En fråga om gränser. Den 9 mars 2007

Miljöministeriet har beviljat Sibbo kommun lov att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby. (Se notis med rubriken "Sibbo får inlösa marker av Helsingfors" på Yle Internytt.) Sibbo kommun har på kommunens webbplats gett en kommentar på miljöministeriets beslut. Sibbo och Helsingfors planerade år 2004 en affär gällande det aktuella området, men Helsingfors fastighetsnämnd bordlade överraskande ärendet samma år i augusti. Sibbo fullmäktige beslöt den 4 juli 2006 söka lov av miljöministeriet att inlösa det aktuella markområdet. I sitt utlåtande om inlösningsansökan från den 9 oktober säger Helsingfors att om statsrådet besluter om en annektering så kan området användas i markarrangemang med Sibbo kommun.

Det är lätt att dra slutsatsen att en annektering planerades målmedvetet redan år 2004, fastän det då fanns andra alternativa planer för samhällstrukturens utveckling. För det första planerades ett bostadsområde till Malms flygfält, men Matti Vanhanen hann sabotera planerna under sin korta period som försvarsminister. Vanhanens efterträdare som försvarsminister Seppo Kääriänen erbjöd Sandhamn som ett ersättande område, men det alternativet föll på några samlingspartistiska Helsingforspolitikers motstånd. Jag har tidigare behandlat Jan Vapaavuoris blogginlägg "Santahamina, 22.11.2006", där överlöjtnanten försvarar bevarandet av Sandhamn i militärt bruk. Att Vapaavuori i detta skede så tydligt, om än indirekt, medger att planerna på att annektera sydvästra Sibbo i hög grad berodde på hans egna önskan att bevara Sandhamn i nuvarande bruk är anmärkningsvärt. Som motiv anger Vapaavuori sin fostärländskhet. Ett dylikt motiv har jag respekt för, men i valtider är det skäl att vara misstänksam mot riksdagskandidater.

I en artikel med rubriken "Santahaminan varuskunta säilytettävä" i årets första nummer av Helsingin reservin sanomat ställer sig Vapaavuori på bron till Sandhamn och sticker ner fosterlandets fiender med försvarsministern, finansministern och utrikesministern i spetsen. Jag citerar det inlädande stycket:

Valtiovarainministeri ja SDP:n puheenjohtaja Eero Heinäluoma on ottanut yhdeksi vaaliteemakseen puolustusvoimien häätämisen Santahaminasta. Aiemmin aihetta ovat pitäneet esillä Helsingin sosialidemokraattiset apulaiskaupunginjohtajat Pekka Korpinen ja häntä ennen Erkki Tuomioja. Tukea on tullut myös nykyiseltä puolustusministeriltä Seppo Kääriäiseltä, joka viime vuoden puolella taisi tehdä eräänlaisen pääkaupunkiseutu-vastaisten ulostulojen ennätyksen lakkauttamalla yhden viikon kuluessa Helsingin Hyrylässä sijaitsevan ilmatorjuntarykmentin ja esittämällä vielä kaiken päälle keskusteluja Santahaminan varuskunnan osittaisesta häätämisestä. Olen näiden demareiden ja kepulaisten kanssa jyrkästi eri mieltä. Santahamina on säilytettävä puolustusvoimien käytössä siten, kun puolustusvoimat näkevät sen tarpeelliseksi.

Eero Heinäluoma har faktiskt föreslagit Sandhamn som ett alternativ till sydvästra Sibbo, vilket det även var innan Vapaavuri och stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden, kommendör Risto Rautava (saml) med överborgmästere Jussi Pajunens stöd stoppade planerna på ett bostadsområde för över 40 000 invånare på ön. Heinäluoma får även extra hård kritik av Vapaavuori i den ovannämnda artikeln:

Perinteisten työllisyys- ja elinvoimatekijöidensä ohella varuskunnat symboloivat muutakin. Ne ovat osa maanpuolustusta, osa isänmaallisuutta, osa historiamme sankari- ja mainetekoja. Heinäluoman aatokset Santahaminasta ovat täydellisessä ristiriidassa tämän ajattelun kanssa. Kun muut pyrkivät puolustamaan vaalipiiriensä varuskuntia, Helsingissä ehdokkaana oleva Heinäluoma pyrkii häätämään armeijan vaalipiiristään. Kyllä minä sen ymmärrän, että maakuntien miehet kannattavat hajasijoitusta. Helsingin demaripomon omaa kaupunkia ruoskiva linjaus sen sijaan menee yli ymmärryksen.

I artikeln i Helsingin reservin sanomat betonar Vapaavuori Sandhams betydelse för försvaret av Helsingfors, fastän dess betydelse och lämplighet har ifrågasatts av militär expertis. Man kan även antaga att försvarsministern hade låtit sig informerats innan han kom med sitt förslag. Det är inte alltid möjligt att föra en öppen diskussion om militära angelägenheter, men jag ser gärna att diskussionen om Sandhamn fortsätter. Och Vapaavuori tycks ju själv hålla liv i diskussionen. I sin artikel skriver han dock att "Koko Santahaminaa koskeva keskustelu onkin eräänlainen hajasijoittajien, elämäntapapasifistien ja muiden puolustusvoimiin vihamielisesti suhtautuvien epäpyhä allianssi, joka pitäisi jättää omaan arvoonsa."

Sista stycket i leraren i dagens handlar om fallet Sibbo. Jag citerar:

Fallet Sibbo, ja. Politikerna må försöka avfärda det som förvaltningsjuridik, men faktum är att många väljare inför årets riksdagsval nog har Sibbos öde i tankarna då de avger sin röst.
Nu är ju fallet Sibbo ingen utpräglad språkfråga, men nog en symbolfråga. På sina håll har det för sin del medverkat till att slussarna inför detta val har öppnats för direkta angrepp på svenskans ställning i Finland.
Men också, direkt och indirekt, till att de svenska leden sluts samman.
Om en mindre kommun kan köras över hur som helst, var går då gränsen? Konsekvenserna bör bedömas.

Fallet Sibbo är en fråga om gränser i dubbel bemärkelse.

Juridik och moral. Den 8 mars 2007

Ledaren i dagens nummer av Kyrkpressen har rubriken "Juridik och moral i Sibbofrågan". I ledarartikeln behandlar Stig Kankkonen regeringens domarroll i frågan skriver bl.a. att "Statsminister Vanhanens juridiska reflktioner ger intrycket att han menar att en annektering är nödvändig om den är juridiskt möjlig." Kankkonen är av annan. Han menar att "Juridiken avgör endast vad man kan eller inte kan göra" och tillägger att "Vad man vill eller bör göra är inte minst en moralisk fråga, ett moraliskt val."

Jag skall medge att jag känner mig osäker på juridiken i fallet Sibbo. Men eftersom inte juristerna verkar vara eniga, så tar jag mig friheten att spekulera. I normalt fall är det nog som Kankkonen säger. Allt som är juridiskt möjligt är inte nödvändigt eller ens moraliskt försvarsligt. När statsmimistern sent om sider insåg regeringens och sin egen domarroll i Sibbofrågan började han använda juridiken som en ursäkt för att inte behöva yttra sig i frågan inför valet. Jag är dock rädd för att justitiekanslerns tolkning i frågan är att en annektering bör förverkligas, såvida det föreligger lagliga grunder. Därför torde även Helsingfors kunna besvära sig till Högsta förvaltningsdomstolen, ifall domen i regeringen faller till Sibbos fördel. Det är väl just därför som Sibbo kan bli ett viktigt prejudikat. Faller domen slutligen till Helsingfors fördel, kan vi förvänta oss ett totalt kaos i kommunfinland. Då kunde Vanda i princip göra anspråk på delar av norra Helsingfors. Detta är visserligen osannolikt, men redan nu har flera kommuner inspirerats av Helsingfors att göra anspråk på delar av grannkommunen.

Lika väl så tror jag att Kankkonen har rätt i praktiken. Sibbofrågan är en politisk och idologisk fråga. Det handlar inte minst om att prioritera, fastän statsministern, så som Kankkonen noterar i sin ledarskrift, undvikit prioriteringsfällan. Det finns inga objektiva juridiska grunder för en annektering, men däremot kan det finnas subjektiva tolkningsmöjligheter som talar för en annektering. Om ministrarna ser "särskilt vägande skäl" för en annektering, så är detta inte bara ett politiskt, utan även ett moraliskt val. Jag har väldigt svårt att se hur en centerminister uppriktigt skulle kunna betraka en annektering som moraliskt försvarsligt, men det går kanske att dölja den moraliska aspekten bakom juridiken.

Ingen brådska. Den 7 mars 2007

En kolumn på ledarsidan i dagens Helsinginsanomat har rubriken "Yleinen vai Sipoon etu?" Kolumnens författare Keijo Himanen kommer inte med någonting speciellt nytt, förutom ett felaktigt årtal, men en text på Helsingin Sanpomats ledarsida är alltid betydelsefull. På vilket sätt Helsingfors fördel även skulle vara "allmän fördel" framgår inte i artikeln. I kolumnen skriver Himanen bl.a. följande:

Vapaavuori ja Pajunen kävivät alkuvuodesta Sipoossa esittelemässä kahta eri liitosvaihtoehtoa. Vastaanotto oli odotetun kielteinen. Kun yhteistyö ei onnistunut hyvällä, Helsinki otti kovemmat keinot käyttöön. Ehkä hieman yllättäen hanke sai kuntaministeri Hannes Manniselta myönteistä palautetta.

Om det är på ovannämnda grunder som Sibbo betecknats som samarbetsovilligt, så finns det verkligen skäl att tala om framprovocerad förhandlingsovilja. Visst var det överraskande att Mannininen visade sig stöda projektet, som han fortfarande verkar vara dåligt insatt i, men Vapaavuori och Pajunen hade knappats på våren kommit med sina alternativa förslag, om inte de från en viss centerminister redan då hade fått klarsignal.

Fastän Himanen skriver att "Helsingin esitykselle on hyvät ja kestävät perusteet" är han kritisk mot så väl Helsingfors som regeringens agerande i frågan. Jag citerar valda bitar:

Kesällä kaikki näytti yksinkertaiselta. Helsingin kaupunginhallitus ja -valtuusto esittivät ennen juhannusta pidetyissä pikakokouksissa valtioneuvostolle 50 neliökilometrin suuruista alueliitosta. Siihen saakka käsikirjoitus toimi, mutta sittemmin se meni kokonaan uusiksi.

Liitoshankkeen valmistelu ei ole kunniaksi millekään osapuolelle.
...
Maan hallituskin osaa sekoilla. Kun paljastui, että nykyinen hallitus ei ehdi tehdä liitospäätöstä ennen vaaleja, se lupasi ottaa asiaan kantaa toimitusministeriönä. Ajatuksesta nousi syystä kohu, ja pääministeri Matti Vanhanen sittemmin perui aikeen. Niin tärkeän poliittisen päätöksen teko ei todellakaan kuulu toimitusministeriölle.

Om framskjutandet av beslutet i Sibbofrågan skriver Himanen att "Sipoolaisten vastustuksen käytyä entistä tiukemmaksi on helppo ymmärtää, miksi hallitus jättää lopullisen päätöksenteon seuraajalleen." Kolumnen avslutas med följande stycken:

Sipoosta on kohistu jo yli vuosi. Asetelmat ovat entiset, vaikka Sipoo onkin tarjonnut Helsingille yhteistyötä. Sipoo olisi valmis solmimaan maankäyttösopimuksen Helsingin kanssa. Helsinki kuitenkin haluaa katsoa alueliitoskortin loppuun saakka.
Aikaa toki on. Helsingissä riittää pitkäksi aikaa rakentamista esimerkiksi Vuosaaren sataman vapauttamilla rannoilla. Sipoo on ajankohtainen vasta ensi vuosikymmenellä, jos vielä sittenkään. Parasta olisi, että Helsinki ja Sipoo voisivat yhteistuumin rakentaa metropolialuetta myös idän suuntaan.

Det finns tid. Om sydvästra Sibbo bör bebyggas, så bör det göras långt in i framtiden. Denna bedömning borde även göras av miljöministeriet, som här har nycklarna i sina händer. Miljöministeriet bör låta Sibbo inlösa Helsingforsägd mark i Nickby och vid Zachrisbacken söder om motorvägen, men inte norr om motorvägen. Sibbo har beskyllts för att inte ha utvecklat eller ha resurser att utveckla sydvästra Sibbo, men genom att inte låta Sibbo inlösa mark norr om motorvägen kunde miljöministeriet markera att området inte är lämpligt eller aktuellt att "utvecklas". Åtminstone de gröna i Helsingfors torde gärna låta Sibbo behålla Östersundom så länge utvecklingen i Sibbo koncentreras till Nickby och Talmo.

Vid måndagens stadsstyrelsemöte i Vanda var det endast en grön fullmäktigeledamot som röstade mot stadsstyrelsens förslag till utlåtande om Pekka Myllyniemis förslag. Den som röstade emot lär ha varit Sirpa Kauppinen, som även i december röstade emot Vandas utlåtande om Helsingfors förslag. Detta betyder att så väl ordföranden för de gröna i Vanda Laura Häggblom som riksdagskandidat Timo Juurikkala röstade för stadsstyrelsens förslag till utlåtande om Myllyniemis förslag. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att de båda två mycket starkt har kritiserat Myllyniemis rapport på sina respektive bloggar.

Av det ovannämda drar jag två slutsatser. För det första representerar Vandas utlåtande inte Vandapolitikernas åsikt i Sibbofrågan. För det andra måste Vandafullmäktiges beslut att anta stadsstyrelsens förslag till utlåtande ses i ett större sammanhang. Dels torde utlåtandet vara en del i ett större paket. De gröna stöder utlåtandet mot att Samlingspartiet och socialdemokraterna stöder andra projekt så som grundandet av en nationalpark i Sibbo storskog. Dels torde de gröna ha ett ont öga till Sfp, eftersom Sfp numera tillsammans med Samlingspartiet bildar en i de flesta frågor rätt enig majoritet i Vanda stadsfullmäktige. Samarbetet mellan Svenska folkpartiet och Samlingspartiet i Vanda straffar sig nu i Sibbo- och Westerkullafrågan. Juurikkala har idag publicerat ett blogginlägg med rubriken "Sipoonkorpi", där han säger bl.a. följande:

Sipoon lounaiset alueet ovat joskus tulevaisuudessa pääkaupungin luonteva kasvusuunta - mikäli kasvu jatkuu kauan ja vahvana. Nykyvauhdilla Sipoon vuoro kuitenkin tulee vasta joskus 2020-luvulla, jos silloinkaan. Asian kanssa ei siis olisi mitään asiallista syytä kiirehtiä.

Att det är Sibbos egna av Helsingforsledningen och centerministrarna påtvingade planer som motiverat de grönas reserverade stöd för en annektering framgår även ur blogginlägget:

Helsingin suunnitelmat raskaine rakentamisineen ja metroineen on aikamoinen uhka, mutta kenties vielä pahempaa jälkeä saattaisi saada aikaan Sipoo, jos kunta kaavoittaa alueelle Landbo- tai Karhusaari-tyyppisesti isoja omakotitaloja.

Om Sibbo planerade bostadsområden för anspråkslösa rad- och parhus, skulle Sibbo få mycket större förståelse i väster.

Svaret ger inte svar på frågan. Den 6 mars 2007

Christel Liljeström har i ett blogginlägg med rubriken "Torgdebatt" ("Torilta valtuustosaliin") sent igår kväl kommenterat kommunfullmäktigemötet där Sibbo antog ett utlåtande om Myllyniemis rapport.

