Kluvna tungor. Den 14 mars 2007

Dagens Hufvudstadsblad noterar att Sibbo anför besvär till HFD över Helsingfors förvaltningsdomstols beslut att inte ta Sibbos besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 29 november till prövning. Kommunstyrelsen i Sibbo beslöt alltså på sitt möte igår att hos högsta förvaltningsdomstolen anföra besvär över Helsingfors förvaltningsdomstols beslut från den 15 februari att inte ta Sibbo kommuns besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges förnyade annekteringsbeslut till prövning. Kommunstyrelsen i Sibbo lämnade in besväret till Helsingfors förvaltningsdomstol den 8 januari. (Se Ett nytt expertutlåtande av docent Erkki Mennola. Den 9 januari 2007.)

I besväret krävde Sibbo att Helsingfors stadsfullmäktiges beslut bör förbjudas tills ärendet är rättsligt avgjord. I sitt beslut skriver Helsingfors förvaltningsdomstol att "Valtuuston päätöksen täytäntöönpano käsittää varsinaisesti vain lausunnon lähettämisen läänihallitukselle" och noterar att utlåtandet redan har sändts till länsstyrelsen. Att Sibbo kommun besvärade sig över beslutet beror dock på att Helsingfors enligt stadens egen tolkning i sitt utlåtande förnyade sitt beslut från den 21 juni, samtidigt som beslutet gavs nya motiveringar. Detta förfarande är mycket märkligt och tvivelaktigt.

Helsingfors förvaltningsdomstols beslut, som inte fått någon större publicitet, var väntat. Förvaltningsdomstolen beslöt den 14 december att inte behandla Sibbo kommuns och enskilda Sibbobors besvär om Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 21 juni med motiveringen att Sibbo och Sibboborna inte har besvärsrätt i frågan. Besvär som gjorts av enskilda Helsingforsbor behandlades men avslogs. (Se Det går att besvära sig över statsrådets beslut. Den 14 december 2006.) Kommunstyrelsen i Sibbo har lämnade den 15 januari in ett besvär till Högsta förvaltningsdomstolen där man dels kräver att Helsingfors förvaltningsdomstols beslut om avslaget eller besvärsrätten hävs, dels kräver att Helsingfors fullmäktiges beslut hävs. (Se Besvär till Högsta förvaltningsdomstolen. Den 15 januari 2007.) Stadsfullmäktigebeslutet från den 21 juni var kontroversiellt speciellt med tanke på att det gjordes i brådskande ordning, men även beslutet från den 29 november är kontroversiellt och juridiskt komplicerat.

Föreningen för Sibbo har idag publicerat ett pressmedelande med rubriken "De nyländska riksdagskandidaterna fördömer starkt Helsingfors planer att kapa av Sibbo" ("Uudenmaan kansanedustajaehdokkaat tyrmäävät Helsingin Lounais-Sipoon pakkoliitosaikeet"). Föreningen har även publicerat en skild webbsida med rubriken "Enkäten till de nyländska riksdagskandidaterna". (Texten är på finska trots den svenska rubriken.) Därtill har man publicerat kandidaternas svar på enkäten (pdf) och ett skilt dokument med kandidaternas kommentarer.

Av svaren kan man notera att alla gröna kandidater är emot en annektering. Hela 65 procent av de gröna kandidaterna svarade på enkäten. Endast en av de sex kandidaterna från Vanda har lämnat enkäten obesvarad, medan de fem övriga kandidaterna alltså är emot en annektering. Timo Juurikkala säger visserligen "en myöskään voimakkaasti vastusta", medan de övriga gröna från Vanda är starkare emot en annektering. De gröna i Vanda och övriga Nyland förefaller rätt uppriktigt att vara emot en annektering. Lika väl var det endast Sirpa "Siru" Kauppunen som i Vanda stadsfulmäktige röstade emot stadens ulåtanden om Helsingfors och Myllyniemis förslag. Helsingfors har genom Samarbetsdelegationen för huvudstadsregionen och Vandas utlåtanden skaffat sig regionens dokumenterade stöd för en annektering, men inget av utlåtandena motsvarar de folkvaldas egentliga åsikter.

På "valhörnan" i dagens Hufvudstadsblad har Juurikkala tillsammans med tre andra gröna riksdagskandidater från Nylands valdistrikt publicerat ett ställningstagande med rubriken "Ta paus med Sibbo". Ställningstagandet inleds med satsen "Vi är starkt kritiska till Helsingfors ambition att tvångsannektera sydvästra Sibbo." Ställningstagandet finns i sin helhet på finska under rubriken "Aikalisä Sipoo-keskusteluun" på De Grönas lokala hemsida.

Politikerna talar med kluvna tungor. Detta är skäl att notera innan man går till valurnorna. Att en riksdagsledamot är emot en annektering betyder inte nödvändigtvis att han eller hon kommer att verka för Sibbos sak. Värdet i föreningen För Sibbos enkät ligger främst i att lokalpolitikers och kommande riksdagsmäns kritiska hållning till Helsingfors annekteringsplaner nu har dokumenterats. Även detta dokument borde man ta i beaktande då statsrådet tar ställning till huruvida Helsingfors och Myllyniemis förslag motsvarar regionens intresse.

