I torsdags var det då dags för regeringen att erkänna ytterligare ett fiasko då det gäller kommun- och sote-reformen. Statsminister Alexander Stubb (Saml) var visserligen snabb att slå fast att riksdagspartierna är eniga att arbeta vidare med att få reformen klar under den här valperioden, men på sin höjd torde man lyckas få till stånd en överenskommelse, som binder nästa regering och förhindrar att under Centerns ledning går in för en landskapsmodell. Det troliga är ändå att ambitionerna bakom kommun- och sote-reformen leder till det raka motsatta resultatet: mera makt åt landskapen/landskapsförbunden [och Centern]; mindre makt åt centralorterna/kommunerna [och Samlingspartiet].
Finansministeriet och Social- och hälsovårdsministeriet marknadsförde i ett tidigare skede sina reformer under den gemensamma rubriken "Kunta-ja SOTE-uudistus" (kommun- och social- och hälsovårdsreformen). Social- och hälsovårdsreformen var egentligen tänkt som ett medel att driva igenom kommunstrukturreformen, men kom istället att bli ett hinder för kommunstrukturlagen.
Den aktuella modellen, som nu stoppats av grundlagsutskottet, togs i hast fram för att rädda kommunreformen. Centrala paragrafer i kommunstrukturlagen från 2013 skulle träda i kraft först efter att riksdagen godkänt sote-reformen, så att kommunerna kunde veta vilka uppgifter och skyldigheter de har innan de lägger fram påbjudna framställningar till kommunsammanslagningar. Att kommunstrukturlagen inte enligt ursprungligt förslag godkändes av riksdagens grundlagsutskott torde åtminstone delvis kunna förklaras av att lagförslaget inte var "parlamentariskt" berett och därför saknade förankring i oppositionspartierna. Jan Vapaavuori, som tillsammans med Jouni Backman och Osmo Soinivaara, hade förhandlat om kommunreformen vid regeringsförhandlingarna 2011 fick i uppdrag att med så väl regeringspartierna som oppositionen förhandla fram en ny sote-modell, som även oppositionen gick med på. Det räckte tydligen inte.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar