Juridiskt prejudikat. Den 14 augusti 2007

Fredagens nyhet att De gröna i Sibbo förlorar medlemmar som en följd av beslutet att inkorporera sydvästra Sibbo med Helsingfors har idag fått uppföljare. Yle Internytt har publicerat en notis med rubriken "Sfp bjuder in de gröna i Sibbo" och Hufvudstadsbladet ett ledarstick med rubriken "Sibbos gröna drar slutsatser". I ledarsticket passar Björn Månsson på att kommentera möjligheterna att Sibbo blir ett prejudikat. Jag citerar:

Intressant förresten det där med att regeringsmajoriteten med statsminister Matti Vanhanen i spetsen anser att HFD:s beslut i frågan inte blir ett prejudikat.

Enligt vår rättsordning är HFD-beslut prejudikat, i detta fall på tolkningen av kommunindelningslagen och processen.

Månsson har naturligtvis rätt i sak, men Vanhanen förefaller liksom Mari Kiviniemi medvetet blanda ihop politiska och juridiska prejudikat. Även om Sibbo blev ett juridiskt prejudikat torde statsrådet eller ministeriet efter politisk prövning kunna avslå förslag till ändringar av kommunindelning, t.ex. med motiveringen att "Helsingfors är Finlands ända huvudstad". Kommunerna skulle dock sakna lagligt skydd och vara beroende av godtycke. I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli noterar även Erkki Mennola möjligheten att Sibbo blir ett prejudikat. Jag citerar:

Jos KHO jättää hallituksen päätöksen voimaan, sillä olisi monenlaisia merkittäviä ja vakavia vaikutuksia:

• KHO:n ratkaisusta muodostuisi luonnollisesti kuntajakolain soveltamisen kannalta ennakkoratkaisu, joka heijastuisi kaikkiin tuleviin päätöksiin vastaavanlaisissa asioissa.


• Ratkaisu merkitsisi sitä, että kunnat eivät olisikaan keskenään lain mukaan tasa-arvoisia ja samanlaisessa asemassa oikeuksien ja velvollisuuksien suhteen, vaan ”metropolialueen keskuksen” tai vastaavan keskuskunnan intressit olisivat painavammat kuin sen naapurikunnan.


• ”Kaupunkien luonnollinen laajeneminen” hyväksyttäisiin jälleen kuntajaon muuttamisen perusteeksi, vaikka sen ei lainsäädännön mukaan pitäisi enää vuoden 1977 jälkeen sellaiseksi enää kelvata eikä kaupunkien ja muiden kuntien välillä olla oikeudellista eroa.


• Jos KHO hyväksyy VN:n nyt tekemän liitospäätöksen, se merkitsisi käytännössä sitä, ettei kuntajakolailla olisi sen jälkeen lainkaan merkitystä kunnallisen itsehallinnon ja kunnan alueellisen koskemattomuuden turvaajana. Mikä tahansa hallituksen enemmistö voisi millä tahansa perusteilla muuttaa koska vain vallitsevaa kuntajakoa haluamallaan tavalla.

Argument för Västerkullaområdet. Den 13 augusti 2007

Kimmo Oksanen har idag på Helsingin Sanomats webbplats publicerat ett blogginlägg med rubriken "Sipoolaisilta meni hermot". Redaktör Oksanen ger inga belägg för sina påståenden och han tycks dra slutsatser om "Sibboborna" på basen av en enskild anonym insändare i föreningen För Sibbos diskussionsspalt. (Redaktören heter alltså inte Kiljunen, så som jag först i misstag skrev. Kimmo Kiljunen heter däremot en riksdagsledamot från Västerkulla eller Råby och han har till skillnad från Oksanen starkt kritiserat Helsingfors inkorporeringsprojekt.)

På För Sibbos webbsidor hittas även Erkki Mennolas expertutlåtande, som redaktör Oksanen gärna även får kommentera. Jag skall åtminstone själv fortsätta att kommentera Mennolas utlåtande. I sitt utlåtande koncentrerar sig Mennola på fyra skäl att betrakta statsrådets gränsbeslut från den 28 juni som olagligt:

1) Kuntajaon muutos ei täytä KuntajakoL 3 ja 5 §:ien edellytyksiä (Sipoo).
2) Kuntajaon muuttamiselle ei ole esitetty minkäänlaisia perusteluja (Vantaa).
3) Pääministeri Matti Vanhanen otti osaa päätöksen tekemiseen, vaikka oli esteellinen.
4) Kuntajaon muutoksen valmistelumenettely ei täytä laissa asetettuja vaatimuksia.

Riktigheten i påståendet att det i inrikesministeriets motiveringar (muistio) för gränsbeslutet inte angetts några motiveringar för Vandas del kan även en lekman som jag ta ställning till. I själva verket har jag i prememorian hittat en motivering för en inkorporering av området söder om Österleden i Vanda, alltså den s.k. Västerkullakilen. Innan jag lyfter fram motiveringen skall vi ta en tillbakablick på vad Tapani Mäkinen ansåg om det aktuella området i juni ifjol. I artikeln "Helsingin valtuusto hyväksyi esityksen itäisistä rajansiirroista" skrev Helsingin Sanomat den 22 juni 2006 följande:

Helsinki neuvotteli maanantai-iltana Vantaan edustajien kanssa siitä, pitäisikö Helsinkiin liittää Vesterkullan kiilasta Porvoonväylän eteläpuoli vai vain Itäväylän eteläpuoli.

Kööpenhaminassa matkalla oleva Vantaan kaupunginhallitus piti tiistai-iltana ylimääräisen kokouksen. Puheenjohtaja Tapani Mäkisen (kok) mukaan päätös luopua Itäväylän eteläpuolisesta osasta oli helppo: "Alue on rämettä ja luonnonsuojelualuetta, jota ei voi enempää jalostaa."

Riktigheten i Mäkinens uppfattning av området borde vara uppenbar, men i inrikesministeriets prememoria kan man faktiskt läsa följande:

Kuntajakoselvittäjän mukaan Lounais-Sipooseen ja Västerkullan alueelle suunnitellut asunto- ja työpaikka-alueet tulevat joka tapauksessa yhdyskuntarakenteellisesti ja toiminnallisesti olemaan osa Helsinkiä, minkä vuoksi alueen maankäytön, asumisen ja liikenteen suunnittelu on perusteltua toteuttaa myös hallinnollisesti osana Helsinkiä.

Arto Sulonen citerar här direkt ur Pekka Myllyniemis rapport. Jag återger hela stycket i vilket satsen som citeras ingår:

Kuntajakolain 1 §:n mukaan kuntajakoa kehitetään kuntien alueellista eheyttä ja yhdyskuntarakenteen toimivuutta edistävällä tavalla. Vuoden 2007 alusta voimaan tulevan lainmuutoksen myötä kunnan tulee lisäksi muodostua työssäkäyntialueesta tai muusta sellaisesta toiminnallisesta kokonaisuudesta, jolla on taloudelliset ja henkilöstövoimavaroihin perustuvat edellytykset vastata palveluiden järjestämisestä ja rahoituksesta. Lounais-Sipooseen ja Västerkullan alueelle suunnitellut asunto- ja työpaikka-alueet tulevat joka tapauksessa yhdyskuntarakenteellisesti ja toiminnallisesti olemaan osa Helsinkiä, minkä vuoksi alueen maankäytön, asumisen ja liikenteen suunnittelu on perusteltua toteuttaa myös hallinnollisesti osana Helsinkiä.

Det ovanciterade styckt ingår så väl i förordet som i kapitel 5 i Myllyniemis rapport. Påståendet om bostads- och arbetsplatsområden som planeras till Västerkullaområdet strider mot Myllynimis påstående att "Alue on siten käytännössä rakentamisen kannalta haasteellinen." Detta påstående är å andra sidan direkt kopierat från Ratasvuoris utredning, så områdets olämplighet för bebyggelse kan ha gått Myllyniemi förbi.

Ett alternativ är att det i det aktuella sammanhanget i begreppet "Västerkullaområdet" inkluderas området mellan Österleden och Borgåleden (motorvägen), men detta område ingår inte i Myllyniemis förslag. I själva verket skulle en förlängning av metron till Sibbo förutsätta nya bostadsområden mellan Österleden och Borgåleden i nuvarande Vanda. Dessa områden skulle, ifall metroplanerna förverkligades, kanske strukturellt och funktionellt kunna betraktas som delar av Helsingfors, men Myllynimi föreslog inte att området skulle inkorporeras med huvudstaden. Här var Myllyniemi högst inkoncekvent. Då området mellan Österleden och Borgåleden inte föreslås anslutas till Helsingfors, förlorar argumenten för en inkorporering av sydvästra Sibbo helt sin grund.

Fövirrade ministrar. Den 12 augusti 2007

Även Borgåbladet uppmärksammade i gårdagens tidning medlemsflykten från De Gröna i Sibbo i en artikel med rubriken "Gränsflytt fick Sibbogröna att hoppa av". Missnöjet och besvikelsen gäller så väl de gröna i Helsingfors som ordförande Tarja Cronberg. Cronbergs förklaringar till sitt ställningstagande vid omröstningen om Sibbofrågan är besynnerliga och oacceptabla, men högst anmärkningsvärd är även minister Cronbergs syn på den juridiska frågan. I blogginlägget "Fegt av Cronberg. Den 14 juli 2007" har jag citerat förklaringar som Cronberg gav i ett inlägg på De grönas webbplats den 28 juli, men jag skall här citera på nytt:

Mitä tulee päätöksen laillisuuteen, sen valvonnasta vastaa oikeuskansleri. Asia ei olisi ollut valtioneuvoston listalla päätösasiana, mikäli oikeuskanslerin tulkinta päätöksen laillisuudesta olisi ollut kielteinen. Luotan oikeuskanslerin ratkaisuun.

Cronberg har alltså inte alls tagit ställning till lagligheten i utredningsmannens och föredragarens (eller i detta fall egentligen beredarens) förslag. Justitiekanslern kunde kanske ha gripit in i beredningen. För att motverka förvirringen kunde han kanske även ha informerat ministrarna tydligare om beslutets natur, men det var nog statsrådet och inte justitiekanslern som skulle ta ställning till om förslaget till ny kommunindelning fyllde kommunindelningslagens krav.
Cronbergs syn på justitiekanslerns roll i sammanhanget är anmärkningsvärt. Å andra sidan förutsatte även de samlingspartitistiska ministrarna i praktiken att statsrådet inte skulle ta ställning till den juridiska frågan. Om ministrarna först måste ta ställning till lagligheten i förslaget, kunde de samlingspartistiska ministrarna inte gärna på förhand ha enats om partiets linje i frågan. Den enda som betonade att gränsfrågan var en jurididk fråga var statsministern, som ironiskt nog därigenom medgav sitt eget jäv. För att förklara eller försvara att Centern var splittrad underströk Vanhanen att Sibbofrågan var en "rent juridisk fråga" där var och en minister själv tar ställning. Frågan var i verkligheten inte så rent juridisk som Vanhanen lät förstå, för till ministrarnas uppgift hörde även att göra en politisk prövning, så vida man fann att förslaget fyllde de juridiska villkoren. Å andra sidan kunde en gemensam överenskommen linje i den politiska prövningen ha äventyrat ministrarnas oberoende då det gällde att ta ställning till de juridiska förutsättningarna. Det fanns alltså godtagbara skäl för Centergruppens splittring i Sibbofrågan. Lika väl torde så väl de samlingspartistiska ministrarna som minister Cronberg ha bundits att rösta enligt partiets linje. Det visar hur dåligt ministrarna var informerade om beslutets natur, trots att diskussionen om ministrarnas jäv och domarroll hade fått stor upmärksamhet i medierna. De olika grupperna har haft helt olika uppfattningar.

I sina tolkningar motsade de olika ministrarna varandra. Cronberg gav JK ansvaret att tolka föslagets eller beslutets laglighet, medan Vanhanen i praktiken gav över ansvaret åt tjänstemannaberedningen. Att Cronbergs uppfattning inte håller framgår av biträdande justitiekansler Jaakko Jonkkas svar från den 28 juni (!) på ett klagomål som lämnats in av Leena Liipola. Jonka skriver här att "Oikeuskanslerinvirastossa vakiintuneen käytännön mukaan oikeuskansleri ei ilman erityistä aihetta puutu viranomaisessa vireillä olevaan asiaan, ellei siihen ole olemassa erityistä syytä." Vidare skriver Jonkka följande:

Käytettävissäni olevan asiakirja-aineiston perusteella minulla ei ole ollut mahdollisuuksia tarkemmin vertailla kuntajakoselvittäjän ehdotusta Helsingin kaupungin esitykseen. Aikaa erityisen selvityksen toimittamiseksi on pidetty lyhyenä ja sitä se on ollutkin. Tämä asiantila on ilmeisesti vaikuttanut siihen tapaan, millä erityinen selvitys on toimitettu, ja sen sisältöön. Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

Valtioneuvoston yleisistunto on tänään sisäasiainministeriöstä tapahtuneesta esittelystä päättänyt kuntajaon muuttamisesta. Valtioneuvosto on, katsottuaan että oikeudelliset edellytykset osaliitokselle ovat olemassa, hyväksynyt kuntarajan siirtämisen esityksestä ilmenevällä tavalla. Päättäessään kuntajaon muutoksesta valtioneuvosto on käyttänyt sille asiassa kuuluvaa toimivaltaa.

När det gäller att bedöma utredningens trovärdighet säger Jonkka alltså att ansvaret ligger hos inrikesministeriet. Det var faktiskt utredningsmannens uppgift att utreda de juridiska förutsättningarna , fastän till kommunindelningutredare kontroversiellt nog valdes en person som inte är jurist. Det är helt klart att inrikesministeriet eller regeringsrådet Arto Sulonen här har försummat sig. Ur Jonkkas svar framgår även att det uttryckligen var statsrådet - och inte JK - som (an)såg att de juridiska förutsättningarna för en inkorporering uppfylldes. Jonkka konstaterar att statsrådet har använt sig av den makt som statsrådet tillkommer, men han säger inte att statsrådets juridiska tolkning är rätt. En kritisk gransknin av beredningen visar att statsrådets juridiska tolkning saknade trovärdiga motiveringar.

I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli har Erkki Mennola på ett mycket tydligt sätt beskrivit beslutets två moment och försummelsen av det första. Jag citerar:

Kuntajaon muuttamista koskevassa VN:n päätöksenteossa on oikeudellisessa mielessä kaksi erilaista osuutta, joita nyt kysymyksessä olevan päätöksen teossa ei kylläkään ole osattu tai haluttu erotella toisistaan.