Även Vanda stadsfullmäktige antog igår ett utlåtande över Myllyniemis rapport och förslag. Sfp gav i Vandafullmäktige ett eget "utlåtande". Sfp i Vanda har på Internet publicerat fullmäktigegruppens "Utlåtande till Myllyniemirapporten". I utlåtandet, som även finns översatt till finska, jämförs farsen kring Sibbofrågan med Kejsarens nya kläder. I dokumentet på Internet ingår även fullmäktigegruppens avvikande åsikt, som i sin helhet lyder enligt följande:

Sfp:s fullmäktigegrupp anser att annekteringsförslagen strider mot den kommunala demokratin, mot folkopinionen i Vanda, Sibbo och Helsingfors, mot den allmänna rättsuppfattningen och mot lagligheten. Inga påtvingade orsaker finns för tvångsåtgärder. Vi anser att konflikten bör lösas genom aktivt frivilligt samarbete, där Vanda stad kan fungera som en konstruktiv, medlande part.

Region och kommunminister Hannes Manninen har redan i ett svar daterat den 23 februari svarat på Antti Kaikkonens skriftliga spörsmål om Sibboannekteringen. Informationen om begandlingen har dock inte uppdaterats på riksdagens webbplats. Kaikkonen, som idag torde deltaga i en valpanel i Nickby, har även själv hållit låg profil i frågan. I samband med Manninens svar har Kaikkonens egentliga fråga översatts till svenska. Frågan lyder enligt följande:

Varför nöjde sig ministeriet med en lätt snabbutredning i ärendet gällande inkorporeringen av Sibbo, som skulle ha krävt verkligt ingående undersökning och sakkunskap på bred bas,
om det är tillåtet för Helsingfors stad att inkorporera de områden av grannkommunen som för tillfället skulle lämpa sig för dess behov, hur kan då andra städer nekas samma sak
och är inkorporeringen av Sibbo ett så rutinmässigt ärende att besluta om att det kan avgöras t.o.m. en expeditionsregering efter valet?

Manninens svar finns alltså på både svenska och finska. Svaret på den sista delfrågan om en inkorporering är ett så rutinmässigt ärende att det kan avgöras av en expeditionsregering lyder:

Frågan om när ärendet eventuellt behandlas i statsrådet är i detta skede spekulativ. Tidtabellen för behandlingen av ärendet avgörs skilt under beredningens gång och i den ordning som anges i kommunindelningslagen.

Manninen svarar inte på frågan, men tidpunkten för svaret den 23 februari är intressant. Just den 23 februari torde Manninen via medierna eller andra utomstående fått veta att frågan, vars behandling hans eget ministerium ansvarar för, enligt Matti Vanhanen inte hinner behandlas av den nuvarande regeringen ens i egenskap av en expeditionsministär. Egentligen är frågan ställd till fel minister. Sibboannekteringen torde vara Vanhanens eget projekt.

På den andra delfrågan om hur andra städer kan nekas inkorporera delar av sina grannkommuner ifall Helsingfors får göra det svarar Manninen faktiskt på. Han svarar här att "Pääkaupunkiseudun kehittäminen maan ainoana metropolialueena on oma kysymyksensä, jonka perusteella ei voi tehdä yleistäviä johtopäätöksiä." Lagen känner dock inget sådant begrepp som "landets enda metropolområde". Dessutom finns det flera städer i "landets enda metropolområde" som gärna skulle inkorporera delar av sin granne.

Manninens svar på den första delfrågan om varför ministeriet nöjde sig med en lätt snabbutredning i ärendet gällande inkorporeringen av Sibbo, som skulle ha krävt verkligt ingående undersökning och sakkunskap på bred bas lyder enligt följande:

Den särskilda utredningen har inte verkställts därför att Helsingfors stads framställning skulle ha ansetts bristfällig. Inrikesministeriet har ansett att det är nödvändigt att verkställa en utredning i ärendet på grund av sakens omfattning, svårighet och allmänna betydelse. Inrikesministeriet har länge känt till problemen i samhällsstrukturen i östra delen av Helsingfors. Förslaget om en ändring av Helsingfors stads kommunindelning är Helsingfors stads syn på hur problemen borde lösas. Ministeriet har vetat att Helsingfors förslag är särskilt omstritt och att frågan är samhällspolitiskt betydande. Helsingfors stads förslag har det uppstått ett behov att på bredare bas utreda om det finns behov av att utvidga Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur. Detta har krävt att en särskild utredning verkställts.

Att verkställa en särskild utredning i denna fråga ligger också i linje med ministeriets tolkningspraxis när det gäller särskilda utredningar. Det område som föreslås inkorporeras avviker i fråga om storlek och befolkningsmängd betydligt från en s.k. vanlig kommundelssammanslagning och är jämförbara med befolkningsmängden i hela kommunsammanslagningar. Helsingfors förslag är den största kommundelssammanslagning om vilken framställning gjorts till statsrådet. Frågan har krävt mera omfattande bakgrundsutredning. Därför har det varit nödvändigt att verkställa en särskild utredning i ärendet.

Manninnen har alltså inte heller svarat på den första delfrågan. Manninen motiverar verkställandet av en "särskild utredning" med att "frågan har krävt mera omfattande bakgrundsutredning", med i verkligheten har kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi endast åstadkommit en låtsasutredning, som dessutom är otroligt klumpigt gjord. Det är intressant att Manninen för att motivera en "särskild utredning" betonar att förslaget på en annektering av sydvästra Sibbo markant avviker från tidigare förslag till kommundelssammanslagningar. Hittills har Manninen upprepat Vanhanens ståndpunkt att det handlar om ett "litet område" som motsvarar andra partiella kommunsammanslagningar som regeringen Vanhanen förverkligat.

Det är för övrigt anmärkningsvärt att Manninen påstår att "Helsingin itäpuolen yhdyskuntarakenteelliset ongelmat ovat olleet pitkään sisäasiainministeriön tiedossa" och att Helsingfors förslag till ny kommunindelning är stadens syn på hur problemet bör lösas. Detta är åtminstone inte Helsingfors officiella motivering till en gränsjustering. Visserligen heter det i Myllyniemis rapport i ett textavsnitt som författats av Helsingfors stadskontor att de administrativa gränserna har förhindrat "fysisk och funktionell utveckling på gränsen mellan Helsingfors och Sibbo", men påståendet faller på sin egen orimlighet. Det är sant att det finns socioekonomiska problem i vissa stadsdelar i östra Helsingfors, men en utvidgning av Helsingfors österut skulle naturligtvis inte lösa dessa problem. Problemet så som Helsingfors ser det är att Helsingfors tvingas ta ansvar för mera socialt boende och stödberoende invånare än Esbo. Det enda sättet på vilket en annektering skulle kunna tänkas mildra problemen i östra Helsingfors är att sydvästra Sbbo skulle vara en så god ekonomisk affär för Helsingfors att staden skulle ha råd att satsa mera pengar på (nuvarande) östra Helsingfors.

22:30
Helsingin Sanomat har i kväll på Intenet publicerat en artikel med rubriken "Tutkija: Espoo ei jyrääkään Helsinkiä". Samtidigt publiceras tre andra artiklar, som omkullkastar föreställningarna om den socioekonomiska obalansen i huvudstadsregionen.

Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007

Det är väl uppenbart att när riksdagskandidater skriver dettartiklar och insändare, så handlar det åtminstone delvis om att driva valkampanj. Mycket av vad politiker gör mellan valen handlar om att främja framgången i kommande val. En viss misstänksamhet mot politiker är berägttigad. Ändå vill jag ifrågasätta den kategoriska särbehandlingen av riksdagskandidater t.ex. på Hufvudstadsbladets debattsidor. I dagens Hbl ingår en insändare som är skriven av Christel Liljeström, som liksom de flesta läsare av denna blogg torde veta är ordförande för kommunstyrelsen i Sibbo och dessutom ordörande för Östra Nylands förbunds landskapsstyrelse. Hufvudstadsbladet har placerat Liljeströms insändare i "valhörnan", eftersom hon är uppställd i riksdagsvalet. Utan att ha frågat om lov återger jag här insändaren i sin helhet:

Förhandla med vem?

Såväl politiker Eero Heinäluoma som mannen på gatan säger att man hoppas på att kommunerna förhandlar och löser gränstvisten mellan Helsingfors och Sibbo.
I Sibbo frågar vi: med vem skall vi förhandla?
Ledande ministrar har deklarerat sin åsikt. Av dem får vi inget gehör. Helsingfors har mottagit såväl personlig som skriftlig invit till förhandling med Sibbo, men behandlar inte ens ärendet i styrelse eller fullmäktige. Staden litar på att ministrarna sköter frågan till dess fördel.
Sibbo vill få frågan löst men de stora partiernas vältar går bara vidare.
Christel Liljeström
ordförande för kommunstyrelsen
sfp/Nyland
Sibbo

Visst torde fallet Sibbo ge Liljeström sympatier i valet. Hon har själv medgett att om hon blir invald, så har hon Helsingforsledningen att tacka. Det är lätt att misstänka att den egna politiska karriären för en politiker är viktitigare än de frågor som politikern driver. Ändå så tycker jag att Liljeströms insändare i dagens tidning har hamnat på fel plats. Sibbo har beskyllts för förhandlingsovilja även i utredningsmannens rapport, men man ger inte exempel eller bevis på förhandlingsovilja. Sibbo har i flera repriser begärt om förhandlingar, men initiativen har avvisats av så väl Helsingfors som minister Hannes manninen. Lika väl uppmanas Sibbo förhandla. Detta är ett viktigt konstaterande, som Liljeström nog i första hand gör i egenskap av styrelseordförande.

Även Sdp:s partisekreterare Maarit Feldt-Ranta får nu finna sig i rollen som riksdagskandidat. I ett blogginlägg grån igår med rubriken "Bryggare on metropolimiehiä" skriver Kimmo Oksanen på sin blogg "Suurkaupungin hai" på Helsingin Sanomats webbplats att "ei liene mikään salaisuus, että demarien puoluesihteeri Maarit Feldt-Ranta (sd) antaa Hufvudstadsbladetille pyydettäessä jatkuvasti Sipoo-hyssytteleviä luottolausuntoja saadakseen ruotsinkielisten ääniä Uudeltamaalta." Feldt-Ranta må ha vilka motiv som helst, men hennes uttalanden är ett uttryck för att demokratin trots allt fungerar. För övrigt har Feldt-Ranta inte bara uttalat sig i Sibbofrågan i Hufvudstadsbladet, som torde vara den enda svenskspråkiga tidning som Oksanen läser. Det vore önskvärt att Feldt-Ranta gjorde motsvarande uttalanden även på finska, men rollen som partisekreterare begränsar nog hennes möjligheter. Det viktiga är att Feldt -Rantas uttalanden har motverkat den skeva bilden av att kritiken mot Helsingfors och centerministrarnas agerande bara handlar om Sfp:s maktpolitiska ambitioner. För övrigt är det ordföranden för Nylands landskapsfullmäktige Arto Bryggare som Oksanen betraktar som "metropolman", med tillägget "Eikä tämä ole mikään vaalimainos."

Föreningen För Sibbo ordnar i morgon tisdag den 6 mars klockan 18:30 i Topelius-salen i Nickby en valdebatt där enligt uppgift det centrala temat är "Sibbo-frågan och dess betydelse för Nyland och hela Finland". Två speciellt intressanta namn är Tapani Mäkinen (saml) och Antti Kaikkonen (c).

Metropolmannen Tapani Mäkinen har i egenskap av ordörande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund hårt drivit på så väl en annektering av sydvästra Sibbo som en sammanslagning av Nylands och Östra Nylands landskapsförbund. Även i egenskap av stadsstyrelseordförande och sedan årsskiftet stadsfullmäktigeordförande i Vanda har Mäkinen främjat en annektering. Mäkinen är bosatt i Korso, som tidigare hörde till Tusby, men år 1955 införlivades med Helsinge landskommun och därför idag hör till Vanda.

Centerpartisten Antti Kaikkonen är riksdagsman och ordförande för Centerns bostadspolitiska arbetsgrupp. Kaikkonen lämnade den 6 februari in ett skrifligt spörsmål till regeringen om Helsingfors planer på att inkorporera sydvästra Sibbo. Kaikkonen beskylldes naturligtvis för att driva sin egen valkampanj, men åtminstone är det inte bara Sibboröster som han fiskar efter. Kaikkonen är hemma från Tusby, vars områden så väl Träskända som Kervo gjort anspråk på. Får Helsingfors inkorporera sydvästra Sibbo, så hör Tusby till de många förlorarna.

Det är enligt min åsikt legitimt att politikers uttalanden motiveras av önskan att samla röster i kommande val, så länge som politikerna är något så när konsekventa och inte faller för ren populism. Däremot är det inte acceptabelt att politikers ställningstaganden och riksdagskandidaters uttalanden motiveras av behovet att finansiera valkampanjer. Riksdagskandidat Jaakko Laakso (vf), som är riksdagsledamot och stadsfullmäktigeledamot i Vanda har lyft fram problemet med politikernas beroende av valfinansiärer i en en artikel med rubriken "Sipoo-kaappauksen taustalla rakennusfirmojen edut" i Vantaan Sanomat den 31 juli 2006. Jag citerar valda bitar:

Kaappauksen taustalta löytyvät maamme suurimpien rakennusfirmojen edut ja vaateet, joita kolmen suurimman puolueen keskeiset poliitikot näyttävät nyt ajavan. Läntiseen Sipooseen on tarkoitus rakennuttaa asuntoja noin 50 000 uudelle asukkaalle. Rakentamisesta vastaisivat Sipoon rakentamattomien alueiden kimppuun jo pitkään halajaneet rakennusfirmat, ei Helsingin kaupunki.
...
Suurimmille rakennusfirmoille ei ole yhdentekevää, miten keskeiset puolueet asuntopolitiikassa toimivat. Ei ole salaisuus, että suurimmat rakennusfirmat rahoittavat erityisesti kolmen suurimman puolueen kansanedustajaehdokkaiden eduskuntavaalikampanjoita. Mutta ei toki kaikkien.

Vantaallakin tarvitsee vain avata esimerkiksi kokoomuksen ja Sdp:n keskeisten vantaalaispoliitikkojen vaalilehtiä, niin huomaa suurimpien rakennusfirmojen kovan kiinnostuksen eduskuntavaalityöhön. Ilmaisia lounaita ei ole olemassa. Ei myöskään vastikkeetonta vaalimainontaa kymmenillä tuhansilla euroilla.

Det är inget brott att ta emot stöd, så länge det inte direkt påverkar politiska beslut och ställningstaganden. Det är troligt och kanske till och med önskvärt att även riksdagskandidater från Sibbo fått stöd av byggnadsbolag. Tids nog kan det bli aktuellt att gräva även i deras valbudget. För tillfället är jag dock mest intresserad av vissa centerministrars valfinansiärer. (Se Politiska domare. Den 27 januari 2007.)

På tal om byggnadsbolag vill jag upplysa om att Matti Vanhanen höll ett tal vid Byggnadsbolaget Oy Alfred A. Palmberg Ab:s 100-årsfest den 27 februari. Hundraåringens verställande direktör Risto Bono var för övrigt byggnadsindustrins representant i arbetsgruppen som gjorde förslaget till regeringen Vanhanens program för främjande av träbyggande. I talet vid 100-årsfesten sade Vanhanen bl.a. följande:

Pääkaupunkiseudun kuntien on tiivistettävä yhteistyötään asunto- ja tonttipolitiikassa. Tästä syystä hallitukseni on esimerkiksi patistanut lainkin uhalla pääkaupunkiseudun kuntia tiivistämään yhteistyötään.

Att regeringen Vanhanen har tagit till hot för att få kommunerna att samarbeta kan vara skäl att komma ihåg då Vanda stadsfullmäktige idag för samarbetets skull ställer sig bakom Myllyniemis förslag.

21:30
Stadsfullmäktige Vanda har godkänt styrelsens förslag till utlåtande om Myllyniemis förslag till ny kommunindelning. Se nyhet på Vanda stads webbplats. Se även Helsingin Sanomats notis "Vantaan valtuusto hyväksyi rajansiirron".

23:00
Även kommunfullmäktige i Sibbo har ikväll godkänt ett utlåtande om Myllyniemis förslag och rapport. I morgondagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Olagligt justera kommungränser".

Dilemma. Den 4 mars 2007

Sibbo har under det senaste året fått utstå mycket kritik. Kommunen anses vara för glest bebyggd jämfört med grannarna i väst, vilket av bl.a. kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi ansetts berättiga en annektering av en del av kommunen. Naturligtvis skulle inte den föreslagna annekteringen nämnvärt öka befolkningstätheten i Sibbo. Tvärtom skulle Sibbos möjligheter att växa märkbart försämras om Myllyniemis förslag förverkligades. I verkligheten är Sibbos relativt låga befolkningstäthet knappast ett problem för regionen. Sibbo ligger inte närmare Helsingfors centrum eller arbetsplatserna i huvudstadsregionen än vad det glestbebyggda norra Esbo gör. Det är väl närmast lokalpolitiker från socialdemokraterna och samlingspartiet som klagat på att Sibbo vuxit för långsamt, eftersom detta fördröjt dessa partiers maktövertagande i kommunen. Ändå har Sibbo på senare tid vuxit relativt snabbt. Närmast är det Helsingfors som bromsat utvecklingen genom att panta på mark i Nickby.

Även om Sibbo kommun redan före Helsingfors annekteringsbeslut i juni ifjol planerade för 20 000 invånare i sydvästra Sibbo, så torde trycket från Helsingfors ha föranlett att planerna radikalt förändtades förra vårvintern, så att tyngdpunkten försköts mot sydvästra Sibbo. Om Sibbo inte planerar området, kunde kommunindelningslagen eventuellt tolkas så att en annektering av åtminstone ett mindre område kunde berättigas. Med kniven på strupen torde Sibbo inte ha haft några andra val än att i utkastet till generalplan ta med även bebyggelse norr om Borgåleden. Åtminstone förefaller centreministrarna liksom utredningsmannen att betrakta (delar av) Sibbo storskog som potentiellt bostadsområde.

Tack vare bostadsområdena Björnsö och Landbo kan Helsingfors inte annektera det av Myllyniemi föreslagna området utan att det föreligger särskilt vägande skäl. Området bebos nu av över 10 procent av Sibbos befolkning, medan gränsen går vid 5 procent. Utan Landbo hade en annektering varit mycket sannolikare än den är nu. Å andra sidan har Landbo varit en nagel i ögat på De gröna i Helsingfors. Speciellt har Osmo Soininvaara sagt att man aldrig borde ha byggt norr om motorvägen. Kanske är han fortfarande av samma åsikt, men då borde han absolut inte ha stött Myllyniemis förslag. Jag misstänker att Soininvaara inte alls bekymrat sig så mycket över skogen, utan istället ogillar Landbo av trafik- och socialpolitiska skäl. Under Soininvaaras ledning har de gröna i Helsingfors allt mera närmat sig en socialdemokratisk samhällssyn. Problemet med bostadsområden av typ Björnsö och Landbo är att de anses locka till sig goda skattebetalare, som ur Helsingfors synvinkel betalar skatt till fel kommun. Frågan är bara vad Sibbo skulle ha haft för andra val.

För att värja sig mot en inkorporering måste Sibbo planera massiv bebyggelse i sydvästra Sibbo, men det torde ha varit just Sibbos egna planer som fått de gröna i Helsingfors att ställa sig bakom en annektering. En eventuellt ännu värre provokation var förslaget att planera ett bostadsområde vid Husö. Susanna Vuorinen (saml) och 14 andra fullmäktigeledamöter lämnade till fullmäktigemötet i Sibbo den 10 april in en motion om en ansökan om att få arrangera bostadsmässa i Husöområdet. I motionen föreslogs att bostadsmässan arrangerades tillsammans med Helsingfor stad mellan åren 2012 och 2014. Planerna på en bostadsmässa stöddes främst av samlingspartistiska och socialdemokratiska Sibbopolitiker, men i Helsingfors torde man inte alls ha gillat detta initiativ till samarbete. Kanske man speciellt på grönt håll uppriktigt bekymrade sig för naturen i området, som till stor del är naturskyddsområde, men Helsingfors kan ha haft andra skäl att ogilla förslaget.

Helsingfors vill bygga småhus i sydvästra Sibbo för att få goda skattebetalare. Centerministrarna stöder planerna, för att man vill att det byggs småhus i allmänhet. Sibbo vill likaså bygga småhus, men just dessa planer gör en annektering särskilt angelegen för Helsingfors. Speciellt på socialdemokratiskt håll är man starkt emot att Sibbo "skummar av grädden". Vad än Sibbo hade gjort, så hade kommunen utsats för beskyllningar från Helsingfors. Hur än Sibbo planerar sydvästra Sibbo, så kommer kommunen att få kritik.

