Samtidshistoria. Den 5 augusti 2007

På denna blogg har jag i över ett års tid varje dag dokumenterat fallet Sibbo. Dels har jag förmedlat vidare nyheter som (andra) medier publicerat, dels har jag gått till källorna och producerat egna berättelser. Eftersom mina källor är skriftliga dokument, utgör min dokumentering snarare prov på samtidshistoria än på journalistik. Vem som helst kan i princip kontrollera att jag återger källorna på ett riktigt sett. Eftersom min argumentering är analytisk, bör även mina slutsatser gå att pröva.

Skillnaden mellan historia och journalistik handlar inte bara om källor och metoder, utan skillnaden handlar även om avståndet i tid. Historikern studerar det förflutna där journalisten bevakar och undersöker fennomen i samtiden. Historikerns uppgift närmar sig journalistens då objektet för den historiska forskningen närmar sig nuet. Samtidens historia kan inte betraktas utifrån på samma sätt som historia över svunna tider. Samtidens händelser är så nära att deras historiska betydelse ännu inte kan bedömas. Samtidshistorien är därför en tillfällig och öppen historia, som kan revideras. Enligt den italienska filosofen, historikern och politikern Benedetto Croce (1866-1952) gäller samtidshistoriens villkor emellertid inte bara samtidens eller den närmaste tidens historia, utan all historia. All sann historia är enligt Croce "samtidshistoria". Historien måste "vibrera i historikerns själ". All sann eller "levande" historia berättas utgående från samtidens (nutidens) källmaterial, intressen och förhållanden.

Croce har på flera sätt varit ett föredöme för mig. Croce etablerade sig som historiker, fastän han inte avlade någon examen i historia. Enligt Croce är historia en uppgift för filosofer. Croce var i egenskap av liberal politiker efter kriget både minister och medlem i den italienska senaten. Croce är en av de få betydande italienare som under den Mussolinis tid vid makten lyckades bevara sitt intellektuella oberoende. Å andra sidan var Croce medveten om att det strängt taget inte fanns någon av tidsperspektivet oberoende historieskrivning.

Mitt eget försök till studier i samtidens historia är samtidshistoria även så till vida att det bygger på samtidens nya förutsättningar. Internet skapar nya möjligheter för medborgarjourmnalistik, men även för forskning i historia. Kanske kan fallet Sibbo här bli en viktig lärdom för politiker, som inte har insett politikens villkor i datoriserade samhälen.

Fallet Sibbo bör belysas ur ett samtidshistoriskt perspektiv. Hannes Manninens och Matti Vanhanens stöd av ett anslutande av sydöstra Sibbo till Helsingfors har ett sammanhang som bör belysas. Till sammanhanget hör Vanhanens uttalanden om Malms flygfält och regeringen Vanhanens bostadspolitiska program. Det viktigaste sammanhanget är dock kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Sibbofrågan och KSSR sammanfaller i tiden. Både när det gäller Sibbofrågan och KSSR ägde viktiga vändningar och beslut rum i slutet av juni ifjol. Fram till veckan före midsommaren ifjol var den så kallade Sibbofrågan uttryckligt en fråga innanför KSSR, fastän frågan enligt Stefan Wallins blogginlägg "Vit rök - en ramlag!" aldrig diskuterades i Manninens strukturgrupp.

Efter den 21 juni 2006 förtegs och förnekades sambanden med KSSR. Helsingfors inkorporeringsplaner var nu en kontinuerlig fortsättning på Helsingfors tidigare expansion. Istället för att relatera Sibbofrågan till förhandlingarna om ramlagen relaterades Helsingfors förslag och Manninens avsikter till tidigare inkorporeringar. Denna historiska tolkning av Sibbofrågan hade dock föga med det akademiska ämnet historia att skaffa, speciellt inte så länge inkorporeringen av sydvästra Sibbo bara var ett förslag. Juridiskt och politiskt saknade en jämförelse mellan Helsingfors förslag och tidigare inkorporeringar relevans. Den historiska belysningen som självaste professorn i historia Laura Kolbe (c) bidrog med ökade på inget sätt förståelsen av händelserna i samtiden. Jämförelsen med tidigare inkorporeringar handlade om att ge Helsingfors förslag politisk och moralisk legitimitet, men framför allt handlade jämförelsen om mörkläggning och försök att dölja de relevanta sammanhangen i samtiden. Syftet med att relatera Sibbofrågan till tidigare inkorporeringar framgår allt för tydligt ur Hannes Manninens svar vid riksdagens plenum den 3 oktober. Jag citerar:

Mitä tulee sitten tähän Helsinki-Sipoo-kysymykseen, niin sehän ei sinänsä kuulu tähän millään tavalla enkä niitä riitoja halua tähän sotkea. Haluan vaan muistuttaa yhdestä asiasta: Eihän tämä Helsinki-Sipoo-kysymys ole mikään ainutkertainen kysymys. 1900-luvulla Helsingissä on tehty seitsemän erillistä liitosta. Vuonna 1946 tehtiin päätös, jolla kaikki esikaupungit liitettiin Helsinkiin. Useat olivat itsenäisiä kuntia. 1966 on viimeksi liitetty Vuosaari. Tämähän on vain Helsingin kaupungin kehityksen selkeä jatkumo. Ei tämä ole sen kummempi kysymys, ja tämä selvitetään asianmukaisesti, ja mikä on lopputulos, se ratkeaa tietysti selvityshenkilön työn jälkeen. Tämä ei ole mikään uusi asia.

Föreningen För Sibbo har på sina webbsidor publicerat föreningens bevär (MS Word) till Högsta förvaltningsdomstolen. Som bilagor till besväret har föreningen fogat bl.a. Kaarlo Tuoris expertutlåtande från den 16 juli och Erkki Mennolas utlåtande från den 24 juli.

Etablissemanget. Den 4 augusti 2007

En fas i fallet Sibbo är igen över då tiden för att lämna in besvär över statsrådets gränsbeslut gick ut igår. Enligt Helsingin Sanomat har Högsta förvaltningsdomstolen lovat ett beslut före slutet av året. HFD har en hel del att gå igenom med tjugo anmärkningar med bilagor. Det lär ännu gå att kompletera besvären med bilagor. Dessutom torde de som lämnat in besvär i ett senare skede erbjudas möjlighet att komma med motförklaringar, så det finns fortfarande möjligheter att påverka domslutet. Om jag hade tid skulle jag fortsätta att följa med fallet Sibbo på min blogg lika intensivt som hittills. Jag trivs med rollen som oetablerad samtidshistoriker - och etablerad bloggare. Tyvärr måste jag dock framöver sätta ner mera tid på mina lönejobb.

I torsdagens Hufvudstadsblad ingick en insändare av Harry Bogomoloff (saml) där Bogo beskyllde Sfp i Helsingfors för att med ytter-vänster ha "tryckt på samma röda knapp och bildat en patetisk anti-establishment-klick tillsammans". Mina tankar gick naturligtvis till Sfp-gruppens röstningsförfarande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni ifjol. I samma riktning tycks Gitta Dahlberg (sfp) ha tänkt, för hon skriver följande i ett svar på Bogomoloffs insändare i dagens Hbl:

Bland de bottennapp där sfp till Bogomoloffs förtrytelse röstat lika som kommunisten och bildat en patetisk anti-establishmentklick hörde Sibboärendet, som sfp i hela landet ser som en laglighetsfråga, inte som en enkel politisk fråga om huvudstadens rätt att växa på en annan kommuns bekostnad.

Sfp frågar inte kommunisten Hakanen hur han ämnar rösta men är han av samma åsikt som vi, blir vi sju mot 78. Vi skäms inte för att vara i minoritet ibland, det hör ju till den svenska vardagen. The establishment som Bogomoloff hänvisade till samlingspartiet, sossarna och de gröna gav oss i sfp-gruppen en bestraffning av mycket osympatiskt slag flera månader efter Sibbobeslutet. Det säger mycket om hur man i dessa partier ser på det demokratiska beslutsfattandet.

Jag undrar om det verkligen bara var tryckandet på den röda knappen som motiverade bestraffningen. Månne inte förverkligandet av Helsingfors Sibboplaner främst stördes av att the anti-establishment hade en plats i stadsstyrelsen där förslaget till gränsjustering först måste läggas fram.

För övrigt är det anmärkningsvärt hur högt pris de gröna måste betala för att få höra till etablissemanget.

