Gröntvätt. Den 29 juli 2025

År 2021 stoppade högsta förvaltningsdomstolen förslaget till generalplan för Östersundom, bland annat för att den inte tog tillräcklig hänsyn till miljövärden. Lika väl hade Helsingfors marknadsfört Östersundom som en framtida ekologisk stadsdel. Som en del av den ekologiska satsningen lät Helsingfors stad för drygt tio år sedan affärsverket Helsingfors Energi (från 2015 bolaget Helen) som ett pilotprojekt bygga ett uppvärmningssystem som baserar sig på förnybar energi i Zachrisbackens skolcentrum. Skolbyggnaden skulle värmas med jordvärme, solvärme och en värmecentral som "huvudsakligen" skulle bränna bioolja.

Att Helsingfors Energi satsade på det aktuella pilotprojektet just i Östersundom passade bra, då Helsingfors Energi/ Helen inte äger vare sig fjärrvärmenät eller elnät i det år 2009 inkorporerade området. För tio år sedan hade Helsingfors stad, som gjort stora intäkter på Helsingfors Energis vinstbringande verksamhet, varit ovillig att ge tillstånd för fjärrvärme i andra delar av staden.

https://www.helen.fi/blogi/2012/uusiutuvilla-koulu-lampimaksi 

I projektet engagerades även lärare och elever i skolorna på Sachrisbacken och via skolornas involvering fick pilotprojektet stor publicitet, som naturligtvis passade så väl staden som energibolaget. Eftersom jag dagligen åker förbi Sachrisbackens skolcentrum följde jag med hur solfångarna sattes upp på marken invid skolbyggnadens värmecentral. Det handlar inte om solceller som producerar elektricitet, utan solen värmer direkt upp en vätska som cirkulerar i rör i solfångarna. Det bildas alltså ingen elektricitet som vid behov kunde köras in i Sibbo Energis elnät.

För fem år sedan noterade jag att solfångarna täckts över med vita skydd av tyg. Jag tänkte först att det handlade om att hålla solfångarna svala om sommaren, då skolcentrumet inte behöver värmas upp. Tygen togs dock inte ner till hösten. Fem år senare har de fortfarande inte plockats bort, men de har till stor del slitits sönder och skyddar endast delvis längre solfångarna.

Eftersom vad jag noterat medierna inte under de senaste åren rapporterat någonting om det ekologiska pilotprojektet vet jag inte hur uppvärmningssystemet på Sachrisbacken fungerar. Värmecentralen surrar dock på under värmeböljan och åtminstone verkar man ha beredskap att bränna lätt brännolja.

Diskussionen om behovet av en författningsdomstol fortsätter. Den 9 juli 2024

Grundlagsutskottets behandling av den så kallade avvisningslagen har på nytt lagt fart på diskussionen om Finland skulle behöva en författnings- eller grundlagsdomstol. (Detta har jag behandlat i min andra blogg i inlägget "Rättsstatsprincipen och maktfördelning".) I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändare av Henrik Lax med rubriken "Författningsdomstol – eller inte?" I insändaren lyfter Henrik Lax fram "annekteringen" av Östersundom som ett argument för behovet av en grundlagsdomstol:

Själv trodde jag att regeln i 106 §, som infördes i vår nya grundlag, skulle tillgodose detta behov ända tills Högsta förvaltningsdomstolen utan att knorra tillät Helsingfors att på svaga grunder annektera Östersundom. Professor Kaarlo Tuoris svidande kritik i HS av annekteringen har av någon anledning helt förtigits!

 

Om Kaarlo Tuoris artikel "Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan" i Helsingin Sanomat 17.2.2008 har jag skrivit i mitt blogginlägg "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".  Upprörd av högsta förvaltningsdomstolens avgörande antyder Tuori i sin artikel att Finland skulle behöva en författnings- eller grundlagsdomstol, men senare har han försvarat det rådande systemet med ett grundlagsutskott.

Paragraf 106 i grundlagen, som Lax hänvisar till i sin insändare lyder enligt följande:

Om tillämpningen av en lagbestämmelse i ett ärende som behandlas av en domstol uppenbart skulle strida mot grundlagen, skall domstolen ge grundlagsbestämmelsen företräde.

Denna paragraf ger domstolsväsendet möjlighet att indirekt ta ställning till huruvida en vanlig lag är i överenstämmelse med grundlagen. I våras debatterades det om ordet "uppenbart" borde strykas ur § 106. Ett strykande av ordet "uppenbart" skulle ge domstolarna större tolkningsutrymme och ansågs öka domstolarnas oberoende, men knappast hade högsta förvaltningsdomstolen dömt annorlunda i fallet Sibbo ifall kravet på att motstridigheten mellan en lagbestämmelse och grundlagen måste vara uppenbar inte hade funnits.

I sitt avgörande angående statsrådets beslut om inkorporeringen av sydvästra Sibbo från januari 2008 hänvisar HFD till grundlagsutskottets utlåtande från år 1997 enligt vilket tvångssammanslagningar inte strider mot kommunernas (grundlagsenliga) självstyre. Vad jag förstår anser så väl Lax som Tuori att inkorporeringen av Östersundom stred mot den kommunala självstyrelsen och därmed mot grundlagen. Lax föreslog även efter HFD:s avgörande redan år 2008 ett inrättande av en förvaltningsdomstol, vilket jag noterat i inlägget "Den överkörda medborgarens halmstrå. Den 21 april 2008".

Själv är jag inte helt övertygad om att en grundlags- eller författningsdomstol hade bedömt att kommunindelningslagen som möjliggjorde tvångssammanslagningar stod i strid med den kommunala självstyrelsen. Däremot fanns det andra uppenbara fel i statsrådets Sibbobeslut, som en politisk oberoende domstol borde ha noterat. Liksom jag skriver i mitt inlägg "Svårbegripligt avgörande. Den 31 mars 2012" så var det avgörande i fallet Sibbo inte att domstolen som hade det sista ordet hette förvaltningsdomstol och inte författningsdomstol, utan att domarna som avgjorde fallet inte var oberoende.

Svar utan svar. Den 29 december 2023

Eftersom jag kommenterat eller framfört en åsikt om planeringsprinciperna för delgeneralplanen för Östersundom fick jag tidigare i veckan via e-post ett protokollsutdrag från stadsmiljönämndens möte den 19 december 2023.

Protokollsutdraget med länkar till bilagor finns tillgängligt på internet (här). En av bilagorna har titeln "Vuorovaikutusraportti". Här hittar man även ett kort svar på - eller avfärdande av - min åsikt eller kommentar om att gränsen mellan Helsingfors och Vanda är oklar vid Österleden och att området för delgeneralplanen därmed inte är rätt definierad.

I svaret hänvisar man till ett brev som i själva verket är daterat 19.3.2020 och vars avsändare är biträdande borgmästare Anni Sinnemäki. Brevet är ett svar på mitt kommuninvånarinitiativ om flyttning av gränsen mellan Helsingfors och Vanda. (Se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020".)

Till min åsikt hade jag för att ge den mera tyngd bifogat ett klagomål till Justitiekanslern om att Helsingfors stadsstyrelse inte behandlat initiativen. Justitiekanslersämbetet torde fortfarande inte ha behandlat mitt klagomål och min gissning är att det helt har negligerats, fastän det var en berömd professor emeritus i juridik som rekommenderade mig att göra ett klagomål till JK. Mitt klagomål gällde inte tolkningen av kommunindelningen, utan att Helsingfors stad inte behandlat mina initiativ i stadsstyrelsen och därmed inte heller tillställt ministeriet mina framställningar.

