Staten bär ansvaret. Den 30 juni 2008

I gårdagens blogginlägg "Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008" berättade jag om Ari Mattilas pro gradu avhandling "Osana metropolia vai maaseutua?". I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår det en intervju med Mattila med anledning av hans studium. Rubriken är "Helsingin kasvukone jyräsi Sipoon rajakonfliktissa". I sin pro gradu avhandling tar Mattila naturligtvis inte ställning i konflikten mellan Helsingfors och Sibbo, men det ensidiga källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar gör att ett Helsingforscentrerat (eller Helsingin Sanomat-centrerat) perspektiv dominerar. I intervjun i Sipoon Sanomat intar Mattila däremot ett kritiskt hållning till Helsingfors och statens agerande i konflikten. Mattila noterar just statens centrala roll:

Mattilan mukaan rajakiista oli poikkeuksellinen tapaus, valtion ja pääkaupungin yhteisen voiman näytös:

- Vuosikymmeniin valtio ei ole puuttunut näin konkreettisesti pääkaupunkiseudun asioihin.

- Nyt Helsinki ja valtio toimivat yhdessä.

I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår som vanligt flera artiklar som berör konflikten mellan Sibbo och Helsingfors, som i själva verket även är en konflikt mellan Sibbo och staten. Ledarartikeln har rubriken "Helsingin ei ole pakko maksaa enempää". Ledaren handlar, liskom en annan artikel med rubriken "Rajansiirto voi pistää Sipoon talouden kuralle", om förhandlingarna om ersättning till Sibbo för inkorporeringen, där Helsingfors inte gått med på annat än att betala annat än ersättning enligt bokföringsvärde. I den senarenämnda artikeln noteras det att lagen är otydlig när det gäller kraven på ersättning. Själv tycker jag att konflikten om ersättning är intressant speciellt med tanke på att det var en juridisk förutsättning för gränsjusteringens laglighet att den inte förorsakade oskälig ekonomisk skada för Sibbo. Helsingfors linje i förhandlingarna om ekonomisk ersättning behöver inte bara handla om girighet. Liksom när det gäller KSSR-kraven torde en del Helsingforspolitiker och tjänstemän önska förstöra Sibbos förutsättningar att förbli en självständig kommun. Samtidigt finns det politiker som är medvetna om att förutsättningen för inkorporeringen var att den inte riskerar Sibbos framtid. Det är dock staten och i sista hand HFD som måste garantera att Helsingfors betalar en skälig ersättning.

Pro gradu avhandling. Den 29 juni 2008

Fallet Sibbo torde i framtiden bli ämne för akademiska studier av olika slag. Fastän det heter att historien skrivs av segrarna, har Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Arto Sulonen, Heikki Harjula m.fl. skäl att hoppas att dessa akademiska studier låter vänta på sig. Det torde ta sin tid innan någon doktorand i t.ex. politisk historia tar sig an fallet Sibbo, men redan nu har den första pro gradu avhandlingen om striden om sydvästra Sibbo granskats och godkänts. Ari Mattila, som är hemma från Vanda, har vid Joensuusn Yliopisto skrivit en pro gradu avhandling i samhälspolitik om "Helsingin ja Sipoon kamppailu Lounais-Sipoon alueesta". Titeln är "Osana metropolia vai maaseutua?"

Liksom sig bör begränsar sig Ari Mattila i sin pro gradu avhandling till vissa aspekter av konflikten mellan Helsingfors och Sibbo. Redan de teoretiska och metodologiska utgångspunkterna innebär att vissa väsentliga sidor av konflikten förbigås. Å andra sidan använder sig Mattila av ett omfattande källmaterial, vilket gör att han i sitt arbete trots allt ger en helhetsbild av fallet Sibbo. Dess värre begränsar sig källmaterialet vad tidningsartiklar beträffar till Helsingin Sanomat! Några svenskspråkiga källor refererar Mattila överhuvudtaget inte till, fastän bloggen "Fallet Sibbo" omnämns i ett par sammanhang. Som källa uppger Mattila även intervjuer med Christel Liljeström och Jan Vapaavuori, som ägt rum i januari 2007. Jag torde i ett senare blogginlägg återkomma till dessa intervjuer och till pro gradu avhandlingen i sin helhet. Pro gradu avhandlingen, som lämnades in för granskning i början av juni, har ännu inte publicerats på Internet.

Trädgårdsstad som alternativ. Den 28 juni 2008

Bostadsminister Jan Vapaavuori publicerade i början av veckan ett blogginlägg med rubriken "Pari sanaa puutarhakaupungeista". Vapaavuori noterar här att det den senaste tiden diskuterats om så kallade trädgårdsstäder och att trädgårdsstäder setts som ett alternativ till urbant boende. Vapaavuori refererar till Sauli Rouhinens artikel "Meillä ei ole varaa rakentaa ja ylläpitää tupla-Suomea", som Helsingin Sanomat publicerade den 20 juni, men i bakgrunden hittar vi Matti Vanhanens politiska översikt från den 14 juni, där Vanhanen säger att "Olen vanhan puutarhakaupunki-ideologian kannattaja" och där efter tar avstånd från "metropolmodellen". (Se "Det nya betongpartiet. Den 16 juni 2008".) Helsingin Sanomat skrev om partiordförande Vanhanens tal i artikeln "Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista" ("'Betonipuolueen' Vapaavuori puolustaa tiivistä rakentamista") den 16 juni. Här uppmärksammar Helsingin Sanomat motsättningarna mellan Samlingspartiets och Centerns syn på samhällsplaneringen. Tidningen lyfter här även fram sydvästra Sibbo. Jag citerar:

Länsi-Sipoossa Vapaavuori toteuttaisi puutarhakaupunkimallia eli matalaa saisi rakentaa mutta tiiviimmin kuin nykyisin ja selkeämmin hyvien joukkoliikenneyhteyksien varrelle.

"Suomesta tiiviin puutarhakaupungin mallia ei löydy. Kun on rakennettu kehyskuntiin, on toteutettu suunnitelmatonta hajarakentamista Lounais-Sipoossa päästäisiin melkein yhä tehokkaaseen kuin kerrostaloasumisessa", Vapaavuori arvioi.

I sitt blogginlägg lyfter Vapaavuori redan i det första stycket fram trädgårdsstaden som ett alternativ till Nurmijärvifenomenet:

Puutarhakaupungit on nähty kaupunkiasumisen vaihtoehtona. Tästä voi olla sekä samaa että eri mieltä. Samaa mieltä siksi, että vaihtoehtoja tarvitaan ja ennen kaikkea siksi, että iso osa suomalaisista haluaa asua pientaloissa. Ja siksikin, että puutarhakaupunki on monin tavoin hyvä konsepti. Eri mieltä siksi, että kaupunkiasuminen ja kaupunkimainen pientaloasuminen tulee nähdä toisiaan tukevina, ei toistensa kanssa vaihtoehtoisina malleina. Ja ennen kaikkea siksi, ettei puutarhakaupunkien - joita lämpimästi kannatan - suinkaan pitäisi korvata perinteistä kaupunkiasumista, vaan varsinkin monissa kehyskunnissa vallalla olevaa suunnittelematonta hajarakentamista. Tämä on hyvä pitää mielessä asiasta puhuttaessa.

