Onödig skjutövning. Den 24 april 2016

KSF Medias tidningar publicerade den 6 april en artikel med rubriken "Vad pågår i Östersundom?" Här skulle byggas bostäder för 70 000". På Hbl:s webbplats publicerades tillsamman med en artikeln även en video. I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Nästa år är det 10 år sedan Östersundom anslöts till Helsingfors.
Då hette det att området behövs för att Helsingfors växer så det knakar i fogarna, och att det är bråttom. Stora åkrar och skog skulle förvandlas till områden med flervåningshus, villor och townhouseboende. Invånarna i den nya stadsdelen skulle åka metro till centrum.
Sibbo fick åtta miljoner euro för Östersundom. Kravet var 200 miljoner. Summan räckte inte ens till avskrivningsvärdet i bokslutet för investeringarna som gjorts. ...
Bara minuterna efter att HFD:s beslut var offentligt öppnade Helsingfors stad en egen Sibbosajt. Planeringen av den nya stadsdelen började genast. Enligt stadsdirektör Jussi Pajunen skulle Östersundom vara en del av Helsingfors stadsstruktur inom 10–15 år.

I verkligheten anslöts Östersundom först den 1 januari 2009, medan statsrådet tog beslutet i juni 2007 och HFD i januari 2008.

Östersundom uppmärksammades även tre dagar senare i KSF Medias ledare "Stadsmiljöer som behövs", där man kan läsa följande:

Under nästan kuppartade former, med motdemonstrationer i mörkret och med protestgeneralen Christel Liljeström från Sibbo som språkrör under plakaten, införlivades det 30 kvadratkilometer stora Östersundomområdet i Sibbo med Helsingfors stad 2007. Rättsprocesser ledde ingenvart; Högsta förvaltningsdomstolen fastställde beslutet.
Helsingfors stadsstyrelse skålade för framgången, stödd av Centern som statsministerparti – ett parti som åtminstone under 00-talet ännu i övrigt höll hundrade kommuners suveränitet högt.
Vänsterledaren Paavo Arhinmäki talade som Helsingforspolitiker om "allas rätt att få bo i ett småhus" och att huvudstaden behövde marken – ett område som man borde ha insett består av stora Naturaområden och av gammal havsbotten som är knepig som byggnadsmark.
I dag har trenden vänt. Långtgående planer för stadsstrukturen i Helsingfors talar nu för en tätare stadsbebyggelse. Infartslederna, motorvägarna, skissas om till stadsboulevarder och hela Östersundommanövern framstår tio år senare som en onödig skjutövning.

Att argumenten för inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte håller torde tio år efter initiativet vara uppenbart för de flesta. Tyvärr har medierna inte uppmärksammat de verkliga bakgrundsfaktorerna, som tvingade fram ohållbara argument: Sandhamn, Malm och kommunreformen KSSR. (Se Sammanfattning av fallet Sibbo.)