Hot och kohandel. Den 8 november 2015

Regeringskrisen under den gångna veckan visar att ingenting är viktigare än partiernas maktpolitiska intressen. Det gäller kommunreformerna lika mycket som den aktuella sote-reformen. Argumenten för olika antal social- och hälsovårdsområden liksom för olika kommunstrukturer har varit ren hyckleri när striden egentligen handlat om makt och inflytande. Regeringskrisen belyser även de oerhörda svårigheterna med de senaste  kommunreformerna och varför det år 2006 behövdes kohandel.

Vårdöverenskommelsen med 15 vårdområden och 18 självstyrelseområden ser ut som en kompromisslösning där Centern dragit det längsta strået. Kan överenskommelsen om att införa valfrihetslagstiftning räcka som kompensation för Samlingspartiet eller innehåller överenskommelsen dolda element? Överenskommelsen om kommunreformen KSSR (Paras-ramlagen) 2006 innehöll ett dylikt inofficiellt element: inkorporeringen av sydvästra Sibbo.

Angående Juha Sipiläs hot att avgå publicerrade Helsingin Sanomat i fredags en artikel med rubriken "Matti Vanhanen: Minäkin uhkasin johtamiani hallituksia erolla". Här kan man bl.a. läsa följande:

Hallitusneuvotteluihin osallistuva keskustan eduskuntaryhmän puheenjohtaja Matti Vanhanen paljasti perjantaina toimittajille eduskunnassa, että hänkin on pääministeriaikoinaan uhannut johtamiaan hallituksia erolla kuten nyt Sipilä.
”Minäkin muistaakseni molemmissa hallituksissa kerran tai kaksi sen tein”, hän muisteli.

Månne inte Matti Vanhanen hotade avgå i samband med förhandlingarna om KSSR (Paras) år 2006. Om Vanhanen avgått hade Helsingforspolitikerna blivit utan sydvästra Sibbo.

Avtal. Den 31 maj 2015

Den nya Centerledda regeringen torde betyda att hotet om tvånsgssammanslagningar är över, fastän den nya kommunministern  Anu Vehviläinen (c) år 2008 röstade för tvångsinkorporeringen av sydvästra Sibbo och fastän Matti Vanhanen ser ut att bli ordförande för Centerns riksdagsgrupp.

Vanhanen har redan haft inflytande över bostadspolitiken i regeringsprogrammet. I ett blogginlägg kommer Matti Niiranen, som är samlingspartistisk stadsfullmäktigeledamot och medlem i stadsplaneringsnämnden i Helsingfors, med en intressant tolkning av regeringsprogrammet:

Helsingin ja valtion aiemmin viime vuonna sopimasta Pisararata-, Malmi- ja Östersundom –paketista ja sopimuksesta tulee pitää kiinni.  Pettymykseni on suuri, jos näin ei tehdä.

Tämän osalta ei toissapäivänä 27.5.2015 julkaistuissa hallituksen ohjelmapapereissa yksityiskohtia kerrota, mutta hallitusohjelman liitteestä löytyy seuraava toteamus:

"Valtio edellyttää kasvukeskuksissa ja niiden läheisyydessä toteutettavien suurten infrahankkeiden ehtona tontti- ja asuntotuotannon olennaista lisäämistä kumppanuusperiaatetta noudattaen valtion ja kuntien sekä kuntien keskinäisessä yhteistyössä."

Lisäksi ohjelmaan on kirjattu se, että ”hallitus solmii asumista, maankäyttöä ja liikkumista yhteen sovittavan ja asuntotuotantoa sekä kasvua vauhdittavan aiesopimuksen suurimpien kaupunkiseutujen kanssa. Tässä huomioidaan asuntomarkkinoiden ”monimuotoinen kehittäminen”.

Näiden yleisluontoisten kirjauksien voinee tulkita vahvistavan pisararataa, Malmin aluetta ja Östersundomia koskevan sopimuksen, jonka pääkaupunkiseudun kunnat ja valtion tekivät viime vuonna.

Vad är det här för ett avtal? Att den förra regeringen och Helsingfors kommit överens om Malm och Pisara är uppenbart, men vad kan man ha kommit överens om angående Östersundom?

Ingen garanti. Den 19 april 2015

Just nu finns det inga akuta hot mot Sibbos självständighet. Utredningen och framställningen om kommunsammanslagningar i "metropolområdet" är dock inte slutbehandlat och det är väl i princip ännu möjligt att kommunindelningsutredarna föreslår folkomröstningar om förslaget till  en "metropolstad". Vad som händer efter morgondagens riksdagsval vet ingen. En valseger för Centern är ingen garanti för att alla kommuner kan känna sig trygga. Även om man inom Centern inte entusiastiska för kommunreformer, kan det vara att man passar på att driva igenom en reform då man en gång sitter i regeringen. Det var vad man gjorde för tio år sedan, då partiet oberoende av regeringsprogrammet tog initiativet till kommunreformen KSSR, som indirekt kom att leda till inkorporeringen av sydvästra Sibbo.

Det finns fortfarande behov av föreningen För Sibbo, som håller årsmöte på tisdag.

Obehagligt ord. Den 2 mars 2014

Riksdagen diskuterade i onsdags interpellationen om regeringens kommunpolitik. Diskussionen handlade i hög grad om tvångssammanslagningar. Anmärkningsvärt är att även representanter för regeringspartier uttryckte sin ogillande mot tvångssammanslagningar. Kommunminister Henna Virkkunen försvarade dock tvångssammanslagningar i sitt "Svar på interpellationen om regeringens kommunpolitik 1/2014". Virkkunen noterar här att det mellan åren 1946 och 1977 genomfördes ett tjugotal tvångssammanslagningar och att Centern eller Agrarförbundet satt i alla de regeringar som genomförde sammanslagningarna.

Att Centerpartiet eller föregångaren Agrarförbundet satt med i regeringarna som gjorde tvångssammanslagningar är inte speciellt relevant, då partiet under nästan hela denna period varmed i regeringen. Där till kommer att inkorporeringar under denna period var motiverade med tanke på att städer och landskommuner fram till år 1977 hade olika rättigheter då det gäller handel och planering. (Se "Manipulering. Den 21 april 2007".) Av denna orsak grundades det även nya köpingar. Till saken hör även att riksdagen ratificerade Europarådets europeiska stadga om lokalt självstyrelse först år 1991 och att det kommunala självstyret skrevs in i grundlagen år 1999.

Liksom tidigare då tvångssammanslagningar debatterats i riksdagen lyftes fallet Sibbo fram. I sitt svar sade Virkkunen bl.a. följande:

Därför är det förståeligt att paragrafen om s.k. tvångssammanslagning av stadsregioner, som ger statsrådet befogenhet att bestämma om sammanslagning, väcker starka känslor. Detta trots att tröskeln för tvång i det lagförslag som nu är på remiss är hög och att många specifika villkor ska vara uppfyllda. Blotta ordet tvångssammanslagning är obehagligt, det vet alla som följt t.ex. den tvångssammanslagning av en del av Sibbo med Helsingfors som genomfördes av en centerledd regering.

Samlingspartiets språkrör Nykypäivä / Verkkouutiset gick så långt att man refererade från interpellationsdebatten i en artikel med rubriken "'Tämän tietää moni keskustavetoisen hallituksen aikana Sipoon pakkoliitosta seurannut'".

Pakko. Den 14 april 2012

I onsdags förde riksdagen remissdebatt om regeringens förslag till kommunstrukturlag (kommunindelningslag). Debatten inleddes med gruppanföranden. Tapani Mäkinen hävdade i Samlingspartiets gruppanförande att "Suurin osa väestöstä on siis hallituksen kanssa samaa mieltä: kuntauudistus tarvitaan ja niiden pohjaksi on tärkeä tehdä hyvät selvitykset." Slutsatsen bygger på finansministeriet beräkningar, enligt vilka hälften av finländarna bor i kommuner som i sina utlåtanden till finansministeriet stöder tvångsutredningar, fastän bara en en femtedel av kommunerna stöder förslaget att tvinga kommunerna att utreda kommunsammanslagningar.

Osmo Soininvaara, som höll gruppanförandet för De gröna, sade i sitt anförande angående bakgrunden till kommunreformen: "Tärkeimmäksi syyksi katsottiin kaupunkiseutujen kuntien haaskaava kilpailu varakkaista asukkaista ja voittoa tuottavista yrityksistä." När det gäller Helsingfors möjligheter att via kommunreformen förbättra sina förutsättningar att konkurrera om goda skattebetalare ser det inte ljust ut. En återstående möjlighet är att Helsinhgfors igen får en bit av Sibbos kust, för att kunna konkurrera med Esbo.

Centerns gruppanförande hölls av Tapani Tölli, som talade en hel del om tvångssammanslagningar och det komunala självstyret, fastän förslaget till ändring i kommunindelningslagen inte märkbart medför så mycket större befogenheter för statsrådet att göra tvångssammanslagningar. Tölli fick av Mikaela Nylander hård kritik för Centerns inkonsekvens. Nylander sade bl.a. följande:

Mielestäni on melkein sietämätöntä kuunnella, miten keskusta tänä päivänä käsittelee kunnallista itsemääräämisoikeutta ja käsitettä "pakko". Miksi tämä ei ollut tärkeätä enemmistölle keskustavetoisessa hallituksessa Sipoon tapauksessa? Kun muistaa keskustan argumentit - ja minä puhun nimenomaan argumenteista, joita käytettiin Sipoon tapauksessa - ja kun kuuntelee keskustaa tänä päivänä, ei voi millään uskoa, että on kyse samasta puolueesta. Ei todellakaan. Kunnia edustaja Pekkariselle, joka äänesti silloin toisin.

Mauri Pekkarinen replikerade att han inte bara röstade annorlunda än majoriteten, utan även i egenskap av föredragande minister föreslog annorlunda. I själva verket var det Jyrki Katainen som lade fram beredande tjänsteman Arto Sulonens förslag till tvångssammanslagning. Det var Mari Kiviniemi som vid onsdagens plenum fick försvara Centern mot Nylanders kritik. Argumenteringen var den samma som Kiviniemi kom med under sin tid som kommunminiser:

Silloin, kun tuo Sipoo-päätös tehtiin, samalla tavalla kuin nyt laki oli sellainen, että osakuntaliitokset ovat mahdollisia. Niitä on tehty aikaisempinakin vuosina, tehty myös edellisellä vaalikaudella muiden kuntien osalta.

I en andra replik gav Kiviniemi faktiskt även ett konkret exempel på en annan kommundelssammanslagning:

Kuten tuossa äsken totesin, niin lain mukaan tällaiset osakuntaliitokset myös pakolla ovat mahdollisia. Niitä tehtiin edellisellä vaalikaudella myös muita ja ainakin sitä edellisellä vaalikaudella myös Seinäjoen, Ilmajoen ja Peräseinäjoen osalta, eli tässä tapauksessa viime vaalikaudella toimittiin aivan samalla tavalla, ja kyse oli, niin kuin vielä kerran sanoin, osakuntaliitoksista.

 
Under föregående valperiod gjordes det faktiskt en delsammanslagning under tvång för att Kalvola skulle kunna gå samman med Tavastehus. (Se t.ex. "Behov av ändring i kommunindelningslagen. Den 29 mars 2009".) Här överskred det tvångsanslutna området dock inte gränsvärdena 10 % av landytan eller 5 % av invånarantalet, då det på det överförda området endast bodde 32 personer. Exemplet som berör Ilmajoki, Peräseinäjoki och Seinäjoki upprepade Kiviniemi ännu i en tredje replik:

Sanon nyt kolmannen kerran tämän saman asian: Lain mukaan toimittiin siinä samalla tavalla kuin toimittiin silloin, kun osa Ilmajokea liitettiin Seinäjokeen, kun Seinäjoki ja Peräseinäjoki liitettiin. Linja on ollut täysin johdonmukainen.

Riktigt så konsekvent var Centerns linje dock inte. Inte heller då det gäller kommundelssammanslagningen mellan Ilmajoki och Peräseinäjoki, som behövdes för att Seinäjoki och Peräseinäjoki skulle få en gemensam gräns, överskreds gränsvärdena på 10 % respektive 5 %, vilket hade krävt "särskilt vägande skäl" för en sammanslagning. Här är en väsentlig principiell skillnad jämfört med inkorporeringen av Östersundom. Där till togs initiativet till kommundelssammanslagningen av invånarna i området som överfördes från Ilmajoki till Peräseinäjoki. Exemplet som Kiviniemi nämnde två gånger var inte alls något exempel på tvångssammanslagning!

Även Stefan Wallin noterade Centerns linjelöshet:

Äskeiseen pieneen debattiin liittyen: Ei ole pakko käyttää niitä menetelmiä, mitä laki sallii, jos on ideologisesti, aatteellisesti sitä mieltä, että kunnallinen itsemääräämisoikeus on pyhä ja että pakkokeinoja ei saa käyttää. Jos niitä käyttää valikoidusti, niin kuin tehtiin tässä Sipoon tapauksessa, ja nyt yhtäkkiä ollaan pakkoa vastaan, niin eihän siinä mitään linjaa ole.

Nylanders och Wallins kritik av Centerns brist på konsekvens är delvis oberättigad. Centerns argument gällande Sibbofrågan motsvarade inte alls Centerns linje. Av centerns rikspolitiker är det egentligen bara Kiviniemi, Hannas Manninen och Matti Vanhanen som talade för en inkorporering av sydvästra Sibbo. De gjorde det inte för att de tyckte att det var en bra idé i sig, utan för att de var pressade att se till att inkorporeringen förverkligades, så som Manninen och Vanhanen hade lovat i samband med förhandlingarna om den förra kommunreformen KSSR (Paras). Det gällde att förverkliga en kommunreform utan tvångssammanslagningar av hela kommuner, vilket man trodde att Samlingspartiet och SDP ville ha.

Under de föregående regeringarna var de centrala centerministerarna inte bara tvungna att driva igenom inkorporeringen av Östersundom. I samband med Paras-reformen var Cenetrn även piskad att visa att kommunsammanslagningar kan fås till stånd utan tvång (frånsett delsammanslagningar): Varje (frivillig) sammanslagning var därför på sätt och vis en framgång för Centern. Stödet av sammanslagningar visar sig nu ha varit förgäves, då Paras-reformen övergetts och regeringens förslag till ny kommunindelningslag i sig trots allt just inte erbjuder nya möjligheter till tvångssammanslagningar. Istället har Centern nu svårt att kritisera den nya kommunreformen utan att kritiken vänder sig mot Centern själv.

Kommunstrukturlagen erbjuder direkt möjlighet till tvångssammanslagningar endast då "ändringen behövs för att trygga den lagstadgade servicen för invånarna i den kommun som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning". Med den nuvarande regeringens linje kan antalet kommuner som "befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning" öka avsevärt, men regeringen torde även planera andra medel för att tvinga samman kommuner. Dörändrngar i stadsandelar och SOTE-refomen med anvarskommuner innebär endast indirekt tvång, men en särskild lag för metropolområdet kan inbegripa direkt tvång. Dessutom kan regeringen bereda förslag till särskilda lagar om sammanslagningar av enskilda kommuner mot de berörda kommunernas vila.

Stadin rantaryhmä. Den 23 september 2012

Stadin rantaryhmä, som är ett samarbetsorgan för stadsdelsfösföreningar, ordnade den 13 september ett diskussionstillfälle under temat "Merellinen Helsinki". Vid diskussionstillfället presenterade representanter för olika fullmäktigegrupper sina synpunkter på ett antal frågor, som berörde hav och stränder i Helsingfors. En av frågorna löd "Kannatatteko nykyisiä suunnitelmia kaavoittaa Östersundom 70.000 ihmisen asuinalueeksi?" Ett referat från tillfället hittar man på Pro Meri-Rastilas blogg i ett inlägg skrivet av Erkki Haapaniemi. I inlägget kan man bl.a. läsa följande:

Östersundomista näimme myös kuvaesityksen. Uusi rakennusalue merkitsee entisen miljöön totaalista katoamista. Pengerrykset hävittävät luonnonrannat täysin. Rakentaminen piirittää, tasan rajoja myöten, keskelle jäävän pienen Natura-alueen. Sipoonrannan jo rakennetut talot ovat ”hirveitä” erään yleisössä olleen mukaan. Laura Kolbe selitti ”betonipuolueiden” Kokoomuksen ja SDP:n olevan Sipoon epäeettisen valtauksen takana. ”Jotakin heidän piti tehdä ja nopeasti”. Astrid Thors sanoi ottavansa Sakari Topeliuksen vanhuudenkodin suojelun omalle työlistalleen.

Jag har på min blogg i hårda ordalag kritiserat Laura Kolbe, som stödde Hannes Manninen och Matti Vanhanen i inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Kolbe är dock en av de första Helsingforspolitiker som erlännt att allting inte gått rätt till i fallet Sibbo och som offentligt har ändrat ståndpunkt. I kritiken av planerna för Östersundom representerar hon lika väl Centergruppens åsikt. Kolbes ståndpunkt, liksom övriga fullmäktigeledamöters åsikter, finns refererade även i ett blogginlägg av Hanna-Leena Ylinen med rubriken "Merellinen Helsinki – Stadin rantaryhmän vaalitilaisuus". Här kan man bl.a. läsa följande:

Rantaryhmä oli valmistellut muutaman puheenvuoron, joista luontoalueisiin liittyi lähinnä Östersundomin tapauksen esittely. Lisäksi osanottajille oli keskustelun pohjaksi jaettu etukäteen kuusi kysymystä, joista kiinnostavimmat olivat Östersundomin rakentamiseen liittyvä ja kysymys siitä, tulisiko Helsinki-puisto muuttaa kansalliseksi kaupunkipuistoksi, jotta Helsingin luontoalueet saataisiin paremmin turvattua. ...
[Yrjö] Hakasen näkemys Östersundomista vaikutti järkevältä. Hänen mielestään ylimitoitetusta asukastavoitteesta tulisi tinkiä ja rakentaa huomattavasti pienemmälle alueelle tiiviisti, jotta jäljelle jäisi mahdollisimman paljon luonnontilaista ympäristöä.
Vihreiden Elina Moisio harmitteli, ettei luontojärjestöjen tekemää varjokaavaa otettu huomioon Östersundomin suunnittelussa. ...
Kokoomuksen Ulla-Marja Urho halusi sekä syödä että säilyttää kakun todetessaan, että olisi hienoa pitää luontoa Östersundomissa, mutta rakentaminen on perusteltua, koska ihmiset haluavat asua rannalla. ...
Illan iloiset yllättäjät olivat Keskustan Laura Kolbe ja kristillisdemokraattien Tuulikki Vuorinen. Vuorinen oli puheenvuoroissaan johdonmukaisesti luontoalueiden puolella. Kolbe puolestaan nimitti Kokoomusta ja SDP:tä betonipuolueiksi ja kertoi aiemmista kokemuksistaan kaupunkisuunnittelulautakunnassa, jossa betoniliittoutuma jyräsi äänin 5 – 4. Tuttua meille merirastilalaisille tältäkin vuodelta. Östersundomin osalta Kolbe muistutti Jussi Pajusen ja Jan Vapaavuoren Sipooseen tekemästä ryöstöretkestä, joka soti monien oikeustajua vastaan.