Sibbofrågan i valet. Den 3 mars 2007

På Hufvudstadsbladets valmaskin kan man se vad riksdagskandidater frånHelsingfors, Nylands, Egentliga Finlands och Vasa valkrets anser om påståendet "Tvångsannekteringar bör accepteras för att storstäderna ska kunna utvecklas." Många kandidater har endast kryssat för något av alternativen "helt av samma åsikt", "delvis av samma åsikt", "delvis av annan åsikt", "helt av annan åsikt" och "tar inte ställning", men kandidaterna har även erbjudits möjlighet att kommentera sina svar. Thomas Wallgren (sdp/fsd) har skrivit en omfattande kommentar till sitt svar på den aktuella frågan. Jag återger svaret i sin helhet:

Lagen verkar att ge ett alldeles för stort utrymme för tvånsgannekteringar. (Sibbo!) (Men kanske lagen inte har uppstått helt utan goda grunder?) Jag är för jämkning i Sibbofrågan och mot tvångsannektering. Men jag är också mot att man gör billig språk- och valpolitik av den. Sibbo är inget svenskt reservat. Risken för socialt, trafikpolitiskt och miljöpolitiskt inkompetent samhälls- och markplanering i Sibbo är stor just nu när man på goda grunder försöker vinna tid och slå Helsingfors ifrån sej. Det behövs lite tilläggstid inte bara för att avgöra vilka områden som bör höra till vilken kommun utan också för offentlig debatt och insyn i markplaneringen. SFP kommer inte att göra Sibbofrågan till en tröskelfråga för sin regeringsmedverkan. Egentligen tycker jag det här är riktigt men då är det ju fel om SFP inför valet pekar finger mot de andra partierna.

Jag håller fullständigt med om att det finns risk för misslyckad markplanering, ifall Sibbo själv planerar sydvästra Sibbo för massiv bebyggelse. Om Sibbo i snabb takt bygger sydvästra Sibbo, så beror det dock på påtryckningar utifrån. Mycket beror även på om miljöministeriet låter Sibbo lösa in Helsingforsägd mark norr om motorvägen. Hur resultatet skulle se ut ifall Wallgren är mot att man gör billig språk- och valpolitik av Sibbofrågan. Även här är jag princip av samma åsikt. När jag på hösten tackade ja till att medverka i tidskriften Skärgårds Sibbonummer varnade jag för att fallet Sibbo kommer att utnyttjas i riksdagsvalet. Inte för att jag missunnar vare sig Sfp eller Fsd valframgångar, men jag var rädd för att Sibbos sak inte skulle gynnas av att frågan gjordes till en valfråga där Sfp ställdes mot övriga partier. Dessutom prioriterar partier och kandidater ofta valframgångar framom framgångar i de frågor som man driver. Naturligtvis ville jag inte heller att mitt eget engagemang skulle utnyttjas för rena valpolitiska syften. Just nu ser det enligt min bedömning dock ut som Sibbos sak gynnas av att Sibbofrågan blivit en valfråga. Sibbofrågan torde å andra sidan gynna Sfp på bekostnad av Fsd, fastän en valframgång även för Fsd ur Sibbos synvinkel vore högst önskvärd.

Det var först när det klarnade att Sibbofrågan inte hinner behandlas av regeringen före valet som Svenska folkpartiet deklarerade att Sibbo blir en valfråga. Svenska folkpartiet hade önskat att frågan hade avgjorts före valet, medan de finlandssvenska socialdemokraterna talade för att beslutet borde skjutas fram till nästa regering. Visserligen hade Sfp redan tidigare annonserat att partiet till 100 % är av samma åsikt som Sibboborna. Kanske detta kan betecknas som ett uttryck för billig valpolitik, men den samlingspartistiska riksdagskandidaten Jan Vapaavuoris och hand partikamrat Harry Bogomoloffs procenträkning slår nog klart Sfp:s valreklam i billighet.

Ur demokratins synvinkel är det i själva verket bra att en så kontroversiell fråga som Sibbofrågan lämnas vilande över nyval. Detta ger i princip möjlighet för parterna i konflikten att konkurrensutsätta partierna. Konkurrensen i valet medför även att legren splittras och kritiska röster hörs även från andra parier än Sfp. En som förstått Sibbofrågans betydelse i valet är den centerpartistiske riksdagsledamoten Antti Kaikkonen, vars egen hemkommuns Tusbys framtid i hög grad beror på hur det går för Sibbo. I en valannons på första sidan i torsdagens Sipoonsanomat säger Kaikkonen följande:

Sipoolaisten mielipide on selvä, eikä muuallakaan Uudenmaalla rajansiirto juuri innosta. Sipoolle on annettava mahdollisuus, väkivaltaisille rajansiirroille on sanattava EI. Olen valmis jatkamaan vaikuttamista eduskunnassa sen puolesta attä rajoja ei siiretä.

Ledaren i dagens Hufvudstadsblad med rubriken "Svenskt hopp för sfp mer osäkert för finska folkpartiet" behandlar Sibbofallets inverkan på Svenska folkpartiets framgång i valet. Björn Månsson skriver att "Den stora frågan är om fallet Sibbo dels mobiliserar de svenska väljarna i Nyland och Helsingfors bakom sfp och dels rentav kan ge sympatiröster från finskt håll." Månsson fortsätter:

I de finska intervjuerna med sfp särskilt i tv har Sibbofrågan varit central. Frågorna och tonläget tyder på att det känts befriande för finska intervjuare att få ställa riktigt kritiska, rentav elaka, frågor till sfp med språkliga förtecken. Pakkoruotsi har i Sibbofrågan fått en kamrat som hatobjekt.

Men har aggressionen kanske slagit tillbaka? Har Sibbofrågan tvärtom gett sfp sympatier på finskt håll?

Det är bra att fallet Sibbo lyfts fram i valdebatten och valutfrågningarna. Helsingfors och centerministrarnas agerande i frågan tål inte dagsljus. Ju mera som blottläggs, desto bättre. Önskvärt vore även att huvudstadsregionens verkliga social-, trafik- och miljöpolitiska problem kommer fram. Lösningen på dessa problem är inte en en annektering, men däremot kanske en ny form av regional förvaltning i huvudstadregionen.