Svar utan svar. Den 29 december 2023

Eftersom jag kommenterat eller framfört en åsikt om planeringsprinciperna för delgeneralplanen för Östersundom fick jag tidigare i veckan via e-post ett protokollsutdrag från stadsmiljönämndens möte den 19 december 2023.

Protokollsutdraget med länkar till bilagor finns tillgängligt på internet (här). En av bilagorna har titeln "Vuorovaikutusraportti". Här hittar man även ett kort svar på - eller avfärdande av - min åsikt eller kommentar om att gränsen mellan Helsingfors och Vanda är oklar vid Österleden och att området för delgeneralplanen därmed inte är rätt definierad.

I svaret hänvisar man till ett brev som i själva verket är daterat 19.3.2020 och vars avsändare är biträdande borgmästare Anni Sinnemäki. Brevet är ett svar på mitt kommuninvånarinitiativ om flyttning av gränsen mellan Helsingfors och Vanda. (Se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020".)

Till min åsikt hade jag för att ge den mera tyngd bifogat ett klagomål till Justitiekanslern om att Helsingfors stadsstyrelse inte behandlat initiativen. Justitiekanslersämbetet torde fortfarande inte ha behandlat mitt klagomål och min gissning är att det helt har negligerats, fastän det var en berömd professor emeritus i juridik som rekommenderade mig att göra ett klagomål till JK. Mitt klagomål gällde inte tolkningen av kommunindelningen, utan att Helsingfors stad inte behandlat mina initiativ i stadsstyrelsen och därmed inte heller tillställt ministeriet mina framställningar.

Den exakta avgränsningen av området för delgeneralplanen har knappast någon större praktisk betydelse för planeringen. Syftet med att lämna in en åsikt var liksom med initiativen till ändring av kommunindelningen mellan Vanda och Helsingfors att uppmärksamma om att flera instanser valt att negligera fatala brister i samband med statsrådets Sibbobeslut 2007. Det finns väldigt mycket att invända och diskutera om det beslutet och lagen kan ofta tolkas på olika sätt, men det borde vara ett solklart faktum att regeringen aldrig tagit något beslut om att överföra registerenheten för allmän väg 2:43, nuvarande 91-895-2-45 från Vanda till Helsingfors.

Vad jag inte tidigare noterat är att mitt (senare) initiativ till ändring av kommunindelningen översatt till finska och stadens svar faktiskt finns tillgängligt på nätet i ett dokument med titeln "Kunnan asukkaan aloitteet 1.7.-31.12.2019". (För säkerhets skull har jag laddat upp backup.) I dokumentet  återges fyra invånarinitiativ och stadens svar på initiativen. I dokumentet är svaret till mitt initiativ dokumenterat 18.3.2023 och inte 19.3.2023 så som brevet som adresserats på svenska åt mig. Här kan jag därför nu återge mitt initiativ på finska:

3. Kunnan asukkaan aloite Helsingin ja Vantaan välisen kuntarajan siirtämisestä

Aloitteen sisältö:

Maanmittauslaitoksen kiinteistörekisterin ja kuntajakomateriaalin mukaan Helsingin ja Vantaan välinen raja on 1.1.2009 alkaen noudattanut Itäväylän (seututie 170) nykyistä, uutta linjausta, joka toteutettiin Vuosaaren satamaan vievän Satamatien rakentamisen yhteydessä. Uusi tielinjaus tuli valmiiksi noin vuotta ennen Helsingin ja kuntajakoselvittäjä Pekka Myllyniemen esityksiä Helsingin, Sipoon ja Vantaan välisen kuntajaon muuttamisesta. Näissä kahdessa esityksessä vuodelta 2006 ehdotus uudeksi Helsingin ja Vantaan väliseksi rajaksi noudattaa suurin piirtein Itäväylän vanhaa linjausta, joka kulkee hieman etelämpänä kuin nykyinen tie.

Valtioneuvoston päätöksessä kuntajaon muuttamisesta Helsingin, Vantaan ja Sipoon välillä vuodelta 2007 luetellaan ne kiinteistöt, jotka siirtyvät Helsingin puolelle kokonaan tai osittain. Päätöksessä mainitaan Vantaalta siirtyvien alueiden joukossa ”osa tiloista Harpas 6:71, Nikus 13:47 ja Westerkulla 18:0”. Päätöksestä ei käy ilmi, mitä tilojen tai kiinteistöyksiköiden osia siirtyminen koskee. Ilman karttaa on epäselvää, missä uusi raja kulkee niiden kiinteistöjen läpi, jotka siirtyvät vain osittain Helsingin puolelle. Kysymys kuuluu, määritelläänkö raja valmistelumateriaaliin sisältyneen sisäministeriön kartan vai nähtävillä olleen maanmittauslaitoksen kartan mukaisesti. Kummankin kartan mukaan Vantaan ja Helsingin välinen raja noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta. Sipoon kunta korostaa valtioneuvoston päätöksestä korkeimpaan hallinto-oikeuteen tekemässään valituksessa, että päätös on epäselvä (muiden kiinteistöjen osalta) ja että se tulee tämän vuoksi mitätöidä.

Sisäministeriö liitti selvitykseensä kuntajakoa koskevasta valtioneuvoston päätöksestä korkeimpaan hallinto-oikeuteen tekemästään valituksesta uuden ja yksityiskohtaisen peruskarttapohjaisen kartan, joka noudatti maanmittauslaitoksen tulkintaa (korjaus) kuntajakoselvittäjän ehdotuksesta. Kartasta käy mitä selkeimmin ilmi, että raja kulkee sisäministeriön mukaan siinä, missä Itäväylä kulki aiemmin Vantaan läpi.

 

 

Korkein hallinto-oikeus ei anna päätöksessään päteviä perusteluja sille, että valtioneuvoston päätös rajasta olisi yksiselitteinen, mutta päätös on tulkittavissa niin, että korkein hallinto-oikeus asettuu sisäministeriön päätöstulkinnan taakse. Saman tulkinnan omaksui ensin myös Helsingin kaupunki, joka julkisti vuonna 2008 useita karttoja, joiden mukaan raja kulkee Itäväylän vanhan linjauksen kohdalla. Myös Helsingin kaupunginhallitus päätti kesäkuussa 2008 julistaa rakentamiskiellon alueelle, jonka raja noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta. Saman vuoden huhtikuussa kaupunginhallitus päätti, että äänestysalueen 54G raja Vuosaaressa noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta.

Uudenmaan maanmittaustoimiston paikkatietopäällikkö viestitti lokakuussa 2008 sähköpostiviestillä Vantaan kaupungin tilasto- ja tutkimusyksikölle, että uuden rajan paikkaa koskevasta valtioneuvoston päätöksestä oli päätetty poiketa:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu.

Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...

Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

Korjattu raja on jopa 1,4 km pitkä, vaikka pinta-alapoikkeama on vain 10 hehtaaria. Näistä kymmenestä hehtaarista kaksi kuului Westerkullan tilaan ja loput tielaitokselle.

Kameraalinen kuntajako on tosiasia ja sen vuoksi kuntajako ja kameraalinen jako poikkeavat toisistaan. Valtioneuvoston päätöksen mukaan lunastusyksikkö 2:8 maanteiden sijaintialueesta 895 siirtyy kokonaisuudessaan Helsinkiin, mutta yleisen tien rekisteriyksikköä 2:43 (nykyinen 91-895-2-45) ei mainita eikä sitä sen vuoksi voida katsoa siirretyksi Helsinkiin valtioneuvoston päätöksellä. Yleisen tien rekisteriyksikkö ei myöskään kuulu Helsinkiin siirrettävään alueeseen yhdelläkään virallisella tai kuntajakoselvittäjän kuntajakomuutosehdotuksen kanssa nähtäville asetetulla kartalla.

Kyseisenä ajankohtana maanmittauslaitoksella ei ollut myöskään valtuuksia muuttaa hallinnollista kuntajakoa vaan ainoastaan kameraalista jakoa.

Koska on epäselvää missä Helsingin ja Vantaan välinen raja kulkee, allekirjoittanut ehdottaa, että Helsingin ja Vantaan väliseen kuntajakoon tehdään muodollisesti uusi muutos, jossa Itäväylän kohdalla kulkeva raja merkitään siihen, missä sen tulisi kulkea sisäministeriön valtioneuvoston päätöksestä vuonna 2007 tekemän tulkinnan mukaan.

Rajanveto selkeyttämällä ehdotetun kuntajaon muutoksen voidaan nähdä täyttävän kuntarakennelain vaatimukset kuntarakenteen kehittämisestä (2 §) ja parantavan yhdyskuntarakenteen toimivuutta alueella. Kuntajaon muutos ei heikentäisi Helsinginkaupungin tai Vantaan kaupungin toimintakykyä eikä myöskään kaupunkien edellytyksiä vastata palvelujen järjestämisestä ja rahoittamisesta.

I det ovannämnda dokumentet återges även svaret till mitt initiativ på finska:

Kiitos aloitteestanne! Viitaten vuosina 2018 ja 2019 lähettämiinne esityksiin Helsingin ja Vantaan välisen kuntarajan siirrosta, siirto ei tule vireille Helsingin kaupungissa, sillä kaupungilla ei ole toimivaltaa eikä tarvetta valtioneuvoston päätösten tai korkeimman hallinto-oikeuden lainvoimaisten tuomioiden avaamiseen.

Helsingin kaupungin ja Vantaan kaupungin välillä ei vallitse epäselvyyttä kuntarajasta.

Kiinteistöt ovat vuonna 2009 tapahtuneen kameraalisen lohkomisen jälkeen sijaintikuntansa kiinteistörekisterissä.

Uusimmasta esityksestänne antamassaan kannanotossa kaupunkiympäristön toimialan maaomaisuuden kehittäminen ja tontit -palvelu toteaa lisäksi seuraavaa:

"Alue, jota on ehdotettu siirrettäväksi Vantaan kaupunkiin, on esityksen tekijän mukaan noin 12 hehtaarin kokoinen alue, josta 10 hehtaaria on yleistä tiealuetta ja 2 hehtaaria yksityisomistuksessa olevaa peltomaata, ja joka muodostuu kolmesta yleisen tiealueen määräalasta ja yhdestä yksityisomistuksessa olevan kiinteistön määräalasta. Yleinen tiealue muodostuu suureksi osaksi Itäväylästä ja yhdistää Mellunmäen Östersundomiin, jotka kumpikin sijaitsevat Helsingissä.

Ehdotuksessa Östersundomin yhteiseksi yleiskaavaksi yleinen tiealue on merkitty katualueeksi, joka yhdistää kaksi aluetta Helsingissä. Alueen siirtäminen johtaisi siihen, että katualue kuuluisi Vantaan kaupunkiin runsaan kilometrin pituiselta matkalta. Vantaan kaupungilla olisi tuolloin vastuu täysin Vantaan kaupungin muun katuverkon ulkopuolella sijaitsevan katualueen hoidosta.

Alueen siirtäminen ei siis paranna yhdyskuntarakenteen toimivuutta alueella, joten ehdotus tulee hylätä perusteettomana.”

I svaret motsäges eller kommenteras inte mitt påstående om att den aktuella registerenheten för allmän väg i Statsrådets beslut inte (administrativt) överförts från Vanda till Helsingfors. Enligt gällande lag kunde lantmäteriverket lätt åtgärda sitt misstag, men det förutsätter att man medger att det begåtts ett misstag så att den kamerala indelningen kommit att avvika från den administrativa.

Jäviga ministrar. Den 2 augusti 2015

Helsingin Sanomat publicerade den 1 juni en artikel med rubriken "VNK Lindströmin puheista: 'Ministeri saa sanoa ihan mitä tahansa, eikä kukaan voi siihen puuttua'". Tidningen skriver här följande:

Esteellisyysarviointi tuli esille esimerkiksi Sipoon alueliitoksessa Helsinkiin. Silloin pohdittiin, olivatko ministerit tulleet esteelliseksi, kun ottivat alueliitoksiin ennalta kantaa.
Eivät tulleet.

