Pekkarinen eller Thors? Den 6 juni 2007

"Sibbofrågan ännu utan minister" är rubriken på en artikel i dagens Borgåblad. Borgåbladet kan berätta att man ännu inte bett biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka om något utlåtande i fråga om ministrarnas jäv i Sibbofrågan. Detta tolkar Bbl som ett tecken på att ingen minister ännu utsetts att bereda ärendet. Å andra sidan skriver tidningen att vissa rykten inom regeringskretsarna låter förstå att det blir försvarsminister Jyri Häkämies (saml) som får uppgiften. Borgåbladet skriver där till att Astrid Thors (sfp) eventuellt också tackar nej med samma motivering som Mauri Pekkarinen (c).

I dagens utgåva av Borgåbladet ingår även en artikel med rubriken "Biskopen vill skynda långsamt med kommunreformen" där Sibbofrågan omnämns. Jag citerar ur artikeln:

Sibbofrågan är ett utmärkt exempel på hur illa informerade både utredare och ministerium var menar Björkstrand.

– Man begärde inte ens ett officiellt utlåtande av Sibbo kyrkliga samfällighet. Trots att det i allra högsta grad berör församlingarna.

Andliga frågor väger lätt i jämförelse med ekonomiska värden.

– Om man nu bara som Vapaavuori talar om att det är viktigt för Helsingfors bostadsproduktion, är det nog att se väldigt enögt på situationen. Det handlar om kulturtraditioner som går sekler tillbaka i tiden.

De nuvarande strukturerna har en lång historisk bakgrund med socknar som ursprungligen var kyrksocknar. Det var först på 1860-talet som man fick en uppdelning i kommun och församling.

I dagens Hbl ingår ett ledarstick med rubriken "Sibbo blev en samvetsfråga".

Yle Östnyland har på publicerat en notis med rubriken "Pekkarinen eller Thors för Sibbofrågan?". Jag citerar ur notisen:

Inrikesministeriets kanslichef Ritva Viljanen bekräftar att det fortfarande är oklart vilken minister som föredrar ärendet, men det blir antingen handels- och industriminister Mauri Pekkarinen eller EU-minister Astrid Thors.

Inrikesministeriet beredning av ärendet är klar och kanslichefen säger att det är helt möjligt att beslut fattas ännu före midsommaren.

Lyssna även till ljudklippet "Kanslichef Ritva Viljanen beklagar förvirringen". I intervjun säger Viljanen säger att man har diskuterat med Pekkarinen och med Thors och tror att man om några dagar kan kan svara på frågan vem som skall föredra ärendet. På frågan vem det är som slutgiltigt skall fatta beslut om vem som föredrar svarar Viljanen något undvikande att Pekkarinen måste besluta om han skall ta hand om ärendet eller inte.

Yles eller Radio Vega Östnylands uppgifter strider alltså mot ryktena som säger att försvarsminister Jyri Häkämies skulle få upgiften att föredra Sibbofrågan. Uppgifterna förefaller även strida mot ryktena som säger att Astrid Thors inte skulle "få" eller inte vill föredra frågan. Om det är så att beredningen av ärendet är klart, så frågar jag mig vem som har lett beredningen och om det inte även här kan finnas ett jävproblem. För övrigt finns det formellt inte någon "Sibbofråga" att ta ställning till, utan det existerar två skilda färslag till ändring av kommunindelning. Inrikesministeriet måste antingen avvisa förslagen eller föra förslagen vidare till statsrådet.

Ossi Savolainen har valts till ny landskapsdirektör för Nylands förbund. Savolainen tillträder tjänsten vid årskiftet, men till Yle har Savolainen redan idag hunnit säga att Nylands och Östra Nylands förbund kunde slås samman fast med det samma. Jag frågar mig varför Savolainen i så fall sökte tjänsten eller varför Nylands förbund överhuvudtaget lediganslog tjänsten, om man tycker att det räcker med ett förbund och därmed en enda landskapsdirektör. Det finns ju redan en nyländsk landskapsdirektör i Borgå...

Min gissning är att statsministern och kommunministern kommer att driva igenom en "sammanslagning" av de nyländska förbunden, fastän Vanhanen inför valet uttryckte sitt stöd för Östra Nylands förbund. Orsaken är att man vill kompensera Helsingfors för den oförverkligade Sibboannekteringen. Ändå tvivlar jag på att det för Helsingfors och Nylands förbund egentligen spelar någon större roll om det finns ett eller två nyländska förbund. En orsak till att Helsingfors hållit en sammanslagning av förbunden på agendan torde vara att man velat hota och köpslå med Sfp och Sibbo om en annektering. Hade Sfp och Sibbo gått med på en annektering av sydvästra Sibbo, så hade Helsingfors "tillåtit" att Sibbo förblivit medlem i Östra Nylands förbund. Omvänt torde det åtminstone gälla att Helsingfors och Nylands förbund väntade med initiativet till en sammanslagning av landskapsförbunden, för att kunna använda landskapsfrågan som ett vapen i Sibbofrågan. Hade man lyckats lura Sibbo att frivilligt gå med på en annektering, så hade förslagen till ändring i kommunindelningen möjligtvis haft lagliga förutsättningar.

En höna av en fjäder? Den 5 juni 2007

Huvudnyheten på första sidan i dagens nummer av Borgåbladet har rubriken "Sibbofrågan avgörs före midsommar?". Texten är kort och har ingen fortsättning på annan plats i tidningen. Det ser ut som om nyheten skulle ha tagits med just före pressläggning, men nyheten baserar sig helt på intervjun med bostadsminister Jan Vapaavuori i Huomenta Suomi i MTV. Kanske är det bara så att Borgåbladet inte har mera att säga i den viktiga frågan. Jag har en känsla att Bbl nåtts av rykten som man inte omnämner. Risken är dock stor att man här gör en höna av en fjäder. Borgåbladet har talat med kommundirektör Markku Luoma, som inte har hört någonting från regeringen. Luoma undrar varför Vapaavuori uttalar sig då han jävat sig i ärendet.

Gårdagens stora nyhet finns även i dagens Hbl. Rubriken är här "Sibbobeslut före midsommar?" Även i Hufvudstadsbladet baserar sig nyheten på vad Jan Vapaavuori säger sig tro.

För tillfället har jag inga andra belägg för att statsrådet skall ta Sibbofrågan till behandling före moidsommar än Vapaavuoris vaga uttalanden och Christel Liljeströms blogginlägg, där Liljeström säger att "Budet går att 'någon' minister skall föredra annekteringen positivt till statsrådet på onsdagen innan midsommar." Jag skulle inte vara helt överaskad om det visade sig att "budet", som Liljeström skriver om, kommer direkt från bostadsministern, som skall gästa Sibbo nästa vecka. Frågan är hur ny informationen är, när löften har getts om en "positiv" föredragning innan midsommar. Statsrådet har inte många allmänna sammanträden kvar före midsommar eller utgången av juni och sammanträdet veckan före midsommaren torde undantagsvis vara redan på onsdagen. Om statsrådet fattar beslutet i Sibbofrågan senare torde den föreslagna ändringen i kommunindelningen inte kunna förverkligas vid ingången av år 2009. Ytterligare fördröjningar kan lätt tolkas så att påståendena om brådska för ett år sedan var rena svepskäl för ett kuppartat beslut.

Intervjuer med Vapaavuori. Den 4 juni 2007

MTV3 har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Vapaavuori: Sipoo-päätös jo ennen juhannusta". Bostadsminister Jan Vapaavuori intervjuades på morgonen i programmet Huomenta Suomi. Andra delen av intervjun efter nyhetssändningen 8:00 handlar huvudsakligen om Sibbofrågan. I intervjun säger Vapaavuori att statsrådet, enligt hans uppfattning, kommer att behandla frågan om partiell kommunsammanslagning före midsommaren. Han tillägger dock att beslutet "i varje fall" kommer att fattas under detta år, men "förhoppligen före midsommar".