Den exakta avgränsningen av området för delgeneralplanen har knappast någon större praktisk betydelse för planeringen. Syftet med att lämna in en åsikt var liksom med initiativen till ändring av kommunindelningen mellan Vanda och Helsingfors att uppmärksamma om att flera instanser valt att negligera fatala brister i samband med statsrådets Sibbobeslut 2007. Det finns väldigt mycket att invända och diskutera om det beslutet och lagen kan ofta tolkas på olika sätt, men det borde vara ett solklart faktum att regeringen aldrig tagit något beslut om att överföra registerenheten för allmän väg 2:43, nuvarande 91-895-2-45 från Vanda till Helsingfors.

Vad jag inte tidigare noterat är att mitt (senare) initiativ till ändring av kommunindelningen översatt till finska och stadens svar faktiskt finns tillgängligt på nätet i ett dokument med titeln "Kunnan asukkaan aloitteet 1.7.-31.12.2019". (För säkerhets skull har jag laddat upp backup.) I dokumentet  återges fyra invånarinitiativ och stadens svar på initiativen. I dokumentet är svaret till mitt initiativ dokumenterat 18.3.2023 och inte 19.3.2023 så som brevet som adresserats på svenska åt mig. Här kan jag därför nu återge mitt initiativ på finska:

3. Kunnan asukkaan aloite Helsingin ja Vantaan välisen kuntarajan siirtämisestä

Aloitteen sisältö:

Maanmittauslaitoksen kiinteistörekisterin ja kuntajakomateriaalin mukaan Helsingin ja Vantaan välinen raja on 1.1.2009 alkaen noudattanut Itäväylän (seututie 170) nykyistä, uutta linjausta, joka toteutettiin Vuosaaren satamaan vievän Satamatien rakentamisen yhteydessä. Uusi tielinjaus tuli valmiiksi noin vuotta ennen Helsingin ja kuntajakoselvittäjä Pekka Myllyniemen esityksiä Helsingin, Sipoon ja Vantaan välisen kuntajaon muuttamisesta. Näissä kahdessa esityksessä vuodelta 2006 ehdotus uudeksi Helsingin ja Vantaan väliseksi rajaksi noudattaa suurin piirtein Itäväylän vanhaa linjausta, joka kulkee hieman etelämpänä kuin nykyinen tie.

Valtioneuvoston päätöksessä kuntajaon muuttamisesta Helsingin, Vantaan ja Sipoon välillä vuodelta 2007 luetellaan ne kiinteistöt, jotka siirtyvät Helsingin puolelle kokonaan tai osittain. Päätöksessä mainitaan Vantaalta siirtyvien alueiden joukossa ”osa tiloista Harpas 6:71, Nikus 13:47 ja Westerkulla 18:0”. Päätöksestä ei käy ilmi, mitä tilojen tai kiinteistöyksiköiden osia siirtyminen koskee. Ilman karttaa on epäselvää, missä uusi raja kulkee niiden kiinteistöjen läpi, jotka siirtyvät vain osittain Helsingin puolelle. Kysymys kuuluu, määritelläänkö raja valmistelumateriaaliin sisältyneen sisäministeriön kartan vai nähtävillä olleen maanmittauslaitoksen kartan mukaisesti. Kummankin kartan mukaan Vantaan ja Helsingin välinen raja noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta. Sipoon kunta korostaa valtioneuvoston päätöksestä korkeimpaan hallinto-oikeuteen tekemässään valituksessa, että päätös on epäselvä (muiden kiinteistöjen osalta) ja että se tulee tämän vuoksi mitätöidä.

Sisäministeriö liitti selvitykseensä kuntajakoa koskevasta valtioneuvoston päätöksestä korkeimpaan hallinto-oikeuteen tekemästään valituksesta uuden ja yksityiskohtaisen peruskarttapohjaisen kartan, joka noudatti maanmittauslaitoksen tulkintaa (korjaus) kuntajakoselvittäjän ehdotuksesta. Kartasta käy mitä selkeimmin ilmi, että raja kulkee sisäministeriön mukaan siinä, missä Itäväylä kulki aiemmin Vantaan läpi.

 

 

Korkein hallinto-oikeus ei anna päätöksessään päteviä perusteluja sille, että valtioneuvoston päätös rajasta olisi yksiselitteinen, mutta päätös on tulkittavissa niin, että korkein hallinto-oikeus asettuu sisäministeriön päätöstulkinnan taakse. Saman tulkinnan omaksui ensin myös Helsingin kaupunki, joka julkisti vuonna 2008 useita karttoja, joiden mukaan raja kulkee Itäväylän vanhan linjauksen kohdalla. Myös Helsingin kaupunginhallitus päätti kesäkuussa 2008 julistaa rakentamiskiellon alueelle, jonka raja noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta. Saman vuoden huhtikuussa kaupunginhallitus päätti, että äänestysalueen 54G raja Vuosaaressa noudattaa Itäväylän vanhaa linjausta.

Uudenmaan maanmittaustoimiston paikkatietopäällikkö viestitti lokakuussa 2008 sähköpostiviestillä Vantaan kaupungin tilasto- ja tutkimusyksikölle, että uuden rajan paikkaa koskevasta valtioneuvoston päätöksestä oli päätetty poiketa:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu.

Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...

Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

Korjattu raja on jopa 1,4 km pitkä, vaikka pinta-alapoikkeama on vain 10 hehtaaria. Näistä kymmenestä hehtaarista kaksi kuului Westerkullan tilaan ja loput tielaitokselle.

Kameraalinen kuntajako on tosiasia ja sen vuoksi kuntajako ja kameraalinen jako poikkeavat toisistaan. Valtioneuvoston päätöksen mukaan lunastusyksikkö 2:8 maanteiden sijaintialueesta 895 siirtyy kokonaisuudessaan Helsinkiin, mutta yleisen tien rekisteriyksikköä 2:43 (nykyinen 91-895-2-45) ei mainita eikä sitä sen vuoksi voida katsoa siirretyksi Helsinkiin valtioneuvoston päätöksellä. Yleisen tien rekisteriyksikkö ei myöskään kuulu Helsinkiin siirrettävään alueeseen yhdelläkään virallisella tai kuntajakoselvittäjän kuntajakomuutosehdotuksen kanssa nähtäville asetetulla kartalla.

Kyseisenä ajankohtana maanmittauslaitoksella ei ollut myöskään valtuuksia muuttaa hallinnollista kuntajakoa vaan ainoastaan kameraalista jakoa.

Koska on epäselvää missä Helsingin ja Vantaan välinen raja kulkee, allekirjoittanut ehdottaa, että Helsingin ja Vantaan väliseen kuntajakoon tehdään muodollisesti uusi muutos, jossa Itäväylän kohdalla kulkeva raja merkitään siihen, missä sen tulisi kulkea sisäministeriön valtioneuvoston päätöksestä vuonna 2007 tekemän tulkinnan mukaan.

