuksia lain soveltamisongelmien tultua käytännössä esille myös Helsingin kaupungin, Vantaan kaupungin ja Sipoon kunnan vuoden 2009 alusta voimaan tulleen kunnanosaliitoksen yhteydessä.

Lakiesitys selkiyttäisi päätöksentekoa edellä mainitun kunnanosaliitoksen kaltaisissa tulevissa tilanteissa, kun laissa ei enää säädettäisi tiukoista siirtyvän alueen asukasmäärää tai pinta-alaa koskevista rajoista, vaan kuntajaon muutoksen perusteena voisi olla sen laajempi merkitys kunnille ja se, että alueen kehittäminen edellyttää tällaista muutosta. Esitys vastaa tältä osin Korkeimman hallinto-oikeuden ratkaisussaan KHO 2008:1 omaksumaa linjaa.

Enligt utlåtandet motsvarar alltså lagförslaget den linje som HFD antog i sitt avgörande i fallet Sibbo. Problemet är att HFD naturligtvis borde ha gjort sitt avgörande utgående från den gällande lagen. Indirekt hävdar Helsingfors det samma som Helena Tuuri-Tammela antytt i sitt blogginlägg "Kuntajakolain muutosesityksestä" och i sin kolumn i Ilkka "Alueellinen eheys on yhteisen kuntarajan vaatimus": Lagförslaget har formats så att det anpassats till beslutet i fallet Sibbo. (Se "Retroaktiv legitimering. Den 11 april 2009".) Detta är desto mera anmärkningsvärt då regeringsrådet Arto Sulonen fungerat som ordförande för lagarbetsgruppen, i vilken även Kari Prättälä från Kommunförbundet varit medlem i. Det var Sulonen som ansvarade för ministeriets skandalösa beredning av statrådets Sibbobeslut, medan Prättälä var utredningsman Pekka Myllyniemis juridiska rådgivare.



Fallet Sibbo

Kommunindelningslagarbetsgruppens förslag. Den 28 mars 2009

Senaste onsdag publicerade finansministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Snabbare och enklare förfarande vid ändring av kommunindelning" (Kuntajaon muuttamisen menettelyt nopeammaksi ja yksinkertaisemmaksi ). Det var i samband med publicerandet av detta meddelande och Kommunindelningslagarbetsgruppens promemoria, somkommunminister Mari Kiviniemi (c) tog avstånd från möjligheten till tvångssammanslagningar bara för några få problemkommuners skull. (Se "Vandas sak är Sibbos. Den 25 mars 2009" och "Skiljeförfarande. Den 26 mars 2009".) Jag citerar ur pressmeddelandet:

>>Den av finansministeriet tillsatta kommunindelningsarbetsgruppen överlämnade idag den 25 mars 2009 sin promemoria åt förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi. Arbetsgruppen har berett ett förslag till en ny kommunindelningslag.

Det föreslås att kommunindelningslagen ändras så att den skulle svara mot de nya behov och förändrade omständigheter som beror på kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Det föreslås speciellt att förfarandena vid beredningen av och beslutsfattandet i fråga om ändring av kommunindelningen skulle förenklas och göras snabbare. Lagen föreslås innehålla skilda bestämmelser för förfaranden vid fusioner av hela kommuner samt för överföring av delar av en kommun till andra kommuner.

Det föreslås att kommunindelningslagen på ett tydligare sätt än i dagsläget skulle lyfta fram kommunernas avgörande roll vid anhängiggörandet och beredningen av samt beslutandet om ändringar i kommunindelningen. Man föreslår att kommunfusioner skulle förutsätta en proposition som kommunerna berett tillsammans. Även när en partiell kommunsammanslagning bereds, ska ärendet enligt förslaget behandlas i samtliga kommuner som berörs av ändringen, så att ingen av kommunerna blir överraskad av propositionerna. ...

Förutsättningarna för ändring av kommunindelningen föreslås bli preciserade. Kommunerna ska på förslag av kommunindelningsutredaren kunna slås samman även i sådana fall där kommunerna i fråga inte har någon gemensam markgräns. Då man trots kommunfullmäktiges motstånd beslutar att överföra en del av en kommun till en annan kommun, ska man enligt förslaget slopa procentgränserna som gäller befolkningsmängden i och arealen för området som ska överföras. Mindre områdesöverföringar som förutsätts av regionutvecklingen ska enligt förslaget även i framtiden kunna göras mot kommunfullmäktiges vilja, förutsatt att ändringen inte på ett väsentligt sätt försvagar kommunens handlingskraft eller förutsättningar att svara för ordnandet och finansieringen av service. ...

Det föreslås också att lagen skulle inkludera bestämmelser om ett nytt förlikningsförfarande i situationer där kommunerna annars inte kommer överens om en ekonomisk utredning då en del av en kommun flyttas till en annan kommun. Inga förändringar föreslås till kommunindelningslagens bestämmelser om det ekonomiska stödet för kommunfusioner eller om personalens ställning. ...

Arbetsgruppen har också berett separata förslag om i ramlagens 9 § avsedda tvångsförändringar av kommunindelningen som gäller kommuner som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning, ifall regeringen skulle anse det nödvändigt att vidta åtgärder. Bestämmelserna i fråga ingår inte i arbetsgruppens förslag till kommunindelningslag.<<

Det är uttryckligen med tanke på KSSR som kommunindelningslagarbetsgruppen under ledning av förvaltningsrådet Arto Sulonen lägger fram ett förslag till reform av kommunindelningslagen. Att arbetsgruppen har berett separata förslag om tvångsförändringar av kommunindelningen visar att tvångssammanslagningar av hela kommuner inte i princip strider mot vare sig KSSR eller ramlagen. Att ett lagförslag som utarbetats på initiativ av en centerpartistisk kommunminister inte inbegriper tvångssammanslagningar av hela kommuner är i sig inte speciellt anmärkningsvärt. Däremot är det förvånande att ingen omedelbart tycks protestera mot att tvångssammanslagningarna föreslås utebli, om än en utlåtanderunda ännu återstår. En förklaring är att man, liksom Kiviniemi sagt rent ut, kommit överens om att inte inkludera tvångssammanslagningar av hela kommuner i KSSR, men vad är det för en överenskommelse hon syftar på? Jag finner inga andra svar en det som jag redan gett på denna blogg. Centerministrar i nyckelposition lovade i juni 2006 sköta Sibbofrågan som en separat fråga och ett specialfall mot att KSSR inte behövde inkludera tvångssammanslagningar.

Hbl har på eftermiddagen publicerat en artikel med rubriken "Vanda avböjer fusion".

Fallet Sibbo

Pris. Den 22 mars 2009

I gårdagens blogginlägg "Samgångsutredning. Den 21 december 2009" nämnde jag endast i förbigående artikeln "Kuntien pakkoliitospaperit toistaiseksi hallituksen takataskuun", som ingick i gårdagens nummer av Helsingin Sanomat. Jag återger här början av artikeln:

>>Valtioneuvosto saa ensi viikolla takataskuunsa kuntien pakkoliitoksia koskevan paperin, mutta sille ei esitetä lisää valtaa pakkoliitosten tekemiseen.

Kuntajakolain muutosta valmistelleen työryhmän puheenjohtajana on toiminut hallitusneuvos Arto Sulonen valtiovarainministeriöstä. Sulosen mukaan valtioneuvostolle on valmisteltu pakkoliitosasia valmiiksi, mutta sitä ei vielä esitetä mukaan lakiin.<<

Regeringsrådet Arto Sulonen torde vara bekant för dem som följt med denna blogg. I inläggen "Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008" och "Skelett i garderoben. Den 31 juli 2008" har jag uppmärksammat Sulonens roll som ordförande i ovannämna arbetsgrupp. En annan bekant medlem i gruppen som haft till uppgift att bereda en revidering av kommunindelningslagenm är Kari Prättälä. (Se t.ex. "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" och "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Enligt kommunminister Mari Kiviniemi (c) har man kommit överens om att inte ta med tvångssammanslagningar i detta skede, fastän Kiviniemi, liksom Helsingin Sanomat noterar, själv för ett år sedan hotade Pelkosenniemi med en tvångssammanslagning. Enligt min bedömning var Sibbo ett pris som Centern och Kiviniemis föregångare måste betala för att med möjligheten til tvångssammanslagningar (av hela kommuner) i kommunreformen. (Se t.ex. "Konsensus. Den 27 april 2008".)

I artikeln "Pajunen tror på smidigt Storhelsingfors" i dagens Hufvudstadsblad säger Helsingfors överborgmästare Jussi Pajunen att "Många saker föranledde mitt förslag, bland annat ramlagen som uppmuntrar till kommunsammanslagningar." Överborgmästaren torde veta att staten betalar morotspeng endast till kommuner som går samman före år 2013. Jag tycker det är intressant att Pajunen även i Vandafrågan gör en koppling till KSSR, fastän städerna Vanda och Helsingfors väl komer upp til ett befolkningsunderlag på 20 000 invånare utan en samgång.

I den ovannämnda artikeln intygar Pajunen att Helsingfors inte har gripits av storhetsvansinne. Den taktfulla redaktören torde dock egentligen ha undrat om inte överborgmästaren personligen lider av megalomani, men sånt frågar man inte. På Hbl:s blogg Parkvakten publicerades sent igår kväll ett inlägg med rubriken "Och sedan tar vi Vanda".

Fallet Sibbo

Sulonen huvudskyldig. Den 23 september 2008

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Pajunen: Sipoo vaatii rajansiirrosta lähes 200 miljoonaa euroa". I samband med artikeln finns en faktaruta med rubriken "Tästä on kyse" och en text med rubriken "Pitääkö Helsingin maksaa Sipoolle korvausta?" Helsingin Sanomat har talat med regeringsråd Arto Sulonen, som tillsammans med förre kommunminister Hannes Manninen är huvudskyldigg till den aktuella tvisten. Jag citerar ur artikeln:

Riidan taustalla on kuntajakolaki, jonka määräykset rajansiirtotapauksessa ovat hyvin suppeat.

"Laki sanoo, että tiettyä aluetta palveleva kiinteä omaisuus velvoitteineen on taloudellisessa selvityksessä osoitettava sille kunnalle, jolle alue tulee kuulumaan", kuntakehitysosaston päällikkö Arto Sulonen valtiovarainministeriöstä sanoo.

"Kun alueella on esimerkiksi kouluja, jotka palvelevat siirrettävällä alueella olevia oppilaita, ne osoitetaan Helsingin kaupungille."

Sulosen mukaan laki jättää kuitenkin avoimeksi mahdolliset korvaukset.

Laki ei sano mitään velvollisuudesta korvata verotulomenetyksiä tai maahan liittyviä odotusarvoja.

"Muutoin omaisuus, velat ja velvoitteet jaetaan selvityksessä siten, että kokonaisvaikutukset kohdistuvat kuntiin tasapuolisesti."

Kuntajakolain uudistusta selvittää paraikaa Sulosen johtama työryhmä, jonka työn pitäisi valmistua tammikuun loppuun mennessä. Työryhmän tarkoituksena on esittää oma näkemyksensä rajansiirtoihin liittyvistä korvauksista. 

Ledaren i dagens Borgåblad har rubriken "Helsingfors skambud är ett slag under bältet". Jag cietrar ur ledarartikeln:

Tvångsannekteringen har sina rötter i Helsingforsbeslutsfattarnas oförmåga att utveckla sin egen stad så att den inte bara behåller sina välbärgade invånare men också lockar mer av dem som i folkmun kallas goda skattebetalare.
Denna oförmåga har resulterat i att många av dessa goda skattebetalare har valt Esbo framom huvudstaden.

Artikeln i dagens Hbl har rubriken "Budet på 4,5 miljoner Sibbo vill ha över 100". Jag återger här inledningen:

Ministeriet schabblade i beredningen av gränsjusteringen mellan Helsingfors och Sibbo. Ministeriet borde samtidigt med gränsjusteringen ha slagit fast hur ersättningen ska ordnas.

Det säger Christel Liljeström (sfp). Hon är ordförande för kommunstyrelsen i Sibbo.
Vi ser nu resultat av det schabblet. Med den star­kares rätt tycker Helsingfors att stan ska kunna överta våra bästa skatte­betalare och vår egendom utan att lägga ut mer än en formell kompensation på 4,5 mil­joner euro, säger Lilje­ström.

I blogginlägget "Olika slag av korruption. Den 17 juni 2008" noterade jag att Arto Sulonen sökt tjänsten som överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet. Månna Sulonen med sin partiska beredning i fallet Sibbo hade hoppats på att gynna sina möjligheter att avancera i karriären? Statsrådet utnämnde dock den 25 juni Päivi Laajala till tjänsten som avdelningschef för kommunavdelningen. Sulonen fortsätter alltså som chef för enheten för kommunutveckling.

Borgåbladet har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Ersättningarna en fråga för juristerna". Det är Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen som anser att bäst att låta juristerna avgöra om 4,5 miljoner euro är en skälig ersättning. Hittills har Helsingfors och inrikesministeriet på politisk grund töjt den otydliga kommunindelningslagen in absurdum, men nu åberopar Hiltunen juridiken, då Helsingfors inte vill ersätta Sibbo.

Skelett i garderoben. Den 31 juli 2008

I inlägget "Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008" berättade jag att en arbetsgrupp under ledning av regeringsrådet Arto Sulonen (bilden ovan) fram till slutet av februari skall bereda en revidering av kommunindelningslagen. Medlemmar i arbetsgruppen är bl.a. Rainer Alanen från finansministeriet samt Kari Prättälä och Arto Koski från Finlands Kommunförbund. Knappast är det en ren tillfällighet att arbetsgruppens mandatperiod inleddes en dryg månad efter HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Om högsta förvaltningsdomstolen hade upphävt statsrådets Sibbobeslut hade pressen på arbetsgruppen varit en helt annan än nu. Å andra sidan tyngs Sulonens och Prättäläs beredningsarbete nu av ett lik i lasten.

Efter annekteringen av sydvästra Sibbo behövs möjligheterna till partiella kommunsammanslagningar inte längre förbättras för Helsingfors skull. Dessutom var sydvästra Sibbo den ersättning som Helsingfors och SDP enligt överenskommelse fick för att tvångssammanslagningar av hela kommuner inte togs med i kommunreformen. En eventuell revidering av kommunindelningslagen bör ses som en del av kommun- och servicestrukturreformen, som enligt överenskommelse inte inkluderar tvångssammanslagningar. Jag citerar ur finansministeriets pressmeddelande från den 27 februari:

Syftet med revideringen av kommunindelningslagen är att förtydliga lagen så att den skulle fungera bättre i praktiken och utgöra ett bättre stöd för ändringsprocesser när det gäller kommunindelningar. Lagen borde uppdateras så att den motsvarade de nya behov och förändrade omständigheter som föranleds av kommun- och servicestrukturreformen. Dessutom har man som mål att utveckla det kommunala beslutsfattandets ställning och kommuninvånarnas möjligheter till deltagande och påverkan. Man försöker också hitta metoder som hjälper att beakta olika parters sinsemellan motstridiga aspekter och intressen vid ändringsprocessen för kommunindelningen.

Arbetsgruppen har till uppdrag att vid beredningsarbetet fästa särskild uppmärksamhet vid de problem som under de senaste åren observerats i samband med tillämpningen av kommunindelningslagen. Revideringen ska huvudsakligen koncentrera sig på kontrollen över ändringsprocessen för kommunindelning både i kommunen och inom statsrådet, och på uppdateringen av förfarandebestämmelser som gäller processen. Arbetsgruppen borde också utreda eventuella behov att precisera förutsättningarna för ändrandet av kommunindelningen. Avsikten är att det fortfarande ska vara uteslutet att möjliggöra sammanslagningar av hela kommuner mot kommunernas vilja.

Eftersom Sulonen är en nyckelperson i kopplingen mellan Sibbofrågan och Paras-reformen utgör Sulonens orförandeskap i ovannämnda arbetsgruppen en garanti för att tvångssammanslagningar även i framtiden kommer att vara sällsynta. Sviker Sulonen överenskommelserna, kan man alltid påminna honom om hans skelett i garderoben. Sulonen borde sitta på åklagarbänken för tjänstefel i fallet Sibbo, men för oss som ogillar tvångssammanslagningar är det bra att ha Sulonen i arbetsgruppen för beredningen av en revidering av kommunindelningslagen.

Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008

I Sibbo kommuns besvär över statrådets beslut om ändring i kommunindelningen hävdas det att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har varit jävig att göra förslaget till ändring i kommunindelningen, eftersom han tidigare varit ordförande för den arbetsgrupp som beredde reformen av kommunindelningslagen. Jag tror att det finns starkare skäl än så att hävda att utredningsmannen var jävig, men visst är det intressant att Myllyniemi var ordförande för den arbetsgrupp vars generalsekreterare var Toivo Pihlajaniemi. Liksom tidigare har framkommit på denna blogg har Myllyniemi och Pihlajaniemi haft olika syn på så väl betydelsen av "allmännt intresse" som av begreppet område. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".)

Det har gjorts rätt många sådana kommundelssammanslagningar där den befolkning och de landområden som överförts har underskridit gränsvärdena i 5 § i kommunindelningslagen. Allmänt taget kan man konstatera att stor vikt har lagts vid kommunernas egna åsikter och endast i sällsynta fall har en kommundelssammanslagning verkställts mot den kommuns vilja som förlorar befolkning och områden. Det finns emellertid fall där statsrådet genom att åberopa kommunindelningslagens förutsättningar för ändringar i kommunindelningen har verkställt dylika sammanslagningar mot kommunernas vilja.

Däremot finns det ingen rättspraxis för överföring av områden som överskrider gränsvärdena från en kommun till en annan mot kommunernas vilja genom att åberopa i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen avsedda särskilt vägande i 3 § nämnda allmänna förutsättningar för ändringar i kommunindelningen. Inte heller kommunindelningslagen och dess förarbeten bringar just någon klarhet i saken. Särskilt vägande förutsättningar torde emellertid i första hand föreligga när ett vägande allmänt intresse i anslutning till i 3 § nämnda förutsättningar kräver att kommundelssammanslagningen skall verkställas. Det är alltid fråga om en helhetsbedömning av olika förutsättningar och verkningar.

Myllyniemi åberopar alltså allmännt intresse, fastän så som Pihlajaniemi starkt betonat det allmänna intresset inte längre i nuvarande kommunindelningslag är en förutsättning för ändring i kommunindelningslagen. I Myllyniems rapport nämns även att benämningen allmännt intresse inte längre finns med i lagen från 1997. :

Enligt den lag om kommunindelning (73/1977) som upphävdes genom den gällande kommunindelningslagen kunde en ändring i kommunindelningen verkställas under särskilda förutsättningar ”om ändringen bör anses påkallad av vägande allmänt intresse”. I den gällande kommunindelningslagen har avsikten inte varit att avstå från kriteriet gällande vägande allmänt intresse när man skall bedöma om i 5 § 2 mom. avsedda särskilt vägande förutsättningar föreligger, utan man ville knyta bedömningen av vägande allmänt intresse till de allmänna förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen i 3 §.

