Coverup. Den 18 oktober 2021

Det har gått över ett år sedan jag lämnade in ett klagomål till justitiekanslern med anledning av att mina initiativ till ändring av kommunindelningen inte nått Helsingfors stadsstyrelse (se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020"). Min gissning är att initiativet skulle ha haft större chanser att nå stadsstyrelsen efter att Helsingfors fått en ny borgmästare, eftersom det är borgmästaren som ansvarar för föredragningslistan. Kanske ökar bytet av borgmästare även sannolikheten för att justitiekanslern på riktigt behandlar mitt klagomål. Enligt information på justitiekanslersämbetets webbsidor är målsättningen "att inkomna klagomål undersöks och avgörs inom en tidsperiod på ett år". 

Även om smittspridningen av corona just nu är större i Finland än i flera andra europeiska länder har Finland på flera sätt klarat sig relativt bra genom pandemin. Till detta finns flera förklaringar, men en viktig förklaring torde vara det höga förtroendet för myndigheter och etablerade massmedier. Vi har i Finland långt klarat oss med rekommendationer och medborgarnas grundläggande friheter och rättigheter har inte i högre grad behövt begränsas för att förhindra en överbelastning av sjukvården.

De som följt med denna blogg torde ha insett att förtroendet för finska myndigheter inte alltid är så motiverat. I Finland förekommer en strukturell korruption där deltagande i mygel belönas och kan gynna karriären. (Se "Opportunism. Den 13 juni 2010".) Det kan vara bra att inte vara naiv på den punkten, men förtroendet för myndigheterna är ändå någonting som jag anser vara värt att slå vakt om. Ville jag vara synisk, så kunde jag i machiavellisk anda hävda att det viktigaste är att myndigheternas agerande ser ut att vara lagligt eller berättigat - även då det inte är det. Här kunde en okritisk media och informatörer som är skickliga på att sprida dimridåer vara till hjälp. Jag vill ändå tro att nyckeln till förtroende tvärtom är öppenhet, maktfördelning och oberoende medier. Myndigheterna måste förtjäna medborgarnas förtroende.

Misstro mot myndigheter och etablerade massmedier skapar en grogrund för konspirationsteorier. Under pandemin har det skrivits mycket om konspirationsteorier, kanske obefogat mycket. En del av de omskrivna konspirationsteorierna handlar om vaccin mot SARS-CoV-2 och virusets ursprung. Jag har även själv på min andra blogg skrivit om konspirationsteorier (se speciellt "Konspirationsteoriernas år 2020") och intresserat mig för både konspirationer i sig och konspirationsteorier. Själv tror jag inte på några egentliga konspirationer då det gäller coronan, men det är uppenbart att de kinesiska myndigheterna täckt igen spår som kunde hjälpa oss att hitta virusets ursprung. Inte heller fallet Sibbo handlar om någon egentlig konspiration, utan snarare om vad som på engelska kunde kallas coverup.

Konspirationer torde vara ovanliga och det är orimligt att tänka sig att några konspirationer i högre grad styr världens gång. Däremot finns det ofta ett behov av att dölja verkliga avsikter och motiv. Politiker begår dessutom misstag, som de efter förmåga försöker dölja. Mycket förenklat kan man säga att fallet Sibbo handlar om en överenskommelse om att informellt koppla ihop kommunreformen KSSR (Paras) med inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Inkorporeringen kunde ha förverkligats enligt rådande kommunindelningslag, om man lyckats pressa Sfp och beslutsfattarna i Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Planen misslyckades och ledande politiker med Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i spetsen behövde täckmantlar och dimridåer för att täcka igen spåren och dölja den uppenbara kopplingen.

Bara skrämseltaktik? Den 31 december 2017

Yle publicerade den 11 december en längre artikel med rubriken "Raideasiantuntijan suorat sanat länsimetrosta: Nämä viisi asiaa vain harva näkee tai ymmärtää". Antero Alku lyfter här fram fem kritiska synpunkter på västmetron. En av dessa är att ett syfte med Helsingfors "rån" av Sibbo var att pressa Esbo att godkänna byggandet av västmetron:

Sipoon ryöstöksikin kutsuttu projekti linkittyy Alkun mukaan olennaisesti länsimetroon. Espoon kaupunginvaltuuston oli tarkoitus tehdä päätös metron rakentamisesta alun perin toukokuussa 2006. Jostain syystä sitä ei kuitenkaan käsitelty toukokuun valtuustossa, ja tämä aiheutti Helsingin päässä hermostusta.
– Sipoo-suunnitelmaa oli varmasti suunniteltu kuukausien ajan, ei sellainen hetkessä synny. Kun päätöstä metrosta ei Espoossa tehty, tämä Helsingin Sipoo-suunnitelma julki...stettiin. Pidän mahdollisena, että jos Espoo olisi tehnyt metropäätöksen toukokuussa 2006, Sipoo-kuviota ei olisi koskaan tapahtunut, Alku sanoo.
Ajatuksen logiikka kulkee näin: Helsingissä oli vahva tahtotila metron jatkamiseen, ja Espoossa pelättiin kaupungin pakkoliitosta Helsinkiin, jos metron rakentamiseen ei muuten suostuta. Näin ollen Sipoon ryöstön yksi tarkoitus saattoi oli paineen luominen Espoon päättäjiin.
– Kun Helsinki ilmoitti Sipoon liitosaikeista, se näyttäytyi espoolaisille konkreettisena uhkana, että näin voidaan todella tehdä. Helsinki-Sipoo-kuvio on varmasti vaikuttanut siihen, että saman vuoden syyskuussa saatiin Espoossa syntymään päätös metron rakentamisesta varsin selvin lukemin.
Sipoosta Helsinkiin liitetyssä Östersundomissa ei ole puolestaan tapahtunut käytännössä mitään (HS 27.1. 2016), vaikka päätöksestä on jo yli 10 vuotta. Alku ei usko, että Östersundomiin tullaan koskaan rakentamaan metroa. Hänen mukaansa koko projektin tarkoitus saattoi olla toinen.
– Niin sanotun Sipoon ryöstön taustalla saattoi olla paineiden luominen Espoon suuntaan metropäätöksen aikaansaamiseksi. Ajatuksen logiikka kulkee näin: Helsingissä oli vahva tahtotila metron jatkamiseen, ja Espoossa pelättiin kaupungin pakkoliitosta Helsinkiin, jos metron rakentamiseen ei muuten suostuta. Näin ollen Sipoon ryöstön yksi tarkoitus saattoi oli paineen luominen Espoon päättäjiin. – Kun Helsinki ilmoitti Sipoon liitosaikeista, se näyttäytyi espoolaisille konkreettisena uhkana, että näin voidaan todella tehdä. Helsinki-Sipoo-kuvio on varmasti vaikuttanut siihen, että saman vuoden syyskuussa saatiin Espoossa syntymään päätös metron rakentamisesta varsin selvin lukemin. Sipoosta Helsinkiin liitetyssä Östersundomissa ei ole puolestaan tapahtunut käytännössä mitään (HS 27.1. 2016), vaikka päätöksestä on jo yli 10 vuotta. Alku ei usko, että Östersundomiin tullaan koskaan rakentamaan metroa. Hänen mukaansa koko projektin tarkoitus saattoi olla toinen. – Niin sanotun Sipoon ryöstön taustalla saattoi olla paineiden luominen Espoon suuntaan metropäätöksen aikaansaamiseksi.

Antero Alku övertolkar något, men år 2006 fanns det från Helsingfors och regeringen ett mycket starkt tryck på Esbo. Helsingfors ville slå ihop städerna i huvudstadsregionen i samband med kommunreformen KSSR (Paras), men även specifikt få ett beslut om en metrolinje till Esbo. Helsingfors hävdade att sydvästra Sibbo borde inkorporeras med huvudstaden med motiveringen att Sibbo varit "samarbetsovilligt", men det enda beviset på Sibbos samarbetsovilja som man lade fram var ett dokument som visade att Sibbo motsatt sig en metrolinje till Östersundom. Förlängningen av metrolinjen österut var även huvudargumentet för inkorporeringen. Statsminister Matti Vanhanen räknade tillsammans med inkorporeringen av Östersundom beslutet om västmetron inklusive statens delfinansiering som den centrala delen i regeringens "metropolpolitik".

Följande dag, den 12 december publicerade Yle en ny text under rubriken "Jan Vapaavuori tyrmää teorian 'Sipoon ryöstön' vaikutuksesta länsimetron rakentamiseen: 'Täydellistä huuhaata'". Jan Vapaavuori tar här helt avstånd från Alkus teser, speciellt när det gäller Östersundom:

Vapaavuoren mukaan Östersundomin rakentamista ovat kuitenkin jarruttaneet muut syyt.
– Niiden alueiden osalta, mitkä Sipoosta Helsinkiin liitettiin, oli jo alun perin selvää että niiden suunnitteluun menee vuosia. Siihen liittyi näitä vielä Natura-haasteita, joiden vuoksi meni vielä pidempään kuin kuviteltiin. ... Se että länsimetroratkaisu sattui ajoittumaan samoihin aikoihin, on ihan puhdasta sattumaa.

Jag tog del av diskussionen om västmetron i Esbo stadsfullmäktige år 2006. (Se "Metro-metropolen. Den 26 september 2006".) Om diskussionsprotokoll eller ljudinspelningar finn bevarade kan det bevisas att Esbbopolitiker då faktiskt påtalade påtryckningarna som hänger samman med initiativet till en inkorporering av sydvästra Sibbo. Att beslutet om västmetron togs just 2006, då initiativet till en inkorporering av sydvästra Sibbo togs, är minsann inget sammanträffande och det vet Vapaavuori mycket väl. År 2006 var det mycket bråttom med beslutet och därför fans det inte tid för tillräcklig beredning, vilket ledde till fatala beslut om automatisering och korta perronger.

Surt sa Vapaavuori. Den 30 juni 2017

I början av denna månad tillträdde Jan Vapaavuori som Helsingfors borgmästare. Han återvänder därmed som stadsstyrelseordförande samtidigt som han tar över efter Jussi Pajunen, som innehaft tjänsten som stadsdirektör. Jämfört med Pajunen är Vapaavuori realist. I en artikel med rubriken "'Städernas konkurrenskraft har allt större global betydelse'" i Hbl den 6 juni säger Vapaavuori om ett "Storhelsingfors" att "Det är inte realistiskt, och därför gäller det att inte lägga mycket energi på sådant som inte är uppnåeligt." Kanske kan det tolkas som en kritik av Pajunen, som ivrade för en "metropol" men fick nöja sig med sydvästra Sibbo. I den ovannämnda artikeln kan man även läsa följande:

Reaktionen på USA:s president Donald Trumps nej till klimatavtalet – där de stora amerikanska städerna, många multinationella företag och folkrörelser satte sig emot Trumps beslut – visar att världens riktning i allt högre grad bestäms av andra nätverk än nationalstaterna, säger borgmästare Jan Vapaavuori.
– Det återstår att se vilken betydelse det har om USA drar sig ur klimatavtalet, men jag tror att den faktiska betydelsen blir begränsad. Allt mer inflytande finns hos stora städer, stora företag, medborgarorganisationer, konsumentorganisationer och innovativa små företag. Det som alla dessa andra parter gör tillsammans får en större betydelse än vad USA som land gör.
Jan Vapaavuori målar upp en situationsbild där konkurrensen mellan städer och stadsregioner i praktiken är avgörande för konkurrenskraften.

Vapaavuori säger vidare att "När resten av världen tar steg mot städernas betydelse flyttar Finland beslut till en landskapsnivå."

Vapaavuori kommer med samma budskap som han och andra Helsingforspolitikerna kom med för tio år sedan. Då var slutsatsen att "Finlands enda metropol" måste få växa österut, fast man egentligen hade velat slå ihop städerna i huvudstadsregionen. Jag skulle påstå att utvecklingen under det senaste årtiondet har gått i motsatt riktning: Nationalstaternas betydelse har ökat. Jag trodde själv för tjugo år sedan att internet, digitaliseringen och globaliseringen skulle minska statsgränsernas och nationalstaternas betydelse, men så har det inte gått. Naturligtvis kan t.ex. amerikanska delstater (och städer) gå emot federationen, men det är ingenting nytt.  När Vapavuori talar om "konkurrensen mellan städer och stadsregioner" så handlar det ändå framför allt om att Vapaavuori vill lyfta fram Helsingfors och sin egen betydelse. Surt säger han om nationalstaten, när han inte lyckades bli partiordförande och därmed inte heller statsminister.

Spiken i kistan. Den 1 februari 2015

I tisdags publicerade svenska Yle / Yle Huvudstadsregionen en intervju med kommunminister Paula Risikko (Saml) under rubriken "Ministern har gett upp planen på en metropolstad", där kommunministern säger följande:

Tror du att planen på en kommunsammanslagning i form av en metropolstad går vidare?
- Situationen är liknande som när det gäller metropolförvaltningen. Kommunerna motsätter sig allting. Jag tycker att kommunerna i Nyland och i metropolområdet borde bestämma sig för vad de vill.
Känns det som om båda metropolprojekten är i en återvändsgränd?
- Å andra sidan vil jag framhålla att jag förstår kommunernas tvekan eftersom de väntar på social- och hälsovårdsreformen. Först efter att planerna för vårdreformen klarnat vill man gå vidare.
Tror du att det är sannolikare att metropolförvaltningen eller metropolstaden avancerar under den här regeringsperioden?
- Under den här regeringsperioden kommer inte metropolstaden att avancera. Där finns ett så starkt motstånd. Stödet för att en metropolförvaltning har hand om vissa strategiska uppgifter är ändå större, om än inte 100 procent.

Finska Yle förde vidare nyheten i en text med rubriken "Kuntaministeri Risikko: Metropolikaupunki ei toteudu tällä hallituskaudella", där man kan läsa att "Helsingin, Espoon, Vantaan, Kauniaisten, Sipoon ja eteläisen Tuusulan kuntaliitos ei toteudu, ainakaan tällä hallituskaudella, sanoo kuntaministeri Paula Risikko (kok.)."

Följande dag kom Yle Huvudstadsregionen med en nyhet där det berättades att man i Kyrkslätt drar en lättnadens suck, då "Paula Risikko (Saml) meddelade att det inte blir någon sammanslagning av Helsingfors, Vanda, Esbo, Grankulla och Kyrkslätt". Här hade man förväxlat Kyrkslätt med Sibbo eller metropolförvaltningen med metropolstaden. Det är minsann inte första gången som metropolstad och metropolförvaltning sammanblandas i medierna. Frågan är varför Finansministeriet valt att använda ordet "metropol" både då det gäller en ny förvaltningsnivå i Helsingforsregionen och en ny stad (kommunsammanslagning) i Huvudstadsregionen. Varför använder man överhuvudtaget det löjeväckande ordet metropol? Det existerar redan två officiella namn som här kunde användas: Huvudstadsregionen, som består av städerna Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla, och Helsingforsregionen, som består av Huvudstadsregionens fyra städer plus tio kranskommuner. För några år sedan valde Svenska Yle att byta ut namnet Mellannyland mot Huvudstadregionen, vilket kanske delvis förklarar förbistringen på svenska Yle. I inofficiella sammanhang har Kyrkslätt ofta räknats till Huvudstadsregionen, medan Sibbo räknas till Östnyland. Ändå valde Finansministeriet och de av ministeriet utnämnda kommunindelningsutredarna att föreslå att Sibbo men inte Kyrkslätt skulle ingå i "metropolstaden".

Efter Risikkos uttalande verkar det uppenbart att det inte blir någonting av den föreslagna "metropolstad". Den sista spiken i metropolstadens kista lades då Jan Vapaavuori senare i veckan meddelade att han siktar på ett jobb i Luxenburg istället för på ett framtida jobb i Helsingfors stadshus, som han tidigare visat intresse för.

Nästa statsminister? Den 13 april 2014

I fredags publicerade finansministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Valtioneuvoston toimivallan laajentamista kuntaliitoksissa ei viedä eteenpäin". (Pressmeddelandet har inte publicerats på svenska.) Att regeringen nu tar tillbaka förslaget som skulle möjliggöra tvångssammanslagningar är ytterligare ett bakslag för kommunreformen och ytterligare ett uttryck för regeringens oförmåga att ta beslut.

Det torde finnas flera förklaringar till att Samlingspartiet gett upp sin ambition att skapa "starka" kommuner. En kan vara att man inom partiet väntat Jyrki Katainens meddelande att han lämnar posten som partiordförande. Jan Vapaavuori lär den senaste tiden ha varit passiv då det gäller sote- och kommunreformen, samtidigt som han enligt medierna fört en ordförandekampanj.

Vapavuoris eventuella ordförandekampanj har aktualiserat hans brottsregister. City-lehti lyfte i veckan upp en gammal artikel från 2006, "Jan Vapaavuori – Rötösherra". I artikeln kan man förutom om de tre brott som Vapaavuori dömts för läsa bl.a. följande:

Sipoolaisilla on ainakin monta syytä olla pitämättä hänestä. Vapaavuori on yhdessä kaupunginjohtaja Jussi Pajusen ja kaupunginvaltuuston puheenjohtajan Rakel Hiltusen kanssa järjestämässä Suomen historian kuohuttavinta alueluovutusta: Helsinki haluaa 14 prosenttia Sipoon maista, 20 prosenttia Sipoon väestöstä. Vapaavuori haluaa rakentaa Sipooseen pientaloja keskiluokalle tiiviisti keskieurooppalaiseen tyyliin. Metroasemien ympärille pienkerrostaloja, jotta metrolle saadaan riittävästi käyttäjiä.

Brotten som Vapaavuori dömts för har varit hinder i vägen för Vapaavuoris politiska karriär. Hans delaktighet i inkorporeringen av sydvästra Sibbo uppfattades däremot, åtminstone ännu för några år sedan, av många som en politisk merit. Utan "Sibbofrågan" hade Vapaavuori knappast blivit minister i regeringen Vanhanen II. Vapaavuori är ingalunda den enda som dragit nytta av att ha deltagit i myglet kring inkorporeringen. I inlägget "Opportunism. Den 13 junin 2010" noterar jag att flera andra gynnats av sin inblandning i fallet Sibbo: Mari Kiviniemi, Mika Rossi, Risto Rautava, Otto Lehtipuu, Kari Prättälä och Arto Sulonen.
 