Liksom i Helsingfors motiveringar till inkorporeringen av sydvästra Sibbo ser Vapaavuori i sitt blogginlägg den utspridda bebyggelsen i kranskommunerna som problemet. I Helsingfors utlåtande till länssstyrelsen och i Ratasvuoris utredning är den utspridda bebyggelsen i norr och väster uttryckligen problemet och en koncentrerad bebyggelse i öster ett förslaget till lösning på problemet, men utredningsman Pekka Myllyniemi har inte förstått detta då han plagierat Helsingfors text. (Se "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".) För Centern har inkorporeringen av sydvästra Sibbo däremot setts som ett alternativ till bebyggelse inom Helsingfors nuvarande gränser. Av Vapaavuoris modellexempel på trädgårdsstad framgår även att den nuvarande bostadsministern har en helt annan syn på planeringen än hans föregångare Hannes Manninen och Matti Vanhanen har:

Suomessa puutarhakaupungin piirteitä on mm. Espoon Tapiolassa. Tämä on siis se malli, jota pitäisi seurata. Se on kuitenkin jotakin täysin muuta kuin se, mihin kehysalueilla useimmiten törmäämme.

Puutarhakaupungin ominaispiirteisiin kuuluu se, että se on yhdyskuntarakanteeltaan varsin tiivis, kaupunkimainen jo määritelmänomaisesti ja hyvien liikenneyhteyksien varressa.

När man från Centerhåll förespråkat en trädgårdsstad i sydvästra Sibbo har man med trädgårdsstad närmast syftat på villastad. När Vapaavuori förespråkar en trädgårdsstad i sydvästra Sibbo syftar han däremot närmast på det besläktade konceptet new town, som föreslogs redan i samband med Raimo Ilaskivis utredning 1989. En förutsättning för en trädgårdsstad i allmänhet och en new town i synnerhet är ett relativt orört område som kan planeras på en gång. Däremot behöver en trädgårdsstad inte betyda småhusbebyggelse, vilket Vapaavuoris modellexempel Hagalund illustrerar. (Se bilden ovan.)

I det sista stycket i blogginlägget lyfter Vapaavuori åter fram sydvästra Sibbo, som hans inlägg i debatten om trädgårdsstäder kanske huvudsakligen handlar om:

Olen kaikkien niiden kanssa samaa mieltä, jotka puhuvat puutarhakaupunkien puolesta myös Suomessa. Mutta olen eri mieltä kaikkien niiden kanssa, jotka kuvittelevat tai uskottelevat, että esim. Helsingin seudun kehyskunnat vastaisivat tätä ajattelua ainakaan nykyisellään.

Itse uskon, toivon ja oletan, että tulemme saamaan Sipoosta Helsinkiin liitettävälle alueelle ensimmäisen varsinaisen suomalaisen puutarhakaupungin. Parhaimmillaan siitä voi tulla maan suosituin ja vetovoimaisín asuinalue. Tämä ei kuitenkaan ole itsestäänselvää. Helsingin pitää myös tahtoa tätä. Ja Helsingin kaavoittajan tulee tämä myös toteuttaa.

Bilden ovan publiceras under GNU Free Documentation License.

Rapport från konkurrensverket. Den 27 juni 2008

Senaste vecka publicerade Konkurrensverket en rapport med titeln "Rakennusalan markkinoiden toimivuus — ongelma-alueita ja edistämisen mahdollisuuksia". Redan den 13 juni publicerade Yle med en notis med rubriken "Asuntojen kalleus johtuu rakennusalan kilpailun puutteesta", där det angående rapporten noteras att "Kilpailuviraston kritiikki kohdistuu rakennusliikkeiden ja rakennusteollisuuden lisäksi Helsingin kaupunkiin, joka haluaa määrätä rakennusliikkeiden tekemien asuntojen keskipinta-alasta ja vuokra-asuntojen suhteellisesta osuudesta." (Se "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008".) Sibbo och sydvästra Sibbo omnämns flera gånger i den ovannämnda rapporten, men jag skall här lyfta fram endast ett par sammanhang.

