Handel med stöldgods? Den 21 december 2006

Statsrådet har idag fattat beslutet att "Sibbo storskog" blir ett naturskyddsområde. (Se miljöministeriets pressmeddelande samt Yle Internytt, Yle och HS.) Det är de statsägda markerna i Sibbo som fredas. Den del av Sibbo storskog som Helsingfors stad vill inkorporera ingår inte i det aktuella området. (Se karta.) Vid en annan tidpunkt skulle beslutet ha varit mycket välkommet, men just nu väcker beslutet frågor och misstankar om ett mycket fult spel. Jag syftar inte på att Jan-Erik Enestam (Sfp) avgår som miljöminister eller på att det idag är exakt 50 år sedan Finland antog en lag om upprättande av naturskyddsområden, vilket minister Enestam uppmärksammar i en "analys" i dagens Hbl. Vad jag syftar på är att Sibbo Storskogs framtid hänger ihop med den så kallade Sibbofrågan.

I princip har statsrådet beslut ingenting med Sibbofrågan att göra, men jag är rädd för att det lika väl finns ett samband. Kravet på en nationalpark i Storskogen var ett av de villkor som Vanda ställde för ett stöd av Helsingfors expansionsplaner. Helsingfors stad äger skog invid den statsägda skogen. Indirekt torde regeringens beslut även påverka den av Helsingfors ägda skogen. Möjligheterna att grunda en nationalpark var ett av de lockbeten med vilka man övertalade de gröna i Helsingfors och speciellt i Vanda att stöda Helsingfors östexpansion. Om den aktuella kohandeln eller snarare handeln med rovbyte har jag skrivit i mitt blogginlägg Ändamålen helgar inte medlen. Den 20 november 2006.

Det har föreslagits att Helsingfors stad skulle ansluta sina marker i den norra delen av storskogen till en nationalpark mot att regeringen skulle ge staden en del av Sibbo. Detta vore ett sätt att finansiera nationalparken. Jag skulle kalla det handel med stöldgods. Av de 25 riksdagsmän som den 1 december undertecknade en lagmotion om en nationalpark i Sibbo Storskog fanns representanter för fem olika partier, men inte för Sfp. Det kan väl knappast vara en ren tillfällighet att den avgående miljöministerns eget parti inte var representerat?

Trots att man kritiserat Sibbo för att ha byggt Landbo norr om Borgå motorväg, har de gröna i Helsingfors och Vanda gått in för en kraftigt kantbiten storskog, om det svenska namnet för Sipoonkorpi ens längre är befogat. För att få en nationalpark är man beredd att offra de södra delarna av ödemarken, en del av åkrarna som utgör en buffertzon samt den ekologiska korridoren från Svarta backen och Borgarstrandsviken till Sibbo Storskog (se Metron hotar den ekologiska korridoren. Den 22 november 2006.)

Idagens Borgåblad ingår ett par artiklar om hur Helsingfors expansionsplaner försvårat livet i Östersundom: "Huvudstaden klämmer åt stallet" och "Byrokraterna ställde till med götselfars i Östersundom".

Initiativ till samarbete. Den 20 december 2006

I morse förmedlade även Yle Internytt nyheten om att Sibbo erbjuder sig att samarbeta med Helsingfors. Yle Internett kan där till berätta att även "Kervo vill ha mera mark av Vanda och Sibbo" eller att "också Kervo vill nafsa en bit av Sibbo" samt att politiker i Vanda har startat en namninsamling mot att staden överlåter Västerkullakilen åt Helsingfors. En adress kan även undertecknas på nätet (portalen hakunila.fi).

Under rubriken "Onödigt att Sibbo röstar" (citationstecken ingår i rubriken) skriver dagens Hufvudstadsblad om den planerade folkomröstningen. (Se Referendum. Den 19 december 2006.) En som tyckte att en folkomröstning är onödig är statsninister Matti Vanhanens bror Rauno Vanhanen (c), som är ersättare i fullmäktige i Sibbo. Tillsammans med fyra socialdemokrater röstade Rauno Vanhanen mot förslaget att ordna en folkomröstning. Artikeln i Hbl omnämner även förslaget till samarbete mellan Helsingfors och Sibbo. Mera om omröstningen om folkomröstningen kan läsas i Borgåbladet.

Under rubriken "Sibbo erbjuder sig att samarbeta med Helsingfors" (och på finska "Sipoo tarjoaa Helsingille yhteistyötä") gör Sibbo kommun sitt uttalande om förslaget till samarbete. Jag citerar ett stycke:

Under det senaste halvåret har det blivit klart att Sibbo och Helsingfors har rätt så liknande mål när det gäller utvecklingen av metropolområdet kring huvudstaden. Båda vill till exempel utvidga samhällsstrukturen till sydvästra Sibbo och här starkt basera sig på spårtrafik. I själva verket finns det endast en betydande skillnad i synsättet, dvs. vem som har de behövliga resurserna för att utveckla området och förverkliga de framförda planerna.

Dess värre finns det även en betydande inofficiell skillnad i synsättet: Helsingfors nöjer sig inte med att göra goda affärer på den mark som staden pantar på i Sibbo. Helsingfors vill även ha goda skattebetalare i nuvarande Sibbo, fastän man inte säger det i offentligheten. Om Helsingfors inte får sydvästra Sibbo, så torde Helsingfors inte alls vara så intresserad av att "utvidga samhällsstrukturen till sydvästra Sibbo". Även Pekka Myllyniemis rapport omnämns i Sibbo kommuns uttalande:

Trots till exempel VTT:s beräkningar, som normalt anses pålitliga, har Sibbo kommuns förmåga att klara av den snabba befolkningstillväxten ifrågasatts till och med i utredningsman Pekka Myllyniemis rapport. Denna misstanke skingrades inte ens av de moderna handlingsmodeller för genomförandet av planen som Harkimo och Ekström har skisserat upp för Sibbo kommun i sin rapport, fastän motsvarande slag av samarbete mellan den offentliga och privata sektorn hela tiden utförs i många av Finlands kommuner redan nu.

Sibbo föreslår en samarbetsmodell som "baserar sig på ett markanvändningsavtal om de marker som Helsingfors äger på Sibbo kommuns sida och eventuellt på planeringssamarbete". Modellen motsvarar det sätt på vilket marken som Helsingfors pantade på i Ahlberga i Esbo efter en lång tvist slutligen planerades. Även här ville Helsingfors inkorporera det aktuella området. Det skall bli intressant att se hur Helsingfors skall kunna värja sig mot Sibbos initiativ till samarbete. Jag gissar att man inte tar ställning till initiativet innan statsrådet tagit ställning till Myllyniemis förslag. Helt klart är att Helsingfors genom att samarbeta med Sibbo mycket snabbare kan bygga de områden som staden äger i Sibbo. I sitt uttalande konstaterar Sibbo, med adressen till regeringen, följande: "Att få de stora markområdena som Helsingfors äger i Sibbo i bostadsbruk skulle för sin del underlätta tomtbristen i metropolområdet och sålunda sänka boendekostnaderna i huvudstadsregionen".

Om det gemensamma målet att basera utvidgningen av samhällstrukturen på spårtrafik kommenterade jag redan i gårdagens blogginlägg. Sibbo talar inte uttryckligen om metro, vilket betyder att att spårtrafiken även kunde bestå av pendeltåg och järnväg, med andra ord Heli-banan. Helsingfors har i sina planer för sydvästra Sibbo bundit sig vid en förlängning av metrolinjen österut, så det är diplomatiskt korrekt att opreciserat tala om "spårtrafik". En metrolinje ingår även som ett altarnativ i generalplanen för Sibbo 2025. Liksom jag noterat förut är Helsingfors planer på en metrolinje till Sibbo varken vettiga eller realistiska. Det finns dock även vettiga förslag till en förlängning av metrolinjen. Jag skall återkomma till det i ett senare inlägg.

Till sist en lite gammal nyhet. Sibbofrågan dominerade debatten under Sfp:s partistyrelsemöte förra veckan. Skarpa inägg! Se Sfp:s webbplats. På Sfp:s sidor hittas även Astrid Nurmivaaras anförande "Westerkulla" vid fullmäktigemötet i Vanda den 11 december. Anförandet ingår i förkortad form som en insändare med rubriken "Uhkailua vai yhteistyötä" i söndagens Vantaan Sanomat.

Referendum. Den 19 december 2006

7:00
Folkomröstningen om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag ordnas den 25 februari. I sin förmedling av nyheten har så väl finska Yle som Yle Internytt använt sig av fel karta. Frågan som sibboborna får ta ställning till lyder "Godkänner du att Sibbo kommun gräns justeras enligt kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag?" Svarsalternativen lyder "ja", "nej" och "tar inte ställning".