Påståendet stämmer inte. Jan Vapaavuori och Mari Kiviniemi bedömdes vara jäviga att delta i statsrådets Sibbobeslut, eftersom de tagit ställning i samband med Helsingfors stadsfullmäktiges initiativ i juni 2006. Justitieombudsmannen bekräftade tolkningen 2010 genom att klandra minister Anu Vehviläinen (c) för att inte ha jävat sig då statsrådet i juni 2008 tog beslutet om sammanslagning av Eno och Pyhäselkä med Joensuu stad, trots att hon deltagit i motsvarande beslut i Joensuu stadsfullmäktige. (Se "Klander mot Vehviläinen. Den 13 maj 2010".) Föregående justitiekansler Paavo Nikula varnade ministrar att på förhand ta ställning till inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Nikulas efterträdare Jaakko Jonka ändrade emellertid tolkningen medan han ännu var vikarierande justitiekansler och väntades att utses till ny justitiekansler av regeringen Vanhanen. Under ett starkt tryck gav Jonka grönt ljus för Matti Vanhanen att deltaga i Sibbobeslutet.

Även Högsta förvaltningsdomstolens valde att i sitt Sibbobeslut inte betrakta Vanhanen som jävig, men här förvrängde man påståendena om jäv. HFD kunde inte gärna gå mot justitiekanslerns tolkning, även om det i sista hand är ministern själv som ansvarar för att bedöma eventuellt jäv. Det som gjorde ministrarna jäviga i det aktuella fallet var deras domarroll i samband med att de skulle bedöma de lagliga grunderna för inkorporeringen.

Jaakko Jonkka belönades. Den 9 december 2012

http://fi.wikipedia.org/wiki/Tiedosto:Suomen_Leijonan_suurristin_rintat%C3%A4hti.png

På självständighetsdagen för två år sedan tilldelades den dåvarande presidenten för högsta förvaltningsdomstolen Pekka Halleberg den högsta utmärkelsen, Frihetskorsets I klass med kraschan. (Se "Pekka Halleberg. Den 6 december 2010".) Att HFD:s president tilldelas förtjänsttecken är i sig problematiskt, men speciellt problematiskt när det gäller Hallberg, som visat föga respekt för maktfördelningsprincipen. Jag vill här passa på att påminna om att Hallberg deltog i HFD:s kontroversiella avgörande i fallet Sibbo, fastän han tidigare deltagit i HFD:s beslut från den 23 maj 2007 angående Helsingfors stadsfullmäktiges beslut i det aktuella ärendet. (Se "Domarjäv. Den 5 juni 2010".)

I år på självständighetsdagen tilldelades justitiekansler Jaakko Jonkka det högsta förtjänsttecknet, storkorset av Finlands Lejons orden. Igen belönade den politiska makten den som borde övervaka lagligheten i de politiska besluten. Om Hallbergs betydelse för HFD:s avgörande kan man bara spekulera, men när det gäller Jonkka så är det klart att han försummade sin uppgift att bevaka lagligheten i fallet Sibbo. I Jonkkas fall fanns det även ett klart motiv till att inte ingripa i statsrådets Sibbo beslut. I inlägget "För många sammanträffanden. Den 20 augusti 2008" noterar jag att det är möjligt att det är ett rent sammanträffande att valet och utnämningen av Jonkka till justitiekansler sammanföll med statsrådets avgörande i fallet Sibbo. Det förhindrar dock inte att Jonkka i egenskap av vikarierande justitiekansler åtminstone hade  starka skäl att avvika från sin föregångare Paavo Nikulas tolkning av ministrarnas domarroll och jäv.

Som en kuriositet kan nämnas att Suomen Kuvalehti för ett par år sedan avslöjade att Jonkka år 1993 rev sönder skjortan på en polis, då han hamnade i häktet. Jonkka lär inte ha redogjort för händelsen innan han valdes till justitiekansler. (Se "Oikeuskansleri Jaakko Jonkan menneisyys: Poliisiin käsiksi, ei sakkoja".)

Brister i rättssäkerheten. Den 26 oktober 2007

Sibbo kommun har till sin motförklaring till Helsingfors stads förklaring bifogat Erkki Mennolas expertutlåtande från den 10 oktober och Aimo Ryynänens expertutlåtande från den 8 oktober till. Formellt är dessa utlåtanden även bilagor till kommunens motförklaring till inrikesministeriets förklaring eller utlåtande. Rubriken är "Huomautuksia sisänasianministeriön KHO:lle 7.9.2007 antaman lausunnon johdosta". Utlåtandet innehåller flera anmärkningsvärda påståenden.

Inledelsevis noterar Mennola att inrikesministeriet i sitt utlåtande har försummat flera väsentligheter. Jag citerar:

Aiheellista on sen lisäksi lyhyesti todeta, mitä asioita sisäasiainministeriön lausunnossa, syystä tai toisesta, oi ole lainkaan käsitelty, vaikka mielestäni niin olisi ehdottomasti tullut tehdä.

Aihepiiri, jonka sisäasiainministeriö on lausunnossaan – aikaisempaa menettelyään jatkaen - ohittanut lähes täydellisesti, ovat asiaan liittyvät oikeudelliset näkökohdat. Ministeriöltä on jäänyt jopa mainitsematta, että asian valtioneuvostossa esitellyt ministeri Mauri Pekkarinen esitti liitoshankkeen hylkäämistä nimenomaan oikeudellisin perustein, kuntajakolain vastaisena. Valtioneuvoston päätöksenteossa oli siis ennen kaikkea kysymys oikeudellisesta kannanotosta. Sisäasiainministeriön lausunto on tästä huolimatta edelleen vain samojen tarkoituksenmukaisuusnäkökohtien toistelua kuin asian aikaisemmissakin vaiheissa.

Tosiasiassa täysin käsittelemättä ovat jääneet edelleen myös valitusten liitteenä KHO:lle jätetyt ja muutenkin ministeriön tiedossa olleet professori Kaarlo Tuorin, dosentti Toivo Pihlajaniemen ja allekirjoittaneen asiantuntijalausunnot. Sen lisäksi, että nämä asiantuntijalausunnot ovat useiden valituskirjelmien keskeisiä lähteitä, myös esittelevä ministeri Mauri Pekkarinen nojautui osaltaan niihin, lausunnot erikseen mainiten, oman hylkäysesityksensä perusteluna. Siksi niiden olisi tullut olla sisäasianministeriön keskeinen tarkastelukohde vastineessaan.