Stycket ovan har inrikesministeriet tagit fasta på i sin förklaring, som i sin tur återges i HFD:s beslut i följande ordalag:

Enligt den lag om kommunindelning (73/1977) som upphävdes genom den gällande kommunindelningslagen kunde en ändring i kommunindelningen genomföras under särskilda förutsättningar ”om ändringen bör anses påkallad av vägande allmänt intresse.” I den gällande kommunindelningslagen har man inte haft för avsikt att lämna detta kriterium, “vägande allmänt intresse”, utan avseende vid bedömningen av om det finns sådana särskilt vägande förutsättningar för en ändring i kommunindelningen som avses i lagens 5 § 2 mom., utan man ville knyta bedömningen av det vägande allmänna intresset till de allmänna förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen, om vilka bestäms i 3 § i kommunindelningslagen.

När det gäller lagstiftning finns det dock inte alltid en enda bestämd avsikt. Vaga formuleringar kan tvärtom vara en följd av olika avsikter och svårigheter att uppnå enighet. Då man inte uppnår enighet tyder man sig ibland till tvetydiga formuleringar och ger den förverkligande och och dömande makten fullmakten att avgöra vem som egentligen varit framgångsrikast i förhandlingarna. Den tolkning av kommunindelningslagen som precenteras i Myllyniemis rapport representerar på sätt och vis ett önsketänkande från socialdemokraten Myllyniemis och SDP:s sida. Fram till fallet Sibbo är det dock en annan tolkning av lagen som varit gällande. Fallet Sibbo, där kryphålen i kommunindelningslagen prövades och bekräftades, var på sätt och vis en möjlighet till revansch för Myllyniemi. Jag tror lika väl inte att revanschen var ett viktigt motiv för Myllyniemi. Det är knappast Myllyniemi som själv skrivit utredningen om det allmänna intresses roll i gällande lag, men kommunreformen och fallet Sibbo tvingade Kommunförbundets jurister och vissa centerministrar att ställa sig bakom en syn på kommunindelningslagen som motsvarade Myllyniemis uppfattning av hur lagen borde läsas.

Fastän Myllyniemi och inrikesministeriet motiverar ändringen i kommunindelningen med allmännt intresse, tar HFD egentligen inte ställning till det allmänna intressets relevans i sammanhanget. Åtminstone använder inte HFD i sin motivering benämningen allmännt intresse. Det är troligt att gällande kommunindelningslag inte flere gånger kommer att prövas juridiskt . Finansministeriet har i slutet av februari tillsatt en arbetsgrupp för att bereda en revidering av kommunindelningslagen. Arbetsgruppens mandatperiod slutar den 27 februari 2009. Denna gång är det regeringsrådet Arto Sulonen som är arbetsgruppens ordförande. Även denna gång är chefen för den juridiska enheten vid Kommunförbundet, Kari Prättälä medlem i arbetsgruppen.

Olika slag av korruption. Den 17 juni 2008

Mediernas intresse för valfinansieringen ser ut att avta. Åtminstone för tillfället intresserar Matti Vanhanens nya kärlek mera än statsministerns inblandning i valfinansieringshärvan. Men mediedrevet har kanske redan fört med sig bestående förändringar. Avslöjandena kring Kehittyvien maakuntien Suomi har hos många öppnat ögonen för den korruption som trots allt existerar i Finland. Speciellt mycket korruption finns det i byggnadsbranschen, som har starka band till politiken.

Helsingin Sanomat publicerade den 6 juni en artikel med rubriken "Syyttäjät: Poliitikot velttoilevat tahallaan pimeän työn torjunnassa". Samma dag publicerade tidningen ett öppet brev av Otto Jämsén och tio andra åklagare. Stefan Holmström lyfter i ledaren i fredagens nummer av Borgåbladet fram härads-åklagare Otto Jämséns starka beskyllningar om politikerns ovilja att motarbeta den ekonomiska brottsligheten inom byggnadsbranschen. Jag citerar ur ledaren, som har rubriken: "Politiker drar nytta av ekobrottsligheten":

Bara några dagar efter sitt brev fick åklagarna flankstöd från ett betydande håll: polisinspektör Matti Rinne vid inrikesministeriets polisavdelning anser att regeringen år efter år urvattnar alla förslag till reformer. I fjol fick han höra att inga reformer är att vänta under denna regeringsperiod. Med andra ord sker inget fram till 2011.
Rinne säger hårresande saker: han anser att det är skäl att undersöka kopplingarna mellan regeringens passivitet och de valunderstöd som företag betalar till politiker.
”Polisen borde nu med aktiv spaning gräva fram protokoll och reda ut vem som har fått valstöd, hur allt har gått till”, säger Rinne.
Logiken är enkel: Mc-ligor och andra kriminella ligor sköter kvittohandeln, mellanhänderna lurar staten, huvudentreprenörerna sparar pengar, affärsmännen högst upp gör större vinster – och så finns det mer pengar till valunderstöd.

Jag har på denna blogg flera gånger lyft fram misstankar om korruption i fallet Sibbo. Se "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008". Det rör sig mycket pengar från byggnadsbolag till partikassor, men all korruption handlar inte om pengar. Hufvudstadbladet publicerade fredagen den 13 en artikel med rubriken "Finland inte alls minst korrumperat", där det noteras att förekomsten av korruption är en definitionsfråga. Jag citerar:

Kommissarie Jenni Klemola tog i går på polisens, försäkringsbranschens och mediernas diskussionsdagar snabbt publiken ur villfarelsen att korruption inte förekommer i Finland.
Skillnaden mellan Finland och länder i Sydeuropa är att vi talar om tjänstebrott, mutbrott och bedrägeri utan att använda ordet korruption. I motsvarande fall på kontinenten skulle medierna snabbt skrika ut budskapet att ett nytt korruptionsfall avslöjats.
Enligt Jenni Klemola finns ingen godkänd internationell definition för korruption. Därför får varje land definiera termen som man vill.
Ordet korruption förekommer över huvud taget inte i finländsk lagstiftning. I politiska program saknas också ordet helt.
Transparency Index som år efter år betraktar Finland som ett av världens minst korrumperade länder gör ingen vetenskaplig jämförelse. Mätningen av korruptionsindexet bygger på expertutlåtanden. Och eftersom varken medier eller rättsväsende använder ordet korruption i Finland drar experterna slutsatsen att fenomenet är okänt hos oss.
Rättsfallen som berör bedrägeri, mutbrott och tjänstebrott beaktas inte. Men nu väntar jag med spänning på mätningsresultatet nästa höst. Hur påverkar alla oklarheter om valfinansieringen Finlands index?
Jenni Klemola anser att alla former av missbruk av maktposition för egen vinning är att betrakta som korruption.

I Finland torde det inte vara vanligt att politiker och tjänstemän tar emot kuvert under bordet, men det finns andra sätt att belöna en tjänsteman som på önskat sätt missbrukar sin position i samband med en beredning. Jag har förundrat mig över hur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi riskerade sitt rykte i samband med Sibboutredningen. Det visade sig emellertid att han trots sin skandalösa Sibboutredning av kommunminister Mari Kiviniemi i januari utnämdes till utredningsman för en eventuell sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi. (Någon slutrapport till ministeriet lär han inte denna gång ha fått till stånd.) Jag har förundrat mig över att regeringsråd Arto Sulonen varit beredd att riskera åtal för tjänstebrott i samband med sin högst partiska beredning av Sibbofrågan. Det visade sig emellertid att tjänsten som överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet blev ledig, då Cay Sevón utsetts till vd för kulturhuvudstadsprojektet Åbo 2011. Kuntalehti publicerade den 20 maj en notis med rubriken "Hallitusneuvos Sulonen ja Oulun Laajala hakevat VM:n kuntaosaston päälliköksi".

Regeringsråd Arto Sulonen. Den 28 maj 2008

Fallet Sibbo har många betydelsefulla rollfigurer: Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen, Jan Vapaavuori, Mari Kiviniemi, Rakel Hiltunen, Pekka Myllyniemi, Eila Ratasvuori, Kai Kalima, Kari Prättälä, Heikki Harjula. En aktör som fått lite uppmärksamhet i medierna, men som haft en central roll är regeringsrådet Arto Sulonen, som jag omnämnde i gårdagens inlägg "Exitkriterier. Den 27 maj 2008".

Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006 sade fullmäktigeledamot Terhi Peltokorpi (c) att "keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen". Det var mycket lovat av kommunministern, speciellt som Helsingfors förslag visade sig vara fatalt bristfälligt. Dessutom kunde kommunministern inte ensam garantera att förslaget förs vidare till statsrådet. Det är inte ministern, utan en tjänsteman som svarar för beredningen. Om den beredande tjänstemannen inte hade funnit förslaget juridiskt hållbart, hade inte statsrådet kunnat godkänna inkorporeringen. Naturligtvis hade även Helsingfors ledning insett den beredande tjänstemannens roll. Jag citerar ur Jan Vapaavuoris anförande vid ovannämnda stadsfullmäktigemöte:

valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Arto Sulonens roll i fallet Sibbo börjar med hans uppgift i beredningen av kommun- och servicestrukturreformen. Jag har i flera inlägg påtalat kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo. Sulonen har varit starkt involverad i båda. Sulonen var bl.a. orförande för lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Tillsammans med Kari Prättälä och Heikki Harjula var Sulonen även medlem i lagarbetsgruppen för PARAS.
Helsingfors stad lämnade den 26 juni 2006 till ministeriet in sitt förslag till ändring i kommunindelningen, men först ett år senare, samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut, tog ministeriet beslutet att förkasta Helsingfors framställning. I praktiken hade lantmäteribyrån underkänt förslaget redan i juli 2006. I Sulonens motiveringar till inrikesministeriets beslut nämns dock ingenting om de av lantmäteribyrån påtalade bristerna i Helsingfors framställning.

