Coverup. Den 18 oktober 2021

Det har gått över ett år sedan jag lämnade in ett klagomål till justitiekanslern med anledning av att mina initiativ till ändring av kommunindelningen inte nått Helsingfors stadsstyrelse (se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020"). Min gissning är att initiativet skulle ha haft större chanser att nå stadsstyrelsen efter att Helsingfors fått en ny borgmästare, eftersom det är borgmästaren som ansvarar för föredragningslistan. Kanske ökar bytet av borgmästare även sannolikheten för att justitiekanslern på riktigt behandlar mitt klagomål. Enligt information på justitiekanslersämbetets webbsidor är målsättningen "att inkomna klagomål undersöks och avgörs inom en tidsperiod på ett år". 

Även om smittspridningen av corona just nu är större i Finland än i flera andra europeiska länder har Finland på flera sätt klarat sig relativt bra genom pandemin. Till detta finns flera förklaringar, men en viktig förklaring torde vara det höga förtroendet för myndigheter och etablerade massmedier. Vi har i Finland långt klarat oss med rekommendationer och medborgarnas grundläggande friheter och rättigheter har inte i högre grad behövt begränsas för att förhindra en överbelastning av sjukvården.

De som följt med denna blogg torde ha insett att förtroendet för finska myndigheter inte alltid är så motiverat. I Finland förekommer en strukturell korruption där deltagande i mygel belönas och kan gynna karriären. (Se "Opportunism. Den 13 juni 2010".) Det kan vara bra att inte vara naiv på den punkten, men förtroendet för myndigheterna är ändå någonting som jag anser vara värt att slå vakt om. Ville jag vara synisk, så kunde jag i machiavellisk anda hävda att det viktigaste är att myndigheternas agerande ser ut att vara lagligt eller berättigat - även då det inte är det. Här kunde en okritisk media och informatörer som är skickliga på att sprida dimridåer vara till hjälp. Jag vill ändå tro att nyckeln till förtroende tvärtom är öppenhet, maktfördelning och oberoende medier. Myndigheterna måste förtjäna medborgarnas förtroende.

Misstro mot myndigheter och etablerade massmedier skapar en grogrund för konspirationsteorier. Under pandemin har det skrivits mycket om konspirationsteorier, kanske obefogat mycket. En del av de omskrivna konspirationsteorierna handlar om vaccin mot SARS-CoV-2 och virusets ursprung. Jag har även själv på min andra blogg skrivit om konspirationsteorier (se speciellt "Konspirationsteoriernas år 2020") och intresserat mig för både konspirationer i sig och konspirationsteorier. Själv tror jag inte på några egentliga konspirationer då det gäller coronan, men det är uppenbart att de kinesiska myndigheterna täckt igen spår som kunde hjälpa oss att hitta virusets ursprung. Inte heller fallet Sibbo handlar om någon egentlig konspiration, utan snarare om vad som på engelska kunde kallas coverup.

Konspirationer torde vara ovanliga och det är orimligt att tänka sig att några konspirationer i högre grad styr världens gång. Däremot finns det ofta ett behov av att dölja verkliga avsikter och motiv. Politiker begår dessutom misstag, som de efter förmåga försöker dölja. Mycket förenklat kan man säga att fallet Sibbo handlar om en överenskommelse om att informellt koppla ihop kommunreformen KSSR (Paras) med inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Inkorporeringen kunde ha förverkligats enligt rådande kommunindelningslag, om man lyckats pressa Sfp och beslutsfattarna i Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Planen misslyckades och ledande politiker med Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i spetsen behövde täckmantlar och dimridåer för att täcka igen spåren och dölja den uppenbara kopplingen.

Hot och kohandel. Den 8 november 2015

Regeringskrisen under den gångna veckan visar att ingenting är viktigare än partiernas maktpolitiska intressen. Det gäller kommunreformerna lika mycket som den aktuella sote-reformen. Argumenten för olika antal social- och hälsovårdsområden liksom för olika kommunstrukturer har varit ren hyckleri när striden egentligen handlat om makt och inflytande. Regeringskrisen belyser även de oerhörda svårigheterna med de senaste  kommunreformerna och varför det år 2006 behövdes kohandel.

Vårdöverenskommelsen med 15 vårdområden och 18 självstyrelseområden ser ut som en kompromisslösning där Centern dragit det längsta strået. Kan överenskommelsen om att införa valfrihetslagstiftning räcka som kompensation för Samlingspartiet eller innehåller överenskommelsen dolda element? Överenskommelsen om kommunreformen KSSR (Paras-ramlagen) 2006 innehöll ett dylikt inofficiellt element: inkorporeringen av sydvästra Sibbo.

Angående Juha Sipiläs hot att avgå publicerrade Helsingin Sanomat i fredags en artikel med rubriken "Matti Vanhanen: Minäkin uhkasin johtamiani hallituksia erolla". Här kan man bl.a. läsa följande:

Hallitusneuvotteluihin osallistuva keskustan eduskuntaryhmän puheenjohtaja Matti Vanhanen paljasti perjantaina toimittajille eduskunnassa, että hänkin on pääministeriaikoinaan uhannut johtamiaan hallituksia erolla kuten nyt Sipilä.
”Minäkin muistaakseni molemmissa hallituksissa kerran tai kaksi sen tein”, hän muisteli.

Månne inte Matti Vanhanen hotade avgå i samband med förhandlingarna om KSSR (Paras) år 2006. Om Vanhanen avgått hade Helsingforspolitikerna blivit utan sydvästra Sibbo.

Maktpolitiska intressen. Den 11 oktober 2015

Yle publicerade i onsdags en analys under rubriken "Yle Analyysi: Sote-uudistus on vääntö kokoomuksen ja keskustan vallasta – katso Ylen kartat". Enligt Yles analys är social- och hälsovårdsreformen en kamp mellan Samlingspartiet, som vill ha så få och stora "självstyrelseområden" som möjligt, och Centern, som via Sote-reformen vill förverkliga sin landskapsmodell. Centern har vissa ideologiska skäl för att gå in för landskapsmodellen eller ett större antal självstyrelseområden, men de motsvarar Centerns maktpolitiska intressen. Samlingspartiets skäl att gå in för endast ett fåtal självstyrelseområden och koncentrera makten till några större städer är rent maktpolitiska. Det är samma målsättningar och motsättning som ligger bakom de två senaste kommunreformerna. Regeringen Katainen påstod att kommunreformen med sammanslagningar av kommuner skulle avhjälpa "hållbarhetsunderskottet", men det politiska motivet var att stärka centralorternas makt.

Under ledning av kommunminister Hannes Manninen (c) initierade regeringen Vanhanen I kommun- och servicestrukturreformen KSSR (Paras). En servicestrukturreform var kanske i Centerns intresse, men inte en kommunstrukturreform. Centern fann det dock motiverat att inleda en kommunreform medan partiet hade statsminister- och kommunministerportföljerna. För Centern var det bättre att reformen gjordes med Centern med i regeringen, eftersom man därigenom tänkte sig kunna förhindra en framtida reform  med tvångssammanslagningar av (hela) kommuner. Liksom den senaste kommunreformen misslyckades även KSSR, eller åtminstone upphävdes den av regeringen Katainen år 2011. KSSR förverkligades inte heller  riktigt så som Manninen och Centern hade önskat, men åtminstone för statsminister Matti Vanhanen var det viktigt att man kunde uppnå en överenskommelse om reformen. I  den "parlamentariska" beredningen deltog även Samlingspartiet som utnyttjade situationen. I Manninens "strukturgrupp" hade Helsingforspolitiker i egenskap av representanter för socialdemokraterna och de gröna en stark position, vilket de utnyttjade för huvudstadens intressen. För att uppnå enighet om KSSR-ramlagen erbjöd Centern "metropolpolitiken" och sydvästra Sibbo.

Parlamentarisk nonchalans. Den 8 mars 2015

För en vecka sedan ingick i Hufvudstadsbladet en kolumn av Torbjörn Kevin med rubriken "'Parlamentariskt' lättsinne". Kevin beskriver här hur beslutsfattarna i samband med vårdreformen eller den så kallade sote-reformen nonchalerat så både grundlagen och experternas synpunkter. Jag har på denna blogg i flera sammanhang påtalat det problematiska med parlamentariska beredningar eller "parlamentarism" när det gäller maktfördelningen och förhindrande av maktmissbruk.

Både när det gäller kommunreformen och sote-reformen kan man, så som Kevin noterar, se ett "parlamentariskt" lättsinne i form av en nonchalant inställning till juridiska och andra experter. Kommunreformen har däremot i likhet med sote-reformen fram till partiordförandenas överenskommelse i mars 2014 varit allt annat än parlamentarisk i betydelsen att den skulle ha beretts av eller förankrats i alla riksdagspartier. Här skiljer sig den aktuella kommun- och sote-reformen från sin föregångare KSSR (Paras), som uttryckligen bereddes "parlamentariskt". När det gäller KSSR hade även kommunerna, åtminstone på pappret, ett starkt inflytande genom Kommunförbundet, som hade ett central ansvar för reformen.

Syftet med en "parlamentarisk" beredning kan vara att möjliggöra en reform som binder även kommande regeringar, men när det gäller den aktuella sote-reformen förefaller motivet till att man i ett sent skede bjöd in oppositionen snarare ha varit att garantera ett lagförslag som går igenom riksdagens grundlagsutskott. Det visade sig dess värre att grundlagsutskottet denna gång inte fullt delade partiordförandenas parlamentariska lättsinne. Även då den parlamentariska metoden fungerar så att beslutsfattare först lyssnar till experter, finns det avigsidor med parlamentarisk beredning: Det finns inte någon politisk opposition eller åtminstone inte någon oppositionsledare som i efterskott kritiserar besluten. Därmed gör den parlamentariska beredningen och överenskommelsen mellan regering och opposition det lättare att köra över lagen.

Då det gäller KSSR var det speciellt kommunindelningslagen och Sibbo som fick känna av den parlamentariska metodens avigsida: i den slutliga överenskommelsen mellan ordförandena för de två största regeringspartierna samt det största oppositionspartiet ingick även en juridiskt tvivelaktig inkorporering av sydvästra Sibbo. Till saken hör att även representanter för Kommunförbundet, som alltså hade haft en central roll i beredningen av KSSR-ramlagen, var införstådda i lösningen på Sibbofrågan.

Statsmakten. Den 10 augusti 2014

Osmo Soininvaara har den senaste tiden skrivit ett antal blogginlägg om idealisk sammhällstruktur. Den 2 augusti publicerade han ett inlägg med rubriken "Ihanteellinen yhdyskuntarakenne (5) Puutarhakaupunki", som direkt berör Östersundom.

Hienoin ja kunnianhimoisin suunnitelma moderniksi puutarhakaupngiksi oli Matti Visannin suunnitelma Östersundomiin. Siitä olisi toteutuessaan tullut käänteentekvä vaihtoehto pientaloasumista tavoitteleville. Valitettavasti arviot Natura-alueesta tuhosivat koko suunnitelman. Olen pahoillani Matti Visannin puolesta ja suuresti harmissani tapahtuneesta. Östersundomin alueen liittäminen Helsinkiin tapahtui alunperin valtiovallan ehdotuksesta, mutta sen jälkeen valtio rajasi liitettävän alueen niin, ettei siihen saa aikaan järkevää kaupunkirakennetta.

Matti Visantis planer föll knappast bara på Natura-områdena, men det är lätt att skylla på Natura, då Helsingfors inte uppfyller sina löften om i raskt takt bygga ut metrolinjen till Östersundom. Soininvaara bör nog veta att initiativet till inkorporeringen inte alls kom från "statsmakten", utan från Helsingfors. Ursprungligen togs initiativet från några samlingspartistiska helsingforspolitiker och tjänstemän. Samlingspartiet i opposition de avgörande åren 2005-2007, men kommunreformen KSSR (Paras) bereddes i en "parlamentarisk" grupp, där även oppositionen var representerad. I samband med KSSR gjorde Helsingfors stad kravet att "Sibbos västliga områden bör fogas till huvudstadsregionen." Helsingfors lyckades även få Samarbetsavtalet mellan städerna i huvudstadsregionen att formellt ställa sig bakom kravet.

En annan sak är att centerministerarna Hannes Manninen och Matti Vanhanen lovade sydvästra Sibbo åt Helsingfors i utbyte mot att några Helsingforspolitiker med rikspolitiskt inflytande skulle godkänna förslaget till Paras-ramlag i samband med förhandlingarna om kommunreformen KSSR. Det var även centerministrarna som uppmanade Helsingfors att just veckan före midsommaren år 2006 ta beslutet att lägga fram en framställning till ändring i kommunindelningen. I Borgåbladet den 31 september 2013 berättar Soininvaara att det var Manninen som tog kontakt med honom och tyckte att han skulle "tipsa borgmästaren om Östersundom och en möjlig inkorporering". (Se "Kompromiss. Den 6 oktober 2013".) Det var även statsmakten via inrikesministeriet och kommunminister Manninen som formellt tog initiativet till den särskilda kommunindelningsutredning som gjordes i Pekka Myllyniemis namn.

I sitt blogginlägg beklagar Soininvaara än en gång att Helsingfors endast fick knappt 3 000 hektar i enlighet med Myllyniemis förslag och inte de 5 000 som Helsingfors gjorde anspråk på i sin egen framställning från juni 2006. Manninen torde dock aldrig ha lovat Helsingfors mera än 3 000 hektar. Att Helsingfors helt oförberett lade fram en katastrofalt bristfällig framställning på en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område av sydvästra Sibbo torde i själva verket delvis vara Soininvaaras förtjänst. (Se "The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007".)

Min insikter i finska räcker inte till för att jag skulle vara säker på vad Soininvaara syftar på med "valtio rajasi liitettävän alueen". Kanske syftar han rent av på bedömningarna gällande Natura-områdena. Trots allt finns det flera "statsmakter" eller lite maktfördelning även i Republiken Finland. Då det uttryckligen var ett par centerministrar och inte "statsmakten" i allmänhet som lovat Östersundom åt Helsingfors, fick Centern ta hand om miljöministerportföljen i regeringen Vanhanen II. Det räckte dock inte för att möjliggöra en exploatering av Natura-områdena.

Upprepar sig historien? Den 29 september 2013

HS 28.9 2013 s C 19

Helsingin Sanomat publicerade igår en insändarartikel av föreningen För Sibbo under rubriken "Onko Helsingistä tullut koko maan politiikkaa määräilevä kunta?" I insändaren noteras likheterna mellan situationen vid den förra kommunreformen Paras (KSSR) och vid den nu aktuella kommunreformen. Personligen är jag mycket tillfredsställd över att Helsingin Sanomat publicerar en text där förhållandet mellan KSSR och inkorporeringen av sydvästra Sibbo framhålls. Denna koppling torde fortfarande vara känslig, inte minst med tanke på Jyrki Katainens centrala roll i sammanhanget. Förhoppningsvis kan ett uppmärksammande av sambandet bidra till att historien inte upprepar sig.

I texten, som även finns att läsas på För Sibbos webbplats, kan man bl.a. läsa följande:

Nyt Hel­sin­ki ha­luai­si taas yh­dis­tyä Es­poon kans­sa, mut­ta Es­poo ei. Va­paa­eh­toi­set sel­vi­tyk­set poh­jau­tu­vat ai­toon yh­teis­työ­hön, jos­ta Hel­sin­gil­lä va­li­tet­ta­vas­ti ei ole näyt­töä.

Tu­lee väis­tä­mät­tä mie­leen, et­tä Si­poo­ta kaa­vail­laan jäl­leen "loh­du­tuk­sek­si" Hel­sin­gil­le – kun­ta­sel­vi­tyk­sen ha­lua­mi­nen Hel­sin­gin ja Si­poon vä­lil­le voi­si en­teil­lä tä­tä. On­ko taus­tal­la jo val­mis suun­ni­tel­ma Si­poon tai en­nen kaik­kea sen ete­lä­osan pak­ko­liit­tä­mi­ses­tä Hel­sin­kiin?