Tjugo besvär. Den 3 augusti 2007

Yle Internytt har idag publicerat ett par notiser om Helsingfors metroplaner. Rubrikerna är "HST vill bygga metro till Sibbo" respektive "Luoma gillar inte metroplanerna". Jag citerar ur den senare notisen:

Kommundirektören i Sibbo, Markku Luoma, är inte förtjust över att HST gått ut med sina metroplaner i sydvästra Sibbo. HST planerar metro till Sibbo senast år 2017 och man har inte varit sen med att berätta om sina planer, trots att högsta förvaltningsdomstolen inte ännu har fattat beslut om de markområden i sydvästra Sibbo som Helsingfors fikar efter.

Man behäver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att räkna ut att HST berättat om planerna just för att högsta förvaltningsdomstolen inte ännu har fattat beslutet. Utredningsman Pekka Myllyniemis motivering till att ett mindre område (V1) inte räcker är att "Metroon tukeutuminen vaatisi Lounais-Sipoon alueelle kaksi metroasemaa, joista toinen ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle." Några andra motiveringar för det aktuella alternativet V2, som kräver att något i 3 § i kommunindelningslagen nämnda villkor uppfylls med särskild vikt, anger utredningsmannen inte. Några garantier för att metrolinjen till Mellungsbacka förlängs österut finns det dock minsann inte. Dels skall HELI-alternativet utredas. Dels förutsätter en förlängning av metrolinjen en massiv bebyggelse i Västersundom (Westerkullaområdet), men Vanda har inga planer på några nya stadsdelar i Västersundom.

Myllyniemi har angående metron kopierat endast enstaka satser ur Helsingfors dokument. När det gäller metron finns det även skillnader mellan Ratasvuoris utredning och Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen. Följande text ur Ratasvuoris utredning har tagits bort ur utlåtandet:

Laskelmien lähtökohtana on, että Mellunmäen metroa jatketaan nykyisen Vantaan Länsisalmen alueelle ja sieltä edelleen Sipoon Itäsalmeen. ... Uusia Metroasemia tulee neljä.

Tässä joukkoliikenneselvityksessä alue on jaettu kolmeen osaan: läntinen Vantaan kahden metroaseman ympäristö, keskeinen Sipoon kahden metroaseman vaikutuspiiri ja itäisin metron vaikutuspiirin ulkopuolinen alue.

Ur texten framgår att Osmo Soininvaaras visioner om en metrolinje ända fram till Sibbo å aldrig var aktuella. Att den ovanciterade texten har lämnats bort ur Helsingfors utlåtande torde dock främst bero på att det ur texten allt för klart framgår att Helsingfors metroplaner bygger på att hela Västersundom by eller Westerkullaområdet skulle inkorporeras med Helsingfors. I Ratasvuoris utredning från den 18 oktober utgår man i från att det nya banavsnittet är 6,3 km långt och med fyra stationer kostar 140 - 150 miljoner euro, men i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november heter det att "Metrolinjausta ei ole vielä määritelty". Myllyniemi torde ha informerats om att de ursprungliga metroplanerna var osäkra, för i sin rapport från den 30 november skriver han att "Metroa voidaan jatkaa itään joko Mellunmäestä tai Vuosaaresta."


Sibbo kommun har idag på förmiddagen på Internet publicerat kommunen besvär (pdf) till Högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets gränsbeslut från den 28 juni. Besväret har även lämnats in på förmiddagen, enligt vad Helsingin Sanomat skriver i en notis med rubriken "Sipoo jätti valituksen rajapäätöksestä".

Totalt lämnades det in 20 besvär mot statsrådets beslut. Enligt Helsingin Sanomat har bl.a. Vänsterförbundets lokalavdelning i Vanda lämnat in ett besvär.

Förtal och hyckleri. Den 2 augusti 2007

Det börjar vara dags att lämna in besvär angående statsrådets gränsbeslut. Besvärtiden tar slut i morgon fredag. Jag har under den gångna månaden lyft fram detaljer som jag tänkt att man kunde ta med i ett besvär. Det finns mycket som man kan besvära sig över angående fallet Sibbo, men det finns även mycket ojust och oacceptabelt som det inte är någon större idé att besvära sig över. Högsta förvaltningsdomstolen tar inte ställning i eteiska frågor, även om frågor som berör förvaltningssed i vissa sammanhang kan ha betydelse.