Misstankarna om att den föredragande tjänstemannen var partisk bekräftades av Sulonens motiveringar till statsrådest beslut. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".) Då Sulonens gav sin förklaring till HFD angående besvären mot statsrådets Sibbobeslut behövde han kanske inte vara helt opartisk, då hans uppgift nu var att försvara statsrådets beslut. I förklaringen visade det sig dock att Sulonen inte har någonting att säga i försvar mot påståendena om brister i kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning. Istället hoppar han på ett iögonfallande sätt över påståendena om brister i utredningen. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".) Sulonen borde ha underkänt Myllyniemis utredning, men istället förteg han bristerna i sin promemoria. Jag citerar här ännu en gång ur justitiekanslerns svar på Leena Liipolas klagomål. Svaret gavs samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut.

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. ... Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

I det ovanciterade svaret kunde "sisäasiainministeriö" väl bytas ut mot "hallitusneuvos Arto Sulonen". Det är uppenbart att Myllyniemis utredning inte fyller kraven på en kommunindelningsutredning. Det är lika så uppenbart att regeringsrådets beredning av Sibbofrågan inte fyller de krav som justitiekanslern den 28 juni 2007 ställde på en beredning.

För tjänstemän är kraven på opartiskhet betydligt strängare än för politiker. Tjänstemän får inte på förhand ta ställning till en fråga som de bereder, så att tilltron till tjänstemannens opartiskhet inte skall äventyras. Sulonen har inte i offentligheten uttalat sig i Sibbofrågan före motiveringarna för statsrådets Sibbobeslut ofentliggjordes, men efter stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 var det allmännt känt att det på inrikesministeriet fanns en tjänsteman som lovat förorda ett förslag till ändring i kommunindelningen.

Bristfällig beredning. Den 23 februari 2008

I årets första nummer av Medborgarbladet ingår en text med rubriken "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen". I texten utrycker riksdagledamot Milaela Nylander sin syn på fallet Sibbo och högsta förvaltningsdomstolens beslut:

– I och med beslutet från högsta förvaltningsdomstolen har landets högsta juridiska expertis klartgjort var de juridiska gränserna för markannektering går. Det finns inget skäl att ifrågasätta denna juridiska statskunskap, konstaterade riksdagsledamot Mikaela Nylander då beslutet tillkännagavs.

– Problemet är människornas tilltro till demokratiska processer och till hela demokratin. Beslutet omprövar doktrinen om kommunernas självbestämmanderätt och fullmäktiges suveränitet i frågor som berör den egna kommunens angelägenheter. En majoritet av den sittande regeringen var beredd att ifrågasätta kommunens ställning i det nuvarande systemet, vilket är oroväckande, framhåller Nylander.

– Personligen upplever jag processen och Helsingfors stads agerande som direkt kränkande och oerhört föraktfullt mot demokratins grundläggande spelregler. Man kan med fog fråga sig vad som kan anses vara omöjligt att kräva av sina grannkommuner i framtiden undrar en oerhört besviken Nylander.

Det finns kanske inte skäl att ifrågasätta den juridiska statskunskapen hos "landets högsta juridiska expertis", men det finns alla skäl att ifrågasätta domarnas opartiskhet. Att man i HFD:s beslut beskyddar inblandade förefaller mig helt uppenbart. Varför skulle man annars sopa oklarheter undermattan? Jag skall ännu en gång citera ur justitiekansler Jaakko Jonkas svar på ett klagomål angående Pekka Myllyniemis Sibboutredning:

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

JK ville inte se det som sitt ansvar att undersöka de påstådda osakligheterna i påståendet, utan gav ansvaret åt ministeriet, i praktiken regeringsråd Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen. Vad säger då HFD i sitt beslut? Jo följande: "Kommunindelningsutredaren utför sitt arbete självständigt och ministeriet ingriper inte i utredningsmannens arbete, övervakar till exempel inte användningen av källor."

HFD har rätt i att kommunindelningsutredarens arbete borde vara självständigt. Det torde även stämma att inrikesministeriet inte ingrep i Myllyniemis arbete eller granskade hans användning av källor. Om man på inrikeministeriet i tid hade granskat utredningen, hade man nog inofficiellt ingripit. Eftersom Myllyniemi använde sig av samma text som Helsingfors i sitt utlåtande till länsstyrelsen, såg sig Hannes Manninen tvungen att deklarera att Helsingfors utlåtande och därmed även Helsingfors förnyade framställnimng saknade betydelse. Plagieringen avslöjades lika väl och därmed var förtroendet för utredningsmannens opartiskhet hotad.

På inrikesministeriet var man lika väl medveten om vilka källor som utredningsmannen använde sig av. Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" fanns t.e.x. i överinspektör Suvi Savolainens mapp på inrikesministeriet. I förordet till sin rapport skriver Myllyniemi att han fått "gediget stöd" av bl.a. Savolainen. Vad man inte visste var att Myllyniemi direkt kopierade texten eller lät bli att uppge källa även för text som publicerats i andra sammanhang. Det var dock inte inrikesministeriets uppgift att övervaka utredningsmannens jobb. Däremot var det inrikesministeriets skyldighet att kontrollera de brister och osakligheter som påtalades i anmärkningarna mot Myllyniemis framställning. Lika väl lät Sulonen i inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut bli att redogöra för bristerna i utredningen och dra slutsatser av bristerna. Genom att kritiken mot utredningen förtigs är beredningen inte bara bristfällig, utan även partisk. I sitt beslut hävdar HFD dock att "beredningen av statsrådets beslut har inte varit bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen".

Medveten lögn. Den 13 oktober 2007

I inrikesministeriets förklaring eller "utlåtande" över de besvär som lämnats till Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av statsrådets beslut om ändring av kommunindelningen mellan Sibbo, Vanda och Helsingfors hävdar inrikesministeriet (Arto Sulonen) att "Sisäasiainministeriö toteaa, että jäljempänä lueteltujen henkilöiden ja tahojen korkeimmalle hallinto-oikeudelle tekemiin valituksiin ei sisälly sellaisia valitusperusteita, jotka eivät edellä olisi jo tullut käsitellyiksi." Detta är en medveten lögn. Fastän jag endast har sett en del av besvären, kan jag upplysa om att de 16 besvär som här syftas på innehåller ett flertal påståenden och besvärsgrunder som inrikesministeriet helt har negligerat. Speciellt anmärkningsvärt är det att inrikesministeriet inte tar notis av att Leena Liipolas besvär innehåller bevis på att de centrala delarna av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning, som citeras i inrikesministeriets prememoria och som statsrådets gränsbeslut bygger på, har kopierats ur ett dokument med rubriken "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori har sänt till inrikesministeriet under den tid som Myllyniemi gjorde sin utredning. Inrikesministeriet har i sin förklaring även förbbigått det avsnitt i Sibbo kommuns besvär där bristerna i Myllyniemis rapportpåtalas. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".)

Jag är lite förbryllad över att Sibbo kommun i sin motförklaring inte påpekar att inrikesministeriet i sin förklaring har lämnat ett centralt påstående i kommunens besvär obehandlat. Kanske hör detta till det juridiska spelet. Att inrikesministeriet inte försökt förklara sig mot påstående om brister i Myllyniemis rapport kan väl tolkas som ett medgivande. Å andra sida är frågan kanske känslig. Här handlar det ine bara om att inrikesministeriet skulle ha tolkat lagen fel. Med tanke på vad (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkkas säger i sitt svar på Leena Liipolas klagomål till JK förefaller den beredande tjänstemannen gjort sig skyldig även till tjänstefel då han i prememorian förteg faktumet om att Myllyniemis rapport till centrala delar var kopierat från Helsingfors egen utredning. Jag citerar nedan ur JK:s svar:

Käytettävissäni olevan asiakirja-aineiston perusteella minulla ei ole ollut mahdollisuuksia tarkemmin vertailla kuntajakoselvittäjän ehdotusta Helsingin kaupungin esitykseen. Aikaa erityisen selvityksen toimittamiseksi on pidetty lyhyenä ja sitä se on ollutkin. Tämä asiantila on ilmeisesti vaikuttanut siihen tapaan, millä erityinen selvitys on toimitettu, ja sen sisältöön. Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

Det kan påpekas att inrikesministeriet i sin förklaring refererar till JK:s svar på klagomål angående Myllyniemis och Matti Vanhanens jäv, men inte omnämner det ovanciterade svaret. Inrikesministeriets beredning av statsrådets gränsbeslut innehåller brister som torde vara medvetna. Däremot torde inrikesministeriet oavsikligt ha bifogat fel karta till prememorian. Enligt en artikel i Borgåbladet den 6 juli fick Sibbo kommun av inrikesministeriet den 4 juli en korrekt karta av inrikesministeriet. (Se gårdagens bloginlägg "The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007".) Besvärstiden då statsrådets gränsbeslut fanns till påseende började samma dag den 4 juli, men åtminstone på de berörda kommunernas webbplatser publicerades andast kartan som bifogats till premorian. Man kan fråga sig hur medborgarna alls kunde veta vilket beslut som de hade möjlighet att besvära sig över, då skillnaderna mellan de två kartorna, enligt vad Sibbo hävdar i sin motförklaring, berör hela 25 fastigheter.

Liksom jag noterat i blogginlägget "Farsartade metrovisioner. Den 29 augusti 2007" torde kartan som bifogats till inrikesministeriets premoria ha skapats av Markku Mölläri på kommunavdelnningen vid inrikesministeriet på kvällen den 29 november 2006, det vill säga dagen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Orsaken till att man då plockade fram en ny karta var att det i Myllyniemis rapport inte fanns en saklig karta som visade (enbart) utredningsmannens officiella föslag. Liksom jag redogjort för i blogginlägget "Flera alternativ. Den 1 september 2007" är inte heller gränserna på denna karta helt överensstämmande med gränsmarkeringarna på kartan i Myllyniemis rapport. Kartan var väl ursprungligen ämnad endast för en Powerpoint-presentation den 30 november. Kartan synns för övrigt på en bild som publicerades i Helsingin Sanomat den 1 december. (Se ovan.)