Laura Kolbe

Stadin rantaryhmä har tagit ställning till planerna för Östersundom i ett utlåtande till Östersundomkommittén från maj 2011. I utlåtandet kan man bl.a. läsa följande:

Asuntorakentamisen osalta Stadin Rantaryhmä katsoo, että Östersundomin luonteeseen ei ainakaan nykyisten luonnonrantojen osalta kuulu kaupunkimainen rakentaminen tiiviisti rantaan. Se estää rannasta nauttimisen kaikilta muilta paitsi rantaviivaan kiinni rakennettujen talojen asukkailta.

Stadin rantaryhmä gav i november 2010 även ett utlåtande över förslagen till nationalpark i Sibbo storskog. Här kan man läsa bl.a. följande:

Stadin rantaryhmä kannattaa Sipoonkorven kansallispuiston perustamista laajimman vaihtoehdon mukaisesti niin, että se ulottuu merelle saakka, kuten Metsähallituskin on ensisijaisesti esittänyt. ...
Helsingissä ei ole muualla niin hyvin luonnontilassa säilyneitä ranta-alueita kuin Sipoonkorven merenrantavyöhykkeellä. Tämä tilanne tulisi säilyttää ja kansallispuisto antaisi siihen mitä parhaimmat edellytykset. ...
Suomen hallitus lähtee siitä, että ekoyhteydet tulevasta Sipoonkorven kansallispuistosta ranta-alueille turvataan. Tämä pyrkimys onnistuisi parhaiten sisällyttämällä ranta-alueet ekoyhteyksineen kansallispuistoon.
Liitosalueella tulee kunnioittaa luonnonmukaisuutta, ja kaupunkimaisten puistojen suunnittelua varsinkin rannoille tulee välttää. Luonto vahvistaa luontevasti liitosalueiden asukkaiden kotiseuturakkautta. Luonnon säilyttäminen tuleekin ottaa alusta pitäen liitosalueen suunnittelun kulmakiveksi.

Pakkoliitos. Den 26 november 2011

I mitt inlägg "Den enda tvångssammanslagningen. Den 29 september 2011" noterar jag att Pia Viitanen (sdp) i ett försvar av regeringens kommunreform i riksdagen den 28 september hävdade att den enda tvångssammanslagningen som gjorts de senaste åren är att delar av Sibbo tvångsanslutits till Heklsingfors av den centerpartistiska kommunministern Hannes Manninen.

Den 30 september publicerades på demari.fi en kolumn av Uutislehti Demasris chefredaktör Juha Peltonen. I kulumnen, som har rubriken "Kepu johtaa MM-kisoja" kan man läsa följande:

ainoa viimeisten vuosikymmenten aikana Suomessa tehty kuntien pakkoliitos on se, jossa kepulainen kuntaministeri Hannes Manninen liitti pakolla osia Sipoosta Helsinkiin. Ilmeisesti Sipoossa ei ollut niin paljon kepulaisia, että asia olisi Mannista vaivannut.

Keskustan maalaama mörkö ei kovin uskottavalta näytä senkään takia, että puolueen ollessa hallituksessa Suomesta lakkautettiin yli sata kuntaa. Mannisen ohella keskustalaisena kuntaministerinä oli pitkään myös Mari Kiviniemi. Nyt alankin ymmärtää, mitä keskustan puoluesihteeri Timo Laaninen kesäkuussa tarkoitti julistaessaan takinkäännön MM-kisat alkaneiksi.

Påståendet att det var en centerminister som de senaste åren gjort den enda tvångssammanslagningen är naturligtvis ämnad att ta udden ur oppositionens kritik mot den nya kommunreformen, som förväntas inkludera tvångssammanslagningar. Påståendet stämmer dock inte. Vad Hannes Manninen  formellt gjorde var endast att han utnämnde Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare och lät bli att avslå framställningarna till ändring i kommunindelninen. Manninen var inte ens minister när statsrådet tog beslutet i fallet Sibbo, men de facto var det Manninen som genom förhandlingar i det fördolda skapade förutsättningarna för den kontroversiella inkorporeringen.

Inkorporeringen av sydvästra Sibbo var inte heller den enda tvångssammanslagningen som gjorts de senaste åren. Under Mari Kiviniemis tid som kommunminister gjordes de flera spektakulära partiella kommunsammanslagningar mot berörda kommuners vilja. Tvångssammanslagningen av delar av Hattula  var ämnad att möjliggöra frivilliga sammanslagningar av hela kommuner, som saknade gemensam gräns. Det var viktigt för Kiviniemi och Centern att möjliggöra frivilliga kommunsammanslagningar av hela kommuner för att rädda kommunreformen KSSR (Paras) och därigenom förhindra en ny kommunreform med tvångssammanslagningar av den modell som regeringen nu bereder. I sig har det stora antalet kommunsammanslagningar de senaste åren inte varit i Centerns intresse.

Det unika med tvångssammanslagningen av sydvästra Sibbo är att den inte gjordes för att möjliggöra en sammanslagning av hela kommuner, samt att den till arealen överskred de gränser som lagen tillät utan "särskilt vägande skäl". Centern och Manninen hade knappast några intressen av att genomföra tvångssammanslagningen av sydvästra Sibbo i sig. Tvärtom skadade sammanslagningen Centern på flera sett. Manninens motiv till inkorporeringen av sydvästra Sibbo var att möjliggöra en överenskommelse om kommunreformen KSSR i enlighet med Manninens kompromissförslag. Eftersom en ny kommunreform med tvångssammanslagningar av hela kommuner nu ändå är aktuell kan man säga att inkorporeringen för Centerns del var en felsatsning.

Centerns överlevnadskamp. Den 18 december 2010

Den senaste tiden har två debattämnen föranlett heta diskussioner i finlandssvenska medier: metropolpolitiken och tvångssvenskan. Här har man även inom Sfp varit splittrad och kommit med hätsk intern kritik. En märklig men relativt väl dold gemensam faktor bakom metropolpolitiken och den senaste tidens angrepp mot svenskan är Centerns förändrade taktik. I stora och viktiga frågor har Centern och Sfp i årtionden varit på samma linje. Även i frågor där man haft olika intressen har man som en följd av samarbete och förhandlingar stött varandra. Mari Kiviniemi, som förtjänar erkännande för sin goda svenska, för en helt annan politik. Hon verkar inte det minsta bry sig om relationerna till Svenska folkpartiet, fastän partiet är koalitionspartner i regeringen Kiviniemi.

Det var dock inte Kiviniemi, utan Hannes Manninen och Matti Vanhanen som med stöd av Timo Kalli som var pionjärer för Centerns nya politik år 2006. Centerns nya politik inleddes med lösningen på Sibbofrågan, men även i denna fråga försökte Centern länge samarbeta med Sfp. Då man inte hittade en lösning som kunde godkännas av båda parterna valde Centern att köra över Sfp, fastän Sfp torde ha varit nog så samarbetsvillig i frågan. Istället ingick Centern en mycket märklig allians med Helsingfors, som kom att visa sig bli en fungerande maktkonstellation.


I sig är metropolpolitiken på lång sikt skadlig för så väl Centern som Sfp. På kort sikt erbjöd dock samarbetet med Helsingforspolitikerna en möjlighet för Centern att befästa partiets vitala intressen då det gäller kommunernas självbestämmanderätt. Genom att ge efter för vissa av Helsingforspolitikernas krav behövdes kommunindelningslagen i varje fall inte skrivas om bara för att möjliggöra Helsingfors anspråk.


Metropopolitiken kan ses som ett uttryck för Centerns överlevnadskamp. (Se Yles artikel "Mysgubben Rosenberg: Wallin är en gnällponke", varifrån citatet ovan är hämtat.)När Manninen, Vanhanen och Kiviniemi en gång mera eller mindre tvingades att köra över Sfp i Sibbofrågan valde man att fortsätta att ta ut allt som det finns i en politik som går ut på att köra över svenska intressen.


Statsminister Mari Kiviniemis påhopp på svenskan har naturligtvis inte i sig någonting med fallet Sibbo att skaffa. Här har Kiviniemi inte heller några behov av en vendetta. Utan fallet Sibbo och metropolpolitiken skulle Centerns ordförande dock knappast komma med sådana uttalanden som Kiviniemi gjort. Utan fallet Sibbo och metropolpolitiken skulle statsministern och Centerns ordförande inte heller heta Mari Kiviniemi.

Opportunism. Den 13 juni 2010

Min blogg är ingen moraliskt uppbygglig läsning. Studiet i fallet Sibbo handlar om hur mygel, fusk, lögn, förtal och opportunism lönar sig och belönas. Själv har jag i fallet Sibbo förvarat förlorarna, eller de som kom att bli förlorare. Sibbo förlorar Östersundom, Östra Nylands förbund slås samman med Nylands förbund, Sfp körs över och förlorar sina maktpositioner. I samtliga rättsprocesser har jag stått på den förlorande partens sida. De vars korruption, mygel och fusk jag har försökt avslöja och uppmärksamma har varit betydligt framgångsrikare. Jan Vapaavuori och Mari Kiviniemi blev ministrar som en direkt följd av fallet Sibbo, Mika Rossi blev statsministerns rådgivare och senare kommunministerns politiska statssekreterare, Risto Rautava blev ny stadsstyrelseordförande i Helsingfors, Otto Lehtipuu blev ny stadsfullmäktigeordförande, Kari Prättälä belönades med uppdrag på finansministeriets kommunavdelning, Arto Sulonen valdes till ny direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet.

Det heter att historien skrivs av segrarna och det torde även gälla i fallet Sibbo. Historieskrivare är liksom journalister och tjänstemän ofta opportunister som ställer in sig eller bara anpassar sig till uppdragsgivarens förväntningar. Troligtvis kommer min blogg att glömmas och negligeras. I bästa fall avfärdas mitt studium i fallet Sibbo som en konspirationsteori i mängden av konspirationsteorier, som det finns i överflöd av på nätet. Konspirationsteoretiker har för övrigt en tendens att stämplas som bittra förlorare, som kanske hoppats på inflytande, men som får nöja sig med att dela sin kritik med andra förlorare i samhällets marginaler.

Om Mauri Pekkarinen valts till ny ordförande för Centern, hade Finland fått en statsminister som inte varit införstådd i metropolpolitikens kärna, att Helsingfors gynnas på bekostnad av grannkommunerna och andra städer i utbyte mot att Helsingforspolitikerna (och Jyrki Katainen) stöder Centerns krav i kommunreformen. Vad valet av Pekkarinen hade betytt för synen på metropolpolitiken och fallet Sibbo får vi aldrig veta. Mari Kiviniemi är i egenskap av kommunminister en inkarnation av metropolpolitiken och den oheliga alliansen mellan Centerledningen och Helsingfors.



Jag kan inte förneka att det känns olustigt att se Kiviniemi väljas till ny ordförande för Centern. Följande steg är kanske att Mika Rossi (se "Medborgarinflytande och kommunal demokrati. Den 23 oktober 2008" och "Sudetområde. Den 6 januari 201o") blir ny kommunminister. Men jag är ändå inte enbart missnöjd över partikongressens val. Valet av Kiviniemi var kanske den enda möjligheten för Centern att sitta med i regeringen efter nyval. Jag bävar vid tanken på vad som kunde hända med kommunerna i Finland, ifall Centern inte sitter med i regeringen då Paras-ramlagen upphör att gälla.



Kanske var majoriteten av delegaterna på partikongressen i Lahtis realistiska nog att inse den nakna sanningen att Kiviniemi var partiets enda chans att förbli salongsfähigt och hålla sig kvar i makten. Detta är kanske ändå att överskatta delegaterna. Men det faktum att metropolpolitikern Mari Kiviniemi valdes till ordförande kräver en förklaring. Senaste gång dög hon inte ens som viceordförande.

Medierna i söder har under våren gång på gång överdrivit Kiviniemis möjligheter att väljas till ordförande. Positiva prognoser har emellertid en tendens att bli självuppfyllande. När kongressen i Lahtis närmade sig och Kiviniemis understöd föreföll öka uttryckte allt flera centrala opinionsbildare sitt stöd för Kiviniemi. Väljare tenderar i allmänna val att rösta på partier och kandidater som har vind i seglet och förutspås bli vinnare, men inom ett parti handlar det även om att gynna sina egna möjligheter genom att satsa på rätt häst. Även detta är en form av opportunism.

Valet av Kiviniemi tolkades som ett steg mot förnyelse. Kiviniemi är inte nödvändigtvis mera korrumperad än övriga kandidater i ordförandevalet, men så mycket förnyelse torde hon inte föra med sig. Kiviniemi var ursprungligen Matti Vanhanens ekonomiska rådgivare och hennes politiska karriär är helt beroende av att hon backats upp av Vanhanen. När det gäller metropolpolitiken i allmänhet och Sibbofrågan i synnerhet är Kiviniemi en av Vanhanens få betrodda.

Arkiverat: Centern. Den 11 juli 2009

nyckelord: Centern

Centern utgör fortfarande en garant för små landsortskommuner i Finland, men i fallet Sibbo bröt partiet mot sina principer. Att Centern med sitt agerande i fallet Sibbo ville stärka partiets ställning i Helsingfors är endast en liten del av förklaringen. I själva verket torde endast ett fåtal Centerpolitiker veta varför förre kommunministern Hannes Manninen gick in för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Som invigda kan jag utöver Manninen endast nämna Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi. Därtill är det troligt att Kommunförbundets styrelseordförande Pekka Nousiainen var invigd i kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen. Om Centerns valfinansiering inte har tålt dagsljus, så har minsann inte Manninens och Vanhanens agerande i fallet Sibbo gjort det heller. Dess värre har Helsingin Sanomat med flere medier bedrivit underökande journalistik då det gäller valfinansieringen, men inte just alls i fallet Sibbo. Speciellt har medierna försummat att granska just Centerns roll i fallet Sibbo.

I fallet Keva har kommunminister Mari Kiviniemi och regeringsrådet Arto Sulonen, som ansvarar för övervakningen av Keva, hamnat i rampljuset. I fallet Sibbo fick de mygla utan någon större medieuppmärksamhet. Bilden nedan är ur onsdagens Hbl.

Fallet Sibbo

Motstridig politik. Den 3 juli 2009

I gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "En strålande framtid bakom sig?" I artikeln, som ingår i serien "Partierna med andras ögon", får ett antal personer kritisera Centern. Man kan fråga sig vilken logiken var när Hbl publicerade kritiska, för att inte säga negativa, texter om Sfp och De gröna före EU-valet, medan man publicerar motsvarande texter om övriga partier efter valet. Nu var det i varje fall Centerns tur att utsättas för skoningslös kritik. En av dem som erbjudits möjlighet att se med "andras ögon" på Centern är Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson (sfp). Jag citerar ur hennes kritik av Centern:

– Också annars verkar det som om Centern inte skulle veta på vilket ben de ska stå. Å ena sidan försvarar de glesbygden och lantbruket, det är deras huvuduppdrag. Å andra vill de växa i det urbana Finland. Politiken ter sig motstridig. Som när de i princip försvarar små kommuner men sedan beter sig som de gjorde mot Sibbo.

Fallet Sibbo

Regionalpolitik. Den 26 maj 2009

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Keskusta tyrmää kokoomuskritiikin metropolipolitiikan laiminlyönnistä". I artikeln upprepas Mari Kiviniemis eller Centerns påstående att inkorporerimngen av Sibbo och hela metropolpolitiken är Centerns förtjänst. Kiviniemi har nog aldrig uttalat satsen som partikontoret, med Kiviniemis godkännande, satt i hennes mun. FNB har även publicerat en notis på engelska med rubriken "Finland's Kiviniemi and Vapaavuori trade blows over decentralisation". Jag citerar ur notisen:

In a swift rebuttal, Ms Kiviniemi said the Centre party had introduced metropolitan policy in Finland and carried it forward with vigour.

She went on to claim credit on behalf of her party for the Aalto University, the annexation of a slice of Sipoo by Helsinki, the western underground extension, the Vantaa orbital railway and the transfer of the EU's chemicals agency from Brussels to Helsinki.

Det är i linje med Centerns EU-valkampanj att lyfta fram "utlokaliseringen" av kemikaliebyrån till Helsingfors. Det ät pekkarointia och urhoutta på europiesk nivå. Vanligen är kampen mellan Helsingfors och "landskapens" intressen ett nollsummespel, men just annekteringen av sydvästra Sibbo är liksom utlokaliseringen kemikaliebyrån ett undantag där Helsingfors gynnades utan att regionalpolitiken blev lidande.

Helsingin sanomat har idag även publicerat en insändarartikel av Miljövårdsrådet Olli Paasivirta. Jag citerar ur artikeln, som har rubriken "Metropolirakentamista on rajoitettava ":

Käsitys pääkaupunkiseudun lisärakentamisen mahdollisuudesta on jo vuosia osoittautunut virheelliseksi. Lisäasutuksen haitat ovat nähtävissä sekä aineettomien ympäristö- että yhteiskunnan palveluiden tukkeutumisina.

Tästä huolimatta edelleen esitetään ajatuksia kuntien velvoittamisesta tuottaa lisää asuntoja.

Yksi harhaanjohtava ilmentymä on valtion (lue: asuntoministeri Jan Vapaavuoren) ja alueen neljäntoista kunnan allekirjoittama poliittinen julistus asuntotuotannon tavoitteista (HS 23. 5.).

