Utvalda inlägg XI. Den 1 juli 2012

Det var först efter att det framgick att Heikki Harjula, som är direktör för juridiska ärenden på Finlands kommunförbund, deltagit i högsta förvaltningsdomstolens avgörande i fallet Sibbo som jag insåg kommunförbundets centrala roll i fallet Sibbo. Det första inlägget där jag lyfter fram kommunförbundet har rubriken "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008".

Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008

I många blogginlägg har jag redogjort för hur fallet Sibbo hänger samman med kommun- och servicestrukturreformen, även kallad PARAS och KSSR. I korthet går sambandet ut på att Helsingfors krävde att en lösning på "Sibbofrågan" tas med i reformen, men att dåvarande kommunministern lovade sköta Sibbofrågan som en skild fråga. Kommunministerns uttalade stöd för en inkorporering och partiledarnas överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att kommunministerns förslag för en ramlag skulle godkännas. (Se t.ex. "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007".) Kopplingen har man inte kunnat medge, eftersom man valde att sköta Sibbofrågan som ett förvaltningsärende. Om man valt att gå via riksdagen för att stifta en speciallag för Sibbo, hade det inte på samma sätt funnits juridiska hinder för att medge en koppling.

I beredningen av ramlagen för KSSR hade Kommunförbundet en central roll. Kommunförbundet hade bl.a. hela fyra "ständiga experter" i kommun- och servicestrukturgruppen. Där till hade Kommunförbundet tre representanter i sekretariatet som biträdde strukturgruppen. En av dem var Kari Prättälä, som är direktör för juridiska ärenden på Kommunförbundet. Kommunavdelningen vid inrikesministeriet (numera vid finansministeriet) representerades i sekretariatet bl.a. av regeringsråd Arto Sulonen, som senare ansvarade för inrikesministeriets beredning av statsrådets Sibbobeslut. Prättälä var dessutom tillsammans med ledande jurist Heikki Harjula från Kommunförbundet medlem i lagarbetsgruppen för PARAS. Även här var också Sulonen medlem. Där till var Prättälä medlem i lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Här var Sulonen ordförande. På bilden ovan, som är lånad från Kuntalehti 5/2007, är Prättälä i mitten och Sulonen bakom till vänster.

På webbplatsen promerit.net hittar man ett flertal inlägg där sättet att utse tillfälliga förvaltningsråd eller domare vid domstolarna kritiseras. Speciellt kan man här hitta ett inlägg där Jali Raita hävdar att Heikki Harjula, som deltog i avgörande av Sibboärendet inte tillsattes på ett lagenligt sätt. Raita hävdar även att Harjula var jävig. Jag citerar:

Varatuomari Heikki Juhani Harjulan virka määräaikaisena tuomarina alkoi 1.10.2007 jatkuen vuoden 2007 loppuun. Virkasuhdetta on jatkettu 30.4.2008 saakka. Hän on nyt virkavapaalla Kuntaliitosta.

Voidaan perustellusti väittää, että Harjula on ollut esteellinen johtuen vakinaisesta virastaan Suomen Kuntaliiton johtavana lakimiehenä. Päätös tulisi siis purkaa.

Visst är det i ögonfallande att en expert på kommunallagen tillsätts som tillfälligt förvaltningsråd fram till slutet av år 2007, då HFD hade lovat avgöra fallet Sibbo före årsskiftet och att hans uppdrag förlängs, då Sibbobelsutet inte hann bli färdigt före årsskiftet. Exakt på vilka grunder Raita finner Harjula i egenskap av ledande jurist på Kommunförbundet jävig att delta i Sibbobelsutet vet jag inte. Harjula kunde eventuellt betraktas som jävig i en konflikt mellan staten och en kommun, då ju hans arbetsgivare Kommunförbundets uppgift är att bevaka kommunernas intressen. Med beslutet i hand är det dock klart att staten inte blivit orättvist behandlad. Å andra sidan hör även Helsingfors till de kommuner och städer som Finlands Kommunförbund representerar. I praktiken var Helsingfors den ena parten i konflikten. Visst ser det här ut att finnas ett jävsproblem.

De juridiska motiveringarna för Myllyniemis förslag är huvudsakligen kopierade från Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men Myllyniemis rapport innehåller även mera allmänna juridiska argument som inte finns med i Ratasvuoris "utredning" och som uppenbart är skrivna av en annan hand. Under rubriken "Tack" skriver Myllyniemi att "Jag har också fått stöd från Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä." Det är inte svårt att se vems juridiska bedömning som statsrådet och HFD i själva verket godkänt.
Kari Prättalä är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman på Kommunförbundet.

Heikki Harjula tillbaka i HFD. Den 17 september 2010

Justitiekanslerns anmälan om unsdersökning av Matti Vanhanens "ämbetsåtgärd" ger en bild av att någon trots allt övervakar det politiska maktutövandet i Finland. Att övervaka lagligheten i statsrådets verksamhet är även justitiekanslerämbetets främsta uppgift. I fallet Sibbo brast denna övervakning, men mig veterligen gjordes inga anmälningar till JK angående statsrådets Sibbobeslut. I de anmälningar som gjordes till JK yrkades det bl.a. på att kommunminister Hannes Manninen och kommuinindelningsutredare Pekka Myllyniemi var jäviga, men det blev HFD:s uppgift att ta ställning till Vanhanens jäv i Sibbofrågan.


För dem som regelbundet läser denna blogg torde det inte vara okänt vad jag anser om HFD:s Sibbobeslut. I beslutet deltog i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula, vars jäv enligt min bedömning är uppenbart. (Se bl.a. "Varför jävade sig inte Harjula? Den 14 febuari 2010".) Dessutom deltog förvaltningsdomstolens president Pekka Hallberg i HFD:s Sibbobeslut från den 15 januari 2008, fastän han tidigare deltagit i HFD:s beslut i samma ärende från den 23 maj 2007. (Se "Domarjäv. Den 5 juni 2010".) Betydligt allvarligare ser jag dock på HFD:s skandalaktiga handläggning av det aktuella ärendet.


Om jag efter fallet Sibbo inte har några skäl att känna respekt för Harjula, så förtjänar inte heller den nuvarande eller den förre chefen för Kommunförbundets juridiska avdelning min aktning. Jag har fortfarande ingen aning om varför Kari Prättälä sade upp sig från tjänsten som direktör för juridiska ärenden, då han ändå fortsätter som jurist på Kommunförbundet. Lite har jag funderat på hur Harjula, som själv sökte tjänsten, skulle acceptera Prättäläs efterträdare Arto Sulonen som sin nya förman. Samarbetet mellan Harjula och Sulonen förefalller visserligen ha fungerat så väl då det gällde kommunreformen som då det gällde fallet Sibbo, men det är ofta svårt för en (fd) kronprins att acceptera en ny chef. Min oro för Harjula har dock visat sig onödig. År 2007 utnämndes Harjula till tillfälligt förvaltningsråd just för tiden då Sibbofrågan skulle avgöras. Hans mandatperiod förlängdes när det stod klart att HFD:s avgörande inte skulle bli färdigt så som planerat före årsskiftet 2007-2008. Arto Sulonen tillträdde som direktör för juridiska ärenden den 1 september 2010, men den 15 juli 2010 föreslog statsrådet för republikens president att hon utnämner Heikki Harjula till tillfälligt förvaltningsråd vid högsta förvaltningsdomstolen från och med den 1 september 2010, denna gång för ett helt år.