Yle Internytt uppger att "Sibbobor stöder en folkomröstning"... Det förväntatsades att Myllyniemi själv skulle föreslå en folkomröstning, men det gjorde han alltså inte. Se även ett pressmeddelande från Sibbo kommuns och föreningen För Sibbos uttalande om en folkomröstning. Se nedan.

För dem som inte har tålamod att vänta ett par månader på referendumet och för oss plebejer som saknar rösträtt ordnar jag här ett blebicit eller en rådgivande folkomröstning.

21:00
Kommunstyrelsen i Sibbo har idag godkänt ett förslag till samarbete med Helsingfors. Styrelsen noterar bl.a. att både Sibbo och Helsingfors vill utvidga samhällsstrukturen och spårtrafiken till sydvästra Sibbo. (Se HS, FNB/Hbl.) Ordet metro lär inte ha nämts explicit, men om Sibbos och Helsingfors planer för stunden sammanfaller, så är det nog metro man syftar på med "spårtrafik". I det rådande skedet är klokt av Sibbo att visa samarbetsvilja och stöda Helsingfors megalomaniska metropolvisioner, men jag hoppas att man inte gör några förhastade beslut. Helsingfors metroplaner är inte seriösa. Jag skall återkomma till metrofrågan i ett senare blogginlägg, kanske redan i morgon.

Helsingforspolitikerna sätter blodet i omlopp. Den 18 december 2006

Idag har jag idkat roskisdykning. I soptunnnan fann jag Laura Kolbes debattartikel "Miksi Sipoon alueliitos pane veret kiertämään?" i Helsinginsanomat den 14 december. I fallet Sibbo är det nog ingen som fått mig att koka så mycket som Kolbe. Jag har tidigare behandlat Kolbes tal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni i blogginlägget "Diskussionsprotokoll. Den 4 november 2006" och hennes problematiska dubbelroll som politiker och historiker i inläggen "Historien som legitimerande myt. Den 2 september 2006", "Allt handlar om Helsingfors stads ekonomi. Den 4 oktober 2006" och "City-Centern. Den 3 augusti 2006".

Efter avslöjandena om omfattande plagiat i utredningsmannens rapport känns det inte så meningsfullt att argumentera mot påståenden som Kolbe kom med redan i juni. På tal om plagiat, så säger ett envist rykte... Nej jag skall inte sprida några lösa rykten. Jag har på denna blogg försökt hålla mig till sak och inte gå till personangrepp, inte ens då blodet stigit till huvudet. Ändå vill jag påpeka att professor Kolbes akademiska trovärdighet inte precis ökar av att hon uttrycker sina historiska insikter i politisk retorik blandat med ogrundade påståenden och förtal. Fastän Kolbe i sin debattartikel inte kommer med någonting essentiellt nytt kan jag inte låta bli att granska några av hennes påståenden.

Att en historiker försöker ge historiska perspektiv på politiska frågor har jag i sig ingenting att invända mot. Historia varken bör eller kan helt skiljas från politik. Själv uppfattar jag professor Matti Klinges deltagande i EU-debatten på 1990-talet som synnerligen värdefull. Min doktorsavhandling Stora och små europeiska historier handlar i själva verket till stor del om Klinges bidrag till diskussionen om Finlands roll i Europa. I min avhandling intar jag visserligen den lilla sibbobons perspektiv, men trots en viss satirisk underton ger jag Klinge min uppskattning och mitt erkännande. Politiken behöver historiska perspektiv och då scenen förändras behöver vi historikernas hjälp att finna vår identitet.

I sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni lyfte ledamot Kolbe fram Centerns och kommunminister Hannes Manninens roll i projektet att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors. Efter vad som hänt sedan dess borde Centern förstå att hålla en låg profil i Sibbofrågan. Centerns agerande står i uppenbar konflikt med Centern linje. Utredningsmannen som minister Manninen utnämnde visade sig ha författat en rapport som till största delen är ett rent plagiat. Det förslag som Kolbe tillsammans med andra fullmäktigeledamöter så euforiskt förespråkade i juni visade sig vara ett sällsynt fräckt förslag, men samtidigt ett fatalt hastverk. Medielobbningen för Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo har resulterat i ett rent språkhets. Ändå ställer Laura Kolbe upp för huvudstadens annekteringsplaner med en propagandistisk debattartikel där hon generaliserar och beskyller "anhängarna av Sibbo" för att vara intoleranta rasister. Och hon föreslår "Sibbo-rörelsens" (Sipoo-liike) emotionella energi kommer från stadsfientlighet. Visst är det märkligt att höra en centerpolitiker beskylla landsortsbor och den komunala självstyrelsens försvarare för stadsfientlighet.

I sin debattartikel skriver Kolbe att "Kaupunkialueet muodostavat uusia voimakenttiä kansallisvaltioiden rinalle." Jo, det har man ju kunnat lägga märke till det senaste halvåret. Enligt Kolbe har storstadsregionerna tagit över "superstaternas roll". Globaliseringen har förändrat städernas, landskapens och landsbygdens roll. Syftet med att nämna denna trend torde vara att framställa motståndet som förlegat och reaktionärt. I juni knöt Kolbe denna utveckling till Berlinmurens fall. Då hävdade hon även att "alueiden ja niihin sitoutuneiden identiteettien merkitys on korostunut". Detta förefaller Kolbe se som någonting så väl välkommet som ofrånkomligt. Det märkliga är att Kolbe lika väl vill stärka Helsingforsregionen för den nationella framgångens skull. Åtminstone argumenterar hon, liksom andra Helsingforspolitiker, för Helsingfors rätt utgående från nationens bästa. I själva verket är det Sibbo-lägret som här representerar ett tidsenligt regionalt tänkande. "Sibbo-rörelsen", om det nu överhuvudtaget existerar någon enhetlig "Sibbo-rörelse", vill inte minst slå vakt om just den regionala självstyrelsen och identiteten.

För oss som försvarat Sibbo betyder Sibbo olika saker. Om vi upplever ett hot, så upplever vi det på olika sätt. Det finns nog inga för alla Sibbobor och dess "anhängare" gemensamma rurala värden som sätter blodet i omlopp. Vad som får mig att bli förbannad är förljugenheten, myglet, fräckheten och arrogansen som Helsingforspolitikerna uppvisat i fallet Sibbo. Hade politikerna skött Sibbo-frågan på ett anständigt sett, hade jag kanske omnämnt Sibbo i en eller ett par blogginlägg. Nu har det snart blivit ett par hundra inlägg! Men Sibbo kan, när slaget är avgjort, kanske tacka Kolbe och hennes kolleger för att de provocerade fram starka känslor och blåste liv i kampglöden hos Sibbos försvarare.

23:30
Sibbo kommunfullmäktige beslöt ikväll att kommunen arrangerar folkomröstning om utredningsman Pekka Myllyniemis förslag, uppger Helsingin Sanomat.

De ekologiska och geologiska aspekterna negligeras. Den 17 december 2006

I avsnitt "5.4 Kuntajakoselvittäjän ehdotus" (sida 49) i sin rapport behandlar Pekka Myllyniemi naturaspekterna av sitt förslag (som är större än förslaget 1, som bebos av mindre än 5 % av Sibbos befolkning):

Vaihtoehtoa 1 laajemmalle alueelle sijoittuu myös merkittävät luontoarvot tarjoava Sipoonkorven alue. Sen luontoarvot tarjoavat tärkeän ja luontevan lähtökohdan suunnittelulle. Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.

Trovärdheten i uttalandet om Helsingfors "långa tradition" försvagas dock av att följnade stycken ingår i avsnitt 5 i Helsingfors stadsstyrelses utlåtande:

Luontoarvot ovat suunnittelun lähtökohtina aina hyvässä suunnittelussa. Natura2000-verkoston alueiden ja Sipoonkorven luontoarvot tarjoavat tärkeän ja luontevan lähtökohdan suunnittelulle. Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.
...
Helsingin kaupungin tekemän kuntajakoa koskevan muutosesityksen alue, joka kuuluu nykyisin Vantaaseen, käsittää suurelta osaltaan Natura 2000-verkostoon kuuluvia alueita sekä Mustavuoren pohjoispuolisen peltoalueen. Alue on siten käytännössä rakentamisen kannalta haasteellinen eikä voi sisältää merkittävää asuntorakentamista.
Vanhan Porvoontien ja Porvoon moottoritien välinen alue, Hakunilan peltoalueille saakka, on Vantaan nykyisessä yleiskaavaluonnoksessa varattu suunnilleen nykykäyttöönsä. Mahdollisen alueliitoksen toteuduttua ja kyseessä olevan alueen jäädessä Vantaan kaupungin osaksi, voidaan yhteistyössä Vantaan kaupungin kanssa pikaisesti tarkastella mahdollisuuksia yleiskaavan muuttamiseksi niin, että alue liittyisi saumattomasti olemassa olevaan ja suunniteltavaan uuteen kaupunkirakenteeseen. Kyseessä oleva alue ei nykyisen Vantaan yleiskaavaluonnoksen valossa näytä liittyvän elimellisesti Vantaan muuhun kaupunkirakenteeseen, joten aluetta koskevat suunnittelupäätökset voitaisiin tehdä olemassa olevan yleiskaavaluonnoksen keskeisiä rakenteellisia ideoita muuttamatta.

