Internet möjliggör webbdagböcker och webbloggböcker, som i princip vem som hälst har tillgång till. Internet möjliggör även lättillgänglig information för oss som skriver blogg. Dess värre gör det stora informationsutbudet att informationen på en blogg lätt försvinner i den oerhörda mängden av information. Det är kanske även det som gör att bloggskrivare är så hämningslösa. Ett blogginlägg medför inte den offentlighet och eventuell publikationsångest som motsvarande insändare och debattartiklar i traditionella dagstidningar föranleder. Å andra sidan finns blogginäggen kvar på webben när papperstidningarna för länge sedan blivit returpapper.
Blogginlägg som man ångrar kan man censurera, även om inäggen en tid där efter kan finnas cachad hos Google. Vad man skrivit i allmänna diskussionsfora är svårare att radera. Men även den som inte själv publicerat någonting på nätet kan få sina yttranden dokumenterade på Internet för gott. Åtminstone Helsingfors stad publicerar på webben diskussionsprotokoll från stadens fullmäktigemöten. Jag har tagit del av
diskussionsprotokollet från stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006. Protokollet kan rekommenderas för den som vill ha en adrenalinkick. För min del är det speciellt ledamot Laura Kolbes inlägg som har en pulshöjande effekt.
Jag har i denna blogg tidigare kritiserat Laura Kolbes yttranden i fallet Sibbo. (Se
City-Centern. Den 3 augusti 2006 och
Historien som legitimerande myt. Den 2 september 2006.) I Helsingin uutiset har Kolbe att argumentera för nödvändigheten av att ansluta Sibbo till Helsingfors. I kommuntidningen
Kuntalehti har Kolbe skrivit att inkorporeringen av en del av Sibbo med Helsingfors skulle utgöra en historisk kontinuitet på huvudstadens tillväxt. Men redan på fullmäktigemötetet i juni lyfte Kolbe fram historiska aspekter av den planerade annekteringen. Förhållandet mellan politik och historia är mycket problematiskt. Speciellt problematiskt blir det när historikerrollen och politikerrollen förenas i en och samma person. Jag skall ändå inte här kritisera professor Kolbes politiska engagemang i sig, utan nöja mig med att kritisera hennes uttalanden i Sibbofrågan. Nedan följer valda bitar ur den centerpartistiske fullmäktigeledamoten Laura Kolbes anförande vid fullmäktigemötet den 21 juni:
Joskus nyt vain sattuu niin, että on ns. historian saranakohta, että on se tilanne, jolloin maailma ympärillämme muuttuu. Tuskin kukaan arvasi marraskuussa 1989 Berliinissä, että Eurooppa totaalisesti tulee muuttumaan ja moni meistä ei vielä aavistanut tämän vuoden alkaessa, että tästä vuodesta 2006 voi tulla merkittävä vuosi Helsingin historiassa. Silti on syytä muistuttaa, että aina kaupunginisät eivät ole olleet yhtä ihania, kaukonäköisiä ja tulevaisuuteen suuntautuvia. Keväällä 1912 yksityiset maayhtiöt Lauttasaaressa ja Kulosaaressa tarjosivat Helsingille tuolloisia alueitaan Helsingin pitäjän alueella. Kaupunginvaltuusto asiaa mietittyään totesi - erittäin viisaasti - että näitä alueita ei tarvita, koska laajennuksen suunta on vain pohjoinen. Tästä on nyt viisastuttu.
Miksi alueliitosasia juuri nyt? On hieman selvitettävä, mitä ajassamme tapahtuu. Todellakin, Berliinin muurin jälkeen Euroopan historiallisten alueiden ja niihin sitoutuneiden identiteettien merkitys on korostunut. Tämä prosessi on nostanut esiin alueiden politiikkaa tavalla, joka edelleen tulee vaikuttamaan eurooppalaisen identiteetin ja alueellisen erityispiirteen korostamiseen. On selvää, että kansallisvaltioiden Eurooppa on saanut rinnalleen alueiden Euroopan. Toki tällä alueajattelulla on vanhat eurooppalaiset juurensa. Uutta tässä, tämän päivän regionalismissa on se, että se luo uudenlaista järjestystä niin valtioiden sisällä kuin valtion rajoja ylittäen, ja nyt siis kuntarajoja ylittäen. Suurvaltojen rinnalle ovat tulleet superalueet ja uudet aluekokonaisuudet. Nämä superalueet, nyt joukkoon on nousemassa Helsinki, ovat saaneet kannettavakseen yhteiskuntarauhan ja vakauden suuren tehtävän.
Jag misstänker att historieprofessorns ord övertygade en och annan fullmäktigeledamot som saknar insikt i historieskrivandets vetenskapliga betingelser. Hade Kolbe så önskat, kunde hon på historisk grund med samma vältalighet ha fördömt huvudstadens planer på att annektera en del av Sibbo. Jag har själv bidragit med historiska argument mot annekteringen på denna blogg. Se t.ex.
Topelius och Sibbo. Den 12 augusti 2006 och
Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.
Utgående från trenden att regionernas betydelse ökat och de politiska gränserna förlorat i betydelse efter Berlinmurens fall kunde man argumentera för betydelsen av kommunernas och landskapsförbundens självstyre och dra slutsatsen att det inte längre har någon större betydelse var huvudstadens politiska gräns går. Vad blir det av den nya gränsöverskridande ordningen, som Kolbe talar om, då man flyttar fram gränsen för att Helsingfors suveränt skall kunna planera det nya området och därmed inte behöva samarbeta med grannkommunen? När det gäller Helsingfors utvidgning kunde Kolbe istället för att ha betonat kontinuiteten noterat det historiska i att huvudstaden för första gången planerar att expandera utanför Helsinge sockens (Helsingin pitäjä) gränser. Men Kolbe valde att framhålla det "historiska" i fullmäktiges beslut på basen av vad som stöder Helsingfors krav och Centerns roll i den planerade annekteringen:
Helsingin keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä tukevat sekä tätä hanketta että alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen tavoitetta liittää nyt osia Länsi-Sipoosta ja Vantaan Västerkullan kiilasta Helsinkiin. Säilyäkseen viihtyisänä ja elinkelpoisena pääkaupunkimme tarvitsee nyt väljyyttä. Uskomme, että päätös helpottaa myös painetta rakentaa Malmin lentokenttää, jonka säilymistä mm. ilmailukäyttöön Helsingin Keskusta on niin voimakkaasti tukenut. Tämä on historiallinen päivä. Siksi moni meistä on tänään pukeutunut punaiseen, joka on voiton, riemun ja optimismin väri.
Inlägg
