Kiviniemi rättar felaktig information. Den 1 december 2013

Vid riksdagens plenum den 5 september ställde Paula Lehtomäki en muntlig fråga gällande "Kunnallisen demokratian vahvistaminen kuntaliitoksissa" ("Stärk den kommunala demokratin vid kommunsammanslagningar"). Lehtomäki frågade bl.a. "kun täällä pääkaupunkiseudulla olette päättänyt hyväksyä ja tukea kuntien väliseen yhteistyöhön perustuvaa vaihtoehtoa, niin miksi tämä malli ei kelpaa muualla Suomessa?" I en replik tillade Lehtomäki följande:

Tärkeää on mielestäni kuitenkin myös se, että te, herra pääministeri, totesitte lokakuussa 2012 kuntavaalien alla, että hallituksessa on suuri yksimielisyys siitä, ettei pakkoliitoksiin ryhdytä. Valtiovarainministeri Urpilainen, te vertasitte viime vuoden keväällä pakkoliitoksia pakkoavioliittoihin ja totesitte, että ne eivät toimi, ja vakuutitte, että SDP:n kanta ei muutu. Ja nyt hallitus on päättänyt pakkoliitoksista.

Statsminister Jyrki Katainen replikerade i sin tur med följande:

Korjataan ensinnäkin asiavirhe: Hallitus ei ole päättänyt yhdenkään kunnan pakkoliitoksesta, mutta hallitus on päättänyt, että hallitukselle tulee toimivalta tehdä myös pakkoliitoksia siinä tapauksessa, että niitä liitoksia ei muuten tapahdu. Eli tässä on aika iso ero sen takia, että aika monessa kunnassa tapahtuu vapaaehtoisesti, ja me haluamme varmistua, että nimenomaan kaupunkiseuduilla näin tapahtuu.

Möjligheten till tvångssammanslagningar behövs alltså för att tvinga fram "frivilliga" sammanslagningar. Även år 2006 hade man för avsikt att tvinga Sibbo till en "frivillig" kommundelssammanslagning, men inkorporeringen av sydvästra Sibbo blev dess värre en tvångssammanslagning. Att det handlade om en tvångssammanslagning noterade även Petteri Orpo i sitt anförande vid den aktuella diskussionen:

Ensinnäkin on ehkä hyvä aloittaa siitä, että ainut pakkoliitos, mitä on toteutettu, oli Sipoon liittäminen Helsinkiin ja sitä esitti ja tuki Matti Vanhanen.

Liksom "var eviga en gång" (se t.ex. "Pakko. Den 14 april 2012") var det Mari Kiviniemi som för Centerns del fick förklara den "felaktiga informationen" om fallet Sibbo:

Arvoisa puhemies! On sinänsä ikävää, että joutuu näitä vääriä tietoja aina, joka ikinen kerta, kun keskustellaan kunta-asioista, korjaamaan.

Edustaja Orpolle sanon, että Sipoo-asiassa oli kyse osakuntaliitoksesta, joka on lain mukaan mahdollista, ja yksikään puolue ei ole esittänyt vuosikymmeniin sitä, että osakuntaliitoksista luovuttaisiin, tai olisi vastustanut kaikkia osakuntaliitoksia, joita tässä maassa on tehty. Sellaista puoluetta ei siis löydy.

Kiviniemis anförande hittas på Riksdagens webbsändningar.

Pakko. Den 14 april 2012

I onsdags förde riksdagen remissdebatt om regeringens förslag till kommunstrukturlag (kommunindelningslag). Debatten inleddes med gruppanföranden. Tapani Mäkinen hävdade i Samlingspartiets gruppanförande att "Suurin osa väestöstä on siis hallituksen kanssa samaa mieltä: kuntauudistus tarvitaan ja niiden pohjaksi on tärkeä tehdä hyvät selvitykset." Slutsatsen bygger på finansministeriet beräkningar, enligt vilka hälften av finländarna bor i kommuner som i sina utlåtanden till finansministeriet stöder tvångsutredningar, fastän bara en en femtedel av kommunerna stöder förslaget att tvinga kommunerna att utreda kommunsammanslagningar.

Osmo Soininvaara, som höll gruppanförandet för De gröna, sade i sitt anförande angående bakgrunden till kommunreformen: "Tärkeimmäksi syyksi katsottiin kaupunkiseutujen kuntien haaskaava kilpailu varakkaista asukkaista ja voittoa tuottavista yrityksistä." När det gäller Helsingfors möjligheter att via kommunreformen förbättra sina förutsättningar att konkurrera om goda skattebetalare ser det inte ljust ut. En återstående möjlighet är att Helsinhgfors igen får en bit av Sibbos kust, för att kunna konkurrera med Esbo.

Centerns gruppanförande hölls av Tapani Tölli, som talade en hel del om tvångssammanslagningar och det komunala självstyret, fastän förslaget till ändring i kommunindelningslagen inte märkbart medför så mycket större befogenheter för statsrådet att göra tvångssammanslagningar. Tölli fick av Mikaela Nylander hård kritik för Centerns inkonsekvens. Nylander sade bl.a. följande:

Mielestäni on melkein sietämätöntä kuunnella, miten keskusta tänä päivänä käsittelee kunnallista itsemääräämisoikeutta ja käsitettä "pakko". Miksi tämä ei ollut tärkeätä enemmistölle keskustavetoisessa hallituksessa Sipoon tapauksessa? Kun muistaa keskustan argumentit - ja minä puhun nimenomaan argumenteista, joita käytettiin Sipoon tapauksessa - ja kun kuuntelee keskustaa tänä päivänä, ei voi millään uskoa, että on kyse samasta puolueesta. Ei todellakaan. Kunnia edustaja Pekkariselle, joka äänesti silloin toisin.

Mauri Pekkarinen replikerade att han inte bara röstade annorlunda än majoriteten, utan även i egenskap av föredragande minister föreslog annorlunda. I själva verket var det Jyrki Katainen som lade fram beredande tjänsteman Arto Sulonens förslag till tvångssammanslagning. Det var Mari Kiviniemi som vid onsdagens plenum fick försvara Centern mot Nylanders kritik. Argumenteringen var den samma som Kiviniemi kom med under sin tid som kommunminiser:

Silloin, kun tuo Sipoo-päätös tehtiin, samalla tavalla kuin nyt laki oli sellainen, että osakuntaliitokset ovat mahdollisia. Niitä on tehty aikaisempinakin vuosina, tehty myös edellisellä vaalikaudella muiden kuntien osalta.

I en andra replik gav Kiviniemi faktiskt även ett konkret exempel på en annan kommundelssammanslagning:

Kuten tuossa äsken totesin, niin lain mukaan tällaiset osakuntaliitokset myös pakolla ovat mahdollisia. Niitä tehtiin edellisellä vaalikaudella myös muita ja ainakin sitä edellisellä vaalikaudella myös Seinäjoen, Ilmajoen ja Peräseinäjoen osalta, eli tässä tapauksessa viime vaalikaudella toimittiin aivan samalla tavalla, ja kyse oli, niin kuin vielä kerran sanoin, osakuntaliitoksista.

 
Under föregående valperiod gjordes det faktiskt en delsammanslagning under tvång för att Kalvola skulle kunna gå samman med Tavastehus. (Se t.ex. "Behov av ändring i kommunindelningslagen. Den 29 mars 2009".) Här överskred det tvångsanslutna området dock inte gränsvärdena 10 % av landytan eller 5 % av invånarantalet, då det på det överförda området endast bodde 32 personer. Exemplet som berör Ilmajoki, Peräseinäjoki och Seinäjoki upprepade Kiviniemi ännu i en tredje replik:

Sanon nyt kolmannen kerran tämän saman asian: Lain mukaan toimittiin siinä samalla tavalla kuin toimittiin silloin, kun osa Ilmajokea liitettiin Seinäjokeen, kun Seinäjoki ja Peräseinäjoki liitettiin. Linja on ollut täysin johdonmukainen.

Riktigt så konsekvent var Centerns linje dock inte. Inte heller då det gäller kommundelssammanslagningen mellan Ilmajoki och Peräseinäjoki, som behövdes för att Seinäjoki och Peräseinäjoki skulle få en gemensam gräns, överskreds gränsvärdena på 10 % respektive 5 %, vilket hade krävt "särskilt vägande skäl" för en sammanslagning. Här är en väsentlig principiell skillnad jämfört med inkorporeringen av Östersundom. Där till togs initiativet till kommundelssammanslagningen av invånarna i området som överfördes från Ilmajoki till Peräseinäjoki. Exemplet som Kiviniemi nämnde två gånger var inte alls något exempel på tvångssammanslagning!

Även Stefan Wallin noterade Centerns linjelöshet:

Äskeiseen pieneen debattiin liittyen: Ei ole pakko käyttää niitä menetelmiä, mitä laki sallii, jos on ideologisesti, aatteellisesti sitä mieltä, että kunnallinen itsemääräämisoikeus on pyhä ja että pakkokeinoja ei saa käyttää. Jos niitä käyttää valikoidusti, niin kuin tehtiin tässä Sipoon tapauksessa, ja nyt yhtäkkiä ollaan pakkoa vastaan, niin eihän siinä mitään linjaa ole.

