Arkiverat: Kai Kalima. Den 2 augusti 2009

nyckelord: Kalima


En av de många bisarra episoderna i fallet Sibbo är professorn i juridik Kai-Erik Kalima, som inte kunnat behärska sina antipatier mot korvkiosken Sibbo. Då det begav sig i juni 2006 var ännu stadsplaneringsnämndens dåvarande ordförande Maija Anttila ordförande för den socialdemokratiska fullmäktigegruppen i Helsingfors, men på hösten valdes av någon märklig anledning Kalima till ny gruppordförande. Vid fullmäktigemötet den 29 november 2006 då Helsingfors skulle konfirmera sitt stöd för stadens egen framställning till ändring i kommunindelningen hade man kommit överens om att hålla en låg profil, men SDP:s nya gruppordförande kunde inte hålla sig, utan höll ett känsloladdat anförande där han yttrade sina bevingade ord om korvkiosken (nakkikioski) Sibbo. Både före och efter de ovannämnda fullmäktigesammanträdena har Kalima hotat Sibbo med den starkares rätt. Att en professor i juridik visar ett direkt förakt för juridiken är minst sagt förbryllande, men ett och annat ögonbryn har även höjts när samma professor på insändarsidorna i Helsingin Sanomat fantiserat om Helsingfors rätt till sina återstående "901 hektar" i Sibbo. Insändarna har inte haft huvud eller fötter, fastän Kalima i egenskap av viceordförande i fastighetsnämnden borde ha haft tillgång till korrekta uppgifter.

I sin artikel i Helsingin Sanomat den 17 februari 2008 "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" gjorde professorskollegan Kaarlo Tuori på ett allvarligt sätt narr av Kalimas argumentation. Tuori lyfte fram de principiellt viktiga frågeställningarna i fallet Sibbo och avslutade artikeln med att konstatera att de är "Nakkikioskia paljon isompia." Kalima tycks dock inte ha tagit till sig kritiken mot sitt sätt att hetsa upp sig och sprida felaktig information. I Helsingin Sanomats valmaskin inför kommunalvalet upprepade Kalima påståendet om de återstående 901 hektaren och passade samtidigt på att ännu en gång skrika ut att Sibbo är en korvkiosk.

Arkiverat: Otto Lehtipuu. Den 1 augusti 2009

nyckelord: Lehtipuu

Efter att de gröna gått förbi SDP som det näststörsta partiet i Helsingfors stadsfullmäktige och Osmo Soininvaara fått mest röster av alla i kommunalvalet var posten som fullmäktigeordförande som vigd för Soininvaara. Soninvaara, som "avslutat" sin politiska karriär gav dock ordförandeposten vidare till sin adept och före detta specialmedarbetare Otto Lehtipuu. Tidigare har Soininvaara - med föga framgång - försökt testamentera sina röster åt Lehtipuu. Till Lehtipuus politiska meriter hör även att han är och även under föregående mandatperiod var medlem i Kommunförbundets styrelse. Man kan fråga sig hur han fått denna post. Eftersom Lehtipuu inte är eller varit riksdagsledamot var han, trots styrelseposten i Kommunförbundet, inte medlem i Hannes Manninens strukturgrupp, som förhandlade om kommunreformen. Det uppdraget skötte Soininvaara personligen. Lehtipuu hade i egenskap av ordförande för den gröna fullmäktigegruppen i Helsingfors lika väl en ganska synlig roll i förhandlingarna om Sibbofrågan i juni 2006. Själva förhandlingarna var visserligen allt annat än synliga och Lehtipuu torde ha informerat fullmäktigegruppen först samma dag Helsingfors framställning till en ändring i kommunindelningen landade på stadsfullmäktiges bord, men jämfört med andra gruppordföranden höll Lehtipuu hög profil. Även utåt marknadsförde Lehtipuu inkorporeringen som en möjlighet att grunda en nationalpark i Sibbo storskog. Det var inte minst med detta argument som Lehtipuu och Soininvaara lurade De gröna i Vanda att stöda inkorporeringen.

På sina webbsidor har Lehtipuu publicerat en tematext med rubriken "Sipoonkorvesta kansallispuisto". Textens huvudtema är inte alls Sibbo storskog, utan inkorporeringen. Här kommer Lehtipuu även med ett intressant avslöjande om bakgrunden till Helsingfors framställning, som lades fram i brådskande ordning. Det var inte Helsingfors, utan staten som var långsam i sin "beredning", alltså före Helsingfors lade fram sitt förslag. Jag citerar:

Miksi asia valmisteltiin niin kiireellisesti?

Hallituksen tuki alueliitokselle varmistui vasta kesäkuussa. Valtuustolla oli enää yksi kokous jäljellä ennen pitkää kesätaukoa, ja esitys haluttiin tehdä mahdollisimman nopeasti, jotta Vanhasen hallitus ehtisi tehdä päätöksen. Se, että näin ei ehdi käydä, ei ole johtunut Helsingistä vaan valtion valmistelun hitaudesta.

Simsalö. Den 31 juli 2009

Igår kväll var jag på gitarr- eller jazzkonsert på Simsalö. Konserten var på fiskarfamiljen Lindströms gårdsplan, men jag passade på att ta en sväng via skolan, där jag har bott och gått i skola i min barndom. (Bilden ovan.) Mina vänner och vänners vänner kan på facebook se några bilder som jag tgit. Själv tog jag mig till Simsalö tillsamman med far och son med egen (pappas) båt, men största delen av publiken kom till ön med båttrasport från Storören. Arrangörerna har här på ett humoristiskt sätt använt sig av gränskartan med utredningsman Pekka Myllyniemis förslag för att markera Storören.

Personligen reagerade jag inte så starkt på Myllyniemis gränsförslag. Den arma utredningsmannen försökte bara göra sitt jobb och föreslå det område som högt uppsatta politiker redan kommit överens om. Det var istället Helsingfors stads gränsförslag som fick mig att reagera. Mycket berodde min starka reaktion på att Helsingfors föreslog att även Simsalö skulle anslutas till staden.

Arkiverat: Osmo Soininvaara. Den 30 juni 2009

nyckelord: Soininvaara

Osmo Soininvaaras roll i fallet Sibbo är knepigt att bedöma, eftersom han utövat stort inflytande genom andra representanter för De gröna och speciellt via Otto Lehtipuu. Av indirekt betydelse är det att Soininvaara år 2005 starkt förespråkade bostadsbebyggelse på Sandhamn. I detta skede argumenterade Soininvaara visserligen mot en exploatering av Östersundom. Ett år senare var det förslagna området på 5 000 hektar egentligen för litet för Soininvaara, som hade önskat att Helsingfors inkorporerat ett område som motsvarat "Ilaskivis förslag" och som inkluderat en betydligt större del av Sibbo storskog. Soininvaara var inte alls tillfredsställd med kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag på knappt 3 000 hektar stort område. Att Helsingfors markegendom i sydvästra Sibbo huvudsakligen råkar befinna sig innanför detta område har ur Soininvaaras perspektiv ingen större betydelse. Soininvaara föreställde sig istället att bebyggelsen skulle koncentreras längs en metrolinje från östra Helsingfors ända fram till Söderkulla. Frågan är om det inte i hög grad var Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni 2006 helt oförberett lade fram ett förslag på ett 5 000 hektar stort område. I de hektiska förhandlingarna i juni 2006 gick Soinvaara och De gröna inte med på en framställning gällande ett mindre område, speciellt som kommunminister Hannes Manninen redan hade lovat stöda en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område ...

För att bedöma Soininvaaras betydelse är det även av stor betydelse att notera att han var medlem i strukturgruppen som förhandlade om kommunreformen.

Arkiverat: Rakel Hiltunen. Den 29 juli 2009

nyckelord: Hiltunen


År 2006 råkade Rakel Hiltunen befinna sig i rätt position vid rätt tidpunkt. Eller snarare satt hon samtidigt på två stolar, vilket möjliggjorde en koppling mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen. När det begav sig var Hiltunen ordförande för stadsfullmäktige i Helsingfors. Samtidigt var hon medlem i Hannes Manninens strukturgrupp som förhandlade om KSSR. Denna position torde Hiltunen ha fått i egenskap av medlem och viceordförande för Kommunförbundets styrelse. Då det begav sig i slutet av juni 2006 var det främst de stora regeringspartierna Centern och SDP representerade av Manninen respektive Hiltunen som förhandlade om KSSR. Pressen på förhandlarna att uppnå enighet var oerhört stor. Fastän Hiltunen formellt hade socialdemokraternas mandat så bevakade hon samtidigt även Helsingfors intressen i dessa förhandlingar. SDP fick kompromissa, men Manninen gav efter för Helsingfors krav. Formellt löstes dock Sibbofrågan som en separat fråga.

Arkiverat: Jan Vapaavuori. Den 28 juli 2009

nyckelord: Vapaavuori

Liksom Jussi Pajunen har Jan Vapaavuori synts och väckt känslor i samband med fallet Sibbo. Då Helsingfors lade fram sitt initiativ var Vapaavuori stadsfullmäktigeordförande och ordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Då statsrådet tog sitt beslut i Sibbofrågan var Vapaavuori bostadsminister. Även om Vapaavuori jävade sig eller åtminstone inte deltog i statsrådets beslut, drev han frågan hårt inom regeringen. Sättet på vilket Vapaavuori "jävade" sig för att efter beslutet gå ut i medierna och applådera och kommentera beslutet är makalöst. Vapaavuoris viktigaste roll torde dock ha varit att så väl under regeringsförhandlingarna som efter ha pressat Matti Vanhanen att driva igenom Sibbobeslutet "enligt överenskommelse".

Att Vapaavuori själv tillsammans med Mari Kiviniemi efterträdde Hannes Manninen som minister är spektakulärt. Mindre kontroversiellt blir det hela inte av Vapaavuoris långa brottsregister, som många upplevde att stämde överens med de utpressningsmetoder som Vapaavuori utövat. Tillsammans med Risto Rautava lobbade Vapaavuori för en annektering av sydvästra Sibbo för att bevara Sandhamn i militärt bruk, vilket inte heller är en obetydlig faktor i sammanhanget. Personligen är jag dock mest imponerad över den judaskyss som Vapaavuori gav Rakel Hiltunen i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006.

Arkiverat: Jussi Pajunen. Den 27 juli 2009

nyckelord: Pajunen

Jussi Pajunen har varit en synlig gallionsfigur i fallet Sibbo, men hans roll har knappast varit central. Pajunen har i egenskap av stadsdirektör ansvaret för Helsingfors framställning till en ändring i kommunindelningen i juni 2006, men det mesta som Pajunen gjort i detta sammanhang är rena fiaskot. Pajunens fumliga agerande har närmast satt käppar i hjulen för inkorporeringen. Tillsammans med Jan Vapaavuori "sonderade" Pajunen våren 2006 Sibbos beredskap att formellt frivilligt avstå ett 3 000 hektar stort område, men förhandlingarna ledde inte till några resultat. Däremot avslöjade Helsingin Sanomat i september 2006 att Pajunen och Vapaavuori i själva verket utövade utpressning mot Sibbo, vilket de i offentligheten inte dementerat.

Det var Pajunen som ansvarade för Helsingfors skrattretande bristfälliga framställning till ändring i kommunindelningen. Inte blev det hela bättre av att Pajunen inte kunde skylla på tidsbrist, vilket i verkligheten torde förklara de fatala bristerna. Pajunens försök att på eget bevåg komplettera framställningen med ett antal dokument har visserligen inte uppmärksammats i medierna, men var även det en miss. Ännu värre blev det när Helsingfors på Pajunens initiativ skulle ta om beslutet om stadens förslag. Det är i högsta grad Pajunen som bär skulden till att samma opublicerade utredning kopierades i så väl kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning som Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen.

Det är även Pajunen som ansvarar för stadens högst amatörmässiga specialsidor om inkorporeringen, där stadsdirektörens pressmeddelande fanns översatt till svenska minuterna efter att HFD hade offentliggjort sitt avgörande i fallet Sibbo. Att Helsingfors på stadens hemsida fortfarande länkar till dessa sidor tyder på att Pajunen trots allt åtnjuter en viss respekt. Ingen vågar tillrättavisa överborgmästaren och upplysa honom om att kejsaren inte har några kläder.