Diskussionen om behovet av en författningsdomstol fortsätter. Den 9 juli 2024


Grundlagsutskottets behandling av den så kallade avvisningslagen har på nytt lagt fart på diskussionen om Finland skulle behöva en författnings- eller grundlagsdomstol. (Detta har jag behandlat i min andra blogg i inlägget "Rättsstatsprincipen och maktfördelning".) I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändare av Henrik Lax med rubriken "Författningsdomstol – eller inte?" I insändaren lyfter Henrik Lax fram "annekteringen" av Östersundom som ett argument för behovet av en grundlagsdomstol:


Själv trodde jag att regeln i 106 §, som infördes i vår nya grundlag, skulle tillgodose detta behov ända tills Högsta förvaltningsdomstolen utan att knorra tillät Helsingfors att på svaga grunder annektera Östersundom. Professor Kaarlo Tuoris svidande kritik i HS av annekteringen har av någon anledning helt förtigits!

 

Om Kaarlo Tuoris artikel "Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan" i Helsingin Sanomat 17.2.2008 har jag skrivit i mitt blogginlägg "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".  Upprörd av högsta förvaltningsdomstolens avgörande antyder Tuori i sin artikel att Finland skulle behöva en författnings- eller grundlagsdomstol, men senare har han försvarat det rådande systemet med ett grundlagsutskott.




Paragraf 106 i grundlagen, som Lax hänvisar till i sin insändare lyder enligt följande:


Om tillämpningen av en lagbestämmelse i ett ärende som behandlas av en domstol uppenbart skulle strida mot grundlagen, skall domstolen ge grundlagsbestämmelsen företräde.


Denna paragraf ger domstolsväsendet möjlighet att indirekt ta ställning till huruvida en vanlig lag är överenstämmelse med grundlagen. I våras debatterades det om ordet "uppenbart" borde strykas ur § 106. Ett strykande av ordet "uppenbart" skulle ge domstolarna större tolkningsutrymme och ansågs öka domstolarnas oberoende, men knappast hade högsta förvaltningsdomstolen dömt annorlunda i fallet Sibbo ifall kravet på att motstridigheten mellan en lagbestämmelse och grundlagen måste vara uppenbar inte hade funnits.


I sitt avgörande angående statsrådets beslut om inkorporeringen av sydvästra Sibbo från januari 2008 hänvisar HFD till grundlagsutskottets utlåtande från år 1997 enligt vilket tvångssammanslagningar inte strider mot kommunernas (grundlagsenliga) självstyre. Vad jag förstår anser så väl Lax som Tuori att inkorporeringen av Östersundom stred mot den kommunala självstyrelsen och därmed mot grundlagen. Lax föreslog även efter HFD:s avgörande redan år 2008 ett inrättande av en förvaltningsdomstol, vilket jag noterat i inlägget "Den överkörda medborgarens halmstrå. Den 21 april 2008".


Själv är jag inte helt övertygad om att en grundlags- eller författningsdomstol hade bedömt att kommunindelningslagen som möjliggjorde tvångssammanslagningar stod i strid med den kommunala självstyrelsen. Däremot fanns det andra uppenbara fel i statsrådets Sibbobeslut, som en politisk oberoende domstol borde ha noterat. Liksom jag skriver i mitt inlägg "Svårbegripligt avgörande. Den 31 mars 2012" så var det avgörande i fallet Sibbo inte att domstolen som hade det sista ordet hette förvaltningsdomstol och inte författningsdomstol, utan att domarna som avgjorde fallet inte var oberoende.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar