Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007

Trots skottdramat i Tusby skall jag hålla mig till ämnet och även idag skriva om fallet Sibbo. Jag hade ämnet för dagens blogginlägg klart för mig redan före jag en kvart i två efter en avslutad matematiklektion kollade nyhetena på Svenska Yle.
Erkki Mennola skriver i sitt expertutlåtande från den 24 juli bl.a. följande om statsminister Matti Vanhanens jäv:

Matti Vanhanen on itse haastatteluissa myöntänyt sopineensa jo keväällä 2006, ennen Helsingin kaupungin esitystä, puoluejohtajana silloisen valtiovarainministeri Eero Heinäluoman ja nykyisen valtiovarainministeri Jyrki Kataisen kanssa liitosasiasta. Tämä puolueiden välinen korkean tason sopimus, jonka todellinen tausta ja motiivi ovat toistaiseksi vielä jääneet tuntemattomaksi, on sittemmin ohjannut ratkaisevasti asian käsittelyä hallituksessa.

Förra året skrevs det mycket om att Helsingfors hade kommit överens om stadens annekteringsinitiativ med dåvarande kommunminister Hannes Manninen, statsminister Matti Vanhanen och dåvarande finansminister Eero Heinäluoma. Om den nuvarande finansministern Katainen talades det däremot inte. Efter statsrådets gränsbeslut avslöjade emellertid stadsdirektör Jussi Pajunen att även Katainen hade en central roll. Jag citerar ur artikeln "Hallitus hyväksyi Sipoo-liitoksen äänin 8-4", som Helsingin Sanomat publicerade den 29 juni 2007:

Pajunen valotti myös taustoja Sipoo-hankkeesta, jossa Helsingin puolella olivat aktiivisia kaupunginhallituksen silloinen puheenjohtaja Jan Vapaavuori (kok) ja valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen (sd).

Pajusen mukaan ajatus Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin ei tullut edelliselle hallitukselle todellakaan yllätyksenä. Kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) kanssa asiasta oli puhuttu viimeistään vuoden 2006 alkukuukausina.

Muita aktiivisia taustahahmoja olivat pääministeri Vanhanen ja silloinen valtiovarainministeri Eero Heinäluoma (sd). Nykyministereistä keskeinen hahmo oli lisäksi Jyrki Katainen (kok).

Pajunen avslöjar eventuellt här varför Katainen kände sig förpliktad att avbryta sin semester för att deltaga i gränsbeslutet och komma med ett motförslag till föredragande ministern Mauri Pekkarinens förslag. Man kan fråga sig om inte även Katainen på basen av Pajunens avslöjanden borde betraktas som jävig. Pajunens angivelse torde ha större vikt i sammanhanget än Katainens ställningstaganden i Helsinin Sanomat och Hufvudstadsbladet den 25 januari. Mera betydelsefullt finner jag det lika väl att Pajunen medger att Helsingfors hade diskuterat Sibbofrågan med Manninen redan i början av år 2006. I det skedet var det uttryckligen i samband med inrikesministeriets hörande angående KSSR som Helsingfors hade lyft fram annekteringsfrågan. Trots kraven från Helsingfors togs Sibbo emellrtid inte med i kommun- och servicestrukturrefomen, eller åtminstone inte i förslaget till ramlag. Det är fullständigt uppenbart att SDP:s huvudförhandlare Rakel Hiltunen som krav i förhandlingarna kring KSSR ställde att sydvästra Sibbo ansluts till Helsingfors eller åtminstone att Manninen uttrycker sitt stöd för förslaget till ny kommunindelning.