Staten bär ansvaret. Den 30 juni 2008


I gårdagens blogginlägg "Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008" berättade jag om Ari Mattilas pro gradu avhandling "Osana metropolia vai maaseutua?". I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår det en intervju med Mattila med anledning av hans studium. Rubriken är "Helsingin kasvukone jyräsi Sipoon rajakonfliktissa". I sin pro gradu avhandling tar Mattila naturligtvis inte ställning i konflikten mellan Helsingfors och Sibbo, men det ensidiga källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar gör att ett Helsingforscentrerat (eller Helsingin Sanomat-centrerat) perspektiv dominerar. I intervjun i Sipoon Sanomat intar Mattila däremot ett kritiskt hållning till Helsingfors och statens agerande i konflikten. Mattila noterar just statens centrala roll:

Mattilan mukaan rajakiista oli poikkeuksellinen tapaus, valtion ja pääkaupungin yhteisen voiman näytös:

- Vuosikymmeniin valtio ei ole puuttunut näin konkreettisesti pääkaupunkiseudun asioihin.

- Nyt Helsinki ja valtio toimivat yhdessä.

I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår som vanligt flera artiklar som berör konflikten mellan Sibbo och Helsingfors, som i själva verket även är en konflikt mellan Sibbo och staten. Ledarartikeln har rubriken "Helsingin ei ole pakko maksaa enempää". Ledaren handlar, liskom en annan artikel med rubriken "Rajansiirto voi pistää Sipoon talouden kuralle", om förhandlingarna om ersättning till Sibbo för inkorporeringen, där Helsingfors inte gått med på annat än att betala annat än ersättning enligt bokföringsvärde. I den senarenämnda artikeln noteras det att lagen är otydlig när det gäller kraven på ersättning. Själv tycker jag att konflikten om ersättning är intressant speciellt med tanke på att det var en juridisk förutsättning för gränsjusteringens laglighet att den inte förorsakade oskälig ekonomisk skada för Sibbo. Helsingfors linje i förhandlingarna om ekonomisk ersättning behöver inte bara handla om girighet. Liksom när det gäller KSSR-kraven torde en del Helsingforspolitiker och tjänstemän önska förstöra Sibbos förutsättningar att förbli en självständig kommun. Samtidigt finns det politiker som är medvetna om att förutsättningen för inkorporeringen var att den inte riskerar Sibbos framtid. Det är dock staten och i sista hand HFD som måste garantera att Helsingfors betalar en skälig ersättning.

Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008


Fallet Sibbo torde i framtiden bli ämne för akademiska studier av olika slag. Fastän det heter att historien skrivs av segrarna, har Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Arto Sulonen, Heikki Harjula m.fl. skäl att hoppas att dessa akademiska studier låter vänta på sig. Det torde ta sin tid innan någon doktorand i t.ex. politisk historia tar sig an fallet Sibbo, men redan nu har den första pro gradu avhandlingen om striden om sydvästra Sibbo granskats och godkänts. Ari Mattila, som är hemma från Vanda, har vid Joensuusn Yliopisto skrivit en pro gradu avhandling i samhälspolitik om "Helsingin ja Sipoon kamppailu Lounais-Sipoon alueesta". Titeln är "Osana metropolia vai maaseutua?"

Liksom sig bör begränsar sig Ari Mattila i sin pro gradu avhandling till vissa aspekter av konflikten mellan Helsingfors och Sibbo. Redan de teoretiska och metodologiska utgångspunkterna innebär att vissa väsentliga sidor av konflikten förbigås. Å andra sidan använder sig Mattila av ett omfattande källmaterial, vilket gör att han i sitt arbete trots allt ger en helhetsbild av fallet Sibbo. Dess värre begränsar sig källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar till Helsingin Sanomat! Några svenskspråkiga källor refererar Mattila överhuvudtaget inte till, fastän bloggen "Fallet Sibbo" omnämns i ett par sammanhang. Som källa uppger Mattila även intervjuer med Christel Liljeström och Jan Vapaavuori, som ägt rum i januari 2007. Jag torde i ett senare blogginlägg återkomma till dessa intervjuer och till pro gradu avhandlingen i sin helhet. Pro gradu avhandlingen, som lämnades in för granskning i början av juni, har ännu inte publicerats på Internet.

Trädgårdsstad som alternativ. Den 28 juni 2008



Bostadsminister Jan Vapaavuori publicerade i början av veckan ett blogginlägg med rubriken "Pari sanaa puutarhakaupungeista". Vapaavuori noterar här att det den senaste tiden diskuterats om så kallade trädgårdsstäder och att trädgårdsstäder setts som ett alternativ till urbant boende. Vapaavuori refererar till Sauli Rouhinens artikel "Meillä ei ole varaa rakentaa ja ylläpitää tupla-Suomea", som Helsingin Sanomat publicerade den 20 juni, men i bakgrunden hittar vi Matti Vanhanens politiska översikt från den 14 juni, där Vanhanen säger att "Olen vanhan puutarhakaupunki-ideologian kannattaja" och där efter tar avstånd från "metropolmodellen". (Se "Det nya betongpartiet. Den 16 juni 2008".) Helsingin Sanomat skrev om partiordförande Vanhanens tal i artikeln "Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista" ("'Betonipuolueen' Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista") den 16 juni. Här uppmärksammar Helsingin Sanomat motsättningarna mellan Samlingspartiets och Centerns syn på samhällsplaneringen. Tidningen lyfter här även fram sydvästra Sibbo. Jag citerar:

Länsi-Sipoossa Vapaavuori toteuttaisi puutarhakaupunkimallia eli matalaa saisi rakentaa mutta tiiviimmin kuin nykyisin ja selkeämmin hyvien joukkoliikenneyhteyksien varrelle.

"Suomesta tiiviin puutarhakaupungin mallia ei löydy. Kun on rakennettu kehyskuntiin, on toteutettu suunnitelmatonta hajarakentamista Lounais-Sipoossa päästäisiin melkein yhä tehokkaaseen kuin kerrostaloasumisessa", Vapaavuori arvioi.

I sitt blogginlägg lyfter Vapaavuori redan i det första stycket fram trädgårdsstaden som ett alternativ till Nurmijärvifenomenet:

Puutarhakaupungit on nähty kaupunkiasumisen vaihtoehtona. Tästä voi olla sekä samaa että eri mieltä. Samaa mieltä siksi, että vaihtoehtoja tarvitaan ja ennen kaikkea siksi, että iso osa suomalaisista haluaa asua pientaloissa. Ja siksikin, että puutarhakaupunki on monin tavoin hyvä konsepti. Eri mieltä siksi, että kaupunkiasuminen ja kaupunkimainen pientaloasuminen tulee nähdä toisiaan tukevina, ei toistensa kanssa vaihtoehtoisina malleina. Ja ennen kaikkea siksi, ettei puutarhakaupunkien - joita lämpimästi kannatan - suinkaan pitäisi korvata perinteistä kaupunkiasumista, vaan varsinkin monissa kehyskunnissa vallalla olevaa suunnittelematonta hajarakentamista. Tämä on hyvä pitää mielessä asiasta puhuttaessa.

Liksom i Helsingfors motiveringar till inkorporeringen av sydvästra Sibbo ser Vapaavuori i sitt blogginlägg den utspridda bebyggelsen i kranskommunerna som problemet. I Helsingfors utlåtande till länssstyrelsen och i Ratasvuoris utredning är den utspridda bebyggelsen i norr och väster uttryckligen problemet och en koncentrerad bebyggelse i öster ett förslaget till lösning på problemet, men utredningsman Pekka Myllyniemi har inte förstått detta då han plagierat Helsingfors text. (Se "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".) För Centern har inkorporeringen av sydvästra Sibbo däremot setts som ett alternativ till bebyggelse inom Helsingfors nuvarande gränser. Av Vapaavuoris modellexempel på trädgårdsstad framgår även att den nuvarande bostadsministern har en helt annan syn på planeringen än hans föregångare Hannes Manninen och Matti Vanhanen har:

Suomessa puutarhakaupungin piirteitä on mm. Espoon Tapiolassa. Tämä on siis se malli, jota pitäisi seurata. Se on kuitenkin jotakin täysin muuta kuin se, mihin kehysalueilla useimmiten törmäämme.

Puutarhakaupungin ominaispiirteisiin kuuluu se, että se on yhdyskuntarakanteeltaan varsin tiivis, kaupunkimainen jo määritelmänomaisesti ja hyvien liikenneyhteyksien varressa.

När man från Centerhåll förespråkat en trädgårdsstad i sydvästra Sibbo har man med trädgårdsstad närmast syftat på villastad. När Vapaavuori förespråkar en trädgårdsstad i sydvästra Sibbo syftar han däremot närmast på det besläktade konceptet new town, som föreslogs redan i samband med Raimo Ilaskivis utredning 1989. En förutsättning för en trädgårdsstad i allmänhet och en new town i synnerhet är ett relativt orört område som kan planeras på en gång. Däremot behöver en trädgårdsstad inte betyda småhusbebyggelse, vilket Vapaavuoris modellexempel Hagalund illustrerar. (Se bilden ovan.)

I det sista stycket i blogginlägget lyfter Vapaavuori åter fram sydvästra Sibbo, som hans inlägg i debatten om trädgårdsstäder kanske huvudsakligen handlar om:

Olen kaikkien niiden kanssa samaa mieltä, jotka puhuvat puutarhakaupunkien puolesta myös Suomessa. Mutta olen eri mieltä kaikkien niiden kanssa, jotka kuvittelevat tai uskottelevat, että esim. Helsingin seudun kehyskunnat vastaisivat tätä ajattelua ainakaan nykyisellään.

Itse uskon, toivon ja oletan, että tulemme saamaan Sipoosta Helsinkiin liitettävälle alueelle ensimmäisen varsinaisen suomalaisen puutarhakaupungin. Parhaimmillaan siitä voi tulla maan suosituin ja vetovoimaisín asuinalue. Tämä ei kuitenkaan ole itsestäänselvää. Helsingin pitää myös tahtoa tätä. Ja Helsingin kaavoittajan tulee tämä myös toteuttaa.


Bilden ovan publiceras under GNU Free Documentation License.

Rapport från konkurrensverket. Den 27 juni 2008


Senaste vecka publicerade Konkurrensverket en rapport med titeln "Rakennusalan markkinoiden toimivuus — ongelma-alueita ja edistämisen mahdollisuuksia". Redan den 13 juni publicerade Yle med en notis med rubriken "Asuntojen kalleus johtuu rakennusalan kilpailun puutteesta", där det angående rapporten noteras att "Kilpailuviraston kritiikki kohdistuu rakennusliikkeiden ja rakennusteollisuuden lisäksi Helsingin kaupunkiin, joka haluaa määrätä rakennusliikkeiden tekemien asuntojen keskipinta-alasta ja vuokra-asuntojen suhteellisesta osuudesta." (Se "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008".) Sibbo och sydvästra Sibbo omnämns flera gånger i den ovannämnda rapporten, men jag skall här lyfta fram endast ett par sammanhang.

I avsnittet "Maamarkkinoiden toimivuuden edistämisen mahdollisuudet" i rapporten kan man läsa följande om statens möjligheter att "uppmuntra" kommunerna att planera och procucera tomtmark:

asian ilmeinen yhteiskunnallinen merkittävyys ja pakottavuus viittaa siihen, ettei myöskään "negatiivisen kannustamisen" välineitä viimekätisenä instrumenttina tule sulkea pois keinovalikoimasta kaikkein passiivisimpien tai muutoin ongelmallisessa asemassa olevien kuntien kohdalla. Näillä viitataan käytännössä esimerkiksi sellaisiin rajansiirtohankkeisiin, jotka ovat olleet esillä Sipoon ja Tuusulan kohdalla. Kuten Sipoon tapaus kuitenkin osoittaa, rajansiirtohankkeissa on järkevintä juridisten ja poliittisten ongelmien välttämiseksi pysytellä kuntajakolain 5 §:ssä määriteltyjen raja-arvojen sisäpuolella.

Fastän det här handlar uttryckligen om planering och produktion av tomtmark, referas stycket via en fotnot till kommunreformen. Jag citerar:

Asia sivuaa yleisemminkin ilmennyttä tarvetta uudistaa vähitellen kunta- ja palvelurakennetta Suomessa. Usein tämä tunnetaan Paras-hankkeen nimellä.

Visst finns det kopplingar mellan Paras-reformen och fallet Sibbo, vilket jag starkt framhållit på denna blogg, men om inkorporeringen av sydvästra Sibbo stämmer överens med reformens målsättning, så talar vi nog om en dold agenda och helt inofficiella mål.

Det andra sammanhanget som jag vill lyfta fram gäller inlösning av mark. Jag citerar ur avsnittet "Maamarkkinoiden anomaliat":

Kuten jo edellä on tuotu esiin, erityisesti Helsingin seudulla ovat vuonna 2007 olleet esillä valtion ja kuntien väliset varsin suuret maakaupat ja niiden hinta sekä kauppoihin liittyneet kitkat. Käytännössä asiassa on ollut tiivistetysti kyse siitä, että valtio on kieltäytynyt myymästä maitaan raakamaan hinnalla tai muulla markkinahintaa merkittävästi alemmalla hinnalla, koska se on tiennyt, että alueet joka tapauksessa tarvitaan asuinrakentamiskäyttöön, vaikka alueita koskeva asemakaava ei ainakaan kaikin osin ole ollut vielä valmiina kauppoja tehtäessä. Lähtökohtaisesti kunnilla on varsin vahvat keinot käytettävissään tällaisessa tilanteessa. Esimerkiksi Sipoo haki ja sai luvan lunastaa valtion maita asuinrakentamiskäyttöön Nikkilän alueella, joskin menetti samanaikaisesti koko lounaisen osansa Helsingille.

Här torde rapportens författare förväxla två olika fall. Högsta förvaltningsdomstolen gav den 4 december 2007 Träskända stad rätt att inlösa mark, som via Senatsfastigheter ägs av staten. Miljöministeriet hade den 1 mars 2007 beviljat Träskända rätt att inlösa marken, men staten/Senatfastigheter besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 8 mars 2007 gav miljöministeriet Sibbo kommun rätt att inlösa mark i Nickby (och Pigby). Marken ägdes här inte av staten utan av Helsingfors stad, som besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 15 januari förkastade HFD Helsingfors besvär mot miljöministeriets beslut angående inlösningen av mark i Nickby. Till skillnad från beslutet om inlösningen av mark i Träskända är beslutet från den 15 januari inte ett årsboksbeslut, men lika väl har även det senare beslutet betraktats som prejudiserande.

HFD publicerar sällan pressmeddelanden över beslut. År 2007 publicerade HFD sammanlagt tre pressmeddelanden, fastän antalet årsboksbeslut var omkring hundra. Lika väl publicerade HFD den 15 januari ett pressmeddelande där det berättades att Sibbo får lösa in Helsingfors stads marker i Nickby och Pigby. Förklaringen är att domstolen samma dag tog beslutet om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I sig är det uppenbat att Helsingfors fastighetsnämnd år 2004 stoppade en avtalad markaffär i Nickby med syfte att senare använda marken i utpressningssyfte, men rent jurisiskt var HFD:s beslut att förkasta Helsingfors besvär tvivelaktigt. Enligt givna motiveringar borde de två besluten från den 15 januari inte ha någonting med varandra att göra. Lika väl har man allmännt uppfattat att besluten hänger samman, vilket även framgår ur den ovanciterade rapporten.

Stenkross i nationalpark? Den 26 juni 2008


I dagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Stenkross hotar parkplan". Artikeln handlar om planerna på en stenkross i Sibbo storskog, som Borgåbladet avslöjade i fredags (se "Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008" och "Mera förhandlingar. Den 21 juni 2008"), men Hbl ger inte några nya belägg för de hemliga planerna. Däremot ger tidningen lite insyn i planerna på en nationalpark, som alltså hotas av stenkrossen. Jag citerar:

Vid miljöministeriet är naturskyddschef Ilkka Heikkinen överraskad.

– Vi förhandlar som bäst om en eventuell nationalpark i det utpekade området. Någon stenkross har jag inte hört talas om, säger Heikkinen.

Däremot bekräftar han att Vanda stad förhåller sig positiv till nationalparksplanerna. Med Helsingfors fortsätter förhandlingarna på sensommaren.

– Vi vet inte hur Helsingfors förhåller sig till nationalparksplanerna. Men då det klarnar fortsätter vi med de privata markägarna. Nationalparker ägs alltid av staten och så mycket kan jag säga att ingen ska utsättas för något tvång. Vi är ute efter frivilliga lösningar, säger Heikkinen.

I går blev det klart att Helsingfors stad och staten byter en del markområden i Sibbo. Helsingfors hamn får ön Tobben med tillhörande vattenområden av staten. Ön ligger i närheten av Nordsjö hamn. I kompensation får staten fyra områden, drygt 70 hektar, som ligger nära de skyddade Natura-områdena i Storskogen.

Med lösa löften om en nationalpark i Sibbo storskog fick Helsingfors de gröna i Vanda att ställa sig bakom Helsingfors initiativ till en ändring av kommunindelningen. Helsingforspolitikernas uttalanden om Storskogen har emellrtid varit mycket motstridiga. Planerna på en nationalpark möjliggör markbyten mellan staden och staten, men samtidigt tycks det finnas en rädsla för att en nationalpark skulle försämra stadens möjligheter att exploatera området som Helsingfors har fått rätt att annektera.

Ett lustigt ställningstagande för en nationalpark citer jag i blogginlägget "Diskussion i riksdagen. Den 15 juni 2008", där jag återger delar av diskussionen i riksdagen den 14 maj om de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Jan Vapaavuori rättar här diskret Rakel Hiltunen, som har för sig att statrådet i sitt Sibbobeslut refererar till de riksomfattande målen. Vapaavuori är medveten om att det var först HFD som motiverar beslutet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Vapaavuori säger om målen att "kyllä niillä on myös oikeudellista sitovuutta, kuten esimerkiksi korkeimman hallinto-oikeuden päätöksellä Sipoo-ratkaisussa", men Tanja Karpela tror att han syftar på förslaget till en nationalpark. Vapaavuori svarar med att säga följande:

Mielestäni en ottanut kantaa tähän Sipoon kansallispuistoon. Mutta jos semmoinen kanta halutaan, niin kannatan sitä lämpimästi.

Enligt det aktualla lagsförslaget till en nationalpark, som bl.a. Rakel Hiltunen underteckant, skulle nationalparken sträcka sig fram till Borgåleden. Jag undrar om Vapaavuori faktiskt understöder det förslaget.

Kartbilagor. Den 25 juni 2008

Helsingfors stadsstyrelse beslöt på sitt möte i måndags om byggnadsbörbud i sydvästra Sibbo från och med 2009. Som bilaga till föredragningslistan ingick en karta över området som Helsingfors fått lov att inkorporera. Kartan är den första publicerade kartan där gränsförslaget är exakt utritat. Missen vid österleden framgår här med pinsam tydlighet. (Se kartan ovan.) Till sin förklaring angående besvären mot statsmaktens Sibbobeslut bifogade inrikesministeriet en karta ur vilken det för första gången tydligt framgick att gränsen genom Västersundom inte går längs Österledens nuvarande sträckning. (Se "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007".) Denna information borde naturligtvis ha funnits tillgänglig långt tidigare, men det huvudsakliga syftet med kartbilagen var att klargöra andra oklarheter i statsrådets beslut. Kartan som bifogades till inrikesministeriets förklaring har inte publicerats.

Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008


Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Nordsjö hamn behöver mera utrymme". Finska Yle har dessutom publicerat en notis med rubriken "Vuosaaren satamalle lisätilaa maanvaihdolla". Yle berättar att Helsingfors vill byta ut områden i Sibbo storskog mot öar och vattenområden vid Granö för att utvidga hamnområdet.


Fastighetsnämnden i Helsingfors, där Kai Kalima är viceordförande med hög profil, har på föredragningslistan för sitt möte idag ett ärende med rubriken "Aluevaihto Suomen valtio/Ympäristöministeriön kanssa Sipoossa ja Vantaalla". Jag citerar ur föredragningslistan:

Helsingin Satama on pyytänyt kiinteistövirastoa hankkimaan Helsingin kaupungille Sipoon puolella sijaitsevat Suomen valtion omistamat saaret, joiden omistuksen saamista kaupungille laivaväylän läheisyydessä pidetään Vuosaaren sataman käytön ja toiminnan kannalta tärkeänä. Kahdesta saaresta muodostuvan Sipoon Granön kylän tilan Tobben maa-alueet käsittävät noin 1,6 ha ja vesialue noin 20 ha.

Tila esitetään hankittavaksi kaupungille välirahattomassa vaihdossa, jossa Helsingin kaupunki luovuttaisi Suomen valtiolle yhteensä noin 71,4 ha:n suuruiset maa-alueet Sipoosta ja Vantaalta.

I föredragningslistan anges ingen egentlig motivering till det föreslagna markbytet, men affären lär vara betydelsefull för Nordsjö hamn. Föreddragaren "pitää Sipoon kunnan Granön kylän tilan Tobben RN: 1:101 hankkimista kaupungille Vuosaaren sataman toimintojen kannalta tärkeänä ja perusteltuna sekä edellä esitettyjen Sipoon ja Vantaan alueiden luovuttamista valtiolle virkistystarkoituksiin kaupungin puolesta hyväksyttävänä." Det föreslagna bytet av 71,4 ha mot 1,6 ha plus ett vattenområde på 18,4 ha utan pengar i mellan säger väl även någonting om betydelsen av affären. Det har länge gått rykten om att Helsingfors vill utvidga Nordsjö hamn, men fastigheten Tobben torde inte erbjuda möjligheter för en utvidgning av själva hamnen. Snarare ligger ön Tobben ivägen för trafiken in till hamnen. Min gissning är att man önskar spränga bort hela ön, som även efter den aktuella ändringen av kommunindelningen ligger i Sibbo. Helsingfors hade räknat med att området skulle anslutas till staden, men av förekommen anledning ändrade kommunindelningsutredare Pekka Myllynimi på gränsförslaget, så att skärgården med bl.a. Granö, Mölandet och Tobben blev kvar på Sibbosidan. Myllyniemis tabb kan försvåra utplåningen av Tobben.

Helsingin Sanomat berättade redan den 4 april 2006 i en artikel med rubriken "Helsinki haluaa kuolinpesältä saaren Vuosaaren sataman edustalta" att Helsingfors önskar köpa Tobben. I artikeln berättas det att Werner Seydelin, som ägt ön, varit emot byggandet av Nordsjö hamn, men att han dött år 2005. Seydelin hade även besvärat sig till HFD över planerna på en hamn i Nordsjö med bl.a. motiveringen att hamnen skulle skada möjligheterna till rekreation på Tobben. Eftersom Seydelin saknade arvingar och inte gjort något testamente, tillföll hans egendom med fastigheten Tobben staten. Emedan Seydelin före sin bortgång var skriven i Helsingfors, hade staden emellertid möjlighet att söka egendomen åt sig. Tydligen lyckades Helsingfors inte med detta, utan måste nu istället skaffa fastigheten av staten mot ersättning. (Statsrådet tog beslutet angående Helsingfors ansökan om dödsboet den 7 juni 2007.)

