"Metro" till Borgå. Den 29 februari 2008

Yle Östnyland publicerade igår en notis med rubriken "Östmetron ska sträcka sig till Borgå". Det är Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som är av åsikten att "metron" bör dras ända till Borgå. I förslaget till ny generalplan för Sibbo, som kommunstyrelsen i Sibbo behandlade i tisdags, har metron dragits ända till Söderkulla, men Pajunen går alltså ett steg längre. Å andra sidan finns även HELI-banan med i förslaget till generalplan.

Förslaget på en metrolinje ända fram till Borgå hör till det mest absurda man kan föreställa sig av en stadsdirektör. Metrolinjer med strömskenor med likspänning på 750 V istället för luftledning med växelspänning på 25 000 V byggs för tätorter och huvudsakligen tunnelbanor. Metrolinjer byggs där till så att det är kort avstånd mellan stationerna. Detta gör att metrotåg har en låg medelhastighet, men avståndena är å andra sidan korta. Till idén med en metrolinje hör dessutom att det är kort mellan turerna. Turintervallerna i Helsingfors kommer ytterligare att förkortas då Helsingfor metro om några år blir förarlös.

Det finns inga skäl att tvivla på att Pajunen hoppas på spårvägsförbindelser till Borgå, eller åtminstone till "Helsingfors nya flygpltas" i västra Borgå, men Pajunens tal om "metro" till Borgå är ytterligare ett bevis på att Sibbometron är en bluff. Istället räknar man i Helsingfors med en normal järnväg österut, vilket jag har noterat bl.a. i blogginlägget "Helsingfors räknar med Heli-banan. Den 27 november 2007". Att man i Helsingfors envisas med att tala om metro istället för HELI beror på att metron är ett centralt argument för annekteringen.

Helsingin Sanomat publicerade den 20 september en artikeln med rubriken "Minä ne rajat piirsin, mutta 1989" där Jussi Kautto på frågan om vem som ritade gränserna till Helsingfors förslag svarade "Minä". I själva verket var det gränserna till "Raimo Ilaskivis förslag" som Kautto ritade. Detta förslag finns publicerat i Pekka Myllyniemis Sibborapport, men liksom jag tidigare har påpekat är förslaget helt inofficiellt. Kauttos karta, som var hämligstämplad fram till år 2006, motsvarar Osmo Soininvaaras önskemål angående annekteringen: Ingmans mejeri skulle förbli på Sibbos sida av gränsen, men ett större område av Sibbo storskog skulle anslutas till Helsingfors.

I Sipoon Sanomat publicerades den 17 januari en bild från hösten 2006 där Kautto håller i en annan (?) karta som han ritat. Den lika så hemligstämplade kartan på bilden visar en metrolinje från Mellungsbacka till Söderkulla. (Se bilden ovan.) Kauttos förslag om en metrolinje till Söderkulla har föga gemensamt med förlaget till metro till Östersundom i konsultarbetet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som publicerades i anslutning till Ilaskivis utredning 1989. Det huvudsakliga syftet med att lyfta fram Kauttos inofficiella förslag istället för de officiella torde främst vara att gfe en (felaktig) bild av att Helsingfors initiativ länge varit aktuellt. Ett annat syfte kunde vara att vinna Soininvaaras och de grönas stöd för en annektering. Soininvaara har ju envist förespråkat att metrolinjen förlängs ända till Söderkulla. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".)

Det är med tanke på Soininvaaras ivrande för metro till Söderkulla anmärkningsvärt att metrolinjen på Kauttos karta går genom Helsingfors markägendom i Sibbo storskog långt norr om motorvägen.