Bakgrundsfaktorer. Den 4 augusti 2013

Under sommaren har jag jobbat lite på min sammanfattning av fallet Sibbo, men sammanfattningen är ännu långt från färdig. I sammanfattningen försöker jag få med det viktigaste ur min blogg. Tyvärr är det inte så många som läser sammanfattningen, så jag skall i några vanliga inlägg återge avsnitt ur den. Här kommer det första avsnittet: Tre centrala bakgrundsfaktorer:


På min blogg lyfter jag fram tre centrala bakgrundsfaktorer som möjliggjorde inkorporeringen. För det första bröt Matti Vanhanen (c) ett avtal mellan Helsingfors och staten om att frigöra flygfältet i Malm för bostadsbebyggelse. Det ledde till att relationen mellan statsministern och Helsingfors blev mycket inflammerad. Vanhanen var pressad att erbjuda ett ersättande område för småhusbebyggelse och lovade Östersundom som ersättning.

För det andra fanns det ett starkt tryck på att ta Sandhamn i bruk som bostadsområde. Helsingfors stad hade i tiden köpt mark i Östersundom för att med försvarsmakten kunna byta åt sig Sandhamn. Nu var försvarsmakten beredd att avstå från Sandhamn. I denna situation kom före detta kommendör Risto Rautava (saml), som ville bevara Sanhamn i milittärt bruk, med motförslaget att "öppna Sibbogränsen". Rautava fick stöd av stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml), som först hävdade att Helsingfors inte har behov av mera tomtmark, men senare kräva en gränsjustering med tanke på behovet av tomtmark.

För det tredje hade den centerpartistiska kommunministern (och bostadsministern) Hannes Manninen tagit initiativ till en kommunreform (Paras / KSSR). I samband med beredningen av och förhandlingarna om kommunreformen krävde Helsingfors stad att Sibbos västra del skulle anslutas till "huvudstadsregionen". Då det såg ut som om de två stora ledande regeringspartierna Centern och Sdp inför sommarledigheten och Finlands EU-ordförandeskap inte skulle kunna komma överens om innehållet i kommunreformen och tillhörande ramlag lovade centerministrarna att ordna en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Förhandlingarna underlättades av att ordförande för stadsfullmäktige i Helsingfors Rakel Hiltunen i egenskap av viceordförande för Kommunförbundet var socialdemokraternas förhandlare även då det gällde kommunreformen. I själva verket bestod den så kallade strukturgruppen, som kom överens om innehållet i kommunreformen, huvudsakligen av representanter för kommunförbundets styrelse. Strukturgruppen var en så kallad parlamentarisk kommitté, där även oppositionspartiet Samlingspartiet var representerat. Således kom Jyrki Katainen (saml) tillsammans med ordförandena för de två stora regeringspartierna överens om KSSR - och lösningen på "Sibbofrågan". Denna överenskommelse fortsatte att gälla efter valet 2007, då Samlingspartiet ersatte socialdemokraterna i regeringen.

Kommunstrukturlagen. Den 30 juni 2013

Riksdagen hann i onsdags i sista stund godkänna kommunstrukturlagen, så att den kan träda i kraft i morgon den 1 juli 2013. I enlighet med förvaltningsrådets förslag bestäms ikraftträdandet av 4 h § 3 och 4 mom., 4 j § 2 mom. och 44 § 2 mom. genom skild lag. I praktiken betyder att de aktuella momenten kan träda i kraft först om och när social- och hälsovårdslagen godkänts, tidigast våren 2014.

De moment i kommunstrukturlagen som inte träder i kraft 1.7 2013 är följande:

Kommunerna ska göra en sammanslagningsutredning enligt 4 b § och med stöd av den en eventuell sammanslagningsframställning senast sex månader från det att detta moment har trätt i kraft. (4 h § 3 mom.)

Ministeriet kan på ansökan av en kommun förlänga den tidsfrist som avses i 3 mom. på grundval av att sammanslagningsutredningen är omfattande eller på annat sätt särskilt krävande. Ändring i ministeriets beslut kan sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. (4 h § 4 mom.)

Ministeriet kan, utöver vad som föreskrivs i 4 i § 2 mom. och 4 kap., vid behov bestämma att det ska genomföras en särskild kommunindelningsutredning på ett område som uppfyller förutsättningarna i 4 §, om inte kommunen senast sex månader efter det att denna paragraf har trätt i kraft har gjort en sammanslagningsframställning. (4 j § 2 mom.)

För att ersättning enligt 1 mom. ska betalas vid kommunsammanslagningar som träder i kraft åren 2016 och 2017 förutsätts att kommunerna har gjort en sammanslagningsutredning enligt 6 § före den tidpunkt som avses i 4 h § 3 eller 4 mom. (44 § 2 mom.)

Moment som genast träder i kraft är dock bl.a. följande:

En kommun ska tillsammans med andra kommuner i enlighet med utredningskriterierna i 4 c—4 f § utreda en kommunsammanslagning som uppfyller förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen enligt 4 §. (4 b § 1 mom.)
Varje kommun ska senast den 30 november 2013 anmäla till ministeriet med vilken eller vilka kommuner den utreder en kommunsammanslagning i enlighet med 4 b §. (4 h § 2 mom.)

Finansministeriet publicerade den 27 juli, dagen efter att riksdagen godkänt kommunstrukturlagen, ett pressmeddelande med rubriken "Kommunstrukturlagen i kraft 1.7.2013", där man understryker att "Kommunernas utredningsskyldighet börjar gälla genast att lagen trätt i kraft." [sic! ] Lagen säger dock ingalunda att kommunerna behöver börja utreda med det samma eller ens efter den 30 november. Enligt en del juridiska experter kan man egentligen inte ens kräva av kommunerna att de meddelar med vilken eller vilka kommuner de tänker utreda med innan sohä-lagen är klar. (Se "Polemiikki-uutiset - Kuntien ilmoitusvelvollisuus selvitysalueista ei olekaan sitova".) Om den planerade social- och hälsovårdslagen inte godkänns, behöver kommunerna i princip inte färdigställa några sammanslagningsutredningar.

Ytterligare ett moment i kommunstrukturlagen som träder i kraft redan i morgon är följande:

Kommunerna Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrkslätt, Hyvinge, Borgnäs, Tusby, Kervo, Träskända, Nurmijärvi, Mäntsälä, Sibbo och Vichtis ska med avvikelse vad som föreskrivs i 4 d § utreda en sammanslagning på områden som har ett betydande behov av en enhetligare samhällsstruktur på grund av en gemensam central tätort och dess tillväxttryck och som bildar en funktionell helhet samt är motiverade med avseende på områdets helhet. (4 e § 1 mom.)

Härigenom har det mångtydiga och tvivelaktiga uttrycket Helsingfors metropolområde fått en officiell definition. Eftersom Sibbo hör till Helsingfors metropolområde skulle kommunen haft skyldighet att utreda en kommunsammanslagning även om Sibbo haft över 20 000 invånare. Även i övrigt behövs den tänkta sohä-lagen för att det alls skall bli någonting av regeringens kommunstrukturreform. Här är det även av avgörande betydelse att Sibbo till en följd av förlusten av Östersundom inte kommuner upp till ett invånartal på 20 000 invånare.

Helsingin Uutiset 29-30 6 2013 s 5

Helsingin Uutiset (och Vantaan Sanomat) publicerade i torsdags en artikel med rubriken "Helsinki–Vantaa-liitos hiertää kokoomusta ja demareita", där det berättas att ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling på torsdagen borde ha tagit beslutet om utredningsområdena i metropolområdet - fastän kommunstrukturlagen som inte ens trätt i kraft. Eftersom Samlingspartiet och socialdemokraterna inte kom överens sköts beslutet, enligt tidningens uppgifter, dock upp till augusti. I artikeln kan man även läsa att kommunminister Henna Virkkunen önskar att ett utredningsområde skulle bestå av Helsingfors, Vanda och Sibbo. Fastän det är inkonsekvent att kräva att Sibbo men inte t.ex. Esbo skulle utreda tillsammans med Helsingfors (och Vanda), torde kommunstrukturlagen ge finansministeriet möjlighet att tvinga Sibbo med i en dylik sammanslagningsutredning.


