Arkiverat: Tarja Cronberg. Den 14 augusti 2009

nyckelord: Cronberg

När det begav sig sommaren 2007 var De grönas dåvarande ordförande Tarja Cronberg hårt pressad av det egna partiet att rösta för en annektering. Helsingforkretsens starka ställning och Cronbergs egen svaga ställning förklarar Cronbergs ställningstagande. Cronberg försökte lika väl intyga att ställningstagandet var hennes personliga. De personliga motiveringar som Cronberg gav för en ändring av kommunindelningen var emellertid både ovidkommande och osakliga. Cronberg kommentarer över statsrådets beslut avslöjar även en stor förvirring angående de juridiska förutsättningarna.

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Malmin lentokenttä saattaa sittenkin säilyä". Annekteringen av sydvästra Sibbo omnämns inte i notisen, men det är klart att inkorporeringen påverkar behovet av tomtmark för småhusbebyggelse i Helsingfors. I själva verket var just Malm ett av statsminister Matti Vanhanens huvudargument för inkorporeringen.

Både Yle och Borgåbladet uppmärksammar idag utredningen om "slakt" av svenska byskolor i Sibbo. Yle noterar att tjänstemän vid bildningsavdelningen i Sibbo föreslår att åtta byskolor kunde läggas ner för att Sibbo skall "klara av den planerade befolkningstillväxten". Det är otroligt vad snabbt man försöker riva ner de svenska strukturer som Sfp velat bevara. Rent matematiskt borde förlusten av Östersundom inte ha medfört en tillbakagång för Sfp eller svenska intressen. Tack vare valmansföreingen Vårt gemensamma Sibbo kom många väljare som tidigare röstat på Sfp i det senaste kommunalvalet att indirekt ge sitt stöd åt före detta samlingspartisten Eero Seppänen och den politiska linje som han representerar.

Juridisk bedömning. Den 29 november 2008

Tarja Cronberg har meddelat att hon inte fortsätter som ordförande för De gröna efter partikongressen i maj. Samtidigt torde hon lämna regeringen. Cronberg, som inte invaldes i riksdagen, är en av de minisreae som röstade för en inkorporering av sydvsätra Sibbo. Samlingspartiet i Helsingfors må ha en stark position inom Samlingspartiet, men det är ingenting jämfört med den roll som de gröna i Helisngfors har inom De gröna. Cronberg var mera eller mindre tvungen att rösta för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Enligt vad jag hört hade partiet på förhand tagit ställning i frågan. Enligt Cronberg var det däremot justitiekanslern som beslöt att beslutet var lagligt! (Se "Fegt av Cronberg. Den 14 juli 2007".) Även de samlingspartistiska ministrarna röstade enligt partiets beslut. Detta finner jag högst anmärkningsvärt med tanke på att statminister Matti Vanhanen ännu vid presskonferensen efter beslutet framhöll att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla" och påpekade att justitiekanslern inte tagit ställning till huruvida förslaget till ändring i kommunindelningen har juridiska förutsättningar. Vanhanen förklarade Centerns splittring i frågan med att varje minister skilt för sig först i samband med statsrådets sammankomst tog ställning, fastän han för sin del hävdade att regeringens juridiska bedömning baserade sig på tjänstemannaberedningen, som regeringen brukar förlita sig på. (Se "Osakliga grunder. Den 3 november 2007".) Vad statsministern inte noterade var att regeringen gjorde en juridisk bedömning i konflikt med den föredragande ministern. Det är synnerligen ovanligt.


Enligt min bedömning hade Vanhanen rätt och Cronberg fel. Det är märkligt att två ministrar kan ha så olika uppfattning om sin roll då statsrådet tar ett beslut. Men man kan spekulera om hur det hade gått om justitiekanslern klart hade gått in för en tolkning som hade gett grönt ljus för bindande partibeslut. Då borde väl även Centern ha tagit ett partibeslut. Enligt partisekreteraren Jarmo Korhonen röstade Vanhanen "enligt ministeransvarighetslagen och sitt samvete", fastän beslutet i sig stred mot partiets linje. (Se "Statsministerns samvete. Den 18 augusti 2007".) Ett partibeslut från Centerns sida kunde ha ändrat utgången i fallet Sibbo. För Vanhanens del skulle ett partibeslut mot en tvångsinkorporering ha varit synnerligen problematiskt med tanke på att han i juni 2006 (felaktigt) hävdade att Centern stöder en inkorporering.

Till skillnad från Cronberg meddelade Vanhanen härom dagen att han vill fortsätta som partiordförande och statsminister en period till. Frågan är om han fått fortsätta som statsminister om han inte stött ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Att beslutsfattare fattar beslut som gynnar deras politiska karriär hör till demokratins väsen. Däremot är det synnerligen problematiskt då den egna politiska nyttan - eller partiets Helsingforskrets - kräver att en minister gör en bestämd juridisk bedömning.



Fallet Sibbo

HFD har redan tagit beslutet? Den 4 januari 2008

Christel Liljeström har strax efter elva på förmiddagen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Olidligt spännande…", där hon uppger att "Högsta Förvaltningsdomstolen har tagit beslutet gällande annekteringen i sydvästra Sibbo." Beslutet lär dock inte ha undertecknats. Motsvarande finsskspråkiga blogginlägg har rubriken "Jännitys kestää vielä runsaan viikon…". Liljeström skriver här att domslutet tillkännages vecka 3, kring den 15 januari.

Tidigare på förmiddagen har Liljeström publicerat ett inlägg med rubriken "Spänningen stiger", där hon ännu kommenterar Hannu Penttiläs uttalande om en Lex Sibbo. Liljeström uppger att Penttiläs uttalanden kommer att kommenteras i de lokala TV-nyheterna (Uudenmaan uutiset) i kväll klockan 19. Uudenmaan uutiset har på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Sipoossa tyrmätään puheet Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin erillislailla". Itä-Uudenmann uutiset har publicerat en något längre version av notisen under rubriken "Sipoo tyrmää puheet erillislaista rajakiistan ratkaisijana". Jag citerar ur notisen:

Kunnanhallituksen puheenjohtaja Christel Liljeström pitää Helsigin tulevan apulaiskaupunginjohtajan Hannu Penttilän lausuntoa erillislaista ylimalkaisena.

Penttilä sanoi Helsingin Sanomien haastattelussa keskiviikkona liitoksen toteutuvan viimeistään sen mahdollistamiseksi laadittavan erillislain, Lex Sipoon, voimin.

Liljeströmin mielestä Penttilä väittää kommentillaan Helsingin voittavan kiistan Sipoon lounais-osista vähintäänkin isomman oikeudella.

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Cronberg tukevasti Pekkarisen linjoilla". Texten har även publicerats på Kimmo Oksanens blogg "Suurkaupungin hai". Artikeln utgår från Jan Vapaavuoris blogginlägg "Kaikkien sitouduttava hallituksen metropolipolitiikkaan", där Vapaavuori kritiserar uttalanden som Tarja Cronberg gjort i Keskisuomalainen. Det är inte angående Sibbofrågan som Cronberg hoppat över till Pekkarinens linje, utan angående regionalpolitiken. (Det har hon kanske ingför sitt parti råd med efter sitt ställningstagande i Sibbofrågan.) På sin blogg håller Vapaavuori upp regeringsprogrammet, som om det vore ett avtal som man kan gå till domstolen med. Regerinsprogrammet är 90 sidor långt. I regeringsprogrammet heter det, liksom Vapaavuori påpekar i sitt blogginlägg, att "regeringen har som mål att effektivisera regionalpolitiken i synnerhet i de svagaste regionerna, stärka storstadspolitiken och lägga grunden för metropolpolitiken." Där till nämns metropolpolitiken i följande stycke:

För specialfrågorna i huvudstadsregionen läggs grunden för en metropolpolitik som syftar till att lösa problemen i anslutning till markanvändningen, boendet och trafiken, främja näringspolitiken och internationaliseringen samt förhindra utslagning. Kulturell mångfald och tvåspråkighet främjas. Mellan staten och kommunerna i huvudstadsregionen stärks och utvidgas systemet med avsiktsförklaringar och det samarbete som grundar sig på partnerskap mellan olika statliga förvaltningsområden.

Man kan fråga sig vad allt men kan läsa ut ur detta korta stycke. Cronberg har i Keskisuomalainen tagit fasta på regionalpolitiken i de svagaste regionerna, men hennes uttalande strider enligt Vapaavuori alltså mot metropolpolitiken, som alla bör förbinda sig till. Den 28 juni 2007 publicerade miljöministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Sipoo päätös upea alkulaukaus hallituksen metropolipolitiikalle 28.06.2007", där bostadsministern betecknar statsrådets Sibbobeslut som ett "strålande startskott för regeringens metropolpolitik", fastän det hette att Sibbofrågan inte kunde ingå i regeringsprogrammet. Månne Vapaavuori accepterar att en del ministrar tar avstånd från en Lex Sibbo, eller skulle även det strida mot regeringens metropolpolitik?