Vaikka kuinka toisin väitetään, sopimus ei ole lakiin perustumattomana sitova. Se voi korkeintaan antaa suuntaviivoja yhden yhteiskunnallisen näkemyksen toiveista.

Fallet Sibbo

Centerns förtjänst. Den 25 maj 2009

Centern har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Hallinto- ja kuntaministeri Mari Kiviniemi: Keskusta on aloittanut suomalaisen metropolipolitiikan – kannattaako Kokoomus alueellistamista? 25.5.2009". Pressmeddelandet är ett svar på Jan Vapaavuoris (saml.) uttalande i en artikel med rubriken "Vapaavuori: Pyhä alueellistaminen ei saa ajaa kaiken muun yli" ("Asuntoministeri Vapaavuori: Alueellistamisesta tullut pyhä hanke") i dagens nummer av Helsingin sanomat. Senare idag har tidningen publicerat en artikel med rubriken "Kiviniemi tyrmää kritiikin: 'Keskusta toi metropolipolitiikan Suomeen'". I artikeln citeras det ur pressmeddelandet. Jag citerar vidare:

"Keskusta on sekä Vanhasen ykkösen että kakkosen aikana tuonut Suomeen metropolipolitiikan ja vienyt sitä tarmokkaasti eteenpäin. Aalto-yliopisto, Sipoon alueliitos, länsimetro, kehärata, kemikaaliviraston alueellistaminen Brysselistä Helsinkiin, ovat kaikki tehty pääministeri Matti Vanhasen ja keskustan vedolla", Kiviniemi listaa.

Minister Kiviniemi har rätt. Aldrig förut har Helsingforspolitiker lyckats pressa en statsminister så mycket som under regeringarna Vanhanen I och II. Det är skäl att samtliga av Kiviniemi nämna projekt varit eftergifter för Helsingfors krav, inte huvudstadsregionen. Det var Gelsingfors som krävde metro till Esbo, medan Esbopolitikerna tvekade. Ett centralt syfte med Aalto-universitetet är att etrövra Tekniska högskolan tillbaka till Helsingfors. Regeringen Vanhanen I lovade finansiera Ringabanan i utbyte mot att Vanda avstod Västerkullakilen till Helsingfors. I fjol överlämnade Jussi Pajunen Helsingforsmedaljen i guld åt Matti Vanhanen för hans stöd av annekteringen av sydvästra och hans insatser för Kemikalieverket. (Se "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008" och "Helsingfors partner. Den 6 augusti 2008".) Vad Kiviniemi inte nämner, men vad även Vapaavuoro bör veta, är att regionaliseringen och speciellt flyttningen av Läkemedelsverket var ett villkor för metropolpolitiken i allmänhet och inkorporeringen i synnerhet.

Fallet Sibbo

Statsmaktens stöd. Den 10 augusti 2008

I sin pro gradu-avhandling "Osana metropolia vai maaseutua?" drar Ari Mattila en slutsats som är högst betydelsefull. Jag citerar ur abstractet till gradun:

Keskeisenä loppupäätelmänäni on, että Helsingin kaupungin ylimmät päättäjät lähtivät vasta valtiovallan keskeisten toimijoiden tuen saatuaan ajamaan Lounais-Sipoon alueliitosta virallisella tasolla kesällä 2006.

Med tanke på att Mattilas tolkning av händelseförloppet huvudsakligen torde basera sig på artiklar i Helsingin Sanomat är det inte överraskande att Mattilas syn på konflikten mellan Helsingfors och Sibbo delvis avviker från min uppfattning. Mattila har dock noterat så väl kopplingen till kommunreformen som statsmaktens centrala roll. Jag citerar ur avsnittet 6, "Johtopäätökset":

Koko Suomen kuntarakenne oli tullut tarkasteluun kunta- ja palvelurakenneuudistushankkeen myötä ja myös pääkaupunkiseudun yhteistyötä tarkasteltiin uudessa valossa. Sipoon pitkäaikainen ja järjestelmällinen kieltäytyminen toiminnallisesta yhteistyöstä pääkaupunkiseudun kanssa ratkaisi valtiovallan alueliitosmyönteisen asenteen. Helsingin kaupungin ylimmät päättäjät hyödynsivät tilanteen ja valtiovallan tuella he uskalsivat lähteä ajamaan Lounais-Sipoon alueliitosta virallisella tasolla kesällä 2006.

Det faktum att statsmakten stod bakom Helsingfors framställning till ändring av kommunindelning förklarar partiskheten i inrikesministeriets beredning av statsrådets beslut. Att kommunminister Hannes Manninen uppmuntrade Helsingfors att göra en framställning är ingen hemlighet. Den föredragande tjänstemannen Arto Sulonen gjorde det som den föregående och den nuvarande kommunministern förväntade sig av honom. Därför borde HFD ha varit särskilt kritisk i sin granskning av beredningen, men man valde istället att sätta huvudet i busken.


Att Hannes Manninen hade en central roll framgår bl.a. ur tidningen Asfalltiapila, som Centern i Helsingfors utgav i september 2006. I ledarartikeln skriver kretsordförande Anna-Mari Vimpari följande:

Myös pyrkimyksemme vauhdittaa pääkaupunkiseudun kuntien yhteistyötä sai uutta virtaa kuntaministeri Hannes Mannisen aloitteesta yhdistää osia Sipoosta Helsinkiin. Piiri linjasi jo kevätkokouksessaan, että Helsinki kykenee Sipoota paremmin kehittämään aluetta. Suunnitteluttelun lähtökohtana tulee olla kaupunkimainen pientaloasuminen ja rakentamisessa on huomioitava ympäristö- ja kulttuuriarvot.

I samma tidningen ingår även en kortare text med rubriken "Toivottu ja kauaskantoinen päätös Helsingin tonttipulaan" av "Helsingin Keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä". Jag citerar:

Helsingin Keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä tukevat alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk.) tavoitetta liittää osia Länsi-Sipoosta ja Vantaan Västerkullan kiilasta Helsinkiin. Keskustalaiset kannattavat maa-alueiden liittämistä kaupunkiin, koska tonttitarjontaa ei ole kyetty lisäämään kuntien välisin sopimuksin.

Sipoon alueiden liittämisellä saadaan helpotusta Helsingin tonttipulaan, sillä kaupungin nykyinen asuntokanta ei vastaa ihmisten toiveisiin ja tarpeisiin. Liitettävän alueen suunnittelun painopiste tulee olla pienimuotoisessa ja laadukkaassa, kohtuuhintaisessa sekä kulttuurimaisemaa vaalivassa kaupunkirakentamisessa. Ympäristö- ja kulttuuriarvot on huomioitava kestävää kehitystä edistävällä tavalla.

Säilyäkseen viihtyisänä ja elinkelpoisena pääkaupunkikin tarvitsee väljyyttä maa alueilleen. Päätös helpottaa myös painetta rakentaa Malmin lentokenttää, jonka säilyttämistä Helsingin Keskusta tukee muun muassa ilmailukäyttöön.

Den ovanciterade texten består av textavsnitt som Centern återanvänt i flera sammanhang, bl.a. i Mari Kiviniemis Helsingforsbrev. (Se "'Liian suureksi paisunut pääkaupunkiseutu'. Den 9 augusti 2008".) Texten har även vissa likheter med ställningstagandet från det ovannämnda vårmötet den 4 april. Jag citerar ur ställningstagandet:

Tonttitarjontaa voitaisiin lisätä merkittävästi kaavoittamalla Länsi-Sipoossa sijaitsevia maa-alueita. Keskustan Helsingin piiri on valmis tukemaan esitystä Helsingin omistamien maiden liittämiseksi Helsinkiin, ellei alueen tonttitarjontaa kyetä lisäämään Helsingin ja Sipoon välisin sopimuksin.

Keskustalaisten mukaan Helsinki kykenee Sipoota paremmin kehittämään aluetta, jotta sinne saadaan riittävät palvelut ja julkiset liikenneyhteydet. Suunnittelun lähtökohtana tulee olla kaupunkimainen pientaloasuminen. Alueen rakentamisessa ympäristö- ja kulttuuriarvot on huomioitava kestävää kehitystä edistävällä tavalla.

I blogginlägget "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007" har jag redogjort för att Centerkretsens ställningstagande publicerades först den 4 juni och att Matti Vanhanen var närvarande vid kretsmötet. Det torde vara uppenbart att Vanhanen redan tidigt på våren 2006 var inkopplad i planerna på att lösa "Sibbofrågan" utanför PARAS-reformens officiella ramar. Det torde lika så vara uppenbart att Manninen inte lovat föra en framställning om en ändring i kommunindelningen till statsrådet, såvida Vanhanen inte lovat stöda framställningen.

Statsministerns samvete. Den 18 augusti 2007

Statsminister Matti Vanhanen skrev tidigare i veckan sitt första blogginlägg på tre månader och avslöjade att han magrat till följd av att han bytt till den sockerfria varianten Zero av ett onämnt kolamärke. I en artikel med rubriken "Jag är ingen sprattelgubbe" i dagens nummer av Hufvudstadsbladet avslöjar Centerns partisekreterare Jarmo Korhonen, som lika så har magrat, att han "går på surmjölk och soppa för att bli av med övervikten". Konkurrensen är hård inom Centern, men Hbl skriver att "Jarmo Korhonen sägs vara mannen som i praktiken leder centern i det fördolda." Meningsskiljaktigheterna mellan partiordföranden och partisekreteraren gäller inte minst Sibbofrågan, men Korhonen håller fast vid att han representerar Centerns linje. Jag Citerar ur intervjun i dagens Hbl:

Jarmo Korhonen understryker gång på gång att det inte finns några skillnader mellan hans center och Matti Vanhanens center. Men åtminstone i Sibbofrågan blir det lite knepigt till och med för honom. Centern är emot tvångssammanslagningar och också partiets valprogram var emot tvångssammanslagningar. Dessutom gick Korhonen ut och konstaterade allt detta i offentligheten. Men ändå röstade alla centerministrar utom Mauri Pekkarinen och Paavo Väyrynen för Helsingfors annekteringsplaner då frågan var uppe i regeringen.

- Centern respekterar den kommunala autonomin och invånarnas rätt att själva bestämma, förklarar Korhonen bestämt. Men svaret på frågan, om hur det är möjligt att de fina principerna kördes över i Sibbobeslutet, dröjer.

- Hmm. De agerade enligt ministeransvarighetslagen och sitt samvete. Jag tänker inte kommentera desto mer. Nu väntar vi på domstolens utslag. Hur Sibboborna känner sig? Säkert riktigt eländiga.

Själv har Korhonen inte ändrat sig om Sibbo.

I samvetsfrågor brukar politikerna få gå emot gruppens och partiets linje. Medan partisekreteraren säger att han inte är en sprattelgubbe, förefaller partiordföranden däremot vara en Pinocchio vars samvete är en syrsa med namnet Jan Vapaavuori.

På första sidan av dagens Hufvudstadsblad berättas även att Centern grundar ett svenskspråkigt distrikt. Genom att grunda ett svenskspråkigt distrikt pressar Centern nu Sfp till en landsbygdsvänlig politik. Tongångarna var något andra för ett år sedan. Då föreföll Centern inför valet att rikta in sig på städerna och Helsingfors i synnerhet. Och den svenska "språkmuren" ansågs vara ett hot mot metropolens och hela nationens intressen... I Helsingin Sanomat ingick den 15 juli ifjol en artikel med rubriken "Keskusta kaipaa kaupunkiin". I artikeln talades det om Centerns friarfärd:

Uutta kosioretkeä johti kunta- ja palvelurakenneuudistuksessa alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk), joka suostui loppumetreillä lähes kaikkiin pääkaupunkiseudun kuntien toiveisiin. Pääministeri Matti Vanhanen kosiskelee asuntomessupuheessaan samoja seutuja. Vaalipuheitako taas kevättä odotellessa vai aitoa huolta maan veturin kunnosta?

För ett år sedan föreställde även jag mig att Centerns linje i Sibbofrågan handlade om att försöka erövra Helsingfors inför det kommande valet. Om detta verkligen var motivet till Manninens och Vanhanens linje, så var resultatet ett totalt fiasko. I verkligheten torde åtminstone Manninen ha haft helt andra motiv till att på slutmetrarna i förhandlingarna om kommun- och servicestrukturreformen gå med på nästan alla krav som Helsingfors och huvudstadsregionen hade ställt. Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori var ordförande för det ledande oppositionspartiets riksdagsgrupp och Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen var regeringspartnern SDP:s huvudförhandlare om KSSR. Då en lösning på Sibbofrågan inte kunde uppnås genom ramlagen, torde Manninen ha lovat att sköta frågan på annat sätt.

Att Manninens eftergifter för "önskemålen från städerna i huvudstadsregionen" egentligen handlade om krav från Helsingfors sida framgår av kommunministerns uttalande som återgavd i FNB:s notis "Manninen tukee Helsingin vaateita" den 22 juni 2006. Jag citerar:

- Myös helsinkiläisillä on oikeus pientaloasumiseen, ilman että tarvitsee muuttaa pois Helsingin kaupungista, ministeri linjaa.
- Jos on erityisen painavat syyt, voidaan myös tämän suuruinen osuus pinta-alasta kunnasta liittää. Minun mielestäni Helsingin kaupungin kehityksen, yhdyskuntarakenteen ja infrastruktuurin hyväksikäyttö sekä tonttimaan puute antavat riittävät perusteet, Manninnen jatkaa.

För de flesta Helsingforsbor har det nog ingen störe betydelse om de måste flytta över kommungränsen för att kunna bo i egnahemshus, men Helsingfors stad vill inte förlora goda skattebetalare. Detta är det huvudsakliga motivet till annekteringen, vilket på inget sätt är en hemlighet. Det är för övrigt anmärkningsvärt att Manninen i detta skede uppenbarligen även tog ställning till de juridiska förutsättningarna för Helsingfors förslag på att annektera ett 5 000 hektar stort område.

Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007

I en kolumn med rubriken "De många sveken" i dagens Hufvudstadsblad berör Pär Stenbäck Sibbofrågan i relation till Sfp:s möjligheter till medverkan i nästa regering. Stenbäck skriver att "Kanske Sibbo blir den knäckfråga med vars hjälp centern försöker mota ut sfp." Stenbäck konstaterar att flera partier vill ha ut Sfp ur regeringen, men han är mest bekymrad över signalerna från Centern:

Centerns syndalista är lång: Gruppordförandes åsikt att det inte längre behövs svenska ministrar i regeringen, den Sibbogroda som partiets toppkandidat i Helsingfors levererade och försökte rätta, Vanhanens engelska med Reinfeldt, allt är signaler om en förändrad attityd.
Det är sorglustigt att se hur centern än en gång vill göra sig urban och ivrigt godtog Sibboplundringen. Man lägger sig platt för att framstå som salongsfähig för stadsväljare, sdp och samlingspartiet.

I Sibbofrågan är Centern åtminstone inför valet högst splittrad. Det är därför desto mera anmärkningsvärt att partiordförande Matti Vanhanen, som i riksdagsvalet ställer upp i Nylands valkrets, hela tiden stått för samma åsikt som Centern i Helsingfors. Redan långt före Helsingfors annekteringsplaner fick publicitet stod Centerns Helsingforsdistrikt bakom Vanhanens kontroversiella linje gällande Malm. (Se Vanhanens ställningstaganden för Malm. Den 31 januari 2007.) I ett ställningstagande daterat 14.12.2004 säger Centern i Helsingfors att "Helsingin Keskustan mielestä uuden lähiön rakentaminen Malmin lentokentän paikalle ei ratkaise Helsingin asuntokannan ja asuntojen kysynnän välistä risti-riitaa." I det här skedet förespråkade man ingen inkorporering av sydvästra Sibbo, utan tvärtom konstraterar man att "Helsingin pinta-ala ei kasva, joten asukaslukukaan ei voi kasvaa loputtomasti." Centerns och Vanhanens ställningstagande mot ett bostadsområde vid Malms flygstation gick emot gjorda överenskommelser och stod i konflikt med Samlingspartiets, socialdemokraternas och de grönas linje i frågan. Däremot var majoriteten av befolkningen i Helsingfors för ett bevarande av Malms flygfält. Här hade Centern en chans att med en något populistisk linje erövra Helsingfors.

Under Vanhanens tid som partiordförande har Centern satsat på Helsingfors. I september 2005 fick Mari Kiviniemi ta över Paula Lehtomäkis ministerportfölj. Kiviniemi är förutom riksdagsledamot och statsminister Vanhanens före detta rådgivare bl.a. stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors och medlem i Nylands landskapsfullmäktige. Genom Laura Kolbe, som är medlem i stadsplaneringsnämnden, har Centern fått insyn och ett visst inflytande över stadsplaneringen i Helsingfors. Det förefaller uppenbart att iformationsutbytet mellan Helsingfors stadsplaneringskontor och statsministern inte bara har gått via Hannes Manninen. Det har gått rykten om att det i själva verket var statsminister som tog initiativet till Helsingfors annekteringsbeslutet. Själva idén till en annektering är naturligtvis inte Vanhanens, men Helsingfors hade inte gjort sitt annekteringsbeslut i juni ifjol om statsministern inte hade ställt sig bakom initiativet. Frågan är när Vanhanen började stöda en annektering.

I sitt anförande vid det "historiska" fullmäktigemötet den 21 juni ifjol sade Laura Kolbe enligt diskussionsprotokollet att "Helsingin keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä tukevat sekä tätä hanketta että alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen tavoitetta liittää nyt osia Länsi-Sipoosta ja Vantaan Västerkullan kiilasta Helsinkiin." Fullmäktigeledamot Kolbe lyfte alltså fram Manninens stöd eller "målsättning", men frågan är om inte det var Vanhanens stöd som var avgörande. I ett ställningstagande från samma dag säger även Centern i Helsingfors att "Helsingin Keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä tukevsvat alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk.) tavoitetta liittää osia Länsi-Sipoosta ja Vantaan Västerkullan kiilasta Helsinkiin." I sitt anförande framhöll Kolbe att "Uskomme, että päätös helpottaa myös painetta rakentaa Malmin lentokenttää, jonka säilymistä mm. ilmailukäyttöön Helsingin Keskusta on niin voimakkaasti tukenut." I partidistriktets ställningstagande heter det lika så att "Päätös helpottaa myös painetta rakentaa Malmin lentokenttää, jonka säilyttämistä muun muassa ilmailukäyttöön keskusta tukee." I sitt tal vid öppnandet av bostadsmässan i Esbo den 14 juli framhöll även Vanhanen att annekteringsbeslutet ger nya möjligheter för Malm genom att säga "Toivon ... vakavasti, että Helsingin kaupunki harkitsisi uudestaan Malmin kentän kohtaloa ja keskittäisi voimansa huomattavasti edullisempaa asuntokantaa tuottaviin Sipoon alueisiin."

Under Vanhanens besök i Borgå den 10 januari frågade Borgåbladet Vanhanen om det var han som tog initiativet till annekteringen. Vanhanen svarade "Nej, jag reagerade bara snabbt". (Se Bbl 11.1.2007 sida 4.) I intervjun i Rakennuslehti den 23 november sade Vanhanen att han fick veta om Helsingfors planer lite före ärendet gick till behandling i Helsingfors beslutfattande organ och tillade "Minulle kerrottiin Sipoon ideasta ja sanoin, että olen valmis tukemaan periaatetta." Ärendet gick till behandling i brådskande ordning först den 21 juni. Vanhanen hade i verkligheten känt till "Sibboidén" långt tidigare.

Den 4 april var Matti Vanhanen på plats då Helsingfors partidistrikt höll sitt årsmöte. I samband med årsmötet gjorde Centern i Helsingfors ett ställningstagande enligt vilket partidistriktet föreslår att Mari Kiviniemi väljs till partiets viceordförande vid Centerns partikongress i juni. Ställningstagandet publicerades liksom brukligt samma dag. Vid årsmötet antogs även ett annat ställningstagande, som dock publicerades först den 4 juni. Jag citerar ur stälningstagandet:

Tonttitarjontaa voitaisiin lisätä merkittävästi kaavoittamalla Länsi-Sipoossa sijaitsevia maa-alueita. Keskustan Helsingin piiri on valmis tukemaan esitystä Helsingin omistamien maiden liittämiseksi Helsinkiin, ellei alueen tonttitarjontaa kyetä lisäämään Helsingin ja Sipoon välisin sopimuksin.

Keskustalaisten mukaan Helsinki kykenee Sipoota paremmin kehittämään aluetta, jotta sinne saadaan riittävät palvelut ja julkiset liikenneyhteydet. Suunnittelun lähtökohtana tulee olla kaupunkimainen pientaloasuminen. Alueen rakentamisessa ympäristö- ja kulttuuriarvot on huomioitava kestävää kehitystä edistävällä tavalla.

Keskustan Helsingin piirin vuosikokouksessa oli mukana myös puolueen puheenjohtaja, pääministeri Matti Vanhanen. Hänen mukaansa asumisen ongelmat kärjistyvät nimenomaan pääkaupunkiseudulla ja kehyskunnissa.

- Ainoastaan tonttitarjontaa lisäämällä pystytään hillitsemään asumisen kustannuksia koko Helsingin seudulla. Kaupungin ja valtion tulee yhdessä huolehtia riittävästä tonttitarjonnasta, Vanhanen totesi Helsingin Keskustan vuosikokouksessa.

Centern i Helsingfors dröjde länge med att publicera sitt ställningstagande för Sibboidén, men det är anmärkningsvärt att ställningstagandet trots allt publicerades före ärendet gick till behandling i Helsingfors beslutsfattande organ. I ställningstagandet från årsmötet säger Centern i Helsingfors ännu att partidistriktet stöder en annektering "ellei alueen tonttitarjontaa kyetä lisäämään Helsingin ja Sipoon välisin sopimuksin." Kanske vilseledde Helsingforsledningen medvetet Centern och statsministern genom att hävda att Sibbo visat förhandlingsovilja. Å andra sidan vädjade kommunstyrelsen i Sibbo ännu dagen före annekteringsbeslutet om förhandlingar, vilket Centern i Helsingfors kände till. Så väl Vanhanen och Manninen som Kiviniemi och Kolbe torde läsa Helsingin Sanomat. Den 18 juni, två dagar före Helsingin Sanomat avslöjade att statsrådet stöder Helsingfors annekteringsplaner, skrev Heikki Blåfield i Helsingin Sanomat en mycket upplysande insändare där han bl.a. noterade att "Sipoossa tehdään nyt yleiskaavoitusta, mutta Helsinki ei ole ollut kiinnostunut tutustumaan eikä osallistumaan Sipoon tulevaisuuden linjauksiin." Blåfield föreslår även att Sibbo tvångsinlöser den mark som Helsingfors pantar på i Sibbo, ifall Helsingfors fortsätter att vara passiv.

Centern inte bara godtog Sibboplundringen, trots Sibbos förhandlingsvilja. Centern i Helsingfors ville ta åt sig äran för den planerade plundringen så mycket att man förrådde de hemliga planerna.

22:30
I morgåndagens Helsingin Sanomat ingår ett mycket intressant tema. Huvudartikeln har på tidningens webbplats rubriken "Kysely kaupungin päättäjille: Helsingin metropolialue näkyy yhä selkeämpänä". På webbplatsen finns även en bakgrundstext med rubriken "Näin kysely tehtiin". Kimmo Oksanen, som skrivit texterna, har även behandlat temat på sin blogg "Kaupungin hai" under rubriken "Päättäjiltä kysyttiin metropolialueesta".

Nylands miljövårdsdistrikt och Helsingfors naturskyddsförening har publicerat ett utlåtande (pdf) över Myllyniemis rapport. I utlåtandet tar man bl.a. fasta på utredningsmannens jävighet och på att en omfattande del av rapporten är kopierad från Wikipedia, vilket förklarar en del av rapportens felaktiga uppgifter. Själva rapporten betecknas, med stor fyndighet, som en pamflett. Jag älskar dylik humor!

Allianser. Den 14 oktober 2006

Politik handlar i ett demokratiskt samhälle i hög grad om kompromisser. Det gäller att finna kompromissförslag och paket av förslag, som en majoritet kan ställa sig bakom. I Sverige är det ordagrant en allians som har tagit över regeringsmakten. I Finland, var vi alltid har koalitionsregeringar, har det alltid behövts allianser mellan tegeringspartier, medan socialdemokraterna i Sverige har satsat på allianser med stödpartier, som står utanför regeringen. Emellertid har även regeringen Vanhanen i Finland skaffat sig ett stödparti utanför regeringen. I själva verket prioriterar Centern samarbetet med det största oppositionspartiet Samlingspartiet framom regeringspartnern Svenska folkpartiet. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.)

Fastän Centern gör anspråk på att vara ett centerparti mellan vänster och höger och fastän Centern i Europaparlamentet hör till den den liberala gruppen, står Samlingspartiet och Socialdemokraterna närmare varandra än Centern i många viktiga frågor. Det räcker inte med att i regeringen bilda majoritet med Sfp. Speciellt när det gäller synpunkterna på kommun- och servicestrukturreformen står regeringspartern Socialdemokratiska partiet närmare oppositionspartiet Samlingspartiet. Fastän Centern innehar kommunministerposten kan partiet inte driva partiets linje när det gäller kommunstrukturen. Samlingspartiet har liksom socialdemokraterna krävt en radikalare kommunreform än den föreslagna. Kommun- och regionminister Hannes Manninen har haft den otacksamma rollen att ansvara för en reform som inte är populär bland centerfolk.

Kommunminister Manninens agerande i fallet Sibbo har inte formellt något samband med kommunreformen. Det kan förefalla synnerligen egendomligt att minister Manninen inte bara driver igenom en kommunindelningslag som strider mot partiets linje, utan även tar ställning för en annektering som hotar den kommunala självstyrelsen, bara för att det är i Helsingfors intresse. Låt vara att Manninen även är bostadsminister vid miljöministeriet. Manninens märkliga ställningstaganden, som uppbackats av statsminister Matti Vanhanen, har föranlett spekulationer. Jag har själv spekulerat i flera olika förklaringsmöjligheter. (Se t.ex. City-Centern. Den 3 augusti 2006, Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006, Den mobbade Centern. Den 9 augusti 2006 och Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006.) Jag fortsätter att spekulera.

I Finland har vi ingen oppositionspolitik att tala om. Dels kan oppositionspartier åtminstone i vissa frågor fungera som de facto-stödpartier, dels vill de flesta partier vara med i nästa regering och riskerar därför inte att bränna några broar. Centern samarbetade helt öppet med Samlingspartiet i senaste presidentval, men även när det gäller kommunpolitiken samarbetar partierna. Efter att riksdagen mycket lamt debatterat ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen undrade Sfp:s ordförande Stefan Wallin på sin blogg om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa".

Formellt har Centerministrarna Manninen och Vanhanen i fallet Sibbo inte samarbetat med Samlingspartiet, utan med Helsingfors stad. Så väl Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som styrelseordförande Jan Vapaavuori är emellertid samlingspartister. Vapaavuri är dessutom riksdagsledamot och viceordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Vapaavuori är därtill ordförande för delegationen för Huvudstadsregionen och ordförande för Helsingforsregionens samarbetsmöte. Dessutom är samlingspartisten Tapani Mäkinen orförande för stadsstyrelsen i Vanda och ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Myllyniemi även är styrelsemedlem. Det förefaller uppenbart att Helsingfors kommit överens om sitt förslag till gränsjusteringar med den samlingspartistiske styrelseordföranden Tapani Mäkinen, men inte förhandlat med Vandas stadsdirektör Juhani Paajanen. Långt efter att statsstyrelseorföranden uttalat Vandas stöd för Helsingfors annekteringsplaner uttryckte Vandapolitiker och stadadsdirektör Juhani Paajanen sin bestörtning över att Helsingfors agerat bakom Vandas rygg samt brutit mot samarbetsavtal. (Se Att legitimera ett rån. Den 25 augusti 2006.)

I januari tog Samlingspartiet vid ett extra fullmäktigemöte, där frågor som berör kommun- och servicestrukturreformen behandlades, starkt ställning för en fussion av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Jan Vapaavuori förespråkade vid mötet att även västra Sibbo skulle anslutas till storstaden. (Se HS.) I fallet Sibbo har Samlingspartistiska politiker utnyttjat Centerns behov av att säkra goda relationer med Samlingspariet. En fussion av huvudstadsregionens städer har centerministrarna inte vågat ta ställning för, kanske speciellt för att Esbo motsäger sig en fussion (se HS), men stödet för Helsingfors planer att annektera sydvästra Sibbo borde tillfrädställa Samlingspartiet.

Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006

Sfp:s partiordörande Stefan Wallin intervjuvades igår i programmet Lördagssällskapet. Naturligtvis togs även fallet Sibbo upp. Wallin noterade att Helsingfors även i framtiden kommer att ha Sibbo som grannkommun, varför goda relationer till Sibbo borde vara i stadens intresse. Se där någonting för stadsdirektör Pajunen att tänka på! (Jämför Vinstvarning. Den 5 oktober 2006.)

Timo Kalli, som är orförande för Centerns riksdagsgrupp, gav i samma program en intressant antydan. Han noterade att Sfp är en pålitlig regeringspartner och att partiet för skärgårdens och kustområdenas del bedriver en liknande politik som Centern. Han uttryckte dock sin "egen" åsikt, enligt vilken Svenska folkpartiet i framtiden inte längre har en rätt att på språklig grund vara regeringsparti. Det är inte sökt att från uttalandet dra slutsatsen att Centern har en dold agenda när det gäller svenskans ställning. Om statsminister Vanhanens involvering i fallet Sibbo är orsak till eller verkan av denna agenda kan jag inte bedöma.

Timo Kalli gjorde samtidigt ett uttalande som visar att Centern även i frågan om Vuotos-projektet är beredd att köra över så väl lagen som miljöministern, vare sig han heter Wallin eller Enestam. I varje fall borde alla nu ha insett att Centern är villigt att ge upp det mångåriga samarbetet med Sfp. Därmed kanske det vore dags för Henrik Lax och Sfp att ifrågasätta Centerns plats i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Centern hör inte hemma i denna grupp. Ett liberalt parti låter inte diskutabla "nationella intressen" gå före lagen och individens rätt. Naturligtvis bör lagen fortgående ses över i en föränderlig värld, men i ett liberalt demokratiskt samhälle bör medborgarna kunna lita på att deras rättigheter inte hotas av skräddarsydda lagar eller undantagslagar för specifika fall .

Till sist noterar jag att Wallin på sin blogg har kommenterat remissdebatten i riksdagen om ramlagen för kommun- och servicereformen:

Intressant var att samlingspartiet kallade lagen för inget mindre än "humbug" - för att i nästa ögonblick s[t]älla sig till uppbackarna. Det var i sanning ett dubbelspel. Har man löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa?

Jag skall i ett senare inlägg återkomma till den oheliga alliansen mellan regeringspartiet Centern och oppositionspartiet Samlingspartiet.

Keskusta pettää aina. Den 21 augusti 2006

Centerns riksdagsgrupp har idag uttryckt sin tillfredställelse över regeringens kommunpolitik. Enligt partiordförande Matti Vanhanen är regeringens prestationer så starka att oppositionen inte har några vapen inför valet. Oppositionspartiet Samlingspartiet kan ju inte klaga då centerministrarna lovat allt vad Helsingfors samlingspartistiska ledning kunnat begära gällande "kommunförnyelselösningar" (kuntauudistusratkaisuja). (Se YLE Uutiset.) Istället har Centern skaffat sig en ny bitter fiende i regeringspartnern och den gamla trogna bundsförvanten Svenska folkpartiets anhängare. Dessa dagar talas det mycket illa på svenska om Centern och vissa centerministrar. Finlandssvenskarna är inte så många, men tillräckligt inflytelserika för att Centerns svek mot Sibbo, Sfp och lagligheten kan visa sig dyr. I den nuvarande regeringen är det istället för sossarna Sfp som har skäl att notera att Centern sviker. Kepu pettää aina.

Egnahemshus. Den 19 augusti 2006

När Matti Vanhanen blev satstsminister väckte han uppmärksamhet med att stanna kvar i sitt egnahemshus i Nurmijärvi, inte allt för nära Helsingfors. Medierna drev med Vanhanen och hans idealiserande av det idylliska egnahemsboendet. Vanhanens personliga egnahemsidyll sprack med hans äktenskap, men nu tycks Centern och Helsingfors stad ha funnit varandra i värnandet om egnahemsboendet. Den oheliga alliansen mellan Helsingfors och centerpartiet representeras väl av kommunminister Hannes Manninens påstående att "vanliga Helsingforsbor ska ha rätt att bo i egnahemshus utan att byta kommun." Det är alltså, om man tolkar Manninen ordagrant, de vanliga helsingforsbornas rätt att bo i egnahemshus innanför Helsingfors gränser som ger staden rätt att inkorporera sydvästra Sibbo.

Bristen på förmånliga egnahemshus innanför Helsingfors gränser är i högsta grad ett lyxproblem för de enskilda statsinvånarna och familjerna. För Helsingfors stad är folks önskan att bo i egnahemshus däremot ett ekonomiskt problem. Genom att barnfamiljer och folk med pengar flyttar till egnahemshus utanför stadens gränser förlorar staden så väl invånare som skattebetalare. Ett tiotal Helsingforsskolor är redan indragningshotade. Vid sidan av möjligheterna att förtjäna på att bebygga helsingforsägd mark är utflyttningen från staden det viktigaste motivet bakom planerna på att annektera sydvästra Sibbo. Helsingfors kan dock bevara och även öka sitt invånartal genom att bygga innanför stadens nuvarande gränser.

Att bo i egnahemshus är inte bara dyrt, det är även relativt oekologiskt, speciellt om de som bor i egnahemshuse måste pendla långa sträckor med personbil mellan hem och arbetsplats och om husen inte är anslutna till fjärrvärmenät. Genom att bygga egnahemshus tätt och nära en centralort kan man dock göra boendet mera ekologiskt. Att koncentrera hela Finlands befolkning till Helsingforsregionen är däremot inte speciellt ekologiskt. Avstånden innanför "metropolen", som man så pretentiöst nu vill kalla huvudstadsregionen, blir allt för stora. Dessutom blir trafikstockningarna med bilar som går på tomgång olidlig.

Trots att så väl Helsingfors som minister Manninen talar om egnahemshus, planerar Helsingfors att bebygga sydvästra Sibbo lika tätt som Busholmen. Hur detta skall gå ihop med lockande egnahemshusbebyggelse kan man ifrågasätta. Jämförelsen med gamla Borgå och Ekenäs är bara illvillig retorik. (Finlandssvenskarna gillar ju traditionsrika svenskspråkiga småstadsidyller.) Kanske Helsingfors låtsas att planera bygga tätt bara för att visa att Sibbo inte själv klarar av att bygga ut sydvästra Sibbo. Alternativt så vet man i Helsingfors inte riktigt vad man vill, men man måste passa på att inkorporera sydvästra Sibbo, när man nu en gång, för att citera Jan Vapaavuori, av centerministrarna erbjudits en "once in a lifetime chance, en engångschans att få statsrådets stöd". (Se Bråttom. Den 8 augusti 2006.)

Sibbo kanske inte klarar av att bebygga sydöstra Sibbo lika snabbt som Helsingfors, men det borde verkligen inte ses som ett problem. Genom att Sibbo har utvecklats långsammare än andra kommuner i huvudstadsregionen, har man här ännu kvar en värdefull reserv för framtida egnahemsbebyggelse. Att denna reserv inte allt för snabbt förbrukas borde vara i allmännt intresse, men det är kanske inte i Helsingfors kortsiktliga intresse. Minister Manninen borde vara nöjd över att han lyckats få Sibboledningen att ändra sin politik och inte känna sig provocerad. (Se Hur rädda centerministrarnas ansikten? Den 17 augusti 2006.) Det finns verkligen inte skäl att bestraffa hela kommunen för att styrelseordföranden och kommundirektören inte kunnat förutse Centerns nyckfulla politik. Folk läser ju inte minna bloggar, så ministern kunde kanske med äran i behåll nu ta tillbaka sitt stöd för Helsingfors inkorporeringsplaner. Inkorporeringen behövs ju inte längre när Sibbo går med i Nylands förbund, välkomnar metron till Östersundom och lovar bygga egnahemshus för minst 20 000 nya invånare.