I mitt senaste blogginlägg "Grundlagsutskottets utlåtande. Den 23 juni 2013" påpekade jag att regeringen och oppositionen år 2006 tillsammans kommit överens om kommunreformen Paras och KSSR-ramlagen. Jag noterade även att det från centerhåll framhållits att men efter nästa riksdagsval igen börjar en ny kommunreform, som drivs "parlamentariskt", så att alla riksdagspartier är med. Efter att jag publicerade mitt inlägg gick riksdagens talman Eero Heinäluoma (sdp) ut med åsikten att regeringen borde ta (eller borde ha tagit) med oppositionspartierna i beredningen av den aktuella kommunreformen. Frågan om en "parlamentarisk" beredning diskuterades livligt ännu under riksdagens plenum senaste onsdag då refgeringens förslag till ramlag godkändes. Nedan ett utdrag ur diskussionsprotokollet:

Rakel Hiltunen /sd (vastauspuheenvuoro): Arvoisa puhemies! Kyllä minä ihmettelen keskustapuolueen asennetta tällä hetkellä tähän kuntauudistukseen, koska muistan, että viime kaudella olen itse ollut Kuntaliiton edustajana vetoamassa pääministeri Vanhaseen ja sitten vielä seuraavana vuonna pääministeri Kiviniemeen siitä, että Paras-hanketta jatketaan kuntarakenneuudistuksella, johonka tarvitaan parlamentaarinen valmistelu. Ei tullut minkäänlaista reaktiota pääministeripuolueelta viime kaudella. Minulla on nämä vetoomukset tallessa, ja olen niitä nyt juhannuksen aikaan vielä lukenut uudelleen.
Sitten vielä keskustalle: Paras-hankkeeseen pohjautuu tämän hallituksen tämä rakennelakiesitys, jota käsitellään, eli vahva peruskunta, vaaleilla valitut valtuustot ja vaaleilla valittu eduskunta. Väliin ei tarvita hallintohimmeleitä. Tämä oli keskustan johdolla käynnistynyt kuntauudistus, ja sitä jatkaa nyt nykyhallitus, ja parlamentaarinen valmistelu on kuntalakityössä menossa.

Mari Kiviniemi /kesk (vastauspuheenvuoro): Arvoisa puhemies! Ihmettelen kyllä edustaja Rakel Hiltusen puheenvuoroa siitä, että keskusta olisi jollain tavalla vastustanut parlamentaarista yhteistyötä, koska Paras-hankkeessa lähdettiin aivan toiselta pohjalta kuin miltä tämä pääministeri Kataisen hallitus on lähtenyt. Pääministeri Kataisen hallitus heitti opposition syrjään. Keskustajohtoisessa hallituksessa kuntauudistukset tehtiin yhdessä opposition kanssa hyvässä yhteisymmärryksessä. Näin oli koko Paras-hankkeen ajan. Kun hallitus vaihtui täksi pohjaksi, joka se on nyt, niin meno muuttui: oppositio heitettiin syrjään.

Här talar Rakel Hiltunen (sdp) och Mari Kiviniemi (c) förbi varandra. Parar (KSSR) bereddes parlamentariskt med bl.a. Samlingspartiets medverkan fram till juni 2006, då man utanför protokollet och strukturgruppens officiella förhandlingar även kom överens om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Hiltunen (sdp) förespråkade i egenskap av kommunsförbundets styrelseordförande en fortsatt kommunstrukturreform då socialdemokraterna redan var i opposition. Men Centern ville ju inte reformera kommunstrukturen, utan servicestrukturen. I själva verket tog kommunförbundet år 2010 - med Centerns stöd - ett initiativ till ett tillsättande av en parlamentarisk kommitté, som skulle ha berett en kommunlag och gått igenom servicestrukturen. Den nuvarande regeringen skrotade däremot planerna på en dylik parlamentarisk kommitté. (Se "Parlamentarisk beredning. Den 21 april 2012".)

Jag har sagt det förut, men det tål upprepas: Parlamentarisk konsensus, där regeringspartier och opposition gör överenskommelser, kan leda till olagliga beslut, som ingen myndighet eller instans ingriper mot.

Tillbaka till KSSR. Den 16 december 2012

I tisdags samlade kommunminister Henna Virkkunen (saml) medierna till en presskonferens, där det berättades att "metropolutredningen" är färdig i februari. Det här betyder att utredningen fördröjs med ett par månader. Samtidigt meddelade metropolarbetsgruppens projektchef Jarmo Asikainen att "kommunstrukturen förändras för kommuner med ett invånarantal under 20 000". Beskedet föranledde en artikel med rubriken "Sipoon itsenäisyys vaakalaudalla" i torsdagens nummer av Sipoon Sanomat.

I torsdags preciserade i sin tur den social- och hälsopolitiska ministerarbetsgruppen riktlinjerna för hur stort befolkningsunderlag som behövs för att basservicen. Gränsen går vid 20 000. Nyheten ledde till medieuppmärksamhet för Sibbo, vars invånarantal till en följd av inkorporeringen är under 20 000. Yle publicerade i fredags en nyhetstext med rubriken "Många frågetecken i Sibbo om hälsovårdsreformen". Här kan man bl.a. läsa följande:

Kommundirektören i Sibbo - Mikael Grannas - säger att det ännu finns många öppna frågor - och isynnerhet för just Sibbo, som idag har närmare 19.000 invånare.
Det första frågetecknet är invånarantalet. Hur precis är gränsen på 20 000, undrar Grannas. Är det ett exakt eller ett ungefärligt invånartal. Den andra frågan är om det är dagens invånarantal som räknas eller den mängd invånare som kommunen har efter nästa kommunalval år 2017. ...
Också det faktum att Sibbo skulle ha haft 20 000 invånare redan nu om inte Helsingfors hade annekterat en del av kommunen är en faktor att räkna med.

Även MTV3 intervjuade i fredags kommundirektören i Sibbo Mikael Grannas. I nyhetstexten "Kunnissa hämmästellään sote-takapakkia: Asukasrajasta päätös jo 2007" kan man läsa följande:

– Tuntuu siltä, että on palattu takaisin Paras-lakiin. Tämä on ikään kuin "Paras plus", nyt vaan tiukennetaan tätä kahdenkympin sääntöä, Sipoon kunnanjohtaja Mikael Grannas kommentoi.
Hallituksen ministeriryhmä päätti eilen, että alle 20 000 asukkaan kunta ei voi jatkossa vastata sosiaali- ja terveyspalveluista itsenäisesti, vaan sen pitää kuulua suurempaan alueeseen. Niin kutsuttu Paras-laki tuli voimaan vuonna 2007 ja se päättyy tämän vuoden lopussa. Myös siinä pyrittiin luomaan yli 20 000 hengen väestöpohjia sosiaali- ja terveyspalveluiden järjestämiseen.
– Tuntuu että jos tällä mennään, niin ihan hyvin voisi Paras-lakia jatkaa.

I samband med kommureformen KSSR (Paras) fick Sibbo dispens när det gäller gränsen på 20 000 invånare. Det var dock ingen självklarhet. Sibbo hamnade först på en "jumbolista", för att kommunen inte uppfyllde KSSR-ramlagens krav. (Se "Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007" och "20 000. Den 23 november 2007".) I maj 2008 beslöt "servicestrukturprojektets styrgrupp" att Sibbo trots allt uppfyller KSSR-lagens krav. Mari Kiviniemis statssekreterare Timo Reina medgav att det faktum att Sibbo "joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia" inverkat på beslutet. (Se "Bekräftelse. Den 19 maj 2008".)

Pekka Myllyniemi: Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad, s 55

En anmärkningsvärd detalj i sammanhanget är att kommunindelningsutredaren Pekka Myylyniemi tog ramlagens krav på 20 000 invånare i beaktande då han bedömde lagligheten i sitt förslag till ändring i kommunindelningen. Enligt Myllyniemis rapport hotar den aktuella kommundelssammanslagningen inte Sibbos existens som självständig kommun, eftersom Sibbo med en tillväxt på 1,6 % uppnår ett invånarantal på 20 00 år 2011. Dess värre räknade Myllyniemi fel, vilket jag visat bl.a. i inlägget "Räknefel. Den 24 november 2007".

Utvalda inlägg VIII. Den 28 juni 2012

Fastän kommunreformen KSSR (Paras) nu och då nämndes i samband med Sibbofrågan, var det först i mars 2007 som jag började inse hur fallet Sibbo hängde samman med kommunreformen. Det var speciellt Jan Vapaavuoris judaskyss, där han lyfter fram Rakel Hiltunens betydelse, som öppnade mina ögon för kommunreformens betydelse i sammanhanget. Inlägget där jag första gången noterar Hiltunens roll har rubriken "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007".

Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007

Nylands förbund har på landskapsförbundets webbplats publicerat ett meddelande om besluten som landskapsstyrelsen fattade igår. På föredragningslistan fanns ett utlåtande om generalplanen för Sibbo 2025. Beslutet i ärendet har i meddelandet getts rubriken "Sipoon yleiskaavan rakenneratkaisut oikeita, mitoitusta syytä tarkistaa". Jag citerar ur meddelandet:

Uudenmaan maakuntakaavassa on varauduttu sekä metron että HELI-radan linjauksiin pääkaupunkiseudun ja eteläisen Sipoon välillä. Sipoon ja Helsingin seudun välisen yhdyskuntarakenteen ja liikenteen kehittämisen kannalta on tärkeää, että taajamajunaliikenne Kerava - Nikkilä välillä käynnistyy ja että Etelä-Sipoon raideliikenneyhteys toteutuu yhtä aikaa uusien alueiden rakentumisen kanssa.

Yleiskaavan Lounais-Sipoota koskevia väestösuunnitteita on tarpeen jatkossa tarkistaa siten, että ne tukevat raideliikenneratkaisuja. Maankäyttöratkaisujen yhteen sovittaminen edellyttää rajat ylittävää suunnitteluyhteistyötä maakuntakaavoituksessa ja Helsingin seudun maankäytön kokonaistarkastelussa erityisesti Lounais-Sipoon ja Vantaan Vesterkullan alueella.

Jag har i blogginlägget "Ett nytt besvär till HFD. Den 22 mars 2007" kommenterat förslaget till utlåtande, som jag tolkar som ett indirekt ställningstagande för en annektering. Jag hoppas att utlåtandet inte leder till nya panikreaktioner i Sibbo.

Även landskapsstyrelsen för Östra Nylands förbund gav på sitt möte igår ett utlåtande över utkastet till generalplan för Sibbo 2025. Christel Liljeström har i ett blogginlägg kommenterat mötet och vissa representanters "tvådelade inställning". Jag återger här det sista stycket i inlägget:

Man skall inte slås av storhetsvansinne bara för att pressen mot Sibbo kräver exceptionellt stora tilltag. Men samtidigt skall vi inte heller vara rädda för att tänka annorlunda. Då vi förut planerade i storleksordning 10 skall vi nu tänka i storleksordning 100. Vill vi ha spårbunden kollektivtrafik till Nickby kan vi inte bygga typ “golf-semester-bostad”. Men vi behöver inte heller bygga fyrkantiga betong-lådor utan själ och arkitektur.

Jag hoppas verkligen att Liljeström har prövat bromsarna, speciellt i Östersundom.
Jag har länge låtit mig vilseledas av Sibbos motförklaring från den 31 oktober. I motförklaringen står det följande:

Todellinen syy Helsingin toiminnalle oli se, että salaa julkisuudelta valmistellusta esityksistä tuli julkinen Helsingin Sanomissa 20.6.2006 etusivulla julkaistun artikkelin seurauksena. Tämän takia ja välittömästi tämän jälkeen asia vietiin ylimääräisenä asiana ensiksi kaupunginhallituksen kokoukseen aamulla 21.6.2006 ja muutaman tunnin sisällä samana päivänä ylimääräisenä asiana kaupunginvaltuuston kokoukseen.

Högsta förvaltningsdomstolen har inte ännu tagit ställning till Sibbos besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 21 juni, men jag tar risken att ifrågasätta den ovanciterade slutsatsen. Mina egna förklaringar till brådskan gör inte Helsingfors förfarande mera legitimt. I verkligheten beslöt statdsstyrelsen i Helsingfors redan på det ordinarie mötet måndagen den 19 juni sammankalla ett extra styrelsemöte på morgonen onsdagen den 21 juni. I protokollet från styrelsemötet den 19 ingår följande paragraf:

869 §
KAUPUNGINHALLITUKSEN YLIMÄÄRÄINEN KOKOUS
Khs

Kaupunginhallitus päätti kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Merkittiin, että esittelijä ehdotti, että kaupunginhallitus päättäisi kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Kaupunginhallitus hyväksyi esittelijän ehdotuksen.

I föredragningslistan för styrelsemötet onsdagen den 21 juni anges inga ärenden utöver "Kokouksen laillisuuden ja päätösvaltaisuuden toteaminen sekä pöytäkirjan tarkastajien valinta" och "Tämän kokouksen päätösten täytäntöönpano". Enligt protokollet behandlades inte heller några andra ärenden. I verkligheten torde sammankallandet av det hemliga styrelsemötet ha varit orsaken till att nyheten om att det i hemlighet förberedda förslaget läckte ut till Helsingin Sanomat. Varför skulle man ha sammankallat ett extra möte, om det inte var för att stadsfullmäktige samma dag skulle kunna ta ställning till styrelsens förslag i Sibbofrågan? Det är visserligen i prinsip möjligt att alla styrelsemedlemmar inte kände till syftet med det extra mötet. Styrelsemedlem Osku Pajamäki (sdp) säger i förbifarten i ett svar på sin blogg den 3 december att han inte hade hört om Sibboprojektet (Sipoon-hanke) före styrelsemötet på morgonen den 21. Han var dock frånvarande från det ordinarie stadsstyrelsemötet måndagen den 19. Den gröna fullmäktigegruppens ordförande Olli Lehtipuu sade visserligen tisdagen den 20 juni till Hufvudstadsbladet (i numret som publicerades den 21 juni) att han ingenting vet om "något möte som skulle behandla de här frågorna", men Lehtipuu måste ha känt till ärendet för det extra styrelsemötet. Enligt diskussionsprotokollet från stadsfullmäktigemötet den 21 sade stadsstyrelsens andra viceordörande Sirkka-Liisa Vehviläinen (sdp) dessutom följande som ett svar på stadsstyrelsemedlem Birgitta Dahlbergs påstående att "stadsstyrelseledamöterna fick femton eller trettio minuter på sig för att sätta sig in i ärendet":

Tämän aamun kokouksessa kaupunginhallituksessa todella oli 15 - 20 minuuttia aikaa tutustua ennakkoon esityslistaan. Saimme kyllä maanantaina [19.6] selonteon esiin tulevasta ylimääräisestä kokouksesta, että emme ihan niin heikon ennakkotiedon varassa olleet kuin valtuutettu Dahlberg antoi kuvan.

Då Hbl talade med Lehtipuu hänvisade han till styrelseordförande Jan Vapaavuori, men även Vapaavuori var enligt Hbl förtegen den 20 juni. Han sade sig dock vara mycket intresserad av vad kommunstyrelsen i Sibbo besluter på sitt ordinarie möte samma dag. På protokollet från kommunstyrelsemötet den 20 juni omnäms inga frågor som berör tvisten med Helsingfors, men protokollet har inte justerats. Enligt protokollet från stadsstyrelsemötet den 21 juni sade Dahlberg på mötet på morgonen att "Sipoon kaupunginhallitus on kokouksessaan 20.6 päättänyt ottaa yhteyttä Helsingin kaupunkiin uudestaan toivoen uusia neuvotteluja, joiden avulla pyrittäisiin kumpaakin kuntaa tyydyttävään ratkaisuun pääkaupunkiseudun maankäyttö-, asunto- ja liikennepolitiikkaan."

Det ser ut som om Helsingfors ville hemlighålla ärendet för styrelsemötet den 21 juni för att kommunstyrelsen i Sibbo inte skulle kunna dokumentera sin förhandlingsvilja. I en artikel med rubriken "Nederlag för dialog" i Hufvudstadsbladet den 21 juni säger Sfp:s nyvalde ordförande att "Eventuellt är det så att Helsingfors inte velat komma överens." Statsminister Matti Vanhanen torde redan tidigare på våren ha signalerat sin beredskap att stöda en gränsjustering, såvida Sibbo och Helsingfors inte förhandlingsvägen kunde komma överens om en planering av sydvästra Sibbo. (Se "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007".)