Utredningsman Pekka Myllyniemis rapport får även en hård dom:

Kuten lausunnossani 28.1.2007 olen osoittanut, Myllyniemen raportti käsittelee pääosin sellaisia asioita, joilla ei ole mitään kausaaliyhteyttä kuntajaon muuttamiseen ja kuntajakolain 3 ja 5 §:ien tulkintaan. Lisäksi Myllyniemi on kopioinut tekstinsä lähes täysin Helsingin kaupungin ja eräiden muiden tahojen asiakirjoista.

På ett annat ställe i utlåtande får rapporten ytterligare kritik:

Kuten olen lausunnossani 18.1.2007 todennut, tämän seurauksena Pekka Myllyniemi oli vain näennäisesti kuntajakoselvittäjä. Todellisuudessa selvitystyön tekivät tuntemattomat taustatahot, joiden nimet eivät ilmene raportista. Selvittämättä on myös jäänyt, kuinka on mahdollista, että lähes samanaikaisesti julkisuuteen tullut Helsingin kaupunginvaltuuston esityslista ja Myllyniemen raportti saattoivat sisältää täysin identtisiä tekstiosuuksia.

Sibbo kommun har, till skillnad från vissa privatpersoner som lämnat in besvär, inte detaljerat redogjort för plagieringen, men Mennola har även i tidigare utlåtanden hävdat att Myllyniemis rapport huvudsakligen är kopierad från andra dokument. Inrikesministeriet har helt negligerat dessa beskyllningar, vilket bör tolkas som ett medgivande. En liknande slutsats drar Mennola själv angående bristen på motiveringar:

Jos valtioneuvoston päätöksenteon yhteydessä perusteluihin ei vielä voitu mahduttaa kaikkia asiaan kuuluvia yksityiskohtaisia perusteluja - mitä on vaikeata uskoa - niiden esittämisen paikka olisi ollut viimeistään nyt, sisäasiainministeriön vastineessa. Kun näin ei nytkään ole pystytty menettelemään, se on osoitus siitä, että perusteluja ei ole.

Förhållandet mellan Helsingfors ursprungliga förslag och Myllyniemis förslag utreds även i Mennolas utlåtande:

Liitoksen tarkoittama alue on yhdenmukainen asiasta jo ennen hankkeen vireillepanoa sopineiden puoluejohtajien silloin julkisuudessa antamien lausuntojen kanssa. Helsinki ei ole valittanut oman esityksensä hylkäämisestä. Helsingin laajempaa aluetta koskeva esitys on selvästikin ollut vain jonkinlainen yleisen mielipiteen harhautusyritys. Alkuperäinen tarkoitus on tosiasiassa tullut täytetyksi kuntajakoselvittäjän esittämän näennäisesti pienemmän liitoksen myötä.

Även (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkka får kritik angående bedömningen av statsministerns jäv och av själva beslutsprocessen:

Oikeuskansleri Jonkka – jonka oma erikoisala on rikosoikeus – on kuntajakolain mukaisen päätöksenteon todellista ideaa ilmeisen huonosti tuntevana tulkinnut kuntajaon muuttamisesta päättämisen poliittiseksi eikä oikeudelliseksi päätöksenteoksi. Hän näyttää myös pitävän kuntarajoja vain minä tahansa hallinnollisina rajoina, ei itsehallintoyhteisön rajoina, joilla on poikkeuksellinen suoja.

Tältä pohjalta oikeuskansleri Jonkka on päätynyt antamaan ohjeet, jotka ovat ilmeisen virheelliset. Hänen olisi tullut huomata, että tärkein osa päätöksenteosta on ratkaisu siitä, onko kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 ja 5 §:issä asetetut edellytykset. Tämän ratkaisun tekemisessä valtioneuvosto on paremminkin tuomioistuimen kuin hallintoviranomaisen asemassa. Poliittinen päätöksenteko rajoittuu tämän jälkeen siihen, että valtioneuvosto voi myös jättää liitoksen suorittamatta, vaikka edellytykset siihen periaatteessa olisivatkin olemassa.

I själva verket kom justitiekansler Paavo Nikulas sjukdomsfall att på ett avgörande sätt påverka fallet Sibbo. Inrikesministeriets beredning och statsrådets beslutsfattande övervakades av en vikarierande justitiekansler, som statsrådet själv sedan valde till ny justitiekansler. Här brast det i rättssäkerheten. Då statsrådet inte förstod sin roll som domstol, finns det egentligen inget domslut att överklaga. Det enda juridiska bedömningen som görs är Högsta förvaltningsdomstolens bedömning och den går inte att överklaga.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Rajanmuutos veisi Sipoolta kymmenien miljoonien verotulot".

Kommunindelningslagen. Den 17 juni 2007

Publicistförbundets seminarium var givande. För mig gav seminariet framför allt möjlighet att inför journalistkåren framföra det jag hade på hjärtat. (Se bilden ovan.) Ur responsen fick jag uppfattningen att journalisterna flitigt läser min blogg, men att man ändå missat en del väsentligheter i fallet Sibbo. Huruvida man på basen av de nya insikterna hinner göra några grejer om fallet Sibbo innan statsrådet gör sitt beslut vet jag inte, men det kan vara bra för beslutsfattarna att veta att journalisterna informerats. Speciellt delade jag ut A4-sidan (MS Word) med texten från inlägget "De sista inseglen. Den 13 juni 2007".

Yle har publicerat en text med rubriken "Vanhanen puolustaa hallituksensa toimintatapaa". Artikeln berör även fallet Sibbo. Jag citerar:

Vanhanen otti myös kantaa ministerien jääviyteen Sipoo-kysymyksessä. Hänen mukaansa tilanne, jossa ministerit eivät voi osallistua päätöksentekoon, on luonnoton.

- Kyllä ministerien pitäisi voida ottaa kantaa kaikkiin kysymyksiin ilman että siitä syntyy oikeusasteissa tällaista esteellisyyskeskustelua.

Aiemman oikeuskanslerin Paavo Nikulan tulkinnan mukaan Sipoo-liitokseen julkisesti kantaa ottaneet ministerit ovat asiassa jäävejä. Nikulan seuraaja Jaakko Jonkka on arvellu, että virkamiesten jääviyttä koskevat säädökset eivät istu poliittiseen päätöksentekoon.

Jag frågar mig hur lämpligt det är att statsministern vid denna tidpunkt uttalar sig i denna känsliga fråga, där den av statrådet till ny justitiekansler valda Jonkka förefaller, men kanske bara förefaller, ha en något annan åsikt än sin föregångare. Helsingin Sanomat har publicerat FNB:s notis "Vanhanen: Nato-joukkoihin osallistumiselle ei estettä", där även Vanhanens uppfattning i jävfrågan noteras. Jag citerar:

Vanhanen totesi myös, että mielipiteiden ei pitäisi tehdä ministereistä jäävejä.

Vanhasen mielestä on luonnotonta, etteivät ministerit nykyisellään voi olla päättämässä niistä asioista, joista he ovat ottaneet julkisesti kantaa.

Pääministeri toivoi Ylen uutisten pääministerin haastattelutunnilla, että uusi oikeuskansleri Jaakko Jonkka harkitsisi uudelleen edeltäjänsä Paavo Nikulan linjausta, joka on johtanut useiden ministereiden jääväämiseen Sipoon ja Helsingin rajansiirtoasiassa.

Det är faktiskt justitiekanslern som ger råd och övervakar ministrarna och inte tvärtom. Hade Jonkka inte redan i fredags utnämts till (ordinarie) justitiekansler, vore statsministerns yttrande en präktig skandal. Dessutom kan den tjänstlediga justitiekansler Paavo Nikulas rekommendationer inte glömmas bara för att man valt en efterträdare till honom. Kommunindelningslagen ger klara direktiv för hur ändringar i kommunindelningen sker: Om ändring i kommunindelningen bestäms genom lag eller beslut därom fattas av statsrådet eller ministeriet. Om inkorporeringen av sydvästra Sibbo verkligen är i nationens intresse, så borde man därom stifta en lag. Statsministern torde vara fri att föreslå en dylik lag, utan att han därigenom skulle göra sig jävig att i riksdagen ta del i omröstningen om ett lagförslag i saken. Det alternativa och normala förfarande är att statsrådet eller [inrikes]ministeriet fattar beslutet enligt vad som sägs i kommunindelningslagen. I detta fall bör särskilda villkor uppfyllas:

En ändring i kommunindelningen som innebär att en kommuns område minskas eller utvidgas, men inte att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar, kan verkställas, om

1) inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen, eller om

2) ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen.

I övrigt kan en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 1 mom. verkställas endast under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar.

Det är ministrarnas uppgift att i egenskap av domare ta ställning till huruvida ovannämnda villkor uppfylls. De två första villkoren är oproblematiska, men för att kommuninvånarnas rättssäkerhet skall uppfyllas och för att det inte skall råda misstankar om partiskhet bör domarna inte i förväg ta ställning till huruvida de anser att villkoren som nämns i 3 § uppfylls. Villkoren som nämns i 3 § är ett nödvändigt villkor, inte ett tillräckligt villkor. Även om en minister anser att villkoren uppfylls, torde han ha rätt att rösta mot ett förslag till ändring av kommunindelningen. Däremot kan en minister inte rösta för ett förslag, om han anser att villkoren inte uppfylls. Av Vanhanens senaste uttalande att döma har statsministern svårt att medge att han gjorde fel då han för ett år sedan starkt tog ställning för en annektering.

För övrigt, vad betyder uttrycket "i övrigt" i lagtexten ovan?

I Helsingfors ursprungliga förslag (pdf) från den 21 juni i fjol citeras 3 § i kommunindelningslagen:

Kommunindelningen kan ändras, om ändringen

1) främjar ordnandet av service för invånarna i området,

2) förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området,

3) förbättrar verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området, eller

4) främjar kommunernas funktionsförmåga och verksamhetens lönsamhet.

För säkerhets skull anser Helsingfors att alla fyra förutsättningar uppfylls, fastän det skulle ha räckt med en. Några förklaringar till hur eller varför förutsättningarna uppfylls anges inte, fastän det 6 § i kommunindelningslagen heter att "I framställningen eller initiativet skall behovet av ändring i kommunindelningen motiveras". Helsingfors motiveringar handlar istället om bostadsbyggande, som inte har något med villkoren i 3 § att skaffa. I Helsingfors förslag noteras att det aktuella området "överskrider tröskeln i kommunindelningslagen beträffande både yta och invånarantal", men det hävdas samtidigt att de särskilda förutsättningarna i 5 § uppfylls. Paragrafen, som vid tidpunkten saknades på inrikesministeriets webbplats (se Bristfällig information. Den 3 juni 2007), återges inte i Helsingfors framställan. Möjligheten att Helsingfors förslag kunde verkställas om "inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen" omnämns således inte, fastän det till Helsingfors ursprungliga planer hörde att Sibbo "frivilligt" skulle avstå (det mindre) området. Naturligtvis omnämns inte heller att enligt 11 § [inrikes]ministeriet kan "besluta om en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 5 §, om inte fullmäktige i någon berörd kommun har motsatt sig ändringen".

Inte alla klagomål har behandlats av JK. Den 15 juni 2007

Dagens nummer av Borgåbladet inehåller ingenting annat om fallet Sibbo än citat från gårdagens Västra Nyland. Ur pressklippet framgår att inte heller Västra Nyland förstår sig på motiven bakom Matti Vanhanens och Mauri Pekkarinens motiv att jäva sig i "Sibbofrågan". Västra Nyland tycker att ingendera av ministrarna har kommit med en vettig motivering. Kanske kom Vanhanens motivering efter det att artikeln skrevs. Pekkarinens motivering är onekligen märklig, men jag tvivlar på att han skulle ha jävat sig om det inte var för att undvika att uppgiften att föredra Sibbofrågan skulle tillkomma honom. Vanhanen däremot har alla skäl att jäva sig. Vanhanen har medgett att han har haft en aktiv roll och hans aktiva roll torde vara betydligt större än vadsom hittills framkommit i medierna. Vanhanens medverkan i statrådets beslutsfattande vore uppenbarligen en risk. Dessutom har centerministrarna alla skäl att rösta emot förslagen på en gränsjustering, men om Vanhanen (och Pekkarinen) skulle göra det skulle det leda till häftiga anklagelser om svek från Helsingfors sida. Framför allt har Vanhanen dock skäl att unvika att hans aktiva roll undersöks i samband med en besvärs- eller rättsprocess.

På avdelningen Bakgrund på Svenska Yle har Yle idag publicerat en "kommentar" med rubriken "Lagen om alltings jävighet". Jag citerar ur artikeln:

 

Sfp:s ordförande Stefan Wallin beslut att jäva sig väcker förvåning. Förhandstipset är ju att det finns en klar majoritet i regeringen för en annektering och den majoriteten blir större då Wallin jävat sig.

Ett tankeexperiment: Anta att Wallin skulle ta del av beslutet i regeringen. Anta att någon därefter skulle besvära sig över att Wallin var jävig varefter Högsta förvaltningsdomstolen mot förmodan skulle komma till samma slutsats. Summan av kardemumman blir då att HFD river upp regeringens beslut, vilket i så fall leder till att annekteringen skjuts på framtiden. Det i sin tur skulle vara en fjäder i hatten för sfp. Så här djävulska resonemang ska kanske ministrar inte syssla med, men å andra sidan vad har sfp att vinna med en låg profil i Sibbofrågan?

Yle Åboland har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Åbo vill överskrida kommungränserna". Yle Åboland har senare på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Annekteringshot ingen överraskning". Det handlar här alltså om fallet S:t Karins. (Se gårdasgens blogginlägg "Åbo tar efter Helsingfors. Den 14 juni 2007".)

Yle Internytt har 10:21 publicerat en notis med rubriken "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Helsingin Sanomat har 11:29 publicerat en notis med rubriken "Apulaisoikeuskansleri hylkäsi kantelut Sipoon alueliitoksesta". Samma notis med samma rubrik har publicerats på Kauppalehtis sidor 11:30. Jag citerar ur notisen:

Kantelut olivat tehneet kaksi yksityishenkilöä ja Sipoon puolesta ry. Ne koskivat Helsingin kaupungin tekemän kuntaliitosesityksen vireilletuloa sekä kuntaliitoksia selvittämään nimitetyn selvitysmiehen Pekka Myllyniemen ja entisen alue- ja kuntaministerin Hannes Mannisen (kesk.) esteellisyyttä. Jonkan mukaan liitoshankkeen valmistelussa ei ole toimittu niin, että oikeuskanslerilla olisi oikeudellisia perusteita puuttua siihen. Lisäksi hän ei katsonut Myllyniemeä ja Mannista esteelliseksi.

Det bör noteras att de två senaste klagomålen angående fallet Sibbo ännu inte torde ha behandlats. Klagomålet som lämnades in i april gälde den felaktiga informationen som låg till grund för Vanda stadsstyrelses beslut den 20 - 21 juni i fjol. Se "Klagomål till justitiekanslern. Den 13 april 2007", "Beslut utgående från felaktig information. Den 12 april 2007 ". Det aldra senaste klagomålet lämnades in tidigare denna vecka och gäller främst Myllyniemis rapport. (Se "Helsingfors är Finlands enda huvudstad." Den 12 juni 2007".) Angående påståendet att Myllyniemi och Manninen inte skulle ha varit jäviga undrar jag vilken infoirmation eller vilket bevismaterial Jonkka har haft tillgång till. Vad det gäller föreningen För Sibbos klagomål, så förefaller klagomålet inte bygga på de bevis på Myllyniemis partiskhet som senare bl.a. på denna blogg kommit fram. Jag vill även notera att det är problematiskt att lagligheten i ministrarnas agerande övervakas av en person som har sökt tjänsten som justitiekansler. I praktiken är det statsrådet som väljer eller igår valde justitiekansler. Om jag själv hade sökt tjänsten skulle jag nog som vikarierande justitiekansler ha varit mycket försiktig i min kritik. Tidpunkten för justitieombudsmannens svar på de aktuella klagomålen är på flera sätt anmärkningsvärd.

Yle Internytt har 12:15 uppdaterat sin notis "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Yle skriver nu att "Enligt Jonkka var utredningsman Pekka Myllyniemi inte jävig då han utredde annekteringsfrågan, fastän han tidigare hade arbetat för Nylands förbund." Jag har på denna blogg i blogginlägget "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006", som bifogats till ett besvär till HFD samt till Sibbo kommuns utlåtande över Myllyniemis förslag, noterat att Myllyniemis deltagande i beslutsfattning inom Nylands ladskapsfullmäktige som gäller Helsingfors planer för sydvästra Sibbo finns dokumenterade. Dessutom har jag i blogginlägget "Bevismaterial. Den 5 december 2006" visat att även Myllyniemis deltagande i beslutsfattning inom landskapsstyrelsen som berört Sibbofrågan. Att Myllyniemi som landskapsstyrelsemedlem varit påtagligt beroende av Helsingfors har jag påvisat i bl.a. blogginlägget "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007". En närmare titt på Myllyniemis rapport visar att han åtminstone själv uppfattade utredningen som ett beställningsarbete eller en gentjänst.

Jag har idag kommit över information om att biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka redan i januari har svarat på ett klagomål som berör fallet Sibbo. I klagomålet uppmärksammas den bristande informationen på inrikesministeriets webbsidor, som jag uppmärksammade i blogginlägget "Bristfällig information. Den 3 juni 2007". På inrikesministeriets webbplats omnämndes inte alls de i 5 § definierade speciella förutsättningarna för "delvisa sammanslagningar"! Redan i augusti svarade Arto Sulonen, som på inrikesministeriet berett "Sibbofrågan", att man skall ta kritiken mot bristen i informationen i beaktande då webbsidorna utvecklas. I januari konstaterade biträdande justitiekanslern att webbsidorna uppdaterats och att klagomålet inte leder till ytterligare åtgärder. Numera omnämns alltså 5 § på inrikesministeriets webbsidor. Det bör noteras att just denna paragraf är essentiell för fallet Sibbo. Jag finner det sannolikt att så väl politiker som medier vilseletts på grund av den bristande informationen.

Finska Yle har publicerat en notis med den grovt vilseledande rubriken "Sipoon rajakiistaa valmistellut Myllyniemi ei ollut esteellinen". Det är vid behov Högsta förvaltningsdomstolens sak att ta ställning till Myllyniemis opartiskhet. En annan sak är om en kommunindelningsutredare överhuvudtaget kan vara jävig, om utredningsmannens partiskhet har någon juridisk relevans. Vem som helst kan göra förslag till ändring i kommunindelningen. Det väsentliga är att det noteras att Myllyniemi ingalunda har gjort en oberoende utredning.