Vapaavuoris män. Den 23 december 2012

Jyri Häkämies byte av regeringen mot EK föranledde en livlig diskussion. Tidpunkten för valet av ny VD för Finlands näringsliv EK har däremot inte diskuterats. Missnöjet mot Häkämies föregångare, som visserligen till en del kan vara en efterkonstruktion, hade pyrt länge. Huruvida Häkämies i själva verket tog emot tjänsten på EK för att ge rum för Jan Vapaavuori i regeringen har mig veterligen överhuvudtaget inte diskuterats. Hur det än förhåller sig med den saken, så torde det efter motgångarna med kommunreformen vara lättare för statsminister Jyrki Katainen att ha Vapavuori med i regeringen än att ha honom som gruppordförande. Det är ju i första hand Samlingspartiet och Helsingforspolitikerna med Vapaavuori i spetsen som krävt en ny kommunreform.

I kommunalvalet fick Vapavuori flera röster än någon annan och stärkte därmed sina positioner i Helsingforspolitiken. Om Vapaavuori velat, hade han naturligtvis fått posten som styrelseordförande, vilken han innehade före han blev bostadsminister i regeringen Vanhanen II. Nu hann dock ministerportföljen komma i vägen. Istället för Vapaavuori utsågs Tatu Rauhamäki till ny stadsstyrelseordförande. Rauhamäki hade visserligen en av de allra största valbudgetarna  men han blev med nöd och näppe invald i stadsfullmäktige i Helsingfors. Det är väl ganska uppenbart att Rauhamäki inte valdes till styrelseordörande på eget mandat, speciellt som han tidigare varit specialmedarbetare för bostadsminister Vaaavuori.

Även den avgående stadsstyrelseordföranden Risto Rautava är Vapavuoris man och har fungerat som stadsstyrelseordförande utan eget mandat. I likhet med Rauhamäki var Rautava ordförande i Helsingfors stadsplaneringsnämnd innan han blev styrelseordförande. Tidigare har Rauhamäki efterträtt Rautava både som viceordförande och som ordförande i stadsplaneringsnämnden. Nu byter alltså Rauhamäki och Rautava poster, så att Rautava åter blir ordförande för stadsplaneringsnämnden.

När Rautava nu återgår till stadsplaneringsnämnden är det på sin plats att påminna om att det var på Rautavas (och Vapaavuoris) initiativ som Helsingfors kring år 2006 gav upp planerna på att ta Sandhamn i bruk som bostadsområde för att istället "öppna gränsen" mot Sibbo. (Se "Sandhamn. Den 19 februari 2007".) När det begav sig var Rautava stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden. Nu får han i egenskap av ordförande i stasplaneringsnämnden ta ansvar för att Östersundom faktiskt ersätter Sanhamn som bostadsområde.

Utvalda inlägg IX. Den 29 juni 2012

I innehållet i inlägget "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007" är kanske det mest sensationella på hela bloggen. Ännu fem år efter att jag skrivit inlägget anser jag att det innehåller sprängstoff som kunde ha tvingat ministrar att avgå. I sig innehåller inlägget inte så mycket nya avslöjanden, utan det är snarare sammanställningen och helhetstolkningen som är sensationell. Därmed lyckades jag inte få medierna intresserade för avslöjandena om att högt uppsatta beslutsfattare sysslat med utpressning och bluffmakeri.

Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007

Sent om sider har jag haft möjlighet att studera det hemligstämplade förhörsprotokollet från förhöret av Markku Luoma och Christel Liljeström från augusti ifjol. Protokollet läckte till Helsingin Sanomat, som den 14 september publicerade en artikel med rubriken "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon". I Helsingin Sanomats artikel berättas det att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i april hade lagt fram ett hot: Om Sibbo inte frivilligt avstod från ett område på 25 kvadratkilometer, skulle Helsingfors med regeringens hjälp skaffa sig ett dubbelt så stort område. Därtill berättas i artikeln att statssekreterare Stefan Wallin den 16 juni hade ringt till Christel Liljeström och berättat att kommunminister Hannes Manninen stöder Helsingfors initiativ.

Uppgifterna som kommer fram i förhörsprotokollet stämmer till största delen väl överens med uppgifter som jag hittat i andra källor. På någon punkt sviker Liljeströms minne, men generellt finner jag inga skäl att misstro informationen i protokollet. Mycket nytt utöver vad som redan läckt ut genom Helsingin Sanomat har jag inte hittat, men sent igår kväll, efter att ha firat midsommar i Sibbo, hittade jag ändå ett par högst betydelsefulla detaljer.

Ur förhörsprotokollet framgår att Pajunen och Vapaavuori den 11 april 2006 för Luoma och Liljeström presenterade två alternativ: Det ena alternativet var ett område på 5000 hektar. Det andra alternativet var ett område på omkring 2500 hektar. Förutsättningen för det mindre området var att Sibbo frivilligt skulle gå med på gränsjusteringen. Frivilligheten skulle dessutom belönas med att Sibbo skulle få mark som Helsingfors äger på annat håll i kommunen och med att Helsingfors inte skulle verka för en sammanslagning av landskapsförbunden! Till saken hör alltså att Liljeström var och är ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse. Det fanns alltså starka skäl för Sibbo och speciellt för Liljeström att "frivilligt" välja det mindre alternativet.

Ur förhörsprotokollet framgår, liksom Helsingin Sanomat noterat, att Stefan Wallin den 16 juni ringde Liljeström och berättade att Manninen stöder Helsingfors initiativ, men inte bara det. Manninen hade antytt att han med Helsingfors hade kommit överens om en gränsjustering på 5000 ha. Att Manninen skulle ha medgett en överenskommelse är anmärkningsvärt och juridiskt högst relevant. Jag är dock mest intresserad av siffran 5000 ha.

Redan den 11 april hade Pajunen och Vapaavuori för Luoma och Liljeström visat upp en karta med ett område på ungefär 5000 ha. Fredagen den 16 var det definitivt bekräftat att Manninen skulle stöda en annektering av ett område på 5000 ha. Den 21 juni föreslog Helsingfors stadsfullmäktige på stadsstyrelsens förslag från samma dag att Helsingfors skulle inkorporera ett område på 5000 ha. Dess värre hade Helsingfors dragit gränsen med linjal tvärs genom fastigheter och byggnader och utan att det minsta ta hänsyn till bygränser. Därtill hade man dragit gränsen längs Sibbo å så att bl.a. Ingamns mejeri till de grönas beklagan hamnade på Helsingfors sida om gränsen. Även genom Sibboviken hade man dragit gränsen med linjal, fastän man där hade kunnat följa byagränser. I Västersundom hade man dragit gränsen enligt den gamla sträckningen för Österleden. I den inre skärgården hade man kopierat gränsen från Ilaskivis inofficiella förslag från 1989, medan man inte alls ritat ut något gränsförslag i den yttre skärgården. När Helsingfors lyfte fram sitt förslag saknade man därtill korrekta uppgifter om hur många invånare som bor i området och hur stort vattenområde som förslaget inbegriper.

Att Helsingfors inte lyckades prestera ett seriöst förslag på ett område på 5000 ha kräver en förklaring. Jag har gett förklaringen tidigare på denna blogg, men jag upprepar den här i en lite förnyad version på basen av informationen i förhörsprotokollet. På kvällen tisdagen den 20 juni, dvs dagen före Helsingfors annekteringsbeslut, ringde Liljeström med kommunstyrelsens fullmakt till Vapaavuori för att be om förhandlingar. Det är inte så svårt att gissa att kommunalpolitikerna i Sibbo i det läget hade varit villiga till stora eftergifter. Vapaavuori tackade och tog mycket positivt emot Liljeströms erbjudande. Han sade att han skulle tala med Pajunen och återkomma på onsdag morgon. På onsdag morgonen, av allt att döma efter stadsstyrelsen mycket tidiga extraordinära möte, ringde Vapaavuori tillbaka till Liljeström. Tåget hade gått, men han föreslog att man på hösten kunde återkomma och diskutera kompromissförslag.

Helsingfors beslut att föreslå ett område på 5000 ha i en situation där man fått kommunpolitikerna i Sibbo på knä förefaller inte rationellt. Helsingfors hade redan färdigt ett förslag på ett område på 3000 ha, vilket framgår av en karta i Hbl den 21 juni 2006. Om kommunfullmäktige i Sibbo hade godkänt det förslaget, torde förslaget ha uppfyllt de stränga villkoren i 5 § i kommunindelningslagen. Kommunminister Hannes Manninen torde då i princip ha kunnat ta beslutet om en gränsjustering, utan att ärendet hade behövt gå till statsrådet och föranleda problem med jäviga ministrar. Inte heller hade det behövts någon pinsam låtsasutredningar för att komma fram till "kompromissförslaget" på 3000 ha. Där till torde motståndet från Sibbobornas sida ha blivit betydligt lamare än det nu blev.


När Vapaavuori ringde upp Liljeström onsdagen den 21 juni hade inte bara tåget gått för Sibbos del. Pajunen hade även förlorat kontrollen över spakarna. I de inre kretsarna i partierna i Helsingfors och Vanda torde budet ha gått att Manninen kommit överens om en inkorporering av ett 5000 ha stort område. Varför då nöja sig med ett område på 2500 - 3000 ha? De gröna insåg att förslaget på ett område på 3000 ha allt för uppenbart hotade Sibbo storskog och förutsatte att man skulle föreslå ett område på minst 5000 ha. Eftersom utpressning, hot och bedrägeri inte är allmännt accepterade politiska medel, kunde Pajunen, Vapaavuori, Hiltunen och Kalima inte förklara för de gröna att hela idén var att lura Sibbo att frivilligt avstå området på 3000 ha.

Helsingin Sanomats ovannämnda artikel "Helsingin johto yritti uhkailla Sipoota rajansiirtoon" är en av de viktigaste artiklar som skrivits om fallet Sibbo. Rubriken är dock missvisande. En liten inre krets planerade att hota Sibbo att "frivilligt" gå med på en gränsjustering, för att det inte fanns andra lagliga förutsättningar för en annektering. Planerna misslyckades, men inte för att hoten inte bet på Sibbo. Nu behövdes en plan B. Det förefaller som om den lilla invigda kretsen efter stadsstyrelsens beslut den 21 juni fåfängt hoppades att Sibbo ännu på hösten skulle acceptera ett "kompromissförslag" på 3000 ha. Enligt de ursprungliga planerna var det inrikesministeriet eller kommunministern som (inofficiellt) skulle föreslå ett område på 5000 ha och Helsingfors som skulle föreslå ett område på 3000 ha, men istället kom Helsingfors att (officiellt) föreslå området på 5000 ha och inrikesministeriet eller utredningsmanen det mindre området på 3000 ha. Oberoende av motiv kom kommunministern och statsministern genom sina upprepade ställningstaganden för en annektering att spela Helsingfors i händerna i ett spel som byggde på hot och bluffande.

Hufvudstadsbladet har 22:23 publicerat en artikel med rubriken "Sibboborna gläds inte över bytet av minister". Valet av rubrik är beklagligt.

Vapaavuori ger beröm. Den 30 september 2011

Diskussionen om den nya Sibbofrågan och förslagen att  i samband med den nya kommunreformen dela upp Sibbo fortsätter. Sipoon Sanomat har igår på tidningens webbplats publicerat en artikel med rubriken "Liljeström patistaa kuntalaisia keskustelemaan kuntaliitoksista". I artikeln kan man bl.a.läsa följande:

– Toteen saattaa käydä se, mitä on pelätty Lounais-Sipoon ryöstöstä saakka. Aistin poliittisessa ilmapiirissä hyvin voimakkaasti syytä olla varuillaan, Liljeström sanoo.

– Sipoolaisten oma etu edellyttää inhorealismia. Keskustelemalla avoimesti meillä on mahdollisuus tuoda esiin toiveemme ja tarpeemme.

Liljeström kuvaa tilannetta kahden pahan välillä valitsemiseksi. Jos metropolialueelle toteutetaan moneen otteeseen mainostettu yhteishallinto, kävelisi se surutta itsenäisen Sipoon päätöksenteon yli. Paikallisten päättäjien käsistä vietäisiin muiden muassa maankäytöstä päättäminen.

– Se hintalappu itsenäisyydellämme näyttäisi olevan.

I artikeln "Kahden kunnan kasvukeskus" i lördagens nummer av Helsingin Sanomat sade kommunminister Henna Virkkunen faktiskt att det i Helsingforsregionen behövs någon form av metropol- eller regionförvaltning. Påståendet är så till vida anmärkningsvärt att Samlingspartiet tidigare varit starkt emot en ny förvaltningsnivå mellan kommun och stat. Regionförvaltningen kunde göra kommunsammanslagningarna överflödiga.

Jan Vapaavuori skrev igår ett blogginlägg med rubriken "Sipoon Liljeström näyttää hyvää esimerkkiä, 29.9.2011". I inlägget kan man bl.a. läsa följande:

Jotta asiasta antaisi oikean kuvan, pitää ensin todeta rehellisyyden nimissä, että Liljeströmin ykkösmalli on Sipoon säilyminen itsenäisenä nykyisillä rajoillaan. Liljeström osoittaa kuitenkin tiettyä valtioviisautta todetessaan Hufvudstadsbladetin haastattelussa, ettei Sipoo hänen analyysinsä mukaan selviä niistä vaateista, joita itsenäiselle kunnalle jatkossa tullaan asettamaan. Jos näin on, päätä ei pidä pistää puskaan, vaan pohtia avoimesti tulevaisuutta.

Liljeström oli näkyvin kiistakumppanini muutama vuosi sitten, kun aiheena oli Sipoon lounaisten osien liittäminen Helsinkiin. Vaikka itse hanke ja siitä virinnyt pitkä debatti oli monin osin traumaattinen – varsinkin Sipoon puolella – minulle jäi Liljeströmistä kuva asiallisena ja sivistyneenä ihmisenä. Asiat riitelivät, ihmiset eivät.

On myönnettävä, että Sipoo ihan oikeasti muutti kurssiaan mainitun pakolla tehdyn osakuntaliitoksen jälkeen. Kun Sipoota oli aiheesta syytetty vuosikymmenten ajan tehdystä vähemmän yhteistyökykyisestä politiikasta, linja oikeasti reivattiin uuteen uskoon.

 

Helsingin Sanomat publicerade igår kväll en text med rubriken "Vapaavuori kiittää ajatusta Sipoon pilkkomisesta". Om inte förr så efter Vapaavuoris uttalade stöd torde förslaget att dela Sibbo vara synnerligen impopulärt i Sibbo.

Suomen Kuvalehti publicerade den 26 september en artikel med rubriken "Suuri kuntauudistus vaikeuksissa - muut vierastavat kokoomuksen pakkopuheita". Här kan man bl.a. läsa följande:

Kunnille on koko syyskuun ajan annettu ymmärtää, että hallituksella on käytössään ”kovaa ohjausta, perälauta ja keppiä”. Erityisesti Henna Virkkusen sekä kokoomuksen eduskuntaryhmän puheenjohtajan Jan Vapaavuoren puheet on tulkittu kunnissa siten, että tulossa on pakkoliitoksia, koska muita keinoja ohjata kuntia liitoksiin ei ole.

Kovasävyinen puhe, ankarat aikataulut sekä kuntien ohittaminen hankkeen käynnistämisvaiheessa ovat synnyttäneet kunnissa kapinaliikkeen, joka on vaatinut uudistuksen keskeyttämistä. Kapinaliikkeen kärjestä löytyy sekä kokoomuslaisia että demarien kuntavaikuttajia.

Frågan är om inte gruppordförande Vapaavuori är ganska ensam om Samlingspartiets linje även inom sitt eget parti.


Yle publicerade igår en nyhet med rubriken "Hforspolitiker vill ha Sandhamn". I nyhetstexten kan man läsa att ett femtiotal fullmäktigeledamöter i Helsingfors skrivit under en motion om att Helsingfors stad så snabbt som möjligt borde börja förhandla med staten om Sandhamns framtid och att området borde bli ett "attraktivt havsnära bostadsområde för 20 000 invånare samt rekreationsområde med unik miljö". I själva motionen, som är undertecknad av "Osmo Soininvaara Eero Heinäluoma Paavo Arhinmäki Nils Torvalds ja 45 muuta allekirjoittajaa", kan man läsa att "me kaupunginvaltuutetut esitämme, että Helsingin kaupunki linjaa pitkän ajan tavoitteekseen Santahaminan saamisen asuin- ja virkistysalueeksi ja aloittaa tämän pohjalta neuvottelut asiasta valtion kanssa."

På denna blogg har jag redogjort för hur förslaget om att ta Sandhamn i bostadsbruk är en central bakgrundsfaktor till inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Helsingin Sanomat publicerade den 31 augusti 2011 en notis med rubriken "Kaupunginjohtaja Pajunen ei halua enää Santahaminaa", där man kan läsa att "Pajusen mielestä sotilaat voivat pitää saarensa, koska Helsinki sai rakennusmaata Lounais-Sipoosta." Det skall bli intrssant att se hur samlingspartisterna Jussi Pajunen, Risto Rautava och Jan Vapaavuori svarar på Soininvaaras initiativ.

Femtekolonnare? Den 4 december 2010

I torsdagens nummer av Sipoon Sanomat ingår en insändarartikel av Bo Melander med rubriken "Vapaavuoren viideskolonnalaiset?" Insändaren är skriven med anledning av Jan Vapaavuoris besök i Sibbo. (Se "Bostadsministern besökte Sibbo. Den 24 november 2010".) Melander skriver att "Ministeri, joka niin estottomasti ajaa Helsingin asioita, unohtaen olevansa koko Suomen ministeri, herättää käynillään epåylyksiä ja monenlaisia kysymyksiä". Man kan fråga sig om det var ett smart drag av Samilingspartiet i Sibbo att bjuda in ministern. Med ironiskt tonfall skriver Melander vidare:

Laostavaahan on, jos Sipoon kokoomusedustajat ovat lähteneet oma-aloitteisesti hoitamaan menetetyn alueen korvausasiat ministerin kanssa

Texten ovan är ur Wikipedia.

Bostadsministern besökte Sibbo. Den 24 november 2010

I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "Bostadsministern ser Sibbo som ett föredöme idag". Artikeln är skriven med anledning av att bostadsminister Jan Vapaavuori bösökte Sibbo och skulle besöka Borgå tidigare i veckan. Enligt vad Borgåbladet skriver är Vapaavuori, som var "aktiv pådrivare i fråga om inkorporeringen om Sibbos södra markområden, glad över att Sibbo har vänt kälken.

Vapaavuori kommenterar även Östersundoms betydelse då det gäller för Helsingfors att kunna producera förmånliga bostäder.

Angående metrofrågan tror Vapaavuori att det går att dra metrospåren på markytan i "Sibbo". Här torde bostadsministern ha missat att en mycket stor del av den föreslagna förlängningen av metrolinjen österut skulle gå i tunnel. (Se "Tunnelbana. Den 2 september 2010".)





I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändar artikel av Thomas Wallgren med rubriken "Med metro till nationalparken?" I artikeln kommenterar Wallgren artikeln "De fem nya stadsdelarna är färdiga om femtio år", som publicerades i Hbl den 21 november. (Se "Om femtio år. Den 21 november 2010".)


För övrigt noterar jag att Osmo Soininvaara ställer upp i riksdagsvalet.

Läntinen Sipoo. Den 27 juni 2010

Jan Vapaavuoris hemsida har uppdaterats för en tid sedan, men på webbplatsen kan man fortfarande hitta ett tema ("Teemat & Arvot") med rubriken "Läntinen Sipoo on liitettävä Helsinkiin". Jag återger temat i sin helhet:

Pääkaupunkiseutu kärsii tontti- ja asuntopulasta sekä ylikorkeista asuntojen hinnoista. Läntisen Sipoon liittäminen Helsinkiin helpottaisi kaikkia näitä haasteita. Se myös lisäisi seudun elinvoimaisuutta, parantaisi kilpailukykyä ja edistäisi eheää yhdyskuntarakennetta. Tämän takia se olisi myös ekologisesti kestävää. Hallinnolliset rajat eivät voi olla itseisarvoja, vaan ainoastaan järkevän toiminnan apuvälineitä. Sellaiset rajat, jotka lisäävät liikennettä, ruuhkia ja päästöjä, eivät voi olla pyhiä.

Med västra Sibbo syftar Vapaavuori här endast på (före detta) sydvästra Sibbo. Redan i sitt anförande "Pääkaupunkiseutu ja historiallinen kuntauudistus 12.01.2006" från Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 12 januari 2006, som lika så återfinns på Vapaavuoris förnyade webbplats, talade Vapaavuori om "läntinen Sipoo", som bör anslutas till Helsingfors, ifall en större kommunsammanslagning inte blir av.

Jo lyhyt perinteisistä ajatuspinttymistä vapaa vilkaisu karttaan osoittaa joka tapauksessa, että kysymys pääkaupunkiseudun itäisestä ulottuvuudesta on ratkaistava. Itämeri on ymmärrettävä peruste sille, ettei seudun yhdyskuntarakenne voi laajentua etelään. Neljästä pääilmansuunnasta vielä toisen poissulkeminen ilman mitään todellista syytä, olisi kuitenkin vastuutonta. Läntinen Sipoo tuleekin liittää Helsinkiin, jos laajemmasta yhdistämisestä ei jostakin syystä tulisi mitään.

Arkiverat: Jan Vapaavuori. Den 28 juli 2009

nyckelord: Vapaavuori

Liksom Jussi Pajunen har Jan Vapaavuori synts och väckt känslor i samband med fallet Sibbo. Då Helsingfors lade fram sitt initiativ var Vapaavuori stadsfullmäktigeordförande och ordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Då statsrådet tog sitt beslut i Sibbofrågan var Vapaavuori bostadsminister. Även om Vapaavuori jävade sig eller åtminstone inte deltog i statsrådets beslut, drev han frågan hårt inom regeringen. Sättet på vilket Vapaavuori "jävade" sig för att efter beslutet gå ut i medierna och applådera och kommentera beslutet är makalöst. Vapaavuoris viktigaste roll torde dock ha varit att så väl under regeringsförhandlingarna som efter ha pressat Matti Vanhanen att driva igenom Sibbobeslutet "enligt överenskommelse".

Att Vapaavuori själv tillsammans med Mari Kiviniemi efterträdde Hannes Manninen som minister är spektakulärt. Mindre kontroversiellt blir det hela inte av Vapaavuoris långa brottsregister, som många upplevde att stämde överens med de utpressningsmetoder som Vapaavuori utövat. Tillsammans med Risto Rautava lobbade Vapaavuori för en annektering av sydvästra Sibbo för att bevara Sandhamn i militärt bruk, vilket inte heller är en obetydlig faktor i sammanhanget. Personligen är jag dock mest imponerad över den judaskyss som Vapaavuori gav Rakel Hiltunen i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006.

Censur. Den 24 maj 2009

Jag har funderat på att byta namn på denna blogg från "Politiskt inkorrekt" till "ocensurerat". När det gäller fallet Sibbo, så är jag kanske inte så politiskt inkorrekt, utan min ambition är snarare att publicera den information som massmedierna antingen inte brytt sig om eller censurerat. Mitt behov av att avreagera mig med politiskt ibland mindre korrekta åsikter får jag numera tillfredställt genom att skriva anonyma inlägg på svenska Yles och Hbl:s diskussionsspalter. Speciellt Hufvudstadsbladets artikel om Kungsvägens skola har engagerat mig, trots att jag är av åsikten att den aktuella diskussionen inte borde ha förts i offentligheten. Då folk avreagerar sig leder det lätt till att stämningen ytterligare försämras. Dessutom kan en rektor liksom en lärare inte alltid försvara sig i offentligheten eller ens deltaga i diskussionen, eftersom han eller hon inte har rätt att yttra sig om alla relevanta bakgrundsfakta.

Liksom jag noterat i inlägget "Parkvakten. Den 13 maj 2009" har Hufvudstadsbladets Helsingforsredaktion, som även har ambitionen att bevaka Sibbo, en egen blogg med namnet Parkvakten. Hittills har här alla inlägg taggade med etiketten 'Sibbo' handlat om fallet Sibbo. I torsdags publicerades på bloggen emellertid ett nytt inlägg som är taggat 'Sibbo', men som handlar om Kunsgsvägens skola och Hufvudstadsbladets artikel om skolan. Artikeln och blogginlägget om Kungsvägens skola har ingenting med fallet Sibbo att göra, fastän någon velat dra ironiska paralleller. Igår kväll publicerades det ett par inlägg, som indirekt visserligen förvarade skolans ledning, men som jag bedömde som osakliga och troligtvis olagliga. Således försökte jag hjälpa till med censureringen genom att anmäla inläggen. När ingenting hände skrev jag ett inlägg där jag undrade varför det tar så lång tid för Hbl att granska anmälda inlägg. Först idag på morgonen har Hbl reagerat genom att plocka bort hela tio inlägg, där ibland mitt eget inlägg där jag förundrade mig över att Hbl är så långsam att granska anmälda inlägg. Kanske censurerades inlägget för att det avslöjade information om säkerheten, att Hbl:s censur inte fungerar. I ett annat censurerat inlägg undrade jag, på tal om obehöriga lärare, om artikelförfattaren är behörig journalist, om han har den rätta utbildningen. Jag ville påtala att frågan om behörighet i vissa sammanhang är osaklig, och det lyckades jag tydligen med. Hbl "avslutade" (stängde) diskussionen idag på eftermiddagen. Då hade man censurerat ytterligare åtta inlägg. Jag noterar att jag fick sista ordet.

Även på denna blogg går det numera att kommentera inlägg (utan att vara registrerad på Yahoo), men ingen har utnyttjat sig av möjligheten. I princip kunde jag även bli tvungen att censurera inlägg, men målsättningen är att innehållet på denna blogg skall förbli ocensurerat.

Helsingin Sanomat publicerade igår en artikel med rubrikerna "Asuntoministeriltä lähti ryhtikirje Helsingin seudun kunnille " och och en tillhörande text under rubriken "Näin kunnat pärjäsivät Vapaavuoren vertailussa". Enligt Helsingin Sanomat har Sibbo, liksom flera andra kommuner i Helsingforsregionen, inte uppfyllt sina löften om produktion av hyresbostäder. Liksom sin föregångare, bostadsminister Hannes Manninen hotar bostadsminister Hannes Manninen med statligt ingripande, fastän Vapaavuori till skillnad från Manninen inte innehar kommunministerns portfölj. Underrubriken eller ingressen till den förstnämnda artikeln lyder "Jotkut 14 kunnasta lipsuneet asuntopoliittisesta aiesopimuksesta Vapaavuori: Nyt testataan, toimiiko yhteistyö ilman kuntaliitoksia". Angående Sibbo heter det i den andra texten enligt följande:

Sipoo + Kunnassa on minne rakentaa.

- Vuokra-asuntoja valmistuu 55 prosenttia sovittua vähemmän. Kaavoitustavoitteesta jäljessä.

Man kunde kanske tycka att speciellt Sibbo borde ta bostadsministerns hot på allvar, men det ärskäl att notera att avtalet, som slöts i ett helt annat konjunkturläge, i första hand gick ut på att hyresbostäderna skulle utgöra en viss andel av kommunernas bostadsproduktionen i utbyte mot statsstöd. Kommunsammanslagningar är här ingen rimlig sanktion för avtalsbrott. I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingåe en artikel med rubriken "Kunnanjohtajat uskovat vuokra-asuntoja syntyvän ensi vuonna". Jag citerar ur artikeln:

Sipoon kunnanjohtaja Markku Luoma sanoi, että ensi vuonna saadaan tontteja nykyistä paremmin vuokrarakentamiseen. Kunnan tavoitteena on nostaa väkilukuaan 35000:lla vuoteen 2025 mennessä. Pitkällä aikavälillä rakentamien lähtee Luoman mukaan vauhtiin.

En ökad andel hyresbostäder löser knappast de sociala problem i Sibbo som artikeln om Kungsvägens skola uppmärksammat. Däremot är det uttryckligen hyresbostäder som Helsingfors och bostadsministern förväntar sig mera av i kommunen.

Helsingin Sanomat har idag även publicerat en artikel med rubriken "Lapsiperheiden muuttoliike Helsingistä hiipui". Att förhindra att barnfamiljer flyttar bort från Helsingfors var ett av huvudmotivet bakom inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Knappast är det dock inkorporeringen som nu är orsaken till att färre barrnfamiljer nu flyttar bort från Helsingfors. Av kartan som publicerats tillsammans med artikeln framgår det att det även för Helsingin Sanomat är oklart var kommungränsen går vid Österleden.

Fallet Sibbo

Bålabisin. Den 26 januari 2008

Borgåbladet har publiserat en skämtteckning med en lärare och en elev från 1922 respektive 2008. År 1922 hotar Sibboläraren med bålabisin, även känd som bolabisin och brunnsgubben. År 2008 har den traditionella bålabisin ersatts av Vapaavuori. (Se detalj ur teckningen ovan.) Jag undrar om det inte snarare än i Sibboskolorna är vid de statliga instanserna som man är rädda för den nya bålabisin. Om detta tyder åtminstone de statliga myndigheternas agerande i fallet Sibbo. Efter högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut har Helsingfors stad även goda förutsättningar att hota sina grannkommuner med bålabisin. Man kan fråga sig vilken betydelse Sibbobeslutet hade för de två övriga regionalt viktiga besluten som togs under samma "historiska" vecka, avtalet mellan SAD-kommunerna samt avtalet mellan staten och de 14 kommunerna i Helsingforsregionen.

Denna blogg finns nu med en alternativ layout på adressen www.geocities.com/wadenstrom.

Soininvaara och Vapaavuori. Den 30 november 2007

I det senaste numret av Vihreä lanka, som utkom idag, ingår en artikel med rubriken "Paras-hankkeen pinnarit joutuvat valtion puhutteluun". Tidningen namnger "pinnarikunnat", bland dem Sibbo. Artikeln inleds med satsen "Kolmetoista kuntaa on pahasti jäljessä kunta- ja palvelurakenneuudistuksen puitteista ja velvoitteista." Vidare talas det i artikeln om "kolmannen luokan kolmetoista kuntaa". Man kan fråga sig vilket motivet var att pricka tretton kommuner, då man kräver ytterligare utredningar av hela 251 kommuner. När det gäller Sibbo är det ju inrikesministeriet som genom beslutet om en ändring i kommunindelningen bär skulden till att Sibbo inte uppfyller ramlagens villkor på ett befolkningsunderlag på ca 20 000.

Från grönt håll har man på senare tid uttalat sig i nedsättande ordalag om Sibbo. Speciallt Osmo Soininvaara har gått hårt åt Sibbo. Samtidigt har han strött lovord över bostadsminister Jan Vapaavuoris hårda linje. Jag citerar ur Soininvaaras blogginlägg från den 13 oktober:

Jan Vapaavuori uhkaa, että valtio puuttuu kuntien kaavoitukseen kovin keinoin jos nämä jatkavat yhdyskuntarakennetta hajottavaa kaavoitusta, joka todella lähestyykin ympäristörikosta. Näissä kermankuorijakunnissa on yleensä aika vanhva porvarienemmistö kaavoitusta toteuttamassa.

Vapaavuorelle ei riitä, että kaavoitetaan tiiviimpää yhdyskuntaa. Hän haluaa myös pois pientaloja ihannoivasta ajattelusta ja tilalle kunnon kerrostaloja. Tuotahan eivät edes Helsingin vihreät uskalla sanoa kuin kuiskaten. Helsingissä tehdään juuri asumisen ja maankäytön ohjelmaa, jossa kokoomus on voimakkaasti vaatinut lisää pientasloja.
...

Jos tämä johtaa siihen , että kokoomus erottaa Vapaavuoren, niin aina voi liittyä vihreisiin.

I det ovanciterade blogginlägget förundrar sig Soininvaara Vapaavuori, som bedrev valkampanjen "öykkärimäisiä oikeistomielipiteitä", kan driva riktigt "förnuftiga saker". Själv är jag inte så förvånad över att Vapaavuori kommer med uttalanden som Soininvaara gillar. Att Soininvaara och Vapaavuoris tankar möts kan delvis förklaras av att Vapaavuoris tal nu skrivs på miljöministeriet. Att Soininvaara öser beröm över Vapaavuori kan även ha att göra med att Soininvaara hoppas på att bli Hannu Penttiläs efterträdare som samarbetsdirektör vid SAD. För det behöver Soininvaara Samlingspartiets stöd, vilket inte är omöjligt. I Helsingfors måste Samlingspartiet kunna samarbeta med de gröna för att inte de gröna och socialdemokraterna, som ideologiskt står de gröna mycket närmare, skall bilda en allians och tränga ut Samlingspartiet. Att Soininvaara och Vapaavuori funnit varandra kan lika väl främst bero på att klimat- och miljöargumenten fungerar som redskap för Helsingfors maktpolitik och intressebevakning.

Soininvaaras avog mot Sibbo beror inte i så hög grad på vad Sibbo är, utan torde framför allt bero på vad Sibbo ser ut att bli. Om Sibbo skall kunna finansiera sin planerade oerhört snabba tillväxt, måste Sibbo, enligt Soininvaaras beräkning, locka till sig de bästa skattebetalarna och således vara en "kermankuorijakunta". Det är inte i Helsingfors intresse att Sibbo själv förverkligar Helsingfors visioner för Östersundom. Det var kanske bra att Sibbo visade beredskap att själv utvecka Östersundom, men för att minska på pressen från Helsingfors bör Sibbo huvudsakligen satsa på området kring järnvägen till Nickby. Det är skäl att notera att den nuvarande bostadsministerns syn på samhällsplanering stämmer relativt väl överens med Soininvaaras syn, medan den föregående bostadsministern Hannes Manninen hade en helt annan syn på hur samhällsstrukturen bör utvecklas.

Bilden ovan är från en presentation som den nuvarande samarbetsdirektören vid SAD förevisade den 22 oktober. Jag återkommer.

The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007

Christel Liljestrom har på morgonen publicerat ett blogginlägg, där hon beklagar sig över att hennes insändare inte blir publicerade. Jag citerar ur inlägget:

Helsingin Sanomat tar inte överhuvudtaget in mina insändare mera. Riktigt sur blev jag den gången förra våren då Hfors fullmäktige Kolbe skrev en nerrivande insändare som jag inte tilläts besvara.

Det aktuella svaret på Laura Kolbes insändare finns på Liljeströms webbplats. Liljeström har på morgonen även. med anledning av mott blogginlägg från igår, hunnit upplysa mig i min gästbok om att hon redan förra vårvintern lät Sibbo kommun utreda om Sibbo och Helsingfors har en gemensam markgräns vid Kantarnäs udde. En sådan landsgräns finns inte enligt markregistrets uppgifter. Gränsen vid Kantarnäs är en vattengräns, vilket den även förefaller vara enligt den karta som inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli. (Se ovan.)
Jag tror inte att det har någon större juridisk betydelse om Helsingfors och Sibbo har en gemensam landgräns vid Kopparnäs eller inte. Anslutningen av av Västerkullakilen (som hör till "stadsdelen" Västersundom) till Helsingfors är i ingen händelse motiverad och har lika lite som en hypotetisk landgräns på Kantarnäs udde någon betydelse för sammanhållningen av samhällstrukturen. Jag vill passa på att ännu en gång påpeka att man inte heller på inrikesministeriets nya karta har tagit hänsyn till att Österleden (Nya Borgåvägen) flyttats norrut vid anslutningen till Ring III. Detta torde betyda att den nya sträckningen av Österleden skulle förbli kvar i Vanda, ifall statsrådets gränsbeslut träder i kraft. Eftersom gränsen är ritad i samma färg som riksvägen och jag inte har inrikesministeriets kartra i digital form, kan jag inte avgöra om gränsen längs Österleden här alls har ritats ut.

Igår arrangerade Helsingin sanomat i Sanomahuset en debatt mellan det två återstående kandidaterna för posten som Pekka Korpinens efterträdare, Hannu Penttilä (sdp) och Osmo Soininvaara (grön). På plats var även Hufvudstadsbladet, som har publicerat en artikel med rubriken "Nya Korpinen väljs om två veckor". Jag citerar ur artikeln:

Båda skulle också associera till olika företeelser. Deras åsikter skilde sig inte nämnvärt och båda ansåg att annekteringen av Sibbo är rätt, fast Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit. Båda tyckte att man ska bygga metro till Sibbo snarast möjligt, bostäder på Malms flygplats, riktiga skyskrapor och att försvaret borde avstå från Sandhamn i något skede.

Annekteringen av sydvästra Sibbo har för Centern presenterats som ett alternativ till bostäder på Malms flygplats, medan det för Samlingspartiet har varit ett alternativ till Sandhamn. Nu förefaller det som om Penntilä och Soininvaara båda vill befria så väl Sandhamn som Malms flygfält för bostadsbebyggelse. Intressant är det även att notera att Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit av Sibbo. Jag har flera gånger på denna blogg noterat att det speciellt var Soininvaara (och de gröna i Vanda) som förutsatte att Helsingfors föreslog ett större område än ett område på 3000 hektar, som motsvarar Pekka Myllyniemis förslag. Det är märkligt att Soininvaara fortfarande anser att ett större område av Sibbo bör anslutas till Helsingfors. Även om det vora ett allmännt intressa att Sibbo storskog, i enlighet med Soininvaaras märkliga resonemang, skulle bevaras genom att ett område på 5000 hektar eller mera skulle anslutas till Helsingfors, så saknar Soininvaaras argument juridisk relevans. Det torde åtminstone delvis vara Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni ifjol lade fram ett förslag på 5000 hektar, som helt uppenbart saknade juridiska förutsättningar.

Frågan är varför juristen Jan Vapaavuori inte upplyst Soininvaara om att förslaget på 5000 hektar helt saknade juridiska förutsättningar. Till denna fråga finner jag två möjliga svar, som kompletterar varandra: För det första hade Soininvaara knappast ställt sig bakom initiativet till en inkorporering, om inte alternativet på 5000 hektar hade varit aktuellt. Min bedömning är att Soininvaara avsiktligt lurades. Denna tolkning har även stöd i Ratasvuoris utredning. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) För det andra behövdes en bad guy och hotet på 5000 hektar för att tvinga Sibbo att frivilligt gå med på att avstå ett mindre område på 3000 hektar. Genom att Soininvaara och de gröna krävde 5000 hektar, skulle Vapaavuori själv kunna spela rollen som the good guy som nöjde sig med ett mindre område. Allt gick dock inte riktigt enligt noterna när det begavs sig i juni ifjol.

"Alldeles överlägsen plats" för småhusbebyggelse. Den 22 september 2007

I dagens nummer av Kauppalehti Presso ingår flera texter som handlar om planering och bostadspolitik. Även Sibbo omnämns i flera sammanhang. Under rubriken "Viisi uutta kaupunginosaa" hävdas det att sydvästra Sibbo är en av de nya stadsdelar som Helsingfors åtmninstone har om fem år. I tidningen ingår även under rubriken "Lisää asuntoja, ministeri Vapaavuori" en intervju med bostadsminister Jan Vapaavuori, där bostadsministern upprepar tidigare framförda synpunkter om sydvästra Sibbo. Vapaavuori upprepar att sydvästra Sibbo är en "alldeles överlägsen plats" för småhusbebyggelse. Här vill (även) Vapaavuori bygga småhus av modellen town house. Presso noterar att motståndet mot inkorporeringen inte minskat det minsta minskat under det gångna året, men Vapaavuori tror att inkorporeringen förverkligas. Slutligen upprepar Vapaavuori att redan Topelius 1858 påtalade de höga bostadspriserna i Helsingfors. Jag undrar om bostadsministern alls har noterat att han varit med om att röva Topelius hem från Sibbo, ifall inkorporeringen förverkligas.

Metropolminister Fribergius. Den 10 september 2007

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Ei kai Helsinki nyt tahallaan kolaroisi". Artikeln har även publicerats på Kimmo Oksanens blogg. Okasanen noterar i artikeln att Helsingfors krockar med de övriga kommunerna i huvudstadsregionen genom att föreslå att kollektivtrafiken, som nu är underställd SAD, tas över av ett bolag (läs: HST). Oksanen noterar även metrotvisten:

HKL:n toimitusjohtaja Matti Lahdenranta päästi Helsingin Sanomissa suustaan lauseen, joka sai monet raivoihinsa: kun länsimetro on saatettu Espoon Matinkylään, työmaata tulisikin jatkaa Espoon Kivenlahden sijaan Helsingin Mellunmäestä Sipoon suuntaan. ”Tärkeysjärjestys on itsestään selvä”, Lahdenranta heläytti. Espoossa kiehuttiin.

Pääkaupunkiseudun väylien rakentamisjärjestys on sovittu kaupunkien, YTV:n ja liikenneministeriön välisessä joukkoliikennesuunnitelmassa PLJ:ssä sekä kaupunkien ja valtion välisissä aiesopimuksissa. Lahdenrannan puheet olivat vastoin näitä sopimuksia.

Det förefaller märkligt att Helsingfors som så starkt har förespråkat ett "frivilligt" samarbete genom samarbetsavtal själv visar beredskap att bryta avtal. När det gäller Sibbometron är Helsingfors visserligen tvunget att fram till HFD:s domslut angående statrådets gränsbeslut ge ett sken av att metroplanerna följer en stram tidtabell, men frågan är om man från Helsingfors sida alls vill att samarbetet i huvudstadsregionen skall fungera. Det räckte kanske med att få grannkommunernas formella stöd för en "anslutning av sydvästra Sibbo till huvudstadsregionen". Oksanen tycks själv tvivla på att man i Helsingfors egentligen önskar att samarbetet lyckas. Jag citerar:

Viime kädessä on kyse siitä, kuinka hyvältä Helsinki, Espoo, Vantaa ja Kauniainen saavat yhteistyönsä näyttämään valtion suuntaan. Kaupungit ovat esitelleet sisäministeriölle yhteisen suunnitelmansa, kuinka ne tulevaisuudessa tekevät hyvää yhteistyötä kuntalaisten palvelujen turvaamiseksi. Joukkoliikenne on yksi yhteistyön keskeisistä alueista. Jos yhteistyö siellä karahtaa karille, onnistuneeko se missään muuallakaan?

Ja mitäs sitten tapahtuu? Jos yhteistyö ei toimi, valtio voi pakkoniputtaa kaupungit yhteen. Ensin liitetään Helsinkiin Vantaa ja sitten Espoo tai molemmat yhtä aikaa. Entäs jos se onkin Helsingin päämäärä? Ajaa yhteistyö karille tahallaan?

Även ledarartikeln i gårdagens nummer av Helsingin Uutiset/ Vantaan Sanomat tar upp det dåligt fungerande samarbetet i huvudstadsregionen. Rubriken är "Pää jäi vetävän käteen vapaaehtoisessa yhteistyössä". Innehållet i ledarartikeln är det samma som i Oksanens artikel. Ledarskribenten noterar så väl förslaget att bolagisera kollektivtrafiken i huvudstadsregionen som bråket kring Sibbometron. Jag citerar:

HKL:n toimitusjohtajalta Matti Lahdenrannalta julkisuuteen päässyt lipsahdus, että Sipoon metro olisi ensisijainen verrattuna Länsimetron loppurakentamiseen, ei ainakaan hälventänyt muiden epäilyjä Helsingin aikeista mahdollisessa enemmistöasemassaan joukkoliikenneratkaisuja tehtäessä.

Joukkoliikenteen erimielisyydet heijastuvat todennäköisesti muihinkin yhteistyöhankkeisiin. Helppo on kuvitella, että lukiomaksuista tai suuren korkeakoulukampuksen sijoituspaikasta ei nykytilanteessa synny minkäänlaista sopua. Tilanne ajautuu helposti repivään kilpailuasetelmaan kaikessa muussakin, niin maankäytön, joukkoliikenteen kuin asuntotuotannonkin ratkaisuissa. Silloin ollaan pattitilanteessa, joka antaa maan hallitukselle avaimet käteen pääkaupunkiseudun tulevaisuuden järjestelyissä.

Ledarskribenten tror dock inte att regeringen skulle klara av att slå ihop kommunerna i huvudstadsregionen. Istället upprepar skribenten sina visioner om tre kommuner i hubvudstadregionen:

Hallituksesta tuskin löytyy sellaista poliittista yhteisvoimaa, jolla kaupungit pakotettaisiin yhteen. Espoo ei missään tapauksessa halua liittyä yhdeksi suurkunnaksi. Seutuhallintoa taas vastustetaan, koska sen pelätään lisäävän byrokratiaa. Mikäli hallitus arvioi, että hallintoa on keskitettävä suurempiin yksiköihin nykyisten valta-asetelmien murtamiseksi – muun muassa joukkoliikenteessä – silloin lähes ainoaksi vaihtoehdoksi jää aiemminkin esillä ollut malli Helsingin seudun kolmesta suurkunnasta: Helsinki, Vantaa ja Sipoo muodostaisivat yhden, Espoo, Kauniainen ja Kirkkonummi toisen, sekä Kuuma-kunnat Kerava, Järvenpää ja Tuusula kolmannen suurkunnan.

Att Sibbo och Kyrslätt eventuellt inte vill fusioneras tycks inte bekymra ledarskribenten. Ledarskribentens visioner låter som en en strategi för hur Samlingspartiet skall maximera sin makt i Helsingforsregionen utan att skapa konflikter inom partiet. Samlinspartiet vill inte ha "ökad byrokrati" i form av en mellanstegsförvaltning eller statlig inblandning i regionpolitiken. Statens "partnerskap" bör enligt Samlingspartiet begränsa sig till finansiering av kommunikationsleder - och beslut om tvångssammanslagningar. Eftersom Samlingspartiet inte vill ha statlig inblandning har man med Jan Vapaavuori i spetsen motsatt sig inrättandet av en metropolminister, trots att man ville ha med metropolpolitiken i regeringsprogrammet. Nu ser dock Vapaavuori ut att ha blivit en inofficiell metropolminister. Idag har regeringen under Vapaavuoris ledning tillsatt ett "Sekretariat för regeringens metropolpolitikprojekt". Närmare information ges av Vapaavuoris specialmedarbetare Tatu Rauhamäki.

Det har ibland betvivlats att invånarna i Landbo i sydvästra Sibbo i själ och hjärtat skulle vara Sibbobor. Dagens Hufvudstadsblad kan dock i en artikel med rubriken "Landbobor protesterade mot övermakten" rapportera om ett nästan enhetligt motstånd mot den planerade inkorporeringen. På lördag kväll hade Landbo eller åtminstone grusplanen i Landbo förvavdlats till en gallisk by. Temat för byfesten var taget ur Asterix. Det mest uppmärksammade programnumret utgjordes av tomatkastning mot en docka som föreställde Jan Vapaavuori. På lådorna med tomater lär det ha stått "Fribergius Ketsupix".

Vapaavuori förespråkar australiensk modell. Den 28 augusti 2007

I senaste nummer av Kuntalehti ingår en artikel med rubriken "Melbourne nostettiin kuntauudistuksella maailmankaupungiksi". I artikeln jämför den kommunreformen i den austraklienska delstaten Victoria med vår egen KSSR. Jag citerar:

Victorian kuntareformissa pääkaupunki sai etuoikeuden ottaa parhaat osat naapureista ja kuntien määrä karsittiin kolmasosaan. Viktorian kuntaliitto on tyytyväinen tuloksiin, sillä kunnat vahvistuivat ja niiden johtaminen kohentui.

Suomessa Paras-hanketta toteutetaan varovaisesti ja askeleet ovat olleet toistaiseksi vaatimattomia, poikkeuksena Salon kaupunkiseudulla toteutuva monikuntaliitos. Helsingin seudulla päähuomion vie väittely siitä, saako kansakunnan veturi siivun Sipoon kunnasta tarpeisiinsa.

Det är inte alltid så lätt att komma ihåg att Sibbofrågan inte formellt har någonting med KSSR att göra, fastän det just var i samband med KSSR som Helsingfors kom med kravet på att få inkorporera sydvästra Sibbo. Sibbofrågan får inte ha någonting med KSSR att skaffa, om Högsta förvaltningsdomstolen skall godkänna statsrådets beslut i frågan.

Jan Vapaavuori har läst om kommunreformen i Victoria och inspirerats. Åtminstone har han igår skrivit ett blogginlägg utgående från artikeln i Kuntalehti. Förståndigt nog omnämner han inte fallet Sibbo, vars samband med kommunreformen är högst känsligt. Jag citerar ur inlägget "Miten olisi Melbournen malli? 27.08.2007":

Ensimmäisenä osana reformia säädettiin (vuonna 1993) pääkaupungin erityislaki. Melbourne sai mm. etuoikeuden poimia naapurikunnista alueet, jotka antoivat lisäarvoa pääkaupungin kehittämiselle. Samalla kunnilta poistettiin oikeus valittaa liitoksista korkeimpaan oikeuteen.

I Finland har kommunerna fortfarande rätt att besvära sig till Högsta förvaltningsdomstolen, men Vanda stad har inte besvärat sig över statsrådets gränsbeslut. Igår beslöt stadsstyrelsen i Vanda där till att godkänna beslutet. Helt utan diskussioner kom man dock inte undan i Vanda. Jag citerar ur artikeln "Vantaa hyväksyi Västerkullan kiilan luovutuksen Helsingille" i dagens nummer av Helsingin Sanomat:

Kaupunginvaltuusto keskusteli asiasta pitkään. Keskustelussa arvosteltiin vahvasti sitä, että alueluovutus oli koplattu viime vuonna käydyissä poliittisissa puheissa yhteen kehäradan rakentamiseen ja Kehä III:n parannustöihin mahdollisesti saatavien rahojen kanssa.

Statsministerns samvete. Den 18 augusti 2007

Statsminister Matti Vanhanen skrev tidigare i veckan sitt första blogginlägg på tre månader och avslöjade att han magrat till följd av att han bytt till den sockerfria varianten Zero av ett onämnt kolamärke. I en artikel med rubriken "Jag är ingen sprattelgubbe" i dagens nummer av Hufvudstadsbladet avslöjar Centerns partisekreterare Jarmo Korhonen, som lika så har magrat, att han "går på surmjölk och soppa för att bli av med övervikten". Konkurrensen är hård inom Centern, men Hbl skriver att "Jarmo Korhonen sägs vara mannen som i praktiken leder centern i det fördolda." Meningsskiljaktigheterna mellan partiordföranden och partisekreteraren gäller inte minst Sibbofrågan, men Korhonen håller fast vid att han representerar Centerns linje. Jag Citerar ur intervjun i dagens Hbl:

Jarmo Korhonen understryker gång på gång att det inte finns några skillnader mellan hans center och Matti Vanhanens center. Men åtminstone i Sibbofrågan blir det lite knepigt till och med för honom. Centern är emot tvångssammanslagningar och också partiets valprogram var emot tvångssammanslagningar. Dessutom gick Korhonen ut och konstaterade allt detta i offentligheten. Men ändå röstade alla centerministrar utom Mauri Pekkarinen och Paavo Väyrynen för Helsingfors annekteringsplaner då frågan var uppe i regeringen.

- Centern respekterar den kommunala autonomin och invånarnas rätt att själva bestämma, förklarar Korhonen bestämt. Men svaret på frågan, om hur det är möjligt att de fina principerna kördes över i Sibbobeslutet, dröjer.

- Hmm. De agerade enligt ministeransvarighetslagen och sitt samvete. Jag tänker inte kommentera desto mer. Nu väntar vi på domstolens utslag. Hur Sibboborna känner sig? Säkert riktigt eländiga.

Själv har Korhonen inte ändrat sig om Sibbo.

I samvetsfrågor brukar politikerna få gå emot gruppens och partiets linje. Medan partisekreteraren säger att han inte är en sprattelgubbe, förefaller partiordföranden däremot vara en Pinocchio vars samvete är en syrsa med namnet Jan Vapaavuori.

På första sidan av dagens Hufvudstadsblad berättas även att Centern grundar ett svenskspråkigt distrikt. Genom att grunda ett svenskspråkigt distrikt pressar Centern nu Sfp till en landsbygdsvänlig politik. Tongångarna var något andra för ett år sedan. Då föreföll Centern inför valet att rikta in sig på städerna och Helsingfors i synnerhet. Och den svenska "språkmuren" ansågs vara ett hot mot metropolens och hela nationens intressen... I Helsingin Sanomat ingick den 15 juli ifjol en artikel med rubriken "Keskusta kaipaa kaupunkiin". I artikeln talades det om Centerns friarfärd:

Uutta kosioretkeä johti kunta- ja palvelurakenneuudistuksessa alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk), joka suostui loppumetreillä lähes kaikkiin pääkaupunkiseudun kuntien toiveisiin. Pääministeri Matti Vanhanen kosiskelee asuntomessupuheessaan samoja seutuja. Vaalipuheitako taas kevättä odotellessa vai aitoa huolta maan veturin kunnosta?

För ett år sedan föreställde även jag mig att Centerns linje i Sibbofrågan handlade om att försöka erövra Helsingfors inför det kommande valet. Om detta verkligen var motivet till Manninens och Vanhanens linje, så var resultatet ett totalt fiasko. I verkligheten torde åtminstone Manninen ha haft helt andra motiv till att på slutmetrarna i förhandlingarna om kommun- och servicestrukturreformen gå med på nästan alla krav som Helsingfors och huvudstadsregionen hade ställt. Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori var ordförande för det ledande oppositionspartiets riksdagsgrupp och Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen var regeringspartnern SDP:s huvudförhandlare om KSSR. Då en lösning på Sibbofrågan inte kunde uppnås genom ramlagen, torde Manninen ha lovat att sköta frågan på annat sätt.

Att Manninens eftergifter för "önskemålen från städerna i huvudstadsregionen" egentligen handlade om krav från Helsingfors sida framgår av kommunministerns uttalande som återgavd i FNB:s notis "Manninen tukee Helsingin vaateita" den 22 juni 2006. Jag citerar:

- Myös helsinkiläisillä on oikeus pientaloasumiseen, ilman että tarvitsee muuttaa pois Helsingin kaupungista, ministeri linjaa.
- Jos on erityisen painavat syyt, voidaan myös tämän suuruinen osuus pinta-alasta kunnasta liittää. Minun mielestäni Helsingin kaupungin kehityksen, yhdyskuntarakenteen ja infrastruktuurin hyväksikäyttö sekä tonttimaan puute antavat riittävät perusteet, Manninnen jatkaa.

För de flesta Helsingforsbor har det nog ingen störe betydelse om de måste flytta över kommungränsen för att kunna bo i egnahemshus, men Helsingfors stad vill inte förlora goda skattebetalare. Detta är det huvudsakliga motivet till annekteringen, vilket på inget sätt är en hemlighet. Det är för övrigt anmärkningsvärt att Manninen i detta skede uppenbarligen även tog ställning till de juridiska förutsättningarna för Helsingfors förslag på att annektera ett 5 000 hektar stort område.