Förtal av privatperson kan vara straffbart, men det torde vara svårt att juridiskt angripa den medvetna spridning av lögner och fördomar som man från Helsingfors och enskilda ministrars sida gjort sig skyldig till i fallet Sibbo. En annan sak är om inte just Helsingfors lobbande för att sprida falska föreställningar om snedvridning av utvecklingen och Sibbos ovilja till samarbete ger skäl för HFD att förhålla sig extra kritiskt till de framlagda argumenten för att att Pekka Myllyniemis förslag fyller villkoren som definieras i kommunindelningslagen.

Hyckleri är i sig inte straffbart. Jan Vapaavuri kan juridiskt sett fritt hyckla om miljögärningar och nationella intressen i samband med Sibbofrågan. Höjden av hyckleri var det när Hannes Manninen senaste höst hävdade att Sibbofrågan inte är unik och att den på inget sätt hänger ihop med KSSR. Lika väl torde just detta hycklande göra det svårt att bevisa att Manninen varit jävig. Om Manninen hade medgett att Sibbofrågan hängde samman med kommun- och servicestrukturreformen, så hade han indirekt erkänt att han i samband med förhandlingarna om ramlagen hade bundit sig vid en viss lösning på frågan. Även om det inte skulle gå att bevisa att Manninen eller Matti Vanhanen i förhandlingar om KSSR förbundit sig att stöda eller rent av förverkliga Helsingfors inkorporeringsplaner, så tycker jag att HFD och allmänheten kunde upplysas om det inofficiella sambandet mellan KSSR och Sibbofrågan. Även detta samband ger HFD skäl att förhålla sig extra kritiskt till motiveringarna för statsrådets gränsbeslut. Jag skall här bidraga till att belysa sambandet genom att citera ur Astrid Thors anförande vid riksdagens plenum den 15 mars 2006:

Viime aikoina on herättänyt suurta hämmennystä ja ihmetystä Helsingin seudulla ja Uudellamaalla, kun on vaikuttanut siltä ja sellaisia puheita on kuullut, että Helsingin seudun uudistukset oikeastaan ovat se tärkein syy, miksi Paras-hankkeeseen on lähdetty. Minun täytyy sanoa, että ne kuvat, mitä on annettu esimerkiksi Helsingin itäisen naapurin Sipoon kaavoitustilanteesta, ovat olleet hyvin tarkoitushakuisia. Sipoossa ollaan myöskin valmiita keskustelemaan, Sipoo ei ole mikään valkoinen alue. Mikä Helsingin seudun laajentumista rajoittaa, niin huomattavassa määrin Natura-alueet, jotka ovat esimerkiksi nimenomaan Vuosaaren sataman läheisyydessä. Siitä ei puhuta paljoakaan. Tämä kummallinen käsitys on siis tullut, että nyt oikeastaan kaikki on kiinni Helsingin seudun kaavoituksesta. Kun Paras-hankkeeseen lähdettiin, olivat syynä aivan toiset seikat. Toivottavasti Sipoon todellinen tilanne tulisi myöskin hyvin esille.

För övrigt vill jag tipsa om Astrid Thors avvikande åsikt till statsrådets gränsbeslut.

KSSR. Den 1 augusti 2007

För dem som närmare har följt med fallet Sibbo bör det vara klart att Helsingfors planer på att inkorporera sydvästra Sibbo hänger nära samman med kommun- och servicstrukturreformen (KSSR), fastän det formellt sett inte finns några samband. I ett utlåtande till inrikesministeriet angående KSSR, som samtidigt var ett förslag till "samarbetsavtal", ansåg delegationen för huvudstadsregionen i februari 2006 att "Sibbos västliga områden bör fogas till huvudstadsregionen." Samtidigt lät man förstå att Sibbo bör anslutas till Helsingforsregionen (Helsingfors ekonomiska region, Helsingin seutukunta). Det är möjligt att man i Helsingfors uppriktigt hoppades att önskemålen skulle uppfyllas innanför ramarna för KSSR. Åtministone torde det från Helsingfors sida ha varit ett inofficiellt villkor i förhandlingarna. Då det inte gick att ta med "Sibbofrågan" i ramlagen kom man överens om att lösa frågan på annat sätt. Förhandlingarna torde i första hand ha förts mellan Hannes Manninen och Rakel Hiltunen, men det är troligt att även Jan Vapaavuori och Arto Sulonen deltog i förhandlingarna.