Myllyniemi föreslår sammanslagning. Den 28 februari 2008

Lapin Kansa har publicerat en notis med rubriken "Selvitysmies esittää kuntaliitosta". Pohjolan Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Pelkosenniemen valtuutetut moittivat liitosselvitystä". Helsingin Sanomat har publicerat en kort version av FNB:s notis med rubriken "Kemijärven ja Pelkosenniemen kuntaliitoksesta suositus". Verkkouutiset har publicerat en längre version av notisen under rubriken "Kuntajakoselvittäjä suosittaa Kemijärven ja Pelkosenniemen yhdistämistä" och Kaleva en version under rubriken "Myllyniemi suosittaa Kemijärven ja Pelkosenniemen kuntaliitosta". Yle har publicerat ett audioklipp och en notis med rubriken "Myllyniemi yhdistämässä Kemijärven ja Pelkosenniemen" och där till under rubriken "Selvitysmies esittää Pelkoseniemen ja Kemijärven yhdistämistä" en längre text som även innehåller Mylyniemis framställning. Föga överraskande föreslår utredningsman Pekka Myllyniemi en sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi. Motiveringarna är dock intressanta. Den stärker mina misstankar om att den aktuella utredningen snarare motiverats av stängningen av Stora Ensos fabrik i Kemijärvi än av Pelkosenniemis svaga ekonomiska förutsättningar. Det viktigaste förefaller vara att ansluta Pyhätunturi till Kemijärvi som ersättning för cellulosafabriken. Föga överraskande är det inte heller att Myllyniemis framställning innehåller märkligheter. Utredningen skall vara klar först om en månad, men rapporten skall presenteras den 3 mars och redan nu kan man i framställningen läsa följande:

Toimeksiannon mukaan selvityksen tulee olla asiasisällöltään valmiina niin, että se on mahdollista esitellä asianomaisten kuntien valtuustoille viimeistään helmikuun lopussa 2008.

Tämä tapahtuu valtuustojen yhteisessä seminaarissa Pyhätunturilla 27.2.2008.

Selvityksen lopputulos siihen mahdollisesti liittyvine ehdotuksineen kunnallisesta kansanäänestyksestä on toimitettava valtiovarainministeriölle 30.3.2008 mennessä, jolloin selvitystyö päättyy.

Kuntajakoselvittäjä on kuvannut Suomen kuntajakoa, siinä tapahtuneita muutoksia, kunta- ja palvelurakenneuudistuksen vaikutuksia ja kuntajakolain sisältöä selvityksen kannalta tarpeellisilta osiltaan.

Kuntajakoselvittäjä on myös kuvannut selvitysaluetta Itä-Lappia yleisesti sekä tarkemmin Kemijärveä ja Pelkosenniemeä niin osin kuin sen on katsottava vaikuttavan arvion tekemiseksi kuntien yhdistymisen mahdollisesta tarpeesta.

Trots att det i framställningen talas om en eventuell folkomröstning, lär det inte ordnas någon folkomröstning. Framställningen avslutas nämligen med satsen "Kunnallisen kansanäänestyksen järjestämistä kuntajakoselvittäjä ei ehdota, koska käytettävissä oleva aika ei riitä sen järjestämiseen."

I blogginlägget "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008" har jag noterat att inrikesminsiteriet officiellt föreslog Myllyniemi som utredningsman redan den 18 december och att det redan då måste ha varit klart att HFD inte lyfter fram oegentligheterna i Myllyniemis Sibboutredning i sitt beslut. Att beslutet i praktiken var klart vid denna tidpunkt tyder även faktumet att den svenska översättningen av HFD:s beslut var klar senast den 14 januari, då pdf-filen med beslutet skapats.

Grundlagsutskottets ståndpunkt. Den 27 februari 2008

Gårdagens ledare i Vasabladet har rubriken "Räknas inte medborgarna i Sibbo?". I ledarartikeln utgår Henrik Stenbäck från Kaarlo Tuoris artikel "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" i Helsingin Sanomat den 17 februari. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 september 2008".) Jag återger de avslutande raderna i ledaren:

Att HFD:s beslut i Sibbofrågan ifrågasätts av rättslärda kommer knappast att ändra på Sibbo kommuns linje att acceptera rättens beslut. Kommunen vill efter en slitsam process förståeligt nog se framåt och självständigt utveckla de områden som finns kvar efter åderlåtningen.

I en kolumn i söndagens Kaleva lyfter Europaparlamentariker Henrik Lax (sfp) fram Europaparlamentet som politisk rättsskyddsmekanism för EU-medborgare - Sibbobor lika väl som andra.

Han kallar det för den överkörda medborgarens halmstrå. Lax hänvisar till 15 000 invånare i den spanska staden Valencia som med sin framställning vann en moralisk seger. Europaparlamentet ansåg att de spanska myndigheterna hade låtit bli att beakta lokalbefolkningens rättigheter under planläggningen av ett område.

Även om Sibbo kommun inte kan eller ens vill göra det, så kan medborgarrörelsen Pro Sibbo - med många medlemmar i det annekterade området - utnyttja detta halmstrå och be Europaparlamentets petitionsutskott att granska annekteringsbeslutet. 

Också Sibboborna skulle vara värda moralisk upprättelse, även om gränsen justeras i enlighet med statsrådets beslut som Högsta förvaltningsdomstolen, i motsats till flera utomstående rättsexperter, funnit juridiskt hållbart.

Delar av av Stenbäcks ledere återges under rubriken "Pressklipp" i dagens Borgåblad, som även ger stort utrymme åt frågan om Sibbos framtid. (Kartbilden ovan ingår tillsammans med en artikel med rubriken "'Kommungränserna får inte vara heliga'".) Henrik Lax kolumn "Poljettujen kansalaisten oljenkorsi" hittas även på Lax hemsida. Här finns även en sammanfattning på svenska under rubriken "Den överkörda medborgarens halmstrå". Jag skall återkomma till Lax kolumn i ett senare blogginlägg. Här vill jag speciellt uppmärksamma en detalj i HFD:s beslut som gått mig förbi, men som Stenbäck noterar. I sitt Sibbobeslut skriver HFD följande:

Den kommunala självstyrelsen, som regleras i 121 § i grundlagen, har inte behandlats i motiveringarna till statsrådets beslut, eftersom kommunindelningen inte är skyddad i grundlagen. Detta har konstaterats även i Sibbo kommuns besvärsskrift, där kommunen har citerat grundlagsutskottets utlåtande GrUU 24/1997 rd. Utskottet har gett utlåtandet med anledning av propositionen om revision av kommunindelningslagstiftningen.

I grundlagsutskottets utlåtande konstateras följande: "Enligt 5 § i den nya kommunindelningslagen är det möjligt att ändra kommunindelningen även om fullmäktige i någon kommun motsätter sig ändringen. En ändring som innebär att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskas kräver dock med stöd av 4 § 2 mom. (och 1 § 3 mom.) en särskild lag, om fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig detta eller om ändringen inte understöds av majoriteten i samtliga berörda kommuner vid en eventuell kommunal folkomröstning. Bestämmelsen om självstyrelse i 51 § 2 mom. regeringsformen har inte ansetts erbjuda enskilda kommuner skydd mot ändringar i kommunindelningen. Ur författningsrättslig synpunkt finns det därför ingenting att anmärka mot punkterna om tvångssammanslagningar i propositionen."

Stenbäck skriver att HFD i sina motiveringar hänvisar till "riksdagens grundlagsutskott, som för tio år sedan intog den allmänna ståndpunkten att den kommunala självbestämmanderätten inte skyddar mot förändringar i kommunindelningen". Även här utgår Stenbäck från Tuori, som i sin artikel skriver följande:

Korkein hallinto-oikeus viittaa päätöksessään kunnalliseen itsehallintoon, mutta ei pysähdy erittelemään sen merkitystä. Päätöksen perusteluissa vain mainitaan eduskunnan perustuslakivaliokunnan kymmenen vuoden takainen lyhyt ja niin ikään erittelemätön kanta, jonka mukaan kunnallinen itsehallinto ei suojaa kuntajaon muutoksilta.

Mutta ei tätä kantaa tietenkään tulisi tulkita niin, että perustuslaillisella oikeudella itsehallintoon ei olisi mitään merkitystä kuntajaosta päätettäessä. Kyllä sillä on: se on lain soveltamista ohjaava tulkintaperiaate, jonka painoarvon tulisi olla sitä suurempi, mitä yksimielisempi kunnan ja alueliitoksen tarkoittaman alueen asukkaiden vastustava kanta on.

Tuori gör frågan om grundlagsutskottets position till ett allmänt spörsmål, men han påpekar även speciellt angående fallet Sibbo att "Korkein hallinto-oikeus sivuuttaa tyystin itsehallinnon aseman tulkintaperiaatteena." Det kan noteras att HFD inte är en konstitutionsdomstol som kan eller bör ta ställning till lagarnas lagenlighet, men att HFD däremot bör undersöka om enskilda beslut följer grundlagen. Liksom jag noterat i blogginlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" skriver Pekka Myllyniemi i sin rapport att "vid en ändring i kommunindelningen måste man också beakta kommunindelningen som regional grund för invånarnas självstyrelse", men försummar lika väl att beakta invånarnas självstyre liksom statsrådet gör i sitt beslut. Just den lokala självstyrelsen har även en europeisk dimension.