Rajanveto selkeyttämällä ehdotetun kuntajaon muutoksen voidaan nähdä täyttävän kuntarakennelain vaatimukset kuntarakenteen kehittämisestä (2 §) ja parantavan yhdyskuntarakenteen toimivuutta alueella. Kuntajaon muutos ei heikentäisi Helsinginkaupungin tai Vantaan kaupungin toimintakykyä eikä myöskään kaupunkien edellytyksiä vastata palvelujen järjestämisestä ja rahoittamisesta.

I det ovannämnda dokumentet återges även svaret till mitt initiativ på finska:

Kiitos aloitteestanne! Viitaten vuosina 2018 ja 2019 lähettämiinne esityksiin Helsingin ja Vantaan välisen kuntarajan siirrosta, siirto ei tule vireille Helsingin kaupungissa, sillä kaupungilla ei ole toimivaltaa eikä tarvetta valtioneuvoston päätösten tai korkeimman hallinto-oikeuden lainvoimaisten tuomioiden avaamiseen.

Helsingin kaupungin ja Vantaan kaupungin välillä ei vallitse epäselvyyttä kuntarajasta.

Kiinteistöt ovat vuonna 2009 tapahtuneen kameraalisen lohkomisen jälkeen sijaintikuntansa kiinteistörekisterissä.

Uusimmasta esityksestänne antamassaan kannanotossa kaupunkiympäristön toimialan maaomaisuuden kehittäminen ja tontit -palvelu toteaa lisäksi seuraavaa:

"Alue, jota on ehdotettu siirrettäväksi Vantaan kaupunkiin, on esityksen tekijän mukaan noin 12 hehtaarin kokoinen alue, josta 10 hehtaaria on yleistä tiealuetta ja 2 hehtaaria yksityisomistuksessa olevaa peltomaata, ja joka muodostuu kolmesta yleisen tiealueen määräalasta ja yhdestä yksityisomistuksessa olevan kiinteistön määräalasta. Yleinen tiealue muodostuu suureksi osaksi Itäväylästä ja yhdistää Mellunmäen Östersundomiin, jotka kumpikin sijaitsevat Helsingissä.

Ehdotuksessa Östersundomin yhteiseksi yleiskaavaksi yleinen tiealue on merkitty katualueeksi, joka yhdistää kaksi aluetta Helsingissä. Alueen siirtäminen johtaisi siihen, että katualue kuuluisi Vantaan kaupunkiin runsaan kilometrin pituiselta matkalta. Vantaan kaupungilla olisi tuolloin vastuu täysin Vantaan kaupungin muun katuverkon ulkopuolella sijaitsevan katualueen hoidosta.

Alueen siirtäminen ei siis paranna yhdyskuntarakenteen toimivuutta alueella, joten ehdotus tulee hylätä perusteettomana.”

I svaret motsäges eller kommenteras inte mitt påstående om att den aktuella registerenheten för allmän väg i Statsrådets beslut inte (administrativt) överförts från Vanda till Helsingfors. Enligt gällande lag kunde lantmäteriverket lätt åtgärda sitt misstag, men det förutsätter att man medger att det begåtts ett misstag så att den kamerala indelningen kommit att avvika från den administrativa.

För att skapa ett starkt svenskspråkigt Sibbo. Den 23 februari 2023

Hittade nyligen av en händelse en gammal text, som jag tror att jag inte har läst förut. Suomen Kuvalehtis artikel från 21.7 2006 innehåller några intressanta detaljer. Varför artikeln finns fritt tillgänglig på nätet har jag ingen aning om. I texten citeras Christel Liljeström om vad dåvarande kommunminister (och bostadsminister) Hannes Manninen sagt:

”Manninen on sanonut, että Rkp:n pitää hyväksyä aluesiirto, jotta syntyy vahva ruotsinkielinen Sipoo.”

Liljeström fortsätter:

”Voi voi, ministeri! Se on niin täyttä paskaa, että en ymmärrä, miten ministeri voi päästää sellaista suustaan.”

Jag kan dock förklara hur Manninen kommit fram till sin slutsats. I inlägget "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007" har jag redogjort för hur kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi i sin rapport hänvisar till utredningen "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi". Myllyniemi redogör dock för ett förslag som inte alls ingår i Raimo Ilaskivis utredning eller officiella förslag, utan istället torde härröra sig från en text som man från Helsingfors stads sida briefat Myllyniemi med:

Avsikten är att den föreslagna områdesregleringen skall vara frivillig i enlighet med följande principer:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad. - från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad. Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

Det ovan citerade förslaget är alltså från år 1989. Den föreslagna "frivilligheten" var inte längre möjlig år 2006, vilket jag redogjort för i inlägget "Språkfrågan. Den 11 augusti 2013". Majoritetsspråket i Sibbo var numera finska, Sfp hade inte längre absolut majoritet i Sibbo kommunfullmäktige och även inom Sfp hade synen på språkets roll förändrats. Inspirerade av Ilaskivi torde ledningen för Helsingfors stad i förhandlingar med Manninen dock ha föreslagit att Sibbo formellt frivilligt kunde avstå från kommunens sydvästra del. Östra Nylands förbund och Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund var fortfarande viktigt för Svenska folkpartiet, så man bedömde att det fanns förutsättningar att pressa Sfp och Sibbo. Dessutom var kommunstyrelseordförande Christel Liljeström ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse.

I informella diskussioner eller påstådda förhandlingar mellan å ena sidan Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori och å andra sidan Sibbo kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Liljeström föreslog man från Helsingfors sida att Sibbo "frivilligt" skulle gå med på att avstå ett område som i stora drag motsvarade det förslag som Myllyniemi senare lade fram som en "kompromiss". Om Sibbo inte frivilligt avstod från det förslagna området skulle Östra Nylands förbund slås samman med  Nylands förbund. Från Helsingfors sida hotade man dessutom med att man genom en speciallag skulle inkorporera ett dubbelt så stort område, ifall kommunfullmäktige i Sibbo inte gick med på att avstå från det mindre området. Den formella frivilligheten var en förutsättning för att inkorporeringen skulle kunna ske utan att man skulle bryta mot den då gällande kommunindelningslagen.

Kommunminister Manninen var medveten om hoten med vilka man skulle tvinga Sibbo att frivilligt avstå nuvarande Östersundom för att skapa ett "starkt svenskspråkigt Sibbo". I själva verket förutsatte taktiken att Manninen informerade Sfp om att han och hans parti Centern stödde förslaget på att flytta fram Helsingfors gräns ända till Sibbo å. Det språkpolitiska lockbetet eller hotet skapade föga överraskande en stark upprördhet inom övriga partier i Sibbo, speciellt då man från Helsingfors sida efter misslyckade förhandlingar med Sibbo och Sfp i offentligheten gick ut med att en "språkmur i öst" gjorde ändringen i kommunindelningen nödvändig.

Östra Nylands välfärdsområde. Den 24 januari 2022

 

HS

Östra Nyland är tillbaka. Östra Nylands välfärdsområde är visserligen inte det samma som Östra Nylands förbund, vars rötter fanns i Östra Nylands regionplaneringsförbund. Regionplaneringen hör inte till välfärdsområdenas uppgifter, utan sköts fortfarande av landskapsförbunden. Resultatet i välfärdsområdesvalet visar lika väl hur viktigt det östnyländska landskapsförbundet var för Svenska folkpartiet. I Finland finns efter välfärdsområdesvalet två gula områden på kartan där Sfp är det största partiet: Österbotten och Östnyland.

Östra Nylands förbund slogs i samband med inkorporeringen av Östersundom samman med Nylands förbund. I sin skandalomsusade rapport "Kunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä" argumenterade kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi för en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden med bl.a. motiveringen "Ruotsinkielisten aseman tasapainottuminen". I klartext var argumentet att de svenskspråkigas maktposition skulle försvagas.

HS

Som en följd av initiativet till inkorporeringen av sydvästra Sibbo med Helsingfors beslöt ett splittrat Sibbo självmant att lämna Östra Nylands förbund, vilket i sin tur ledde till att landskapsförbundet upplöstes och gick upp i Nylands förbund. Helsingfors hade krävt en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden, men var egentligen bara ute efter Östersundom. Eftersom Östra Nylands förbund var så viktigt för Sfp, passade ledningen för Helsingfors på att försöka utpressa Sibbos kommunstyrelseordförande Christel Liljeström, som var ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse. (Se "Språkfrågan. Den 11 augusti 2013".) Om Sibbo inte juridiskt sett frivilligt avstod Östersundom till Helsingfors, så skulle Helsingfors bl.a. kräva en sammanslagning av landskapsförbunden. Utpressningsförsöket misslyckades, varmed det inte fanns några förutsättningar för en "frivillig" inkorporering. Därmed kunde inte heller inkorporeringen, som centerministrarna i regeringen Vanhanen I utlovat åt Helsingfors, ske i enlighet med den rådande kommunindelningslagen. Resultatet blev en process som inte tål dagsljus.

Coverup. Den 18 oktober 2021

Det har gått över ett år sedan jag lämnade in ett klagomål till justitiekanslern med anledning av att mina initiativ till ändring av kommunindelningen inte nått Helsingfors stadsstyrelse (se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020"). Min gissning är att initiativet skulle ha haft större chanser att nå stadsstyrelsen efter att Helsingfors fått en ny borgmästare, eftersom det är borgmästaren som ansvarar för föredragningslistan. Kanske ökar bytet av borgmästare även sannolikheten för att justitiekanslern på riktigt behandlar mitt klagomål. Enligt information på justitiekanslersämbetets webbsidor är målsättningen "att inkomna klagomål undersöks och avgörs inom en tidsperiod på ett år". 

Även om smittspridningen av corona just nu är större i Finland än i flera andra europeiska länder har Finland på flera sätt klarat sig relativt bra genom pandemin. Till detta finns flera förklaringar, men en viktig förklaring torde vara det höga förtroendet för myndigheter och etablerade massmedier. Vi har i Finland långt klarat oss med rekommendationer och medborgarnas grundläggande friheter och rättigheter har inte i högre grad behövt begränsas för att förhindra en överbelastning av sjukvården.

De som följt med denna blogg torde ha insett att förtroendet för finska myndigheter inte alltid är så motiverat. I Finland förekommer en strukturell korruption där deltagande i mygel belönas och kan gynna karriären. (Se "Opportunism. Den 13 juni 2010".) Det kan vara bra att inte vara naiv på den punkten, men förtroendet för myndigheterna är ändå någonting som jag anser vara värt att slå vakt om. Ville jag vara synisk, så kunde jag i machiavellisk anda hävda att det viktigaste är att myndigheternas agerande ser ut att vara lagligt eller berättigat - även då det inte är det. Här kunde en okritisk media och informatörer som är skickliga på att sprida dimridåer vara till hjälp. Jag vill ändå tro att nyckeln till förtroende tvärtom är öppenhet, maktfördelning och oberoende medier. Myndigheterna måste förtjäna medborgarnas förtroende.

Misstro mot myndigheter och etablerade massmedier skapar en grogrund för konspirationsteorier. Under pandemin har det skrivits mycket om konspirationsteorier, kanske obefogat mycket. En del av de omskrivna konspirationsteorierna handlar om vaccin mot SARS-CoV-2 och virusets ursprung. Jag har även själv på min andra blogg skrivit om konspirationsteorier (se speciellt "Konspirationsteoriernas år 2020") och intresserat mig för både konspirationer i sig och konspirationsteorier. Själv tror jag inte på några egentliga konspirationer då det gäller coronan, men det är uppenbart att de kinesiska myndigheterna täckt igen spår som kunde hjälpa oss att hitta virusets ursprung. Inte heller fallet Sibbo handlar om någon egentlig konspiration, utan snarare om vad som på engelska kunde kallas coverup.

Konspirationer torde vara ovanliga och det är orimligt att tänka sig att några konspirationer i högre grad styr världens gång. Däremot finns det ofta ett behov av att dölja verkliga avsikter och motiv. Politiker begår dessutom misstag, som de efter förmåga försöker dölja. Mycket förenklat kan man säga att fallet Sibbo handlar om en överenskommelse om att informellt koppla ihop kommunreformen KSSR (Paras) med inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Inkorporeringen kunde ha förverkligats enligt rådande kommunindelningslag, om man lyckats pressa Sfp och beslutsfattarna i Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Planen misslyckades och ledande politiker med Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori i spetsen behövde täckmantlar och dimridåer för att täcka igen spåren och dölja den uppenbara kopplingen.

Ingen gemensam generalplan för Östersundom. Den 12 juni 2021

Det har snart gått ett år sedan jag skrev det senaste blogginlägget om Fallet Sibbo. Att inga nya inlägg publicerats beror inte på att det inte skulle ha hänt någonting relevant, utan på att jag inte tagit mig tid att skriva. På sociala medier (Facebook och Twitter) har jag regelbundet gjort uppdateringar och delat länkar till nyhetstexter. De senaste inläggen har handlat om mina initiativ till ändring i kommunindelningen, genom vilka jag försökt lyfta fram oklarheten i var den nya gränsen mellan Helsingfors och Vanda går. Eftersom ärendet inte nådde stadsstyrelsen i Helsingfors (se "Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020") gjorde jag i juli ett klagomål till justitiekanslern, men justitiekanslersämbetet har inte hört av sig. Däremot uppmärksammade Sipoon Sanomat klagomålet i augusti.

Årets hittills största nyhet gällande Östersundom kom den 10 maj, då högsta förvaltningsdomstolen publicerade sitt beslut att förkasta den gemensamma generalplanen för Östersundom. Redan i slutet av december trodde medier kunna berätta att beslutet kommer "snart", men det dröjde alltså till maj. Samma dag publicerade HFD även beslutet att förkasta besvären mot etapplandskapsplanen för "Östersundomområdet", som i detta sammanhang sträcker sig ända till Sibbo å. I arbetet med den gemensamma generalplanen för Östersundom borde man ha följt landskapsplanen, men en ursprunglig idé med en gemensam landskapsplan för delar av Helsingfors, Vanda och Sibbo var att skynda på planeringen. I verkligheten förefaller landskapsplanen långt följa utkasten till generalplan, men nu kommer generalplanen att vara färdig långt efter landskapsplanen. Det återstår att se om man ännu försöker med en för de tre kommunerna gemensam generalplan och om Sibbo är intresserat av ett fortsatt samarbete. I artikeln "Christel Liljeström: Man kan inte bara komma och ta av grannen" på Kommuntorget.fi  uttrycker Christel Liljeström enligt följande:

Först tvingades vi ge Helsingfors ett stort markområde och senare även planera det tillsammans med Vanda som också har gräns med Helsingfors. Det gjorde vi med långa tänder, men vi gjorde det. Det hela var ett fult politiskt spel.

En allmän slutsats från HFD:s beslut angående generalplanen är att man måste frångå planerna på en metroförbindelse till Östersundom. Förlängningen av östmetron har länge sett osannolik och orealistisk ut, men nu måste och får Helsingfors bryta löftet om en metrolinje. Det gör att annekteringen helt förlorar sin legitimitet, om den någonsin uppfattats som legitim. Nu säger man i Helsingfors att det kan ta flera årtionden innan man börjar bygga. För femton år sedan var det så bråttom att Helsingfors stadsfullmäktige - enligt motiveringarna - måste ta beslutet om ett initiativ till ändring i kommunindelningen i brådskande ordning.

Förkastandet av generalplanen har rent av aktualisera frågan om Östersundom borde lämnas tillbaka till Sibbo. Åtminstone publicerade svenska Yle den 17 maj en text med rubriken "Sibbobo vill ha tillbaka Östersundom, Helsingforspolitiker skakar på huvudet". Det är inte sagt att Östersundomborna vill byta hemkommun en andra gång, men Östersundomföreningen som representerar invånarna i Östersundom är ändå inte nådiga i sin kritik av Helsingfors. I en artikel med rubriken "Östersundom-seura vaatii rakennusoikeuksia – kaavan tyrmäys palautti kaiken lähtöruutuun", som publicerades av Rakennuslehti den 112 juni, kan man läsa följande:

Östersundom-seuran mukaan kuntarakennelain edellytykset eivät ole liitoksessa toteutuneet, sillä alue asetettiin yhteensä 15 vuoden rakennuskieltoon. Seuran mukaan asukkaiden ja yritysten tulevaisuudennäkymät ovat epävarmat ja terveys-, koulu- ja päiväkotipalvelut ovat huomattavasti heikentyneet.

Seura vaatii tiedotteessaan alueen rakennuskiellosta kärsineiden asukkaiden kiinteistöille rakennusoikeuksia alueen elinvoimaisuuden ja kiinteistöjen arvon palauttamiseksi.

Yleiskaavan kaaduttua uuden yleiskaavan laatiminen on seuran mukaan aloitettava lähes alusta. Östersundom-seura arvioi, että aloittaminen tulee ilmeisesti siirtymään, sillä seuran tietojen mukaan Helsingin kaupunkisuunnitteluvirasto aikoo siirtää suunnitteluresurssejaan ja asuntotuotantoaan muualle.                                                                                                              

Klagomål till Justitiekanslern. Den 27 juli 2020

KLAGOMÅL TILL JUSTITIEKANSLERN

Föremål för klagomålet:

Helsingfors stad samt indirekt Nylands lantmäteribyrå

Förfarande och beslut som klagomålet gäller:

Behandlingen av kommunmedlems framställning om överföring av en del av kommunen till en annan kommun. Gäller två separata framställningar från 2018 respektive 2019, men de har behandlats som samma ärende HEL 2018-007438 T 00 00 00. Svaren har daterats 18.10.2018 respektive 19.3.2020.

Klagomålsärendet:

Enligt kommunstrukturlagen 11 § moment 2 ska kommunstyrelsen tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot. Framställningarna har dess värre inte nått kommunstyrelsen i Helsingfors, utan har "behandlats" av stadens tjänstemän.

I svaret på den första framställningen hävdas det att gränsen som föreslås inte är aktuella, eftersom gränsen mellan städerna (Helsingfors och Vanda) redan nu är dragen på det ställe som föreslås i framställningen. Förslaget motsvarar visserligen den kamerala indelningen, men skiljer sig från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda från 2007, där registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) inte omnämns bland de fastigheter och registerenheter som (administrativt) skall överföras från Helsingfors till Vanda.

I den senare framställningen utgår jag hypotetiskt ifrån att den administrativa kommunindelningen kan anses sammanfalla med den kamerala indelningen och det föreslås således att kommunindelningen ändras så att den motsvarar (inrikesministeriets tolkning av) statsrådets beslut och att 10 hektar överförs tillbaka från Helsingfors till Vanda för att kommungränsen skall vara entydig. I sitt svar till den senare framställningen citerar biträdande borgmästare Anni Sinnemäki stadsmiljösektorns tjänst utveckling av markegendomen och tomter, som i ett ställningstagandet konstaterar att "En överflyttning av området förbättrar alltså inte samhällsstrukturens funktionsduglighet i området och bör därigenom förkastas som grundlöst.” Det är dock inte stadens och än mindre de kommunala tjänstemännens uppgift att avgöra huruvida framställningen uppfyller de subjektiva förutsättningar för en ändring i kommunindelningen som definieras i kommunstrukturlagen.

Till saken hör att Nylands lantmäteribyrå torde ha begått ett misstag år 2008 då man ansåg att gränsen genom Westerkulla gårds fastighet var öppen för tolkning, fastän Högsta förvaltningsdomstolen i sitt avgörande förkastade Sibbo kommuns besvär där en av besvärsgrunderna var att statsrådets beslut var oklart. Det finns skäl att misstänka att stadens tjänstemän har valt att inte föra framställningen till stadsstyrelsen för att man vill dölja fel som begåtts för över ett årtionde sedan.

Är ärendet anhängigt och sökande av ändring:

Bilagor:

form_uploads/Klagomalsblankett/framställning_2018_27da05f9c5.pdf

form_uploads/Klagomalsblankett/svar_okt_18_27da05f9c5.pdf

form_uploads/Klagomalsblankett/framställning_2019_27da05f9c5.pdf

form_uploads/Klagomalsblankett/svar_mars_20_27da05f9c5.pdf

Kommuninvånarinitiativet nådde inte stadsstyrelsen. Den 9 juni 2020

Mitt under den värsta coronaepidemin eller -krisen fick jag den 26 mars ett e-postmeddelande från Helsingfors stad. Sent omsider hade Helsingfors biträdande borgmästare Anni Sinnemäki i ett dokument daterat 19.3.2020 svarat på min framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Vanda från den 19 juli 2019. Enligt 11 § moment 2 i kommunstrukturlagen ska kommunstyrelsen "tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot." Helsingfors stadsstyrelse har tydligen inte tillställt ministeriet framställningen och då har det kanske ingen betydelse att svaret dröjde över ett halvt år. I själva verket har stadsstyrelsen i Helsingfors inte kunnat vidarebefordra min framställning, eftersom den aldrig nått statsstyrelsen. Paragraf 11 i kommunstrukturlagen lyder i sin helhet enligt följande:

En framställning om att en del av en kommun ska överföras till en annan kommun kan göras av fullmäktige i en kommun som berörs av ändringen, av kommunernas fullmäktige gemensamt, av en kommunmedlem eller av ministeriet. Kommunens eller kommunernas framställning ska lämnas till ministeriet.

En kommunmedlem lämnar sin framställning till kommunstyrelsen i den egna kommunen, som ska inhämta utlåtanden om framställningen av fullmäktige i alla kommuner som berörs av ändringen. Av utlåtandet ska framgå kommunens ståndpunkt till ändringen jämte motivering. Kommunstyrelsen ska tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen togs emot. Om en kommunmedlems framställning till väsentliga delar är likadan som en framställning som nyligen behandlats i kommunerna, kan kommunstyrelsen tillställa ministeriet framställningen direkt utan utlåtanden av de andra kommunerna som berörs av ändringen.

Ministeriet kan inleda överföringen av en del av en kommun till en annan kommun genom att bestämma att en särskild kommunindelningsutredning enligt 4 kap. ska genomföras.

Igen har ärendet stoppats utan att nå stadsstyrelsen, men denna gång har ärendet ändå nått biträdande borgmästaren, som skulle ha haft formella möjligheter att föra ärendet till stadsstyrelsen. Med vilken rätt hon inte gjort det är för mig oklart. Om hon handlat lagligt kan vilken av kommuninvånare gjord framställning till ändringen av kommunindelningen som helst stoppas av stadens tjänstemän. På detta finns det kanske inga prejudikat, men jag skulle vara intresserad att pröva detta rättsligt. Är det någon som har förslag på en advokat eller en ombudsman som jag kunde vända mig till i detta ärende?

Det är inte stadens tjänstemän eller ens stadsstyrelsen som ska ta ställning till om en framställning uppfyller kommunstrukturlagens krav. Det är finansministeriets och i sista hand regeringens uppgift. Nu har tjänstemännen på Helsingfors stad låtit "stadsmiljösektorns tjänst utveckling av markegendomen och tomter" ta ställning till om förslaget uppfyller förutsättningarna som definieras i 4 § i kommunstrukturlagen.

Min framställning har registrerats som ärende nummer HEL 2018-007438 T 00 00 00 vilket är det samma som min tidigare framställning registrerades med. Ändå är förslaget i den nya framställningen ett helt annat än i den första framställningen från den 28 oktober 2018. Det gemensamma i framställningarna är att jag framhåller att den rådande tolkningen av kommunindelningen strider mot statsrådets beslut från år 2007. Det borde inte vara en tolkningsfråga, då registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) inte omnämns bland de fastigheter som helt eller delvis ska överföras från Vanda till Helsingfors. Detta är ett faktum som är lätt att kontrollera och som inte kan bestridas. I svaret från mars omnämns inte denna fråga, utan istället förkastas min framställning på funktionella grunder: 

I förslaget till gemensam generalplan för Östersundom är det allmänna vägområdet anvisat till gatuområde, som förbinder två områden inom Helsingfors. En överflyttning av området skulle föranleda att gatuområdet skulle tillhöra Vanda stad på en sträcka på dryga 1 kilometer. Vanda stad skulle då ha ansvaret för skötseln av ett gatuområde som ligger helt avskilt från det övriga gatunätet i Vanda stad.

Jo det var liknande skäl som fick chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå Mauri Asmundela att år 2008 avvika från statsrådets beslut var exakt gränsen mellan Helsingfors och Vanda skulle gå. (Se "Lantmäteriverket begår fel. Den 21 december 2008".) Eftersom det i statsrådets beslut inte definierades till vilka delar Westerkulla gårds fastighet skulle överföras såg man på lantmäteribyrån en möjlighet att omtolka gränsen så att den följde Österledens nuvarande dragning. Vad man inte noterat var att HFD i sitt avgörande (felaktigt) hävdade att gränsbeslutet var entydigt, vilket det naturligtvis måste vara och att registerenheten för allmän väg där Österleden numera gick inte alls omnämndes i beslutet.

I min framställning från 2018 föreslår jag att gränsen ska gå just så som den nu gå enligt den allmänna men felaktiga tolkningen. Det är juridiskt möjligt att en fastighet eller registerenhet som tillhör ett område som enligt den administrativa kommunindelningen tillhör en kommun kameralt registrerats i en annan kommun. I detta fall borde antigen kommunindelningen eller den kamerala indelningen ändras, men lantmäteriverket hade år 2008 inga juridiska rättigheter att ändra på kommunindelningen utan bara att ändra på registreringen av fastigheter. Som svar på min första framställning fick jag att mit förslag är obefogat eftersom det motsvarar den nuvarande kommunindelningen. Därför gjorde jag ett nytt "kommuninvånarinitiativ", som naturligtvis inte skulle stödas av Helsingfors, men som blottar att det är oklart var gränsen egentligen går.

Ännu en ny framställning. Den 19 juli 2019

Sedan januari har jag inte publicerat ett enda inlägg på denna blogg. Däremot har jag regelbundet gjort uppdateringar om fallet Sibbo på Facebook och Twitter. Idag har jag till Helsingfors stads registratur sänt en ny framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Förslaget är det samma som det obehandlade förslaget från november ifjol (se "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018" och "Stadskansliet svarar. Den 27 januari 2019"), men texten är kortare och mera konventionell. Jag återger  förslaget i sin helhet nedan:


Till Helsingfors stadsstyrelse

Framställning om ändring i kommunindelningen mellan
Helsingfors stad och Vanda stad

Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande vägen.

I statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo från år 2007 uppräknas de fastigheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. Vilken del av lägenheterna eller enheterna av fastigheter som skall överföras framgår inte ur beslutet. Utan en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierar gränsen. Enligt båda dessa kartor går gränsen mellan Vanda och Helsingfors enligt Österledens gamla sträckning. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar Sibbo kommun att beslutet är oklart (för andra fastigheters del) och därför bör ogiltigförklaras.

I sin förklaring till besvären till Högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta på grundkartsbotten med lantmäteriverkets tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare gick genom Vanda.

I sitt avgörande kommer Högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog först även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå enligt Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs Österledens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning.

I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...
Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket.

Den kamerala kommunindelningen är ett faktum och således har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte och kan därför inte anses ha överförts till Helsingfors via Statsrådets beslut. Registerenheten för allmän väg finns inte heller med i området som skall överföras till Helsingfors på en enda officiell eller till påseende framställd karta med kommunindelningsutredarens förslag till ändring i kommunindelningen. Vid den aktuella tidpunkten hade lantmäteriverket inte heller befogenheter att ändra den administrativa kommunindelningen, utan endast den kamerala.

Eftersom det är oklart var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går föreslår undertecknad att det formellt görs en ny ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad, så att gränsen vid Österleden går där den skulle gå enligt inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut från år 2007.

Genom att klargöra gränsdragningen kan den föreslagna ändringen i kommunindelningen anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Stadskansliet svarar. Den 27 januari 2019

I mitt inlägg "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018" berättar jag att jag gjort en ny framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors eftersom stadskansliet i Helsingfors hävdar att mitt förslag från oktober (se "Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018") sammanfaller med den aktuella kommunindelningen. Nu har stadskansliet i ett brev daterat 10.1.2019 informerat mig om att min motivering i mitt nya förslag till ändring i kommunindelningen från 22.10.2018 inte uppfyller ”kraven om vidtagande av nya åtgärder i enlighet med 13 § i kommunstrukturlagen” och att saken ”har utretts på nytt”. Stadskansliet hävdar att jag har "förnyat" min tidigare framställning, men formellt har jag gjort en helt ny framställning. Båda förslagen kan inte sammanfalla med den aktuella kommunindelningen, speciellt som det enligt stadskansliet inte råder "oklarhet om gränsens läge mellan kommunerna". Som stöd för påståendet påpekas det att det "nuvarande läget för gränsen mellan kommunerna" i samband med behandlingen av den gemensamma generalplanen för Östersundom inte ifrågasattes i någon fas. Som om detta skulle ha någon relevans för huruvida mitt förslag uppfyller kraven på en framställning till kommunindelningen!

Det är inte Helsingfors stadskansli, föredraganden eller ens stadsstyrelsen som har uppgiften att avgöra huruvida motiveringarna och utredningarna i förslaget till ändring uppfyller kraven för en ändring i kommunindelningen. Det är i första hand (finans)ministeriets uppgift. Mitt förslag är riktat till stadsstyrelsen i Helsingfors, som enligt 11 § i kommunstrukturlagen ska tillställa ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader.

Helsingfors stadsstyrelse behandlade år 2019 ett av en kommunmedlem gjord förslag till ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors och Esbo gällande ön Rysskär. Förslaget hade ursprungligen sänts direkt till Finansministeriet, som vidarebefordrade förslaget till Helsingfors stadsstyrelse med begär om utlåtande. Om stadskansliet eller föredragaren inte för mitt förslag vidare till Helsingfors stadsstyrelse kunde även jag sända mitt förslag direkt till ministeriet, som troligen skulle sända det vidare till Helsingfors stadsstyrelse. Alternativet är att jag vänder mig till andra statliga myndigheter.

Tio år har gått. Den 30 december 2018

Nu vid årsskiftet har det gått tio år sedan Östersundom inkorporerades med Helsingfors. Med facit i hand är det uppenbart att inkorporeringen inte var berättigad och att argumenten för ändringen i kommunindelningen inte var giltiga. Tyvärr har de avgörande motiven och det värsta myglet aldrig fått någon betydande publicitet. Inte heller när det begav sig var det lätt att väcka mediernas intresse för mina scoop och redan innan statsrådet tog sitt beslut i juni 2007 avvisades mina tips med att man redan skrivit tillräckligt om Sibbofrågan. Tioårsjubileet efter att inkorporeringen förverkligades är eller var kanske den sista chansen att lyfta fram de avgörande sammanhangen.

Redan i början av november bjöd yle FEM med anledning av att det gått tio år sedan inkorporeringen på ett Spotlightavsnitt under rubriken "Varför händer ingenting i Östersundom?" För avsnittet hade man intervjuat självaste Matti Vanhanen som här säger att "Om någon berättat att ingenting kommer att hända där på tio år hade jag sagt nej." Troligtvis hade Vanhanen fått felaktig eller vilseledande information om den "färdiga tomtmarken" som Helsingfors ägde i syvästra Sibbo, men Vanhanen hade inte sagt nej, för han hade knappast några val, om han ville undvika en regeringskris inför Finlands EU-ordförandeskap år 2006. Vanhanens egen ställning inom Centern byggde dessutom på ett samarbete med Centern i Helsingfors liksom samarbetet mellan Centern och Helsingfors var den maktkonstellation som kommunreformen KSSR och regeringen Vanhanen II baserade sig på.

Det bästa sättet att blottlägga myglet och oegentligheterna bakom inkorporeringen hade kanske varit att polisanmäla vissa tjänstemän, men då det var aktuellt ville jag inte vara aktivist, utan bloggare och medborgarjournalist. Senare kom jag att kompromissa och verka inom föreningen För Sibbo. Nu är alla eventuella brott preskriberade.

Senaste juni gjorde jag en en framställning om ändring i kommunindelningen föra att lyfta fram oklarheterna angående den nya gränsen mellan Vanda och Helsingfors längs Österleden. Enligt kommunstrukturlagen borde stadsstyrelsen i Helsingfors ha tillställt finansministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden före årsskiftet, men min framställning togs inte till behandling i Helsingfors stadsstyrelse, utan utreddes endast, enligt stadens svar, vid "stadsmiljösektorns markegendom och tomter –enhet samt vid stadskansliets rättstjänst". (Se "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018".) Därför gjorde jag i oktober en ny framställning, som om den kommer ända till stadsstyrelsen torde behandlas först på våren.

Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018

Liksom jag berättar i det senaste inlägget "Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018" gjorde jag i somras en framställning om ändring i kommunidelningen mellan Helsingfors och Vanda. Eftersom Helsingfors inte ämnade behandla förslaget gjorde jag i oktober en ny framställning, som jag återger i sin helhet här:

I juni 2018 gjorde undertecknad en framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Ur texten i e-postmeddelandet som den 26.6.2018 sändes till Helsingfors registratur hade några rader tyvärr fallit bort ur den egentliga framställningen, som bifogades som ett PDF-dokument. Framställningen återges här i sin helhet:

Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande. (I Helsingfors förslag ungefär längs vägens mittlinje, i Myllyniemis förslag söder om vägen.)

I lantmäteriverkets tolkning av utredningsman Myllyniemis förslag hade gränserna preciserats så att den föreslagna kommungränsen gick vid norra gränsen för vägverkets registerenhet för den gamla vägsträckningen (registerenheten 92-895-2-8). Detta förslag var framställt till påseende i början av år 2007 efter att kartorna hade kompletterats med svenskspråkiga namn. Då statsrådet tog sitt beslut om en ändring i kommunindelningen ingick i promemorian endast en karta som motsvarade förslaget i Myllyniemis rapport. Kartan hade tidigare använts i en powerpointpresentation då rapporten presenterades, eftersom det i själva utredningen inte fanns en entydig karta över kommunindelningsutredarens förslag. I den aktuella kartan hade gränsen längs Österleden ritats om så att den igen ungefärligen följde vägens mittlinje. 

I statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen uppräknas alla fastigheter och registerenheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda bl.a. ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. På motsvarande sätt överfördes även delar av fastigheter från Sibbo. Vilken del av lägenheterna eller enheterna som skall överföras framgår inte ur beslutet. Tekniskt sett hade detta inte varit ett problem att exakt definiera gränsen mellan Helsingfors och Vanda utan hänvisning till en karta, eftersom gränserna för registerenheterna för allmän väg vid tidpunkten för beslutet var entydigt definierade. Där gränsen korsar järnvägen (och Ring III/Hamnvägen) kunde gränsen vid behov ha definierats med hjälp av existerande gränsrösen. Beslutstexten var, liksom beredningen i sin helhet, dess värre i högsta grad bristfällig. Utan hänvisning till en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierade gränsen. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar således Sibbo kommun att beslutet är oklart och därför bör ogiltigförklaras. Till besväret bifogade kommunen en karta ur vilken skillnaden mellan inrikesministeriets och lantmäteriverkets tolkning av gränsen framgår.

I sin förklaring till dem som besvärat sig över statsrådets beslut bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta (bilaga 5 i fyra delar) på grundkartbotten med lantmäteriverkets preciserade tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare hade gått genom Vanda. I inrikesministeriets utlåtande till HFD säges det att någon karta inte ingår i statsrådets i beslut och att beslutet inte avviker till någon del från Nylands lantmäteribyrås tolkning av kommunindelningsutredarens karta. Detta är beredarens tolkning av statsrådets förslag och i sitt avgörande bekräftade högsta förvaltningsdomstolen denna tolkning.

I sitt besvär över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen skriver Sibbo kommun följande: 

”Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står ’en del av lägenheten x’ eller ’en del av lägenheterna x’.”

I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarheter:  

”I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.”

I 43 § i den vid tidpunkten aktuella kommunindelningslagen står det följande:

”Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...

Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.” 

Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns yrkande är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastighetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis överförs till Helsingfors. Då fastigheten Westerkulla 18:0 hade en areal på ca 3 kvadratkilometer eller 300 hektar hade det självfallet varit nödvändigt att i statsrådets beslut specificera till vilka delar fastigheten skulle överföras till Helsingfors. Lantmäteriverket hade naturligtvis inte befogenhet att efter statsrådets beslut avgöra om en, två eller tre kvadratkilometer av Västerkulla gårds marker skulle överföras. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i promemorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid framgår gränsen tydligt ur kartbilagan i inrikesministeriets ovannämnda förklaring.

I sitt avgörande kommer högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt eller tillräckligt exakt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå vid Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs vägens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning. Detta beslut torde inte ha korrigerats (även om gränsen för röstningsområdet ritats om på nyare kartor), vilket betyder att ett område på 10 hektar mellan Österledens gamla och nya sträckning överhuvudtaget inte hör till något röstningsområde. 

I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...

Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.” 

I motiveringen till lantmäteriverkets tolkning av Helsingfors stads förslag till ändring i kommunindelningen från juni 2006 hade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå framhållit att gränsen flyttats från Österledens mittpunkt norr om vägen så att inte fastigheten för allmän väg skulle behöva splittras, eftersom kamerala styckningar orsakar kostnader för staten. Denna målsättning uppnås även i inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut och kartan som varit framställd för påseende. På lantmäteriverket hade man dock eventuellt missat att själva vägen flyttats något norrut och att en ny fastighet för allmän väg utbrutits ur fastigheten Westerkulla. Denna miss försökte man tydligen korrigera genom att göra en ny tolkning av statsrådets beslut. Dess värre har man på lantmäteriverket inte beaktat att man genom omtolkningen av gränsen bekräftar att statsrådets beslut var öppet för tolkningar och HFD:s domslut därmed felaktigt.

Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. (Sedan ändringen i kommunindelningen trätt i kraft har en del av fastigheten Labbacka utbrutits till en registerenhet för järnväg, medan en del av den äldre registerenheterna för allmän väg överförts till fastigheten Labbacka.) Till försvar för beslutet att flytta gränsen norrut framhöll chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i ett telefonsamtal i december 2008 att någon karta inte ingår i statsrådets beslut och att beslutet därmed kan tolkas så att det ger en möjlighet att korrigera gränsen. 

Lantmäteriverket har alltså bekräftat att statsrådets beslut var oklart eller öppet för tolkningar. Därmed borde högsta förvaltningsdomstolens avgörande återbrytas och statsrådets gränsbeslut tas om. I praktiken skulle detta leda till enorma praktiska problem, varför en mera funktionell och pragmatisk lösning är att betrakta lantmäteriverkets gränstolkning som felaktig. Den kamerala indelningen är ett faktum och därmed har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte.

Således föreslår undertecknad en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad så att kommunindelningen stämmer överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Gränsen föreslås gå norr om registerenheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle förutom registerenheten 91-895-2-45 även delar av registerenheten för allmän väg 91-895-2-46, del av registerenheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3 överföras till Helsingfors, så att dessa fastigheter och registerenheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.

Den föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Den 18 oktober gavs följande svar:

Ni har föreslagit, att en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad är nödvändig, så att kommunindelningen skulle stämma överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Enligt er mening borde gränsen gå norr om fastigheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle överföras förutom fastigheten 91-895-2-45 även delar av fastigheten för allmän väg 91-895-2-46, del av fastigheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3, så att dessa fastigheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.
Saken har utretts vid stadsmiljösektorns markegendom och tomter –enhet samt vid stadskansliets rättstjänst.
De åtgärder för justering av gränsen som ni föreslår är inte aktuella, eftersom gränsen mellan städerna redan nu är dragen på det ställe som ni föreslår. De kamerala styckningarna av tomterna har genomförts och registrerats. Eftersom styckningarna har vunnit laga kraft och kommungränsen redan sammanfaller med styckningsgränserna är det inte skäl att vidta några nya åtgärder. Inte heller med hänsyn till Högsta förvaltningsdomstolens domslut från 2008 finns det grunder för en fortsatt granskning. Tiden för framställande av invändningar har gått ut fem år efter domslutet.

Att det har gått över fem år sedan lantmäteriverket gjorde en kameral indelning som strider mot statsrådets beslut om kommunindelningen torde inte ha någon betydelse. Den administrativa kommunindelningen ändras eller anpassas inte automatiskt med tiden till den kamerala indelningen. Enligt kommunindelningslagen från 2009 liksom enligt gällande kommunstrukturlag kan förrättningsmännen då vissa villkor uppfylls besluta om ändring av den administrativa kommunindelningen vid en fastighetsförrättning. Denna lag hade dock inte trätt i kraft vid årsskiftet 2008-2009, om än man på lantmäteriverket utanför protokollet hänvisade till lagändringen och fastighetsregisterförarens kommande rättigheter då man gjorde den modiga (om)tolkningen av statsrådets gränsbeslut. Till saken hör att Arto Sulonen, som i egenskap av tjänsteman på inrikesministeriet ansvarade för den bristfälliga beredningen av statsrådets beslut, var ordförande för kommunindelningslagarbetsgruppen som beredde kommunindelningslagen från år 2009. Denna lag var även i övrigt ämnad att retroaktivt legitimera den aktuella ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors stad, Vanda stad och Sibbo kommun. Lantmäteriverket kunde enligt nuvarande lag eventuellt ta ett beslut om att ändra den administrativa kommunindelningen så att den motsvarar den kamerala indelningen, men det förutsätter att myndigheten medger att man år 2008 gjort en felaktig tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Några andra beslut om var den administrativa gränsen går torde alltså inte ha gjorts sedan statsrådets beslut i juni 2007. Framställningen till ändring i kommunindelningen från 26.6.2018 är ingen invändning mot något domslut och formellt sett inte heller någon invändning mot fastighetsförrättningen eller förhandsregistreringen från 2008 som resulterade i den kamerala indelningen som trädde i kraft 1.1.2009.

Att lantmäteriverket år 2008 kunde tolka gränsen mellan Helsingfors och Vanda så som man gjort beror på att statsrådets beslut var oklart. Det är dock uppenbart att statsrådet inte beslöt om att registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) skulle överföras till Helsingfors. Registerenheten räknas i statsrådets beslut inte upp bland de fastigheter och övriga registerenheter som skall överföras till Helsingfors och området för registerenheten för allmän väg finns inte med i området som skall överföras till Helsingfors på en enda officiell eller till påseende framställd karta med kommunindelningsutredarens förslag till ändring i kommunindelningen.

Lantmäteriverket har motiverar sin tolkning av gränsbeslutet med att det är funktionellt att Österleden i sin helhet hör till Helsingfors, men Helsingfors stad har lagt fram planer på att flytta vägen tillbaka söderut.

Eftersom det är oklart var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går föreslår undertecknad nu att det formellt görs en ny ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad, så att gränsen vid Österleden går där den skulle gå enligt beredarens och inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Se kartan nedan.

Även den nya föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Helsingfors den 22 oktober 2018