I de regionala TV-nyheterna 19:00 intervjuades även Mari Kiviniemi, som ville vänta på HFD:s beslut innan hon drar några slutsatser. Kiviniemi sade dock att ministeriet (som från och med nyär är finansministeriet) inte har några planer på en speciallag, Lex Sibbo.

Osakliga grunder. Den 3 november 2007

I sitt expertutlåtande från den 10 oktober har Erkki Mennolas starkt kritiserat förfarandet då statrådet den 28 juni tog sitt gränsbeslut. Alla ministrar har inte förstått själva beslutsprocessen. Enligt Mennola är justitiekansler Jaakko Jonkka medskyldig till förbistringen. Om (tf) justitiekanslern skriver Mennola följande:

Hänen olisi tullut huomata, että tärkein osa päätöksenteosta on ratkaisu siitä, onko kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 ja 5 §:issä asetetut edellytykset. Tämän ratkaisun tekemisessä valtioneuvosto on paremminkin tuomioistuimen kuin hallintoviranomaisen asemassa. Poliittinen päätöksenteko rajoittuu tämän jälkeen siihen, että valtioneuvosto voi myös jättää liitoksen suorittamatta, vaikka edellytykset siihen periaatteessa olisivatkin olemassa.

Fastän statsminister Matti Vanhanen ännu vid presskonferensen efter beslutet framhöll att "pääpaino oli oikeudellisella arvioinnilla" och påpekade att justitiekanslern inte tagit ställning till huruvida förslaget till ändring i kommunindelningen har juridiska förutsättningar, skrev den gröna ministern Tarja Cronberg i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli följande:

Mitä tulee päätöksen laillisuuteen, sen valvonnasta vastaa oikeuskansleri. Asia ei olisi ollut valtioneuvoston listalla päätösasiana, mikäli oikeuskanslerin tulkinta päätöksen laillisuudesta olisi ollut kielteinen. Luotan oikeuskanslerin ratkaisuun.

Justitiekanslern kunde inte ta ställning till huruvida juridiska förutsättningar för den aktuella gränsjusteringen förelåg, eftersom det uttryckligen var statsrådets uppgift att bedöma de juridiska förutsättningarna. Däremot kunde och borde JK ha ingripit med anledning av brister i beredningen av beslutet, men JK gav helt över ansvaret till inrikesministeriet att bedöma trovärdigheten i Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Även om JK, så som statsministern sade vid presskonferensen, inte hade någonting att invända mot inrikesministeriets beredning, återstod det för ministrarna att själva bedöma om juridiska förutsättningar fanns.

Vid presskonferensen sade statsministern att majoriteten av ministrarna baserade sin juridiska bedömning på tjänstemannaberedningen. I princip kunde väl statsrådet agera gummistämpel även i administrativa ärenden, men vid det aktuella beslutet hade den föredragande ministern föreslagit att juridiska förutsättningar inte fanns. Ministrarna måste alltså genom att rösta ta ställning mellan den juridiska bedömningen enligt inrikesministeriets skandalomsusade beredning och Mauri Pekkanens bedömning, som baserade sig på flera expertutlåtanden. Statsministerns motivering till att man valde att tro på beredningen som gjorts under "tjänstemannaansvar" var att statrådet brukar förlita sig på tjänstemannaberedningar. Men man brukar nog även lita på bedömningen som görs av föredragande minister.

Det var Jyri Katainen som vid statsrådets sammankomst föreslog att förslaget till gränsjustering godkänns, fastän föredragande minister utgående från en grundlig juridisk bedömning hade föreslagit att förslaget inte godkänns. Några motiveringar till sitt förslag gav Katainen inte vid presskonferensen. Tidigare hade Katainen dock till partikamraten Eero Seppänen från Sibbo sagt att Samlingspartiets linje är att annekteringen bör förverkligas. Fastän statsministern ännu vid presskonferensen motiverade Centerns splittring i frågan med att frågan huvudsakligen är juridisk och att den juridiska bedömningen gjordes först vid statsrådets sammankomst, hade Samlingspartiet som parti redan bundit sina ministrars att rösta för en ändring av kommunindelningen. Det kan noteras att Sfp vid partikongressen i Vanda undvek att göra ett ställningstagande i Sibbofrågan för att inte göra Stefan Wallin och Astrid Thors jäviga.