Det är alltså möjligt att Harjula kommer att deltaga i HFD:s avgörande i tvisten om hur mycket Helsingfors stad bör ersätta Sibbo kommun för fastigheter som tillkommer staden genom inkorporeringen. Visserligen är Harjula väl även här att betrakta som jävig, om inte annars så för att han deltagit i HFD:s tidigare Sibbobeslut. Lagen om domarjäv tycks ju dock inte tillämpas på högsta förvaltningsdomstolens domare.

Direktör för juridiska ärenden. Den 14 mars 2010

Tidningarna har idag publicerat en arbetsplatsannons där Kommunförbundet söker en ny direktör för juridiska ärenden. Enligt annonsen sökes en ny direktör, "när vår nuvarande direktör för juridiska ärenden går in för att sköta utvecklingsuppgifter inom kommunalförvaltningen och lagstiftningen" ("Nykyisen lakiasiain johtajan keskittyessä kunnallishallinnon ja -lainsäädännön kehittämistehtäviin etsimme lakiasiain yksikköön"). Min gissning är att nuvarande direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä skall bli tjänsteman vid kommunavdelningen vid finansministeriet. Prättälä har redan från tidigare uppdrag vid Mari Kiviniemis avdelning. Till de centrala uppgifterna för den juridiska avdelningen vid Finlands kommunförbund hör att bevaka kommunernas intressen vid beredningen av lagstiftning. Nu förefaller direktören för den juridiska avdelningen i princip att byta sida.

Prättälä hade en viktig om än relativt osynlig roll i fallet Sibbo. Det är min gissning att Prättälä skrivit centrala delar av utredningsman Pekka Myllyniemis raport (se "Tack. Den 24 januari 2009" och "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008"), men det har jag inga säkra bevis för. Säkert är i varje fall att Prättälä bistod Myllyniemi med de juridiska tolkningarna i Sibboutredningen, vilket är synnerligen problematiskt med tanke på att Prättäläs underställda kollega och parhäst vid Kommunförbundet Heikki Harjula i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Månne inte Harjula kommer att söka tjänsten som direktör för juridiska ärenden. Eventuella konkurrenter kunde dra fördel av att det rotas lite i Prättäläs och Harjulas garderob. Och andra sidan är det Rakel Hiltunen som i egenskap av styrelseordförande fungerar som ordförande för Kommunförbundet. Redan i sig är det intressant med kopplingarna mellan Kommunförbundet och kommunavdelningen vid finansministeriet. Det är minsann inte alltid så lätt att se vems intressen man egentligen går.

Miljöminister Paula Lehtomäki har den 5 mars besvarat ett skriftligt spörsmål om skyddandet av Sibbo storskog. Jag återger här slutet av miljöministerns svar:

Miljöministeriet sänder Forststyrelsens utredning på en omfattande remiss i mars. På grundval av utlåtandena besluts det ändamålsenligaste sättet att trygga natur- och rekreationsvärdena i Sibbo storskog och de närbelägna Natura 2000-områdena. Att inrätta en nationalpark är ett mycket beaktansvärt alternativ i denna granskning. Under remissen utreds också om kommunerna i området är villiga att dela på kostnaderna för utvecklande och underhåll av rekreations- och guidetjänster med staten. Det är också viktigt att utreda vilken slags områdesavgränsning som skulle göra kommunerna i området beredda att stöda inrättandet av en nationalpark.

Miljöministeriet betonar på samma sätt som frågeställarna ett angreppssätt som tar sikte på helheten och vill samordna områdets naturvärden, de lokala invånarnas och rekreationsanvändarnas önskemål och kommunernas ståndpunkter. Byggandets förhållande till Natura-områdena samt de eventuella konsekvenserna av byggande för dem avgörs på normalt sätt i samband med den generalplan som håller på att göras upp för dem på grundval av markanvändnings- och bygglagen och en senare kompletterande mera detaljerad planläggning.

Oron över hur naturvärdena i Sibbo storskog ska kunna bevaras under trycket från huvudstadsregionens tillväxt är känd och erkänd också inom regeringen. Man måste komma ihåg att det finns många privatägda jordbruks- och skogsbruksdominerade lägenheter i Sibbo storskog förutom det statliga och kommunala ägandet. Miljöministeriet har samarbetat med de privata markägarna för att trygga bevarandet av viktiga naturvärden. Privat mark kan inte anslutas till en nationalpark. Samarbetsnätverket kring METSO, handlingsprogrammet för mångfalden i skogarna i södra Finland, kan vara ett sätt att bevara Sibbo storskog enhetlig och livskraftig utan att se till jordägandet.

Varför jävade sig inte Harjula? Den 14 febuari 2010

Med anledning av grundlagsreformen och diskussionen om presidentens ställning föreslog Eero Heinäluoma tidigare i veckan att det grundas en grundlagsdomstol. Då Sfp via Mikaela Nylander i november lade fram ett förslag till en grundlagsdomstol väckte förslaget inte gehör bland övriga partier. Systemet med riksdagens grundlagsutskott ansågs fungerande. Finlandssvenskarna kan skatta sig lyckliga över att Kommo Sasi för närvarande är ordförande för grundlagsutskottet, fastän det är speciellt Sasis uttalanden som rätat upp president Tarja Halonen. I sin artikel "Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan" i Helsingin Sanomat den 17 februari 2008 hävdade Kaarlo Tuori att Sibbo-beslutet strider mot grundlagen och lade samtidigt för sin del fram ett förslag om en grundlagsdomstol. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".) I sitt avgörande i fallet Sibbo refererar högsta förvaltningsdomstolen till ett tidigare ställningstagande som gjorts av riksdagens grundlagsutskott. Här finns naturligtvis ett principiellt problem, men själv ser jag mycket större problem i HFD:s avgörande i fallet Sibbo.

HFD är ingen "högsta domstol", Supreme Court. Efter fallet Sibbo upplever jag det rent av som missvisande att benämna HFD domstol. Vad är det för en domstol som för ett aktuellt fall handplockar en representant för en intresseorganisation som tillfällig "domare"? Heikki Harjula hade före han valdes som tillfälligt förvaltningsråd i offentligheten uttalat sig om och förringat betydelsen av plagiat i Pekka Myllyniemis Sibboutredning. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Dessutom tål HFD:s högst politiska avgörande i det aktuella fallet inte en närmare granskning.

Jag har länge fungerat över hur Harjula vågade låta bli att jäva sig i fallet Sibbo. Harjula är ledande jurist på Finlands Kommunförbund, som hade en central roll i kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo. Harjulas parhäst (se bl.a. "Harjulas roll. Den 22 november 2008") och förman på Kommunförbundet Kari Prättälä hade bistått Myllyniemi i Sibboutredningen och enligt min gissning skrivit centrala delar av Myllyniemis utredning. (Se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Som jurister för kommunernas intresseorganisation och författare till boken "Kommunallagen" har Prättälä och Harjula fungerat som ledande uttolkare av lagar som gäller kommunal förvaltning. Att Harjula deltar i ett avgörande som gäller en kommunal tvist är därför i sig synnerligen problematiskt.

Det är möjligt att Harjula handplockades som tillfälligt förvaltningsråd just för att deltaga i avgörandet i fallet Sibbo. För detta talar det faktum att Harjula valdes till tillfälligt förvaltningsråd just för den tid då Sibbofrågan skulle avgöras och att hans mandatperiod förlängdes när det stod klart att HFD:s avgörande inte skulle bli färdigt så som planerat före årsskiftet 2007-2008. Alternativet är att Harjula bara råkade väljas som tillfälligt förvaltningsråd för den aktuella tiden. Om Harjula hade meddelat att han är jävig, hade det funnits en risk för att Prättäläs, Kommunförbundets och kommunreformens roll i fallet Sibbo hade uppmärksammats. Kanske var det därför han lät bli att jäva sig, eller valde han att deltaga i beslutet för att garantera att ärendet avgjordes just så som man hade kommit överens om?

Förvaltningsråd för viss tid. Den 17 november 2009

Senaste vecka annonserade HFD om två tjänster som förvaltningsråd för viss tid. Även hösten 2007 anställde högsta förvaltningsdomstolen två tillfälliga domare. Det ena tillfälliga förvaltningsrådet var Heikki Harjula från Kommunförbundet. När det stod klart att Harjulas tjänsteförhållande skulle ta slut innan HFD officiellt hann göra sitt avgörande i fallet Sibbo, förlängdes Harjulas tjänsteförhållande med några månader. Jag skulle gärna veta hur tjänsterna lediganslogs för två år sedan och på vilka formella grunder de tillfälliga förvaltningsråden då valdes.

Sfp har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Nylander: Utred grundande av en författningsdomstol". Jag stöder förslaget på en författningsdomstol. HFD och dess förvaltningsråd behöver inte ta sig an Karlebyfrågan, men fallet Sibbo visar att HFD inte klarar av att garantera att statsrådets administrativa beslut följer lagen.

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Östersundombor vill ha bättre kollektivtrafik".

Helsingfors stadsplaneringskontor har rapporterat om diskussionstillfällena om planeringsprinciperna för Björnsö.

Arkiverat: Heikki Harjula. Den 21 augusti 2009

nyckeord: Harjula

Ledande juristen på Finlands kommunförbund Heikki Harjula har varit tillfälligt förvaltningsråd vid högsta förvaltningsdomstolen förut, men visst verkar det skumt då Harjula utnämndes till förvaltningsråd just för den period då HFD hösten 2007 skulle behandla fallet Sibbo. Att Harjulas period som domare förlängdes, då det stod klart att HFD inte skulle hinna ta beslutet före slutet av 2007, gör Harjulas uppdrag än mera anmärkningsvärt. Hade Harjulas förman Kari Prättäläs roll i Pekka Myllyniemis utredning fått publicitet, hade Harjula knappast deltagit i HFD:s beslut. Det hade varit allt för uppenbart att Harjula var jävig.

Fallet Sibbo var i första hand en konflikt mellan staten och Sibbo kommun. Eftersom kommunförbundet är ett organ som driver kommunernas intressen, kan man tänka sig att Harjula i egenskap av ledande jurist på kommunförbundet var jävig att delta i HFD:s beslut. I verkligheten bevakade kommunförbundet inte alls Sibbo kommuns intressen i den aktuella konflikten. Tvärtom förverkligades inkorporeringen med kommunförbundets inofficiella, men synnerligen betydelsefulla välsignelse.

Statsministern talade osanning. Den 1 februari 2009

I gårdagens blogginlägg "Inte bara kommununallagen. Den 31 januari 2009" noterade jag att boken Kommunallagen även behandlar kommunindelningslagen. Intressant finner jag det att Heikki Harjula och Kari Prättälä i sin bok Kuntalaki: taustat ja tulkinnat lyfter fram riksdagens rätt att besluta om tvångssamanslagningar. Huruvida tillägget "Muutoksen edellyttämän lakiesityksen valmistelu on valtioneivoston poliittisen harkinnan varassa" finns med redan i den sjätte upplagen eller lagts till först i den sjunde upplagan, som utjom 2007, vet jag inte, men det är intressant i sig att man laggt till den ovanciterade satsen, som saknas ur den andra svenska upplagan från 2004.
På många sätt hade en speciallag för en inkorporering av sydvästra Sibbo varit motiverad. En speciallag hade inte medfört några oönskade prejudikat för tolkningen av kommunindelningslagen och inte krävt några långsökta juridiska motiveringar till att Sibbo är ett "specialfall". Visserligen skulle en speciallag i högsta grad ha varit ett specialfall, men denna lösning skulle inte ha krävt någon juridisk akrobatik jämförbar med de tänjningar och töjningar som HFD nu var tvunget att göra i sitt Sibbobeslut. En speciallag hade överhuvudtaget inte gått att överklaga, vilket Kalima även understrukit.

Om det varit så som statsminister Matti Vanhanen sade i juni 2006 att "Centergruppen stöder Helsingfors initiativ", så borde en speciallag ha varit möjlig att driva igenom i riksdagen. Sibbo hade all anledning att komma med ett kompromissförslag, enligt vilket Sibbo frivilligt, med fullmäktiges godkännande, avstod från ett 3 000 hektar stort område då kommunminister Hannes Manninen hade sagt sig stöda en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Emellertid ljög statsministern, av allt att döma i utpressningssyfte. Centergruppen stödde inte alls Helsingfors initiativ, så vida man med "Centergruppen" inte syftatde på de tre dåvarande centerministrarna Vanhanen, Manninen och Mari Kiviniemi. Undersökningar visade senare att en mycket liten del av riksdagsledamöterna stödde en inkorporering. Ett år efter Helsingfors initiativ förklarade statsministern Centerns splittring i frågan med att han och Kiviniemi bor i Helsingforsregionen till skillnad från andra cenerministrar.

Om kommunfullmäktige i Sibbo hade gått med på att avstå ett område till Helsingfors, hade inrikesministeriet under Manninens ledning kunnat ta beslutet om en ändring i kommunindelningen. Beslutet hade visserligen gått att överklaga till HFD, men då Sibbo officiellt inte motsatt sig en ändring i kommunindelningen, hade det inte kräfts några "särskilt vägande skäl" för inkorporeringen. Enligt min bedömning var det en missberäkning att Sibbo inte gick med på en "frivillig" ändring av kommunindelningen i utbyte mot den mark som Helsingfors pantade på i Nickby. Allt gick inte som det var tänkt, men slutresultatet blev för kommunindelningens del ändå det man kommit överens om.

