Grundlagsutskottets utlåtande. Den 23 juni 2013

I tisdags fick riksdagens grundlagsutskott äntligen sitt utlåtande över regeringens förslag till kommunstrukturlag färdigt. I offentligheten har utlåtandet tolkats som en kritik av regeringen och kommunreformen. Det har även framhållits att omröstningarna i utskottet inte följde indelningen i regering och opposition. Detta har tolkats som att grundlagsutskottet bevarade sitt anseende och sin trovärdighet. Lika väl lades till utlåtandet hela tre avvikande meningarna. Oppositionens representanter anser - i strid mot utlåtandet - i sin avvikande mening att lagförslaget borde behandlas i grundlagsordning. Här citerar man bl.a. ur Kaarlo Teoris utlåtande:

Jag anser att det strider mot grundlagen att skapa en kommunstruktur enligt regeringens förslag, som resulterar i att nästan 300 kommuner förlorar sin självständighet och den lokala självstyrelse och demokrati som de har genomfört, där kommunstorleken på många ställen närmar sig landskapsnivå enligt 121 § 4 mom. i grundlagen och där avståndet mellan kommunala beslut och invånare växer på ett sätt som står i konflikt med uppdraget att öka den kommunala demokratin enligt 121 § 1 mom. och 14 § 3 mom. Om avsikten är att skapa en ny kommunstruktur som inte längre motsvarar utgångspunkterna enligt 121 och 14 § så kräver genomförandet att grundlagen ändras.

Tuori är inte den enda juridiska experten som gett ett utlåtande som delvis står i konflikt med grundlagsutskottets utlåtande. Det finska systemet med ett grundlagsutskott där majoritetsregeringen alltid är i majoritet är synnerligen problematiskt. Ändå torde systemet fungera bättre då det är regeringen som mot oppositionens vilja driver en reform eller ett lagförslag än då alla riksdagspartier deltar i beredningen. Då grundlagsutskottet i november 2006 gav sitt utlåtande över "Regeringens proposition med förslag till lagar om en kommun- och servicestrukturreform samt om ändring av kommunindelningslagen och av lagen om överlåtelseskatt" tillfogades det inga avvikande meningar. Regeringen och oppositionen hade redan i juni 2006 tillsammans kommit överens om KSSR-ramlagen - och (utanför protokollet) inkorporeringen av sydvästra Sibbo. (Se t.ex. "Konklav. Den 20 juni 2009".) Då fanns det ingen instans som på juridiska eller andra grunder kunde stoppa den överenskomna reformen.

Efter att grundlagsutskottet denna gång gav sitt utlåtande framhölls det från centerhåll att men efter nästa riksdagsval igen börjar en ny kommunreform, som drivs "parlamentariskt", så att alla riksdagspartier är med. (Se t.ex. "Oppositio vetoaa kuntiin: Älkää hötkyilkö!".) Denna typ av parlamentarisk konsensus eller överenskommelser mellan regering och oppositionspartier leder dock lätt till att lagligheten blir lidande. Den olagliga inkorporeringen av Östersundom var möjlig just tack vare en överenskommelse mellan regering och opposition i samband med förhandlingarna om den förra kommunreformen KSSR (Paras). Om "parlamentarismens" risker har jag skrivit i inläggen "Talmannen föreslår parlamentarisk grupp. Den 19 oktober 2011", "Parlamentarism? Den 1 november 2011" och "Parlamentarisk beredning. Den 21 april 2012".