Sipoon Sanomat och Suomen Lehtiyhtymä. Den 10 augusti 2007

Sipoon Sanomat, som utkommer på torsdagar, är för tillfället den bästa nyhetskällan när det gäller fallet Sibbo. Enligt min bedömning har tidningens linje på senaste tid blivit modigare då det gäller den aktuella frågan. Sipoon Sanomat hör till Suomen Lehtiyhtymä, som bland annat även utger gratistisningen Helsingin Uutiset/ Vantaan Sanomat. Denna gratistidning har i intimt samarbete med Samlingspartiet i Helsingfors propagerat för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Suomen Lehtiyhtymäs ägare och styrelseordförande är den samlingspartistiske politikern Eero Lehti. Lehti är stadsfullmäktigeordförande i Kervo och han invaldes i riksdagen vid senaste val. Lehti, som lär ha fritidsbostad i Sibbo, förefaller själv - efter statsrådets beslut - ha ändrat linje i Sibbofrågan. För ett par veckor sedan föreslog Lehti att Sandhamn frigörs för bostadsbebyggelse. Därigenom skulle Sibbo, enligt Lehti, få behålle sina gränser.

Förra veckan ingick i Sipoon Sanomat en artikel med rubriken "Eero Lehti siirtäisi Santahaminan varuskunnan Hyrylään". Jag är inte helt övertygande om förträffligheten i Lehtis förslag, men det är bra att Sandamn lyfts fram. Planerna på att befria Sandhamn för bostadsbebyggelse var orsaken till att Helsingfors i tiden köpte upp billig mark i sydvästra Sibbo. Tanken var att Helsingfors av staten skulle få Sandhamn i utbyte mot mark i sydvästra Sibbo. När planerna på att bygga bostäder i Sandhamn igen blev aktuella för ett par år sedan lyfte Samlingspartiet i Helsingfors fram Sibbo som ett alternativ för bostadsbebyggelse! Den som ivrigast av alla har försvarat bevarandet av Sandhamn i militärt bruk är Jan Vapaavuori, fast i mars 2005 ansåg han ännu att "Helsingillä ei ole ... pulaa tämäntyyppisestä maasta eikä edes olisi käyttöä sille lähiaikoina." Den som lyfte fram sydvästra Sibbo som ett alternativt bostadsområde var stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden, Risto Rautava (saml), som varit kommendör i Sandhamn.

I det senaste numret av Sipoon Sanomat behandlas Helsingfors metroplaner ur ett kritiskt perspektiv. Helsingfors oro över att andra kommuner drar fördel av Nordsjö hamn noteras, samtidigt som det påpekas att hamnprojektet i själva verket till stor del bekostats av staten. (I Helsingin Sanomat ingick den 3 augusti en artikel med rubriken "Ympäryskunnat keräävät Vuosaaren sataman hyödyt".) Av en artikel med rubriken "Sipoon pilkkomispäätös poiki kaikkiaan 25 valitusta" framgår bl.a. att antalet besvär som lämnats in med anledning av statsrådets gränsbeslut i själva verket var tjugofem och att besvären redan sändts vidare till inrikesministeriet, som väntas ge utlåtanden eller förklaringar. Det skall bli spännande att ta del av inrikesministeriets förklaringar.

Tidningen Vihreä lanka har idag publicerat en notis med rubriken "Vihreät käyvät vähiin Sipoossa rajansiirtopäätöksen takia". I det senaste numret av tidningen har det dessutom publicerats ett öppet brev från Stina Nybäck till Tarja Cronberg. Jag citerar ur brevet:

Me sipoolaiset vihreät olemme erittäin pettyneitä siihen, että ministerinä tuit epädemokraattisen ja lainvastaisen päätöksen syntyä äänestäessäsi Sipoon lounaisosan liittämisestä Helsinkiin. Jos päätös pitää korkeimmassa hallinto-oikeudessa, se on ennakkotapaus, josta on arvaamattomia seuraamuksia kuntademokratialle koko maassa. Äänestyskäyttäytymisesi ei ole omiaan lisäämään luottamusta vihreisiin keskustelevana puolueena, joka vastustaa röyhkeää valtapolitiikkaa.

Vihreä lanka lovar fortsätta diskussionen om "förhållandet mellan närdemokrati och allmän fördel" i nästa nummer, som om inkorporeringen av sydvästra Sibbo handlade om allmän fördel. Yle Internytt har noterat nyheten i en notis med rubriken "Sibbogröna tappar medlemmar". Lyssna även på ljudklippet Stina Nybäck: "Vi är väldigt besvikna".

Vanhanen var jävig. Den 9 augusti 2007

Ett par veckor före statsrådets gränsbeslut betecknade Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen (sdp) statsminister Matti Vanhanens beslut att jäva sig i Sibbofrågan som "flykt från ansvar". Det var ett märkligt påstående. Hiltunen om någon måste ju ha kännt till Vanhanens centrala roll och därmed risken för att Vanhanens jäv kunde leda till att statsrådets gränsbeslut ogiltigförlaras, ifall statsministern deltog i beslutet. Det verkar som om Hiltunen fann det viktigare att Vanhanen höll sitt löfte om att stöda en inkorporering än att inkorporeringen i sig förverkligades. Hiltunen är kanske den politiker som i fallet Sibbo har mest på spel, eftersom det var hon som från Sdp:s och Helsingfors sida huvudsakligen förhandlade med Hannes Manninen om KSSR och sydvästra Sibbo.

Högst märkligt är det även att justitiekansler Jaakko Jonkka inte avrådde statsministern från att deltaga i Sibbobeslutet. Å andra sidan hade Vanhanen mera eller mindre genom sina uttalanden om att man bör få uttala sina åsikter utan att göra sig jävig beställt ett utlåtande som gjorde det möjligt för honom att deltaga i statsrådets gränsbeslut. Vanhanen redogjorde knappast för JK om hur han direkt hade lovat stöda en inkorporering. Hade Vanhanen så önskat, hade han enligt min bedömning, nog av JK kunnat få ett utlåtande där han avråddes att delta i statsrådets beslut om den föreslagna ändringen i kommunindelningen. Det förefaller som om även Vanhanen fann det viktigare att han höll sitt löfte än att inkorporeringen förverkligades.

Antingen har Vanhanen undanhållit viktig information eller så har JK gjort sig skyldig till en felaktig juridisk bedömning. I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli riktar Erkki Mennola stark kritik mot JK. Jag citerar:

Hallituksen jäsenistä kaksi voidaan perustellusti katsoa jääveiksi ottamaan osaa Sipoon ja Vantaan liitospäätöksen tekemiseen. He ovat Helsingin kaupunginhallituksen puheenjohtajana liitosesitystä tehtäessä toiminut Jan Vapaavuori sekä niin edellisen kuin nykyisenkin hallituksen pääministerinä toiminut Matti Vanhanen. Edellinen jääväsi itsensä päätöksenteosta, jälkimmäinen, oikeuskansleri Jaakko Jonkan mielipidettä kysyttyään, ei.

Sen sijaan päätöksenteosta itsensä jäävänneet Helsingin kaupunginvaltuuston rivivaltuutetut eivät tosiasiassa olleet asiassa jäävejä.

Oikeuskansleri Jaakko Jonkan kannanotot niin tässä yhteydessä kuin asian yhteydessä muutenkin osoittavat puutteellista kunnallisoikeuden ja kunnallisen itsehallinnon perusasioiden tuntemusta.

Matti Vanhanen on itse haastatteluissa myöntänyt sopineensa jo keväällä 2006, ennen Helsingin kaupungin esitystä, puoluejohtajana silloisen valtiovarainministeri Eero Heinäluoman ja nykyisen valtiovarainministeri Jyrki Kataisen kanssa liitosasiasta. Tämä puolueiden välinen korkean tason sopimus, jonka todellinen tausta ja motiivi ovat toistaiseksi vielä jääneet tuntemattomaksi, on sittemmin ohjannut ratkaisevasti asian käsittelyä hallituksessa.

Vanhasen edellisen hallituksen sisäministeri Hannes Manninen asetti tehtäväänsä kuntajakoselvittäjä Pekka Myllyniemen ja määritteli tämä toimeksiannon. Vanhasen solmima sopimus ja hänen lehdille antamansa lausunnot ovat ohjanneet ilmiselvästi sekä Mannisen että Myllyniemen työtä ja hankkeen etenemisen aikataulua ja myös selvitystyön lopputulosta. Myllyniemen esittämä ”vaihtoehto 2” on käytännössä sama, jota myös Matti Vanhanen esitti lehtihaastattelussa jo heinäkuussa 2006.

Pääministeri Vanhasen toimien ja kannanottojen voidaan myös perustellusti arvioida vaikuttaneen hallituksen jäsenten mielipiteisiin ja äänestyskäyttäytymiseen VN:n istunnossa 28.6.2007 ja siten vaikuttaneen ratkaisevasti asian lopputulokseen.

Pääministeri Matti Vanhanen on siten osallistunut asian käsittelyyn sekä aikaisemmassa (Vanhanen I) että nykyisessä (Vanhanen II) hallituksessa siten, että hänen voidaan ilman muuta katsoa olleen esteellinen osallistumaan hallituksen päätöksentekoon 28.6.2007.

Avtal. Den 8 augusti 2007

Att bryta löften kan vara moraliskt fel liksom det kan vara straffbart att bryta avtal. Det finn lika väl överenskommelser som varken är moraliskt eller juridiskt bindande, men som ändå binder parterna. Hit hör politiska avtal. En politiker som har brutit ett löfte duger inte längre som förhandlare. En part som sviker löften bränner sina broar och duger inte längre som samarbetspartner. Politik handlar i hög grad just om förhandlingar och inofficiella avtal. Att hålla ett löfte ger således en politiker synnerlig nytta, medan ett löftesbrott på motsvarande sätt kan förorsaka synnerlig skada även för den som bryter avtalet. Å andra sidan är det även till skada för en politiker att låta sig luras till avtal som inte håller.

När det gäller fallet Sibbo är det en mycket vanlig uppfattning att det mellan staten och Helsingfors finns en överenskommelse och att det därför inte lönar sig att sträta emot. Egentligen är det precis tvärtom, fastän inofficiella överenskommelser nog kan ha stor tyngd. Om det bara gick att bevisa att "staten" hade ingått ett avtal, skulle Högsta förvaltningsdomstolen med största sannolikhet ogiltigförklrara statsrådets gränsbeslut. Eftersom staten endast är en juridisk person, kan staten inte ingå inofficiella avtal. I det aktuella fallet står "staten" därför för enskilda ministrar, Hannes Manninen och Matti Vanhanen, samt eventuellt någon ledande tjänsteman vid inrikesministeriet. Dessa har alla deltagit i beredningen eller avgörandet av Sibbofrågan. På motsvarande sätt står "Helsingfors" huvudsakligen för Rakel Hiltunen och Jan Vapaavuori, som tack vare sin ministertaburett nu har en enastående möjlighet att övervaka att (vad som återstår av) den andra parten inte bryter mot ingångna avtal. Att Vapaavuori enligt rykten utövat utpressning mot Vanhanen behöver inte ha någonting med statsministerns privatliv att skaffa.

Jag kan inte leverera några direkta bevis på ett avtal mellan representanter för Helsingfors respektive staten. Jag kan inte ens säga exakt vad man kommit överens om. Från Helsingfors sida är det klart att man strax före midsommaren ifjol gick med på Manninens kompromissförslag för KSSR, trots att "anslutandet av sydvästra Sibbo till huvudstadsregionen" inte togs med i förslaget till ramlag. Från statens sida är det däremot svårare att säga vad man lovat. Har man villkorslöst lovat förverkliga en inkorporering? Har man lovat ställa upp för Helsingfors taktiska spel, som gick ut på utpressning, hot och bluffande? Eller har man bara lovat att stöda Helsingfors metropol- och inkorporeringsplaner i allmänhet? Vad som lovats i det fördolda kan jag inte veta. Däremot har så väl Vanhanen som Manninen i offentligheten gjort uttalanden som kan tolkas som löften och som därför bör ha gjort dem jäviga att deltaga i beredningen och avgörandet av Sibbofrågan. Dessa uttalanden har även påtalats i besvär till HFD.

I sitt anförande vid det historiska stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 sade ledamot Laura Kolbe att Centterns stadsfullmäktigegrupp och Centern i Helsingfors stöder kommunminister Hannes Manninens avsikt att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors. I olika sammanhang sade Vanhanen att han stöder Helsingfors initiativ mycket starkt och han hoppades liksom Centern i Helsingfors att Helsingfors skulle satsa på att bygga i sydvästra Sibbo istället för i Malm. Dylika bindande löften ger toppolitiker inte gratis. Medan förhandlingarna om KSSR pågick tog Vanhanen inte heller i offentligheten ställning till inkorporeringen av sydvästra Sibbo.

Hela våren hade Helsingfors diskuterat Sibbofrågan med statsmakten. Jan-Erik Enestam informerades enligt egen utsaga av Manninen om kommunministerns stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst. Jubileumsgudstjänsten var den 23 maj, det vill säga dagen efter Huvudstadsregionens stadsfullmäktigen sammaträdde i Finlandiahuset och godkände samarbetsavtalet mellan städerna, som till innehållet var det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. Lika väl stod det enligt vad Vapaavuori sade vid sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni först en vecka före den historiska dagen klart att Helsingfors hade "perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista". Jag kan inte finna någon annan tolkning till Vapaavuoris ord än att det vid angedd tidpunkt slöts ett mera detaljerat avtal. Detta politiskt bindande avtal är nu till belastning för statsministern. Redan de starka misstankarna om att det ingåtts ett avtal bör vara nog för att statsrådets gränsbeslut skall ogiltigförklaras.

PARAS tuoreeltaan tulkittuna. Den 7 augusti 2007

Att Hannes Manninen inte blev minister i Vanhanens andra regering torde ha överraskat många. Min egen bedömning är att oklarheterna i samband med Sibbofrågan gjorde honom allt för riskabel. En del av oklarheterna aktueliseras nu i besvären mot statsrådets gränsbeslut från den 28 juni.

Barnstjärnan Hannes Manninen, som blev kommundirekrör vid 23 års ålder, fyllde 60 senaste höst. För att hedra jubilaren utgavs antologin PARAS tuoreeltaan tulkittuna av Kunnallisalan kehittämissäätiö KAKS. Jubileumsskriften kan även läsas som en nidskrift om kommun- och servicestrukturreformens fader.

Fastän Manninen hävdat att Sibbofrågan i sig på inget sätt hör ihop med KSSR (PARAS), behandlar ett par av artiklarna i PARAS tuoreeltaan tulkittuna ändå fallet Sibbo. Författaren till den ena av dessa artiklar är självaste överborgmästare Jussi Pajunen.

Pajunens artikel har rubriken "Helsingin seutu suunnannäyttäjänä". Av stilen att bedöma finns det inga skäl att betvivla att det är överborgmästaren själv som har författat artikeln. Texten är som tagen ur Pekka Myllyniemis rapport. Jag citerar de inledande raderna:

Helsingin seudulla asuu 1,2 miljoonaa ihmistä. Itämeren tytär on Euroopan unionin keskiössä ja kilpailee muiden Euroopan pääkaupunkien kanssa. Helsingin seutu on esimerkki tiiviistä yhteistyöstä, jolla on saavutettu tuloksia. On nähty hallinnollisten rajojen yli.

En del av satserna i inledningen till Pajunens artikel är närmast identiska med satser i utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november, som i sin tur återfinns i Ratasvuoris utredning från den 18 oktober, som Myllyniemi kopierat i sin rapport. Här citerar jag ett prov:

Tässä kilpailussa pärjäämiseen eivät yhden kaupungin voimat riitä. Tarvitaan tarpeeksi suuri ja yhteen hiileen puhaltava metropolialue, jonka volyymit vastaavat muita eurooppalaisia suurkaupunkeja.

Motsvarande text i Ratasvuoris utlåtande lyder enligt fäljande:

Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka vastaa eurooppalaisia suurkaupunkia.

Metropolialueen kehittäminen vaatii rohkeita, tulevaisuuteen suuntautuvia ja mahdollisuuksia luovia strategisia päätöksiä sekä mittavia voimavaroja. Yhdenkään pääkaupunkiseudun kaupungin voimavarat eivät yksin riitä tarvittavaan kehittämiseen.

I Helsingfors utlåtande har texten omformats så att den lyder på följande sätt:

Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka pystyy kilpailemaan eurooppalaisten suurkaupunkien kanssa.

Metropolialueen kehittäminen vaatii rohkeita, tulevaisuuteen suuntautuvia ja mahdollisuuksia luovia strategisia päätöksiä sekä mittavia voimavaroja. Yhdenkään pääkaupunkiseudun kaupungin voimavarat eivät yksin riitä tarvittavaan kehittämiseen.

Sambandet mellan Sibbofrågan och KSSR uttrycker Pajunen av förekommen anledning i vaga ordalag. Å andra sidan döljer Pajunen inte meningsskiljaktigheterna i samband med huvudstadsregionens svar på inrikesministeriets förfrågan angående KSSR. Jag citerar:

Neuvottelukunnan kannanotto hyväksyttiin yksimielisesti lukuun ottamatta kannanottoja, jotka koskivat Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan liittojen yhdistämistä sekä Sipoon läntisten alueiden liittämistä pääkaupunkiseutuun. Kauniaista edustavat pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan jäsenet jättivät kokouksen pöytäkirjaan lausuman, jonka mukaan he eivät voi yhtyä kannanoton näihin osiin. Lausumaan yhtyi myös Espoon kaupunginvaltuuston varapuheenjohtaja.

Pajunen skriver mera om Sibbofrågan under rubriken "Helsinkiläinen näkökulma". Jag citerar:

Pääkaupunkiseudulla on tartuttu tilaisuuteen luoda sekä länteen että itään jatkuva, kestävän kehityksen mukaiseen joukkoliikennejärjestelmään perustuva elinvoimainen kaupunkirakenne. Espoo on tehnyt oman merkittävän ratkaisunsa läntisestä metroyhteydestä. Helsinki on pitkään tähynnyt itään. Sipoo on puolestaan halunnut näihin päiviin asti säilyä harvaan asuttua kuntana. Metron jatkamisella Sipooseen voitaisiin luoda edellytykset asuntojen rakentamiselle arviolta 50 000 asukkaalle.

Helsingin kaupunginvaltuusto päätti 21.6.2006 esittää valtioneuvostolle Sipoon läntisen osan liittämistä Helsinkiin. Kysymys on noin 5 000 hehtaarin maa-alueesta ja 2 300 hehtaarin vesialueesta. Esitykseen sisältyi myös Vantaan puolella sijaitsevan 200 hehtaarin kokoisen ns. Westerkullan kiilan liittäminen Helsinkiin. Kaupunginvaltuuston päätös poiki Sipoon kunnan valituksen lisäksi kymmenkunta muuta valitusta, joiden käsittely on vireillä.

Prosessi sai uuden käänteen, kun sisäasiainministeriö katsoi syyskuun lopulla, että asian laajuuden, vaikeuden ja yleisen merkittävyyden vuoksi on tarpeen toimittaa erityinen selvitys osakuntaliitoksesta Sipoon, Vantaan ja Helsingin välillä. Ministeriö asetti kuntajakoselvittäjäksi valtiotieteen maisteri Pekka Myllyniemen. Selvityksen lopputulos on toimitettava ministeriölle 30.11.2006 mennessä.

Sipoon läntisen osan liittäminen Helsinkiin ei ole uusi idea. Se perustuu valtioneuvoston kanslian asettaman selvitysmiehen, ylipormestari Raimo Ilaskiven keväällä 1989 tekemiin ehdotuksiin.

Den första artikeln i antologin PARAS tuoreeltaan tulkittuna har rubriken "Vahvat kunnat ovat hallinnon perusta" och är författad av f.d. konsulterande tjänstemannen vid inrikesministeriet Aulis Pöyhönen och f.d. inrikesminister Heikki Koski. I ett avsnitt med rubriken "Kuntajakolaki" tar Pöyhönen och Koski upp Sibbofrågan. Jag citerar:

Suuren osa-alueen (esim. ajankohtaisen Sipoon länsiosan) liittäminen vaatii tuekseen sen, että yleisiä edellytyksiä on pidettävä erittäin painavina. Koska kysymyksessä on lakiin sisältyvä erityissäännös, on sitä tulkittava ahtaasti. Mielestämme on lähdettävä siitä, että jo yleisten edellytysten on oltava vähintäänkin painavia ja erityisten edellytysten on oltava monin verroin painavampia.

För att det inte skall vara oklart vad de ovannämnda artikelförfattarna ansåg om planerna på att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, vilka Manninen hade uttryckt sitt stöd för, skall jag här ytterligare passa på att citera ur Pöyhönens debattartikel "Onko Sipoo-liitokselle erityisen painavat edellytykset?", som publicerades i Helsingin Sanomat den 18 september:

Lehtitietojen mukaan pääministeri Matti Vanhanen (kesk) sekä ministerit Eero Heinäluoma (sd) ja Hannes Manninen (kesk) tukevat Helsingin suunnitelmaa. Kaiken lisäksi liitos pitäisi tehdä vielä ennen eduskuntavaaleja. Näin ei oikeusvaltiossa pitäisi menetellä.
...

Milloin kyseessä on kunnan kokoon nähden suuri alue - jollaisesta Sipoon kohdalla on siis kysymys - sen liittämiseen eivät pelkät yleiset edellytykset riitä, vaan niiden pitää olla painavat. Säännös on erityissäännös, jota on tulkittava ahtaasti. Ahdasta tulkintaa tukee myös se, että kyseessä olisi ilmiselvä pakkoliitos.

On vaikea nähdä, että Länsi-Sipoon asukkaiden palvelut paranisivat erityisen paljon, jos he saisivat ne Helsingin kaupungin järjestäminä. Entä miten erityisen paljon alueen asukkaiden elinolosuhteet paranisivat Helsingissä? Nyt jos koskaan kunnallinen kansanäänestys olisi paikallaan.

Entä miten painavasti elinkeinojen toimintamahdollisuudet paranisivat? Luvattaisiinko niille jotain erityisetuja? Miten paljon Helsingin kaupungin (sen organisaation) toimintakyky ja toiminnan taloudellisuus paranisivat? Entä miten kävisi Sipoolle? Lienee selvää, että liitos raunioittaisi Sipoon toimintakykyä ja taloutta paljon enemmän kuin se edistäisi Helsingin.

Helsingin kaupunki perustelee hakemustaan myös sillä, että liitos olisi koko seudun kannalta erityisen merkittävä. Onko näin, siitä hallituksen on kuultava myös muita seudun kuntia. Ei ole suinkaan varmaa, onko Espoo samaa mieltä.

Näyttää siltä, että Helsingin kaupunki on huonosti valmistautunut hakemuksensa tekoon - melkein kuin lähtenyt soitellen sotaan. Hallituskin tuntuu hätääntyvän, kun sen piirissä harkitaan erityisen kuntaselvittäjän asettamista!

Fördröjda motiveringar. Den 6 augusti 2007

Då Helsingfors den 21 juni ifjol lade fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen fästes uppmärksamheten vid att ärendet hade beretts i hemlighet och behandlades i brådskande ordning. De oerhörda bristerna i förslaget fick uppmärksamhet först efter att lantmäteriverket hade kommit med sitt utlåtande. Att Helsingfors förslag saknade relevanta motiveringar fick egentligen aldrig mediernas uppmärksamhet, fastän avsaknaden av motiveringar är ett minst lika stort mysterium som det bristfälligt utritade förslaget till nya gränser.

Utredningsman Pekka Myllyniemi lyfte själv indirekt fram bristerna i Helsingfors förslag då han till Helsingin Sanomat i december sade att "Selvitystä aloittaessani kysyin Helsingin kaupunginjohtajalta Jussi Pajuselta ja hallintojohtajalta Eila Ratasvuorelta, että kai teillä on jotain perusteluja kaupunginvaltuuston päätökseen, kun niitä kesäkuussa asiasta päätettäessä ei paljonkaan ollut." Även Helsingfors omtagning av inkorporeringsbeslutet den 29 november var ett indirekt medgivande till att stadens förslag saknade behövliga motiveringar. I den mycket märkliga omtagningen av beslutet, som skedde i samband med stadsfullmäktiges godkännande av förslaget till utlåtande till länsstyrelsen, tillfogades motiveringarna från Ratasvuoris utredning från den 18 oktober, men eventuellt även formellt sett först nu bilagorna med följebrevet med vilket stadsdirektör Jussi Pajunen den 30 juni 2006 hade kompleterat Helsingfors förslag.

Att Helsingfors förslag till nya gränser var så oerhört britsfälligt har jag förklarat med att förslaget ursprungligen endast var tänkt som ett hot med vilket man skulle försöka lura Sibbo att "frivilligt" gå med på att avstå från det 3000 hektar stora området. Att förslaget saknade relevanta motiveringar har jag inte tidigare försökt förklara. Att Pajunen ett par dagar efter att Helsingfors hade sänt stadens förslag till inrikesministeriet kompleterade förslaget med "liitteenä olevilla asiakirjoilla, joihin kaupunginvaltuuston esitys perustuu ja jotka omalta osalta tukevat tehtyä esitystä" visar att Pajunen verkligen var dåligt förberedd då han tidigt på morgonen den 21 juni presenterade stadens förslag.

En möjlig förklaring kunde vara att det inte alls var tänkt att Helsingfors själv skulle ta initiativet till ändring i kommunindelningen. Jag finner det dock mera trovärdigt att Helsingfors den 21 juni faktiskt hade färdiga motiveringar, men att dessa motiveringar utgick ifrån att hela det så kallade Westerkullaområdet ingick i Helsingfors förslag och därför inte var användbara. Innan jag kom över Pajunens följebrev med förteckning över bilagor från den 30 juni hade jag vissa misstankar om att Pajunen redan i detta skede hade kompleterat förslaget med motiveringarna som Myllyniemi senare kopierade. Fragment ur texten som Myllyniemi kopierat härstammar uppenbart från juni. Å andra sidan hade en dylik kopletering av förslaget utan stadsfullmäktiges beslut varit juridiskt synnerligen tvivelaktigt. Motiveringarna lades således till Helsingfors förslag först den 29 november samtidigt som stadsfullmäktige formellt torde ha godkänt stadsdirektörens tidigare kompletering från den 30 juni.

Skillnaden mellan Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen och Ratasvuoris utredning från den 18 oktober är inte stor. Närmast handlar det om små detaljer. T.ex. har den megalomaniskt klingande satsen "Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka vastaa eurooppalaisia suurkaupunkia" omskrivits så att motsvarande sats i Helsingfors utlåtande lyder "Tarvitaan riittävän suuri metropolialue, joka pystyy kilpailemaan eurooppalaisten suurkaupunkien kanssa". Lite större ändringar har gjorts angående planerna för metron. Formuleringen "Mellunmäen metroa jatketaan nykyisen Vantaan Länsisalmen alueelle", som helt har lämnats bort i utlåtandet till länsstyrelsen, antyder att Ratasvuoris utredning innehåller fragment från tiden före Helsingfors annekteringsbeslut.

Sibbo kommuns pressmeddelande "Sibbo lämnade besvär över statsrådets beslut att justera kommungränsen" (Sipoo jätti valituksen valtioneuvoston rajapäätöksestä) från den 3 augusti finns nu på Sibbo kommuns webbplats.

Samtidshistoria. Den 5 augusti 2007

På denna blogg har jag i över ett års tid varje dag dokumenterat fallet Sibbo. Dels har jag förmedlat vidare nyheter som (andra) medier publicerat, dels har jag gått till källorna och producerat egna berättelser. Eftersom mina källor är skriftliga dokument, utgör min dokumentering snarare prov på samtidshistoria än på journalistik. Vem som helst kan i princip kontrollera att jag återger källorna på ett riktigt sett. Eftersom min argumentering är analytisk, bör även mina slutsatser gå att pröva.

Skillnaden mellan historia och journalistik handlar inte bara om källor och metoder, utan skillnaden handlar även om avståndet i tid. Historikern studerar det förflutna där journalisten bevakar och undersöker fennomen i samtiden. Historikerns uppgift närmar sig journalistens då objektet för den historiska forskningen närmar sig nuet. Samtidens historia kan inte betraktas utifrån på samma sätt som historia över svunna tider. Samtidens händelser är så nära att deras historiska betydelse ännu inte kan bedömas. Samtidshistorien är därför en tillfällig och öppen historia, som kan revideras. Enligt den italienska filosofen, historikern och politikern Benedetto Croce (1866-1952) gäller samtidshistoriens villkor emellertid inte bara samtidens eller den närmaste tidens historia, utan all historia. All sann historia är enligt Croce "samtidshistoria". Historien måste "vibrera i historikerns själ". All sann eller "levande" historia berättas utgående från samtidens (nutidens) källmaterial, intressen och förhållanden.

Croce har på flera sätt varit ett föredöme för mig. Croce etablerade sig som historiker, fastän han inte avlade någon examen i historia. Enligt Croce är historia en uppgift för filosofer. Croce var i egenskap av liberal politiker efter kriget både minister och medlem i den italienska senaten. Croce är en av de få betydande italienare som under den Mussolinis tid vid makten lyckades bevara sitt intellektuella oberoende. Å andra sidan var Croce medveten om att det strängt taget inte fanns någon av tidsperspektivet oberoende historieskrivning.

Mitt eget försök till studier i samtidens historia är samtidshistoria även så till vida att det bygger på samtidens nya förutsättningar. Internet skapar nya möjligheter för medborgarjourmnalistik, men även för forskning i historia. Kanske kan fallet Sibbo här bli en viktig lärdom för politiker, som inte har insett politikens villkor i datoriserade samhälen.

Fallet Sibbo bör belysas ur ett samtidshistoriskt perspektiv. Hannes Manninens och Matti Vanhanens stöd av ett anslutande av sydöstra Sibbo till Helsingfors har ett sammanhang som bör belysas. Till sammanhanget hör Vanhanens uttalanden om Malms flygfält och regeringen Vanhanens bostadspolitiska program. Det viktigaste sammanhanget är dock kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Sibbofrågan och KSSR sammanfaller i tiden. Både när det gäller Sibbofrågan och KSSR ägde viktiga vändningar och beslut rum i slutet av juni ifjol. Fram till veckan före midsommaren ifjol var den så kallade Sibbofrågan uttryckligt en fråga innanför KSSR, fastän frågan enligt Stefan Wallins blogginlägg "Vit rök - en ramlag!" aldrig diskuterades i Manninens strukturgrupp.