Fallet Sibbo

Inte bara kommunallagen. Den 31 januari 2009

Boken Kommunallagen: Bakgrund och tolkningar är skriven av Heikki Harjula och Kari Prättälä. Namnen står i alfabetisk ordning, för medan Prättälä är direktör för juridiska ärenden vid Finlands kommunförbund är Harjula endast ledande jurist vid Kommunförbundet. Prättälä och Harjula har skrivit många dokument tillsammans, men mest känd är duon för boken Kommunallagen, vars finskspråkiga originalversion heter Kuntalaki. Egentligen finns det inte en finsk originalupplaga. Den 2:a svenska upplagan av boken från 2004 baserar sig på den 5:e finska upplagan. I juni 2007 skrev Harjula och Prättälä förordet till den 7:e finska upplagan. I förordet noteras här att "Uusi painos antaa ajantasaiset välineet myös kuna- ja palvelurakenneuudistuksen toteuttamiseen."

Boken Kommunallagen är en synnerligen viktig läro- eller kursbok i förvaltningsvetenskap och juridik. Framför allt är den dock en handbok för tjänstemän och politiker som tillämpar lagen på kommunala frågor. Då boken dessutom är utgiven av Finlands Kommunförbund, är det klart att den i högsta grad är riktgivande för hur kommunallagen tillämpas. Titeln "Kommunallagen: Bakgrund och tolkningar" är dock något missvisande. Boken begränsar sig nämligen inte till tolkningar av kommunallagen, utan behandlar även andra lagar som berör kommunala frågor. Hit hör kommunindelningslagen, som behandlas under rubriken "Kommunernas självstyrelse". Liksom HFD i sitt beslut i fallet Sibbo konstraterar Harjula och Prättälä emellertid att självstyrelsen enligt grundlagsutskottets ställningstagande från 1997 inte skyddar kommunerna mot ändringar i kommunindelningen. Intressant finner jag det att Harjula och Prättälä lyfter fram riksdagens rätt att besluta om tvångssamanslagningar. I ett tillägg, som inte finns med i den svenska upplagan, noterar de dessutom att "Muutoksen edellyttämän lakiesityksen valmistelu on valtioneivoston poliittisen harkinnan varassa."

På Kommunförbundets webbplats kan man läsa att "Vi ger råd i juridiska frågor och bistår kommunerna vid rättegångar och i förvaltningsdomstolarna." Det torde vara uppenbart att om Kommunförbundet med Prättälä och Harjula i spetsen ställt upp för Sibbo i den aktuella gränskonflikten, så hade inkorporeringen inte varit möjlig. Av någon anledning torde Prättälä, som våren 2006 tillsammans med Harjula och regeringsrådet Arto Sulonen deltog i beredningen av Paras-ramlagen, ha ändrat uppfattning i frågan. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".) Prättälä vidtalades hösten 2006 av inrikesministeriet att bistå kommunindelningsutredare Pekka Mylyniemi i inrikesministeriets Sibboutredning. Med tanke på att kommunminister Hannes Manninen hade lovat ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, förefaller det uppenbart att Kommunförbundets jurister redan i detta skede ställt sig bakom en annektering. Ur detta perspektiv är det högst anmärkningsvärt att Prättäläs parhäst Heikki Harjula senare utnämndes till tillfälligt förvaltningsråd för att delta i högsta förvaltningsdomstolens avgörande i fallet Sibbo.

Fallet Sibbo

Harjulas roll. Den 22 november 2008

I gårdagens inlägg "Bajonett! Den 21 november 2008" uppmärksammade jag åter Hufvudstadsbladets artikel "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport" från den 8 december 2006. I artikeln skriver Ralf Sundberg felaktigt att "de kopierade formuleringarna finns inte med i utredningsmannens förslag" och tillägger att "De finns upptagna i den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position." Det är visserligen sant att avsnitt 3, "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen" till största delen är ett plagiat av Jussi Pajunens och Eila Ratasvuoris 19 sidor långa utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men "kopierade formuleringar" finns minsann även i kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering". Varifrån hade Hbl fått informationen eller synpunkten att kapitel 3 i rapporten är "den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position". Varifrån hade Hbl fått den felaktiga informationen att "de kopierade formuleringarna" inte finns med i utredningsmannens förslag"? Det är väl inte så sökt att anta att det är Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula som delgett informationen, eftersom Hbl talat med Harjula, som citeras i Hbl:s artikel. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Harjula torde ha varit väl insatt i Myllyniemis utredning, eftersom hans förman och parhäst Kari Prättälä hade bistått och kompletterat Myllyniemi i Sibboutredningen med sina (nya) juridiska insikter.

I Hufvudstadsbladet den 8 december 2006 ingick även ett ledarstick av Johanna Westman med rubriken "Ministern inte bara politiker". Artikeln handlar huvudsakligen om justitiekansler Paavo Nikulas syn på ministrarnas domarroll i fallet Sibbo, men plagiatet i Myllyniemis rapport tas även upp:

Formellt finns det inget att säga om att utredningsmannen har klippt in Helsingfors stads formuleringar i sin rapport. Han föreslår, statsrådet beslutar. HFD avgör.
Men bra för Myllyniemis trovärdighet som opartisk utredare är det inte.

Varifrån hade Hbl fått den juridiska insikten att "det formellt sett inte är något problem att utredningsmannen har klippt in Helsingfors stads formuleringar i sin rapport"? I sitt svar på ett klagomål antydde biträdande och vikarierande justitiekanslern Jaakko Jonkka den 28 juni 2007 att det minsann vore ett problem om påståendena om plagiat stämmer, men tillade att JK inte haft möjlighet att mera noggrant jämföra Myllyniemis rapport med Helsingfors framställning, medan han noterade att "Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi detä." Inrikesministeriet gjorde dock sitt bästa för att dölja bristerna i Myllyniemis utredning.

Jag har själv frågat mig om det har någon betydelse om kommunindelningsutredaren är partisk. Ett förslag eller en framställan om en till ändring av kommunindelningen kan ju även göras av en berörd kommun. Nu baserade sig emellertid statsrådets beslut, åtminstone enligt statsminister Matti Vanhanen, direkt på inrikesministeriets beredning, som i sin tur baserade sig direkt på Myllyniemis utredning och motiveringar för en ändring i kommunindelningen. Att så är fallet visar bl.a. det faktum att det även i motiveringarna eller PM till statsrådets beslut fanns formuleringar som är identiska med formuleringar i Helsingfors utlåtande och Helsingfors egen utredning, som Myllyniemi plagierat utan att ange källa. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".) Statsrådet tog beslutet och HFD avgjorde fallet, men HFD borde ha tagit ställning till utredningsmannens och utredningens trovärdighet. Det gjorde man inte alls, HFD hävdar inte heller att plagiatet och partiskheten saknar formell betydelse. Istället kommer HFD endast med undanflykten att "beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning." Vad har det för betydelse att beredningsmaterialet kompletterats med "anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning", då den föredragande (?) tjänstemannen regeringsrådet Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen, inte förmedlade kritiken och synpunkterna till statsrådet?

I sitt beslut i fallet Sibbo hävdar HFD vidare att "Det utredningsmaterial som har legat till grund för den juridiska bedömningen av statsrådets beslut har i enlighet med bestämmelserna om rättegångsförfarandet således under handläggningen kompletterats med besvär, utlåtanden och genmälen." I praktiken lär det dock huvudsaken vara föredragarna som läser igenom bilagorna till besvären, där de sakkunniga juristernas (och mitt eget) utlåtande till besvären ingick. Hur många av förvaltningsråden som deltog i juryn som avgjorde fallet Sibbo har i verkligheten under handläggningen tagit del av hela "utredningsmaterialet" samt hela kompletteringen i form av besvär, utlåtanden och genmälen? Till sitt förfogande hade man denna gång undantagsvis två föredraganden.