Om det hade förekommit juridiskt relevanta särskilt vägande skäl för en annektering borde dessa skäl mera än väl ha räckt till som motivering. Ändå gav ministrarna ännu efter statsrådets gränsbeslut politiska motiveringar, som saknar juridisk relevans. I det ovannämnda blogginlägget skriver Cronberg att "Perspektiivini Sipoon kehitykseen juontaa juurensa 80-luvulle aikaan, jolloin toimin yhdyskuntasuunnittelijana." Cronbergs motiveringar är snarast en apologi för ett synnerligen kontroversellt ställningstagande. Cronbergs antipatier för Sibbo utgör naturligtvis inga juridiska grunder för gränsbeslutet. Istället visar Cronbergs motiveringar att gränsbeslutet togs på osakliga grunder. Cronbergs syfte med att lyfta fram sina egna fördomar torde dock vara att ge en bild av att hon gjorde ett självständigt övervägande. I verkligheten agerade så väl Cronberg som Katainen under hård press från sina partikamrater i Helsingfors. Ville Itälä är ett varnande exempel på hur det kan gå för en partiordförande som hamnar i onåd hos Helsingforspolitikerna och torpeden Jan Vapaavuori.

Motförklaring. Den 5 oktober 2007

I dagens nummer av Vihreä lanka (2007/40) ingår en kolumn med rubriken "Kaikkien Sipoo" av Heli Järvinen. Jag citerar ur kolumnen:

Sipoon osien liittäminen Helsinkiin on asia, joka on kuohuttanut monen vihreän mieltä ainakin täällä etelässä. Etenkin sipoolaiset, joista yli 90 prosenttia äänesti liittämistä vastaan, pitävät päätöstä röyhkeänä valtapolitiikkana. Erityisen raskauttavaa päätöksessä oli se, että lopulta kaikki Helsingin vihreät äänestivät liittämispäätöksen puolesta.

Men vänta. I vilket sammanhang har alla Helsingfors gröna "till slut" röstat för inkorporeringsbeslutet? Kanske syftar Järvinen på att de grönas gruppdisciplin höll då Helsingfors stadsfullmäktige tog ställning i frågan, men det är väl inte speciellt nämnvärt. Jag har tidigare hört att de gröna skulle ha röstat om Sibbo före statrådets gränsbeslut. Därmed skulle Tarja Cronberg inte fritt ha kunnat ta ställning i frågan. I själva verket insåg Cronberg inte att statsrådets beslut bestod av två delar: bedömning av de juridiska förutsättningarna och politisk prövning. Den juridiska bedömningen bör göras före den politiska prövningen för att tron på ministrarnas opartiskhet inte skall äventyras. Det är inte Helsingfors gröna, partistyrelsen eller den gröna riksdagsgruppen som har makten att bedöma de juridiska förutsättningarna.

Sibbo kommun har på onsdagen lämnat in Sibbos förklaring och motförklaring till högsta förvaltningsdomstolen. Idag har motförklaringen publicerats på kommunens webbsidor. I motförklaringen heter det att kommunen reserverar tid till den 26 oktober att kompletera motförklaringen med expertutlåtanden. Till sin motförklaring har kommunen bifogat bl.a. en bilaga ur vilken bostadsbyggnadsreserven i Helsingforsregionen framgår.

Allmänna intressen. Den 31 augusti 2007

I numret av Vihreä Lanka som utkom för två veckor sedan ingick en lång artikel med rubriken "Ylikävelty". På omslagssidan annonseras artikeln med texten "Rintamaraportti Sipoosta". Rubriken för temahelheten är "Minne demokratia on menossa?". I sig är det positivt att man i Vihreä Lanka äntligen har tagit fallit Sibbo till diskussion, men det är föga modigt att göra det då statsrådet redan tagit sitt gränsbeslut. I artikeln "Rintamaraportti Sipoosta" får ordföranden för De Gröna i Sibbo Stina Nybäck komma till orda, men i artikeln ingår även en intervju med Tanja Cronberg.

Cronberg säger i artikeln att självbestämmanderätt är en bra sak, men att gränsen för självbestämmanderätt kommer emot när det gäller markanvändning, vilket kräver helhetslösningar. Cronberg hävdar, enligt Vihreä Lanka, att samhällsstrukturen i huvudstadsregionen har splittrats som en följd av att Sibbo hör till ett annat landskapsförbund än "huvudstadsregionens övriga kommuner"! Huruvida det är Cronberg eller Vihreä Lanka som missat att Sibbo per definition inte hör till huvudstadsregionen vet jag inte, men Cronbergs motivering till en inkorporering förefaller bygga på att Sibbo hör till huvudstadregionen. Motiveringen lyder nämligen att De Gröna anser att huvudstadsregionen bör bilda en egen (enda) kommun eller ett eget landskap. Vad inkorporeringen av sydvästra Sibbo har med denna åsikt att göra förklras inte, men åsikten är tydligen viktig. Det "allmänna intresset", som motiverar en inkorporering, är enligt Cronberg "just denna syn på markanvändningen".