Väderstreck. Den 13 mars 2007

Helsingfors stad har som en bilaga till mötesprotokollet publicerat den svenska översättningen av det av stadsfullmäktige den 28 februari givna utlåtandet (MS Word) om kommunindelningsutredarens framställning om anslutning av delar av Vanda och Sibbo till Helsingfors. Besvären har åtminstone inte ännu publicerats.

Jag har länge försökt hitta texter från Sverige som behandlar fallet Sibbo. Fallet har inte nått över nyhetströskeln i vårt västra grannland, åtminstone inte på webben. Undantaget är enstaka specialtidningar. I årets första nummer av finlandssvensken ingår en "Intervju med Svenska folkpartiets Stefan Wallin", där det angående kommun- och servicestrukturreformen noteras att "Wallin tycker det är ytterst tråkigt att Helsingfors krav på att få inkorporera en stor del av grannkommunen Sibbo kastat en dyster skugga på processen." I höstas publicerade tidskriften Gränsbrytning, som bevakar den regionala utvecklingen i de nordiska länderna, en intervju med överborgmästare Jussi Pajunen. Intervjun, som har rubriken "Huvudstadsregionen måste tillåtas växa i alla riktningar", handlar till stor del om konflikten mellan Helsingfors och Sibbo. Jag citerar slutet på artikeln:

Nu är knappast regeringen den största huvudvärken för delegationen eller Helsingfors stads. Konflikten mellan Helsingfors och den i öster angränsande kommunen Sibbo har under hösten skapa större rubriker.
– Enligt min uppfattning måste Sibbofrågan ses som ett led i att säkra en hållbar och balanserad stadsstruktur i Helsingforsregionen. I grund och botten gäller frågan vår och hela Finlands konkurrenskraft, säger Jussi Pajunen.
Han menar att stadsstrukturen har utvecklats från Helsingfors i västlig och nordlig riktning. Det är bara i söder och öster som utvecklingen stampat på stället. I söder utgör Finska viken ett naturligt hinder, i öster Sibbo kommuns markplanering.
– Vi anser att Sibbo har avvisat våra initiativ till närmare samarbete och vi har därför kommit med förslaget att ansluta delar av Sibbo till Helsingfors. Vi anser att huvudstadsregionens konkurrenskraft förutsätter en utveckling i alla väderstreck. Detta har inte varit fallet, och nu vill vi få fram en lösning, säger överborgmästaren.

Det skulle vara intressant att veta vilka "initiativ till närmare samarbete" som Pajunen här menar att Sibbo har avvisat. Närmast komist är det att Pajunens bevingade ord om väderstreck eller riktningar har kommit med i rubriken. Jag har kommenterat påståendena om att huvudstadsregionen kunnat utvecklas i bara två riktningar förut, senast i inlägget "Huvudstadsregionen kan inte utvidgas söderut" den 18 februari, men det finns mera att säga.

Argumumentet om utveckling i endast två väderstreck är egentligen ett retoriskt trick. Folk som inte kan läsa kartan är lättmanipulerade. Då jag har följt med fallet Sibbo har jag insett att många politiker inte behärskar kartläsning. Havet ligger söder om Helsingfors och Sibbo ligger öster om Helsingfors. Detta är sant. Jämförelsen mellan Sibbo och havet är dock absurd. Havet ligger omedelbart söder om Helsingfors och huvudstadsregionens centrum. Gränsen till Sibbo ligger på en och en halv mils avstånd. Ritar man en cirkel med Helsingfors centrum som mittpunkt och radien så stor som avståndet från Helsingfors centrum till Sibbo å, utgör havet ungefär hälften av cirkelarean, men det (land)område som Helsingfors vill annektera inte mycket mera än en hundrade del. Liksom jag påpekat i blogginläggen "Balans. Den 27 november 2006" och "Perspektiv. Den 2 december 2006" går kustlinjen inte från väst till öst, utan snarare från västsydväst till ostnordost. Även i öst kommer havet således emot. Från Helsingfors centrum sett ligger Sibbo i nordost (koillinen). Delar man in den ovannämnda cirkeln kring huvudstadsregionen i en västra och en östra halva så att gränsen mellan halvorna går igenom Helsingfors centrum, så är landområdet av den östra halvan omkring 40 procent mindre än landområdet av den västra halvan. Ändå ligger stadsstrukturens tyngdpunkt i den östra halvan.

Ledaren i dagens Hufvudstadsblad, som är skriven av Johanna Westman, har rubriken "Efter valet metropolpolitiken". Ledarartikel handlar till en stor del direkt om Sibofrågan. Jag citerar:

Tvångsannekteringen av sydvästra Sibbo framhålls av Osmo Soininvaara (grön) som en av Helsingfors stads framgångar i förhållande till staten (Hbl 12.3). Det var då en underlig tolkning. Saken är inte ens avgjord. Först kommer faktiskt ett val.
Snarare kan annekteringsprojektet ses som ett misslyckande för sam­arbetet i huvudstadsregionen.
Kommunerna konkurrerar sins­emellan om skattebetalare. Det är en osund konkurrens som avspeglar sig i dagens osunda läge på bostadsmarknaden. Om förvaltningen läggs om så att hela regionen utgör en enda beskattningsenhet ja, då spelar det ingen roll om de rikaste bor i Grankulla eller Esbo. De är ändå med och betalar för metropolens hjärta, Helsingfors. Och då behöver Helsingfors ingen tvångsannektering.