Själv är jag mycket intresserad av tillfälliga förvaltningsrådets Heikki Harjulas roll i handläggningen. Hur och på vilka grunder valdes Harjula till tillfällig domare vid HFD just för den period då domstolen skulle ta ställning till fallet Sibbo? Var det slupen lotten som avgjorde att Harjula valdes med i den jury som skulle avgöra fallet Sibbo, eller valdes Harjula på andra grunder? Vilken roll hade Harjula i praktiken under handläggningen?

Fallet Sibbo

Snuttjobbande förvaltningsråd. Den 5 maj 2008

Idag torde ledande jurist Heikki Harjula ha återvänt till sitt jobb på Kommunförbundet efter att i några månaders tid ha fungerat som tillfälligt förvaltningsråd vid högsta förvaltningsdomstolen. Ursprungligen var det meningen att Harjula skulle vara tjänstledig från Kommunförbundet endast fram till slutet av december, men hans uppdrag vid HFD förlängdes samtidigt som det stod klart att avgörandet i fallet Sibbo inte skulle hinna tas före årskiftet. Harjulas deltagande i Sibbobeslutet har aktualiserat Paras-reformens och Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Jag har i tidigare blogginlägg redogjort för hur Harjulas förman vid Kommunförbundet Kari Prättälä ansvarade för den juridiska bedömningen i Pekka Myllyniemis Sibboutredning. (Se "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008", "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008" och "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Senast i lördagens inlägg "Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008" har jag uppmärksammat Kommunförbundets roll i kommunreformen. I flera inlägg har jag dessutom uppmärksammat kopplingen mellan KSSR (Paras) och fallet Sibbo. Här var jag inte först. Redan den 22 juni 2006 kunde man i ledarartikeln "Helsingin alueliitosesitys on tyly mutta perusteltu" i Helsingin Sanomat läsa följande:

Helsingin johtavat virkamiehet ja luottamushenkilöt osoittavat oivaa pelisilmää esittäessään valtioneuvostolle alueliitosta Sipoon kanssa. Siihen on erinomainen hetki juuri nyt, kun kunta- ja palvelurakenneuudistus näyttää jäävän tuloksiltaan vaatimattomaksi. Uudistusta vetävälle keskustalaiselle kuntaministerille Hannes Manniselle on tärkeää näyttää, että edes jollain osa-alueella edetään lupausten mukaisesti. Pääkaupunkiseudulle on annettu oma erikoisasema uudistuksessa ja lupausta ollaan nyt toteuttamassa. Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) on ilmoittanut tukevansa hanketta. Valtiovarainministeri ja Sdp:n puheenjohtaja Eero Heinäluoma on sen myös hyväksynyt, kun varmuus Vantaan suostumuksesta saatiin.

Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008

Efter HFD:s avgörande i Sibbofrågan beklagade man sig från socialdemokratiskt håll över att Samlingspartiet tog åt sig äran för annekteringen. Även socialdemokraterna hade haft en central roll, fastän man inte riktigt kunde redogöra för vilken denna roll varit. Efter Helsingfors initiativ till ändring i kommunindelningen i juni 2006 ville även Centern ta åt sig en del av äran. Vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 sade fullmäktigeledamot Terhi Peltokorpi att "keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen" och vidare att "Haluan kiittää myös meidän alue- ja kuntaministeriämme jo etukäteen, että tämä asia tulee loppuun saatetuksi." Vid samma möte sade Peltokorpis partikamrat Laura Kolbe "Helsingin keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä tukevat sekä tätä hanketta että alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen tavoitetta liittää nyt osia Länsi-Sipoosta ja Vantaan Västerkullan kiilasta Helsinkiin." Mari Kiviniemi sade ännu den 2 december 2006 i pressmeddelandet "Sipoon alueiden liittäminen Helsinkiin vietävä maaliin" att "Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri, jotta tässä ikuisuuskysymyksessä päästiin eteenpäin" Även om partierna i juni 2006 tävlade om vem som starkast drev Sibbofrågan, gav den samlingspartistiska stadstyrelseordföranden Jan Vapaavuori vid fullmäktigemötet den 21 juni 2006 den största äran åt den socialdemokratiska fullmäktigeordföranden Rakel Hiltunen. Jag citerar ur Vapaavuoris anförande:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Vilken var Hiltunens nationellt "betydande ställning"? Vilka var de därtill hörande goda personrelationer? Hiltunens viktigaste nationella upprag utöver medlemskap i riksdagsutskott är hennes position som viceordförande för styrelsen för Kommunförbundet. År 2006 var Hiltunen dessutom medlem i strukturgruppen, som beredde Paras-reformen (KSSR). Jag har tidigare redogjort för hur förhandlingarna om Sibbofrågan fördes samtidigt med förhandlingarna om Paras. Jag har även noterat att det i slutskedet huvudsakligen var Hiltunen och Manninen som förhandlade om Paras-reformen. Medlemskapet i strukturgruppen och positionen som SDP:s förhandlare om reformen och Paras-ramlagen var våren och sommaren 2006 otvivelaktigt Hiltunens viktigaste nationella plattform, men utan sin post i Kommunförbundet hade Hiltunen inte varit medlem i strukturgruppen.
Till kommun- och servicestrukturgruppen hörde förutom kommunminister Hannes Manninen (c) och några tjänstemän så som stadssekreterare Antti Mykkänen (c) ett antal riksdagsledamöter från så väl oppositions- som regeringspartier. Dessa riksdagledamöter representerade emellertid samtidigt styrelsen för Kommunförbundet. Det var alltså uttryckligen i egenskap av styrelsemedlem i Kommunförbundet som Hiltunen var SDP:s representant i strukturgruppen. Centerns politiska representant i strukturgruppen var Pekka Nousiainen, som förutom riksdagsledamot är Kommunförbundets styrelseordförande. Av förståeliga skäl var det inte mellan partikamraterna Nousiainen och Manninen eller mellan inrikesministeriet och Kommunförbundet som de svåraste förhandlingarna fördes. Det var uttryckligen de två stora regeringspartierna SDP och Centern som var på kollissionskurs tills man plötsligt den 20 juni kunde konstatera att det trots allt fanns förutsättningar att uppnå enighet. Nousianen hade dessutom valts till ordörande för Kommunförbundets styrelse efter att hans föregångare Hannes Manninen utnämnts till kommunminister.
Med tanke på Kommunförbundets centrala roll i kommunreformen är det kanske inte så märkligt att Kommunförbundets jurister Kari Prättalä och Heikki Harjula, som även personligen deltog i beredningen av ramlagen, ställe upp för annekteringen av sydvästra Sibbo. Däremot har vi här ett allvarligt jävproblem.
Bilden ovan publicerades i Helsingin Sanomat den 29 juni 2006. Personerna på bilden är från vänster Antti Mykkänen (c), Rakel Hiltunen (sdp) , Pekka Nousiainen (c) och Hannes Manninen (c).

Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008

Den 8 december 2006, dagen efter att Rundradion hade gått ut med nyheten att Pekka Myllyniemi hade kopierat Helsingfors utlåtande i sin rapport, publicerade Hufvudstadsbladet en artikel med rubriken "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport". I artikeln, som har den överslätande överrubriken "'Inte ovanligt med lånade formuleringar'" omnämns varken min blogg eller Yles nyhetsinslag, men i artikeln noteras "uppståndelsen om de kopierade delarna i kommunindelningsutredningen". Hbl:s artikel bygger direkt på avslöjandena i min blogg, men man har även begärt kommentarer av två experter på förvaltningsjuridik.

Den ena juristen som Hbl talade med var rektorn för Soc & kom Henrik Hägglund, vars rättsfallskommentar över fallet Sibbo jag behandlade i gårdagens blogginlägg "Rättsfallet Sibbo. Den 22 mars 2008". Hägglund anser här att faktumet att Myllyniemi kopierat delar av texten inte betyder att utredningen kan underkännas. Jag citerar ur artikeln:

- Myllyniemi kunde ha nämnt källan. Men hans utredning kan inte underkännas med argument om att han lånat delar av texten. Han har bland dokumenten troligen hittat formuleringar som han kan omfatta, säger rektorn och juristen Henrik Hägglund vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
Han säger också att utredningen är en del av beredningen av ett beslut.
- Den allmänna principen om utredningar är att de skall vara opartiska. Myllyniemis förslag om att delar av Sibbo borde överföras till Helsingfors leder inte till att hans opartiskhet kan ifrågasättas, säger Hägglund.

Mylleniemi har bevisligen inte självständigt "hittat" de "formuleringar" som han kopierat i sin rapport. Istället har han begärt motiveringar, som han sedan direkt kopierat ord för ord. Samma dag som Hufvudstadsbladet publicerade den aktuella artikeln medgav Myllyniemi i Helsingin Sanomat i en artikel med rubriken "Oliko sisäministeriön asettama selvitysmies Pekka Myllyniemi puolueeton vai Helsinkiin päin kallellaan esittäessään Sipoon osien liittämistä Helsinkiin?" att han begärt motiveringarna för en annektering från Jussi Pajunen och Eila Ratasvuori. (Se "Även förslagsdelen innehåller plagiat. Den 8 december 2006".) Först i inlägget "Ratasvuoris utredning. Den 31 juli 2007" kunde jag emellertid avslöja att Myllyniemi kopierat den aktuella texten ur opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som är daterat 18.10.2006. (Denna utredning har inget massmedium ännu noterat.)

I Hufvudstadsbladets artikel uppmärksammas speciellt att Myllyniemi plagierat stadsirektörens tal, medan Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen inte alls omnämns direkt. I artikeln konstateras bara att "i utredningen finns också en del andra formuleringar som antyder att upphovsmannen eller upphovsmännen finns i stadshuset i Helsingfors". Plagiatet av Pajunens tal utgör endast en obetydlig del av den text som Myllyniemi plagierat. Hbl påstår i artikeln vidare att "de kopierade formuleringarna finns inte med i utredningsmannens förslag" och att "de finns upptagna i den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position".

Myllyniemi har utan att uppge källa kopierat hela avsnitt 3.1 "Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat" ur Helsingfors utlåtande eller utredning. Hela kapitel 3, "Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat ja tehdyt ehdotukset rakenteen kehittämiseksi" kan betraktas som en beskrivning av "helheten och Helsingfors stads position", men Myllyniemi låter påskina att texten är hans egen med undantag av de textavsnitt som han markerat med citationstecken. De delar av kapitel 3 som inte är kopierade från Ratasvuoris utredning baserar sig på de bilagor med följebrev som Pajunen den 30 juni 2006 på eget bevåg lade till Helsingfors ursprungliga framställning. (Se "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007".)

Kapitel 3 i Myllyniemis Sibborapport är inte bara en "beskrivande del", eftersom det är i detta kapitel som Myllyniemi föreslår att Östra Nylands förbund slås samman med Nylands förbund. I inlägget "Framställning. Den 22 februari 2008" har jag visat att rapporten i sin helhet är att betraktas som kommunindelningsutredarens framställning eller förslag. Att Hbl hävdar att "de kopierade formuleringarna" inte finns med i "utredningsmannens förslag" är dock speciellt märkligt med tanke på att även kapitel 5 "Kuntajakoselvittäjän ehdotus perusteluineen" innehåller text som återfinns i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen. I blogginlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" har jag noterat att avsnittet 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" inte bara innehåller textavsnitt som är kopierade från Ratasvuoris utredning, utan till råga på allt inleds med ett stycke som är ett plagiat av Pajunens tal! Varifrån Hufvudstadbladet hade fått för sig att den kopierade texten inte fanns med i utredningsmannens förslag vore intressant att veta. Var det någon av juristerna som Hbl talade med som hade gett den felaktiga informationen?

Den andra experten som Hbl hade talat med är ingen mindre än ledande juristen vid Kommunföbundet Heikki Harjula, som senare i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd skulle deltaga i HFD:s avförande i fallet Sibbo. Det är Harjula som står bakom den överslätande formuleringen "Inte ovanligt med lånade formuleringar". Jag citerar ur artikeln:

- Visst. Utredningsmannen kunde ha satt ut citationstecken i de delar av texten som plockats från någon annan källa. Men samtidigt var det hans uppgift att höra alla parter och att sätta sig in i allt som skrivits och sagts i ärendet, säger Heikki Harjula, ledande jurist vid Finlands kommunförbund.
- I beskrivande delar av utredningar är det inte ovanligt med lånade formuleringar, säger Harjula.

Hur visste eller trodde sig Harjula veta att plagieringen av Helsingfors dokument endast gällde de "beskrivande delarna"? Kanske för att han visste att det var hans förman på Kommunförbundet Kari Prättälä som huvudsakligen står bakom kapitel 5 i Myllyniemis rapport?

Nya tolkningar. Den 11 februari 2008

Yle har publicerat en notis med rubriken "Kiviniemi: Sibbofrågan slutbehandlad". Kiviniemi har uttalat sig med anledning av Harry Bogomoloffs insändare i fredagens Hbl. (Se "Den slutliga lösningen. Den 8 februari 2008".) Bogomoloffs förslag att splittra Sibbo uppmärksammades även i dagens Helsingin Sanomat i en kort notis med rubriken "Harry Bogomoloff jakaisi Sipoon viiteen osaan". Rest-Sibbo kan tacka Bogo för kommunministerns besked. Det kan visa sig betydelsefullt. För min egen del är fallet Sibbo dock inte slutbehandlat.

På denna blogg använder jag mig så gott som uteslutande av skriftliga källor. Det beror dels på att jag är mån om bloggens trovärdighet, dels på att jag saknar kontakter som läcker information. I dagens inlägg skall jag göra ett undantag när det gäller en källa.

Helsingin Sanomat publicerade den 30 juli 2007 en artikel med rubriken "Lainlaatijat tulkitsevat tapausta eri tavoin". Artikeln berättar om olika tolkningar av begreppet "område" i kommunindelningslagen. Jag återger här valda bitar ur artikeln:

Mitä tarkoittaa suomen kielen sana alue?

