Allt handlar om Helsingfors stads ekonomi. Den 4 oktober 2006

Riksdagen förde igår remissdebatt om kommunreformen. Så mycket debatt blir det inte när Centern ansvarar för en reform som initierats av de två andra stora partierna, av vilka det ena är oppositionsparti. Däremot uttrycktes entusiasm över de möjligheter som reformen ger att slå ihop kommuner. Under riksdagens debatt framlades även åsikter enligt vilken "hålkakemodellen" Esbo-Grankulla måste bort, eftersom "Grankulla bromsar utvecklingen." (Jämför "Esbos Sibbo". Den 1 oktober 2006.) Det går ett drev mot kommuner med Sfp-dominans.

Även Sibbofallet diskuterades. Svenska folkpartiets något tandlösa kritik kan bero på att partiet själv sitter med i regeringen och att man inte vill bränna broar. Enligt Hbl försvarade Manninen Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo med att "ett starkt allmänt intresse kan kräva att en kommuns åsikt förbises." Dess värre sägs det inte ut vilket detta "allmänna intresse" är. Det enda ärliga vore att medge att det handlar om Helsingfors stads ekonomi, men det kan centerministern naturligtvis inte medge. Minister Manninen sade även att annekteringen av Sibbo skulle vara en helt vanlig fortsättning på Helsingfors historia, som innefattar flera inkorporeringar under århundradets gång. (Se YLE24.)

Manninens tolkning av Helsingfors historia är fullständigt ohållbar. Men liksom andra uttalanden som minister Manninen gjort i Sibbofrågan återger han bara vad andra Centerpolitiker tidigare sagt. Den Centerpartistiske stadsfullmäktigeledamoten Laura Kolbe, som råkar vara professor i historia, har jämfört anslutningen av sydvästra Sibbo till Helsingfors med tidigare anslutningar och hävdat att ”Sipoo-osaliitos toisi jatkuvuutta pääkaupungin kehityshistoriaan.” (Se Historien som legitimerande myt. Den 2 september 2006.) Professor Kolbes tolkning av Helsingfors historia är dock en förvrängning av historien i politiskt syfte. Sydvästra Sibbo har ju på inget sätt vuxitihop med Helsingfors och kommer inte heller att göra det enligt Helsingfors aktuella planer. Annekteringen av sydvästra Sibbo skulle i högsta grad vara en anomali i Helsingfors historia - och inte bara i Helsingfors historia. Det är speciellt skäl att notera att Helsingfors (på finska Helsinki) hittills alltid har vuxit innanför Helsinge sockens eller Helsinge landskommuns (Helsingin pitäjä respektive Helsingin maalaiskunta) gränser. (Se Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.)

Jag har själv tolkat regeringens stöd av Helsingfors annekteringsplaner som "benmjöl åt mjölkkon". Vare sig Helsingfors är en mjölkko eller inte så är det uppenbart det hela handlar om huvudstadens ekonomi. Föreningen För Sibbo r.f. har uttryckt det klart i sitt senaste pressmeddelande:

HELSINGFORS RÖVARTÅG

Helsingfors arroganta och lagvidriga planer på en annektering av sydvästra Sibbo skulle ha oerhört omfattande konsekvenser för demokratin och den kommunala självbestämmanderätten i vårt land. Planerna, som är ett exempel maktpolitik i dess värsta form, skulle vara ödesdigra för inte bara Sibbos, utan för hela landets, framtid. Helsingfors skulle göra en astronomisk vinst på kapet genom att bebygga sin egen, och efter en snabb tvångsinlösning även andras, mark. Samtidigt görs Sibbo till en krympling, såväl strukturellt som ekonomiskt. Man kan fråga sig om det egentligen är frågan om att helt utplåna Sibbo från kartan, vilket skulle leda att Helsingfors skulle få ännu mer billig mark att bygga på, efter ett snabbt och effektivt tvånginlösningsförfarande?

I detta fula maktpolitiska spel, där den större dikterar sina villkor för den mindre, ligger alla finländska kommuners öde i vågskålen. Den lagstadgade kommunala självbestämmanderätten skulle förlora sin betydelse i och med detta prejudikat. Anmärkningsvärt är även att detta sker med stöd av statsministern och kommunministern, som båda representerar centerpartiet.

Helsingfors lagvidriga planer gör narr av den demokratiska rättsstat vi lever i. Om de förverkligas innebär det grönt ljus för större kommuner eller städer att var som helst i landet och utan att desto mer motivera det, godtyckligt stycka mindre kommuner – för att inte tala om tvångssammanslagningar. Helsingfors ledning talar vackert om "landets väl" och hur viktigt det är att utveckla huvudstadsregionen. Vad är det egentligen frågan om? Inte kan väl hela landets utveckling vara beroende av att Helsingfors på ett lagvidrigt och omoraliskt sätt stjäl 20 % av Sibbos marker och mer än 25 % av kommunens skatteintäkter? Knappast kräver

Finlands framtida välfärd att resten av landet långt töms på unga, arbetsföra människor, då sydvästra Sibbo skall ta emot ca 50.000 människor utöver de redan inplanerade 230.000 tilläggsinvånarna i huvudstadsregionen under de kommande 30 åren?

KLEPTOKRATINS PRIS FÖR ÖVRIGA SIBBO

Att förlora sydvästra Sibbo skulle försätta den återstående delen av Sibbo i djup ekonomisk kris. Området som Helsingfors ansökt om att tvångsinlösa utgjorde i 2005 års beskattning ca 27 % av kommunens totala skatteintäkter. Ännu väsentligare är ändå att området har väldigt små kommunala kostnader. De löpande kostnaderna orsakas främst av tre lågstadier, fyra daghem, underhåll av Landbos gatubelysning och de fyra linjepumpstationerna i centralavloppssystemet.

Den resterande delen av Sibbo skulle alltså att bära ansvar för hela hälso- och åldringsvården, största delen av skolverksamheten samt nästan all idrottsservice. Uppskattningar visar att övriga Sibbos skatteprocent skulle bli ca 25-27% med de nuvarande statsandelarna. Det skulle vara finländskt rekord – ingen kommun i Finland har i modern tid haft så hög skatt! Om Helsingfors kleptokratiska avsikter förverkligas, förlorar såväl kommunallagen som demokratin sin betydelse – inte bara i Sibbo, utan i hela landet.