Praxis och lag. Den 19 december 2009

Riksdagen godkände vid den andra behandlingen den 10 december förslaget till ny kommunindelningslag utifrån beslutet i första behandlingen. Därmed är ärendet slutbehandlat i riksdagen. Vad jag noterat har medierna inte alls uppmärksammat riksdagens behandling och beslut, men den formellt lagstiftande makten i Finland fungerar väl här endast som en gummistämpel. Vid den andra behandlingen hölls endast tre mycket korta anföranden. Närmast prisades möjligheten av kommunsammanslagningar utan gemensam gräns.


Möjligheten att slå samman två eller flera kommuner som saknar gemensam gräns och inte bildar ett sammanhängande område förhindrar spektakulära korridorer så som den mellan Savonranta med Nyslott. (Se "4 §. Den 25 november 2009".) Lagförslaget minskar på behovet av tvångssammanslagningar samtidigt som det möjliggör t.ex. en sammanslagning av Vasa och Lillkyrö utan att Korsholm berörs. I själva verket torde Sfp:s agerande i fallet Sibbo långt kunna förklaras utgående från att partiet fruktade att Sibbo skulle bli ett prejudikat som kunde tillämpas i Österbotten. De märkliga motiveringarna, där Sibbo och "Finlands enda huvudstad" gjordes till ett i sig synnerligen tvivelaktigt specialfall, förhindrade delvis att Sibbo blev ett prejudikat. Den nya lagen gör att eventuella prejudikat förlorar sin giltighet. Å andra sidan innebär den ny lagen att en del av de märkliga tolkningarna av den gamla lagen eller den "praxis" som härstammar från fallet Sibbo nu blir lag. (Se t.ex. "Domslut föregår lagen. Den 6 april 2009".)