Efter den 21 juni 2006 förtegs och förnekades sambanden med KSSR. Helsingfors inkorporeringsplaner var nu en kontinuerlig fortsättning på Helsingfors tidigare expansion. Istället för att relatera Sibbofrågan till förhandlingarna om ramlagen relaterades Helsingfors förslag och Manninens avsikter till tidigare inkorporeringar. Denna historiska tolkning av Sibbofrågan hade dock föga med det akademiska ämnet historia att skaffa, speciellt inte så länge inkorporeringen av sydvästra Sibbo bara var ett förslag. Juridiskt och politiskt saknade en jämförelse mellan Helsingfors förslag och tidigare inkorporeringar relevans. Den historiska belysningen som självaste professorn i historia Laura Kolbe (c) bidrog med ökade på inget sätt förståelsen av händelserna i samtiden. Jämförelsen med tidigare inkorporeringar handlade om att ge Helsingfors förslag politisk och moralisk legitimitet, men framför allt handlade jämförelsen om mörkläggning och försök att dölja de relevanta sammanhangen i samtiden. Syftet med att relatera Sibbofrågan till tidigare inkorporeringar framgår allt för tydligt ur Hannes Manninens svar vid riksdagens plenum den 3 oktober. Jag citerar:

Mitä tulee sitten tähän Helsinki-Sipoo-kysymykseen, niin sehän ei sinänsä kuulu tähän millään tavalla enkä niitä riitoja halua tähän sotkea. Haluan vaan muistuttaa yhdestä asiasta: Eihän tämä Helsinki-Sipoo-kysymys ole mikään ainutkertainen kysymys. 1900-luvulla Helsingissä on tehty seitsemän erillistä liitosta. Vuonna 1946 tehtiin päätös, jolla kaikki esikaupungit liitettiin Helsinkiin. Useat olivat itsenäisiä kuntia. 1966 on viimeksi liitetty Vuosaari. Tämähän on vain Helsingin kaupungin kehityksen selkeä jatkumo. Ei tämä ole sen kummempi kysymys, ja tämä selvitetään asianmukaisesti, ja mikä on lopputulos, se ratkeaa tietysti selvityshenkilön työn jälkeen. Tämä ei ole mikään uusi asia.

Föreningen För Sibbo har på sina webbsidor publicerat föreningens bevär (MS Word) till Högsta förvaltningsdomstolen. Som bilagor till besväret har föreningen fogat bl.a. Kaarlo Tuoris expertutlåtande från den 16 juli och Erkki Mennolas utlåtande från den 24 juli.

Etablissemanget. Den 4 augusti 2007

En fas i fallet Sibbo är igen över då tiden för att lämna in besvär över statsrådets gränsbeslut gick ut igår. Enligt Helsingin Sanomat har Högsta förvaltningsdomstolen lovat ett beslut före slutet av året. HFD har en hel del att gå igenom med tjugo anmärkningar med bilagor. Det lär ännu gå att kompletera besvären med bilagor. Dessutom torde de som lämnat in besvär i ett senare skede erbjudas möjlighet att komma med motförklaringar, så det finns fortfarande möjligheter att påverka domslutet. Om jag hade tid skulle jag fortsätta att följa med fallet Sibbo på min blogg lika intensivt som hittills. Jag trivs med rollen som oetablerad samtidshistoriker - och etablerad bloggare. Tyvärr måste jag dock framöver sätta ner mera tid på mina lönejobb.

I torsdagens Hufvudstadsblad ingick en insändare av Harry Bogomoloff (saml) där Bogo beskyllde Sfp i Helsingfors för att med ytter-vänster ha "tryckt på samma röda knapp och bildat en patetisk anti-establishment-klick tillsammans". Mina tankar gick naturligtvis till Sfp-gruppens röstningsförfarande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni ifjol. I samma riktning tycks Gitta Dahlberg (sfp) ha tänkt, för hon skriver följande i ett svar på Bogomoloffs insändare i dagens Hbl:

Bland de bottennapp där sfp till Bogomoloffs förtrytelse röstat lika som kommunisten och bildat en patetisk anti-establishmentklick hörde Sibboärendet, som sfp i hela landet ser som en laglighetsfråga, inte som en enkel politisk fråga om huvudstadens rätt att växa på en annan kommuns bekostnad.

Sfp frågar inte kommunisten Hakanen hur han ämnar rösta men är han av samma åsikt som vi, blir vi sju mot 78. Vi skäms inte för att vara i minoritet ibland, det hör ju till den svenska vardagen. The establishment som Bogomoloff hänvisade till samlingspartiet, sossarna och de gröna gav oss i sfp-gruppen en bestraffning av mycket osympatiskt slag flera månader efter Sibbobeslutet. Det säger mycket om hur man i dessa partier ser på det demokratiska beslutsfattandet.

Jag undrar om det verkligen bara var tryckandet på den röda knappen som motiverade bestraffningen. Månne inte förverkligandet av Helsingfors Sibboplaner främst stördes av att the anti-establishment hade en plats i stadsstyrelsen där förslaget till gränsjustering först måste läggas fram.

För övrigt är det anmärkningsvärt hur högt pris de gröna måste betala för att få höra till etablissemanget.