Städernas särsprägel och närdemokrati stimulerar huvudstadsregionens utveckling, står det i sfp:s program för huvudstadsregionen. Slå inte ihop, lös Sibbofrågan i demokratisk anda.
Trots sitt rykte vill socialdemokraterna inte heller slå ihop. I stället måste samarbetet fördjupas tills man har uppnått en samverkan som täcker samtliga stadscentra i hela metropolregio­nen . Det är kryptiskt så det förslår.
Samlingspartiet håller hårt på frivilligt samarbete. De gröna efterlyser modeller för regionförvaltning, men Minerva Krohn (grön) i Helsingfors har varit lika ivrig som Jan Vapaavuori (saml) att kapa en bit av Sibbo.

Det är tråkigt att Osmo Soininvaara skulle avsluta sin karriär som rikspolitiker med ytterligare en felbedömning i Sibbofrågan. Jag tänkte att han kanske var ödmjuk nog att erkänna att han låtit sig luras. Istället har han fortsatt att förespråka en annektering. Eftersom beslutet i Sibbofrågan är en förvaltningsfråga kan den inte göras till en regeringsfråga. Det konstaterade för övrigt även Sfp genom Jan D. Oker-Blom i ett ställningstagande med rubriken "Sfp inte villigt att 'offra' Sibbo!" den 8 mars.

Den stora inkorporeringen 1946. Den 12 mars 2007

Samarbetsdelegationen för huvudstadsregionen har idag föreslagit ett "parnerskap" mellan huvudstadsregionen och nästa regering om utvecklande av "landets enda metropolområde". I ställningstagandet med rubriken "Pääkaupunkiseudun kehittämisestä sopimus hallitusohjelmaan" nämns inte Sibbo, men Helsingin Sanomat har på ett anmärkningsvärt sett i samband med en artikel med rubriken "Helsinki, Espoo, Vantaa ja Kauniainen: Valtion satsattava pääkaupunkiseutuun" ritat in västra Sibbo på huvudstadsregionens karta.


Sibbo kommun har på sin webbplats publicerat det av kommunfullmäktige den 3 mars antagna utlåtandet om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställan om gränsändring. Samtidigt har man publicerat ett protokolluttag från fullmäktigemötet där utlåtandet gavs, samt övriga bilagor. Utlåtandet torde vara identiskt med styrelsens förslag till utlåtande, men jag har hittills endast hittat den finska versionen av utlåtandet som en bilaga till föredragningslistan. Av bilagorna är Erkki Mennolas senaste expertutlåtande från den 10 januari och Toivo Pihlajaniemis expertutlåtande från den 25 januari speciellt intressanta. Bland bilagorna nämns även "Ralf Wadenströms blogg 20.10.2006". I princip är blogginlägget en bilaga till bilagan "Sibbo kommunsbesvär till HFD 23.11.2006". Rubriken på blogginlägget är "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden".

16:30
Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Vapaavuori: Liittyminen Helsinkiin ei uhkaa sipoolaisten identiteettiä". Jag citerar ur notisen:

Kokoomuksen kansanedustajan Jan Vapaavuoren mukaan sipoolaiset pystyisivät säilyttämään identiteettinsä, vaikka heidän asuinalueensa liitettäisiin osaksi Helsinkiä.
...
Vapaavuori perusteli mielipidettään sillä, että vuosien saatossa Helsinkiin on liitetty monia muitakin alueita, joiden asukkaiden identiteetti on säilynyt.

Vapaavuoris påstående är ologiskt och bygger delvis på en vilseledande retorik. Det är väl självklart att öar som Drumsö och Brändö fortfarande har kvar sin identitet som distinkta öar. Jag ifrågasätter inte Vapaavuoris egen identitet som Drumsöbo. Invånare i stadsdelen Munknäs torde likaledes fortfarande lite snobbigt ofta räkna sig som Munknäsbor, men hur många Hertonäsbor har idag en Helsinge- eller Vandaidentitet? Det är inte många av oss som bor i Nordsjö som räknar sig som Helsingebor, fastän Nordsjö inkorporerades med huvudstaden först år 1966. Att jag själv, mycket orginellt, gärna räknar mig som Helsingebo beror främst på att jag sedan den 21 juni ifjol inte vill vara Helsingforsbo.

Vapaavuori förefaller att ha fått sin idé om Sibboidentitetens bevarande från historieprofessor Laura Kolbe (c). Jag citerar valda bitar ur Kolbes anförande vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni:

Sipoosta tulee Helsingin uusi - kuten täällä on jo ennustettu - puutarhakaupunkimainen ja väljä alue. ... On siis helppo vedota, hyvät valtuutetut, nyt vuoden 1946 tilanteeseen, jolloin valtioneuvosto päätti edellisestä suuresta alueliitoksesta. Jäikö siitä pysyvää vammaa meidän suomalaisiin sieluihimme? Vastaan, ei jäänyt.