Nelonen har middagstid publicerat en notis med rubriken "Apulaisoikeuskansleri hylkäsi kantelut Sipoon alueliitoksesta".

Yle Östnyland har även på sin avdelning fyratiden publicerat notisen "Sibboklagomål leder inte till åtgärder". Jag har observerat att Yle faktiskt skriver att "Biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka skriver i sitt beslut att det inte kommer fram något i klagomålen, som skulle motivera att han ingriper i inrikesministeriets beredning av ärendet." För övrigt är Jonkka inte mera biträdande justitiekansler efter månadsskiftet. President Tarja Halonen har idag utnämnt Jonkka till (ordinarie) justitiekansler.

I ovannämnda notis skriver Yle även att "Hannes Manninen, som var kommunminister i förra regeringen, var inte heller jävig." Manninens jäv har knappast kommit fram i Sibbos klagomål, men Manninen skulle naturligtvis i minst lika hög grad som statsminister Matti Vanhanen ha haft skäl att jäva sig då ststrådet gör sitt beslut i "Sibbofrågan". Manninen uttalade för ett år sedan inte bara sitt stöd, utan torde även ha lovat sitt stöd för en annektering. I sitt anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni i fjol sade dåvarande stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori följande:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Vad är detta annat än ett medgivande till att den slutliga överenskommelsen mellan Helsingfors och "statsmakten" gjordes veckan före stadsfullmäktiges beslutet? Att Manninen var beredd att stöda en annektering hade han redan tidigare informerat Sfp:s dåvarande ordförande Jan-Erik Enestam om. Denna slutliga överenskommelse om någonting torde göra Vanhanen jävig. För övrigt vore det intressant att veta vilka de centrala tjänstemän är som Vapaavuori syftar på. Med tanke på att Helsingfors lobbning kan ha varit framgångsrik finns det skäl att kritiskt granska inrikesministeriets beredning av annekteringsärendet.

Nelonens TV-nyheter 19:30 hade ett långt inslag om "den senaste vändningen" gällande ministrarnas jäv i Sibbofrågan. Enligt Nelonens tolkning av Jaakko Jonkkas svar på de aktuella klagomålen anser biträdande justitiekanslern att ministrar som uttalat sin åsikt i Sibbofrågan inte jävat sig. I inslaget uttalar sig även Jonkka på ett sätt som stöder Nelonens tolkning, men egentligen talar Jonkka här om vad som gäller "pääsääntöisesti".

Astrid Thors torde föredra "Sibbofrågan". Den 9 juni 2007

"Sibbogränsen på Astrid Thors bord" är rubriken på huvudnyheten på första sidan i dagens nummer av Hufvudstadsvbladet. Artikeln på sida 3 i tidningen har rubriken "Svår sak för Thors". Artikeln är författad av Camilla Berggren.

Hbl skriver att det är uteslutet att Thors skulle komma med ytterligare ett förslag utöver Helsingfors stadsfullmäktiges och utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Här ligger eventuellt den viktigaste aspekten av att det är Thors som föredrar ärendet. I Myllyniemis rapport ingår alternativa förslag, som möjligtvis kunde ha förutsättningar att godkännas av Högsta förvaltningsdomstolen. Nu kommer statsrådet, vad jag förstår att, endats att ha möjlighet att rösta för och emot Myllyniemis förslag. Helsingfors ursprungliga förslag torde här inte ha en chans.

Jag hoppas att det troliga valet av Thors för uppgiften att föredra ärendet om förslagen till ändring av kommunindelning kommer att provocera fram protester, där annekteringens förespråkare avslöjar sig och motsäger sig själva. Hbl föreslår att följande ministrar utöver Astrid Thors inte är jäviga: Ilkka Kanerva, Anne Holmlund, Jyri Häkämies, Suvi Lindén, Paula Risikko,Tarja Cronberg, Paavo Väyrynen, Sirkka-Liisa Anttila, Anu Vehviläinen, Paula Lehtomäki och Liisa Hyssälä. Spekulationerna torde bygga på samma uppgifter som ligger till grund för Christel Liljeströms analys på Liljeströms blogg. Ministrarna torde följa (biträdande) justitiekanslerns rekommendationer, men ansvaret att bedöma eventuellt jäv ligger i sista hand hos de enskilda ministrarna. Det är möjligt att HFD kunde ha en annan uppfattning om t.ex. Thors jäv än justitiekanslern, men frågan är vem som skulle besvära sig och vad det skulle tjäna till. Så väl ledande Helsingforspolitiker som ststaministern har alla skäl att hoppas att statsrådets Sibbobeslut, vilket det än blir, inte överklagas och föranleder en rättsprocess.

Att biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka, som vikarierar justitiekansler Paavo Nikula, har fullt upp med fallet Sibbo framgår ur en artikel med rubriken "Oikeuskanslerilta piakkoin Sipoo-vastaus." Justitiekanslern skall inte bara bedöma ministrarnas jäv, utan har även fyra klagomål att utreda. Av vad Sipoon Sanomat skriver förefaller justitiekanslerns svar att komma före regeringens behandling av "Sibbofrågan". Tre av klogomålen gäller, enligt Sipoon Sanomat, Hannes Manninens agerande, då han i förväg tagit ställning för Helsingfors förslag. Justitiekansler ämbetet lär bl.a. ha varit intresserad av uttalanden som Manninen har gjort i Sipoon Sanomat. Det fjärde klagomålet gäller den felaktiga informationen som låg till grund för Vanda statssryrelses beslut vid stadsstyrelsemötet i Köpenhamn den 20 - 21 juni. (Se Klagomål till justitiekanslern. Den 13 april 2007.)

Ledaren i dagens nummer av Helsingin Sanomat har rubriken "Sipoo-hanke kaipaa sopivaa esittelijää". Jag citerar ur artikeln:

Ongelmana on vain se, että asialle ei tahdo löytyä esittelijää. Liitosesitystä valmistellaan kuntaministeri Mari Kiviniemen alaisuudessa sisäministeriön kuntaosastolla, mutta hän on jäävännyt itsensä. Kiviniemi oli Helsingin kaupunginvaltuustossa päättämässä liitosesityksestä ja on siksi esteellinen.

Vastuuministerin ollessa jostain syystä estynyt hänen tehtäviään hoitaa sijainen. Kiviniemen ensimmäinen sijainen on kauppa- ja teollisuusministeri Mauri Pekkarinen. Hän ei kannata pakkoliitoksia eikä siksi halua toimia Sipoo-asiassa esittelijänä. Pekkarinen sanoo kyllä hoitavansa homman, jos hänet siihen määrätään, mutta vastentahtoisesti.

Pekkarisesta olisi vastenmielistä olla tilanteessa, jossa hän esittelijänä ilmoittaisi eriävän mielipiteensä, mutta hallituksen enemmistö kannattaisi esitystä. Se ei osoittaisi häneltä hyvää pelisilmää, eikä hän sellaiseen lähde, Pekkarinen sanoo.

Pekkarisen jälkeen vuorossa olisi maahanmuutto- ja eurooppaministeri Astrid Thors. Hän puolestaan edustaa hanketta vastustanutta Rkp:tä ja voi siksi tuntea itsensä jääviksi. Neljäntenä sijaisena oleva maa- ja metsätalousministeri Sirkka-Liisa Anttila on sen verran "puhdas" Sipoo-asiassa, että hän voinee ottaa esittelyvastuun.

Esittelijä voi toki olla joku muukin kuin ennalta määrätty sijainen. Pääministeri voi halutessaan nimetä esittelijäksi kenet tahansa ministerin. Kokoomuksen joukosta todennäköisesti löytyisi helposti vapaaehtoisia. Valtiovarainministeri Jyrki Katainen olisi tehtävään painoarvonsa puolesta mitä sopivin.

Itse asiassa on asiallisesti aika yhdentekevää, kuka ministeri ottaa esityksen vastuulleen. Laillisuudesta toki on huolehdittava, mutta muuten esittelijällä ei ole ratkaisevaa merkitystä.

Esittelevä ministeri ilmoittaa valtioneuvoston istunnossa joko kannattavansa tai vastustavansa esitystä. Yleensä asiat on pedattu niin, että ministeri on virkamiesten valmisteleman esityksen takana. Jos ministeri vastustaa, voi joku toinen ilmoittaa kannattavansa esittelijän esitystä. Sen jälkeen hallitus äänestää.

I en notis med rubriken "Markku Lahdesta tulossa Helsingin uusi yleiskaavapäällikkö" berättar dagens HS för övrigt att Sibbo kommuns planeringschef Pekka Normo fanns bland dem som hade sökt tjänsten som generalplanchef i Helsingfors.

"Sibbofrågan landade hos Thors" är rubriken på en notis som på morgonen publicerats av svenska Yle. Notisen bygger helt på artikeln i Hbl.

Stefan Wallin har berört Sibbofrågan i sitt öppningstal (MS Word) vid Sfp:s partidag i Vanda idag. Jag citerar:

Jag hör till dem som vägrat förknippa KSSR med Sibbofrågan. KSSR är alldeles för viktig för att svärtas ned av en operation, som styrts av tvång som mål och medel. Inom kort kan regeringen få Sibbofrågan på sitt bord. I detta slutna sällskap behöver knappast tilläggas vilken min egen uppfattning som sfp:s ordförande är. Den är lika entydig idag som den var redan förra sommaren då Helsingfors planer kom i dagen.

I själva verket ser Sfp partiets svar på frågan "Varför ställer sig sfp emot Helsingfors planer att ta en del av Sibbo?" på Sfp:s webbplats ett samband mellan Sibboannekteringen och KSSR.

Om Sibboannekteringen blir av, skulle fallet vara ett mycket tråkigt prejudikat i den viktiga kommun- och servicestrukturreformen som pågår.

Wallin torde vara bättre insatt än de flesta i sambandet mellan KSSR (PARAS) och fallet Sibbo, eftersom han i egenskap av statssekreterare var med i Manninens arbetsgrupp, den s.k. strukturgruppen. Formellt har förslagen på en ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo absolut ingenting att göra med kommun- och servicestrukturreformen. I sig är åsikten att Sibbofrågan inte bör förkippas med KSSR inte orginell. Då KSSR diskuterades i riksdagen den 3 oktober sade dåvarande kommunminister Hannes Manninen enligt protokollet själv följande:

Mitä tulee sitten tähän Helsinki-Sipoo-kysymykseen, niin sehän ei sinänsä kuulu tähän millään tavalla enkä niitä riitoja halua tähän sotkea.

I praktiken torde det vara en allmän uppfattning att fallet Sibbo hänger samman med KSSR, fastän det för de flesta förblivit oklart hur. Medlemmen i Helsingfors stadsstyrelse Osku Pajamäki (sdp) skrev på sin blogg den 30 november följande:

Kun neuvottelutie kymmenien vuosien aikana oli käyty loppuun, antoi kuntarakenneudistus hyvän syyn kokeilla toista tietä. Helsinki esitti kuntajakolakiin perustuen Sipoon maa-alueiden liittämistä Helsinkiin.

I sig motiveras en annektering av sydvästra Sibbo på inget sätt av KSSR, men kommunstrukturreformen gav lika väl Helsingfors orsak att kräva att få annektera sydvästra Sibbo. Wallin torde väl känna till att Manninen i strukturgruppen var hårt pressad av SDP, Samlingspartiet och speciellt vissa Helsingforspolitiker.

På strukturgruppens officiella möten torde Sibbo dock inte ha disskuterats. Wallin skrev på sin blogg den 29 juni ifjol följande:

Detta kan vara bra att veta: Sibbofrågan var aldrig uppe i strukturarbetsgruppen för diskussion. Inte en gång. Också det här bevisar vilka mörkrets krafter som opererat bakom ridån.

Astrid Thors har även på partidagen kommenterat Sibbofrågan och sin egen roll. Det framgår ur Christel Liljeströms senaste blogginlägg med rubriken "Partidag". Det förefaller mig som om statsrådets beslut ännu kan dröja ett tag. Jag citerar ur Liljeströms blogg:

Gällande tidtabellen var ministerns svar att hon ämnar sätta in sig i frågan grundligt. Hon har inte ännu träffat beredande tjänstemannen och därefter skall hon grunna på materialet och slutsatserna.