Nylanders och Wallins kritik av Centerns brist på konsekvens är delvis oberättigad. Centerns argument gällande Sibbofrågan motsvarade inte alls Centerns linje. Av centerns rikspolitiker är det egentligen bara Kiviniemi, Hannas Manninen och Matti Vanhanen som talade för en inkorporering av sydvästra Sibbo. De gjorde det inte för att de tyckte att det var en bra idé i sig, utan för att de var pressade att se till att inkorporeringen förverkligades, så som Manninen och Vanhanen hade lovat i samband med förhandlingarna om den förra kommunreformen KSSR (Paras). Det gällde att förverkliga en kommunreform utan tvångssammanslagningar av hela kommuner, vilket man trodde att Samlingspartiet och SDP ville ha.

Under de föregående regeringarna var de centrala centerministerarna inte bara tvungna att driva igenom inkorporeringen av Östersundom. I samband med Paras-reformen var Cenetrn även piskad att visa att kommunsammanslagningar kan fås till stånd utan tvång (frånsett delsammanslagningar): Varje (frivillig) sammanslagning var därför på sätt och vis en framgång för Centern. Stödet av sammanslagningar visar sig nu ha varit förgäves, då Paras-reformen övergetts och regeringens förslag till ny kommunindelningslag i sig trots allt just inte erbjuder nya möjligheter till tvångssammanslagningar. Istället har Centern nu svårt att kritisera den nya kommunreformen utan att kritiken vänder sig mot Centern själv.

Kommunstrukturlagen erbjuder direkt möjlighet till tvångssammanslagningar endast då "ändringen behövs för att trygga den lagstadgade servicen för invånarna i den kommun som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning". Med den nuvarande regeringens linje kan antalet kommuner som "befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning" öka avsevärt, men regeringen torde även planera andra medel för att tvinga samman kommuner. Dörändrngar i stadsandelar och SOTE-refomen med anvarskommuner innebär endast indirekt tvång, men en särskild lag för metropolområdet kan inbegripa direkt tvång. Dessutom kan regeringen bereda förslag till särskilda lagar om sammanslagningar av enskilda kommuner mot de berörda kommunernas vila.

Motvind. Den 10 juni 2012

Hbl 9.6 2012 s 16

Detta veckoslut lämnar två relativt centrala aktörer i fallet Sibbo sina positioner som partiordföranden: Mari Kiviniemi och Stefan Walin. Kiviniemi har på denna blogg fått ett ehget sammanfattande inlägg, "Arkiverat: Mari Kiviniemi. Den 8 augusti 2009" och en egen etikett, Kiviniemi. Om Wallins roll i fallet Sibbo har jag skrivit bl.a. i inläggen "Wallins blogg. Den 26 april 2008", "Wallin. Den 22 maj 2008"
 och "Konklav. Den 20 juni 2009".

Iedarartikeln "Hövding i motvind" och illustrationen till ledaren (se ovan) i gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet nämns "Sibboannekteringen" i summeringen av Wallins tid som partiordförande. Jag återger de inledande raderna i ledaren:

Stefan Wallins sex år som ordförande för Svenska folkpartiet har präglats av en allt hårdare motvind i arbetet för ett svenskt och tvåspråkigt Finland. Samhällsutvecklingen har på alla områden lett till ett hårdare klimat vilket drabbar också det svenska och tvåspråkiga i vårt land.
Under Wallins tid har SFP varit tvunget att bland annat tackla Sibboannekteringen, Karlebys plats i den statliga förvaltningen, reformen av valkretsindelningen i riksdagsval och Dragsviks framtid.

Yle publiceradei tisdags en nyhet med rubriken "Metropolialueelle oma kuntaselvitys". Nyhetstexten uttrycker väl Jussi Pajunens karaktärsroll:

Pajusen mielestä pääkaupunkiseudulle tarvitaan ulkopuolinen selvitysmies tutkimaan yhden suurkunnan mahdollisuutta.

Hänen mukaansa pääkaupunkiseudun yhtä kuntaa on koitettu muodostaa jo kahdeksan vuotta, mutta varsinaista selvitystä asiasta ei ole voitu tehdä Espoon ja Vantaan vastahakoisuuden vuoksi.

Espoon kaupunginjohtaja Jukka Mäkelä on tyytyväinen, että metropolihallinto selvitetään. Mäkelä ei kuitenkaan ole valmis kuntaliitosselvitykseen, koska Helsinki on ajanut liitosta niin voimakkaasti. Hänen mukaansa asia vaikuttaa liian etukäteen päätetyltä.

Det är av väsentlig betydelse för fallet Sibbo att Helsingfors och Pajunen redan för åtta år sedan, inför och i samband med den förra kommunreformen (Paras, KSSR) ställde krav på en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Kravet uppfylldes inte, men istället fick Helsingfors sydvästra Sibbo. Märkligt nog lyckades man långt dölja kopplingen till överenskommelsen om KSSR.

Centerns överlevnadskamp. Den 18 december 2010

Den senaste tiden har två debattämnen föranlett heta diskussioner i finlandssvenska medier: metropolpolitiken och tvångssvenskan. Här har man även inom Sfp varit splittrad och kommit med hätsk intern kritik. En märklig men relativt väl dold gemensam faktor bakom metropolpolitiken och den senaste tidens angrepp mot svenskan är Centerns förändrade taktik. I stora och viktiga frågor har Centern och Sfp i årtionden varit på samma linje. Även i frågor där man haft olika intressen har man som en följd av samarbete och förhandlingar stött varandra. Mari Kiviniemi, som förtjänar erkännande för sin goda svenska, för en helt annan politik. Hon verkar inte det minsta bry sig om relationerna till Svenska folkpartiet, fastän partiet är koalitionspartner i regeringen Kiviniemi.

Det var dock inte Kiviniemi, utan Hannes Manninen och Matti Vanhanen som med stöd av Timo Kalli som var pionjärer för Centerns nya politik år 2006. Centerns nya politik inleddes med lösningen på Sibbofrågan, men även i denna fråga försökte Centern länge samarbeta med Sfp. Då man inte hittade en lösning som kunde godkännas av båda parterna valde Centern att köra över Sfp, fastän Sfp torde ha varit nog så samarbetsvillig i frågan. Istället ingick Centern en mycket märklig allians med Helsingfors, som kom att visa sig bli en fungerande maktkonstellation.


I sig är metropolpolitiken på lång sikt skadlig för så väl Centern som Sfp. På kort sikt erbjöd dock samarbetet med Helsingforspolitikerna en möjlighet för Centern att befästa partiets vitala intressen då det gäller kommunernas självbestämmanderätt. Genom att ge efter för vissa av Helsingforspolitikernas krav behövdes kommunindelningslagen i varje fall inte skrivas om bara för att möjliggöra Helsingfors anspråk.


Metropopolitiken kan ses som ett uttryck för Centerns överlevnadskamp. (Se Yles artikel "Mysgubben Rosenberg: Wallin är en gnällponke", varifrån citatet ovan är hämtat.)När Manninen, Vanhanen och Kiviniemi en gång mera eller mindre tvingades att köra över Sfp i Sibbofrågan valde man att fortsätta att ta ut allt som det finns i en politik som går ut på att köra över svenska intressen.


Statsminister Mari Kiviniemis påhopp på svenskan har naturligtvis inte i sig någonting med fallet Sibbo att skaffa. Här har Kiviniemi inte heller några behov av en vendetta. Utan fallet Sibbo och metropolpolitiken skulle Centerns ordförande dock knappast komma med sådana uttalanden som Kiviniemi gjort. Utan fallet Sibbo och metropolpolitiken skulle statsministern och Centerns ordförande inte heller heta Mari Kiviniemi.

Kiviniemis regering. Den 14 juni 2010

Efter valet av Mari Kiviniemi till ny ordförande för Centern har Arbetarbladet publicerat en kolumn av Jacob Söderman med rubriken "Kan SFP gå med i Kiviniemis regering?". Jag återger här de inledande raderna.

Centerns partikongress utsåg Mari Kiviniemi till partiets ordförande. Snart blir hon statsminister för en ny regering. Det kan bli förändringar på ministerposterna och den måste ha ett nytt regeringsprogram. Två saker gör det betänkligt för SFP att medverka i den nya regeringen.

Kiviniemi gick i tiden ut mot Sibbosvenskarna inför Helsingfors illa motiverade tvångsinkorporering av Sibbo. Därtill har hon hänsynslöst drivit på att Karleby-svenskarna skall lösgöras från det svenska Österbotten och underställas regionförvaltningsbyrån och näringslivsbyrån i Uleåborg.
Detta trots att grundlagsutskottet och JK har uttalat sig för det södra alternativet.

Frågan om Karlebys orientering är liksom Sibbofrågan intressant även ur ett principiellt perspektiv. Igen handlar det om lagens tyngd och regeringens möjligheter att köra över lagen. I sin insändarartikel "Bästa alternativet bör avgöra ödet" i Hbl den 11 maj hittar Söderman en liten koppling mellan Karlebyfrågan och Sibbo:

Den pågående manövern för det norra alternativet låter påskina ett intresse för svensk service. Hade man verkligen velat garantera en god svensk service skulle man säkert ha börjat med utnämningen av överdirektören vid regionförvaltningsverket i Uleåborg. Man hade möjlighet att välja den tvåspråkige Markku Luoma, kommundirektör i Sibbo och tidigare kanslichef vid Vasa länsstyrelse och med en framgångsrik karriär som tjänsteman

I stället valde man Terttu Savolainen, med politiska meriter från Centerns partikansli och som bland annat varit statssekreterare för minister Kiviniemi. Hur statsrådet kunde förbigå Luoma är oförklarligt, men det visar vilka de verkliga intentionerna är - att tillvarata ett partis intressen.

Den 22 december gav FNB ut en notis enligt vilken Markku Luoma utnämnd till överdirektör för Regionförvaltningsverket i västra och inre Finland, men enligt statsrådets pressmeddelande från samma dag valdes Jorma Pitkämäki till tjänsten.

Opportunism. Den 13 juni 2010

Min blogg är ingen moraliskt uppbygglig läsning. Studiet i fallet Sibbo handlar om hur mygel, fusk, lögn, förtal och opportunism lönar sig och belönas. Själv har jag i fallet Sibbo förvarat förlorarna, eller de som kom att bli förlorare. Sibbo förlorar Östersundom, Östra Nylands förbund slås samman med Nylands förbund, Sfp körs över och förlorar sina maktpositioner. I samtliga rättsprocesser har jag stått på den förlorande partens sida. De vars korruption, mygel och fusk jag har försökt avslöja och uppmärksamma har varit betydligt framgångsrikare. Jan Vapaavuori och Mari Kiviniemi blev ministrar som en direkt följd av fallet Sibbo, Mika Rossi blev statsministerns rådgivare och senare kommunministerns politiska statssekreterare, Risto Rautava blev ny stadsstyrelseordförande i Helsingfors, Otto Lehtipuu blev ny stadsfullmäktigeordförande, Kari Prättälä belönades med uppdrag på finansministeriets kommunavdelning, Arto Sulonen valdes till ny direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet.

Det heter att historien skrivs av segrarna och det torde även gälla i fallet Sibbo. Historieskrivare är liksom journalister och tjänstemän ofta opportunister som ställer in sig eller bara anpassar sig till uppdragsgivarens förväntningar. Troligtvis kommer min blogg att glömmas och negligeras. I bästa fall avfärdas mitt studium i fallet Sibbo som en konspirationsteori i mängden av konspirationsteorier, som det finns i överflöd av på nätet. Konspirationsteoretiker har för övrigt en tendens att stämplas som bittra förlorare, som kanske hoppats på inflytande, men som får nöja sig med att dela sin kritik med andra förlorare i samhällets marginaler.

Om Mauri Pekkarinen valts till ny ordförande för Centern, hade Finland fått en statsminister som inte varit införstådd i metropolpolitikens kärna, att Helsingfors gynnas på bekostnad av grannkommunerna och andra städer i utbyte mot att Helsingforspolitikerna (och Jyrki Katainen) stöder Centerns krav i kommunreformen. Vad valet av Pekkarinen hade betytt för synen på metropolpolitiken och fallet Sibbo får vi aldrig veta. Mari Kiviniemi är i egenskap av kommunminister en inkarnation av metropolpolitiken och den oheliga alliansen mellan Centerledningen och Helsingfors.



Jag kan inte förneka att det känns olustigt att se Kiviniemi väljas till ny ordförande för Centern. Följande steg är kanske att Mika Rossi (se "Medborgarinflytande och kommunal demokrati. Den 23 oktober 2008" och "Sudetområde. Den 6 januari 201o") blir ny kommunminister. Men jag är ändå inte enbart missnöjd över partikongressens val. Valet av Kiviniemi var kanske den enda möjligheten för Centern att sitta med i regeringen efter nyval. Jag bävar vid tanken på vad som kunde hända med kommunerna i Finland, ifall Centern inte sitter med i regeringen då Paras-ramlagen upphör att gälla.



Kanske var majoriteten av delegaterna på partikongressen i Lahtis realistiska nog att inse den nakna sanningen att Kiviniemi var partiets enda chans att förbli salongsfähigt och hålla sig kvar i makten. Detta är kanske ändå att överskatta delegaterna. Men det faktum att metropolpolitikern Mari Kiviniemi valdes till ordförande kräver en förklaring. Senaste gång dög hon inte ens som viceordförande.

Medierna i söder har under våren gång på gång överdrivit Kiviniemis möjligheter att väljas till ordförande. Positiva prognoser har emellertid en tendens att bli självuppfyllande. När kongressen i Lahtis närmade sig och Kiviniemis understöd föreföll öka uttryckte allt flera centrala opinionsbildare sitt stöd för Kiviniemi. Väljare tenderar i allmänna val att rösta på partier och kandidater som har vind i seglet och förutspås bli vinnare, men inom ett parti handlar det även om att gynna sina egna möjligheter genom att satsa på rätt häst. Även detta är en form av opportunism.

Valet av Kiviniemi tolkades som ett steg mot förnyelse. Kiviniemi är inte nödvändigtvis mera korrumperad än övriga kandidater i ordförandevalet, men så mycket förnyelse torde hon inte föra med sig. Kiviniemi var ursprungligen Matti Vanhanens ekonomiska rådgivare och hennes politiska karriär är helt beroende av att hon backats upp av Vanhanen. När det gäller metropolpolitiken i allmänhet och Sibbofrågan i synnerhet är Kiviniemi en av Vanhanens få betrodda.

Allians. Den 23 december 2009

Månne inte Matti Vanhanens beslut att inte fortsätta som ordförande för Centern var klart för en månad sedan då Mari Kiviniemi i en intervju för FNB sade sig vara beredd att ta emot nya utmaningar och antydde att hon är beredd att bli statsminister. (Se "Metropolförvaltning. Den 24 november 2009".) Kivinimi kom med sitt uttalande en dryg månad efter att Yle först sänt programmet om Nuorisosäätiö och plankorna och Vanhanen ett par dagar senare konstaterat att "Asemani on vahvempi kuin koskaan." Kiviniemi har föga stöd inom Centern, men Samlingspartiets och Helsingforspartiet skulle knappast acceptera någon annan av de nuvarande centerministrarna som statsminister.

När Vanhanen föst blev försvarsminister i Anneli Jäätteenmäkis regering och strax där efter själv blev statsminister profilerade han sig minsann inte som speciellt Helsingforsvänlig. Tvärtom. "Metropolpolitiken" fick sin början först i samband med kommunreformen. Utan en överenskommelse om KSSR hade Matti Vanhanen knappast suttit kvar som statsminister, åtminstone inte efter riksdagsvalet. Regeringe Vanhanen II baserar sig på en mycket märklig allians mellan Helsingforspolitiker och Centern. Denna allians var delvis en nödvändighet efter att den förra gereingen inte hann ta beslutet i Sibbofråga. Samtidigt innebar denna allians en möjlighet för Vanhanen att fortsätta som statsminister. Genom att Vanhanen satt kvar och Centern fick behålla kommunministerns portfölj kunde kommunreformen fortsättas utan några tvångssammanslagningar av hela kommuner. Samtidigt fick Helisingfors Östersundom, så som Vanhanen lovat. Till metropolpolitikens frukter kan även räknas Aalto-universitetet, Ringbanan och Västmetron. (Jyrki Katainen och Kuopioregionen har naturligtvis även fått sitt.)

Alliansen mellan Centern och Helsingfors har varit möjlig delvis tack vara Vanhanens tjänstemannaaktiga ledarstil. I regeringen Vanhanen II har dock Kiviniemi innehaft en nyckelroll i alliansen. Hur man skall lyckas få Cenetrns delegater att välja henne till partiordförande vet jag inte.

Vanhanen motiverade tidpunkten för sitt meddelande med att "Inte ens journalister har mage att försöka nå någon under helgerna." Indirekt har Vanhanen dock stört mångas julledighet. En som blivit störd under sin ledighet är Mika Rossi. Han kan hoppas på att bli ny kommunminister, ifall den posten skulle bli ledig i sommar. (Se "Medborgarinflytande och kommunal demokrati. Den 23 oktober 2008".)

Arkiverat: Mari Kiviniemi. Den 8 augusti 2009

nyckelord: Kiviniemi

När det begav sig år 2006 var Mari Kiviniemi utrikeshandels och utvecklingsminister Paula Lehtomäkis moderskapsvikarie. Före det var Kiviniemi statsminister Matti Vanhanens ekonomipolitiska rådgivare. Kiviniemi var alltså Vanhanens förtrodda och en länk mellan Vanhanen och Centern i Helsingfors, som i fallet Sibbo undantagsvis hade ett visst politiskt inflytande. Tack vare Kiviniemi fanns det tre centerministrar som var invigda i fallet Sibbo. Tack vare att Kiviniemi var viceordförande för Centern kunde hon även uttala sig i partiets namn och uttala "Centerns" stöd för en inkorporering. Vid senaste partikonferens fick Kiviniemi inte fortsatt förtroende som viceordförande, men istället efterträder hon Hannes Maninen som kommunminister. För den posten behövdes det en minister som hade Vanhanens förtroende och som kunde bevaka så väl Helsingfors som Centerns intressen i kommunreformen. Det torde inte ha funnits många tänkbara kandidater, som var insatta i kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om KSSR.

Exakt vilken Kiviniemis inofficiella roll varit i inrikesministeriets (Arto Sulonens) beredning av Sibbofrågan kommer kanske aldrig att klarläggas. Hennes tänkta roll då valet skulle stå mellan alternativen Helsingfors förslag på 5 000 hektar och utredningsmannens förslag på 3 000 hektar är det lättare att spekulera över. Ännu dagen efter att utredningsman Pekka Myllyniemis förslag hade offentliggjorts publicerade Centerns partikansli i Kiviniemis namn ett pressmeddelande där Kiviniemi sade följande:

Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri, jotta tässä ikuisuuskysymyksessä päästiin eteenpäin. Keskustan tavoitteena on, että nykyinen hallitus päättää asiasta, kun selvitysmiehen esitys on nyt valmistunut. Parasta olisi, että liitos tapahtuisi Helsingin esittämässä alkuperäisessä laajuudessa.

Pressmeddelandet var så klumpigt formulerat att Kiviniemi på sina egna webbsidor något ändrade på texten. Texten nedan är ur den ursprungliga versionen.

Flera tidningar har idag publicerat FNB:s artikel om skador och faror som farleden till Nordsjö hamn föranleder. Ur Helsingfors synvinkel är det lite förargligt att farleden fortfarande huvudsakligen ligger i Sibbo, vilket framgår ur kartbilden som publicerats i dagens nummer av Borgåbladet.

Väktare. Den 21 junni 2009

Efter ministergruppen Halkes beslutet i Karlebyfrågan är det många finlandssvenskar som uttryckt sitt förakt mot den ansvarige ministern Mari Kiviniemi. Det talas rent av om en konspiration mot Svenskfinland, men personligen ser jag här ingen konspiration. Kiviniemi kan inte bara bevaka "Metropolens" intressen, utan måste även driva Centerns maktpolitiska intressen. Liksom i Sibbofrågan är det igen de finlandssvenska intressena som offras. Kiviniemi förefaller vara totalt likgiltig till hur förvaltningsstrukturerna påverkar svenska språkets ställning, men kanske hon bara är pressad att prioritera strukturer som gynnar Centern - som motvikt till hennes (och Matti Vanhanens) fjäskande för Helsingfors.
Enligt min bedömning utnämndes Mari Kiviniemi till förvaltnings- och kommunminister i första hand för att garantera att kommunreformen och Sibboannekteringen förverkligades enligt överenskommelse. Det finns naturligtvis andra förklaringar till varför just Kiviniemi blev kommunminister eller varför Kiviniemi blev just kommunminister. Pole-Kuntatieto Oy, som är ett dotterbolag till Kunnallisalan kehittämissäätiö, ger ut tidskriften Polemiikki fyra gånger om året. I nummer 1/2007 ingår en artikel med rubriken "Uusi kuntaministeri - Rahakirstun vartija". Den relativt långa artikeln avslutas med ett avsnitt med rubriken "Sipoosta suu supussa". Jag återger här de sista raderna:

Kaupunginvaltuutettuna Kiviniemi on tukenut vahvasti Sipoon alueiden liittämistä Helsinkiin.

– Ministerinä olen asiassa esteellinen. En voi antaa asiasta toimeksiantoja tai äänestää siitä valtioneuvostossa. En edes keskustele Sipoo-kysymyksestä alaisteni kanssa, hän naurahtaa.

Månne ändå inte väktaren Kiviniemi hade fått även andra vaktuppgifter än att övervaka penningkistan?

Fallet Sibbo

Regionalpolitik. Den 26 maj 2009

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Keskusta tyrmää kokoomuskritiikin metropolipolitiikan laiminlyönnistä". I artikeln upprepas Mari Kiviniemis eller Centerns påstående att inkorporerimngen av Sibbo och hela metropolpolitiken är Centerns förtjänst. Kiviniemi har nog aldrig uttalat satsen som partikontoret, med Kiviniemis godkännande, satt i hennes mun. FNB har även publicerat en notis på engelska med rubriken "Finland's Kiviniemi and Vapaavuori trade blows over decentralisation". Jag citerar ur notisen:

In a swift rebuttal, Ms Kiviniemi said the Centre party had introduced metropolitan policy in Finland and carried it forward with vigour.

She went on to claim credit on behalf of her party for the Aalto University, the annexation of a slice of Sipoo by Helsinki, the western underground extension, the Vantaa orbital railway and the transfer of the EU's chemicals agency from Brussels to Helsinki.

Det är i linje med Centerns EU-valkampanj att lyfta fram "utlokaliseringen" av kemikaliebyrån till Helsingfors. Det ät pekkarointia och urhoutta på europiesk nivå. Vanligen är kampen mellan Helsingfors och "landskapens" intressen ett nollsummespel, men just annekteringen av sydvästra Sibbo är liksom utlokaliseringen kemikaliebyrån ett undantag där Helsingfors gynnades utan att regionalpolitiken blev lidande.

Helsingin sanomat har idag även publicerat en insändarartikel av Miljövårdsrådet Olli Paasivirta. Jag citerar ur artikeln, som har rubriken "Metropolirakentamista on rajoitettava ":

Käsitys pääkaupunkiseudun lisärakentamisen mahdollisuudesta on jo vuosia osoittautunut virheelliseksi. Lisäasutuksen haitat ovat nähtävissä sekä aineettomien ympäristö- että yhteiskunnan palveluiden tukkeutumisina.

Tästä huolimatta edelleen esitetään ajatuksia kuntien velvoittamisesta tuottaa lisää asuntoja.

Yksi harhaanjohtava ilmentymä on valtion (lue: asuntoministeri Jan Vapaavuoren) ja alueen neljäntoista kunnan allekirjoittama poliittinen julistus asuntotuotannon tavoitteista (HS 23. 5.).

Vaikka kuinka toisin väitetään, sopimus ei ole lakiin perustumattomana sitova. Se voi korkeintaan antaa suuntaviivoja yhden yhteiskunnallisen näkemyksen toiveista.

Fallet Sibbo

Centerns förtjänst. Den 25 maj 2009

Centern har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Hallinto- ja kuntaministeri Mari Kiviniemi: Keskusta on aloittanut suomalaisen metropolipolitiikan – kannattaako Kokoomus alueellistamista? 25.5.2009". Pressmeddelandet är ett svar på Jan Vapaavuoris (saml.) uttalande i en artikel med rubriken "Vapaavuori: Pyhä alueellistaminen ei saa ajaa kaiken muun yli" ("Asuntoministeri Vapaavuori: Alueellistamisesta tullut pyhä hanke") i dagens nummer av Helsingin sanomat. Senare idag har tidningen publicerat en artikel med rubriken "Kiviniemi tyrmää kritiikin: 'Keskusta toi metropolipolitiikan Suomeen'". I artikeln citeras det ur pressmeddelandet. Jag citerar vidare:

"Keskusta on sekä Vanhasen ykkösen että kakkosen aikana tuonut Suomeen metropolipolitiikan ja vienyt sitä tarmokkaasti eteenpäin. Aalto-yliopisto, Sipoon alueliitos, länsimetro, kehärata, kemikaaliviraston alueellistaminen Brysselistä Helsinkiin, ovat kaikki tehty pääministeri Matti Vanhasen ja keskustan vedolla", Kiviniemi listaa.

Minister Kiviniemi har rätt. Aldrig förut har Helsingforspolitiker lyckats pressa en statsminister så mycket som under regeringarna Vanhanen I och II. Det är skäl att samtliga av Kiviniemi nämna projekt varit eftergifter för Helsingfors krav, inte huvudstadsregionen. Det var Gelsingfors som krävde metro till Esbo, medan Esbopolitikerna tvekade. Ett centralt syfte med Aalto-universitetet är att etrövra Tekniska högskolan tillbaka till Helsingfors. Regeringen Vanhanen I lovade finansiera Ringabanan i utbyte mot att Vanda avstod Västerkullakilen till Helsingfors. I fjol överlämnade Jussi Pajunen Helsingforsmedaljen i guld åt Matti Vanhanen för hans stöd av annekteringen av sydvästra och hans insatser för Kemikalieverket. (Se "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008" och "Helsingfors partner. Den 6 augusti 2008".) Vad Kiviniemi inte nämner, men vad även Vapaavuoro bör veta, är att regionaliseringen och speciellt flyttningen av Läkemedelsverket var ett villkor för metropolpolitiken i allmänhet och inkorporeringen i synnerhet.

Fallet Sibbo

Behov av ändring i kommunindelningslagen. Den 29 mars 2009

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår ett ledarstick med rubriken "Kuntajakolain muutos tulee tarpeeseen". Jag citerar ur ledarartikeln:

>>Nykyisen lain tai sen tulkinnan eräitä byrokraattisuuksia karsitaan. Enää tuskin tarvitsee perustaa kapeita käytäviä yhdistämään liittyviä kuntia, kuten Hämeenlinnan seudulla tehtiin. Vastaavasti Sipoon osan liittäminen Helsinkiin edellytti maakiilaa Vantaalta.

Sipoon ja Helsingin korvausriitojen ei tulevien säännösten mukaan olisi tarvinnut mennä oikeusistuimeen, vaan olisi voitu käyttää uutta kevyempää välitysmenettelyä.

Lainvalmistelun lähtökohdaksi oli annettu kuntaliitosten vapaaehtoisuus.<<

Ledarskribenten antyder att den så kallade Västekullakilen anslöts till Helsingfors för att den nuvarande kommunindelningslagen förutsätter att en kommun består av ett sammanhängande område. Inkorporeringen av Västerkullakilen motiveras dock inte bara av lagen. Utan en gemensam landgräns skulle det allt för tydligt ha framgått att inkorporeringen av Östersundom handlade om rena kolonialismen.

Det finns minsann ett behov av en ny kommunindelningslag och det är i högsta grad fallet Sibbo som framkallat det behovet. Och det handlar inte bara om erfarenheter i den nuvarande lagen som uppenbarats i samband med inkorporeringen av Östersundom. HFD:s avgörande i fallet Sibbo betyder enligt flera experter att den nuvarande kommunindelningslagen punkterats. Utan inkorporeringen av Västerkullakilen hade inkorporeringen av en "korridor" av Hattula knappats varit möjligt. (Se "Hattula. Den 27 december 2008".) Jag finner det intressant och anmärkningsvärt att finansministeriet i samband med inkorporeringen av 28 kvadratkilometer av Hattula noterar att beslutet inte kommer att ge upphov till ett prejudikat, emedan man kommer att förnya kommunindelningslagen. Logiken verkar vara att ministeriets (ny)tolkning av lagen automatiskt blir ett prejudikat, som vid behov välsignas av HFD. Trots alla förnekanden om att fallet Sibbo skulle bli ett prejudikat, så är det just vad det blivit. Inte minst därför måste kommunindelningslagen nu förnyas.

Trots att hela 2 760 hektar av Hattula, om än mindre än 10 % av kommunen, vid årsskiftet mot Hattulas vilja anslöts till Tavastehus, för att den nya staden skulle bilda ett "sammanhängande" område, är korridoren mellan de tidigare kommunerna Renko och Kalvo på minst tre ställen under 50 meter bred! Inte heller finns det några vägförbindelser genom korridoren. Se här ministeriets tolkning av ett sammanhängande område! (En del aven aktuella korridoren kan ses på kartorna ovan.)

Den nuvarande kommunindelningslagen ger, eller borde ha gett, ett skydd mot allt för stora ändringar i kommunindelningslagen mot en berörd kommuns vilja. Gränserna på 10 % av landytan eller 5 % av befolkningen är objektiva kriterier som är svåra att bryta mot. I fallet Sibbo utnyttjades möjligheterna att överskrida gränserna då särskilt vägande käl föreligger. Samtidigt förlorade gränserna sin betydelse. Enligt det nya förslaget till kommunindelningslag är kommunernas rättssäkerhet även de jure beroende av ministeriets eller statsrådets subjektiva bedömning i enskilda fall. I sitt tal "Ministeri Kiviniemi kuntajakolakityöryhmän muistion luovutustilaisuudessa", som kommunministern höll den 25 mars i samband med kommunindelningslagarbetsgruppens överlämnande av sitt förslag, förbegick Kiviniemi flera väsentliga aspekter av lagförslaget, men hon noterade att man föreslår att de ovannämnda gränserna för kommundelssammanslagningar slopas. Jag citerar ur talet:

>>Työryhmä ehdottaa kuntajaon muuttamisen edellytyksiä osin täsmennettäväksi. Ehdotetut täsmennykset perustuvat lain soveltamisessa käytännössä havaittuihin ongelmiin. Esimerkiksi kunnat voisivat kuntajakoselvittäjän ehdotuksesta yhdistyä poikkeuksellisesti myös niissä tilanteissa, joissa yhdistyvillä kunnilla ei ole yhteistä maarajaa. Yhteisen maarajan vaatimuksesta poikkeaminen olisi mahdollista silloin, kun riittävän painavat toiminnalliset perusteet puoltavat kuntien yhdistymistä.

Kunnan osaa koskevissa kuntajaon muutoksissa ehdotetaan luovuttavaksi kaavamaisista alueen asukasmäärää ja pinta-alaa koskevista prosenttirajoista niissä tilanteissa, joissa kunnan valtuusto vastustaa siirtoa. Päätöstä tehtäessä otettaisiin nykyistä paremmin huomioon muutoksen todellinen merkitys kyseisille kunnille. Vähäisiä ja alueen kehittämisen edellyttämiä aluesiirtoja kuntien välillä voitaisiin vastaisuudessakin tehdä vastoin kunnan valtuuston tahtoa, kunhan muutos ei merkittävästi heikennä kunnan toimintakykyä ja edellytyksiä vastata palvelujen järjestämisestä ja rahoituksesta.

Ehdotukset tarjoavat uusia ratkaisumalleja kuntajaon muutosprosessiin liittyvien ristiriitaisten intressien yhteensovittamiseen. Tästä voi mainita esimerkkinä uuden välitysmenettelyn, jota työryhmä ehdottaa kunnan osan siirtämiseen liittyvän taloudellisen selvityksen tekemiseen.<<

Yle har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Fusion med Vanda dyr för Helsingfors".

Fallet Sibbo

Skiljeförfarande. Den 26 mars 2009

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Ministeri Kiviniemi karsastaa niskoittelevien kuntien liitoksia". Jag återger här början och slutet på artikeln:

>>Valtiovarainministeriötä vastaan niskoittelevia kuntia ei tulla pakottamaan kuntaliitoksiin, vaikka hallitukselle onkin kirjoitettu valmiiksi pakkoliitokset mahdollistavat lakipykälät. ...

Kiviniemelle keskiviikkona luovutetun lakiehdotuksen mukaan kuntaliitoksen valmistelua ja päätöksentekoa yksinkertaistetaan. Vastedes kunnat voisivat myös liittyä yhteen, vaikka niillä ei ole yhtenäistä maarajaa.

Näin vältyttäisiin kuntaliitosten ulkopuolelle jättäytyvien kuntien silpomiselta. Esimerkiksi uutta Hämeenlinnaa luotaessa Hattulan kunnasta jouduttiin nappaamaan siivu "napanuoraksi" Kalvolan ja Hämeenlinnan välille.

Helsingin ja Sipoon rajakiistojen kaltaisia riitoja pyritään vastedes helpottamaan sillä, että alueliitoksiin liittyvät omaisuusriidat puitaisiin välimiesmenettelyllä. Näin voitaisiin välttää pitkät oikeusprosessit.<<

Jag vill passa på att notera att Helsingin uutisets ledarskribent i sin ledare "Välitysmies aukaisi portit" benämnde kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi väitysmies. (Se "Avtackningar. Den 6 december 2006".) Innehålet i Helsingin Sanomats artikel motsvarar långt FNB:s notis "Kiviniemi: Kriisikuntia ei pidä pakottaa yhteen", som jag kommenterade i gårdagens blogginlägg "Vandas sak är Sibbos. Den 25 mars 2009". Om fallet Hattula har jag skrivit i inläggen "Inget nytt Sibbo. Den 7 september 2007" och "Hattula. Den 27 december 2008". En intressant fråga att spektulera om är om inkorporeringen av "Västerkullakilen" hade behöfts för att ansluta Östersundom till Helsingfors, ifall den föreslagna kommunindelningslagen hade varit i kraft när det begav sig.

Fallet Sibbo

Helsingforsministrar. Den 9 februari 2009

I en artikel i senaste nummer av Sipoon Sanomat noteras det att Helsingfors-skyltarna inte gillas i inkorporeringsområdet. Förutom att skyltar har tagits ner från Nya Borgåvägen och Sottungsbyvägen har skylten vid Knutersvägen svärtats, kan tidningen berätta. Eftersom jag hade vägarna förbi på passade jag på veckoslutet på att ta en bild av den nedklottrade skylten. (Se ovan.)

Jävfrågan i fallet Sibbo diskuterades till lust och leda i medierna våren 2007, men av flera skäl finns det anledning att ta upp frågan om ministrernas jäv på nytt. Att ministrarna Mari Kiviniemi, Tuija Brax och Sari Sarkomaa jävade sig, fastän Matti Vanhanen inte ansåg jävig att deltaga i statsrådets Sibbobeslut, kan jag inte finna någon acceptabel förklaring till. Av någon anledning ansågs Vanhanens deltagande i beslutet så viktigt att man riskerade hela beslutet med att pressa statsministern till att deltaga i beslutet. Sarkomaa hade i Helsingfors stadsfullmäktige röstat för helsingfors initiativ till en änndring i kommunindelningen, men i övrigt verkar den föredetta undervisningsministern vara oskyldig som ett barn när det gäller fallet Sibbo. Jag har tidigare påtalat detta i mitt blogginlägg "Manipulering. Den 21 april 2007", där jag citerade ur Sarkomaas rundbrev "Sari Sarkomaan kuukausikirje Helsingissä 22.6.2006". I månadsberevet, som är skrivet dagen efter helsingfors stadsfullmäktige tog sitt initiativ, ger Sarkomaa de ursprungliga motiveringarna till statrådets beslut, som gällde bostadsläget i huvudstadsregionen. Jag citerar:

>>Kevätkauden viimeinen kaupunginvaltuusto istui yömyöhään. Kokous oli historiallinen, sillä teimme päätöksen esittää valtioneuvostolle, että osa Sipoota liitettäisiin Helsinkiin. Asia on äärimmäisen tärkeä meidän helsinkiläisten asuntotilanteen kannalta.

Päätimme myös Jätkäsaaren osayleiskaavasta. Saimme vihdoin vauhtiin lähes 20 000 asukkaan merellisen kaupunginosan rakentamisen. Nämä päätökset olivat todella tervetulleita ja toivottavasti ne hillitsevät asuntojen hintakehitystä. Helsinkiin tarvitaan monipuolista ja kohtuuhintaista asuntotuotantoa.

Juuri asumisen sietämätön kalleus on asia, joka kipeimmin vaatii toimia. Helsinkiläiset joutuvat päivittäin kamppailemaan äärimmilleen kiristyneiden asumis- ja elinkustannusten kanssa. En halua, että tavalliset helsinkiläiset keskituloiset perheet, tavalliset palkansaajat, joutuvat muuttamaan naapurikuntiin, koska heillä ei ole varaa asua omassa kotikaupungissaan.<<

Sarkomaa verkar vid den aktuella tidpunkten vara helt omedveten om kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR, som för en icke-invigd såg ut att ha kört fast totalt. Jag citerar vidare ur Sarkomaas rundbrev:

>>Vuosikymmenten tärkein uudistus koki varsinaisen mahalaskun maanantaina, kun kunta- ja palvelurakenneuudistuksen sisällöstä ei päästy sopuun. Hallituksen keskeisten ministereiden ns. kolmen koplan päätös antaa puitelain valmistelulle viikon lisäaika tuskin tuo ratkaisevaa läpimurtoa.

Sopuun pääsyä on eniten vaikeuttanut päähallituspuolueiden keskustan ja Sdp:n erimielisyydet uudistuksen keskeisistä linjoista. Keskusta vastustaa kuntarakenteisiin puuttumista ja Sdp puolestaan kaihtaa jyrkästi palvelujen tuotantotapoihin koskemista.

Miten tästä umpikujasta päästään pois, onkin hyvä kysymys. Mitä pidemmälle uudistus lykkääntyy, sitä heikommaksi käyvät mahdollisuudet päättää sen sisällöstä vielä ennen eduskuntavaaleja. Hallituksen epäonnistuminen olisi jälleen kerran osoitus siitä, että punamulta on kyvytön tekemään päätöksiä suomalaisten hyvinvoinnin turvaamiseksi.

Uudistuksessa Helsingille annettu erityisasema on varsin perusteltu. Helsingin ja sen asukkaiden hyvinvointi on edellytys koko Suomen menestykselle.<<

Redan veckan efter att Sarkomaa skrev sitt rundbrev lyckades regeringspartierna som genom ett mirakel uppnå enighet kring ramlagen för KSSR.

Kommunminister Mari Kiviniemi, som liksom Sarkomaa jävade sig i Sibbofrågan, är minsann inte lika oskyldig. Kiviniemi torde ha Sibbofrågan att tacka för att hon överhuvudtaget blev kommunminister. Av de nuvarande centerministrarna var det knappast någon annan än Kiviniemi och Vanhanen som var införstådda i överenskommelserna i Sibbofrågan. Fastän Kiviniemi jävade sig verkade hon öppet för en inkorporering. Detr var Kiviniemis innehav av kommunministerns portfölj som garanterade en beredning av Sibbofrågan i enlighet med den förre kommunministern Hannes Manninens löften.

Justitieminister Tuja Brax hade inte bara deltafit i Helsingfors stadsfullmäktiges beslut, utan även i offentligheten tagit ställning i frågan. Den 14 november 2006 gick Brax ut med ett pressmeddelande med rubriken "Sipoon odottelu voi kurjistaa asuntopolitiikkaa entisestään". Jag citerar ur meddelandet:

>>Sipoosta odotetaan apua pääkaupunkiseudun tonttipulaan. Jos Sipoota jäädään odottamaan, kurjistuu pääkaupunkiseudun asuntotilanne entisestään, koska Sipoota koskevat päätökset kestävät yli vuosikymmenen, varoittaa kansanedustaja Tuija Brax (vihr.) eduskunnassa pidettävässä pääkaupunkiseudun asuntopolitiikkaa koskevassa keskustelutilaisuudessa. ...

Ruuhka-Suomen asuntopolitiikan korjaamisessa tarvitaan myös uusia tekoja, kuten uusien asuntoalueiden perustamista radanvarsille, Sipoon läntisen osan liittämistä kunnon joukkoliikenteen ja palveluverkon piiriin sekä valtion omistamien maiden pikaista kaavoittamista asuntorakentamiseen.<<

Huruvida det var juridiskt motiverat att Brax jävade sig i Sibbofrågan kan jag inte bedöma. Klart är däremot att justitieministerns röst inte behövdes vid statsrådets omrösning. Att Brax sitter som minister i regeringen som tog Sibbobeslutet kan lika väl ha haft en viss betydelse för utgången av fallet. Det är justitieministeriet och justitieministern som ansvarar för rättsväsendet, inklusive högsta förvaltningsdomstolen.

Borgåbladet har på kvällen publicerat en nyhetstext med rubriken "Kompensationstvisten går till förvaltningsdomstolen". Hufvudstadsbladet har publicerat FNB:s notis med rubriken "Sibbotvisten till domstol". Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Sipoon rajansiirron hinta päätetään oikeudessa". Verkkouutiset har publicerat FNB:s notis under rubriken "Helsingin ja Sipoon korvauskiista hallinto-oikeuteen".


Fallet Sibbo

Kommunministern tvår sina händer. Den 4 oktober 2008

Kommunminister Mari Kiviniemi har varit på valmöte i Zachrisbackens skolcentrum. Med sig hade hon miljöminister Paula Lehtomäki, som numera bor i Östersundom, samt några centerpartistiska kommunalvalskandidater från Helsingfors. Publikframgången uteblev dock, men Borgåbladet var på plats och har gett Kiviniemis besök desto större utrymme. Huvudnyheten på första sidan i dagens tidning har rubriken "Rättegång enda alternativet, anser kommunminister". I tidningen hittar man artiklar och notiser med rubrikerna "Barnen skall inte behöva oroa sig över gränsbråket", "'Ingen idé att Sibbo hämnas på barnen'", "Ingen kommentar om ersättningar" och "Ersättningar till rätten?" På Internet publicerade Borgåbladet redan igår en nyhetstext med rubriken "Ta en rättegång säger kommunministern". (Se "'Det bästa är att ta en rättegång'. Den 3 oktober 2008".)

Enligt Borgåbladet tycker Kiviniemi att grälet mellan Sibbo och Helsingfors blivit barnsligt och anserer att det är bäst att ta en rättegång. Kiviniemi tycker inte heller att det är någon idé att "Sibbo hämnas på barnen". Det märkligaste uttalandet står dock Antero Alku för. Alku är Laura Kolbes suppleant i stadsplaneringsnämnden och uppställd som kandidat i kommunalvalet. Nästa månad skall stadsplaneringsnämnden diskutera principerna för utvecklandet av det annekterade området. Jag citerar ur artikeln "'Ingen idé att Sibbo hämnas på barnen'":

>>-Många politiska val måste göras. Nu finns det en mängd fågelskyddsområden här. Vi måste fatta beslut vilka som ska finnas kvar, säger han och miljöministern bredvid honom protesterar inte.<<

Hoppsan. Vill Alku och stadsplaneringsnämnden göra Nutura-områden till bostadsområden? Vet Alku inte att de aktuella fågelvikarna i Östersundom omges av otillgängliga, vassbevuxna sankmarker? (Se "Östersundoms fågelvatten. Den 1 juni 2008".) Om en suppleant i stadsplaneringsnämnden , som under en stor del av år 2007 vikarierade Kolbe, fortfarande har en fullständigt skev bild av den "färdiga tomtmarken" i Östersundom, kan man inte förvänta sig att de ansvariga ministrarna som röstade för en annektering har haft någon som helst realistisk bild av området.

"Det bästa är att ta en rättegång". Den 3 oktober 2008

Borgåbladet har på eftermiddagen publicerat en nyhet med rubriken "Ta en rättegång säger kommunministern". Kommunminister Mari Kiviniemi (c) har varit på valmöte i sydvästra Sibbo och Borgåbladet har varit på plats då inte helt överaskande kommunministern frågats om hennes syn på ersättningstvisten mellan Sibbo och Helsingfors. Jag citerar ur nyhetstexten:

>>– Det bästa är att ta en rättegång och få ett prejudikat. Den gamla kommunallagen räcker inte i sig till för att lösa frågan, säger Kiviniemi.<<

Kiviniemi torde ha syftat på den nuvarande kommunindelningslagen. En revidering av denna lag är under beredning. Kiviniemi medger tydligen att den rådande kommunindelningslagen inte räcker till för att lösa frågan om ersättning till Sibbo. Man kan fråga sig varför statsrådet tog ett beslut, som man visste att skulle leda till en olöslig konflikt. Samtidigt medger Kiviniemi att statsrådet inte kunde veta de ekonomiska följderna för ändringen i kommunindelningen. Hur kunde man då veta att inkorporeringen inte tillfogar Sibbo oskälig skada? Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi nöjde sig i sin "utredning" med att konstatera att Helsingfors har råd att ersätta Sibbo så att "uppgörelsens sammanlagda verkningar berör kommunerna på ett rättvist sät".

Orförande för arbetsgruppen som bereder revideringen av kommunindelningslagen är regeringsråd Arto Sulonen, som även svarade för beredningen av statrådets Sibbobeslut. (Se "Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008" och "Skelett i garderoben. Den 31 juli 2008".) Medlem i arbetsgruppen är även en chefen för juridiska enheten vid Kommunförbundet, Kari Prättälä, som ansvarade för juridiken i Pekka Myllyniemis Sibboutredning. (Se "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" och "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Så väl Sulonen som Prättälä bör ha känt till att kommunindelningslagen inte ger tillräckliga direktiv för en ekonomisk uppgörelse i det aktuella fallet. I artikeln "Pajunen: Sipoo vaatii rajansiirrosta lähes 200 miljoonaa euroa" skrev Helsingin sanomat den 23 september att "Sulosen mukaan laki jättää kuitenkin avoimeksi mahdolliset korvaukset." (Se "Sulonen huvudskyldig. Den 23 september 2008".) Tidningen skrev vidare följande:

>>Kuntajakolain uudistusta selvittää paraikaa Sulosen johtama työryhmä, jonka työn pitäisi valmistua tammikuun loppuun mennessä. Työryhmän tarkoituksena on esittää oma näkemyksensä rajansiirtoihin liittyvistä korvauksista.<<

Den "gamla" kommunindelningslagen är på flera punkter otydlig, men den aktuella konflikten om ersättning är inte nödvändigtvis en följd av att lagen är oklar. Rådande kommunindelningslag var aldrig ämnad att kunna tillämpas på annekteringar av det nu aktuella slaget.

Christel Liljeström har i Frankrike drygt en halv timme efter att Borgåbladets nyhet publicerades skrivit ett blogginlägg med rubriken "Kommunminister undflyr ansvar". Liljeströms slutsatser liknar mycket mina egna.

I gårdagens Borgåblad ingick en text med rubriken "'Staten kan inte ersätta Sibbo'". Det är bostadsminister Jan Vapaavuori som står för påståendet. Vapaavuori säger att han inte har att göra med ersättningsfrågan, men tillägger att staten enligt lagen inte kan ersätta Sibbo. Här kunde man tillägga att staten via Ringbanan visst ersatt Vanda för ett område som visserligen har ett stort symboliskt och känslomässigt värde, men som inte åtminstone direkt har någon större ekonomisk betydelse för Vanda. (Se "Manuskript. Den 26 september 2008".) Jag vill även påminna om att Matti Vanhanen, visserligen halft på skämt, vid en presskonferens efter att regeringsbildningen var klar sade att Sibbofrågan är hela regeringens sak. Sibbofrågan inklusive frågan om ersättning är visst hela regeringens sak, även om det är svårt att hitta en ansvarig minister.

Yle Nyheter/ Östnyland har publicerat en notis med rubriken "Dagvårdstrubbel i sydvästra Sibbo". Yle Uudenmaan uutiset har publicerat en notis med rubriken "Espookin haluaa selvittää pk-seudun yhdistymistä". I stället för ett politiskt beställningsarbete vill Esbo emellertid att det görs en vetenskapligt objektiv utredning, vilket man knappast är intresserad av i Helsingfors. Jag torde återkomma till frågan om en objektiv utredning kontra en Sibboutredning. Nu vill jag bara tipsa om att Vandapolitikern Lars Stormbom (sfp) på Kauppalehtis bloggplats numera har en skild finskspråkig blogg med titeln "Metroskeptikko". I sitt senaste inlägg "Selvitetään, ei selvitetä, selvitetään ..." från i onsdags skriver Stormbom angående förslagen till en utredning om en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen "Tuoreessa muistissa on Stadin tilaama "selvitys" Sipoon valtauksesta. Ensin päätetään mikä lopputulos selvityksestä saadaan, jonka jälkeen tehtävä annetaan uskottulle miehelle." Sibboutredningen kommer inte att glömmas då man nu debatterar om förslagen till utredningar.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "11 kadulle uusi nimi Helsingin ja Sipoon liitoksessa". Dessutom har tidningen publicerat en lista med rubriken "Näin nimet muuttuvat". Helsingfors stad publicerade igår på de fisnspråkiga specialsidorna om inkorporeringen en nyhet med rubriken "Kadunnimiin on tulossa muutoksia Helsingissä ja Sipoosta Helsinkiin liitettävillä alueilla". Idag publicerade staden nyheten även på den allmänna nyhetssidan, men nyheten finns inte översatt til svenska.

Demokratiska spelregler. Den 2 februari 2008

Hufvudstadsbladet har publicerat en artikel med rubriken "Sibbo kan tvingas till vårdsamarbete". Början på artikeln lyder enligt följande:

Om ett knappt år blir Sibbo av med den sydvästra delen av kommunen. Befolkningen minskar då till ungefär 17 500.
Det är klart under de 20 000 som kommun- och servicestrukturreformen kräver för att kommunen ensam ska få ansvara för sin social- och hälsovård.
I går var representanter för Sibbo kallade till finansministeriets kommunavdelning för en första förhandling om vad kommunen förväntas göra.
Beskedet till Sibbo är entydigt: Kommunen uppfyller inte kravet.
Lagen är hård. Vi fungerar på regeringens mandat och ger ingen flexibilitet, säger statssekreterare Velipekka Nummikoski.
Han säger att det inte handlar om en Sibbofråga utan betonar att liknande diskussioner förs med flera andra kommuner.
Orsaken till varför Sibbo faller ned under den kritiska gränsen spelar enligt honom ingen roll.
Inställningen gör Christel Liljeström, ordförande för kommunstyrelsen i Sibbo, upprörd.
Ministeriet bryr sig inte om bakgrunden till varför vi blir färre än 20 000.
Dessutom:
Det tar inte många år innan vi är uppe i 20 000 invånare igen.

På eftermiddagen den 15 januari publicerade bl.a. Helsingin Sanomat en notis från FNB med rubriken "Kuntaministeri Kiviniemi: Sipoo oli poikkeus". Minister Mari Kiviniemi upprepar alltså här påståendet att Sibbo är eller var ett undantag. I notisen ger hon följande motivering:

Erikoistapauksena sitä myös perusteltiin valtioneuvoston päätöksenä. Kysymys oli metropolialueesta, jonka yhdessä osassa kasvu oli pysähtynyt. Se oli poikkeuksellista eikä samanlaisia esimerkkejä löydy maaseutujen keskuskaupungeista. Pikemminkin päinvastoin siellä on kilvan kaavoitettu keskuskaupunkien rajoille.

Kiviniemi verkar här även känna till motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens beslut, men ett dygn senare uttrycker hon dessa motiveringar exaktare i Helsingin Sanomats egen nyhetsartikel "Kiviniemi: Sipoo ei ollut ennakkotapaus":

Sipoon osien liittäminen Helsinkiin oli Kiviniemen mukaan poikkeustapaus, koska perusteet täyttivät valtioneuvoston asettamat, Helsingin erityisasemaan liittyvät vaatimukset esimerkiksi yhdyskuntarakenteen kehittämiselle.

HFD hänvisar inte alls till staden Helsingfors "specialstatus", utan till det faktum att Helsingforsregionen i de av statsrådet år 2000 definierade nationella målsättningar för områdesanvändning ("Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista") på 56 sidor finns ett en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". Helsingforsregionens påstådda specialstatus kan lika väl tillämpas på t.ex. Tusby och Vanda som på Sibbo.

I den tidigare notisen hävdar Kiviniemi att fallet Sibbo handlar om att tillväxten hade slutat i en del av metropolområdet. Kiviniemis påstående är så inexakt att det är svårt att kommentera det, men påståendet att det kring "landsbygdens centralstäder" har planerats vid gränserna är intressant. Just detta fennomen är socialdemokraternas och De grönas viktigaste argument för kommunsammanslagningar. I själva verket är det inte minst för att Sibbo började planera vid gränsen till huvudstadregionen som SDP och De gröna har gett annekteringen av sydvästra Sibbo sitt stöd. Det är även skäl att notera att stadsbebyggelsen i öst slutar vid gränsen till Vanda och inte vid Sibbogränsen.

I notisen kommer Kivviniemi med ytterligare ett hårresande påstående:

Oikeuden päätökseen pettynyt Rkp:n kansanedustaja Mikaela Nylander leimasi koko prosessin demokratian loukkaukseksi. Kiviniemi vastasi, että korkeimman hallinto-oikeuden mukaan asiassa on noudatettu lakia ja "silloin on toimittu demokratian pelisääntöjen mukaan".

Det är beklämmande att HFD: avgörande utnyttjas som ett argument för annekteringens politiska och moraliska berättigande. HFD har i princip bara tagit ställning till annekteringens laglighet. I verkligheten har man i fallet Sibbo inte alls följt lagen, utan prövat nya tolkningar av lagen, tänjt på lagen och direkt agerat i strid mot lagens föreskrifter när det gäller processuella fel. Att HFD förkastade alla besvär betyder inte automatiskt att Sibbo kommun skulle ha hörts på det sätt som lagen föreskriver då Pekka Myllyniemi utnämndes till kommunindelningsutredare. I sitt beslut säger HFD visserligen följande:

Av utredningen i ärendet har framgått att Sibbo kommun har hörts innan kommunindelningsutredaren tillsattes. Beredningen har inte varit felaktig på den grunden att Sibbo kommun inte skulle ha fått en tillräcklig tid på sig att ta ställning till den kommunindelningsutredare som skulle tillsättas. Beredningen har inte heller varit felaktig av den anledningen att invånarna i de berörda kommunerna inte hade beretts tillfälle att bli hörda om tillsättandet.

Jag är ingen expert på förvaltningsrätt, men det är uppenbart att Sibbo var ett undantag även då kommunen hördes angående av utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. Kommunen kontaktades endast per telefon och först efter att Sibbo ställde krav fick kommunstyrelsen ta ställning till utnämningen. Sibbo fick några dagar på sig där Kemijärvi och Pelkosenniemi fick en hel månad på sig vid den senaste utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. (Se "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008".)

Även om Helsingfors, ministeriet och statsrådet skulle ha följt lagens bokstav betyder detta naturligtvis inte att "de demokratiska spelreglerna" har följts. Sibbo är även här ett undantag så till vida att man brutit mot skrivna och oskrivna regler. Rådgivande folkomröstningar är inte juridiskt bindande, men det brukar höra till de demokratiska spelreglerna att resultatet i folkomröstningar respekteras. Lagen kan inte tvinga myndigheter att lyssna fastän befolkningen har rätt att höras, men själva idén med rätten att höras är att medborgarna på ett demokratiskt sätt skall kunna påverka beslut. Rent juridiskt har HFD rätt i att invånarna i de berörda områdena hörts. Kommunindelningsutredaren föreslog inte att det skulle hållas en rådgivande folkomröstning, men kommunfullmäktige i Sibbo tog själv initiativ till en folkomröstning. Och se, folkomröstningen där 93,3 % röstade mot utredningsmannens förlag innebär i sig att Sibbo hörts och statrådets beslut därigenom varit lagligt. I sitt beslut sägger HFD att "Kommunen har också hörts genom att Sibbo kommun har ordnat en rådgivande kommunal folkomröstning." Se där minister Kiviniemis demokratiska spelregler!

Partiella kommunsammanslagningar. Den 19 december 2007

Statsrådet publicerade igår ett pressmeddelande med rubriken Ändringar vid årsskiftet: Kommunärenden och utvecklandet av förvaltningen till finansministeriet". I pressmeddelandet informeras det om att bl.a. kommunavdelningen vid årskiftet flyttar från inrikesministeriet till finansministeriet. I praktiken är de de avdelningar som Mari Kiviniemi ansvarat för som flyttar till finansministeriet, där Kiviniemi redan från tidigare har haft en fot. Detta betyder att det framöver är finansministeriet som ansvarar ändringar i kommunindelningen. Jyrki Katainen torde i stället för Mauri Pekkarinen vid behov vikariera Kiviniemi.

I det ovannämnda pressmeddelandet informeras det även om ändringar i kommunindelningen somträder ikraft den 1 juanuari 2008. En av kommunsammanslagningarna är en så kallad totalsammaslagning. De övriga ändingarna i kommunindelningen gäller partiella sammanslagningar. De är hela fem till antalet, vilket visar att ministrarna Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi inte har haft helt fel då de angående Sibbofrågan påpekat att det gjorts ett flertal beslut om kommundelssammanslagningar. På sitt besök i Sibbo sade Kiviniemi att hon kunde visa upp en hel lista på partiella sammanslagningar. Jag tänkte ta en närmare titt på de fem aktuella kommundelssammanslagningarna för att se i vilken mån de faktiskt är jämförbara med fallet Sibbo. Det visade sig att det inte var lätt att hitta någon information om dem, vilket tyder på att ändringarna i kommunindelningen här inte var så betydelsefulla. Av de fem partiella sammanslagningarna har inrikesministeriet tagit beslutet om två, den ena den 23 november 2006 och den den andra den 27 april 2007. I det första fallet gäller den "partiella sammanslagningen" en hel fastighet, som visserligen inte är bebygd. I det andra fallet gäller ändringen i kommunindelningen en del av en gård. Även här är antalet invånare som överförs från en kommun till en annan 0. Vad de tre övriga "partiella sammanslagningningarna" beträffar är det Birkaland-Satakunda lantmäteribyrå som tagit beslutet den 20 juni. Här torde ändringen gälla naturliga gränser så som bäckar, som flyttat på sig en meter eller ett par.

Stadsfullmäktige i Vanda godkände på måndagen den nya generalplanen för Vanda. Det finns skäl att återkomma till generalplanen. Denna gång nöjer jag mig med att konstatera att Westerkulla och Västersundom, där utredningsman Pekka Myllyniemi förutsätter att det byggs två metrostationer för 20 000 invånare, inte har markerats som tätort eller ens utredningsområde. Hela Västersundom är markerat som rekreationsområde. En stor del av området är markerat som naturskyddsområde. Åkrarna i Westerkulla och Västersundom är markerade som "maisemallisesti arvokas alue". Se bilden ovan. De röda trianglarna markerar "arvokas rakennus tai rakennusryhmä".

Pääkaupunki. Den 7 december 2007

Jouka Tikkanen har i sin bok Sipoon ryöstö återgett "Sari Kivinens" (Mari Kiviniemi) pressmeddelande från den 1 december 2006. Pressmeddelandet fick när det publicerades stor uppmärksamhet i svenskspråkiga medier, men tydligen har även Tikkanen noterat att pressmeddelandet är unikt i all sin enfaldighet, emedan han offrat en hel sida i boken just på detta pressmeddelande. Tyvärr har Tikkanen tydligen kopierat meddelandet från den Kiviniemis hemsida. Jag har tidigare i blogginlägget "Minister med lantiskomplex. Den 18 april 2007" noterat att Kiviniemi på sin hemsida modifierat pressmeddelandet, så att de värsta tokigheterna lämnats bort. I originalversion lyder början av meddelandet enligt följande:

Keskustan varapuheenjohtajan, Helsingin kaupunginvaltuutettu Mari Kiviniemen mukaan Keskusta tukee voimakkaasti Helsingin pyrkimyksiä käyttää Sipoossa sijaitsevia alueita asuntorakentamiseeen. Maailmassa tuskin on toista metropolia, joka on tähän saakka voinut kasvaa vain kahteen ilmansuuntaan. Etelässä meri ja idässä poliittinen ja kielimuuri ovat olleet normaalin kasvun esteenä.

- Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri, jotta tässä ikuisuuskysymyksessä päästiin eteenpäin. Keskustan tavoitteena on, että nykyinen hallitus päättää asiasta, kun selvitysmiehen esitys on nyt valmistunut. Parasta olisi, että liitos tapahtuisi Helsingin esittämässä alkuperäisessä laajuudessa.

Motsvarande stycken lyder i den modifierade formen, som återges i Tikkanens bok enligt följande:

Keskustan varapuheenjohtajan ja Helsingin kaupunginvaltuutetun Mari Kiviniemen mukaan Keskusta tukee kaupungin pyrkimyksiä käyttää Sipoossa sijaitsevia alueita asuntorakentamiseen.

Tähän saakka Helsingin metropolialue on voinut kasvaa vain kahteen ilmansuuntaan. Etelässä meri ja idässä poliittinen ja kielimuuri ovat olleet normaalikasvun esteenä.

Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri ennen kuin kysymyksessä päästiin eteenpäin. Kiviniemen mukaan Keskustan tavoitteena on, että nykyhallitus päättää asiasta, kun selvitysmiehen esitys on nyt valmistunut. Parasta olisi, että liitos tapahtuisi Helsingin esittämässä alkuperäisessä laajuudessa.

Ännu för ett år sedan sade Kiviniemi alltså att Centern stöder utredningsmannens förslag, fastän annekteringen endast torde ha understötts av Centern i Helsingfors och ministrarna Vanhanen och Manninen, som hade förbunduit sig att stöda en ändring i kommunindelningen. Den extremt haltande jämförelsen mellan havet och "muren" i öster har jag kommenterat i flera tidigare inlägg. Speciellt intressant finner jag att Kiviniemi i sitt modifierade meddelande talar om Helsingfors "metropolområde". "Metropolområdet" kan betyda olika saker, vilket gör det svårt att argumentera mot påståendet. Jag gissar dock att Kiviniemi syftar på SAD-området eller Huvudstadsregionen, som till engelska översätts till Helsinki Metropolitan Area. I sin rapport kommer kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi med liknande obestämda påstående, som är svåra att motsäga, därför att de inte säger någonting bestämt. På en central plats i rapporten skriver Myllyniemi följande:

Miksi Helsinki tarvitsee lisämaata? Kyse ei ensisijaisesti ole Helsingin lisämaan tarpeesta vaan välttämättömyydestä pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen itään suuntautuvasta eheyttämisestä. Sen toteuttamiseksi tarvitaan kunnan osaliitosta, jonka laajuus on edellä perusteltu.

Edellisestä aluelaajennuksesta, idän suunnalla, on 40 vuotta. Tämän ajanjakson aikana pääkaupunki on voinut kasvaa vain kahteen suuntaan, minkä johdosta yhdyskuntarakenne on hajautunut työmatkaliikenne ruuhkautunut ja asumiskustannukset ovat hallitsemattomasti kasvaneet.

Det är svårt att säga vad Myllyniemi syftar på med "pääkaupunki". Ordagrant säger Myllyniemi att huvudstaden endast har kunnat växa åt två håll de senaste 40 åren. Ur sammanhanget framgår det att han anser att "huvudstaden" endast har kunnat växa norrut och österut, men i verkligheten har tillväxen koncentrerats till östra Helsingfors, så att stadsbebyggelsen nu längs Österleden börjar närma sig gränsen mellan Helsingfors och Vanda. Det är även möjligt att Myllyniemi med "pääkaupunki" syftar på SAD-området och att han i SAD:s grundande 1970 ser någon form av utvidgning, som huvudsakligen skedde i nordlig och västlig riktning. Då Nordsjö hade anslutits till Helsingfors redan 1966, så blev det inte så mycket kvar för en utvidgningen österut den gången.

Liksom jag i flera blogginlägg noterat påstår Myllyniemi i sin rapport att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista pääkaupunkiseudulla keskustasta pohjoiseen ja länteen." Om man som brukligt är med pääkaupunkiseutu syftar på SAD-området, så stämmer Myllyniemis påstående inte alls, vilket framgår ur kartan ovan. (Kartan ingår i Hannu Penttiläs presentation från Nylands förbunds "landskaparlament" för ett par veckor sedan.) Däremot stämmer det att tätortsbebyggelsen västerut längs Västerleden sträcker sig ett par kilometer längre västerut än längs Österleden österut, men längs Österleden är bebyggelsen mera "sammanhållande" och tätare än längs Västerleden. För att förbättra förutsättningarna för kollektivtrafiken borde tillväxten koncentreras till västerleden och existerande stationsområden. Detta torde även vara Penttiläs budskap.

Ett centralt element i Tikkanens bok är finansieringen av riksdagsvalet 2007. Yle har idag publicerat notiser med rubriken "Europarådet prickar valfinansieringen" och "Puoluerahoituksen valvonnalle moitteita".