Helsingin Sanomats artikel baserar sig långt på ärende 5, "Werner Seydelin kuolinpesän omaisuuden anominen luovutettavaksi Helsingin kaupungille" i stadsstyrelsens föredragningslista för mötet den 3 april 2006. I föredragningslistan noteras det bl.a. att "Edellytys sille, että valtio luovuttaa perinnön kaupungille on se, että kaupunki esittää hyväksyttävän perusteen omaisuuden saamiseksi itselleen." Således gjorde stadsdirektör Jussi Pajunen följande konstaterande och förslag:

Kj toteaa, että kuolinpesään kuuluva tila kuuluu rakenteilla olevan Vuosaaren Sataman lähinaapurustoon. Tilan keskellä oleva saari sijaitsee n. 1 km satamasta kaakkoon. Saari sijaitsee lähellä sataman vesiliikennealueen suuta. Tila ei sovellu rakentamistarkoituksiin. Sen sijaan saari soveltuisi erinomaisesti virkistyskäyttöön.

Oikeuspalvelujen mainitsemilla perusteilla Khn tulisi päättää, että Werner Seydelin kuolinpesän varoihin kuuluva kiinteistö anotaan perintökaaren 5 luvun 2 §:n nojalla luovutettavaksi Helsingin kaupungille virkistyskäyttötarkoituksiin.

Kj toteaa edelleen, että kaupungin tarkoitus on lisäksi anoa kuolinpesään kuuluvien asunto-osakkeiden ym. varallisuuden luovuttamista kaupungille Khn 11.6.2001, 872 §, tekemän päätöksen mukaisiin käyttötarkoituksiin.

KJ Kaupunginhallitus päättänee, että Werner Seydelin kuolinpesän varoihin kuuluva kiinteistö anotaan perintökaaren 5 luvun 2 §:n nojalla luovutettavaksi Helsingin kaupungille virkistyskäyttötarkoituksiin.

Eftersom initiativet till markbyte nu kommerfrån Helsingfors Hamn och motiveras med hamnverksamheten är det uppenbart att Helsingfors inte planerar göra Tobben till ett rekreationsområde, vilket planerna knappast heller var för två år sedan. Fastighetsnämnden och Kai Kalima har på ett motsvarande sätt argumenterat för en inkorporering av Granö och en markering av Granö som "område med tätorstfunktion" med hänvisning till öns betydelse som rekreationsområde. (Se "Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008".) Det går dock rykten om att Helsingfors här önskar utvidga hamnverksamheten.

Helsingfors och speciellt socialdemokraternas gruppordförande Kai Kalima har framhållit stadens (totala) markägendomar i Sibbo som ett argument för en inkorporering av sydvästra Sibbo, men nu försöker Helsingfors i rask takt göra sig av med sin markegendom i Storskogen, där Helsingforspolitikerna vill att det grundas en nationalpark. Tanken har varit att om staten låter Helsingfors inkorporera en del av Sibbo, så byter Helsingfors i gengäld sin mark i Storskogen till ett förmånligt pris. Fastigheterna i Storskogen skall staten enligt föredragslistan skaffa i rekreationssyfte. En av de fyra fastigheterna i Storskogen ligger emellertid invid det område där det enligt lördagens Borgåblad planeras en stenkross. (Se "Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008" och "Mera förhandlingar. Den 21 juni 2008".)



Yle har idag även publicerat en notiser med rubrikerna "Solvik inte färdigt på flera år" och "Sipoo tyytymätön Helsingin korvausehdotukseen".

Part i målet. Den 23 juni 2008


I otaliga sammanhang har Sfp:s ordförande Stefan Wallin försvarat Sibbos rätt i gränskonflikten med Helsingfors. Redan i sina första blogginlägg i februari 2006 tog Wallin Sibbo i försvar. Jag tror att Wallin uppriktigt varit ute efter att försvara Sibbo, men i egenskap av partiordförande har han även större intressen att bevaka. Ur Sfp:s synvikel hade det på sätt och vis varit bättre att Sibbo frivilligt gått med på att avstå ett (mindre) område åt Helsingfors. Då hade Sibbo inte på samma sätt som nu kunnat bli ett prejudikat. Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat på att städer får inkorporera delar av sina grannkommuner var även en huvudsaklig orsak till att det inom Centern trots allt fanns ett så hårt motstånd mot annekyteringen av sydvästra Sibbo. Ett prejudikat var rentav ett hot mot förverkligandet av kommunreformen, fastän det just var kommunreformen som föranledde den så kallade Sibbofrågan.

Sfp:s ministrar StefanWallin och Astrid Thors kommenterade vardera HFD:s Sibbobeslut på sina respektive bloggar samma dag som beslutet offentliggjordes. Thors medarbetare Thomas Bergman, som liksom Thors är jurist, kommenterade beslutet på sin blogg en dag senare, den 16 januari. Samtliga tre tar fasta på den betydelse som högsta förvaltningsdomstolen gav åt de riksomfattande målen för markanvändningen. I sitt inlägg "Besviken på HFD?" skriver Bergman följande:

SFPs ministergrupps avvikande åsikt innehöll argument som var mycket hållbara. Samtidigt var lagen så oklar att man väl kunde hitta argument i båda riktningarna. Sen är det en anna sak att HFDs motiveringar till en del är mycket ifrågasatta och långsökta - som hänvisningen till de riksomfattande målen för markanvändningen.

I sitt inägg "Dagen dominerad av musik" skrev Thors en dag tidigare följande:

Det var klart att tröskeln skulle vara hög för HFD att underkänna annekteringsbeslutet, men därför hänvisade vii vår reservation till juridiska omständigheter.
Men nog måste jag som jurist vara förvånad att domstolen gav en sådan betydelse åt ett regeringsbeslut, de sk riksomfattande målen för områdesanvändningen från år 2000.(kommer någon ihåg vem som var den minister som föredrog dem då?)

Mellan raderna läser jag att Thors underkänner HFD:s hänvisning till de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Budskapet i Wallins blogginlägg "Den starkes Rätt" från samma dag är något annorlunda. Jag citerar:

Eventuellt borde man låta bli att polemisera med domslut. Men jag kan omöjligen låta bli. Jag är verkligen överraskad över att kommunindelningslagens krav på särskilt vägande skäl ansågs uppfyllas i detta fall, där Sibbo kommun förlorar en så stor del av sitt territorium, sina invånare och sina skatteinkomster.

I ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen utgår man från områden med minst ungefär 20 000 invånare för social- och hälsovården. Därför känns det bakvänt att man nu med vett och vilja splittrar ett område - Sibbo - som av egen kraft hade uppnått gränsen.

Men okej, nu har den högsta rättinstansen sagt sitt. Och det får alla parter leva med. Trots högsta förvaltningsdomstolens beslut får det ändå inte uppstå en uppfattning att det blir fritt fram för liknande markannekteringsoperationer på annat håll i landet. I HFD:s motiveringar nämns beslutet i samband med markanvändnings- och byggnadslagen (år 2000) att ge Helsingforsregionen en “speciell status”. Den statusen finns ej på annat håll. Och dessutom - som sfp ansett hela tiden: ingen kommun kan ha subjektiv rätt att växa på grannarnas beskostnad.

Wallin budskap kommer ännu tydligare fram i Sfp:s pressmeddelande och ställningstagande "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen" från den 17 januari. Jag återger här meddelandet i sin helhet:

Helsingfors tvångsannektering av Sibbo får inte föda en fortsatt annekteringsdiskussion i andra kommuner.

Sfp kommer att stå vid sin åsikt också i fortsättningen; ingen kommun kan ensidigt få ta markområden av en annan! Så kan man inte bygga landet, konstatera Stefan Wallin på sfp:s arbetsutskott.

Tvångsannektering strider mot sfp:s rättsuppfattning och den uppfattningen kvarstår oberoende av Högsta förvaltningsdomstolens beslut i Sibbo-fallet.

Högsta förvaltningsdomstolen skriver själv i sin motivering att Sibbo-beslutet var ett specialfall och detta bör stå fast. Det är viktigt att nya liknande situationer inte uppstår eftersom det ytterligare skulle skada medborgarnas tilltro till demokrati och rättsstaten.

Risken för att Sibbo skulle bli ett prejudikat var ett starkt argument mot inkorporeringen, men efter HFD:s beslut ställer sig Sfp på sätt och vis bakom HFD:s tvivelaktiga motiveringar om "speciell status" och "specialfall". Liksom för Centern var det för Sfp viktigt att Helsingfors tvångsannektering av Sibbo inte skulle bli ett exempel för andra städer att ta efter. I allra högsta grad var detta även i Kommunförbundets intresse. Samma dag som HFD tog sitt Sibbobeslut betonade Kommunförbundets verkställande direktör Risto Parjanne och Kommunförbundets direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä att inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte skall ses som ett exempel för andra kommuner att ta efter. (Se "De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008".)

Jag har tidigare påpekat att Kommunförbundet (inofficiellt) stödde en inkorporering av sydvästra Sibbo, för att inkorporeringen var en förutsättning för kommunreformen, som formats efter Kommunförbundets villkor. Även om man bortser från kopplingen mellan KSSR och Sibbofrågan är Kommunförbundet en part i fallet Sibbo i egenskap av intressebevakare för kommunerna och speciellt med tanke på att Sibbo riskerade att bli ett prejudikat med drastiska följder för kommunernas självbestämmanderätt. Därför är det högst anmärkningsvärt att Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i högsta förvaltningsdomstolens avgörande av fallet Sibbo. Om det överhuvudtaget är möjligt att återbryta ett domslut med anledning av att jävig domare deltagit i avgörandet, så bör HFD:s Sibbobeslut återbrytas.


Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Oklart om kompensationer".

Metro eller HELI? Den 22 juni 2008

I fredags publicerade Helsingin Sanomat en artikel med rubriken "Sipoo haluaa vauhtia raideratkaisuihin". Jag citerar ur artikeln:

"Meille tärkeämpää kuin pohtia, tehdäänkö Heli vai metro, on se, että lopultakin päätetään jommastakummasta", sanoo Sipoon kunnanjohtaja Markku Luoma.
...

Kunta varautui aiemmin selvästi maltillisempaan väestönkasvuun, mutta Helsingin alueliitosvaatimusten jälkeen yleiskaavan kasvutavoitteita nostettiin.

Sipoon vuosittainen väestönlisäys saattaa nousta yli kahden prosentin, jota usein pidetään kasvukunnille kriittisenä rajana.
...

Sipoon valtuusto on jo päättänyt, että uuden yleiskaavan tultua voimaan kunta jättää hakemuksen siirtyäkseen Itä-Uudenmaan liitosta Uudenmaan liittoon.

Sipoon suuntautuminen Itä-Uudellemaalle pääkaupunkiseudun sijaan on hiertänyt erityisesti Helsingin ja Sipoon välejä.

Enligt min uppfattning har Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund inte nödvändigtvis haft så stor betydelse för relationerna mellan Helsingfors och Sibbo. Förbundsfrågan aktualiserades då Helsingfors började ställa krav på sydvästra Sibbo. Helsingfors gjorde landskapsförbundet till ett spelkort i Sibbofrågan. Här kunde Sibbo ha spelt sina kort skickligare och inte lovat att ovillkorligen byta förbund. Sibbos beslut att söka medlemskap i Nylands förbund är dock inte definitivt.