Helsinki sai vuoden 1946 alusta aloittaa kasvunsa kohti skandinaavistyyppistä suurkaupunkia, johon kuului toimiva urbaani rakenne. Pesuveden mukana meni tuolloin muutama unelias kauppala ja maalaiskunta, joista hyvin toimeentulevat Munkkiniemi ja Kulosaari vastustivat liitosta viimeiseen asti. Tänään näemme, että molemmat alueet ovat elinvoimaisina voineet vaalia omaa henkeään ja jatkaneet kehitystään ns. porvarillisina puutarhakaupunginosina pääkaupunkiseudun kultahammasrannikon mallikelpoisina torahampaina. Separatistiset liikkeet ovat kanavoineet energiansa kaupunginosayhdistykseen ja niistä kuuluu joskus vaimeita soraääniä tuolla saariston suunnalla.

Nyt siis kapinaan ovat nousseet Sipoon pääasiassa ruotsinkieliset kunta- ja kanta-asukkaat. Nyt halutaan puolustaa idylliä, maaseutuparatiisia, onnelaa, ruraliaa, arkadiaa, jonne kehityksen ei haluta saapuvan.

I
sin kolumn med rubriken "Iso paha susi ja Punahilkka" i Helsingin Uustiset den 2 augusti skrev Kolbe följande:

Vasta vuoden 1946 suuri alueliitos, josta valtioneuvosto päätti, mahdollisti suurkaupungistumisen. Tuolloiset kauppalat ja maalaiskunnat (Kulosaari, Oulunkylä, Haaga ja Huopalahti) menettivät suuren porun jälkeen maansa Helsingille ja joutuivat luopumaan kunnallisesta itsehallinnosta.

Nyt 60 vuotta myöhemmin sopii kysyä ovatko ne menettäneet Helsingin kaupunginosina jotain. Murskasiko liitos paikallisen identiteetin? Vastaan: eivät menettäneet, ei murskannut. Vuoden 1946 liitosalueet kuuluvat tänään Helsingin arvostetuimpiin kaupunginosiin. Vaikka kaupunkimainen rakentaminen muutti alueet tiiviimmiksi, ovat ne yhä omaleimaisia. Alueliitos toi mukanaan urbaanin infrastruktuurin, suurkaupungin palvelut ja metropolin muut edut.

Sipoolla lienee samanlainen tulevaisuus edessään. Siitä tulee pääkaupunkiseudun agraarein uloke, jonka kehittämispaineita tulee säätelemän ankara julkisuus. Vaikka alue tulee urbanisoitumaan, säilynevät keskeiset ominaispiirteet ja ”paikan henki”. Liitos Helsinkiin ei ole uhka vaan mahdollistaa koko seudun kehittymisen tasapainoiseksi eurooppalaiseksi aluekokonaisuudeksi.

Det skulle finnas en viss logik i Kolbes argumentering om Helsingfors hade ansökt om att få annektera hela Sibbo. Kolbe inser naturligtvis att jämförelsen haltar. Därför väljer hom att tala om "keskeiset ominaispiirteet" och "paikan henki" istället för om Sibboidentitet. Jämförelsen mellan inkorporeringen 1946 och den nu föreslagna inkorporeringen saknar juridisk relevans. De skäl som motiverade inkorporeringen år 1946 existerar inte i dagens Finland. Ändå är syftet med jämförelsen huvudsakligen om att legitimera inkorporeringen av sydvästra Sibbo.
I Kuntalehti 12/2006 (sida 22) säger Kolbe följande:

– Helsinki on suurkaupunki, ja sellaiseen ei ole Suomessa totuttu, Kolbe kuvaa Helsingin perusongelmaa. Eurooppalaiset suurkaupungit kytkevät itseensä jatkuvasti uusia kyläyhteisöjä. Esim. Lontoo on kylistä muodostuva metropoli.
– Helsinki koetaan uhkana. Sipoo käyttäytyy kuin Goljatin hyökkäykseltä puolustautuva Daavid, Kolbe sanoo. Sipoo-osaliitos toisi hänen mielestään historiaan jatkuvuutta, sillä Helsingin raja on siirtynyt jatkuvasti idemmäksi.

Kolbe torde veta att metropolen London inte är identisk med City of London. Kolbes uttalande i Sibbofrågan har föga med det akademiska ämnet historia att skaffa. Istället handlar det om metahistoria eller legitimeringsberättelser. För att legitimera det politiska beslutet som Kolbe själv var med att fatta talar hon om kontinuitet, fastän hon måste vara medveten om att den påstådda kontinuiteten är ren fiktion. För övrigt inledde Kolbe sin kolumn "Helsinki ja kivulias alueyhteistyö" i Helsingin Uutiset den 25 februari 2006 med satsen "Tänä vuonna on kulunut 60 vuotta Helsingin suuresta alueliitoksesta." Kanske inspirerade jubileumsåret Helsingforspolitikerna till sitt "historiska" annekteringsbeslut, men beslutet blev historiskt i dubbel bemärkelse. Lagen hade hunnit förändras på 60 år.

Tack för musiken! Den 11 mars 2007

I ett ledarstick med rubriken "En framgång för Sibbo" i dagens Hufvudstadsblad skriver Johanna Westman att "Sibbo har rönt sin första stora framgång i dragkampen med Helsingfors" och noterar att "Miljöminister Stefan Wallins (sfp) beslut stöder Sibbos eget grepp på markanvändningen."

Dagens Karlsson i Helsingin Sanomat utgör en kommentar av nyheten att "Sipoo sai luvan pakkolunasta maata Helsingiltä". Föregående skämtteckning som handlade om fallet Sibbo var Karlsson 28.2.2007.

Idag har jag varit på föreneningen För Sibbos "storkonsert för Sibbo" i Topeliussalen i Nickby. Det var givande att tillsammans med så många Sibbobor och vänner av Sibbo ta del av koncerten. Mitt eget engagemang för Sibbo har för det mesta varit högst ensamt. Konsertprogrammet var mycket rikt och mångsidigt. Tyvärr är jag ingen kulturredaktör eller musikkritiker. Jag nöjer mig därför med att säga att jag uppskattade koncerten högt.

Olika beställningar. Den 10 mars 2007

I dagens Hufvudstadsblad säger Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori att Nickbymarken absolut ingenting har att göra med Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo. Det var ett orginellt synsätt. Kimmo Oksanen har under rubriken "Tassarna bort från Helsingfors" i dagens Helsingin Sanomat kommenterat miljöministeriets beslut att bevilja Sibbo kommun lov att inlösa den Helsingforsägda marken i Nickby. (Texten "Tassarna bort från Helsingfors" ingår även som ett blogginlägg på bloggen "Suurkaupungin hai". Oksanen tar inte fasta på att Helsingfors pantat på mark i Nickby för att ha en förhandlingstrumf i marktvisten om sydvästra Sibbo. Istället gör Oksanen, liksom rubriken antyder, miljöministeriets beslut till ett drag i en språkpolitisk fråga, fastän beslutet lika bra kunde tolkas som den sista spiken i kistan för Sfp:s dominans i Sibbo. För en vettig planering av Sibbo och speciellt för att man skall kunna ta i bruk järnvägsförbindelsen för persontrafik måste Nickby växa. I går kväll publicerade HS på webben en liknande kommentar av Oksanen med rubriken "Älkääs käpälöikö Helsinkiä!".

Miljöministeriets beslut kan ses som en delseger för Sibbo, men dagens Borgåblad svänger på det hela i en artikel med rubriken "Sibbo fick rätt att inlösa Nickbymark" och noterar att "Det har på sina håll ryktats att Sibbo får lösa in det här området, och så får Helsingfors i stället lov till annekteringen av sydvästra Sibbo." Christel Liljeström är dock av annan åsikt och noterar att "Det är två olika ministerier som behandlar frågorna."

Miljöministeriet publicerade igår ett pressmeddelande med rubriken "Miljöministeriet beviljade Sibbo kommun tillstånd till inlösning av Helsingfors mark i Nickby" ("Ympäristöministeriö myönsi Sipoolle luvan lunastaa Helsingin maita Nikkilässä").

I blogginlägget "Helsingfors anspråk är juridiskt ohållbart. Den 26 januari 2007" kommenterade jag att föreningen För Sibbo på föreningens hemsida förväxlat Myllyniemi med Manninen och rubriserat utredningsmannens förslag "Manninens grän" (på finska "Mannisen rajat") och "Manninens gränsförslag". Troligen var misstaget oavsikligt, för utredningen kommenterar man fortfarande med att notera att "Manninen har använt en gammal karta". Nu har föreningen delvis rättat till rubriken. Den nya rubriken lyder "Manninens/Myllyniemis gräns" (på finska "Mannisen/Myllyniemen rajat"). Rubriken "Manninens gränsförslag" finns fortfarande kvar på en undersida. Även om namnförväxlingen varit oavsiktlig, så träffar den i prick. Rubriken för Sibbo kommuns pressmeddelande från den 30 november var "Ministeri Manninen sai mitä tilasi".

Föreningen För Sibbo och Sibbo kommun torde ha rätt i att Pekka Myllyniemis förslag motsvarade minister Hannes Manninens önskemål, men min egen uppfattning är att vi här har en längre kedja av beställare och underleverantörer. Kedjan kunde t.ex. se ut så här: Helsingfors ledning beställde av Centern i Helsingfors, som bestälde av statsministern, som beställde av kommunministern, som beställde av utredningsmannen. Verkligheten är naturligtvis mera invecklad än så här.

En alternativ förklaring är att Pekka Myllyniemi fick sin beställning direkt från Helsingfors stadskontor. Och varför skulle han innte ha tagit emot en beställningen eller en bekräftelse av beställningen direkt från Helsingfors stadskontor, då han bevisligen tog emot en väsentlig del av själva rapporten därifrån? Myllyniemis förslag motsvarar det område som Pajunen och Vapaavuori på våren krävde att få av Sibbo. Dessutom har Myllyniemi tidigare gått Helsingfors ärenden och idkat ett nära samarbete med så väl Pekka Korpinen som Jussi Pajunen. I sitt utlåtande från den 10 januari skriver docent Erkki Mennola följande om de alternativa förslagen i Myllyniemis rapport:

Vaihtoehdot ja niiden ominaisuuksien selostukset on määritelty suunnittelijakielellä ja paikallisten yksityiskohtien hallintaa osoittaen. Näin ollen ei ole uskottavaa, että kysymys olisi Myllyniemen itsensä valmistelemista vaihtoehdoista.