Det finns en viss logik i att ta beslutet före midsommar. I 12 § i kommunindelningslagen heter det att "Beslut om ändring i kommunindelningen skall fattas före juni månads utgång under det föregående året." Ändå tippar jag att Vapaavuoris påstående om ett "Sibbobeslut redan före midsommar" mera handlar om förhoppningar än om vetskap.

Vapaavuori är idag även gäst i Radio Vegas Måndagsintervjun. Även här uttalar sig bostadsministern i Sibbofrågan. Bl.a. svarar han "absolut" på frågan om han är lika mycket för en annektering nu som han var som stadsstyrelsemedlem. Lyssna på intervjun.

Nästa vecka förväntas bostadsminister Jan Vapaavuori komma på officiellt besök till Sibbo. Bostadsministerns senaste uttalanden torde inte öka hans popularitet. Man kunde kanske ge Vapaavuori en viss respekt för hans ståndaktighet, men jag undrar hur korrekt det är att en minister först konstateras vara jävig att deltaga i statsrådets beslutfattande i frågan och sedan fortsätter att komma med klara ställningstaganden. Om Vapaavuori inte redan konstaterats jävig, så skulle han inte kunna uttala sig i Sibbofrågan.

Idag har flera medier förmedlat nyheten att bostadsproduktionen i huvudstadsregionen varit rekordlåg ifjol. Det var med anledning av den låga bostadsproduktionen i huvudstadsregionen som den tidigare bostadsministern Hannes Manninen - eller var det kanske kommunminister Hannes Manninen - hotade med tvångsåtgärder. Annekteringen av sydvästra Sibbo skall åtminstone delvis ses som ett resultat av Manninens (och Matti Vanhanens) hot. En ökad bostadsproduktion kräver obekväma beslut av lokalpolitiker och sådana vill speciellt stadsplaneringsnämndens medlemmar undvika. Det är lättare att planera på grannens område, där det inte bor egna väljare. Den relativt låga bostadsproduktionen beror dock endast delvis på brist på tomtmark.

Ordföranden för kommunstyrelsen i Sibbo Christel Liljeström har på sin blogg kommenterat Vapaavuoris uttalade uppfattning att Sibbofrågan avgörs före midsommaren. Liljeström undrar om det ens är bekräftat vilken minister som skall bereda ärendet och vet berätta att "ingen framställan eller uppgiftsförordning" ännu har landat på migrations- och europaminister Astrid Thors arbetsbord. Liljeström skriver vidare att hon hört att "Samlingspartiet håller på att binda sina ministrars händer". Jag undrar om detta verkligen kan gälla Sibbofrågan. Om ministrarna har bundna händer, så är de enligt min uppfattning även jäviga att ta ställningt till annekteringsförslagens laglighet. Men ingen tycks veta hur lagen skall tolkas i Sibbofallet.

Christel Liljeström berättar i sitt blogginlägg att hon tagit en titt på kommunindelningslagen. Det borde även Jan Vapaavuori göra, eller det borde han ha gjort för ett år sedan. I en kolumn med rubrioken "Pari Sanaa Sipoo-kysymyksen moraalista" i Helsingin Uutiset skrev Vapavuori den 7 juli ifjol följande:

Eduskunnan yhteisesti hyväksymä kuntajakolaki lähtee siitä, että riittävän suuren yleisen edun sitä vaatiessa osakuntaliitos voidaan toteuttaa myös kunnan tahdon vastaisesti.

Här misstar sig Vapaavuori fatalt. Sedan 1998 utgör inga "tillräckliga allmänna fördelar" någon laglig grund för en ändring av kommunindelningen, vilket speciellt Toivo Pihlajaniemi har understrukit. De särskilt vägande skäl som kan möjliggöra en inkorporering av ett större område mot en kommuns vilja är enligt 5 § i kommunindelningslag 19.12.1997/1196 uttryckligen de som specifieras i 3 §. Frågan är om kommunminister Hannes Manninen medvetet missledde Helsingforspolitikerna eller om Manninen tillsammans med Helsingfors försökte lura Sibbo. Här kunde den bristfälliga informationen på inrikesministeriets webbplats, som jag påtalade i gårdagens blogginlägg, ha haft en funktion. Ett alternativ är att inte heller Manninen, under vars beredning tre kommundelssammanslagningar förverkligats, kände till de lagliga förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen.

Christel Liljeström har på kvällen publicerat ett nytt blogginlägg, det andra för idag. Rubriken är "Höjden av dålig förvaltning". Ärendet är naturligtvis betydelsefullt. Jag citerar det första stycket i inlägget:

Nu är jag allvarligt orolig. Budet går att "någon" minister skall föredra annekteringen positivt till statsrådet på onsdagen innan midsommar. Vilken minister –det sägs inte rakt ut, men man säger att ärendet inte tillåts beredas av Thors.

Bristfällig information. Den 3 juni 2007

På inrikesministeriets webbsidor finns det information om förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen. Speciellt relevant för fallet Sibbo är en sida med rubriken "Förutsättningar av delvisa sammanslagningar" ("Kuntien osaliitosten edellytykset"). Denna sida fanns dock inte i början av år 2006. På sidan "Muutoksen edellytykset" ("Förutsättningar för ändring") fanns (enligt Internet archive/ Wayback Machin) i janiuari 2006 följande information:

Kuntajaon kehittämisen tavoitteena on kuntien alueellinen eheyden ja yhdyskuntarakenteen toimivuuden edistäminen. Alueellisella eheydellä tarkoitetaan sitä, että kunnan tulisi muodostua yhdestä ja mahdollisimman ehyestä alueesta. Yhdyskuntarakenteen toimivuus edellyttää, että työssäkäyntialueet, liikenneyhteydet ja muu yhteiskunnallinen perusrakenne sopivat mahdollisimman hyvin yhteen kuntajaon kanssa.

Kuntajakoa voidaan muuttaa kuntajakolain 3 §:n mukaisesti, jos muutos

- edistää palvelujen järjestämistä alueen asukkaille

- parantaa alueen asukkaiden elinolosuhteita

- parantaa alueen elinkeinojen toimintamahdollisuuksia tai

- edistää kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta.

Nämä kuntajaon muuttamisten yleiset edellytykset koskevat kaikenlaisia muutoksia kunnallisessa jaotuksessa. Muutos voidaan tehdä, jos yksikin säädetyistä yleisistä edellytyksistä toteutuu. Lisäksi on säädetty erityisiä edellytyksiä sellaisille kuntajaon muutoksille, jotka merkitsevät uuden kunnan perustamista taikka kuntien lukumäärän vähenemistä (4 §).

Numera har motsvarande sida rubriken Kunnan muodostaminen ja kuntajaon muutoksen edellytykset ("Bildandet av kommuner och förutsättningar för ändringar i kommunindelningen"). Den sista satsen har kompleterats, så att den lyder enligt följande: "Lisäksi on säädetty erityisiä edellytyksiä sellaisille kuntajaon muutoksille, jotka merkitsevät uuden kunnan perustamista taikka kuntien lukumäärän vähenemistä (kokonaisten kuntien yhdistymiset, kuntajakolain 4 §) sekä erityisiä edellytyksiä kunnan alueen supistumisessa ja laajenemisessa (ns. osaliitokset, kuntajakolain 5 §)." Tidigare refererades alltså inte alls till 5 § i kommunindelningslagen. Paragraf 5 i Kommunindelningslag 19.12.1997/1196 lyder enligt följande:

Särskilda förutsättningar vid minskning och utvidgning av kommunens område

En ändring i kommunindelningen som innebär att en kommuns område minskas eller utvidgas, men inte att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar, kan verkställas, om

1) inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig ändringen, eller om

2) ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen.