Om Sibbo hade hört till Nylands förbund, skulle reserveringen för HELI-banan fortfarande finnas kvar, men dessutom skulle det i Östersundom ha funnits en reservering för en metrolinje. Syftet med reserveringen för metro skulle i första hand ha varit att binda Sibbo vid en landskapsplan som kommunen inte skulle ha förutsättningar att följa. Från Helsingfors sida har man påtalat Sibbos ovilja till samarbete då det gäller metron, men samtidigt har man, liksom Pekka Myllyniemi gör i sin utredning, framhållit att Sibbo inte skulle ha resurserna att bygga metron. (Se "Östra Nylands förbund har stått i vägen för metron. Den 3 januari 2007".) Min bedömning är således att ett medlemskap i Nylands förbund inte hade räddat Sibbo från en ändring i kommunindelningen. Medlemskapet i Östra Nylands förbund har snarare varit en fördel än nackdel i konflikten med Helsingfors.

Markku Luoma lär nog få vänta ett tag till på svaret huruvida Sibbo skall bereda sig för HELI-banan eller en metrolinje. Helsingfors metroplaner är inte realistiska, men man kan inte omedelbart skrota planerna på metro till Östersundom, eftersom metron var en central motivering för inkorporeringen.


Christel Liljeström har på kvällen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Taloudellisia ongelmia". Jag återger här de två sista styckena:

14 % kunnan verotuloista siirtyy 1.1.09 pois kun aluesiirto toteutuu. Tätä ei Helsinki halua lainkaan korvata. Vuonna 1972 selvityshenkilö Johansson esitti selvityksessään myös taloudelliset lähtökohdat ja edellytykset kyseiseen selvitykseen. Sellaisen olisi myös selvityshenkilö Myllyniemen pitänyt tehdä mutta kun oli niin kiire… No, Johanssonin esitys pohjautui 4,5 vuoden verosiirtymäkauteen. Tätä olemme nyt myös esittäneet Helsingille: Sipoolla on oikeus saada korvaus menetetystä verorahoista sekä alueen odotusarvon poisjääminen.

Jos korvauksesta ei löydy sopua ennen syyskuun loppua, niin valitettavasti Hallinto-oikeus on seuraava etappi. Uskon silti että Helsingin luottamushenkilöillä on ymmärtäväisempi asenne korvauksen suhteen. Myös Helsingissä on kunnallisvaalit ensi syksynä ja hyvä imago olisi kaikille hyödyksi.

Mera förhandlingar. Den 21 juni 2008


Christel Liljeström har sent på midsommaraftonen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Förstörd midsommar". Innehållet i inlägget är till stora delar det samma som i artiklarna i gårdagens Borgåblad, som jag skrev om i inlägget "Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008", men jag skall ändå här återge det sista stycket i inlägget:

Tjänstemännen i Helsingfors spelar ett hårt och fult spel. Jag ser inget annat råd än att ringa till politikerna i Helsingfors och be dem bekanta sig med förhandlingarna. De får sedan ge vägkost till sina förhandlare. I dag var Rakel Hiltunen ( Sdp, fullmäktige ordförande i Helsingfors) inte telefonanträffbar så jag lämnade henne bara ett meddelande och skall ringa på nytt i måndag. SFP:arna får jag kontakt med via telefon och e-post.

Förhandlingarna gäller alltså den ersättning som Helsingfors skall betala Sibbo med anledningen av inkorporeringen. Vill man vara synisk, kan man förutspå att Helsingforspolitikerna kommer med ett nytt förslag, för att visa generositet, samtidigt som man lämpligt inför kommunalvalet låter Liljeström ta äran åt sig för lyckade förhandlingar. Riktigt så enkelt är det dock inte. Jag gissar att det från finansministeriets sida kommer att komma påtryckningar mot Helsingfors, ifall Helsingfors inte självmant ger efter i förhandlingarna. Kommunavdelningen vid finansministeriet har mycket att förlora på en utdragen konflikt.

Även i ersättningsfrågan saknas det prejudikat, vilket illustrerar hur unik Sibboannekteringen är, trots att kommunministrarna Manninen och Kiviniemi hävdat att det gjorts många liknande ändringar i kommunindelningen. Liljeström noterar även att kommunindelningslagen på denna punkt är föråldrad. Sibbo har dock hittat ett fall att jämföra med. Lilksom i gårdagens Borgåblad berättar Liljeström i sitt blogginlägg att en utredningsman år 1974 i samband med en ändring i kommunindelningen föreslog kompensationer för skattebortfallet för fyra år. Sibbo föreslår nu en motsvarande kompensation, men det har förhandlarna från Helsingfors inte gått med på.

I mitt blogginlägg från igår berättade jag om Borgåbladets artikel "Stenkross planeras till Sibbo storskog". Borgåbladet publicerade senare på dagen även en starkt förkortad version av texten på tidningens webbplats. Rubriken är "Planer på stenkross väcker oro". Här hittas även en karta och ett fotografi av vägen till den tänkta stenkrossen. Borgåbladet skriver att "en av parterna i markförhandlingarna uppges vara Helsingfors stad". Eventulla markaffärer i syfte att skapa ett grustag och en stenkross i storskogen står i stark konflikt med planerna på en nationalpark, som ledande Helsigforspolitiker sagt sig stöda. Från Helsingfors sida har man låtit förstå att inkorporeringen möjliggör ett grundande av en nationalpark i Sibbo storskog, men Borgåbladet antyder att planerna på en stenkross hänger samman med Helsingfors planer för sydvästra Sibbo.

Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008


Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Snålt Helsingfors hotar Sibbos självständighet". På tidningen webbplats finns en kortare version av artikeln under rubriken "Sibbo i kris när Helsingfors inte vill betala". Borgåbladet har dessutom publicerat en artikel med rubriken "'Ännu en förstörd midsommar'". Det är Sibbo kommunstyrelseordförande Christel Liljeström som i artikeln konstaterar att det är den tredje midsommaren i rad som blir förstörd på grund av konflikten med Helsingfors. För två sedan beslöt Helsingfors stadsfullmäktige föreslå en ändring i kommunindelningen och för ett år sedan tog statsrådet sitt beslut i Sibbofrågan. Inför denna midsommar meddelar tjänstemän från Helsingfors att staden endast tänker ersätta Sibbo för kommunalteknik och byggnader enligt bokföringsvärdet. Liljeström säger att om Helsingfors håller fast vid sin syn på ersättningsfrågan kommer det att leda till att Sibbo får stora svårigheter att fortsätta som självständig kommun, fastän det i utredningarna om annekteringen konstaterades att ändringen i kommunindelningen inte kommer att inverka menligt på Sibbos möjligheter.

Helsingfors stenhårda linje i ersättningfdrågan välkomnas knappast av kommunminister Mari Kiviniemi eller regeringsrådet Arto Sulonen, som har all orsak att hoppas att konflikten mellan Sibbo och Helsingfors faller i glömska så fort som möjligt. En ny rättsprocess skulle ävan vara förarglig för Helsingfors förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen, där man knappast önskar att grunderna för beslutet i fallet Sibbo tas till ny granskning. I och för sig fick Sibbo redan samma dag som HFD tog sitt Sibbobeslut lite ersättning i form av rätt att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby. Redan förre kommunminister Hannes Manninen hade i juni 2006 lovat Sibbo ersättning i form av mark i Nickby till ett förmånligt pris, men formellt har den beviljade rätten att inlösa mark i Nickby ingenting med gränstvisten att göra. Att HFD förkastade Helsingfors besvär mot den av miljöministeriet beviljade rätten att inlösa marken samma dag som domstolen förkastade besvären mot statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen är knappast ett sammanträffande, men juridiskt sett bör de två besluten inte ha någonting med varandra att göra.

I dagens Borgåblad ingår dessutom en artikel med rubriken "Stenkross planeras till Sibbo storskog". Jag citerar ur artikeln:

Markägare och Helsingfors stad har redan en längre tid fört förhandlingar om en betydande markaffär i Sibbo storskog. Det slutliga målet skulle vara ett stenkross på en mark som är rekreationsområde.
...

Logistiskt sett skulle stenkrosset ligga upperligt till för alla de byggprojekt som Helsingfors planerar för det tvångsannekterade Sibbohörnet samt alla de satsningar som hittas i Sibbo kommuns generalplan.

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Sipoo haluaa vauhtia raideratkaisuihin". Jag torde återkomma med en kommentar.

Pengar kompenserar inte principer. Den 19 juni 2008

Yle har idag publicerat notiser med rubrikerna "Sibbos Östersundomnota till Hfors" och "Sibbo kräver ersättning av Helsingfors". I ett inslag i Radio Mellannyland fick Sibbo kommunstyrelseordförande Christel Liljeström frågan om de pengar som Sibbo vill ha i ersättning är ett plåster på såret. På den frågan svarade Liljeström att det i "den här frågan" är många andra tankar och principer (än de ekonomiska) som fått sig en törn och att dessa inte kompenseras med pengar. Men visst handlar det även om pengar, då Sibbo förutom planeringsmonopol, investeringar i infrastruktutr och förväntningsvärden förlorar 14 % av kommunens skattebas. Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Grunderna för hur Helsingfors skall ersätta Sibbo avgörs idag". Här berättas det att representanter för Helsingfors och Sibbo idag möts för att slå fast principerna för hur Sibbo skall kompenseras. Når man inte enighet måste ärendet gå vidare till Helsingfors förvaltningsdomstol och eventuellt ända till högsta förvaltningsdomstolen.

I dagens Borgåblad ingår även en annan artikel med anknytning till fallet Sibbo. Rubriken är "Clara Lindqvist lämnar sfp". I artikeln berättas det att Clara Lindqvist lämnar Svenska folkpartiet för att i kommunalvalet ställa upp för den tvåspråkiga gruppen Vårt enade Sibbo. Den oberoende gruppen Yhteinen Sipoomme - Vårt enade Sibbo grundades uttryckligen som en följd av anneketeringen. Gruppens enda nuvarande fullmäktigeledamot är Eero Seppänen, som fick sparken från den samlingspartistiska gruppen. En annan förgrundsfigur för Vårt enade Sibbo är Caspar Berntzen, som tidigare profilerat sig som en representant för föreningen För Sibbo. Liksom i Seppänens fall handlar bytet av grupp om ett missnöje med det egna partiets agerande i fallet Sibbo. Där Seppänens missnöje handlar om Samlingspartiets agerande som riksparti handlar  Lindqvist s missnöje dock om den lokala gruppens - och de lokala gruppernas - agerande. Jag citerar:

Clara Lindqvist är hemma från Östersundom och har varit väl förtrogen med alla de känslosvall som Helsingfors annektering väckte. Partitillhörigheten inom sfp blev en barlast i något skede av processen.
– Jag vill inte gå in på exempel. Men jag tycker att man ska kunna jobba på kommunalnivå så att man tänker på kommunens bästa – inte partiets. Nu blev det lite väl mycket tanke på partierna – inom alla grupper, säger Lindqvist.

Fastän det inte sägs i artikeln torde Lindqvists avhopp även handla om misstro mot Sfp i Sibbo och kanske speciellt mot Christel Liljeström, som inte är sen att kritisera sina partikamrater. Så som Lindqvist har gått sin egen väg i viktiga frågor har hon garanterat fått hård kritik, men Lindqvist verkar från första början ha misstrott det sätt på vilket Sfp i Sibbo skött konflikten med Helsingfors.

Efter Helsingfors initiativ i juni 2006 var politikerna i Sibbo mycket splittrade. "Oppositionen" bestående av Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern gav Sfp och Liljeström skulden för den aktuella krisen. Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern ställde sig bakom Helsingfors beskyllningar mot Sibbo och Sfp:s traditionella politik samtidigt som man misstänkte Sfp och Liljeström för att ha prioriterat Sfp:s maktposition och medlemskapet i Östra Nylands förbund framom försvaret av Sibbos gränser. Här intog Lindqvist långt samma perspektiv som Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern.
Då Liljeström efter Sibbos interna utredning fått fortsatt förtroende som styrelseordförande ställde sig Sfp bakom en ny linje, som långt utstakats av den den tidigare oppositionen. Sfp hade kanse inte så många val, speciellt som gruppens egna led var splittrade.

Den 26 juni 2006, en knapp vecka efter att Helsingfors lagt fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen, sammankom kommunstyrelsen i Sibbo för att bl.a. föreslå för fullmäktige att godkänna ett utkastet till "Generalplan för Sibbo 2025". I kommundirektörens förslag ingick bl.a. följande:

Sydvästra Sibbo och Östersundomområdet anvisas som ett område för samhällsbyggande. Utbyggnaden av området bör därtill kopplas till den behövliga helhetsgranskning av trafiksystem och markanvändning i hela Helsingforsregionen där nödvändigheten och genomförandeordningen av planerade och sinsemellan konkurrerande trafik- och spårvägsprojekt utreds.

Alla styrelsemedlemmar fann inte detta förslag tillräckligt. Paula Hiidenuhma-Valtonen från Samlingspartiet föreslog en ändring till föredragarens förslag, enligt vilket generalplanen skulle utarbetas så att man i sydvästra Sibbo och på Östersundomområdet kunde bygga bostäder för hela 40 000 nya invånare. Förslaget understöddes av Lindqvist, som dock förlorade med rösterna 3 mot 9. Understödet av Hiidenuhma-Valtonens förslag kan kanske tolkas som en desperat panikreaktion, men det antyder även en misstro mot Sfp.


Nästa gång Lindqvist röstade mot den egna gruppen i ett viktigt beslut gällde det medlemskapet i landskapsförbundet. Lindqvist blev nu tungan på vågen då styrelsen röstade för ett medlemskap i Nylands förbund. (I början av december 2006 återtog styrelsen dock beslutet, vars laglighet betvivlades.)
I september 2007 undertecknade Lindqvist en motion för flygfält till Sibbo, som initierades av Samlingspartiet och Eero Seppänen, men som starkt kritiserades av Liljeström. Meningsfullheten i motionen för ett flygfält i Sibbo kan ifrågasättas, då utredningar talar emot förslaget och då initiativet kom allt för sent för att kunna påverka avgörandet i "Sibbofrågan". Speciellt tyder Lindqvist agerande även i denna fråga på misstro mot Sfp och Liljeström.

Flygfält till sydvästra Sibbo. Den 18 juni 2008


Jag har i flera blogginlägg noterat att Matti Vanhanen förväntat sig att en inkorporering av sydvästra Sibbo skulle rädda flygplatsen i Malm. I sitt berömda tal vid bostadsmässan i Esbo den 14 juli 2006 sade Vanhanen att "Toivon ... vakavasti, että Helsingin kaupunki harkitsisi uudestaan Malmin kentän kohtaloa ja keskittäisi voimansa huomattavasti edullisempaa asuntokantaa tuottaviin Sipoon alueisiin." Vanhanens förhoppningar visade sig vara fåfänga. Helsingfors planerar, trots annekteringsbeslutetet, fortfarande att flytta flygverksamheten från Malm. Att bygga i Malm är inte nödvändigtvis förmånligt, fastän det redan finns en färdig järnvägsförbindelse, men att bygga i sydvästra Sibbo är garanterat inte "huomattavasti edullisempaa". När Vanhanen för ett år sedan hävdade att Helsingfors äger "nästan tusen hektar färdig tomtmark" i sydvästra Sibbo avslöjade han att han hade en helt felaktig bild av området. Vanhanens uppfattning motsvarade dock den felaktiga bild av ett Eldorado med gator av guld eller ett Underland, där möjligheterna inte begränsas av logikens lagar, som medierna och lokalpolitiker i Helsingfors okritiskt förmedlade.

Tyvärr har inte heller Sibbo kommun gjort allt för mycket för att ifrågasätta den de orealistiska förväntningarna på sydvästra Sibbo, vilket en insändarskribent påpekar i senaste numret av Sipoon Sanomat. I anmärkningarna mot utredningsmannens förslag upplystes inrikesministeriet visserligen bl.a. av Finlands naturskyddsförbund om terräng med skarpa drag, stränder som till största delen är våtmark, Naturaområden, kulturhistoriskt värdefulla miljöer och grundvattenområden. I sin beredning av statsrådets Sibbobeslut har regeringsråd Arto Sulonen dock negligerat denna information, fastän HFD i sitt beslut säger att "beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om unindelningsutredarens framställning".

Helsingfors har låtit förstå att staden planerar låg men tät småhusbebyggelse av modell parkstad invid en metrolinje huvudsakligen invid stranden. Småhusområde invid metron är även vad utredningsmannen förutsätter i sin framställning. Dess värre förutsätter en tätbebyggd parkstad mycket höga hus. Stränderna i sydvästra Sibbo är huvudsakligen otillgängliga och hör dessutom till ett nätverk av naturskyddsområden. Åkrarna som Helsingfors vill bygga ligger till största delen innanför översvämningsområden, vilket betyder att marken förutom att den måste pålas även måste höjas med ett par meter. Speciellt förmånligtblir det inte att bygga. Först samma dag som HFD officiellt tog sitt Sibbobeslut medgav Helsingfors stad på sina specialsidor om inkorporeringen vissa "utmaningar". Jag citerar:

Terrängen har skarpa drag och det mesta av stränderna utgör våtmark som är svår att gestalta. Där finns Naturaområde, kulturhistoriskt värdefulla miljöer och grundvattenområden. Detta gör planläggningen och byggandet till en utmaning.

Trots att man från Helsingfors sida börjat medge att det finns vissa utmaningar i att förverkliga det omöjliga, hade en del stadsfullmäktigen ännu efter högsta förvaltningsdomstolens beslut kvar sin barnatro på under och gator av guld i sydvästra Sibbo. En månad efter HFD:s beslut diskuterade stadsfullmäktige i Helsingfors "Helsingin kansainvälisen toiminnan strategia". Jag citerar ur fullmäktigeledamot Pekka Reininkainens (kd) anförande:

Helsingin kannattaisikin ehdottomasti harkita uuden lentokentän rakentamista käyttöömme pian tulevalla uudelle maa-alueelle, joka siirtyy meille Sipoolta. Näin saisimme aivan uuden kentän, joka olisi erityisesti pääkaupunkiseudulle suuntautuvaa liikennettä varten ja voisimme vetää saman tien Itämetro-yhteyden tälle kentälle.

Olika slag av korruption. Den 17 juni 2008


Mediernas intresse för valfinansieringen ser ut att avta. Åtminstone för tillfället intresserar Matti Vanhanens nya kärlek mera än statsministerns inblandning i valfinansieringshärvan. Men mediedrevet har kanske redan fört med sig bestående förändringar. Avslöjandena kring Kehittyvien maakuntien Suomi har hos många öppnat ögonen för den korruption som trots allt existerar i Finland. Speciellt mycket korruption finns det i byggnadsbranschen, som har starka band till politiken.

Helsingin Sanomat publicerade den 6 juni en artikel med rubriken "Syyttäjät: Poliitikot velttoilevat tahallaan pimeän työn torjunnassa". Samma dag publicerade tidningen ett öppet brev av Otto Jämsén och tio andra åklagare. Stefan Holmström lyfter i ledaren i fredagens nummer av Borgåbladet fram härads-åklagare Otto Jämséns starka beskyllningar om politikerns ovilja att motarbeta den ekonomiska brottsligheten inom byggnadsbranschen. Jag citerar ur ledaren, som har rubriken: "Politiker drar nytta av ekobrottsligheten":

Bara några dagar efter sitt brev fick åklagarna flankstöd från ett betydande håll: polisinspektör Matti Rinne vid inrikesministeriets polisavdelning anser att regeringen år efter år urvattnar alla förslag till reformer. I fjol fick han höra att inga reformer är att vänta under denna regeringsperiod. Med andra ord sker inget fram till 2011.
Rinne säger hårresande saker: han anser att det är skäl att undersöka kopplingarna mellan regeringens passivitet och de valunderstöd som företag betalar till politiker.
”Polisen borde nu med aktiv spaning gräva fram protokoll och reda ut vem som har fått valstöd, hur allt har gått till”, säger Rinne.
Logiken är enkel: Mc-ligor och andra kriminella ligor sköter kvittohandeln, mellanhänderna lurar staten, huvudentreprenörerna sparar pengar, affärsmännen högst upp gör större vinster – och så finns det mer pengar till valunderstöd.

Jag har på denna blogg flera gånger lyft fram misstankar om korruption i fallet Sibbo. Se "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008". Det rör sig mycket pengar från byggnadsbolag till partikassor, men all korruption handlar inte om pengar. Hufvudstadbladet publicerade fredagen den 13 en artikel med rubriken "Finland inte alls minst korrumperat", där det noteras att förekomsten av korruption är en definitionsfråga. Jag citerar:

Kommissarie Jenni Klemola tog i går på polisens, försäkringsbranschens och mediernas diskussionsdagar snabbt publiken ur villfarelsen att korruption inte förekommer i Finland.
Skillnaden mellan Finland och länder i Sydeuropa är att vi talar om tjänstebrott, mutbrott och bedrägeri utan att använda ordet korruption. I motsvarande fall på kontinenten skulle medierna snabbt skrika ut budskapet att ett nytt korruptionsfall avslöjats.
Enligt Jenni Klemola finns ingen godkänd internationell definition för korruption. Därför får varje land definiera termen som man vill.
Ordet korruption förekommer över huvud taget inte i finländsk lagstiftning. I politiska program saknas också ordet helt.
Transparency Index som år efter år betraktar Finland som ett av världens minst korrumperade länder gör ingen vetenskaplig jämförelse. Mätningen av korruptionsindexet bygger på expertutlåtanden. Och eftersom varken medier eller rättsväsende använder ordet korruption i Finland drar experterna slutsatsen att fenomenet är okänt hos oss.
Rättsfallen som berör bedrägeri, mutbrott och tjänstebrott beaktas inte. Men nu väntar jag med spänning på mätningsresultatet nästa höst. Hur påverkar alla oklarheter om valfinansieringen Finlands index?
Jenni Klemola anser att alla former av missbruk av maktposition för egen vinning är att betrakta som korruption.

I Finland torde det inte vara vanligt att politiker och tjänstemän tar emot kuvert under bordet, men det finns andra sätt att belöna en tjänsteman som på önskat sätt missbrukar sin position i samband med en beredning. Jag har förundrat mig över hur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi riskerade sitt rykte i samband med Sibboutredningen. Det visade sig emellertid att han trots sin skandalösa Sibboutredning av kommunminister Mari Kiviniemi i januari utnämdes till utredningsman för en eventuell sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi. (Någon slutrapport till ministeriet lär han inte denna gång ha fått till stånd.) Jag har förundrat mig över att regeringsråd Arto Sulonen varit beredd att riskera åtal för tjänstebrott i samband med sin högst partiska beredning av Sibbofrågan. Det visade sig emellertid att tjänsten som överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet blev ledig, då Cay Sevón utsetts till vd för kulturhuvudstadsprojektet Åbo 2011. Kuntalehti publicerade den 20 maj en notis med rubriken "Hallitusneuvos Sulonen ja Oulun Laajala hakevat VM:n kuntaosaston päälliköksi".

Det nya betongpartiet. Den 16 juni 2008


För två år sedan såg det ut som om Centern var det mest metropolvänliga partiet av alla. Efter Centerns partikongress är det svårt att förstå hur Matti Vanhanen för två år sedan kunde hävda att partiet står bakom en inkorporering av sydvästra Sibbo. År 2006 var det uttryckligen centerministrarna Manninen, Vanhanen och Kiviniemi som talade för Helsingfors behov att expandera, men de hade inte partiets stöd för sin metropolpolitik. Istället pressades Vanhanen och Manninen att stöda "metropolens" expansion för att rädda kommunreformen. Manninen sitter inte längre kvar som minister. Vid veckoslutets partikongress återvaldes Mari Kiviniemi inte längre till viceordförande, vilket förvagar möjligheterna till inflytande för Centern i Helsingfors och samtidigt försvagar Vanhanens poition i partiet. Å andra sidan fösvarar Kiviniemi nu Sibbo och Östra Nylands förbund mot det fusionsivrande Samlingspartiet. Vid partikongressen återvaldes däremot partisekreteraren Jarmo Korhonen, som starkt kritiserat Vanhanens fjäskande för "metropolen". Den aktuella uppståndelsen kring valfinansieringen skyllde Centern på huvudstadens medier. Och Matti Vanhanen gick själv åt mot "det nya betongpartiet" samtidigt som han tog avstånd från "metropolmodellen". Jag citerar ur Vanhanens politiska översikt från den 14 juni:

Ilmastonmuutoksen hillinnän varjolla ajetaan myös muita poliittisia tavoitteita. Keskittämispolitiikka on yksi näistä. Ilmastonmuutoksen hillitsemisen varjolla vastustetaan haja-asutusta ja hajakeskitettyä yhdyskuntarakennetta, joka pitää koko Suomen asuttuna. Uusi betonipuolue toitottaa isojen keskusten ekologisuutta suhteessa haja-asutukseen.
...

Hallitusohjelmassa mainittu yhdyskuntarakenteen eheyttäminen ei tarkoita keskittämistä. Mielestäni kaupunkialueille ja taajamissa on mahdollisuuksia jo rakennettujen alueiden tiivistämiseen, mikä voi tapahtua ihmisten asumistoiveet huomioiden ja riittävistä virkistysalueista huolehtien. Maaseutualueille tuleva uusi asutus tulisi mielestäni ohjata kyliin, mikäli se on mahdollista. Kylämäisellä asuinympäristöllä on vetovoimaa, mutta usein ongelmana on vähäinen tontti- ja talotarjonta kylissä. Mielestäni eheyttämisen tarpeen voi kiteyttää siten, että kaupungeissa asumista eheytetään ja maalla hyödynnetään hyvät asuinpaikat ja otetaan ympäristö huomioon. Olen vanhan puutarhakaupunki-ideologian kannattaja.
...

Tulevaisuuden yhdyskuntarakenne voi joko perustua kehittyvään hajakeskitettyyn malliin, jossa on maakunnissa vahvoja alueellisia keskuksia tai metropolimalliin, jossa Suomi on vain muutamia keskuksia. Minulle valinta on selvä. Olen hajakeskittämisen kannattaja. Suosin taajamia ja kaupunkeja, joissa mittakaava on ihmisen kokoinen ja arkielämä palveluineen on sujuvaa.

Tasapainoista aluekehitystä edistämällä kasvu jakaantuu tasaisemmin eri alueille. Näin voidaan parhaiten hyödyntää olemassa olevaa infrastruktuuria ja palvelurakenteita sekä tukea ihmisten mahdollisuuksia saavuttaa kullekin mieleisin asuin- ja toimintaympäristö. Samalla voidaan hillitä asuntojen hintoja kasvukeskuksissa.

I dagens Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista". Artikeln publicerades på tidningens webbålats redan igår på eftermiddagen under rubriken "'Betonipuolueen' Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista". Artikeln, som utgår från Samlingspartiets färska kaupunkiseutukannanotto, är ytterligare en påminnelse om hur olika uppfattningar å ena sidan Samlingspartiet och den nuvarande bostadsministern Jan Vapaavuori och å andra sidan Centern, Vanhanen och den föregående bostadsministern Hannes Manninen har på utvecklingen av samhällstrukturen. Egentligen är båda uppfattningarna svåra att förena med en inkorporering av sydvästra Sibbo, men Vapaavuori vill fortfarande göra sydvästra Sibbo till en tät- men lågbebyggd "trädgårdsstad", vilket är en självmotsägelse. Jag citerar ur artikeln i dagens Helsingin Sanomat:

Kokoomuksen tuore kaupunkikannanotto haluaa hillitä suomalaisen yhdyskuntarakenteen hajautumista. Lisäksi kaavoituksessa on lisättävä poliittista valtaa, määritteli kansanedustaja Tapani Mäkinen.
Vantaan kaupunginvaltuuston puheenjohtaja ihmetteli pääministerin kotikaupungin Nurmijärven hajautumista. Nurmijärvellä on Mäkisen laskujen mukaan kymmenen keskusta:
"Sellaisia kyliä, joilla on ihmeelliset nimet. Kolme keskusta riittäisi, nytkin Nurmijärvellä on vaikea järjestää joukkoliikennettä kaikille."
Länsi-Sipoossa Vapaavuori toteuttaisi puutarhakaupunkimallia eli matalaa saisi rakentaa mutta tiiviimmin kuin nykyisin ja selkeämmin hyvien joukkoliikenneyhteyksien varrelle.
"Suomesta tiiviin puutarhakaupungin mallia ei löydy. Kun on rakennettu kehyskuntiin, on toteutettu suunnitelmatonta hajarakentamista Lounais-Sipoossa päästäisiin melkein yhä tehokkaaseen kuin kerrostaloasumisessa", Vapaavuori arvioi.
Kaupunkikannanotto kannustaa kuntaliitoksiin. Mäkinen yhdistäisi esimerkiksi Keravan, Järvenpään ja Tuusulan.

Helsingin Sanomat har idag även publicerat en artikel med rubriken "HS:n nimiraati ristisi Lounais-Sipoon Östersundomiksi" och en text med rubriken "Raati oli tylynä Taka-Pajulalle ja Skutsille".

Diskussion i riksdagen. Den 15 juni 2008

I gårdagens blogginlägg "De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008" skrev jag om betydelsen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen för högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut. Jag nämnde att nya riksomfattande mål är under beredning och att förslaget till mål diskuterats i riksdagen den 14 maj. Jag skall återger en förkortad version av diskussionen.

Rakel Hiltunen ... Haluan vielä korostaa sitä, että näillä valtakunnallisilla alueidenkäyttötavoitteilla on konkreettista merkitystä. Sen osoitti valtioneuvoston Sipoo-päätös, jossa valtioneuvosto tukeutui valtakunnallisiin alueidenkäyttötavoitteisiin.
...
Helsingin seutua koskevat erityistavoitteet ovat perusteltuja, koska seudulla asuu miltei neljännes koko Suomen väestöstä ja väkiluku kasvaa ja erityisesti Helsingin seudun kehyskunnissa esimerkkinä Nurmijärvi, yhdyskuntarakenne on hajautunut ja merkittävä osa asunnoista rakennetaan kaava-alueiden ulkopuolelle.
...
Arvoisa puhemies! Kun valiokunta on todennut, että myös riittävät virkistyskäyttö- ja luonnonsuojelualueet turvataan täällä Pääkaupunkiseudulla, niin henkilökohtaisena toivomuksena Pääkaupunkiseutua koskien haluan tulkita sen myönteiseksi näkemykseksi Sipoonkorven kansallispuistohankkeesta.

Jan Vapaavuori ... Jälkivalvonnasta luovuttiin, siirryttiin ennakko-ohjaukseen. Lähtökohta on se, että valtiovallan tahto ilmaistaan tätä kautta maakuntaliitoille ja kunnille, jotka sitten käytännössä tekevät ratkaisut ja kantavat niistä vastuun. Mutta kyllä niillä on myös oikeudellista sitovuutta, kuten esimerkiksi korkeimman hallinto-oikeuden päätöksellä Sipoo-ratkaisussa.
Kun ed. Tiusanen kiinnitti huomiota näihin kauppakeskuksiin, niin sekä Pirkanmaan että Itä-Uudenmaan maakuntakaavasta poistettiin tällaisia kauppakeskuksia, ja korkein hallinto-oikeus päätöksissään, joissa se piti voimassa ympäristöministeriön päätöksen, kiinnitti huomiota myös valtakunnallisiin alueidenkäyttötavoitteisiin.

Martti Korhonen ... Kun Pääkaupunkiseudusta käydään tätä keskustelua, niin otan esimerkiksi Pääkaupunkiseudulta uusia suunnitelmia: isojen asuinalueiden Hista, Suurpelto, Sipoon alue. Itse asiassa 50 000-60 000 asukkaan yhteisöjä, joihin ei ole raideliikennettä muutoin kuin varauksissa.

Tanja Karpela Arvoisa herra puhemies! Täällä on nyt esitetty tulkintoja ministereiden puheenvuoroista. Itse näen, että pääministerin blogiteksti oli omiaan osoittamaan sen, kuinka monimuotoisesti näitä hankkeita pitää arvioida - niiden etuja ja haittoja. Mutta kun täällä on tulkittu ministereiden puheenvuoroja, niin kysyisin ministeri Vapaavuorelta: tulkitsinko minä teidän puheenvuoronne oikein, että annoitte tuon rohkaisevan sananne Sipoon kansallispuiston perustamiseksi?

Jan Vapaavuori Arvoisa puhemies! Toisin kuin ehkä muut, pyrin pitäytymään siihen, että tulkitsen vain omia puheitani. Mielestäni en ottanut kantaa tähän Sipoon kansallispuistoon. Mutta jos semmoinen kanta halutaan, niin kannatan sitä lämpimästi.
...
Mutta kiinnitän huomiota siihen, että meillä on kaksi ennakkopäätöstä Itä-Uudenmaan maakuntakaavasta ja Pirkanmaan maakuntakaavasta, joissa oli kysymys vielä lähempänä isompia keskuksia olevista hankkeista ja pienemmistä hankkeista, joissa molemmissa ne ovat ministeriössä jätetty vahvistamatta, ja sen jälkeen KHO on tämän linjan vahvistanut.

Paula Lehtomäki ... Sitten täällä tuli aikaisemmin pari kommenttia liittyen Sipoonkorpeen. Me yhteistyössä sidosryhmien kanssa teemme työtä ympäristöministeriössä sen eteen, että nämä arvokkaat luontoarvot voidaan suojella, että saadaan sitä suojelualuetta siellä lisää, mutta vielä tältä seisomalta en kansallispuistoa uskalla sinne luvata.

Pertti Salolainen Herra puhemies! Minä puhun kuitenkin tästä Sipoonkorven kansallispuistosta. Ihmettelen sitä, miksi aina, kun kysytään ympäristöministeriöstä kantaa Sipoonkorven kansallispuistosta, sieltä tulee näitä varauksia vastaan, että ei oikein luvata sitä taikka tätä. Nyt täällä eduskunnassa vallitsee kuitenkin erittäin laaja yksimielisyys siitä, että Sipoonkorven kansallispuisto on perustettava. Samalla tavalla kuin Nuuksion kansallispuisto perustettiin läntiseksi nyt tarvitaan itäinen kansallispuisto. Nyt ympäristöministeriössä pitäisi vähitellen uskoa, että tämä on eduskunnan laaja tahto ja tätä pitää lähteä toteuttamaan. Jos tähän on jotain esteitä, nyt olisi hyvä kuulla ne.

Paula Lehtomäki ... Ed. Salolaiselle Sipoonkorvesta: Meidän täytyy tietysti ensinnäkin huolella valmistella, meidän täytyy saada siihen riittävät alueet, ja sitten, jotta kansallispuiston status voidaan jollekin alueelle antaa, vaaditaan aika paljon resursseja, koska siellä pitää olla sitten myöskin tätä tiettyä infrastruktuuria ohjaamaan esimerkiksi kasvavia virkistyjiä. Siinäkin tulkoon jälleen kerran todetuksi, että niin täällä etelässä kuin tuolla pohjoisessa kansallispuiston tarkoitus on myös virkistyskäyttö ja se on meillä aina mielessämme, kun vanhoja kansallispuistoja ylläpidetään ja uusia perustetaan.

Paavo Arhinmäki ... Minusta on äärimmäisen tärkeää, että nyt lähdetään torjumaan Nurmijärvi-ilmiötä, sitä, että meillä hajoaa yhdyskuntarakenne niin, että palveluihin ja työpaikkoihin pitää hakeutua yksityisautoilla, perheiden kahdella yksityisautolla. Muistan, kun pääministeri Matti Vanhanen aloitti ensimmäisen virkakautensa. Hän nimenomaan kehui Nurmijärveä hyvänä ratkaisuna. Vähän nyt Vihti-puheiden jälkeen vaikuttaa siltä, että hän on palannut sinne lähtöpisteeseen ja uudestaan ihastunut Nurmijärvi-ilmiöön. Kyllä annan tukeni ympäristövaliokunnalle ja ministeri Vapaavuorelle siinä, että pyritään nimenomaan hyvien raideliikenneyhteyksien, joukkoliikenneyhteyksien ääreen, palvelut, asuminen, tiivistäminen.
Täällä ed. Kaikkonen kysyi, eikö Malmin lentokenttä ole nimenomaan hyvää, tiivistä palvelua. Vaihtoehto on Malmin lentokentälle vähintään 10 000 ihmiselle asunnot joukkoliikenneyhteyksien, raideliikenneyhteyksien ja erittäin hyvien palveluiden vieressä.

Leena Harkimo ... Arvoisa puhemies! Helsingin seudun erityistavoitteissa mainitaan myös, että ylikunnalliseen virkistyskäyttöön soveltuvat, riittävän laajat ja vetovoimaiset alueet sekä niitä yhdistävän viheralueverkoston jatkuvuus on turvattava. Nyt jo useasti esillä ollut Sipoonkorpi on yksi Pääkaupunkiseudun merkittävimmistä pirstoutumattomista metsäalueista. Alue on myös valtakunnallisesti merkittävä. Helsingin levittäytyminen Sipoonkorven tuntumaan kasvattaa alueen virkistyskäyttöä ja on niin ikään kiistatta mahdollinen uhka myös alueen luontoarvoille. Parhaiten Sipoonkorpi suojattaisiin nimenomaan tekemällä siitä kansallispuisto tai sitten vähintäänkin merkitsemällä alueelle tarkat ulkoilureitit ja taukoalueet. Ministeri Lehtomäki, olen iloinen, olin tulkitsevinani teidän puhettanne niin, että tämä olisi hyvinkin mahdollista.

Rakel Hiltunen Arvoisa puhemies! Olipa hyvä kuulla tämä ed. Harkimon lämmin puhe Sipoonkorven kansallispuiston puolesta. Kun helsinkiläisenä sitä katson, niin kyllähän Helsingissä sitä kovasti toivomme ja toivomme tietenkin, että sitten valtion kanssa maanvaihdot olisivat sellaisia, että saisimme asuntorakentamiseen kelvollista maata vastineeksi.

Paula Lehtomäki ... Mitä tulee Sipoonkorpeen, niin tämä tilanne on sillä tavalla nyt akuutti, että Helsingin rakentamispaineet kohdistuvat todellakin näitten luontoarvojen kannalta merkittävien alueiden lähelle. Sen takia meidän pitää nyt hyvin aktiivisesti ja kovalla intensiteetillä käydä tätä yhteydenpitoa, jotta ne luontoarvot voidaan suojella, ja toki suojelun muoto, niin kuin ed. Harkimokin toi esille, voi olla muukin kuin kansallispuisto.

Merja Kuusisto ... Kannatan lämpimästi tätä Sipoonkorven asiaa, että saataisiin myös tänne Uudellemaalle vielä toinen kansallispuisto.
Ja tukee vielä sitten ... Tässä alueidenkäytössä edistetään hiljaisten alueiden säilymistä, ja pidän sitäkin erittäin tärkeänä, että myös täällä Uudellamaalla on näitä hiljaisia alueita. Tiedetään kumminkin, että melu aiheuttaa stressiä, verenpaineen nousua, rauhattomuutta ym. Eli me tarvitsemme, työssä käyvät ihmiset ja kaikki, tämmöisen hiljaisen alueen, missä me voimme käydä rauhoittumassa ja kerätä voimia.

Tanja Karpela Arvoisa herra puhemies! On totta, että ympäristövaliokunnassa olemme huolella katsoneet tuota määrärahan puutetta, mitä tulee kansallispuistojen perustamiseen. Tuo Sipoonkorven kansallispuiston perustaminen olisi erityisen tärkeää jo siksikin, että Nuuksion kansallispuisto näyttää jo huolestuttavia kulumisen merkkejä. Tuo käyttöaste on hyvin korkea, mikä on sinällänsä positiivinen asia, mutta Nuuksion kansallispuisto ei pysty kantamaan niin suurta kävijämäärää, ja siksikin Uudellemaalle olisi erityisen painava syy tuo Sipoonkorven kansallispuisto perustaa.
Kysyisinkin ministeri Lehtomäeltä, koska ymmärsin puheenvuorostanne, että sinänsä myönteisesti tähän hankkeeseen suhtaudutte, mutta huolenne liittyy erityisesti tähän määrärahan määrään, onko kenties tulevassa budjettineuvottelussa tulossa tämän tyyppisiä tavoitteita, joilla nämä asiat voitaisiin sitten korjata.

Outi Mäkelä Arvoisa puhemies! Ed. Karpelan esiin nostama näkemys on erittäin hyvä, ja kansallispuistojen kehittämisessä olen ed. Miedon kanssa samaa mieltä. Turha kiihkoilu ei kehitä mitään, vaan realiteetit on tunnettava ja tunnustettava. Myös tämän Nurmijärvi-ilmiön osalta mielestäni on syytä tähän.

Christina Gestrin Ärade talman! Miljöutskottet har konstaterat att en fjärdedel av finländarna bor i Helsingforsregionen och att det är naturligt att särskilda målsättningar fokuseras på den här regionen.
Men ett problem, som vi redan har hört om här och som har diskuterats mycket, är att det fortfarande sker en splittring här och många stora planer som ytterligare stärker den här splittringen pågår. Bland annat kan man säga att det att västra Sibbo ska byggas ut kommer också att innebära en splittring, i synnerhet som det inte finns några planer på att dra någon metro ännu på länge. Den ingår inte heller i rambudgeten fram till 2012 och det är naturligtvis ett stort problem.

De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008


Jag har de senaste månaderna i flera blogginlägg uppmärksammat Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Tre representanter för Finlands kommunförbund har haft centrala roller i så väl fallet Sibbo som i kommunreformen: direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä, ledande jurist Heikki Harjula och viceordörande Rakel Hiltunen. I inlägget "Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008" nämnde jag även styrelseordförande Pekka Nousiainen (c), som efterträdde Hannes Manninen som styrelseordförande på Kommunförbundet. Någon personlig koppling till fallet Sibbo har jag dock inte kunnat påvisa för Nousiainens del. Kommunförbundets verkställande direktör Risto Parjanne har jag överhuvudtaget inte tidigare omnämnt på denna blogg. Inte heller för Parjannes del kan jag påvisa några direkta personliga kopplingar till fallet Sibbo. Liksom Nousiainen har Parjanne däremot en viktig roll i kommunreformen. Dessutom är Prättälä och Harjula Parjannes underordnade.

I FNB:s notis sade Prättälä den 15 januari, samma dag som HFD tog sitt beslut i fallet Sibbo, att "Sibbofrågan är inte prejudikat för andra städer som vill utvidga sig". (Se "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008".) I en notis med rubriken "Sipoo-käytäntö ei leviä muihin kuntiin" på Aamulehtis webbplats gav Parjanne även en motivering till påståendet om att Sibbo inte blir ett prejudikat. Jag citerar:

Korkeimman hallinto-oikeuden Sipoo-päätöksen ei uskota lisäävän kuntien pakkoliitoksia. Kuntaliiton toimitusjohtaja Risto Parjanne sanoo päätöksen liittyvän selkeästi pääkaupunkiseudun kasvuun.

Parjannes uttalande visar att han samma dag som HFD:tog beslutet var mycket väl insatt i motiveringarna. I statsrådets och utredningsman Pekka Myllyniemis motiveringar till ändringen av kommunindelningen framhölls Helsingforsregionens betydelse som Finlands enda "metropolområde". Aulis Pöyhönen, som är f.d. konsulterande tjänstemannen vid inrikesministeriet, skriver i sin artikel "Helsingin seudulla ei ole erityisasemaa kuntajaossa" följande:

Niin hallitus kuin KHO perustelevat päätöksiään paljolti sillä, että Helsingin seutu on erityisasemassa maamme kuntajaosta päätettäessä. Näin ei tietenkään ole, vaan kaikki kunnat ovat kuntajakolain mukaan samassa asemassa.

Det är lika väl först i HFD:s beslut som Helsingforsregionen ges en juridisk specialstatus. Jag citerar ur den svenska översättningen av HFD:s Sibbobeslut:

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

Jag har svårt att ur texten ovan se att Helsingforsregionens "särställning" skulle göra de allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen särskilt vägande i fallet Sibbo. Det verkar som om man med de riksomfattande målen för områdesanvändningen istället vill binda beslutet till Helsingforsregionens "särställning" för att förhindra att fallet Sibbo skall bli ett prejudikat för hela landet. Även här har HFD tagit ministeriets och Kommunförbundets önskemål i beaktande i enlighet med vad man kommit överns om i Paras-förhandlingarna.

I inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut refereras det inte till de riksomfattande målen för områdesanvändningen, utan det är fört Högsta förvaltningsdomstolen som kommit på detta argument för Helsingforsregionens "särställning". I HFD:s beslut heter det att "Enligt det system för planeringen som har omfattats i markanvändnings- och bygglagen omsätts de riksomfattande målen för områdesanvändningen i konkreta lösningar främst genom landskapsplaner." De riksomfattande målen för områdesanvändningen förpliktar alltå snarare landskapsförbunden än kommunerna. Om någon part retroaktivt borde ha bestraffats för att inte ha följt de riksomfattande målen för områdesanvändningen är det snarare Östra Nylands förbund än Sibbo kommun. Det är å andra sidan miljöministeriets uppgift att övervaka att en landskapsplan stämmer överens med de riksomfattande målen.