Om beställningen som motsvarar Myllyniemis förslag (Alt. 2) i själva verket kom direkt från Helsingfors stadskontor, så återstår frågan varför Helsingfors ansökte om ett betydligt större område. Det finns olika möjliga förklaringar, som eventuellt kan komplettera varandra. En förklaring är att man måste ansöka om ett större område, för att regeringen senare skulle kunna anta ett "kompromissförslag". En förklaring som jag inte tidigare direkt spekulerat om är om Helsingfors eget förslag egentligen motiverades av att Osmo Soininvaara och De gröna inte skulle ha ställt sig bakom ett förslag som motsvarar Myllyniemis förslag.

De gröna torde inte ha informerats om att centerministrarna inte hade för avsikt att anta ett förslag på ett så stort område som Helsingfors ansökte om. Soininvaara hade i själva verket önskat ett förslag som motsvarade Raimo Ilsakivis inofficiella förslag från 1989. Enligt detta förslag skulle Sibbo ha fått behålla Ingmans fabrik, men istället skulle Helsingfors ha fått en större del av Sibbo storskog, vilket enligt Soininvaara skulle skydda skogen för att bebyggas av Sibbo! (Se De gröna blev lurade. Den 21 februari 2007.) I själva verket kom Helsingfors att använda sig av Ilaskivis förslag endast vad gränserna i den inre skärgården beträffar. (Se Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006.) Det förefaller som om förhandlingarna med de gröna ännu pågick då Helsingfors av förekommen anledning före midsommar plötsligt måste plocka ett förslag ur armen. Man kunde inte gärna komma med ett förslag som var identiskt med Ilaskivis. Om inte Ilsakivis ursprungliga förslag läckt ut, så hade förslaget i förnyad form visat sig vara gammalt och föråldrat genom att fastighetsgränserna förändrats sedan slutet av 1980-talet. Därför var man på Helsingfors stadsplneringskontor i brådskan tvungen att ta till linjalen och utnyttja naturliga gränser, d.v.s. Sibbo å och Sibboviken. Helsingfors torde dock ha informerat Myllyniemi om fördelarna med Ilaskivis förslag. Myllyniemi nämner själv dessa "fördelar" i sin rapport:

Gränsen skulle ha dragits så att Söderkulla, Sibboviken och Sibbesborg skulle ha förblivit en del av Sibbo. Enligt förslaget skulle också Sibbos största enskilda industrianläggning i Sibbo ådal ha förblivit en del av Sibbo kommun. Förslaget hade utarbetats så att Sibbo skulle ha förblivit en kuststad i enlighet med sin tradition.

Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 16 mars 2005 försvarade stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden, kommendör Risto Rautava (saml) användningen av Sandhamn i försvarsmaktens bruk och föreslog att "Keskustelu kannattaisi pistää todellisiin vaihtoehtoihin ja esimerkiksi avaamalla Sipoon rajan niin, että Helsingin maa-alueet saataisiin siellä asuntokäyttöön." Följande månad skrev Soininvaara i en artikel med rubriken "Santahamina ja heti" i Helsingin uutiset:

Entä Sipoon pellot, jonne Mellunmäen metronkin saisi jatketuksi helposti?
...
Santahaminasta tulisi ihanteellinen merellinen kaupunginosa. Ostersundomista meri on kaukana ja se on asukkailta suljettu.

Ett drygt år senare, den 15 juli skrev Soininvaara i en kolumn med rubriken "Sipoosta kadehdittu mallialue" följande:

Helsinki ei tarvitse rakentamiseen Sipoonkorpea vaan Lounais-Sipoon pellot ja rannat. Sipoonkorpea tarvitaan virkistysalueeksi. Sipoonkorven suojelusta pitää päättää samassa yhteydessä. Sehän jää pääosin Sipoon puolelle.

Där Soininvaara 2005 säger att havet är stängt för invånarna och ligger långt borta i Östersundom föreslår han 2006 att Helsingfors skall bebygga åkrarna och stränderna i Sydvästra Sibbo. Mellungsbackametron kunde i princip förlängas till Westerkulla och Västersundom åkrar i Vanda, men på det område i Sibbo som Myllyniemi föreslagit att skall inkorporeras med Helsingfors finns det inga åkrar eller stränder som lämpar sig för bebyggelse, åtminstone inte på Helsingforsägd mark. "Åkrarna i Sibbo" ligger antingen i Vanda eller så utgör de gammalt havsbotten och vassbevuxen sankmark. Stränderna är till största delen otillgängliga - såvida vi talar om området som motsvarar Myllyniemis förslag.