I avsnittet "Maamarkkinoiden toimivuuden edistämisen mahdollisuudet" i rapporten kan man läsa följande om statens möjligheter att "uppmuntra" kommunerna att planera och procucera tomtmark:

asian ilmeinen yhteiskunnallinen merkittävyys ja pakottavuus viittaa siihen, ettei myöskään "negatiivisen kannustamisen" välineitä viimekätisenä instrumenttina tule sulkea pois keinovalikoimasta kaikkein passiivisimpien tai muutoin ongelmallisessa asemassa olevien kuntien kohdalla. Näillä viitataan käytännössä esimerkiksi sellaisiin rajansiirtohankkeisiin, jotka ovat olleet esillä Sipoon ja Tuusulan kohdalla. Kuten Sipoon tapaus kuitenkin osoittaa, rajansiirtohankkeissa on järkevintä juridisten ja poliittisten ongelmien välttämiseksi pysytellä kuntajakolain 5 §:ssä määriteltyjen raja-arvojen sisäpuolella.

Fastän det här handlar uttryckligen om planering och produktion av tomtmark, referas stycket via en fotnot till kommunreformen. Jag citerar:

Asia sivuaa yleisemminkin ilmennyttä tarvetta uudistaa vähitellen kunta- ja palvelurakennetta Suomessa. Usein tämä tunnetaan Paras-hankkeen nimellä.

Visst finns det kopplingar mellan Paras-reformen och fallet Sibbo, vilket jag starkt framhållit på denna blogg, men om inkorporeringen av sydvästra Sibbo stämmer överens med reformens målsättning, så talar vi nog om en dold agenda och helt inofficiella mål.

Det andra sammanhanget som jag vill lyfta fram gäller inlösning av mark. Jag citerar ur avsnittet "Maamarkkinoiden anomaliat":

Kuten jo edellä on tuotu esiin, erityisesti Helsingin seudulla ovat vuonna 2007 olleet esillä valtion ja kuntien väliset varsin suuret maakaupat ja niiden hinta sekä kauppoihin liittyneet kitkat. Käytännössä asiassa on ollut tiivistetysti kyse siitä, että valtio on kieltäytynyt myymästä maitaan raakamaan hinnalla tai muulla markkinahintaa merkittävästi alemmalla hinnalla, koska se on tiennyt, että alueet joka tapauksessa tarvitaan asuinrakentamiskäyttöön, vaikka alueita koskeva asemakaava ei ainakaan kaikin osin ole ollut vielä valmiina kauppoja tehtäessä. Lähtökohtaisesti kunnilla on varsin vahvat keinot käytettävissään tällaisessa tilanteessa. Esimerkiksi Sipoo haki ja sai luvan lunastaa valtion maita asuinrakentamiskäyttöön Nikkilän alueella, joskin menetti samanaikaisesti koko lounaisen osansa Helsingille.

Här torde rapportens författare förväxla två olika fall. Högsta förvaltningsdomstolen gav den 4 december 2007 Träskända stad rätt att inlösa mark, som via Senatsfastigheter ägs av staten. Miljöministeriet hade den 1 mars 2007 beviljat Träskända rätt att inlösa marken, men staten/Senatfastigheter besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 8 mars 2007 gav miljöministeriet Sibbo kommun rätt att inlösa mark i Nickby (och Pigby). Marken ägdes här inte av staten utan av Helsingfors stad, som besvärade sig över miljöministeriets beslut. Den 15 januari förkastade HFD Helsingfors besvär mot miljöministeriets beslut angående inlösningen av mark i Nickby. Till skillnad från beslutet om inlösningen av mark i Träskända är beslutet från den 15 januari inte ett årsboksbeslut, men lika väl har även det senare beslutet betraktats som prejudiserande.

HFD publicerar sällan pressmeddelanden över beslut. År 2007 publicerade HFD sammanlagt tre pressmeddelanden, fastän antalet årsboksbeslut var omkring hundra. Lika väl publicerade HFD den 15 januari ett pressmeddelande där det berättades att Sibbo får lösa in Helsingfors stads marker i Nickby och Pigby. Förklaringen är att domstolen samma dag tog beslutet om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I sig är det uppenbat att Helsingfors fastighetsnämnd år 2004 stoppade en avtalad markaffär i Nickby med syfte att senare använda marken i utpressningssyfte, men rent jurisiskt var HFD:s beslut att förkasta Helsingfors besvär tvivelaktigt. Enligt givna motiveringar borde de två besluten från den 15 januari inte ha någonting med varandra att göra. Lika väl har man allmännt uppfattat att besluten hänger samman, vilket även framgår ur den ovanciterade rapporten.