I "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000 finns ett knappt en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". Det är detta stycke som enligt HFD ger Helsingforsregionen, som här inte ens definieras, dess "särställning". I detta avsnitt heter det bl.a. att "alueidenkäytön suunnittelussa tulee varautua Helsinki-Vantaan lentoaseman kytkemiseen osaksi raideliikenneverkostoa, metron laajentamiseen ja Vuosaaren satamaan", vilket HFD även påpekar i sitt beslut. Här kan det noteras att det år 2000 var aktuellt med en förlängning av metron i flera olika riktningar och att Vanda vägrat rita ut en reservering för "östmetron" ännu i sin generalplan från ifjol, fastän reserveringen finns i landskapsplanen för Nyland. Dessutom heter det i samma stycke att "Varautumisessa on otettava huomioon ympäröivä maankäyttö ja lähiympäristö, erityisesti asutus, arvokkaat luonto- ja kulttuurikohteet ja -alueet sekä maiseman erityispiirteet." Dessutom står det i avsnittet "Helsingin seudun erityiskysymykset" även följande:

Alueidenkäytön suunnittelussa on turvattava väestön tarpeiden edellyttämät ylikunnalliseen virkistyskäyttöön soveltuvat riittävän laajat ja vetovoimaiset vapaa-ajan alueet. Vapaa- ajan alueista on muodostettava yhtenäinen kokonaisuus turvaamalla niitä yhdistävän viheralueverkoston jatkuvuus.

Man kan fråga sig i vilken mån Helsingfors metroplaner stämmer överens med de ovanciterade målen, då Sibbometron skulle skära av grönförbindelserna mellan bl.a. Svartabacken och Sibbo storskog. Som en ironiskt prick på i:et heter det ytterligare att "Malmin lentokentälle sekä Laajasalon öljysatamalle ja -varastolle on selvitettävä vaihtoehtoiset sijaintipaikat." Oljehamnen har flyttats till Östra Nyland, men statsminister Matti Vanhanen har motarbetat en förflyttning av flygfältet i Malm. I själva verket har bevarandet av flygplatsen i Malm varit ett av hans huvudargument för en annektering av sydvästra Sibbo.

För tillfället bereds nya riksomfattande mål för områdesanvändningen. Förslaget till nya mål diskuterades i riksdagen den 14 maj. (Se diskussionsprotokoll.) I det inledande anförandet sade Rakel Hiltunen följande:

Haluan vielä korostaa sitä, että näillä valtakunnallisilla alueidenkäyttötavoitteilla on konkreettista merkitystä. Sen osoitti valtioneuvoston Sipoo-päätös, jossa valtioneuvosto tukeutui valtakunnallisiin alueidenkäyttötavoitteisiin.

Visst fick målen en högst konkret betydelse i HFD:s beslut, men denna betydelse hör nog inte till syftena med de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Hiltunen har även missat att statsrådet i sitt Sibbobeslut inte alls refererar till målen för områdesanvändningenl. Att motivera Helsingforsregionens särställning med de riksomfattande målen för områdesanvändningen är istället någonting som t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula eller någon annan domare vid HFD har hittat på.

Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008


Helsingin Sannomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Helsinki ja Sipoo pohtivat alueliitoksen korvauksia". I artikeln heter det att "Sipoon menetykset arvioitu sadoiksi miljooniksi euroiksi". I dagens Helsingin Sanomat ingår även en intervju med Ilkka Kuusisto, som igår utnämndes till "stadin Kundi". Jag citerar ur texten, som har rubriken "Stadin Kundi Ilkka Kuusisto tykkää myös maalaisista".

Mikä on Helsingissä hienointa ja huonointa? "Tähän pitänee vastata, että Suomen Kansallisooppera. Huonointa on se, että Helsinki vei rikkaimman palan Sipoosta".

Redan i tisdags publicerade Helsingin Sanomat en notis med rubriken "Lounais-Sipoon rakennuskieltoon", fastän beslutet om byggnadsförbud officiellt togs först igår kväll. Byggnadsförbudet skall gälla i fem år, vilket visar att Matti Vanhanens tomtkrig kommit trögt igång. Å andra sidan lär det inte vara brottom att öka tillgången på tomtmark i Helsingforsregionen. Helsingin Sanomat har just idag publicerat en artikel med rubriken "Rakennusliikkeet: Asuntojen kysyntä heikkenee edelleen", där det berättas att "Kysynnän heikkeneminen on pakottanut rakennusliikkeet vähentämään omistusasuntojen rakentamista" och att Rakennusliikkeillä oli vuoden 2008 alussa käsissään ennätysmäärä valmiita myymättömiä asuntoja."
Tomter för egnahemshus finns det visserligen inte i överflöd i Helsingfors, men inte heller här ser annekteringen ut att lösa några problem. Borgåbladet har talat med projektchef Matti Visanti på stadsplaneringsverket i Helsingfors. Jag citerar ur artikeln "Helsingfors ute efter byggförbud i Sibbohörn" i onsdagens Borgåblad:

- Vi har inte några planer på stora egnahemstomter på området.
Det är spårdragningen som spökar och därmed även invånarmängden. Helsingfors har redan kunnat konstatera att området är splittrat och svårbyggt. Ska det bli metro så måste det bli höghus.

Jag har tidigare påpekat att Vanhanens "tomtkrig" närmst är en skenmanöver med vilken statsministern försökt dölja sina verkliga motiv i fallet Sibbo. Å andra sidan finns det även andra motiv till tomtkriget. Jag skall här undantagsvis citera mig själv i några blogginlägg. Jag börjar med inlägget "Politiska domare. Den 27 januari 2007":

Eftersom statsministern liksom kommunministern i Sibbofrågan gjort utalande i uppenbar konflikt med det egna partiets linje och den traditionella Centerväljarnas intressen, har hans uttalanden väckt misstankar. Misstankar väcker det även då han tar sig tid att ge en intervju om bostadspolitik mitt under Finlands EU-ordförandeskap. Vanhanens budskap att man lättare bör bevilja byggnadslov och att man bör låta bygga egnahemshus för att det är vad folk vill ha förefaller populistiskt, liksom Centerns valslogan "Vähän kuin itseäsi äänestäisit". Man bedriver dock knappast valkampanj i en branschtidning så som Rakennuslehti, åtminstone inte flera månader före valet. Då Centern nu går till val med en rekordstor valbudjet kan det inte förhindras att man misstänker att Vanhanen i själva verket har varit ute och friat till valfinansiärer.

Vanhanens argument för en annektering av sydvästra Sibbo utgör inga juridiska grunder för en gränsjustering. Motivet är istället att öka utbudet och sänka priset på tomtmark. Rubriken på intervjun i Rakennuslehti, "Sipoo on pääministerin tonttisodan ensiaskel" är betecknande för Vanhanens projekt. Lyckas "tomtkriget", är byggnadsbranschen den stora vinnaren. Det finns ingen garanti för att även bostadsprinserna skulle sjunka. Jag kan inte bevisa att byggbolagen är en huvudsaklig eller ens betydande finansiär av Vanhanens och Centerns rekordstora valbudjet. Partierna behöver inte redovisa för sina finansiärer. I de två senaste valen har Vanhanen själv uppgett stödföreningarna Kansainvälinen Suomi ry respektive Uudenmaan Suunta ry som de huvudsakliga valfinansiärerna. Varifrån Vanhanens stödföreningar har fått sina medel är det svårt att få reda på. Det kan ändå vara skäl för Vanhanen att begrundsa att vi är många som är intresserade av vem som finansierat hans och Centerns kampanj, ifall regeringen finner "särskilt vägande skäl" för en annektering.

I blogginlägget "Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007" citerade jag ur Jaakko Laaksos artikel "Sipoo-kaappauksen taustalla rakennusfirmojen edut", där riksdagsledamot Laakso förklarar kapningen av sydvästra Sibbo med de stora partiernas behov av byggnadsbolagens valbidrag. Jag uppmärksammade här även Vanhanens förbindelser till byggnadsbolaget Alfred A. Palmberg:

Det är inget brott att ta emot stöd, så länge det inte direkt påverkar politiska beslut och ställningstaganden. Det är troligt och kanske till och med önskvärt att även riksdagskandidater från Sibbo fått stöd av byggnadsbolag. Tids nog kan det bli aktuellt att gräva även i deras valbudget. För tillfället är jag dock mest intresserad av vissa centerministrars valfinansiärer. (Se Politiska domare. Den 27 januari 2007.)
På tal om byggnadsbolag vill jag upplysa om att Matti Vanhanen höll ett tal vid Byggnadsbolaget Oy Alfred A. Palmberg Ab:s 100-årsfest den 27 februari. Hundraåringens verställande direktör Risto Bono var för övrigt byggnadsindustrins representant i arbetsgruppen som gjorde förslaget till regeringen Vanhanens program för främjande av träbyggande.

I inlägget "Valbidrag. Den 21 maj 2007" uppmärksammade jag speciellt Vanhanens valbidrag:

Det stora diskussionsämnet igår och idag har varit redovisningen för valbidrag. Jag har en viss förståelse för möjligheten för bidragsgivare att få förbli anonyma, men samtidigt ger den bristande genomskinligheten skäl att misstro politikernas oberoende. Jag har på denna blogg berört ämnet i några inlägg. Speciellt har jag framfört misstankar om att en viss ministers "tomtkrig" i första hand handlat om finansiering av valkampanjen. Se "Politiska domare. Den 27 januari 2007", "Det genomskinliga samhället. Den 28 januari 2007" och "Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007". Inför riksdagsvalet år 2003 tvättades bidragen till Matti Vanhanens kampanj av föreningarna Uudenmaan Suunta ry och ES-Innovaatio ry. I det senaste valet var bidragsgivarna flera. Riksdagsmännen och supleanterna måste redogöra för donatorer som understött dem med mera än 1700 €, men dumt är det att begära om understöd som överskrider den gränsen. Matti Taneli Vanhanen har idag deklalerat bl.a. att fjorton bolag donerat 800 € var. Intressantare än att veta vilka dessa bolag är vore det att veta vilka branscher de representerar.

Yle har just idag publicerat en notis med rubriken "Asuntojen kalleus johtuu rakennusalan kilpailun puutteesta". Antalet självständiga bolag i byggnadsbranschen är inte så stort som man kanske skulle tro, vilket delvis kan förklara de höga bostadspriserna och uppkomsten av karteller. T.ex. är Palmberg-Rakennus Oy ett dotterbolag till Oy Alfred A. Palmberg Ab, vilket är lätt att föreställa sig. Färre är det som vet att Oy Alfred A. Palmberg Ab liksom Oka Oy i sin tur hör till Lemminkäinen-koncernen, som ifjol för övrigt dömdes till böter för att ha varit huvudskyldig i en asfaltskartell. Risken för att olika givare av valbidrag i verkligheten hör till samma koncern är även uppenbar. Det är Oka Oy som bygger Tokmannis logistikcentrum i Mäntsälä, vars grundsten murades av Matti Vanhanen i maj ifjol. (Se artikeln "Lehti: Kontiola siirsi Tokmanni-rahaa Vanhaselle".) Som en kuriositet kan nämnas att en arbetssammanslutning mellan Oka Oy och Palmberg-Rakennus Oy är entreprenör med helhetsansvar för Nova Groups omtvistade snöskoterfabrik i Rovaniemi. (Se ledaren "Jääviydet 'unohtuivat'" i onsdagens Kaleva.)