I februari i fjol gav även Nylands förbund ett svar till inrikesministeriet om kommun- och servicestrukturreformen. I svaret säges det bl.a. att Nylands och Östra Nylands förbund bör sammanslås och att Sibbo bör anslutas till Helsingfors ekonomiska region. Emellertid förverkligades inte heller dessa önskemål inom ramen för KSSR. I landskapsstyrelsen, som fattade beslutet om det nyländska ställningstagandet, satt en viss Pekka Myllyniemi. Myllyniemi var dessutom viceordförande i koordineringskommittén som utarbetade det ovannämnda svaret. Om Myllyniemis egen åsikt i de aktuella frågorna bör det inte råda någon oklarhet. I blogginlägget "Bevismaterial. Den 5 december 2006" har jag redogjort för Myllyniemis ställningstagande från år 2003. Jag citerar på nytt ur landskapsstyrelsens utlåtande "Lausunto seutukuntajaon tarkistuksesta sisäasiaministeriölle 184/01.03.2003":

Pekka Myllyniemi ehdotti, että lausunnon viimeistä lausetta terävöitetään: Maakuntahallituksen mielestä sisäasiainministeriön on pikaisesti selvitettävä maakuntien yhdistämistä ja Sipoon siirtämistä Helsingin seutukuntaan. ...
Jussi Pajunen ... kannatti Pekka Myllyniemen ehdotusta.

Naturligtvis kände man i Sibbo till Myllyniemis fjäskande för Helsingfors då Manninen, trots protester från Sibbo, utnämnde honom till kommunindelningsutredare. Själv har jag dock inte tidigare noterat att även Myllyniemi haft ett litet finger med i KSSR.

Idag har jag fått Jussi Pajunens följebrev, som jag skrev om i inlägget "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007". Förteckningen över bilagor med vilken Pajunen den 30 juni 2006 kompleterade Helsingfors förslag är så gott som identiskt med förteckningen över bilagor som fanns med i föredragningslistan för stadsfullmäktigemötet den 29 november. I följebrevet skriver Pajunen med "vänlig hälsning" att "Helsingin kaupunki täydentää esitystä liitteenä olevilla asiakirjoilla, joihin kaupunginvaltuuston esitys perustuu ja jotka omalta osalta tukevat tehtyä esitystä." Försöket att rädda Helsingfors bristfälliga förslag var fåfängt, men dokumenten kom senare att visa sig vara till nytta för kommunindelningutredaren. Angående dokument nummer 6 har det för föredragningslistan gjorts en liten ändring. I föredragningslistan lyder texten:

Helsingin seudun kärkihankkeet -lista, joka on hyväksytty Helsingin seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen MAL-neuvottelukunnassa 2.5.2006 ja käsitelty 14 kunnan yhteistyökokouksessa 2.6.2006 sisältäen Sipoon kunnan varauman Kaupunkirakenteen jatkamisesta Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ym. -hankkeen osalta ja muutoin hyväksytty yksimielisesti.

Motsvarande text i Jussi Pajunens följebrev lyder enligt följande:

Helsingin seudun kärkihankkeet -lista, joka on hyväksytty Helsingin seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen MAL-neuvottelukunnassa 2.5.2006 ja käsitelty 14 kunnan yhteistyökokouksessa 2.6.2006. Se sisältää Sipoon kunnan varauman Kaupunkirakenteen jatkamisesta Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ym. -hankkeen osalta ja muutoin hyväksytty yksimielisesti.

Utredningsmannen hade alltså haft tillgång till ett mycket tydligt tips när han i sin rapport (delvis felaktiga) skrev följande:

Jaostossa on määritelty 13 seudun kärkihanketta, joista yksi on kaupunkirakenteen jatkaminen Sipooseen, Itämetron jatkeen kehittämisvyöhyke ja Kerava-Nikkilä – radan hyödyntäminen. Tähän hankkeeseen Sipoon kunta jätti varauman.

Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg med rubriken "Besväret klart".

Ratasvuoris utredning. Den 31 juli 2007

Kommunstyrelsen i Sibbo antog på sitt möte igår enhetligt kommundirektörens förslag till besvär över statsrådets gränsbeslut. Där till gav styrelsen kommundirektören fullmakt att kompletera besvärstexten. Besvär angående statsrådets beslut bör lämnas in senast fredagen den 3 augusti. Helsingin Sanomat har uppmärksammat Sibbo kommuns besvär i en notis med rubriken "Sipoo kunnanhallitus päätti valittaa kuntaliitoksesta". I Borgåbladet ingår en motsvarande artikel med rubriken "Sibbostyrelsen enig om besvär". Enligt artikeln anser Sibbopolitikerna att Sibbo inte kan förlora i Högsta förvaltningsdomstolen, men mellan raderna antyds en misstro mot myndigheterna. Jag citerar ur artikeln:

– Det skall bli intressant att sedan se vem som kommer att bereda ärendet i högsta förvaltningsdomstolen, sade styrelsemedlem Kaj Lindqvist (sfp).
– Och vem som kommer att vara på semester eller annars "upptagna" när ärendet skall behandlas, lade en annan till.

Yle Internytt (Östnyland) har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Sibbo sätter sin tillit till HFD". Jag citerar ur notisen:

En ändring i kommunindelningen ska basera sig på en framställan av en kommun eller på inrikesministeriets initiativ. Sibbo påpekar att statsrådets beslut inte baserar sig på någondera.

Helsingfors förslog att ett betydligt större område av sydvästra Sibbo skulle anslutas till staden, det förslaget förkastades i inrikesministeriets beslut den 28 juni i år. Statsrådet beslut kan alltså inte grunda sig på Helsingfors framställan men å andra sidan har inrikesministeriet inte tagit något initiativ till ändring av kommunindelningen, säger Sibbo bla i sina besvär.

För en som inte är jurist verkar argumenteringen för att inrikesministeriet inte tagit något initiativ kanske inte så övertygande. Å andra sidan torde HFD genom Sibbo kommuns besvär nu tvingas reda ut om det tagits något formellt initiativ och hur, när och av vem det i så fall tagits.
Lyssna till Radio Vega Östnylands nyheter 9:30.

Jag har på denna blogg flera gånger understrukit att utredningsman Pekka Myllyniemi i sin rapport inte direkt har kopierat Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen från den 29 november, utan att han kopierat en äldre version av dokumentet. Till Helsingin Sanomat (8.12.6006) gav Pekka Myllyniemi följande förklaring till hur han fått (en del av) texten som han plagierat i sin rapport:

Selvitystä aloittaessani kysyin Helsingin kaupunginjohtajalta Jussi Pajuselta ja hallintojohtajalta Eila Ratasvuorelta, että kai teillä on jotain perusteluja kaupunginvaltuuston päätökseen, kun niitä kesäkuussa asiasta päätettäessä ei paljonkaan ollut. Sain yksityiskohtaiset perustelut käyttööni jo siis paljon ennen kuin ne marraskuussa esiteltiin kaupunginhallitukselle ja valtuustolle.

Myllyniemis förklaring ser ut att stämma. Jag har idag fått en äldre versionen av motiveringarna. Det är ett brev från Eila Ratasvuori på Helsingfors stads förvaltningscentral och daterat 18.10.2006. Rubriken är "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".

I den ovannämnda "utredningen" finns bl.a. följande tokiga formulering, som Myllyniemi kopierat till sin text, men som Helsingfors ändrat lite på i sitt utlåtande:

Sipoon rakenne on hajaantunut ja merkittävältä osin suuntautunut Porvoon suuntaan. Tämä on osaltaan estänyt fyysistä ja toiminnallista kehitystä Helsingin ja Sipoon rajalla.

Påståendet om att bebyggelsen i Sibbo är splittrad och riktad mot Borgå härstammar för övrigt från Jussi Pajunens anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006. Med i Ratasvuoris utredning finns även följande sats, som Arto Sulonen citerar i inrikesministeriets promomoria till statsrådets gränsbeslut, men som saknas i Helsingfors utlåtande:

Suunnittelussa ja kaavoituksessa on ajateltava vuosikymmeniä eteenpäin, joten nyt on väistämättä päätettävä, ratkaistaanko kehitystä vain muutamia vuosia vai vuosikymmeniä eteenpäin.