Stenkross i nationalpark? Den 26 juni 2008

I dagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Stenkross hotar parkplan". Artikeln handlar om planerna på en stenkross i Sibbo storskog, som Borgåbladet avslöjade i fredags (se "Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008" och "Mera förhandlingar. Den 21 juni 2008"), men Hbl ger inte några nya belägg för de hemliga planerna. Däremot ger tidningen lite insyn i planerna på en nationalpark, som alltså hotas av stenkrossen. Jag citerar:

Vid miljöministeriet är naturskyddschef Ilkka Heikkinen överraskad.

– Vi förhandlar som bäst om en eventuell nationalpark i det utpekade området. Någon stenkross har jag inte hört talas om, säger Heikkinen.

Däremot bekräftar han att Vanda stad förhåller sig positiv till nationalparksplanerna. Med Helsingfors fortsätter förhandlingarna på sensommaren.

– Vi vet inte hur Helsingfors förhåller sig till nationalparksplanerna. Men då det klarnar fortsätter vi med de privata markägarna. Nationalparker ägs alltid av staten och så mycket kan jag säga att ingen ska utsättas för något tvång. Vi är ute efter frivilliga lösningar, säger Heikkinen.

I går blev det klart att Helsingfors stad och staten byter en del markområden i Sibbo. Helsingfors hamn får ön Tobben med tillhörande vattenområden av staten. Ön ligger i närheten av Nordsjö hamn. I kompensation får staten fyra områden, drygt 70 hektar, som ligger nära de skyddade Natura-områdena i Storskogen.

Med lösa löften om en nationalpark i Sibbo storskog fick Helsingfors de gröna i Vanda att ställa sig bakom Helsingfors initiativ till en ändring av kommunindelningen. Helsingforspolitikernas uttalanden om Storskogen har emellrtid varit mycket motstridiga. Planerna på en nationalpark möjliggör markbyten mellan staden och staten, men samtidigt tycks det finnas en rädsla för att en nationalpark skulle försämra stadens möjligheter att exploatera området som Helsingfors har fått rätt att annektera.

Ett lustigt ställningstagande för en nationalpark citer jag i blogginlägget "Diskussion i riksdagen. Den 15 juni 2008", där jag återger delar av diskussionen i riksdagen den 14 maj om de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Jan Vapaavuori rättar här diskret Rakel Hiltunen, som har för sig att statrådet i sitt Sibbobeslut refererar till de riksomfattande målen. Vapaavuori är medveten om att det var först HFD som motiverar beslutet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Vapaavuori säger om målen att "kyllä niillä on myös oikeudellista sitovuutta, kuten esimerkiksi korkeimman hallinto-oikeuden päätöksellä Sipoo-ratkaisussa", men Tanja Karpela tror att han syftar på förslaget till en nationalpark. Vapaavuori svarar med att säga följande:

Mielestäni en ottanut kantaa tähän Sipoon kansallispuistoon. Mutta jos semmoinen kanta halutaan, niin kannatan sitä lämpimästi.

Enligt det aktualla lagsförslaget till en nationalpark, som bl.a. Rakel Hiltunen underteckant, skulle nationalparken sträcka sig fram till Borgåleden. Jag undrar om Vapaavuori faktiskt understöder det förslaget.

Kartbilagor. Den 25 juni 2008

Helsingfors stadsstyrelse beslöt på sitt möte i måndags om byggnadsbörbud i sydvästra Sibbo från och med 2009. Som bilaga till föredragningslistan ingick en karta över området som Helsingfors fått lov att inkorporera. Kartan är den första publicerade kartan där gränsförslaget är exakt utritat. Missen vid österleden framgår här med pinsam tydlighet. (Se kartan ovan.) Till sin förklaring angående besvären mot statsmaktens Sibbobeslut bifogade inrikesministeriet en karta ur vilken det för första gången tydligt framgick att gränsen genom Västersundom inte går längs Österledens nuvarande sträckning. (Se "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007".) Denna information borde naturligtvis ha funnits tillgänglig långt tidigare, men det huvudsakliga syftet med kartbilagen var att klargöra andra oklarheter i statsrådets beslut. Kartan som bifogades till inrikesministeriets förklaring har inte publicerats.

Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Nordsjö hamn behöver mera utrymme". Finska Yle har dessutom publicerat en notis med rubriken "Vuosaaren satamalle lisätilaa maanvaihdolla". Yle berättar att Helsingfors vill byta ut områden i Sibbo storskog mot öar och vattenområden vid Granö för att utvidga hamnområdet.


Fastighetsnämnden i Helsingfors, där Kai Kalima är viceordförande med hög profil, har på föredragningslistan för sitt möte idag ett ärende med rubriken "Aluevaihto Suomen valtio/Ympäristöministeriön kanssa Sipoossa ja Vantaalla". Jag citerar ur föredragningslistan:

Helsingin Satama on pyytänyt kiinteistövirastoa hankkimaan Helsingin kaupungille Sipoon puolella sijaitsevat Suomen valtion omistamat saaret, joiden omistuksen saamista kaupungille laivaväylän läheisyydessä pidetään Vuosaaren sataman käytön ja toiminnan kannalta tärkeänä. Kahdesta saaresta muodostuvan Sipoon Granön kylän tilan Tobben maa-alueet käsittävät noin 1,6 ha ja vesialue noin 20 ha.

Tila esitetään hankittavaksi kaupungille välirahattomassa vaihdossa, jossa Helsingin kaupunki luovuttaisi Suomen valtiolle yhteensä noin 71,4 ha:n suuruiset maa-alueet Sipoosta ja Vantaalta.

I föredragningslistan anges ingen egentlig motivering till det föreslagna markbytet, men affären lär vara betydelsefull för Nordsjö hamn. Föreddragaren "pitää Sipoon kunnan Granön kylän tilan Tobben RN: 1:101 hankkimista kaupungille Vuosaaren sataman toimintojen kannalta tärkeänä ja perusteltuna sekä edellä esitettyjen Sipoon ja Vantaan alueiden luovuttamista valtiolle virkistystarkoituksiin kaupungin puolesta hyväksyttävänä." Det föreslagna bytet av 71,4 ha mot 1,6 ha plus ett vattenområde på 18,4 ha utan pengar i mellan säger väl även någonting om betydelsen av affären. Det har länge gått rykten om att Helsingfors vill utvidga Nordsjö hamn, men fastigheten Tobben torde inte erbjuda möjligheter för en utvidgning av själva hamnen. Snarare ligger ön Tobben ivägen för trafiken in till hamnen. Min gissning är att man önskar spränga bort hela ön, som även efter den aktuella ändringen av kommunindelningen ligger i Sibbo. Helsingfors hade räknat med att området skulle anslutas till staden, men av förekommen anledning ändrade kommunindelningsutredare Pekka Myllynimi på gränsförslaget, så att skärgården med bl.a. Granö, Mölandet och Tobben blev kvar på Sibbosidan. Myllyniemis tabb kan försvåra utplåningen av Tobben.

Helsingin Sanomat berättade redan den 4 april 2006 i en artikel med rubriken "Helsinki haluaa kuolinpesältä saaren Vuosaaren sataman edustalta" att Helsingfors önskar köpa Tobben. I artikeln berättas det att Werner Seydelin, som ägt ön, varit emot byggandet av Nordsjö hamn, men att han dött år 2005. Seydelin hade även besvärat sig till HFD över planerna på en hamn i Nordsjö med bl.a. motiveringen att hamnen skulle skada möjligheterna till rekreation på Tobben. Eftersom Seydelin saknade arvingar och inte gjort något testamente, tillföll hans egendom med fastigheten Tobben staten. Emedan Seydelin före sin bortgång var skriven i Helsingfors, hade staden emellertid möjlighet att söka egendomen åt sig. Tydligen lyckades Helsingfors inte med detta, utan måste nu istället skaffa fastigheten av staten mot ersättning. (Statsrådet tog beslutet angående Helsingfors ansökan om dödsboet den 7 juni 2007.)

Helsingin Sanomats artikel baserar sig långt på ärende 5, "Werner Seydelin kuolinpesän omaisuuden anominen luovutettavaksi Helsingin kaupungille" i stadsstyrelsens föredragningslista för mötet den 3 april 2006. I föredragningslistan noteras det bl.a. att "Edellytys sille, että valtio luovuttaa perinnön kaupungille on se, että kaupunki esittää hyväksyttävän perusteen omaisuuden saamiseksi itselleen." Således gjorde stadsdirektör Jussi Pajunen följande konstaterande och förslag:

Kj toteaa, että kuolinpesään kuuluva tila kuuluu rakenteilla olevan Vuosaaren Sataman lähinaapurustoon. Tilan keskellä oleva saari sijaitsee n. 1 km satamasta kaakkoon. Saari sijaitsee lähellä sataman vesiliikennealueen suuta. Tila ei sovellu rakentamistarkoituksiin. Sen sijaan saari soveltuisi erinomaisesti virkistyskäyttöön.

Oikeuspalvelujen mainitsemilla perusteilla Khn tulisi päättää, että Werner Seydelin kuolinpesän varoihin kuuluva kiinteistö anotaan perintökaaren 5 luvun 2 §:n nojalla luovutettavaksi Helsingin kaupungille virkistyskäyttötarkoituksiin.

Kj toteaa edelleen, että kaupungin tarkoitus on lisäksi anoa kuolinpesään kuuluvien asunto-osakkeiden ym. varallisuuden luovuttamista kaupungille Khn 11.6.2001, 872 §, tekemän päätöksen mukaisiin käyttötarkoituksiin.

KJ Kaupunginhallitus päättänee, että Werner Seydelin kuolinpesän varoihin kuuluva kiinteistö anotaan perintökaaren 5 luvun 2 §:n nojalla luovutettavaksi Helsingin kaupungille virkistyskäyttötarkoituksiin.

Eftersom initiativet till markbyte nu kommerfrån Helsingfors Hamn och motiveras med hamnverksamheten är det uppenbart att Helsingfors inte planerar göra Tobben till ett rekreationsområde, vilket planerna knappast heller var för två år sedan. Fastighetsnämnden och Kai Kalima har på ett motsvarande sätt argumenterat för en inkorporering av Granö och en markering av Granö som "område med tätorstfunktion" med hänvisning till öns betydelse som rekreationsområde. (Se "Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008".) Det går dock rykten om att Helsingfors här önskar utvidga hamnverksamheten.

Helsingfors och speciellt socialdemokraternas gruppordförande Kai Kalima har framhållit stadens (totala) markägendomar i Sibbo som ett argument för en inkorporering av sydvästra Sibbo, men nu försöker Helsingfors i rask takt göra sig av med sin markegendom i Storskogen, där Helsingforspolitikerna vill att det grundas en nationalpark. Tanken har varit att om staten låter Helsingfors inkorporera en del av Sibbo, så byter Helsingfors i gengäld sin mark i Storskogen till ett förmånligt pris. Fastigheterna i Storskogen skall staten enligt föredragslistan skaffa i rekreationssyfte. En av de fyra fastigheterna i Storskogen ligger emellertid invid det område där det enligt lördagens Borgåblad planeras en stenkross. (Se "Midsommarhälsningar. Den 20 juni 2008" och "Mera förhandlingar. Den 21 juni 2008".)



Yle har idag även publicerat en notiser med rubrikerna "Solvik inte färdigt på flera år" och "Sipoo tyytymätön Helsingin korvausehdotukseen".