I övrigt kan en sådan ändring i kommunindelningen som avses i 1 mom. verkställas endast under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar.


Yle har efter TV-nyheterna 17:00 publicerat en notis med rubriken "Pääkaupunkiseutu ykköskohteeksi asuntopolitiikassa". I notisen nämns även Sibbo. Jag citerar:

Myös Sipoosta odotetaan yhtä pelastajaa tonttipulaan. Asuntoministeri odottaakin päätöstä Sipoon rajasiirrosta pikapuoliin.

Enligt TV-nytts inslag ser Vapaavuori annekteringen av sydvästra Sibbo fortfarande som en dellösning på tomt- eller bostadsbristen. Se även Yle Internyts notis "Vapaavuori: bot mot bostadsbristen".

Ett undermåligt förslag. Den 2 juni 2007

Högsta förvaltningsdomstolens beslut att förkasta besvären angående annekteringsbesluten kom så sent att Sipoon Sanomat först i denna veckas nummer hann ta med nyheten. Torsdagens tidning kommenterar HFD:s beslut i en artikel med rubiken "Sipoo ei saanut sympatiaa eri oikeusasteista". Egentligen handlar artikeln snarare om Helsingfors förvaltningsdomstols beslut än om Högsta förvaltningdomstolens beslut. HFD gav inga nya motiveringar att kommentera, utan hänvisar bara till Helsingfors förvaltningsdomstols beslut.

Till skillnad från domarna är jag fortfarande av den åsikt att Helsingfors annekteringsdomstol inte skedde i lagenlig ordning. Visst är det talande att Helsingfors i sin förklaring från den 19 september som bevis för att annekteringsbeslutet inte beretts i hemlighet nämner att Jussi Pajunen och Jan Vaapaavuori "förhandlade" med Markku Luoma och Cristel Liljeström den 11 april 2006. På styrelsemötet den 18 september, där Helsingfors förklaring antogs, kritiserades Pajunen och Vapaavuori (utanför protokollet) för att ha förhandlat med Sibbo utan mandat. I själva verket var "förhandlingarna" högst konfidentiella. Stadsstyrelsen torde inte ha kännt till några "förhandlingar" innan de läckte ut via medierna några dagar före styrelsemötet.

Men även om förvaltningsdomstolen hade ogiltigförklarat Helsingfors stadsfullmäktiges beslut att göra ett förslag till ny kommunindelning, så torde förslaget ha varit ett faktum. Däremot borde kommunminister Hannes Manninen med det samma ha tagit avstånd från Helsingfors förslag, därför att det inte uppfyllde kriterierna på ett seriöst förslag. Det kunde Manninen av förekommen anledning inte göra och därför måste en utredningsman utses. Annekteringsbeslutet slöts inte bara på ett tvivelaktigt sätt. Själva förslaget med motiveringar var och är fortfarande så dåligt att det inte hör hemma på statsrådets bord. I själva verket förklarade Manninen, enligt Hbl, förslaget inaktuellt den 29 november.

Förslag till landskapsplan. Den 1 juni 2007

Östra Nylands förbund har publicerat förslaget till landskapsplan för Östra Nyland (pdf). I förslaget till beskrivning av landskapsplanen (pdf) nämns metron noll gånger och HELI-banan 32 gånger.

Vapaavuoris roll har överdrivits. Den 31 maj 2007

I tisdagens Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Kuuden kartanon kierros pyörän satulassa". I artikeln tar Jarmo Färdig läsarna med på en cykeltur till Degerö. På öns högsta topp 30 m över havet kan man se stamstaden, men Färdig får enn känsla av att vara i ödemarken. Jag citarar:

Samoilla tienoilla tulee väkisin mieleen ylipormestari Jussi Pajusen ja asuntoministeri Jan Vapaavuoren ajama hanke. Mihin ihmeeseen Helsinki tarvitsee lisämaata Sipoosta, kun omaa lääniäkin on yllin kyllin.

Frågan är i vilken mån annekteringen egentligen är Pajunens och Vapaavuoris projekt. Vapaavuori har medvetet hållit en hög profil i Sibbofrågan. Vapaavuori torde ha dragit nytta av Sibbofrågan i riksdagsvalet, liksom gjorde hans goda vän och gode fiende Christel Liljeström. Men jag tror inte på att annekteringen är hans eget projekt. Även om det officiellt var Pajunen, Vapaavuori och Rakel Hiltunen som för ett år sedan förhandlade med staten (eller vissa ledande ministrarar) och med Vanda, så tror jag att Vapaavuoris roll kraftigt överdrivits. Förutom fullmäktigeordförande Hiltunen torde Maija Anttila, Kai Kalima och Pekka Korpinen bland socialdemokraterna starkt ha drivit på en annektering, liksom Centern i Helsingfors. De som främst torde ha dikterat storleken på Helsingfors förslag till inkorporering är emellertid Osmo Soininvaara och Otto Lehtipuu. Därmed torde det även komma att visa sig att det var de gröna som stjälpte hela projektet genom att förutsätta orimliga krav.

Pajunen och Vapaavuori har profilerat sig som hårda pådrivare i Sibbofrågan specielt genom sina påstådda hot eller utpressningsförsök. I utfrågningen av kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Christel Liljeström i augusti framkom det att Pajunen och Vapaavuori hade haft konfidentiella sammankomster med Luoma och Liljeström. Då förhörsprotokollet läckte ut till medierna, tolkade speciellt Helsingin Sanomat Pajunens och Vapaavuoris agerande som utpressning. Pajunen och Vapaavuori skulle ha hotat med att Helsingfors tar ett större område, ifall Sibbo inte frivilligt avstår från ett mindre område på 28 kvadratkilometer.

I verkligheten hade Pajunen och Vapaavuori inte mandat att förhandla med Sibbo, vilket de i september fick stark kritik för av Helsingfors stadsstyrelse. (Se artikeln "Helsingin johto tiukkasi sääntöjä neuvottelutapoihin" i HS den 19 september.) Genom att informera Luoma och Liljeström om Helsingfors avsikter gav Helsingfors samlingspartistiska ledning inte bara Sibbo möjlighet att bland två onda alternativ välja det mindre onda, utan Pajunen och Vapaavuori gav även Sibbo möjlighet att förbereda sig för en attack.

Redan i mars torde Vapaavuori och Pajunen ha vetat att de gröna förutsatte att Helsingfors föreslog att gränsen mellan Helsingfors och Sibbo skulle dras vid Sibbo å. Av någon anledning, som ännu delvis är oklar för mig, förberedde Helsingfors lika väl inte ett förslag på ett 50 kvadratkilometer stort område. När det sedan gällde att snabbt plocka fram ett förslag veckan före midsommar blev resultatet ett katastrofalt hastverk. Det tänkta förslaget på 28 kvadratkilometer, som i det stora hela motsvarar utredningsman Pekka Myllyniemis förslag, hade stöd hos ledande ministrar. Helsingfors aktuella förslag på 50 kvadratkilometer saknade däremot förankring i regeringen. Även av denna anledning behövdes det en utredningsman som föreslog det som man ursprungligen hade kommit överens om. Myllyniemi - eller eventuellt Hannes Manninen själv - tolkade dock Matti Vanhanens uttalanden så att Granö, till vissa Helsingforspolitikers förtret, lämnades bort i utredningsmannens förslag.