En förklaring till det extraordinarie stadsstyrelsemötet onsdagen den 21 är att förslaget till stadsfullmäktige inte ännu var färdigt vid det ordinarie mötet måndagen den 19. Förslaget var dock till flera delar halvfärdigt ännu på onsdagen. I sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 anger stadsstyrelseorförande Jan Vapaavuori som orsak till att ärendet lämnades till sista stund att Helsingfors ännu i början av veckan förhandlade med Vanda. Jag antar att Helsinforspolitikerna där till förde interna förhandlingar in i det sista.

Rädslan för att Sibbo skulle visa förhandlingsvilja kan åtminstone delvis förklara hemlighetsmakeriet, men den förklarar inte helt den oerhörde brådskan med att föra fram ett förslag. Förslaget visade sig senare vara ett katastrofalt hastverk. Så väl själva förslaget till ny kommunindelning som motiveringarna för förslaget förbereddes uppenbarligen i en oerhörd tidsbrist. Varför denna brådska?

Tisdagen den 20 juni släppte Helsingin Sanomat nyhetsbomben om att Helsingfors med statsrådets stöd planerade att svälja sydvästra Sibbo. Hufvudstadsbladet kunde den 20 ännu inte berätta om några annekteringsplaner. Däremot ingick den 20 juni i Hbl en artikel med rubriken "Ingen enighet i kommunreformen". Jag citerar ur artikeln:

Få framsteg har gjorts i konflikten kring den stora kommun- och servicestrukturreformen. Ytterligare ett försök ska göras nu för att pressa fram samförstånd i den beredande gruppen före midsommar.

Lyckas inte det flyttas hela reformfrågan över till regeringens bord. Det var finansminister Eero Heinäluomas besked i går efter det att motsättningarna mellan centern och sdp än en gång förhindrat beslut i strukturgruppen, där förutom regeringspartierna också oppositionen är representerad.
...

Eventuellt har det ändå i någon mån rört på sig i minister Maninens senaste förslag, vars innehåll ännu inte gavs offentlighet. Sdp:s Rakel Hiltunen uttalade sig nämligen förvånansvärt positivt om det.

I ett pressmeddelande från den 19 juni säger Manninen att "Den av mig ledda strukturgruppen som beredde kommun- och servicestrukturreformen kunde inte behandla innehållet i ramlagen eftersom regeringsgrupperna inom beredningen inte har kunnat uppnå samförstånd." Strukturgruppens nästa sammanträdande skulle vara den 21 juni. I Hufvudstadsbladet torsdagen den 22 juni ingick på samma uppslag som artiklarna om fallet Sibbo en notis med rubriken "Kommunreformen bereds en vecka till". En vecka senare publicerade inrikesministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Kunta- ja palvelurakenneuudistus etenee - rakenneryhmä pääsi yksimielisyyteen puitelain sisällöstä".

Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande Rakel Hiltunen var alltså liksom Osmo Soininvaara och Stefan Wallin med i den strukturgrupp som beredde kommun- och servicestrukturreformen. Efter nyheten i Helsingin Sanomat tisdagen den 20 var det inte mera så förvånansvärt att Hiltunen måndagen den 19 plötsligt uttalade sig positivt om Manninens förslag.

Manninen var inte nödvändigtvis lätt att övertala att stöda en annektering. I en artikel med rubriken "Statsledningen stöder ny Sibbogräns" skrev Camilla Berggren i Hufvudstadsbladet onsdagen den 21 juni följande:

Speciellt kommunminister Hannes Manninen har hittills talat för den kommunala självbestämmanderätten. Inga tvångssammanslagningar skall ske, men Helsingfors har lobbat flitigt och aggressivt och center- och sdp-ministerarna har nu tagit till sig argumenten att huvudstaden och metropolområdet måste få växa.

Det hade varit ett stort misslyckande för Manninen om reformfrågan hade sändts tillbaka till regeringen. Det förefaller som om representanter för Sdp och samlingspartiet krävde Manninens och stöd för en annektering för att kunna godkänna Manninens förslag i reformfrågan. Det uttalade stödet måste komma före midsommar, men före ministrarna kunde uttala sitt stöd måste Helsingfors stadsfullmäktige ge ett förslag. I efterhand verkar ministrarnas uttalade stöd märkligt. Genom sina ställningstaganden gjorde de sig jäviga samtidigt som ministrarnas stöd fick Sibbo att ta Helsingfors förslag på allvar och mobilisera ett starkt motstånd. Manninens eget ställningstagande gjorde även att kommunindelningsutredningen från första början saknade trovärdighet. Det uttalade stödet kan emellertid tolkas som ett bindande löfte om en tvångsinkorporering, som ingick i en överenskommelse.

Ur Vapaavuoris anförande framgår att Helsingfors i själva verket hade en vecka på sig att plocka fram ett förslag. Jag citerar:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.
Toiseksi:
Kuntaliitos vie positiivisenkin tahtotilan olemassa ollessa aikansa. Asian todellinen edistäminen vaatii konkreettista esitystä valtiovallalle. Tiedostetaan, että seuraavat eduskuntavaalit järjestetään varsin pian. Päädyimme yhdessä valtion kanssa siihen, että nyt olisi sopiva hetki saattaa asia myös muodollisesti vireille, jotta asia voitaisiin myös ratkaista tämän hallituksen kaudella.

Hiltunens betydelse för att övertala Manninen framgår även ur Vapaavuoris anförande vid stadsfullmäktigemötet. Jag återger här avslutningen på anförandet, som är riktat till fullmäktigeordförande Rakel Hiltunen. En verklig judaskyss:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Motvind. Den 10 juni 2012

Hbl 9.6 2012 s 16

Detta veckoslut lämnar två relativt centrala aktörer i fallet Sibbo sina positioner som partiordföranden: Mari Kiviniemi och Stefan Walin. Kiviniemi har på denna blogg fått ett ehget sammanfattande inlägg, "Arkiverat: Mari Kiviniemi. Den 8 augusti 2009" och en egen etikett, Kiviniemi. Om Wallins roll i fallet Sibbo har jag skrivit bl.a. i inläggen "Wallins blogg. Den 26 april 2008", "Wallin. Den 22 maj 2008"
 och "Konklav. Den 20 juni 2009".

Iedarartikeln "Hövding i motvind" och illustrationen till ledaren (se ovan) i gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet nämns "Sibboannekteringen" i summeringen av Wallins tid som partiordförande. Jag återger de inledande raderna i ledaren:

Stefan Wallins sex år som ordförande för Svenska folkpartiet har präglats av en allt hårdare motvind i arbetet för ett svenskt och tvåspråkigt Finland. Samhällsutvecklingen har på alla områden lett till ett hårdare klimat vilket drabbar också det svenska och tvåspråkiga i vårt land.
Under Wallins tid har SFP varit tvunget att bland annat tackla Sibboannekteringen, Karlebys plats i den statliga förvaltningen, reformen av valkretsindelningen i riksdagsval och Dragsviks framtid.

Yle publiceradei tisdags en nyhet med rubriken "Metropolialueelle oma kuntaselvitys". Nyhetstexten uttrycker väl Jussi Pajunens karaktärsroll:

Pajusen mielestä pääkaupunkiseudulle tarvitaan ulkopuolinen selvitysmies tutkimaan yhden suurkunnan mahdollisuutta.

Hänen mukaansa pääkaupunkiseudun yhtä kuntaa on koitettu muodostaa jo kahdeksan vuotta, mutta varsinaista selvitystä asiasta ei ole voitu tehdä Espoon ja Vantaan vastahakoisuuden vuoksi.

Espoon kaupunginjohtaja Jukka Mäkelä on tyytyväinen, että metropolihallinto selvitetään. Mäkelä ei kuitenkaan ole valmis kuntaliitosselvitykseen, koska Helsinki on ajanut liitosta niin voimakkaasti. Hänen mukaansa asia vaikuttaa liian etukäteen päätetyltä.

Det är av väsentlig betydelse för fallet Sibbo att Helsingfors och Pajunen redan för åtta år sedan, inför och i samband med den förra kommunreformen (Paras, KSSR) ställde krav på en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Kravet uppfylldes inte, men istället fick Helsingfors sydvästra Sibbo. Märkligt nog lyckades man långt dölja kopplingen till överenskommelsen om KSSR.

Fråga för utredningsmän? Den 6 januari 2012

Bbl 6.1 2012 s 7

I gårdagens blogginlägg "Kaksi selvitysmiestä. Den 5 januari 2012" redogör jag för Helsingin Uutisets uppgifter enligt vilka det på våren skall tillsätta två utredningsmän för att utreda kommunstrukturen i huvudstadsregionen. I dagens nummer av Borgåbladet ingår en text med rubriken "Metropolområdet blir fråga för utredningsmän" Borgåbladet talar om ett rykte, men anger inte källa. Däremot kan Boråbladet berätta att Päivi Laajala påstår att hon inte känner till några planer på utredningsmän. (Päivi Laajala är överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet. Laajalas tjänst söktes år 2008 även av Arto Sulonen. Se "Sulonen huvudskyldig. Den 23 september 2008".)

HS 6.1 2012 s A 3

Helsingin Sanomat har i dagens nummer även noterat planerna på utredningsmän. I en artikel med rubriken "Ministeritreffit ilman Helsinkiä" kan man läsa följande:

Ei olisi yllätys, jos kuntakartan ensiversioissa olisi harmaata pääkaupunkiseudun kohdalla. HS:n tietojen mukaan Virkkunen on asettamassa kaksi selvityshenkilöä tutkimaan alueen kuntajärjestystä. 

Mera än så säger Helsingin Sanomat inte om planerna på en kommunindelningsutredning i huvudstadsregionen. Den aktuella artikeln handlar istället om hur Esbo tillsammans med Vanda och ett par kranskommuner lobbar mot tvångssammanslagningar i regionen. Vid den förra kommunreformen lyckades Helsingfors pressa grannkommunerna att stöda huvudstadens anspråk på sydvästra Sibbo. Denna gång står Helsingfors åtminstone än så länge ensamt med sina krav. Rubriken på paradsidan i dagens nummer av Helsingin Sanomat lyder "Espoo kokosi kapinaryhmän".

HS 6.1 2012 s A17

Senare på morgonen har Helsingin Sanomat på tidningens webbplats publicerats en text med rubriken "Helsingin naapurikunnat järjestivät salakäynnin metropoliministerin luo".

Tre sammanslagningsivrare. Den 17 december 2011

Kunta-lehti publicerade igår en artikel av Hannu Lehtilä med rubriken "Kuntauudistuksen lyhyt historia". Artikeln ger en bra översikt av  kommunreformen från Hannes Manninen och KSSR (Paras) till Henna Vikkunen och kommunrevoten (kuntakapina).

Angående den nya kommunreformen har jag själv förundrat mig över att Samlingspartiet, socialdemokraterna och De gröna lät kommunsammanslagningsivrarna Jan Vapavuori, Jouni Backman och Osmo Soininvaara formulera kommunreformen i samband med regeringsförhandlingarna. Vapaavuoris, Backmans och Soininvaaras åsikter i den aktuella frågan är knappast representativa för respektive partier. Nu splittrar reformen inte bara regeringen utan i högsta grad även regeringspartierna internt. Speciellt gäller detta Samlingspartiet, vilket Lehtilä även noterar i sin artikel..

Ett prov på Vapaavuoris syn på kommunreformen ger talet "Kuntarajoja on tarkasteltava metropolialueellakin", som Vapaavuori höll den 24 augusti. I talet sade Vapaavuori bl.a. följande:

Pääkaupunkiseudun rakenteissa ei koskaan ole tapahtunut mitään olennaista ilman valtiovallan merkittävää osuutta. Kunnallispäättäjien poterot ovat liian syvällä ja itsekeskeinen ajattelu liian vahvaa, jotta kunnissa osattaisiin aidosti tavoitella alueen kokonaisetua - eikä se ehkä olekaan kunnan luottamushenkilöiden ensisijainen tehtävä.

Kuvaavaa jo pitkään vallinneelle asetelmalle on, ettei pääkaupunkiseudun kaupunkien yhdistymisen etuja ja haittoja ole koskaan selvitetty, vaikka kunta- ja hallintorakenteita koskevia selvityksiä on tehty kymmeniä. Seudun kuntarakenne on siis korosteisesti valtiovallan käsissä.

Vain valtiovallalla on mahdollisuus nähdä metropoliseutu sellaisena kokonaisuutena, jollaisena se on nähtävä. Seudun kansantaloudellisen merkityksen takia valtiolla on oikeus, jopa velvollisuus, puuttua alueen kuntarakenteisiin, jos se katsotaan tarkoituksenmukaiseksi.

Backman höll för sin del ett anförande om kommunreformen för landskapsfullmäktige för Etelä-Savon maakuntaliitto (Регион Южное Саво) den 28 november.

Backman ansåg att kommunstrukturen vid kommunreformen stärks så väl genom sammanslagningar av hela kommuner som genom delsammanslagningar

Det kan noteras att delsammanslagningar inte varit en metod inom ramen för KSSR. Här uppmuntrades endast hela kommuner att frivilligt gå samman. Delsammanslagningar - inklusive tvångsinkorporeringar - har accepterats endast för att möjliggöra sammanslagningar av hela kommuner som saknat en gemensam gräns. Sibbo är här ett unikt undantag, men så löstes Sibbofrågan formellt inte som en del av KSSR. Sydvästra Sibbo var priset som Manninen måste betala för att man skulle kunna enas om KSSR.

Backmans presentation från den 28 november finns även i en mera socialdemokratisk skrud.

Den tredje kommunsammanslagningsivraren Osmo Soininvaara skrev igår ett intressant blogginlägg med rubriken "Pääkaupunkiseudun kuntarakenne". Soininvaara talar här lite överraskande inte så mycket om kommunsammanslagningar. Tvärtom nämner han rentav möjligheten att splittra upp Helsingfors i fem kommuner. Det centrala ämnet i Soininvaaras blogginlägg är  en metropolförvaltning som ett alternativ till en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Jag citerar ur inlägget:

Mitä kuntia otettaisiin mukaan?

Vähintään perinteiset neljä pääkaupunkiseudun kaupunkia sekä mielellään Kirkkonummi. Kerava, jos Kerava haluaa, mutta sen vaihtoehtona olisi yhdistää Kerava, Järvenpää ja Tuusula kolmistaan. 

Soininvaara föreslår alltså att metropolförvaltnngen kunde omfatta Kyrkslätt och Kervo, men Sibbo nämner han inte.

Det största hotet mot Sibbo i samband med den nya kommunreformen torde vara att inte heller den nuvarande kommunministern vågar trampa Esbo på tårna och Helsingfors igen en gång kompenseras med en del av Sibbo.

Som väntat beslöt fastighetsnämnden i Helsingfors på sitt möte i torsdags att godkänna de tre förslagen till köp av fastigheter i Östersundom. (Jämför "Keskeisellä alueella. Den 14 december 2011".)

Tvåspråkigheten tryggar självständigt Sibbo. Den 9 december 2011

I mitt inlägg "Itäsalmen laillistettu ryöstö. Den 7 december 2011" refererade jag från kommundirektör Mikael Grannas tal "Kommundirektörens självständighetsdagens festtal". Sipoon Sanomat publicerade igår på tidningens webbplats en text med rubriken "Sotien sankareita, taiteellisia esiintyjiä ja väkeviä puheita". I texten omnämns inte Grannas kommentar om "rånet av Östersundom", men nog den nya kommunreformen.

På Sibbo kommuns nya webbplats publicerades den 2 december en text med rubriken "Sibbo är en stark primärkommun även i fortsättningen" om utredningen över Sibbo kommuns framtid utgående från finansministeriets 6 kriterier för starka primärkommuner. (Se "Helsingin metro automatisoidaan vuoteen 2012 mennessä. Den 4 december 2011".) Själva utredningen finns i en presentation med rubriken "Sipoo 2035-materialet".Argumenten för att Sibbo är en stark primärkommunäven i framtiden är delvis de samma som argumenten mot inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Speciellt förutspås en kraftig befolkningstillväxt i Sibbo. Ett viktigt argumument är emellertid svenska språkets ställning. En delsammanslagning med Kervo (eller Kervo-Träskända-Tusby) skulle kunna betyda att den del av Sibboborna blir invånare i en helfisnk kommun utan svenska tjänster. I den aktuella utredningen talas dock inte om tjänster eller ens om formell tvåsspråkighet. Istället lyfter man fram förutsättningarna för en fungerande tvåspråkighet (över 25 % svenskspråkiga) enligt Kjell Herberts. Endast ett självständigt Sibbo kan trygga en fungerande tvåspråkighet i framtiden (år 2035). Man kunde tillägga att även den kraftiga befolkningstillväxten i Sibbo är ett hot mot en fungerande tvåspråkighet.

Bbl 9.12 2011 s 9

I dagens nummer av Borg¨bladet ingår en artikel med rubriken "Självständigt Sibbo tryggar tvåspråkigheten". I artikeln presenteras den ovannämnda utredningen eller materialet, som sänts till kommunminister. I artikeln tar man, liksom av rubriken framgår, speciellt fasta på att tvåspråkigheten tryggas bäst om Sibbo bevaras självständigt. Frågan är om tvåspråkigheten tryggar självständigheten.

Yle har idag publicerat en nyhet med rubriken "De nya kommunkartorna kommer i februar".

I onsdagens nummer av tidningen Vuosaari ingår en insändare med rubriken "Kuntauudsitus ja Vuosaari", där det föreslås att Nordsjö skils från Helösingfors i samband med kommunreformen.

Vuosaari 7.12 2011 s 7

Valtiovarainministeriön sivukonttori. Den 5 december 2011

http://www.kunnat.net/fi/tietopankit/uutiskirjeet/kolumnit/2011/Sivut/kuntaliitto-ja-tulevaisuuden-suunnanvalinta.aspx

På denna blogg har jag starkt kritiserat kommunförbundet för dess roll i inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Efter fallet Sibbo borde det på kommunfältet inte finnas något förtroende för kommunförbundet, men förbundets roll i det aktuella fallet är inte allmänt känt. Under den gångna vintern har Finlands kommunförbund i samband med den nya kommunreformen dock fått utstå hård kritik. (Se t.ex. "Kuntakapina. Den 15 september 2011".) Kritiken gav kommunförbundet anledning att i november publicera ett meddelande med rubriken "Kommunförbundet driver kommunfältets intressen" ("Kuntaliitto ajaa kuntakentän etua"). I meddelandet framhålls kommunförbundets verkställande direktör Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma det som borde vara en självklarhet, nämligen att att "förbundet driver hela kommunfältets intressen också när det gäller kommunstrukturen". Vidare hävdar Mäki-Lohiluoma att "Förbundets linje avviker från regeringens riktlinjer till skillnad från vad som påståtts i offentligheten." (Jämför "Halmstrå. Den 23 april 2011".) Det samma skulle Mäki-Lohiluoma knappas våga påstå om kommunreformen KSSR, där regeringens och kommunförbundets linje varit identiska. I den av Hannes Manninen (c) initierade kommun-och servicestrukturreformen Paras hade kommunförbundet en central roll både när det gäller beredningen och förverkligandet av reformen.

Kritiken mot kommunförbundet i samband med kommunreformen utgör utgångspunkten för en kolumn av Kristina Wikberg med rubriken "Kommunförbundet och framtidens vägval" ("Kuntaliitto ja tulevaisuuden suunnanvalinta"), som publicerades på kommunförbundets webbplats senaste vecka. I kolumnen kan man bl.a. läsa följande:

Kommunförbundets roll har ifrågasatts på många forum. Man har tyckt att förbundet inte tillräckligt starkt bevakat de små kommunernas intressen. Andra har igen ansett att de stora kommunernas intressen inte kommer fram. En del har frågat sig vad man överhuvudtaget gör med ett förbund som också, liksom regeringen, tagit ställning för en kommunreform. Många kanske längtar tillbaka till tiden då det fanns tre kommunala centralorganisationer; Stadsförbundet, Suomen Kunnallisliitto och Finland Svenska Kommunförbund. Dessutom fanns Sjukhusförbundet, Kommunala arbetsmarknadsverket, Landskapsförbundens centralförbund och Förbundet för allmänna yrkesskolor. Det här var anno 1992, innan Finlands Kommunförbund grundades.

Att kommunförbundet skulle beskyllas för att inte lyfta fram de stora kommunernas intressen har jag inte noterat. Helsingfors stads revisorer ifrågasatte visserligen tidigare i år nyttan av medlemskapet i förbundet, men revisorerna hade inte förstått på vilket sätt kommunförbundet driver huvudstadens intressen. (Se "Nyttan av medlemskap i kommunförbundet. Den 6 maj 2011".) Att kommunförbundet beskyllts för att främja de stora städerna på de mindre kommunernas bekostnad har varit svårt att missa. (Se t.ex. "Kaupunkiliitto. Den 7 november 2011".) Min egen kritik mot kommunförbundet i samband med fallet Sibbo gäller dock inte i första hand förbundets prioritering av de stora städernas intressen. Den gäller istället förbundets intima samarbete med statsmakten.

Även kommunförbundets roll som en filial till finansministeriet (tidigare inrikesministeriet) har kommit i dagen i samband med den nya kommunreformen. (Se "Filial. Den 25 september 2011".) I adressen "Kuntakentän ääntä kuultava" påpekas med all anledning att "Liitto ei myöskään voi olla eräänlainen valtiovarainministeriön sivukonttori, joka jäseniinsä päin siirtyy palvelijan asemesta isännän kuviteltuun rooliin." Ett grundproblem är att kommunförbundets styrelse består av rikspolitiker, som sitter på flera stolar, men problemet gäller i högsta grad även kommunförbundets tjänstemän. På denna blogg har jag uppmärksammat hur vissa personer pendlat mellan uppdrag på kommunförbundet och ministeriet eller andra statliga instanser. Det är föga överraskande att kommunminister Henna Virkkunen till projektchef för kommunreformen kallade en anställd vid kommunförbundet.

Omistusrakenteeltaan hajanainen alue. Den 1 december 2011

http://www.hel.fi/static/public/hela/Kiinteistolautakunta/Suomi/Esitys/2011/Kv_2011-12-01_Klk_22_El/7B3FDE3E-7065-44B0-8BCE-1C21206D85CD/Liite.pdf

På föreragningslistan för Helsingfors fastighetsnämnds möte idag finns hela fyra förslag till köp av fastigheter i Östersundom. Som vanligt har man från kartan som visar var de aktuella fastigheterna är belägna klippt bort kommungränsen där den i enlighet med inrikesministeriets tolkning av statsrådets Sibbobeslut går längs Österledens gamla sträckning. Gränserna syns dock på den digitala bilagan och på snapshot-bilden syns även den del av kartan som lämnats utanför.

De aktuella fastigheterna är med undantag av en, som till stora delar är värdelös, synnerligen små.

Som motivering till köpet av den 2 614 kvadratmeter stora fastigheten ovan nämns följande:

Kiinteistö sijaitsee keskeisellä alueella Uuden Porvoontien varrella, jossa kaupungin maanomistus on melko vähäistä. Kiinteistön hankinta helpottaa omistusrakenteeltaan hajanaisen alueen kaavoitusta ja toteutusta ja on siten kaupungin harjoittaman maapolitiikan mukainen.

Angående stadens markegendom i stordistriktet Östersundom kan man nu läsa att "Helsinki omistaa tällä hetkellä Östersundomissa noin 1 045 ha maata, eli noin 35 % maa-alueesta." På kartan över markegendomen har nu även de områden som enligt HFD:s kontroversiella beslut i ersättningsfrågan tillfallit Helsingfors markerats.

Kunta-TV publicerade tidigare i veckan en video med rubriken "Virkkunen: hallitus seisoo kuntauudistuksen takana". Regeringens stöd av den nya kommunreformenn torde dock vara närmast formellt. För att den splittrade regeringen skall hållas ihop, är alla ministrar tvingade att respektera regeringsprogrammet. I arbetsgruppen som skrev regeringsprogrammet för kommun- och förvaltningsfrågornas del satt sammanslagningsfantaster, vars åsikter inte alls är representativa för sina respektive partier. Att kommunreformen enligt aktuell modell godkändes i regeringsprogrammet förklaras väl främst av att det var så svårt att bilda en regering att man inte hade tid eller råd att granska enskilda delar av regeringsprogrammet. Regeringen behöver när det gäller naturligtvis inte följa regeringsprogrammet. Den förra kommunreformen KSSR fanns inte ens med i regeringsprogrammet då den drogs igång av Hannes Manninen.