Ensin hallituksen tulee arvioida, täyttääkö esitys kuntajakolain 3 ja 5 §:ssä asetetut liitosvaatimukset. Tämä osa päätöksenteossa on sidottua hallintotoimintaa ja oikeusharkintaa. Jos lain asettamia edellytyksiä ei ole olemassa, liitosta ei voida lainkaan tehdä.

Jos liitokselle katsotaan olevan olemassa lain asettamat edellytykset, VN ratkaisee, tehdäänkö liitos vai ei. Vaikka edellytykset ovat olemassa, liitosta ei ole pakko tehdä, mutta se voidaan tehdä, jos niin harkitaan tarpeelliseksi. Vallitsevan kuntajaon säilyttämiselle ei tarvita perusteluja, ainoastaan muuttamiselle. Tämä osuus kuntajakomuutoksen päätöksenteossa on vapaata harkintaa.

Hallituksen käsittelyssä ovat lain edellyttämä oikeusharkinnan osuus ja sen vaatimat selvitykset jääneet alusta alkaen tosiasiassa kokonaan vaille huomiota ja asian valmistelu siten täysin puutteelliseksi. Esittelyasiakirjoissa puhutaan kautta linjan vain tarkoituksenmukaisuusasioista. Poikkeuksena on vain ministeri Mauri Pekkarisen kannanotto. Sekin on tullut muiden hallituksen jäsenten tietoon vasta samassa istunnossa, jossa asiasta on jo päätetty.

Copy past-metoden. Den 11 augusti 2007

I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli kritiserar Erkki Mennola kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport, men han riktar även kritik mot regeringsråd Arto Sulonens beredning. Jag citerar:

Sulosella ei todellisuudessa ole itsenäisiä perusteluja, vaan hän siteeraa kuntajakoselvittäjä Pekka Myllyniemen raporttia. Se on puolestaan plagiaatti Helsingin kaupungin ja Uudenmaan liiton teksteistä, kuten aiemmassa asiantuntijalausunnossani olen osoittanut.

Mennola påtalade plagiatet i sitt tidigare expertulåtande, som bifogades till Sibbo kommuns utlåtande över Myllyniemis förslag, men expertulåtandet har förbigåtts i beredningen. Jag citerar vidare ur Mennolas senaste utlåtande:

Hallituksen valmistelussa ja käsittelyssä Tuorin, Pihlajaniemen ja allekirjoittaneen asiantuntijalausunnot on vastoin asianmukaista valmistelukäytäntöä ohitettu kokonaan. Niitä ei esittelymuistiossa ole joko selostettu ollenkaan taikka muistiossa oleva selostus on virheellinen.

Således informerades ministrarna inte om bristerna i Myllyniemis rapport. Jag citerar vidare ur Mennolas utredning:

Esittelijä Arto Sulonen toisti esityksensä perusteluina vain kuntajakoselvittäjä Pekka Myllyniemen esityksestä poimittuja lauseita, vaikka Myllyniemen raportti oli osapuolten ja asiantuntijoiden lausunnoissa perustellusti osoitettu kelvottomaksi päätöksenteon pohjaksi. Tätä kritiikkiä ei lainkaan kerrottu ministereille.

Bristerna i Myllyniemis rapport handlar om mycket mera än bara plagiat, men Mennola upprepar i sitt senaste utlåtande att rapporten eller "utredningen" väsenetligen beståra av plagiat:

Kuntajakoselvittäjä Myllyniemen on osoitettu kopioineen "selvityksensä" sisällön valtaosin muiden tuottamista asiakirjoista (Helsingin kaupunki, Uudenmaan liitto, Pääkaupunkiseudun neuvottelukunta), siitä kertomatta ja lähteitä ilmoittamatta (vrt. Mennolan 1. lausunto).

När det gäller text som Myllyniemi kopierat från Wikipedia, från den finska förkortningen av OECD:s rapport "Territorial Review of Helsinki", från Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen eller från dokument som producerats av Delegationen för huvudstatdsregionen är det lätt påvisa plagiatet, eftersom texten finns på Internet. När det gäller text som torde härstamma från Nylands förbund är det svårare att påvisa plagiatet. Avsnittet 2.2.3 är i Myllyniemis rapport är visserligen identiskt med ett textstycke i "Uudenmaan maakuntaohjelman toteuttamissuunnitelma 2007 – 2008", men detta avsnitt är kort och Myllyniemi torde ha kopierat mycket mera från dokument som författats vid Nylands förbund. Det finns emellertid andra tecken som tyder på att Myllyniemi även huvudsakligen kopierat den text i rapporten som handlar om landskapsförbunden. Ett tecken på att Myllyniemi även här kopierat texten är en bekant argumentationsstil, men ett starkare bevis är att Myllyniemi använt sig av oigenomtänkta argument för en sammanslagning av Nylands och Östra Nylands landskapsförbund. Jag återger argumenten här med kursivering och allt:

• Ruotsinkielisten aseman tasapainottuminen
• pääkaupunkiseudun osaamiskeskusten alueellisen vaikuttavuuden kasvu Porvoon alueella
• yhdistäminen lisää maakunnan kriittistä massaa edunvalvontamielessä

Myllyniemis argument för en sammanslagning av landskapsförbunden torde vara ämnade för internt bruk. Argumenten handlar egentligen om hur en sammanslagning av förbunden ytterligare skulle öka Helsingforspolitikernas (och Tapani Mäkinens) makt i regionen.

I sin rapport upprepar Myllyniemi flera gånger samma textavsnitt. Dessa textavsnitt är huvudsakligen kopierade från Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen eller egentligen från Ratasvuoris utredning. Myllyniemi torde ha kopierat och infogat texten utan att ha noterat att han redan använt sig av den på ett annat ställe i sin rapport. Text som man själv har författat kan man klippa ut och infoga på ett annat ställe, men man kopierar knappast sin egen text. Undantagsvis kan man kopiera sin egen text till ett inledande abstrakt. I förordet i sin rapport skriver Myllyniemi följande:

Uudenmaan osalta selvittäjä toteaa, kuinka Uusimaa aiemmin oli yhtenäinen kokonaisuus Uudenmaan maakuntana ja Uudenmaan lääninä. Vuonna 1994 historiallinen maakunta jakaantui kahteen, Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan maakuntiin. Lääni korvaantui vuoden 1997 lääniuudistuksessa Etelä-Suomen läänillä, minkä jälkeen Uuttamaata ei ole yhtenäisesti suunniteltu eikä kehitetty.

Textstycket återfinns i avsnitt 2.2.2 Uusimaa. Jag återger det första stycket ur avsnittet. Användningen av fet stil är den samma som i rapporten:

Uusimaa oli aiemmin yhtenäinen kokonaisuus historiallisena Uudenmaan maakuntana ja Uudenmaan lääninä. Vuonna 1994 historiallinen maakunta jakaantui kahteen, Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan maakuntiin. Lääni korvaantui vuoden 1997 lääniuudistuksessa Etelä-Suomen läänillä. Tämän jälkeen Uuttamaata ei ole yhtenäisesti suunniteltu eikä kehitetty.

Så här långt är allt i sin ordning. Fortsättningen av avsnitt 2.2.2 är emellertid kopierad från Wikipedia (mellan den 26 oktober och den 4 november 2006). Man kunde kanske tänka sig att Myllyniemi själv skrivit det inledande stycket till avsnittet, men stycket ingår i följande form även som första stycke i avsnitt 3.1 Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat:

Uusimaa oli aiemmin yhtenäinen kokonaisuus historiallisena Uudenmaan maakuntana ja Uudenmaan lääninä. Vuonna 1994 historiallinen maakunta jakaantui kahteen, Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan maakuntiin. Lääni korvaantui vuoden 1997 lääniuudistuksessa Etelä-Suomen läänillä. Tämän jälkeen Uuttamaata ei ole yhtenäisesti suunniteltu eikä kehitetty.

Här torde Myllyniemi på ett par ställen ha bytt ut fet stil mot kursiverad stil i den ursprungliga texten, liksom han gjort i andra textavsnitt som han kopierat i sin rapport. Följande sats i Myllyniemis rapport är kopierat från Pääkaupunkiseutu ja kunta- ja palvelurakenneuudistus Perustelumuistio:

Yksi merkittävimmistä puutteista maankäytön yhteistyössä ja pääkaupunkiseudun asuntotuotannon ongelmien ratkaisemisessa on, että pinta-alaltaan erittäin suuri Helsingin ja Vantaan naapurikunta Sipoo ei kuulu pääkaupunkiseudun kanssa samaan maakuntaan.

Fortsättningen av avsnittet 3.1 är i sin helhet kopierat från Ratasvuris utredning från den 18 oktober och motsvarar text som återfinns i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen. De ovannämnda kontroversiella argumenten för en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden presenteras i avsnitt 3.2.5 Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistämisen merkitys i Myllyniemis rapport. I samma avsnitt ingår satsen "Elinkeinomarkkinoinnin tehostamiseksi Helsingin, Espoon, Vantaan ja Kauniaisten kaupungit sekä Uudenmaan liitto perustivat kansainvälistä aluemarkkinointia varten uuden yhteisen osakeyhtiön." Satsen förefaller vara en omskrivning av satsen "Elinkeinomarkkinoinnin tehostamiseksi Helsingin, Espoon, Vantaan ja Kauniaisten kaupungit sekä Uudenmaan liitto perustavat kansainvälistä aluemarkkinointia varten uuden yhteisen osakeyhtiön", som hittas i Pääkaupunkiseudun kansainvälinen elinkeinomarkkinointi Työryhmän raportti 17.11.2005. Fortsättningen är identisk med ett textavsnitt i Pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan 13.12.2005 kokouksen asialista och lyder enligt följande:

Yhtiö toimii seudun yleisen sekä kohderyhmämarkkinoinnin keskuksena ja katto-organisaationa. Yhtiö toimii sekä asiantuntija- että palveluorganisaationa. Vastuu yhtiön johtamisesta on kaupungeilla. Toimintaa linjaavat sekä yhteinen kaupunkipolitiikka että kaupunkien yhteinen elinkeinopolitiikka. Yhtiö työskentelee verkottuneesti, kiinteässä yhteistyössä kaupunkien elinkeinoasioista ja markkinointiviestinnästä vastaavien yksiköiden kanssa. Valtion yksiköt, elinkeinoelämä ja yritykset kuten myös tutkimuslaitokset, tiedepuistot ja korkeakoulut ovat keskeisiä yhteistyökumppaneita.

Stycket ovan kunde lika bra vara kopierat från ett dokument från Nylands förbund. Myllyniemi har i egenskap av styrelsemedlem i Nylands förbund haft tillgång till landskapsförbundets dokument, men han förefaller att ha föredragit att använda sig av dokument som levererats honom i digital form och därmed lämpat sig för copy paste-metoden. Resultatet är ställvis en helt osammanhängande text. I i avsnitt 3.2.5 Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistämisen merkitys försvåras läsbarheten ytterligare av att Myllyniemi här mitt i ett stycke i misstag har infogat ett textavsnitt om "kaupunkiseutujen typologia", som inte alls har något att göra i det aktuella avsnittet.

Sipoon Sanomat och Suomen Lehtiyhtymä. Den 10 augusti 2007

Sipoon Sanomat, som utkommer på torsdagar, är för tillfället den bästa nyhetskällan när det gäller fallet Sibbo. Enligt min bedömning har tidningens linje på senaste tid blivit modigare då det gäller den aktuella frågan. Sipoon Sanomat hör till Suomen Lehtiyhtymä, som bland annat även utger gratistisningen Helsingin Uutiset/ Vantaan Sanomat. Denna gratistidning har i intimt samarbete med Samlingspartiet i Helsingfors propagerat för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Suomen Lehtiyhtymäs ägare och styrelseordförande är den samlingspartistiske politikern Eero Lehti. Lehti är stadsfullmäktigeordförande i Kervo och han invaldes i riksdagen vid senaste val. Lehti, som lär ha fritidsbostad i Sibbo, förefaller själv - efter statsrådets beslut - ha ändrat linje i Sibbofrågan. För ett par veckor sedan föreslog Lehti att Sandhamn frigörs för bostadsbebyggelse. Därigenom skulle Sibbo, enligt Lehti, få behålle sina gränser.

Förra veckan ingick i Sipoon Sanomat en artikel med rubriken "Eero Lehti siirtäisi Santahaminan varuskunnan Hyrylään". Jag är inte helt övertygande om förträffligheten i Lehtis förslag, men det är bra att Sandamn lyfts fram. Planerna på att befria Sandhamn för bostadsbebyggelse var orsaken till att Helsingfors i tiden köpte upp billig mark i sydvästra Sibbo. Tanken var att Helsingfors av staten skulle få Sandhamn i utbyte mot mark i sydvästra Sibbo. När planerna på att bygga bostäder i Sandhamn igen blev aktuella för ett par år sedan lyfte Samlingspartiet i Helsingfors fram Sibbo som ett alternativ för bostadsbebyggelse! Den som ivrigast av alla har försvarat bevarandet av Sandhamn i militärt bruk är Jan Vapaavuori, fast i mars 2005 ansåg han ännu att "Helsingillä ei ole ... pulaa tämäntyyppisestä maasta eikä edes olisi käyttöä sille lähiaikoina." Den som lyfte fram sydvästra Sibbo som ett alternativt bostadsområde var stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden, Risto Rautava (saml), som varit kommendör i Sandhamn.

I det senaste numret av Sipoon Sanomat behandlas Helsingfors metroplaner ur ett kritiskt perspektiv. Helsingfors oro över att andra kommuner drar fördel av Nordsjö hamn noteras, samtidigt som det påpekas att hamnprojektet i själva verket till stor del bekostats av staten. (I Helsingin Sanomat ingick den 3 augusti en artikel med rubriken "Ympäryskunnat keräävät Vuosaaren sataman hyödyt".) Av en artikel med rubriken "Sipoon pilkkomispäätös poiki kaikkiaan 25 valitusta" framgår bl.a. att antalet besvär som lämnats in med anledning av statsrådets gränsbeslut i själva verket var tjugofem och att besvären redan sändts vidare till inrikesministeriet, som väntas ge utlåtanden eller förklaringar. Det skall bli spännande att ta del av inrikesministeriets förklaringar.

Tidningen Vihreä lanka har idag publicerat en notis med rubriken "Vihreät käyvät vähiin Sipoossa rajansiirtopäätöksen takia". I det senaste numret av tidningen har det dessutom publicerats ett öppet brev från Stina Nybäck till Tarja Cronberg. Jag citerar ur brevet:

Me sipoolaiset vihreät olemme erittäin pettyneitä siihen, että ministerinä tuit epädemokraattisen ja lainvastaisen päätöksen syntyä äänestäessäsi Sipoon lounaisosan liittämisestä Helsinkiin. Jos päätös pitää korkeimmassa hallinto-oikeudessa, se on ennakkotapaus, josta on arvaamattomia seuraamuksia kuntademokratialle koko maassa. Äänestyskäyttäytymisesi ei ole omiaan lisäämään luottamusta vihreisiin keskustelevana puolueena, joka vastustaa röyhkeää valtapolitiikkaa.

Vihreä lanka lovar fortsätta diskussionen om "förhållandet mellan närdemokrati och allmän fördel" i nästa nummer, som om inkorporeringen av sydvästra Sibbo handlade om allmän fördel. Yle Internytt har noterat nyheten i en notis med rubriken "Sibbogröna tappar medlemmar". Lyssna även på ljudklippet Stina Nybäck: "Vi är väldigt besvikna".

Vanhanen var jävig. Den 9 augusti 2007

Ett par veckor före statsrådets gränsbeslut betecknade Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen (sdp) statsminister Matti Vanhanens beslut att jäva sig i Sibbofrågan som "flykt från ansvar". Det var ett märkligt påstående. Hiltunen om någon måste ju ha kännt till Vanhanens centrala roll och därmed risken för att Vanhanens jäv kunde leda till att statsrådets gränsbeslut ogiltigförlaras, ifall statsministern deltog i beslutet. Det verkar som om Hiltunen fann det viktigare att Vanhanen höll sitt löfte om att stöda en inkorporering än att inkorporeringen i sig förverkligades. Hiltunen är kanske den politiker som i fallet Sibbo har mest på spel, eftersom det var hon som från Sdp:s och Helsingfors sida huvudsakligen förhandlade med Hannes Manninen om KSSR och sydvästra Sibbo.

Högst märkligt är det även att justitiekansler Jaakko Jonkka inte avrådde statsministern från att deltaga i Sibbobeslutet. Å andra sidan hade Vanhanen mera eller mindre genom sina uttalanden om att man bör få uttala sina åsikter utan att göra sig jävig beställt ett utlåtande som gjorde det möjligt för honom att deltaga i statsrådets gränsbeslut. Vanhanen redogjorde knappast för JK om hur han direkt hade lovat stöda en inkorporering. Hade Vanhanen så önskat, hade han enligt min bedömning, nog av JK kunnat få ett utlåtande där han avråddes att delta i statsrådets beslut om den föreslagna ändringen i kommunindelningen. Det förefaller som om även Vanhanen fann det viktigare att han höll sitt löfte än att inkorporeringen förverkligades.

Antingen har Vanhanen undanhållit viktig information eller så har JK gjort sig skyldig till en felaktig juridisk bedömning. I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli riktar Erkki Mennola stark kritik mot JK. Jag citerar:

Hallituksen jäsenistä kaksi voidaan perustellusti katsoa jääveiksi ottamaan osaa Sipoon ja Vantaan liitospäätöksen tekemiseen. He ovat Helsingin kaupunginhallituksen puheenjohtajana liitosesitystä tehtäessä toiminut Jan Vapaavuori sekä niin edellisen kuin nykyisenkin hallituksen pääministerinä toiminut Matti Vanhanen. Edellinen jääväsi itsensä päätöksenteosta, jälkimmäinen, oikeuskansleri Jaakko Jonkan mielipidettä kysyttyään, ei.

Sen sijaan päätöksenteosta itsensä jäävänneet Helsingin kaupunginvaltuuston rivivaltuutetut eivät tosiasiassa olleet asiassa jäävejä.

Oikeuskansleri Jaakko Jonkan kannanotot niin tässä yhteydessä kuin asian yhteydessä muutenkin osoittavat puutteellista kunnallisoikeuden ja kunnallisen itsehallinnon perusasioiden tuntemusta.

Matti Vanhanen on itse haastatteluissa myöntänyt sopineensa jo keväällä 2006, ennen Helsingin kaupungin esitystä, puoluejohtajana silloisen valtiovarainministeri Eero Heinäluoman ja nykyisen valtiovarainministeri Jyrki Kataisen kanssa liitosasiasta. Tämä puolueiden välinen korkean tason sopimus, jonka todellinen tausta ja motiivi ovat toistaiseksi vielä jääneet tuntemattomaksi, on sittemmin ohjannut ratkaisevasti asian käsittelyä hallituksessa.

Vanhasen edellisen hallituksen sisäministeri Hannes Manninen asetti tehtäväänsä kuntajakoselvittäjä Pekka Myllyniemen ja määritteli tämä toimeksiannon. Vanhasen solmima sopimus ja hänen lehdille antamansa lausunnot ovat ohjanneet ilmiselvästi sekä Mannisen että Myllyniemen työtä ja hankkeen etenemisen aikataulua ja myös selvitystyön lopputulosta. Myllyniemen esittämä ”vaihtoehto 2” on käytännössä sama, jota myös Matti Vanhanen esitti lehtihaastattelussa jo heinäkuussa 2006.

Pääministeri Vanhasen toimien ja kannanottojen voidaan myös perustellusti arvioida vaikuttaneen hallituksen jäsenten mielipiteisiin ja äänestyskäyttäytymiseen VN:n istunnossa 28.6.2007 ja siten vaikuttaneen ratkaisevasti asian lopputulokseen.

Pääministeri Matti Vanhanen on siten osallistunut asian käsittelyyn sekä aikaisemmassa (Vanhanen I) että nykyisessä (Vanhanen II) hallituksessa siten, että hänen voidaan ilman muuta katsoa olleen esteellinen osallistumaan hallituksen päätöksentekoon 28.6.2007.

Avtal. Den 8 augusti 2007

Att bryta löften kan vara moraliskt fel liksom det kan vara straffbart att bryta avtal. Det finn lika väl överenskommelser som varken är moraliskt eller juridiskt bindande, men som ändå binder parterna. Hit hör politiska avtal. En politiker som har brutit ett löfte duger inte längre som förhandlare. En part som sviker löften bränner sina broar och duger inte längre som samarbetspartner. Politik handlar i hög grad just om förhandlingar och inofficiella avtal. Att hålla ett löfte ger således en politiker synnerlig nytta, medan ett löftesbrott på motsvarande sätt kan förorsaka synnerlig skada även för den som bryter avtalet. Å andra sidan är det även till skada för en politiker att låta sig luras till avtal som inte håller.

När det gäller fallet Sibbo är det en mycket vanlig uppfattning att det mellan staten och Helsingfors finns en överenskommelse och att det därför inte lönar sig att sträta emot. Egentligen är det precis tvärtom, fastän inofficiella överenskommelser nog kan ha stor tyngd. Om det bara gick att bevisa att "staten" hade ingått ett avtal, skulle Högsta förvaltningsdomstolen med största sannolikhet ogiltigförklrara statsrådets gränsbeslut. Eftersom staten endast är en juridisk person, kan staten inte ingå inofficiella avtal. I det aktuella fallet står "staten" därför för enskilda ministrar, Hannes Manninen och Matti Vanhanen, samt eventuellt någon ledande tjänsteman vid inrikesministeriet. Dessa har alla deltagit i beredningen eller avgörandet av Sibbofrågan. På motsvarande sätt står "Helsingfors" huvudsakligen för Rakel Hiltunen och Jan Vapaavuori, som tack vare sin ministertaburett nu har en enastående möjlighet att övervaka att (vad som återstår av) den andra parten inte bryter mot ingångna avtal. Att Vapaavuori enligt rykten utövat utpressning mot Vanhanen behöver inte ha någonting med statsministerns privatliv att skaffa.

Jag kan inte leverera några direkta bevis på ett avtal mellan representanter för Helsingfors respektive staten. Jag kan inte ens säga exakt vad man kommit överens om. Från Helsingfors sida är det klart att man strax före midsommaren ifjol gick med på Manninens kompromissförslag för KSSR, trots att "anslutandet av sydvästra Sibbo till huvudstadsregionen" inte togs med i förslaget till ramlag. Från statens sida är det däremot svårare att säga vad man lovat. Har man villkorslöst lovat förverkliga en inkorporering? Har man lovat ställa upp för Helsingfors taktiska spel, som gick ut på utpressning, hot och bluffande? Eller har man bara lovat att stöda Helsingfors metropol- och inkorporeringsplaner i allmänhet? Vad som lovats i det fördolda kan jag inte veta. Däremot har så väl Vanhanen som Manninen i offentligheten gjort uttalanden som kan tolkas som löften och som därför bör ha gjort dem jäviga att deltaga i beredningen och avgörandet av Sibbofrågan. Dessa uttalanden har även påtalats i besvär till HFD.

I sitt anförande vid det historiska stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 sade ledamot Laura Kolbe att Centterns stadsfullmäktigegrupp och Centern i Helsingfors stöder kommunminister Hannes Manninens avsikt att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors. I olika sammanhang sade Vanhanen att han stöder Helsingfors initiativ mycket starkt och han hoppades liksom Centern i Helsingfors att Helsingfors skulle satsa på att bygga i sydvästra Sibbo istället för i Malm. Dylika bindande löften ger toppolitiker inte gratis. Medan förhandlingarna om KSSR pågick tog Vanhanen inte heller i offentligheten ställning till inkorporeringen av sydvästra Sibbo.

Hela våren hade Helsingfors diskuterat Sibbofrågan med statsmakten. Jan-Erik Enestam informerades enligt egen utsaga av Manninen om kommunministerns stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst. Jubileumsgudstjänsten var den 23 maj, det vill säga dagen efter Huvudstadsregionens stadsfullmäktigen sammaträdde i Finlandiahuset och godkände samarbetsavtalet mellan städerna, som till innehållet var det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. Lika väl stod det enligt vad Vapaavuori sade vid sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni först en vecka före den historiska dagen klart att Helsingfors hade "perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista". Jag kan inte finna någon annan tolkning till Vapaavuoris ord än att det vid angedd tidpunkt slöts ett mera detaljerat avtal. Detta politiskt bindande avtal är nu till belastning för statsministern. Redan de starka misstankarna om att det ingåtts ett avtal bör vara nog för att statsrådets gränsbeslut skall ogiltigförklaras.