Vihreä Lanka drar slutsatsen att Sibbofrågan är ett klassiskt exempel på en konflikt mellan "det största allmänna intresset" och "människornas rätt att bestämma om sina egna angelegenheter". Vihreä Lanka utgår ifrån att inkorporeringen av sydvästra Sibbo utgör ett allmännt intresse, men i verkligheten torde Helsingfors grönas stöd av en inkorporering huvudsakligen handla om att man vill höra till etablissemanget som bestämmer i huvudstaden. I fallet Sibbo har De Gröna i Helsingfors tillsammans med Cronberg kört över så väl lagen som sina egna principer om öppenhet och demokrati. Undantagsförfarandet kräver minsann en motivering i form av ett stort "allmännt intresse". Emellertid finns det även bland de gröna helt olika uppfattningar om vad som är ett allmännt intresse. De Gröna i Sibbo, som visserligen inte längre är så många till antalet, anser att HELI-banan och ett bevarande av hela Sibbo storskog är allmänna intressen. Dess värre tycks dessa allmänna intressen kollidera med Helsingfors intressen.

Straffet för fädernas missgärningar. Den 23 augusti 2007

I gårdagens blogginlägg kritiserade jag Osmo Soininvaaras ogrundade optimism då det gäller möjligheterna att förverkliga en på metrotrafik baserad idealstad längs stranden i sydvästra Sibbo. Soininvaaras utopi är ämnad att moraliskt legitimera Helsingfors kontroversiella kolonialiseringsplaner, men Soininvaara nöjer sig inte med att måla upp framtidsvisioner. I sina svar på svar till blogginlägget "Metro Söderkullaan yhdessä Sipoon kanssa" tar han till rena förtalet av Sibbo. Soininvaara skriver här bl.a. om "Sipoon maankäytön tähänastinen ääriepäekologisuus", som fått Soininvaara att betvivla att kommunens rätt till självstyre är ett okränkbart värde då det gäller markanvändning.

Den senaste tiden har nog kommunerna i huvudstadsregionen fått notera att kommunens planeringsmonopol endast gäller de jure. Kommunernas planeringsmonopol kan diskuteras, men i fallet Sibbo gäller det ju inte planeringsmonopolen, utan kommunens gränser. Genom sitt gränsbeslut visade statsrådet att Sibbos egna aktuella planer, som i högsta grad är anpassade till så väl statens som Helsingfors förväntningar, saknade betydelse. Liksom Tarja Cronberg förefaller Soininvaara vilja rättfärdiga Helsingfors rov med gamla förseelser från Sibbos sida. I sitt blogginlägg "Sipoo-päätös turvaa pääkaupunkiseudun tasapainoisen kehityksen" skrev Cronberg den 28 juni följande:

Perspektiivini Sipoon kehitykseen juontaa juurensa 80-luvulle aikaan, jolloin toimin yhdyskuntasuunnittelijana. Pääkaupunkiseudun kasvu on viime vuosikymmeninä ollut voimakasta, mutta itäsuuntaan kasvua ei ole tapahtunut. Sipoo on pitänyt rajansa kiinni olematta valmis kantamaan omaa osaansa tasapainoisen yhdyskuntarakenteen aikaansaamisesta pääkaupunkiseudulle. Vasta viime hetkillä, pakon edessä on kunta ryhtynyt suunnittelemaan merkittävää asuntokaavoitusta alueelleen. On ehkä väärin, että nykyiset Sipoon päättäjät joutuvat kantamaan vastuun edeltäjiensä laiminlyönneistä, vastuu on kuitenkin yhteinen.

Genom att hålls sina gränser "stängda" har Sibbo i själva verket förhindrat en spridning av bebyggelsen på ett sätt som Soininvaara anser vara oekologiskt. Påståendet att Sibbo skulle ha förhindrat en balanserad utveckling i huvudstadsregionen är absurt då Sibbo per definition inte hör till huvudstadsregionen. Anklagelser om tidigare Sibbopolitikers försummelser är ur ett grönt perspektiv således högst diskutabla i sig, men speciellt tvivelaktigt är det att låta fädernas missgärningar straffa nuvarande sibbopolitiker och sibbobor.

Liksom Soininvaara i sitt blogginlägg kritiserar Cronberg även Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund. Underförstått låter så väl Cronberg som Soininvaara förstå att även Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund berättigar en inkorporering, fastän Sibbo även i denna fråga lovat bot och bättring. Cronberg skriver vidare att "Valtiovalta on mielestäni ainoa oikea taho tekemään päätöksen silloin kun kunnat eivät keskenään pääse ratkaisuun." Nej, eftersom Helsingfors uttryckligen krävde att få annektera ett betydande område av Sibbo, fanns det inga möjligheter till samförstånd, speciellt inte efter att Helsingfors i enlighet med Soininvaaras önskemål föreslog att gränsen skulle dras vid Sibbo å. Om något annat än en annektering eller en "anslutning av sydvästra Sibbo till huvudstadsregionen" har Helsingfors inte velat komma överens om med Sibbo.

Att Soininvaaras och Cronbergs argument inte ens övertygar de egna leden framgår ur De Grönas interna diskussion. Denna diskussion uppmärksammasdes av medierna då Stina Nybäcks öppna brev till Cronberg ("Avoin kirje Sipoosta Tarja Cronbergille") publicerades i Vihreä lanka 2007/32. Diskussionen om fallet Sibbo fortsätter i det senaste numret av Vihreä Lanka (2007/33).

Fövirrade ministrar. Den 12 augusti 2007

Även Borgåbladet uppmärksammade i gårdagens tidning medlemsflykten från De Gröna i Sibbo i en artikel med rubriken "Gränsflytt fick Sibbogröna att hoppa av". Missnöjet och besvikelsen gäller så väl de gröna i Helsingfors som ordförande Tarja Cronberg. Cronbergs förklaringar till sitt ställningstagande vid omröstningen om Sibbofrågan är besynnerliga och oacceptabla, men högst anmärkningsvärd är även minister Cronbergs syn på den juridiska frågan. I blogginlägget "Fegt av Cronberg. Den 14 juli 2007" har jag citerat förklaringar som Cronberg gav i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli, men jag skall här citera på nytt:

Mitä tulee päätöksen laillisuuteen, sen valvonnasta vastaa oikeuskansleri. Asia ei olisi ollut valtioneuvoston listalla päätösasiana, mikäli oikeuskanslerin tulkinta päätöksen laillisuudesta olisi ollut kielteinen. Luotan oikeuskanslerin ratkaisuun.

Cronberg har alltså inte alls tagit ställning till lagligheten i utredningsmannens och föredragarens (eller i detta fall egentligen beredarens) förslag. Justitiekanslern kunde kanske ha gripit in i beredningen. För att motverka förvirringen kunde han kanske även ha informerat ministrarna tydligare om beslutets natur, men det var nog statsrådet och inte justitiekanslern som skulle ta ställning till om förslaget till ny kommunindelning fyllde kommunindelningslagens krav.
Cronbergs syn på justitiekanslerns roll i sammanhanget är anmärkningsvärt. Å andra sidan förutsatte även de samlingspartitistiska ministrarna i praktiken att statsrådet inte skulle ta ställning till den juridiska frågan. Om ministrarna först måste ta ställning till lagligheten i förslaget, kunde de samlingspartistiska ministrarna inte gärna på förhand ha enats om partiets linje i frågan. Den enda som betonade att gränsfrågan var en jurididk fråga var statsministern, som ironiskt nog därigenom medgav sitt eget jäv. För att förklara eller försvara att Centern var splittrad underströk Vanhanen att Sibbofrågan var en "rent juridisk fråga" där var och en minister själv tar ställning. Frågan var i verkligheten inte så rent juridisk som Vanhanen lät förstå, för till ministrarnas uppgift hörde även att göra en politisk prövning, så vida man fann att förslaget fyllde de juridiska villkoren. Å andra sidan kunde en gemensam överenskommen linje i den politiska prövningen ha äventyrat ministrarnas oberoende då det gällde att ta ställning till de juridiska förutsättningarna. Det fanns alltså godtagbara skäl för Centergruppens splittring i Sibbofrågan. Lika väl torde så väl de samlingspartistiska ministrarna som minister Cronberg ha bundits att rösta enligt partiets linje. Det visar hur dåligt ministrarna var informerade om beslutets natur, trots att diskussionen om ministrarnas jäv och domarroll hade fått stor upmärksamhet i medierna. De olika grupperna har haft helt olika uppfattningar.

I sina tolkningar motsade de olika ministrarna varandra. Cronberg gav JK ansvaret att tolka föslagets eller beslutets laglighet, medan Vanhanen i praktiken gav över ansvaret åt tjänstemannaberedningen. Att Cronbergs uppfattning inte håller framgår av biträdande justitiekansler Jaakko Jonkkas svar från den 28 juni (!) på ett klagomål som lämnats in av Leena Liipola. Jonka skriver här att "Oikeuskanslerinvirastossa vakiintuneen käytännön mukaan oikeuskansleri ei ilman erityistä aihetta puutu viranomaisessa vireillä olevaan asiaan, ellei siihen ole olemassa erityistä syytä." Vidare skriver Jonkka följande:

Käytettävissäni olevan asiakirja-aineiston perusteella minulla ei ole ollut mahdollisuuksia tarkemmin vertailla kuntajakoselvittäjän ehdotusta Helsingin kaupungin esitykseen. Aikaa erityisen selvityksen toimittamiseksi on pidetty lyhyenä ja sitä se on ollutkin. Tämä asiantila on ilmeisesti vaikuttanut siihen tapaan, millä erityinen selvitys on toimitettu, ja sen sisältöön. Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

Valtioneuvoston yleisistunto on tänään sisäasiainministeriöstä tapahtuneesta esittelystä päättänyt kuntajaon muuttamisesta. Valtioneuvosto on, katsottuaan että oikeudelliset edellytykset osaliitokselle ovat olemassa, hyväksynyt kuntarajan siirtämisen esityksestä ilmenevällä tavalla. Päättäessään kuntajaon muutoksesta valtioneuvosto on käyttänyt sille asiassa kuuluvaa toimivaltaa.

När det gäller att bedöma utredningens trovärdighet säger Jonkka alltså att ansvaret ligger hos inrikesministeriet. Det var faktiskt utredningsmannens uppgift att utreda de juridiska förutsättningarna , fastän till kommunindelningutredare kontroversiellt nog valdes en person som inte är jurist. Det är helt klart att inrikesministeriet eller regeringsrådet Arto Sulonen här har försummat sig. Ur Jonkkas svar framgår även att det uttryckligen var statsrådet - och inte JK - som (an)såg att de juridiska förutsättningarna för en inkorporering uppfylldes. Jonkka konstaterar att statsrådet har använt sig av den makt som statsrådet tillkommer, men han säger inte att statsrådets juridiska tolkning är rätt. En kritisk gransknin av beredningen visar att statsrådets juridiska tolkning saknade trovärdiga motiveringar.

I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli har Erkki Mennola på ett mycket tydligt sätt beskrivit beslutets två moment och försummelsen av det första. Jag citerar:

Kuntajaon muuttamista koskevassa VN:n päätöksenteossa on oikeudellisessa mielessä kaksi erilaista osuutta, joita nyt kysymyksessä olevan päätöksen teossa ei kylläkään ole osattu tai haluttu erotella toisistaan.

Ensin hallituksen tulee arvioida, täyttääkö esitys kuntajakolain 3 ja 5 §:ssä asetetut liitosvaatimukset. Tämä osa päätöksenteossa on sidottua hallintotoimintaa ja oikeusharkintaa. Jos lain asettamia edellytyksiä ei ole olemassa, liitosta ei voida lainkaan tehdä.

Jos liitokselle katsotaan olevan olemassa lain asettamat edellytykset, VN ratkaisee, tehdäänkö liitos vai ei. Vaikka edellytykset ovat olemassa, liitosta ei ole pakko tehdä, mutta se voidaan tehdä, jos niin harkitaan tarpeelliseksi. Vallitsevan kuntajaon säilyttämiselle ei tarvita perusteluja, ainoastaan muuttamiselle. Tämä osuus kuntajakomuutoksen päätöksenteossa on vapaata harkintaa.

Hallituksen käsittelyssä ovat lain edellyttämä oikeusharkinnan osuus ja sen vaatimat selvitykset jääneet alusta alkaen tosiasiassa kokonaan vaille huomiota ja asian valmistelu siten täysin puutteelliseksi. Esittelyasiakirjoissa puhutaan kautta linjan vain tarkoituksenmukaisuusasioista. Poikkeuksena on vain ministeri Mauri Pekkarisen kannanotto. Sekin on tullut muiden hallituksen jäsenten tietoon vasta samassa istunnossa, jossa asiasta on jo päätetty.

Fegt av Cronberg. Den 14 juli 2007

Tarja Cronberg gav i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli synnerligen dåliga förklaringar för sitt röstningsbeteende i Sibbofrågan. Cronberg inleder sitt inlägg att med att säga att "Perspektiivini Sipoon kehitykseen juontaa juurensa 80-luvulle aikaan". Jag skulle ha lust att kontra med att påpeka att den nuvarande bostadsministern på 1980-talet ännu var ungdomsbrottsling. Cronbergs beskyllningar mot Sibbo är både osakliga och orättvisa. Rent självmotsägande är Cronberg när hon säger sig värna om de södra delarna av Sibbo storskog samtidigt som hon stöder en annektering. För att legitimera sitt eget kontroversiella ställningstagande valde Cronberg beskylla Sibbo för att ha stått i vägen för utvecklingen och säga att Sibbo kan skylla sig själv. Att förtala sitt offer för att försöka rentvå sig själv är både fegt och moralist förkastligt. Så långt försvaret av det politiska beslutet att stöda utredningsmannens förslag. Vad den juridiska sidan av beslutet gäller skriver Cronberg följande:

Mitä tulee päätöksen laillisuuteen, sen valvonnasta vastaa oikeuskansleri. Asia ei olisi ollut valtioneuvoston listalla päätösasiana, mikäli oikeuskanslerin tulkinta päätöksen laillisuudesta olisi ollut kielteinen. Luotan oikeuskanslerin ratkaisuun.

Där Vanhanen hävdar att Sibbobeslutet var rent juridiskt vill Cronberg alltså förstå att beslutet för statsrådets del var rent politiskt. Båda har fel. Ministrarna skulle så väl politiskt pröva som ta ställning till lagligheten i kommunindelningsutredarens förslag. Att justitiekanslern inte ingrep, betyder inte att beslutet var lagligt. Jaakko Jonkka, som av statsrådet valdes till ny justitiekansler bara ett par veckor före statsrådets Sibbobeslut, har i olika sammanhang hävdat att det inte finns juridiska skäl för honom att ingripa i Sibbofrågan. Det var faktiskt inte justitiekanslerns, utan statsrådets uppgift att ta ställning till huruvida Pekka Myllyniemis förslag har juridiska förutsättningar. Statsrådet hänvisade i sin tur till tjänstemannaberedningen, utan att därutöver motivera beslutet. Jonkka fann inte heller juridiska skäl att ingripa i tjänstemannaberedningen, men det borde han kanske ha gjort. Beredningen motsvarade inte alls de krav som justitiekanslern själv ställer i sitt svar på ett klagomål mot Myllyniemis utredning. (Se Inrikesministeriet har klåpat igen. Den 6 juli 2007, Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juni 2007.)

Fallet Helsingfors. Den 1 juli 2007

Efter statsrådets beslut i torsdags har många känt ett djupt förakt gentemot vissa ministrar, speciellt Matti Vanhanen och Tarja Cronberg. Det förefaller ofattbart att ministrarna utgående från Pekka Myllyniemis skandalösa utredning kunde rösta för ett förslag som så uppenbart går emot det som deras respektive partier traditionellt har representerat. Vanhanen riskerade genom sitt ställningstagande rentav att såga av den gren som han och hans parti sitter på. Det är även svårt att fatta att ministrarna i en fråga där det saknas prejudikat kunde göra en juridisk tolkning som så tydligt går emot kommundagens andemening. Ändå är det inte i första hand ministrarnas agerande i sig som bekymrar mig. Mera bekymrad är jag över att Helsingforspolitikerna med manipulering, skrämseltaktik och utpressningsmetoder har lyckats ta kontroll över så väl regionen som regeringen. Och Helsingfors har planer på att växa i storlek och styrka. Sydvästra Sibbo är bara början. Det fenomen som jag beskrivit som "fallet Sibbo" borde kanske hellre kallas fallet Helsingfors. Fallet Sibbo är bara en symptom på att någonting är på tok.

Jag är inte så naiv att jag skulle tro att Helsingforspolitiker är speciell hänsynslösa jämfört med politiker i allmänhet. Hänsynslösa politiker finns det i alla partier och på alla orter. Problemet är snarare okritiska medier och svaga partiledare, som har möjliggjort Helsingfors hänsynslösa framfart. Att Jyrki Katainen och Tarja Cronberg inte vill stöta sig med sina partikamrater i Helsingfors är på något sätt begripligt. Att Matti Vanhanen lägger sig platt för Helsingfors kräver däremot en förklaring.