Det är möjligt att Soininvaara misstagit sig då det gäller Östersundoms lämplighet för bostadsbebyggelse. Den uppfattning han haft om Sandhams förträfflighet som bostadsområde kan ifrågasättas, men knappast har han misstagit sig så fatalt att han har tänkt sig att man kunde bebygga åkrarna och stränderna i Östersundom. Inte heller godkänner han att man bygger i skogen norr om motorvägen. Där kommendör Rautava föreslog att man skulle öppna gränserna till Sibbo för att ta Helsingfors markområden i bostadsbruk, förefaller Soininvaara mena att man skall lämna Helsingfors markägendom i Sibbo obebyggd! Istället vill Soininvaara huvudsakligen bebygga "åkrarna och stränderna" längre österut i Sibbo.

Soininvaara föreställer sig att de grönas starka ställning i Helsingfors skulle trygga Sibbo storskog, om sydvästra Sibbo inkorporerades med huvudstaden. Ett centralt argumenten för en annektering har lika väl varit att Sibbo inte velat och inte har resurser att bygga den mark som Helsingfors äger i Sibbo. Om Soininvaara har rätt, så finns det absolut inga lagliga grunder för en annektering av det område som Myllyniemi föreslagit. Dess värre torde han ha felbedömt sitt eget och de grönas inflytande i Helsingfors. De grönas stöd och synpunkter torde vara viktiga så länge annekteringen inte förverkligats, men i framtiden kan det vara normala majoritetsbeslut som gäller. Då man en gång ifrågasatt Sibbos uppriktighet i viljan att bebygga sydvästra Sibbo, kan det ändå vara på sin plats att även ifrågasätta upprigtigheten och enigheten bakom Helsingfors uttalade vilja att bebygga det aktuella området.

En fråga om gränser. Den 9 mars 2007

Miljöministeriet har beviljat Sibbo kommun lov att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby. (Se notis med rubriken "Sibbo får inlösa marker av Helsingfors" på Yle Internytt.) Sibbo kommun har på kommunens webbplats gett en kommentar på miljöministeriets beslut. Sibbo och Helsingfors planerade år 2004 en affär gällande det aktuella området, men Helsingfors fastighetsnämnd bordlade överraskande ärendet samma år i augusti. Sibbo fullmäktige beslöt den 4 juli 2006 söka lov av miljöministeriet att inlösa det aktuella markområdet. I sitt utlåtande om inlösningsansökan från den 9 oktober säger Helsingfors att om statsrådet besluter om en annektering så kan området användas i markarrangemang med Sibbo kommun.

Det är lätt att dra slutsatsen att en annektering planerades målmedvetet redan år 2004, fastän det då fanns andra alternativa planer för samhällstrukturens utveckling. För det första planerades ett bostadsområde till Malms flygfält, men Matti Vanhanen hann sabotera planerna under sin korta period som försvarsminister. Vanhanens efterträdare som försvarsminister Seppo Kääriänen erbjöd Sandhamn som ett ersättande område, men det alternativet föll på några samlingspartistiska Helsingforspolitikers motstånd. Jag har tidigare behandlat Jan Vapaavuoris blogginlägg "Santahamina, 22.11.2006", där överlöjtnanten försvarar bevarandet av Sandhamn i militärt bruk. Att Vapaavuori i detta skede så tydligt, om än indirekt, medger att planerna på att annektera sydvästra Sibbo i hög grad berodde på hans egna önskan att bevara Sandhamn i nuvarande bruk är anmärkningsvärt. Som motiv anger Vapaavuori sin fostärländskhet. Ett dylikt motiv har jag respekt för, men i valtider är det skäl att vara misstänksam mot riksdagskandidater.

I en artikel med rubriken "Santahaminan varuskunta säilytettävä" i årets första nummer av Helsingin reservin sanomat ställer sig Vapaavuori på bron till Sandhamn och sticker ner fosterlandets fiender med försvarsministern, finansministern och utrikesministern i spetsen. Jag citerar det inlädande stycket:

Valtiovarainministeri ja SDP:n puheenjohtaja Eero Heinäluoma on ottanut yhdeksi vaaliteemakseen puolustusvoimien häätämisen Santahaminasta. Aiemmin aihetta ovat pitäneet esillä Helsingin sosialidemokraattiset apulaiskaupunginjohtajat Pekka Korpinen ja häntä ennen Erkki Tuomioja. Tukea on tullut myös nykyiseltä puolustusministeriltä Seppo Kääriäiseltä, joka viime vuoden puolella taisi tehdä eräänlaisen pääkaupunkiseutu-vastaisten ulostulojen ennätyksen lakkauttamalla yhden viikon kuluessa Helsingin Hyrylässä sijaitsevan ilmatorjuntarykmentin ja esittämällä vielä kaiken päälle keskusteluja Santahaminan varuskunnan osittaisesta häätämisestä. Olen näiden demareiden ja kepulaisten kanssa jyrkästi eri mieltä. Santahamina on säilytettävä puolustusvoimien käytössä siten, kun puolustusvoimat näkevät sen tarpeelliseksi.

Eero Heinäluoma har faktiskt föreslagit Sandhamn som ett alternativ till sydvästra Sibbo, vilket det även var innan Vapaavuri och stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden, kommendör Risto Rautava (saml) med överborgmästere Jussi Pajunens stöd stoppade planerna på ett bostadsområde för över 40 000 invånare på ön. Heinäluoma får även extra hård kritik av Vapaavuori i den ovannämnda artikeln:

Perinteisten työllisyys- ja elinvoimatekijöidensä ohella varuskunnat symboloivat muutakin. Ne ovat osa maanpuolustusta, osa isänmaallisuutta, osa historiamme sankari- ja mainetekoja. Heinäluoman aatokset Santahaminasta ovat täydellisessä ristiriidassa tämän ajattelun kanssa. Kun muut pyrkivät puolustamaan vaalipiiriensä varuskuntia, Helsingissä ehdokkaana oleva Heinäluoma pyrkii häätämään armeijan vaalipiiristään. Kyllä minä sen ymmärrän, että maakuntien miehet kannattavat hajasijoitusta. Helsingin demaripomon omaa kaupunkia ruoskiva linjaus sen sijaan menee yli ymmärryksen.

I artikeln i Helsingin reservin sanomat betonar Vapaavuori Sandhams betydelse för försvaret av Helsingfors, fastän dess betydelse och lämplighet har ifrågasatts av militär expertis. Man kan även antaga att försvarsministern hade låtit sig informerats innan han kom med sitt förslag. Det är inte alltid möjligt att föra en öppen diskussion om militära angelägenheter, men jag ser gärna att diskussionen om Sandhamn fortsätter. Och Vapaavuori tycks ju själv hålla liv i diskussionen. I sin artikel skriver han dock att "Koko Santahaminaa koskeva keskustelu onkin eräänlainen hajasijoittajien, elämäntapapasifistien ja muiden puolustusvoimiin vihamielisesti suhtautuvien epäpyhä allianssi, joka pitäisi jättää omaan arvoonsa."

Sista stycket i leraren i dagens handlar om fallet Sibbo. Jag citerar:

Fallet Sibbo, ja. Politikerna må försöka avfärda det som förvaltningsjuridik, men faktum är att många väljare inför årets riksdagsval nog har Sibbos öde i tankarna då de avger sin röst.
Nu är ju fallet Sibbo ingen utpräglad språkfråga, men nog en symbolfråga. På sina håll har det för sin del medverkat till att slussarna inför detta val har öppnats för direkta angrepp på svenskans ställning i Finland.
Men också, direkt och indirekt, till att de svenska leden sluts samman.
Om en mindre kommun kan köras över hur som helst, var går då gränsen? Konsekvenserna bör bedömas.

Fallet Sibbo är en fråga om gränser i dubbel bemärkelse.

Juridik och moral. Den 8 mars 2007

Ledaren i dagens nummer av Kyrkpressen har rubriken "Juridik och moral i Sibbofrågan". I ledarartikeln behandlar Stig Kankkonen regeringens domarroll i frågan skriver bl.a. att "Statsminister Vanhanens juridiska reflktioner ger intrycket att han menar att en annektering är nödvändig om den är juridiskt möjlig." Kankkonen är av annan. Han menar att "Juridiken avgör endast vad man kan eller inte kan göra" och tillägger att "Vad man vill eller bör göra är inte minst en moralisk fråga, ett moraliskt val."

Jag skall medge att jag känner mig osäker på juridiken i fallet Sibbo. Men eftersom inte juristerna verkar vara eniga, så tar jag mig friheten att spekulera. I normalt fall är det nog som Kankkonen säger. Allt som är juridiskt möjligt är inte nödvändigt eller ens moraliskt försvarsligt. När statsmimistern sent om sider insåg regeringens och sin egen domarroll i Sibbofrågan började han använda juridiken som en ursäkt för att inte behöva yttra sig i frågan inför valet. Jag är dock rädd för att justitiekanslerns tolkning i frågan är att en annektering bör förverkligas, såvida det föreligger lagliga grunder. Därför torde även Helsingfors kunna besvära sig till Högsta förvaltningsdomstolen, ifall domen i regeringen faller till Sibbos fördel. Det är väl just därför som Sibbo kan bli ett viktigt prejudikat. Faller domen slutligen till Helsingfors fördel, kan vi förvänta oss ett totalt kaos i kommunfinland. Då kunde Vanda i princip göra anspråk på delar av norra Helsingfors. Detta är visserligen osannolikt, men redan nu har flera kommuner inspirerats av Helsingfors att göra anspråk på delar av grannkommunen.

Lika väl så tror jag att Kankkonen har rätt i praktiken. Sibbofrågan är en politisk och idologisk fråga. Det handlar inte minst om att prioritera, fastän statsministern, så som Kankkonen noterar i sin ledarskrift, undvikit prioriteringsfällan. Det finns inga objektiva juridiska grunder för en annektering, men däremot kan det finnas subjektiva tolkningsmöjligheter som talar för en annektering. Om ministrarna ser "särskilt vägande skäl" för en annektering, så är detta inte bara ett politiskt, utan även ett moraliskt val. Jag har väldigt svårt att se hur en centerminister uppriktigt skulle kunna betraka en annektering som moraliskt försvarsligt, men det går kanske att dölja den moraliska aspekten bakom juridiken.