Den ovanciterade satsen återfinns på två olika ställen i Myllyniemis rapport. Ur Ratasvuoris utredning framgår att Myllyniemi inte bara direkt kopierat fel som Helsingfors senare rättat i sitt utlåtande, utan även har gjort ändringar så att betydelsen blivit fel. I Ratatasvuoris utredning heter det således liksom i Helsingfors utlåtande att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista seudun keskustasta pohjoiseen ja länteen" där Myllyniemi hävdar att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista pääkaupunkiseudulla keskustasta pohjoiseen ja länteen". På motsvarande vis skriver Myllyniemi att "Pääkaupunkiseudun kaupunkirakenteen tasapainoisen kehittämisen kannalta on välttämätöntä avata itään uusi kasvusuunta", där det så väl i Ratasvuoris utredning som i Helsingfors utredning står att "Helsingin seudun kaupunkirakenteen tasapainoisen kehittämisen kannalta on välttämätöntä avata itään uusi kasvusuunta." Myllyniemi har tydligen missförstått påståendet om obalans i regionen.


I sin rapport skriver Myllyniemi att "Lausunnossaan kuntajaotuksen muuttamista Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken koskevasta esityksestä ja koskevista huomautuksista kaupunginhallitus on täsmentänyt perustelujaan." I detta sammanhang refererar Myllyniemi faktiskt till Helsingfors utlåtande när han citerar ur det 9. och sista avsnitet i utlåtandet. Till min överaskning finns "stadsstyrelsens preciserade motiveringar" med i Ratasvuoris utredning. Att Myllyniemi faktiskt kopierat motiveringarna ur Ratasvuoris utredning och inte ur Helsingfors utlåtande antyder det faktum att betoningarna är de samma i Myllyniemis rapport som i Ratasvuoris utredning, medan de saknas i Helsingfors utlåtande. (I Myllyniemis rapport är de betonade orden dock kursiverade medan det i Ratasvuoris utredning används fet stil.) Myllyniemi bör alltså ha varit medveten om att han utan att ange källa på tiotals sidor i sin rappport kopierat text som även skulle ingå i Helsingfors utlåtande till läsnsstyrelsen.

I Ratavuoris utredning finns en liten intressant detalj, som föranleder frågor. I Helsingfors utlåtande ingår följande text:

Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi liitteenä olevasta kartasta, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä. Karttaan on merkitty kuntarajojen lisäksi myös suuntaa antavasti Helsingin kaupunginvaltuuston Sipoosta Helsinkiin siirrettäväksi esittämä alue. Kartta on liitteenä 1.

Motsvarande text i Ratavuoris utredning lyder enligt följande:

Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi liitteenä 1 olevasta kartasta, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä. Karttaan on merkitty kuntarajojen lisäksi myös suuntaa antavasti Helsingin kaupunginvaltuuston Sipoosta Helsinkiin siirrettäväksi esittämä alue.

I Myllyniemis rapport lyder motsvarande text enligt följande:

Alueen rakenteen vinoutuminen käy selvästi ilmi oheisesta kartasta nro 5, jossa rakennetut alueet on merkitty punaisella ja violetilla ja rakentamattomat alueet vihreällä.

På kartan i Myllyniemis rapport har Helsingfors gränsförslag av förekommen anledning inte ritats ut. Det betyder att kartan som ingår i rapporten inte kan ha skannats från en utskriven sida. Myllyniemi eller inrikesministeriet måste ha fått kartan i digital form. På Internet finns "bilaga 1" i formatet PowerPoint. Från dian med kartan går det lätt att ta bort den påklistrade gränslinjen. Knappast har Myllyniemi i sista stund hittat kartan på nätet och egenhändigt tagit bort gränsen, då han inte ens klarat av att ta bort länkmarkeringarna från texten som han kopierat från Wikipedia. Av den utskrivna kopia som en Sibbobo idag fått från inrikesministeriet framgår även att inrikesministeriet har Ratasvuoris utredning i digital form som ett Word-dokument. (Filnamnet är Sipooselvitys.doc.) Dokumentet har funnits i Suvi Savolainens mapp. Överinspektör Savolainen fungerade som utredningsman Myllyniemis kontaktperson vid inrikesministeriet.

I sin Rapport skriver Myllyniemi att "Vid kommundelssammanslagningar som överskrider gränsvärden och där någon berörd kommun motsätter sig sammanslagningen måste man således först undersöka om förutsättningar enligt 3 § i kommunindelningslagen överhuvud föreligger och därefter om de är särskilt vägande." Helsingfors har för utredningsmannens del gjort den behövliga undersökningen och redogjort för resultatet i Ratasvuoris utredning. Det är i praktiken Ratasvuoris utredning som ligger till grund för Arto Sulonens beredning och därmed för statsrådets gränsbeslut. Sulonen omnämner dock inte Ratasvuoris utredning i promemorian. I förordet till sin rapport framför Myllyniemi sitt tack till överinspektör Suvi Savolainen, men han tackar varken Eila Ratasvuori eller Jussi Pajunen, som för kommunindelningsutredarens del gjorde utredningen som inrikesministeriat betalade honom för.

Haltande logik. Den 30 juli 2007

Påståendet att utvecklingen i Helsingfors- eller huvudstadsregionen är snedvriden skall väl i första hand ses som ett politiskt argument för en ändring i kommunindelningen, men eftersom påståendet finns med i inrikesministeriets motiveringar eller premomoria till statsrådets gränsbeslut kan det även ha en viss juridisk betydelse. Den påstådda obalansen hävdas här ha betydelse för näringarnas verksamhetsförutsättningar. I "föredragarens förslag", som i verkligheten endast var beredarens förslag, ställer sig Arto Sulonen bakom utredningsman Pekka Myllyniemis påståenden. Jag citerar:

Helsingin kaupungin ja siihen rajoittuvien alueiden yhdyskuntarakenteen kehitys on kuntajakoselvittäjän kuvaamalla tavalla painottunut epätasaisesti länteen ja pohjoiseen. Helsingin kaupungin ja pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenne ei sen sijaan ole voimassa olevasta kuntarakenteesta johtuen kehittynyt itään päin. Tämä koskee sekä asutusta että elinkeinoelämän toimintaedellytyksiä.

Egentligen har Myllyniemi inte beskrivit den påstådda obalansen. Han har bara kopierat ogrundade påståenden, som formulerats av Helsingfors. I motiveringarna i inrikesministeriets beslut att förkasta Helsingfors förslag ställer sig Sulonen i nästan identiska ordalag bakom Helsingfors påstående om en obalans. Jag citerar:

Helsingin kaupungin ja siihen rajoittuvien alueiden yhdyskuntarakenteen kehitys on Helsingin kaupungin kuvaamalla tavalla painottunut epätasaisesti länteen ja pohjoiseen. Helsingin kaupungin ja pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenne ei sen sijaan ole voimassa olevasta kuntarakenteesta johtuen kehittynyt itään päin. Tämä koskee sekä asutusta että elinkeinoelämän toimintaedellytyksiä.

I Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen hävdar Helsingfors att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista seudun keskustasta pohjoiseen ja länteen" där Myllyniemi, som kopierat en äldre version av utlåtandet, hävdar att "Kasvupaine on levittänyt rakentamista pääkaupunkiseudulla keskustasta pohjoiseen ja länteen". I själva verket motsäger Sulonen Myllyniemis påstående, då han i prememorian till statsrådets gränsbeslut hävdar att "Helsingin itäisissä kaupunginosissa on runsaasti asutusta, jota on kaupungin vaikea asuntotilanne huomioon ottaen tarve laajentaa edelleen."

Myllyniemi har i sin rapport okritiskt återgett Helsingfors text, även där den innehåller uppenbara fel och orimligheter. Helt galet talar Myllynimi på två olika ställen i rapporten om hinder för utvecklingen på "gränsen mellan Helsingfors och Sibbo". Även om det skulle förekomma en obalans i Helsingforsregionen, har Myllyniemi inte visat på vilket sätt obalansen skulle ha försvårat verksamhetsmöjligheterna för näringarna. I prememorian noterar Sulonen att enligt Myllyniemi bebyggelsen har spritt sig västerut och norrut på ett sätt som försvårat planeringen av kollektivtrafik. Denna osunda spridning av bebyggelsen kan naturligtvis delvis bero på bostadsbristen i Helsingfors, men den har föga att göra med verksamhetsmöjligheterna för näringarna i regionen. Bostadsbristen i Helsingfors och huvudstatdsregionen är naturligtvis inte heller Sibbos fel. Åtminstone utgör den osunda spridningen av bebyggelsen i västlig och nordlig riktning på inga sätt något hinder för de nya möjligheter som Nordsjö hamn medför.

Om någonting är snedvridet, så är det logiken i Myllynimemis rapport. Därmed haltar även logiken i motiveringarna till statsrådets beslut.