Sitä korkein hallinto-oikeus (KHO) joutuu pohtimaan, kun se aikanaan käsittelee Sipoon valitusta Lounais-Sipoon pakkoliitoksesta Helsinkiin.

Lain mukaan kuntajakoa voidaan muuttaa, jos muutos parantaa alueella palveluita, elinolosuhteita, elinkeinojen toimintamahdollisuuksia tai edistää kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta.

"Aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", Kuntaliiton lakiasiainjohtaja Kari Prättälä kertoo.

Hän oli mukana työryhmässä, joka laati vuonna 1998 voimaan tulleen kuntajakolain.
...

Kuntajakolakia kirjoittaneen työryhmän keskeiset jäsenet ovat eri mieltä siitä, kumpi on oikea tulkinta.

Työryhmää veti Pekka Myllyniemi. Hän toimi myöhemmin sisäministeriön selvitysmiehenä Sipoon ja Helsingin rajariidassa.

"Alueella ei missään tapauksessa tarkoiteta suppeasti Lounais-Sipoon aluetta", Myllyniemi sanoo.
...

Työryhmän pääsihteerinä toiminut Toivo Pihlajaniemi on täysin eri linjoilla.

Hänen mukaansa ensin on mietittävä, mitä rajansiirto merkitsee Lounais-Sipoon kannalta. Vasta sitten pohditaan Sipoon, Vantaan ja Helsingin näkökulmia.

Ur den ovanciterade artikeln framgår det även att oenigheten inte bara gällde tolkningen av begreppet "område". Enligt högsta förvaltningsdomstolens färska beslut gör Pekka Myllyniemis roll i beredningen av den tio år gamla kommunindelningslagen inte Myllyniemi jävig i Sibbofrågan. Den synpunkten kan jag lätt acceptera. Att Myllyniemi fungerade som ordförande i lagarbetsgruppen gjorde honom inte heller kompetent att på egen hand bedöma de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Därför fick kommunindelningsutredaren juridisk hjälp fån Kommunförbundet. Att generalsekreteraren för den ovannämnda arbetsgruppen, Toivo Pihlajaniemi tog avstånd från Myllynimis tolkning av kommunindelningslagen tärde naturligvis på utredningens trovärdighet. Att Prättalä gav Myllyniemis tolkning sitt stöd, saknade därför knappast betydelse.
I blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" har jag noterat att det i själva verket var Kari Prättälä som bistod utredningsmannen med tolkningen av de juridiska förutsättningarna. Då Prättälä försvarade Myllyniemis tolkning av kommunindelningslagen försvarade han i själva verket sin egen tolkning av lagen. Frågan är hur Prättälä hade kommit fram till en tolkning som så starkt avvek från Pihlajaniemis tolkning.

Våren 2006 fick en Sibbobo, som inte är politiker, höra rykten om att Helsingfors planerade inkorporera sydvästra Sibbo, vid behov emot Sibbo kommuns vilja. Sibbobon ringde till Kommunförbundet, där man förenade till direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä. Enligt Sibbobons vittnesbörd underströk Prättäla kraftigt att det inte fanns juridiska förutsättningar för en dylik inkorporering. Några månader senare var Prättäläs uppfattning av allt att döma en helt annan.
Liksom jag tidigare noterat hade Kommunförbundet en central roll i beredningen av ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen. För att genomdriva reformen räckte det dock inte med att Kommunförbundet, som representarar städerna och kommunerna, var på samma linje som inrikesministeriet och kommunministern. Det gällde även att få riksdagens och speciellt socialdemokraternas stöd för lagförslaget. Att socialdemokraternas huvudförhandlare Rakel Hiltunen var första viceordförande för Kommunförbundets styrelse räckte inte, då hon även var stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors och SDP krävade bättre möjligheter till tvångssammanslagningar. Reformen försenades och ännu den 21 juni 2006 såg det ut som om det inte fanns förutsättningar att uppnå enighet. En vecka senare lyckades man lika väl uppnå enighet. Att det var just kommunminister Hannes Manninens och partiordförandenas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo som räddade reformen och ramlagan har jag redogjort för bl.a. i inläggen "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" och "KSSR. Den 1 augusti 2007". Jag vill ändå passa på att återge de sista raderna i Jan Vapaavuoris tacktal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Allt tyder på att inte bara kommunministern och inrikesministeriet, utan även Kommunförbundet gick in för att offra Sibbo för att driva igenom PARAS-reformen. Kommunförbundet har ju dessutom de senaste åren starkt drivit Helsingfors stads intressen. Helsingfors, som i samband med kommunreformen passade på att kräva en anslutning av sydvästra Sibbo till "huvudstadsregionen", fick inte Sibbo-frågan med i kommun- och servicestrukturreformen, men Hiltunen hade ändå skäl att vara nöjd med förhandlingsresultatet. Att Sibbofrågan sköttes som en separat fråga, som enligt Manninens egen utsaga inte hade någonting att göra med PARAS, hade mindre betydelse. Bilden ovan är från Kuntalehti 12/2006. Bildtexten lyder enligt följande:

Sopimus puitelaista syntyi 28. kesäkuuta pitkän ja vaikean väännön jälkeen. Loppumetreillä keskeiset neuvottelijat olivat kuntaministeri Hannes Manninen (kesk.) ja kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd.).

Då man inte lyckades hota Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område, krävdes det särskilt vägande skäl. Eftersom det inte fanns något prejudikat, behövdes det ingen lagändring. Det räckte med att de juridiska auktoriteterna ändrade sin tolkning.

Att jag lyfter fram kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR beror på att en av domarna som deltog i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut, t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula även deltog i beredningen av ramlagen. Harjula har tillsammans med Prättälä författat Kommunallagen - bakgrund och tolkningar. Då Prättalä dessutom är Harjulas förman på Kommunförbundet, bör det vara uppenbart att han var jävig att deltaga i avgörandet av Sibboärendet. Tydligen har HFD dock behöft Harjulas insikter i de nya tolkningarna av kommunindelningslagen.

Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008

I många blogginlägg har jag redogjort för hur fallet Sibbo hänger samman med kommun- och servicestrukturreformen, även kallad PARAS och KSSR. I korthet går sambandet ut på att Helsingfors krävde att en lösning på "Sibbofrågan" tas med i reformen, men att dåvarande kommunministern lovade sköta Sibbofrågan som en skild fråga. Kommunministerns uttalade stöd för en inkorporering och partiledarnas överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att kommunministerns förslag för en ramlag skulle godkännas. (Se t.ex. "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007".) Kopplingen har man inte kunnat medge, eftersom man valde att sköta Sibbofrågan som ett förvaltningsärende. Om man valt att gå via riksdagen för att stifta en speciallag för Sibbo, hade det inte på samma sätt funnits juridiska hinder för att medge en koppling.

I beredningen av ramlagen för KSSR hade Kommunförbundet en central roll. Kommunförbundet hade bl.a. hela fyra "ständiga experter" i kommun- och servicestrukturgruppen. Där till hade Kommunförbundet tre representanter i sekretariatet som biträdde strukturgruppen. En av dem var Kari Prättälä, som är direktör för juridiska ärenden på Kommunförbundet. Kommunavdelningen vid inrikesministeriet (numera vid finansministeriet) representerades i sekretariatet bl.a. av regeringsråd Arto Sulonen, som senare ansvarade för inrikesministeriets beredning av statsrådets Sibbobeslut. Prättälä var dessutom tillsammans med ledande jurist Heikki Harjula från Kommunförbundet medlem i lagarbetsgruppen för PARAS. Även här var också Sulonen medlem. Där till var Prättälä medlem i lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Här var Sulonen ordförande. På bilden ovan, som är lånad från Kuntalehti 5/2007, är Prättälä i mitten och Sulonen bakom till vänster.

På webbplatsen promerit.net hittar man ett flertal inlägg där sättet att utse tillfälliga förvaltningsråd eller domare vid domstolarna kritiseras. Speciellt kan man här hitta ett inlägg där Jali Raita hävdar att Heikki Harjula, som deltog i avgörande av Sibboärendet inte tillsattes på ett lagenligt sätt. Raita hävdar även att Harjula var jävig. Jag citerar:

Varatuomari Heikki Juhani Harjulan virka määräaikaisena tuomarina alkoi 1.10.2007 jatkuen vuoden 2007 loppuun. Virkasuhdetta on jatkettu 30.4.2008 saakka. Hän on nyt virkavapaalla Kuntaliitosta.

Voidaan perustellusti väittää, että Harjula on ollut esteellinen johtuen vakinaisesta virastaan Suomen Kuntaliiton johtavana lakimiehenä. Päätös tulisi siis purkaa.

Visst är det i ögonfallande att en expert på kommunallagen tillsätts som tillfälligt förvaltningsråd fram till slutet av år 2007, då HFD hade lovat avgöra fallet Sibbo före årsskiftet och att hans uppdrag förlängs, då Sibbobelsutet inte hann bli färdigt före årsskiftet. Exakt på vilka grunder Raita finner Harjula i egenskap av ledande jurist på Kommunförbundet jävig att delta i Sibbobelsutet vet jag inte. Harjula kunde eventuellt betraktas som jävig i en konflikt mellan staten och en kommun, då ju hans arbetsgivare Kommunförbundets uppgift är att bevaka kommunernas intressen. Med beslutet i hand är det dock klart att staten inte blivit orättvist behandlad. Å andra sidan hör även Helsingfors till de kommuner och städer som Finlands Kommunförbund representerar. I praktiken var Helsingfors den ena parten i konflikten. Visst ser det här ut att finnas ett jävsproblem.

De juridiska motiveringarna för Myllyniemis förslag är huvudsakligen kopierade från Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men Myllyniemis rapport innehåller även mera allmänna juridiska argument som inte finns med i Ratasvuoris "utredning" och som uppenbart är skrivna av en annan hand. Under rubriken "Tack" skriver Myllyniemi att "Jag har också fått stöd från Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä." Det är inte svårt att se vems juridiska bedömning som statsrådet och HFD i själva verket godkänt.
Kari Prättalä är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman på Kommunförbundet.

1 + 1 = 3. Den 30 januari 2008

Hufvudstadsbladet har publicerat FNB:s notis med rubriken "Kiviniemi vill slå ihop huvudstadsregionen". Det är knappast någon tillfällighet att Mari Kiviniemi kommer med sitt ställningstagande först efter HFD:s Sibbobeslut. Inkorporeringen av sydvästra Sibbo har betraktats som ett alternativ till en sammanslagning av kommunerna i huvudstadsregionen. Därigenom har Helsingfors även lyckats få grannstädernas tysta medgivande till en annektering. Nu visar det sig uppenbart att Östersundom inte var Helsingfors sista krav och att freden i huvudstadsregionen inte alls är räddad i vår tid. Förlåt parallellerna, men Helsingfors dominans bekymrar mig.

I blogginlägget "Vems motiveringar? Den 27 januari 2008" noterade jag att motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i hög grad bygger på Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Detta finner jag anmärkningsvärt, emedan domstolen inte alls kommenterat påståenden om brister i utredningen. HFD kunde ju inte i sitt domslut referera till inrikesministeriets promemoria, eftersom de var just dessa motiveringar som ifrågasattes i besvären. Domstolen har funnit "den utredning som framlagts i ärendet" som tillräcklig grund för motiveringarna, oberoende av utredningens trovärdighet. En del av motiveringarna kan betraktas som subjektiva och ogrundade omdömen, men utredningens lagliga status tycks vara nog. Man kan fråga sig hur HFD skulle förhålla sig till direkta sakfel. Kunde utredningsmannen ha hävdat vad som helst, t.ex. att 1 + 1 = 3?

En central fråga i motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut är hur beslutet beaktar proportionalitetsprincipen och bedömningen av annekteringens följder för Sibbo. HFD hävdar i sitt beslut att det "i detta skede" inte är möjligt att "exakt bedöma hur ändringen i kommunindelningen kommer att påverka Sibbo kommuns ekonomi", eftersom Myllyniemi i sin rapport hävdar att det "i detta skede" inte är möjligt att "göra någon exakt uppskattning av den totala inkomst- och utgiftsförändringen, inklusive inverkningarna på investeringsutgifterna." När det gäller bedömningen om Sibbo kommun efter en ändring i kommunindelningen uppfyller ramlagens krav på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" anser HFD i enlighet med Myllyniemis utredningen att kravet inte utgör en "grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt". HFD:s motivering motsvarar dock snarare inrikesministeriets motiveringar än Myllynimis motivering. Myllyniemis bedömning och motivering bygger nämligen på ett räknefel, vilket jag noterat i blogginlägget "Räknefel. Den 24 november 2007".

Nu gäller det att se om finansministeriet i sitt hörande av Sibbo delar Myllyniemis uppfattning att Sibbo på egen hand uppnår ett befolkningsunderlag på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" före år 2012, fastän Myllyniemi räknat fel. Är ministeriet av annan åsikt, medger man att Myllyniemi bedömt de juridiska förutsättningarna för sitt förslag fel och att statsrådet har tagit Sibbobelsutet utgående från en otillräcklig och bristfällig utredning.

Att HFD haft kompetens att bedöma betydelsen av lagen för kommun- och servicestrukturreformen för statsrådets Sibbobeslut är i sig inte att betvivla. Den 21 september 2007 utnämndes Heikki Harjula, som är ledande jurist vid Kommunförbundet, till tillfällig domare vid högsta förvaltningsdomstolen fram till slutet av år 2007. Hans tjänsteförhållande har senare förlägts med några månader. Harjula var tillsammans med Arto Sulonen, som ansvarade för inrikesministeriets beredning av statrådets gränsbeslut, medlem i lagarbetsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen. Till lagarbetsgruppens uppdrag hörde att ge förslag till ramlag och bereda statsrådets förslag till de lagändringar som KSSR föranleder. Harjula är en av domarna som avgjorde Sibboärendet.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Helsingin demarit: Kirkkonummi ja Sipoo osaksi metropolia". Den första satsen i notisen lyder "Helsingin Sdp pelkää, että Helsinki jää pussinperään, koska se ei pääse leviämään itään ja länteen."