Hur ritades gränsen ut? Den 26 februari 2008

I tidningen fjolårets första nummer av tidningen Tieto maasta, som utges av Lantmäteriverket, ingår en artikel med rubriken "Sipoo-Helsinki-Vantaa Kuinka kuntarajojen muutosehdotus kartalle tehtiin?". (Se bilden ovan ovan, där Mauri Asmundela pekar på en grundkarta.) Artikeln ingår även i en förkortad svensk version under rubriken "Sibbo - Helsingfors - Vanda Hur fick man förslaget till kommungränsändring på kartan?". Artikeln, som berör så väl Herlsingfor som Myllyniemis förslag, kritiserar främst det första förslaget. Jag cirerar:

Kuva kertoo enemmän kuin tuhat sanaa, sanoo vanha viisaus ja näin on myös kartan kanssa. Kun viivoittimella pienimittakaavaiselle kartalle tehty kuntarajaehdotus oli siirretty kiinteistörekisterikartalle, nähtiin, että se kulki useiden kymmenien kiinteistöjen halki ja halkaisi Immersbyn kylän ja yhden rakennuksenkin.

Myllyniemis förslag får här inte lika hård kritik:

- Myllyniemen kartan rajalinjat oli vedetty pienimittakaavaiselle kartalle. Ehdotettujen uusien kunnanrajojen suunnittelussa oli käytetty meidän aineistoja; Maastotietokantaa ja kiinteistörajakarttaa. Rajalinjaa ei enää oltu vedetty viivoittimella, vaan rajaehdotus noudatti kiinteistörajoja, joten rajan siirtäminen kiinteistörekisterikartalle sujui nopeasti, eikä raja enää halkonut kiinteistöjä, Mauri Asmundela kertoo.

Med "vårt material" torde här syftas på en vanlig grundkarta där by- och fastighetsgränserna finns utritade, även på vattenområden. Inrikesministeriet bifogade en dylik karta till sin förklaring i höstas. Det stämmer att linjalen inte använts då man ritat ut Myllyniemis förslag, men gränserna för Myllyniemis förslag följer fastighetsgränserna endast ungefärligt och endast till lands. Havsgränsen följer inte alls by- eller fastighetsgränser. Det var först i Lantmäteriverkets tolkning som även havsgränsen anpassades till fastighetsgränserna. HFD utrycker detta överslätande i sitt beslut på följande sätt:

På Finska vikens havsområden har platsen för gränsen tolkats så, att den föreslagna kommungränsen i högre grad än på kartan över landområdena anpassats till gällande bygränser eller fastighetsgränser.

Vad man egentligen torde mena är att Lantmäteriverket inte behövde korrigera gränsen lika drastiskt på landområdena som på havet. Om man använt Lantmäteriverkets material för att planera Myllyniemis förslag, så som det föreslås i artikeln i Tieto maasta, så är det högst anmärkningsvärt att gränsförslaget inte alls följer fastighetsgränserna i Finska viken. Jag har i flera blogginlägg hävdat att Myllyniemi själv torde ha ritat havsgränsen, medan någon annan ritat landgränsen. Hur förslaget till ny kommungräns tillkommit återstår fortfarande att utreda.

Ironi? Den 25 februari 2008

I Iltasanomat ingick den 16 januari förutom en ledare som handlade om sydvästra Sibbo ett helt uppslag om annekteringen. Huvudartikeln har rubriken "Tässä on uusi Itä-Helsinki". Därtill finns det på uppslaget bl.a. en kritisk kommenterande artikel med rubriken "Oikeutettu naapurinryöstö". I samband med huvudartikeln finns en bild av det framtida "östra Helsingfors". Visionen som bilden illustrerar är idyllisk men fullständigt verklighetsfrämmande, liksom de visioner som Helsingfors har presenterat. Jag undrar om konstnären är ironisk.

Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008

I mitt studium av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" ("Kunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä") har jag noterat att Myllyniemi satt ihop sin utredning av texter, som skrivits av andra än han själv. Myllyniemi har bl.a. direkt kopierat Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", Wikipedia och dokument som författats på Nylands förbund. Rapportens andra kapitel, "Aluekuvaus ja alueen yhdyskuntarakenne" (ss 9 - 21) är huvudsakligen (i strid mot GNU) kopierat från Wikipedia, men kapitlet innehåller även textavsnitt som återfinns i dokument som publicerats av Nylands förbund. Kapitel 3, "Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat ja tehdyt ehdotukset rakenteen kehittämiseksi" (ss 22 - 35) med bildmaterial är så gott som helt kopierat från Ratasvuoris utredning, men Myllyniemi har ändrat på ordningsföljden. Av mitt studium framgår det att Myllyniemi missförstått en del av texten som han infogat i kapitel 3. Myllyniemi har enligt egen utsaga bett om denna text, men det är uppenbart att man på Helsingfors förvaltningscentral inte tänkt sig att Myllyniemi direkt skulle kopiera Ratasvuoris utredning, eftersom Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen överstadens eget förslag baserar sig på samma text.

Kapitel 3, som Myllyniemi kopierat från Ratasvuoris utredning, är så till vida viktigt att det innehåller de specifika motiveringarna till utredningsmannens framställning. Det viktigaste kapitlet i rapporten är dock utan tvekan det sista kapitlet, kapitel 5, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus perusteluineen" (ss 42 - 60). Kapitlet är indelat i fem avsnitt: 5.1 Kuntajaon muutosten oikeudellisista edellytyksistä (ss 42 - 44), 5.2 Kuntajaon muutoksen tarve (ss 44 - 45), 5.3 Kunnanosaliitoksen vaihtoehdot (ss 46 - 47), 5.4 Kuntajakoselvittäjän ehdotus (ss 48 - 53) och 5.5 Ehdotuksen oikeudellinen perustelu (ss 53 - 55). Bakom denna disposition av kapitlet döljer sig dock en annan struktur: Kapitlet består av fyra olika texter, som utredningsmannen kopierat och infogat.

Kapitel 5 innehåller för det första text som Myllyniemi själv torde ha skrivit. Hit hör korta tillägg och ändringar, genom vilka utredningsmannen försökt få texten att hänga ihop. Hit hör även största delen av det en sida långa avsnittet "Kuntajaon muutoksen vaikutus Sipoon kehittymisedellytyksiin ja talouteen" (ss 51 - 52), som ingår i avsnitt 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus". I detta kota avsnitt gör sig författaren skyldig till ett fatalt räknefel och gör den på helt felaktifga premisser grundade slutsatsen att "jos arvioidaan, että siirtyvien asukkaiden vaikutus Sipoon verotuloihin on sama kuin asukasluvun osuus, 10,5 %, menettäisi Sipoo siirtymätilanteessa verotuloja vuoden 2005 tilinpäätöstilanteen perusteella arvioituna noin 5,9 miljoonaa euroa."

För det andra innehåller kapitel 5 text med beskrivningar av de olika alternativen VE 1, VE 2, VE 3, VE 4a och VE 4b. Enligt ett expertutlåtande som Sibbo kommun bifogade till sitt besvär till HFD kan Myllyniemi inte själv ha författat denna text. Min egen uppfattning är att denna text levererats utredningsmannen tillsammans med kartorna med de olika alternativen, inklusive kommunindelningsutredarens officiella förslag VE 2.

För det tredje innehåller även kapitel 5 text som kopierats ur Ratasvuoris utredning. Det korta avsnittet 5.2, "Kuntajaon muutoksen tarve" är i sin helhet kopierat från förvaltningsdirektörens utredning. Även en stor del av avsnitt 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" är kopierat från denna utredning. Myllyniemi ljög alltså bevisligen när han till Helsingin Sanomat i december 2006 hävdade att han själv skrivit "förslagsdelen" till rapporten. En pikant detalj i sammanhanget är att Ratasvuori som satt sitt namn under utredningen är före detta föredragande vid högsta förvaltningsdomstolen.

Största delen av kapitel 5 i Myllyniemis rapport består emellertid av textavsnitt som författats av en fjärde person. Av texten framgår att denna författare liksom Ratasvuori är jurist, men där till expert på kommunallagen, kommunindelningslagen och speciellt på ramlagen. Avsnittet 5.1, "Kuntajaon muutosten oikeudellisista edellytyksistä" är i sin helhet skrivet av denna toppjurist. Även i avsnittet 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" ingår avsnitt från toppjuristens text. Där till är nästan hela avsnittet 5.5, "Ehdotuksen oikeudellinen perustelu" kopierat från denna text.

Myllyniemi har inte infogat toppjuristens text som sådan i sin rapport, utan han har klippt och ändrat på ordningsföljden. Jag har själv försökt rekonstruera den ursprungliga texten genom att klippa och pånytt ändra på ordningsföljden. Min version av toppjuristens text är knappast identisk med den ursprungliga texten, men min version utgör i varje fall en sammanhängande helhet. Av texten framgår att toppjuristen inte tänkt sig att utredningsmannen skulle kopiera texten som sådan. Texten ger inte bara juridiska motiveringar till en inkorporering, utan ger speciellt råd till kommunindelningsutredaren hur han bör gå till väga för att motivera en ändring i kommunindelningen. En del av dessa råd har Myllyniemi dock inte följt. Detta gäller speciellt rådet "Vid en ändring i kommunindelningen måste man också beakta kommunindelningen som regional grund för invånarnas självstyrelse."

Av vad jag den senaste tiden redogjort för på min blogg, är det inte svårt att dra slutsatsen att toppjuristen som skrivit största delen av "förslagsdelen" i Myllynienis rapport är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman vid Kommunförbundet.

Bristfällig beredning. Den 23 februari 2008

I årets första nummer av Medborgarbladet ingår en text med rubriken "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen". I texten utrycker riksdagledamot Milaela Nylander sin syn på fallet Sibbo och högsta förvaltningsdomstolens beslut:

– I och med beslutet från högsta förvaltningsdomstolen har landets högsta juridiska expertis klartgjort var de juridiska gränserna för markannektering går. Det finns inget skäl att ifrågasätta denna juridiska statskunskap, konstaterade riksdagsledamot Mikaela Nylander då beslutet tillkännagavs.

– Problemet är människornas tilltro till demokratiska processer och till hela demokratin. Beslutet omprövar doktrinen om kommunernas självbestämmanderätt och fullmäktiges suveränitet i frågor som berör den egna kommunens angelägenheter. En majoritet av den sittande regeringen var beredd att ifrågasätta kommunens ställning i det nuvarande systemet, vilket är oroväckande, framhåller Nylander.

– Personligen upplever jag processen och Helsingfors stads agerande som direkt kränkande och oerhört föraktfullt mot demokratins grundläggande spelregler. Man kan med fog fråga sig vad som kan anses vara omöjligt att kräva av sina grannkommuner i framtiden undrar en oerhört besviken Nylander.

Det finns kanske inte skäl att ifrågasätta den juridiska statskunskapen hos "landets högsta juridiska expertis", men det finns alla skäl att ifrågasätta domarnas opartiskhet. Att man i HFD:s beslut beskyddar inblandade förefaller mig helt uppenbart. Varför skulle man annars sopa oklarheter undermattan? Jag skall ännu en gång citera ur justitiekansler Jaakko Jonkas svar på ett klagomål angående Pekka Myllyniemis Sibboutredning:

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

JK ville inte se det som sitt ansvar att undersöka de påstådda osakligheterna i påståendet, utan gav ansvaret åt ministeriet, i praktiken regeringsråd Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen. Vad säger då HFD i sitt beslut? Jo följande: "Kommunindelningsutredaren utför sitt arbete självständigt och ministeriet ingriper inte i utredningsmannens arbete, övervakar till exempel inte användningen av källor."

HFD har rätt i att kommunindelningsutredarens arbete borde vara självständigt. Det torde även stämma att inrikesministeriet inte ingrep i Myllyniemis arbete eller granskade hans användning av källor. Om man på inrikeministeriet i tid hade granskat utredningen, hade man nog inofficiellt ingripit. Eftersom Myllyniemi använde sig av samma text som Helsingfors i sitt utlåtande till länsstyrelsen, såg sig Hannes Manninen tvungen att deklarera att Helsingfors utlåtande och därmed även Helsingfors förnyade framställnimng saknade betydelse. Plagieringen avslöjades lika väl och därmed var förtroendet för utredningsmannens opartiskhet hotad.

På inrikesministeriet var man lika väl medveten om vilka källor som utredningsmannen använde sig av. Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" fanns t.e.x. i överinspektör Suvi Savolainens mapp på inrikesministeriet. I förordet till sin rapport skriver Myllyniemi att han fått "gediget stöd" av bl.a. Savolainen. Vad man inte visste var att Myllyniemi direkt kopierade texten eller lät bli att uppge källa även för text som publicerats i andra sammanhang. Det var dock inte inrikesministeriets uppgift att övervaka utredningsmannens jobb. Däremot var det inrikesministeriets skyldighet att kontrollera de brister och osakligheter som påtalades i anmärkningarna mot Myllyniemis framställning. Lika väl lät Sulonen i inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut bli att redogöra för bristerna i utredningen och dra slutsatser av bristerna. Genom att kritiken mot utredningen förtigs är beredningen inte bara bristfällig, utan även partisk. I sitt beslut hävdar HFD dock att "beredningen av statsrådets beslut har inte varit bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen".