Dagens nummer av Kaupunkilehti Vartti innehåller en intervju med Hjallis Harkimo i egenskap av "Sibbos utredningsman". Utredningsmannen Hjallis får publicitet och det är kanske det viktigaste med hans uppdrag att utreda finansieringsmodeller för byggande i Sibbo. Speciellt viktigt är det att Harry "Hjallis" Harkimo ger Sibbo ett ansikte. Många Helsingforsbor känner ingen i Sibbo. Den karakteristiska bilden av en Sibbobo är en svenskspråkig bonde, fastän så väl de svenskspråkiga som bönderna är i minoritetsposition i Sibbo. Den idealtypiska Sibbobon, som styrelseordförande Christel Liljeström väl representerar, är det i Helsingfors lätt att uppleva främlingsskap för och föraktfullt avfärda.
Hjallis är en person som väcker sympati. Trots sina släktrötter representerar han en finsk nyröjarmentalitet. Han har garanterat många sympatisöreroch beundrare bland samlingspartister i Helsingfors. Det är högst anmärkningsvärt att Helsingfors nu åtminstone delvis torde gå in för privat finansiering av nya byggnadsprojekt, vilket motsvarar den finansieringsmodell som Harkimo tillsammans med Bo-Erik Ekström utreder för Sibbos del. (Se Helsinginsanomat 30/31.10.2000.)
Eftersom Helsingfors åren 2008 - 2017 kommer att ha byggnadsprojekt som kostar staden 1,5 miljarder euro inom stadens nuvarande gränser, överväger staden privat finansiering. Får Hellsingfors bygga sydvästra Sibbo, torde staden finansiera projektet enligt en modell som motsvarar de finansieringsmodeller som Harkimo och Sibbo nu utreder. Socialdemokraterna kanske inte tilltalas av finansieringsmodellen, men privat finansiering torde inte kunna undvikas fastän Helsingfors får inkorporera sydvästra Sibbo. Regeringen torde inte heller ha några skäl att stöda Helsingfors annekteringsplaner, då Sibbofrågan inte längre handlar om vem som skall finansiera utan endast om vem som skall planera bebyggelsen i Sibbo. Hjallis medverkan torde garantera att Sibbos egna planer inte kan nonchaleras.
När Helsingfors i somras gick till anfall mot Sibbo var det Helsingfors som behärskade mediekriget. I detta mediekrig fick Sibbo i början långt förlita sig på svenskspråkiga insändare i svenskspråkiga tidningar, medan Helsingfors bedrev professionell medielobbning och backades upp av Sanoma-WSOY överväldigande makt. Insädarna är i sig värdefulla manifestationer, men insändare och debattartiklar i Borgåbladet eller Hufvudstadsbladet påverkar dess värr inte den finskspråkiga opinionen i högre grad, åtminstone inte direkt. (Se Språkbarriär. Den 20 augusti 2006.) När euforin nu lagt sig bland Helsingfors beslutsfattare och tjänstemän, är Sibboborna, finlandssvenskarna och laglighetens förespråkare lika upprörda som i somras. Därtill har Sibbo nu mobiliserat professionellt kunnande. Mediekriget har vänt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar