I måndags tog förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen formellt beslutet att att låta utföra en särskild kommunindelningsutredning mellan städerna Esbo, Helsingfors, Grankulla, Kervo och Vanda samt kommunerna Kyrkslätt, Sibbo, Tusby och Vichtis. Beslutet var föga överraskande, fastän de berörda städerna och kommunerna med undantag av Helsingfors meddelat att de motsätter sig den aktuella utredningen. Kommundirektören i Sibbo, Mikael Grannas noterade på Twitter att utredningen är "helt onödig". Frågan är vad det är för idé med utredningen, då regeringen kommit överens om att det inte skall göras tvångssammanslagningar i Helsingforsregionen och då kommunerna inte frivilligt går samman med Helsingfors.
En möjlighet är att man räknar med att regeringen än en gång kan svika sina löften om att inte genomföra tvångssammanslagningar. Genom att göra en särskild kommuninredning ger kommunministern och i varje fall efter för kraven från Helsingfors. Även om en sammanslagning inte kan genomföras av den nuvarande regeringen, kan en utredning skapa förutsättningar för framtida sammanslagningar. Man skall inte förvänta sig att de tre kommunindelningsutredarna kommer att göra en neutral utredning. Månne inte Virkkunen och Samlingspartiet i Helsingfors får vad de beställt.
Beslutsdokumentet avslutas med en notering om att det inte går att besvära sig över beslutet. Detta är i enlighet med 55 § i kommunstrukturlagen, oberoende om beslutet är lagligt eller ej. Någon motsvarande paragraf fanns inte då kommunminister Hannes Manninen år 2006 utan att de berörda kommunerna hördes (se "Förslag till kommunindelningsutredare. Den 10 november 2013") tillsatte Pekka Myllyniemi som utredningsman. Då var det högsta förvaltningsdomstolen som ansåg att Sibbo kommun inte hade rätt att besvära sig. Senare anpassades lagen till HFD:s tolkning i fallet Sibbo. Efter att statsrådet hade tagit sitt Sibbobeslut var tröskeln mycket hög för HFD att underkänna beslutet om en kommunindelningsutredning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar