Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020



Mitt under den värsta coronaepidemin eller -krisen fick jag den 26 mars ett e-postmeddelande från Helsingfors stad. Sent omsider hade Helsingfors biträdande borgmästare Anni Sinnemäki i ett dokument daterat 19.3.2020 svarat på min framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Vanda från den 19 juli 2019. Enligt 11 § moment 2 i kommunstrukturlagen ska kommunstyrelsen "tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot." Helsingfors stadsstyrelse har tydligen inte tillställt ministeriet framställningen och då har det kanske ingen betydelse att svaret dröjde över ett halvt år. I själva verket har stadsstyrelsen i Helsingfors inte kunnat vidarebefordra min framställning, eftersom den aldrig nått statsstyrelsen. Paragraf 11 i kommunstrukturlagen lyder i sin helhet enligt följande:

En framställning om att en del av en kommun ska överföras till en annan kommun kan göras av fullmäktige i en kommun som berörs av ändringen, av kommunernas fullmäktige gemensamt, av en kommunmedlem eller av ministeriet. Kommunens eller kommunernas framställning ska lämnas till ministeriet.

En kommunmedlem lämnar sin framställning till kommunstyrelsen i den egna kommunen, som ska inhämta utlåtanden om framställningen av fullmäktige i alla kommuner som berörs av ändringen. Av utlåtandet ska framgå kommunens ståndpunkt till ändringen jämte motivering. Kommunstyrelsen ska tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot. Om en kommunmedlems framställning till väsentliga delar är likadan som en framställning som nyligen behandlats i kommunerna, kan kommunstyrelsen tillställa ministeriet framställningen direkt utan utlåtanden av de andra kommunerna som berörs av ändringen.

Ministeriet kan inleda överföringen av en del av en kommun till en annan kommun genom att bestämma att en särskild kommunindelningsutredning enligt 4 kap. ska genomföras.

Igen har ärendet stoppats utan att nå stadsstyrelsen, men denna gång har ärendet ändå nått biträdande borgmästaren, som skulle ha haft formella möjligheter att föra ärendet till stadsstyrelsen. Med vilken rätt hon inte gjort det är för mig oklart. Om hon handlat lagligt kan vilken av kommuninvånare gjord framställning till ändringen av kommunindelningen som helst stoppas av stadens tjänstemän. På detta finns det kanske inga prejudikat, men jag skulle vara intresserad att pröva detta rättsligt. Är det någon som har förslag på en advokat eller en ombudsman som jag kunde vända mig till i detta ärende?

Det är inte stadens tjänstemän eller ens stadsstyrelsen som ska ta ställning till om en framställning uppfyller kommunstrukturlagens krav. Det är finansministeriets och i sista hand regeringens uppgift. Nu har tjänstemännen på Helsingfors stad låtit "stadsmiljösektorns tjänst utveckling av markegendomen och tomter" ta ställning till om förslaget uppfyller förutsättningarna som definieras i 4 § i kommunstrukturlagen.

Min framställning har registrerats som ärende nummer HEL 2018-007438 T 00 00 00 vilket är det samma som min tidigare framställning registrerades med. Ändå är förslaget i den nya framställningen ett helt annat än i den första framställningen från den 28 oktober 2018. Det gemensamma i framställningarna är att jag framhåller att den rådande tolkningen av kommunindelningen strider mot statsrådets beslut från år 2007. Det borde inte vara en tolkningsfråga, då registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) inte omnämns bland de fastigheter som helt eller delvis ska överföras från Vanda till Helsingfors. Detta är ett faktum som är lätt att kontrollera och som inte kan bestridas. I svaret från mars omnämns inte denna fråga, utan istället förkastas min framställning på funktionella grunder: 

I förslaget till gemensam generalplan för Östersundom är det allmänna vägområdet anvisat till gatuområde, som förbinder två områden inom Helsingfors. En överflyttning av området skulle föranleda att gatuområdet skulle tillhöra Vanda stad på en sträcka på dryga 1 kilometer. Vanda stad skulle då ha ansvaret för skötseln av ett gatuområde som ligger helt avskilt från det övriga gatunätet i Vanda stad.

Jo det var liknande skäl som fick chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå Mauri Asmundela att år 2008 avvika från statsrådets beslut var exakt gränsen mellan Helsingfors och Vanda skulle gå. (Se "Lantmäteriverket begår fel. Den 21 december 2008".) Eftersom det i statsrådets beslut inte definierades till vilka delar Westerkulla gårds fastighet skulle överföras såg man på lantmäteribyrån en möjlighet att omtolka gränsen så att den följde Österledens nuvarande dragning. Vad man inte noterat var att HFD i sitt avgörande (felaktigt) hävdade att gränsbeslutet var entydigt, vilket det naturligtvis måste vara och att registerenheten för allmän väg där Österleden numera gick inte alls omnämndes i beslutet.



I min framställning från 2018 föreslår jag att gränsen ska gå just så som den nu gå enligt den allmänna men felaktiga tolkningen. Det är juridiskt möjligt att en fastighet eller registerenhet som tillhör ett område som enligt den administrativa kommunindelningen tillhör en kommun kameralt registrerats i en annan kommun. I detta fall borde antigen kommunindelningen eller den kamerala indelningen ändras, men lantmäteriverket hade år 2008 inga juridiska rättigheter att ändra på kommunindelningen utan bara att ändra på registreringen av fastigheter. Som svar på min första framställning fick jag att mit förslag är obefogat eftersom det motsvarar den nuvarande kommunindelningen. Därför gjorde jag ett nytt "kommuninvånarinitiativ", som naturligtvis inte skulle stödas av Helsingfors, men som blottar att det är oklart var gränsen egentligen går.