På sida 52 i Myllyniemis rapport ingår ett nästan identiskt textavsnitt:

Luontoarvot ovat suunnittelun lähtökohtina aina hyvässä suunnittelussa. Natura2000-verkoston alueiden ja Sipoonkorven luontoarvot tarjoavat tärkeän ja luontevan lähtökohdan suunnittelulle. Sipoonkorven alueellinen rajaus tehdään alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.
Helsingin kaupunginvaltuuston kuntajaon muutosesityksen alue, joka kuuluu nykyisin Vantaaseen, käsittää suurelta osaltaan Natura 2000-verkostoon kuuluvia alueita sekä Mustavuoren pohjoispuolisen peltoalueen. Alue on siten käytännössä rakentamisen kannalta haasteellinen.
Uuden Porvoontien ja Porvoon väylän välinen alue, Hakunilan peltoalueille saakka, on Vantaan nykyisessä yleiskaavaluonnoksessa varattu suunnilleen nykykäyttöönsä. Mahdollisen alueliitoksen toteuduttua ja kyseessä olevan alueen jäädessä Vantaan kaupungin osaksi, voidaan yhteistyössä Vantaan kaupungin kanssa pikaisesti tarkastella mahdollisuuksia yleiskaavan muuttamiseksi niin, että alue liittyisi saumattomasti olemassa olevaan ja suunniteltavaan uuteen kaupunkirakenteeseen. Kyseessä oleva alue ei nykyisen Vantaan yleiskaavaluonnoksen valossa näytä liittyvän elimellisesti Vantaan muuhun kaupunkirakenteeseen, joten aluetta koskevat suunnittelupäätökset voitaisiin tehdä olemassa olevan yleiskaavaluonnoksen keskeisiä rakenteellisia ideoita muuttamatta.

Myllyniemi torde i den text som han fått från Helsingfors stadskontor här ha försökt göra en rättelse. Han har bytt ut "Vanhan Porvontien" (Gamla Borgåvägen) mot "Uuden Porvontien", som på Sibbosidan är namnet på riksväg 170, fortsättningen på Österleden. Ur sammanhanget ser det ut som om Helsingfors i sitt utlåtande faktiskt syftar på området söder om Borgå motorväg och inte området mellan motorvägen och Gamla Borgåvägen, vilket skulle betyda ett område norr om motorvägen. Det område som Helsingfors syftar på i sitt utlåtande är eventuellt Västersundom eller Westerkullakilen mellan Österleden och Borgå motorväg. Helsingfors stadstyrelse har kanske inte noterat att det utöver Borgå motorväg finns så väl en väg som heter Gamla Borgåvägen och en väg som heter Nya Borgåvägen, men även ifall Myllyniemi tolkat området rätt, så är inte hans rättelse helt korrekt.

I det sista avsnittet i rapporten, "5.5. Ehdotuksen oikeudellinen perustelu", på sida 55 upprepar Myllyniemi ännu engång stycket från sida 49. Följande av Helsingfors stadskontor författade text upprepar Myllyniemi alltså sammanlagt tre gånger i förslagsdelen i sin rapport:

Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.

På sida 36 citerar Myllyniem (utan citationstecken) ytterligare Sibbos generalplan 2025: "Sipoonkorven laajan yhtenäisen metsäalueen luontoarvot ja ekologiset yhteystarpeet huomioidaan." Mera än det ovannämnda har utredningsmannen inte att säg om naturvärdena eller förslagets ekologiska aspekter. Med andra ord har han inte utrett någonting utöver att han i sin rapport infogat text som han ått från Helsingfors stadskontor. Desto grundligare har Finlands naturskyddsförbund i sin anmärkning till Helsingfors stadsstyrelse behandlat det aktuella områdets ekologiska och geologiska förutsättningar. Anmärkningen, som med bilagor är 17 sidor lång, är mycket läsvärd. I anmärkningen noterar även naturskyddsförbundet att "Sibbo Storskog" (Sipoonkorpi) inte är ett juridiskt definierat begrepp, men tillägger att det är ett allmänt omfattat begrepp som Helsingfors inte kan ändra på med egna beslut. Förbundet noterar även att de omgivande åkrarna utgör en buffertzon:

Sipoonkorpi ei ole juridisesti määritelty alue vaan käsite, joka on suomennos käsitteen alkuperäismuodosta ”Sibbo Storskog”. Tälle käsitteelle on myös määritelty fyysiset rajat Sipoonkorpi-II –työryhmän toimeksiannossa (rajat liitteessä 3). Alueeseen sisältyy siten Sipoonkorven laaja, yhtenäinen metsäalue sekä sen puskurivyöhykkeenä toimivia peltoja.

Sipoonkorpi II -työryhmän varsinaisena tehtävänä oli visioida ja määrittää Sipoonkorven tulevaa maankäyttöä. Koska Sipoonkorpi ei ole juridinen käsite, sen tulevaa maankäyttöä ohjaavat täysin normaalisti kaavoitus ja muut prosessit siten kuin laeissa säädetään. Esimerkiksi Helsingin kaupungin Sipoonkorven eteläosassa omistamat, Helsinki-Porvoo -moottoritiehen rajoittuvat alueet on kaavoitettu oikeusvaikutteisissa seutu- ja maakuntakaavoissa virkistysalueiksi, eivätkä siten ole muutettavissa esim. rakennusmaaksi.

Sekä Helsingin kaupungin että Sipoon kunnan taholta on vuonna 2006 pyritty määrittelemään Sipoonkorven rajoja uudelleen. Koska Sipoonkorpi on laajapohjaisesti sovittu käsite jolla on tietty sisältö, eivät sen paremmin Helsinki kuin Sipookaan sitä voi omilla päätöksillään muuttaa. Toisin sanoen jos jotain toimintaa ollaan sijoittamassa aiemmin mainitun rajauksen sisälle, sitä ollaan sijoittamassa Sipoonkorpeen; ja jos toimintaa ollaan sijoittamassa rajaukseen sisältyvälle metsäalueelle, sitä ollaan sijoittamassa Sipoonkorven metsäalueelle.

Jag skall här citera ytterligare ett stycke ur Finlands naturskyddsförbunds anmärkning:

Kun edellä esitettyyn lisätään vielä alueen alavien osien poikkeuksellinen tulvaherkkyys (mm. Helsingin ja Porvoon välinen maantie on vuosittain poikki tulvan vuoksi), lainvoimaiset kaavavaraukset sekä alueelta tiedossa olevat luontoarvot (mm. arvokkaiksi todettujen kalliometsien ja muiden luontokohteiden määrä), päädytään lopputulemaan, jonka mukaan kohtuuhintaiseen pientalorakentamiseen soveltuvien kohteiden määrä alueella on melko vähäinen, osa niistä on jo käytössä, ja ne sijaitsevat hajallaan, mikä puolestaan ei edistä esim. raideliikenteeseen tukeutuvaa joukkoliikenneratkaisua. Myös alueen nopeaa kaavoittamista ja siten saamista nopeasti rakennuskäyttöön voidaan tältä pohjalta pitää epärealistisena.

Även Helsingfors naturskyddsförening lämnade in en anmärkning till Helsingfors stadsstyrelse. Föreningen är på samma linje som takorganisationen:

Nykyisessä esityksessä Länsi-Sipoon alueelle on suunniteltu rakennettavaksi tiivistä pientaloasumista, johon tarjotaan hyvät joukkoliikenneyhteydet (metro). Yhdistyksemme haluaa korostaa, että monet luonnonsuojelulliset tekijät (nykyiset Natura-alueet, ekologisten käytävien turvaaminen, Sipoonkorven metsän erityisluonne), maaperätekniset seikat (kallioisten ja savi-liejualueet) että virkistykselliset arvot huomioiva, järkevä asuinrakentaminen ei mahdollista kovin laajamittaista, halvan asuntoalueiden rakentamista.

Helsingfors må ha "pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta", men i fallet Sibbo lotsas man att det inte finns några ekologiska eller geologiska problem. Dess värre har inte heller utredningsmannen gjort några egna, av Helsingfors oberoende, utredningar i frågan.

Springpojken. Den 16 december 2006

I onsdagens Uutisguru i Helsinginsanomat ingick frågan vem som av inrikesministeriet utsetts till utredningsman i områdestvisten mellan Helsingfors och Sibbo. (Se ovan.) Det rätta svaret är, som alla som läser denna blogg torde veta, Pekka Myllyniemi (Sdp). Frågan är om det juridiskt sett har någon betydelse vem inrikesministeriet utsåg till utredningsman. Har det inte det, så kunde irikesministeriet lika bra ha utsett Helsingfors stadsdirektör, överborgmästare Jussi Pajunen själv till kommunindelningsutredare. Det hade åtminstone varit uppriktigt.

Stadsrådets kansli utsåg redan 1989 överborgmästare Raimo Ilaskivi till utredningsman med uppgift att utreda förutsättningarna för byggande i huvudstadsregionen. Ilaskivis utredning resulterade i ett inofficiellt förslag till annektering av ett område som i stora drag motsvarar det område av Sibbo som Helsingfors stadsfullmäktige i juni i år beslöt att ansöka om. Någon rapport av Ilaskivis utredning offentliggjordes aldrig, men Myllyniemi redovisar för förslaget i sin rapport. Det är emellertid skäl att notera att Ilaskivis formella uppgift inte var att utreda behovet av en gränsjustering. Troligtvis hade det funnits juridiska hinder för att utnämna kommundirektören i Sibbo, Markku Luoma till kommunindelningsutredare i den aktuella gränstvisten. Tanken är visserligen helt teoretisk, men om en utredning gjord av Markku Luoma inte hållit juridiskt som ett förslag för statsrådet att ta ställning till, så torde inte heller Myllyniemis utredning och förslag göra det. Att Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att inte ta upp Sibbos besvär om utnämningen av utredningsman Pekka Myllyniemi (se "Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006"Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006) betyder på inget sätt att domstolen inte skulle ha betraktat honom som jävig.

Till kvaliteten är utredningen som "utredningsmannen" Hjallis gjorde tillsammans med Bo-Erik Ekström av helt annan nivå än Myllyniemis låtsasutredning. Även jag har genom att skriva denna blogg gjort en omfattande Sibboutredning och dessutom kommit med ett entydigt förslag som inte behöver några vidare utredningar: bevara de existerande gränserna. Det är dock ett ofrånkomligt faktum att varken jag eller Harkimo har blivit utnämnda av kommunministern till utredningsman. Därför kan statsrådet endast ta ställning till Myllyniemis rapport. Efter avslöjandena om plagiat har den officiella utredningsmannen Myllyniemi och hans rapport emellertid förlorat all trovärdighet. Så var det inte tänkt.
Det skulle se ut som om Myllyniemi var opartisk och började sin utredning från rent bord. Frånsett att det efter utnämningen av politices magister Pekka Myllyniemi till kommunidelningsutredare har framkommit att han är jävig var Pekka Myllyniemi det perfekta valet av utredningsman. Myllyniemi är visserligen inte jurist (se "Ingen jurist. Den 21 september 2006"), vilket ansågs vara en förutsättning, men han är en erfaren utredare. Låt vara att han inte tidigare har utrett partiella kommunsammanslagningar.

Som utredare var Myllyniemi inte bara trovärdig, utan även pålitlig. Myllyniemi har inom det socialdemokratiska partiet idkat samarbete med Pekka Korpi och inom Nylands landskapsförbund med Jussi Pajunen. (Se "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006", "Bevismaterial. Den 5 december 2006".) Uppgiften att som en utomstående uttrycka Helsingfors eller "metropolens" önskemål och förslag var på inget sätt ny för Myllyniemi. (Springpojkar får naturligtvis belöning.) Även Jan Vapaavuori var bekant med Myllyniemi. I slutet av maj i år föreläste de båda i Esland vid Helinki-Tallin Euroregion 5th Forum. Vapaavuoris föredrag hade rubriken "Metropolitan area governance", Myllyniemis "Experiences of mergers of local authorities in Finland". I själva verket var Myllyniemi ur Helsingfors synvinkel en så förträfflig utredningsman att det vore märkligt om han inte var påtänkt långt innan han av inrikesministeriet utsågs till kommunindelningsutredare.

Den 5 december ingick i tidningen Länsi-Uusimaa en intervju med Lojo föredetta stadsdirektör. Jag citerar:

Myllyniemi on tehnyt Lohjan kaupungin ja kunnan yhdistämiskokemuksen jälkeen useita kuntaliitosselvityksiä. Niiden joukossa tämänkertainen oli kuitenkin poikkeuksellinen
– Kyse oli ensinnäkin kunnanosaliitoksesta eikä kuntien yhdistämisestä, Pekka Myllyniemi painottaa.
– Eikä mikään selvitystyö ole saanut osakseen sellaista julkisuutta kuin tämä.
Hyvin poikkeuksellista oli sekin, että rinnan Myllyniemen työn kanssa tehtiin yksityinen selvitys. Sipoolaiset varjoselvitysmiehet Harri Harkimo ja Bo-Erik Ekström julkaisivat oman ehdotuksensa pari päivää ennen Myllyniemen raporttia. Heidän ajatuksensa perustuu Lounais-Sipoon alueen kehittämiseen yhteistyössä maanomistajien kanssa.
– Heidän esityksensä tarkoittaa, että kuntaa hoidettaisiin kuin firmaa. Se ei vain sillä tavalla onnistu ja tuskin sopisi myöskään kunnallispoliitikoille.
Myllyniemen selvitystyö oli tiivis kahden kuukauden rupeama.
– Aika oli ihan riittävä, sillä sain virkamiesapua sisäministeriöstä. Lopputulos ei olisi pitkittämisestä parantunut.

Så här sade alltså Myllyniemi ett par dagar innan plagiatet avsslöjades i medierna. Artikeln i Länsi-Uusimaa, som har rubriken "Pekka Myllyniemi tuntee nyt Sipoon", kan vidare berätta att "Myllyniemelle on tarjottu jälleen töitä kahdesta liitoshankkeesta." Jag tvivlar på att det blir några flera utredningar efter den katastrofala Sibboutredningen. Det gjorde jag för övrigt redan i september då jag skrev blogginlägget Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006.

Till sist vill jag beklaga om jag smutskastar Myllyniemi. Jag känner en uppriktig olust inför denna uppgift, som tyvärr är nödvändig. Det som Myllyniemi gjort sig skyldig till, utöver att han olovligt men troligtvis oavsiktligt kopierat Wikipedia och ett par andra publikationer, kan med ett vackert ord även kallas politik. Inom politiken gäller det liksom inom toppidrotten att inte åka fast när man ljuger, myglar eller fuskar. Även om jag är emot fusk känner jag ofta en stark sympati för idrotsnmän som mot slutet av en framgångsrik karriär åkt fast för doping. När Myllyniemi utnämndes till utredningsman informerade jag honom via hans kontaktpersoner på inrikesministeriet om att jag för denna blogg. Om jag lyckats befläcka utredningsmannens rykte, så har jag åtminstone varnat honom på förhand.

Nationellt mindervärdeskomplex bakom metropolvisioner. Den 15 december 2006

Jag har läst ledaren i föregående nummer (49/2006) av Suomen Kuvalehti, som Björn Månsson kritiserar i gårdagens Hufvudstadsblad. Artikeln, som har rubriken "Metropolien kilpailu", upprepar ett budskap som vi fått ta del av många gånger om det senaste halvåret: Framgångsrikaste är de ekonomier vars storstäder klarar sig i konkurrensen med andra storstäder eller "metropoler". I den globala gränslösa ekonomin har storstädernas betydelse ökat på nationalstaternas bekostnad, om inte inom själva ekonomin så åtminstone inom förklaringsmodellerna och föreställningarna om ekonomin. Det ironiska är att man Finland försöker göra utvecklingen av "metropolen" Helsingfors till ett nationellt projekt.

Det är viktigt för finländare att Finland klarar sig i internationella jämförelser. Inom utbildningen verkar det inte vara lika viktigt att vi har en bra och fungerande undervisning som att vi klarar oss bra i jämförelser typ Pisa-undersökningen. The European Competitiveness Index rankade härom veckan Finland som Europas mest konkurrenskraftiga land, men Helsingforsregionen endast som Europas näst mest konkurrenskraftiga region. (Se pressmedelande.) Bryssel är mera konkurrenskraftig. Den senaste tiden har man gått in för att göra Helsingfors till en konkurrenskraftig metropol till vilket pris som helst. Står den kommunala självstyrelsen i vägen för utvecklingen av "Finlands enda metropol", så desto värre för den kommunala självstyrelsen. Ledarskribenten (Tapani Ruokanen)i Suomen Kuvalehti skriver:

Kunnallinen demokratia ei toimi tehokkaasti eikä aina tarkoituksenmukaisesti. Siitä on esimerkkinä Sipoo, jossa ruotsinkielisen väestön edut ovat estänyt alueen kehittämisen osaksi metropolialuetta. Kun valtakunnan kokonaisedun nimissä ollaan liittämässä pienehköä aluetta kunnan aarniometsistä uusiksi asuntoalueiksi, huuto on ollut suuri. Valtiovallan on asettava rajat kunnan itsemääräämisoikeudelle juuri tällaisessa tapauksessa: jos vuosikymmenien odottelukaan ei ole tuottanut tulosta, valtion on aika toimia kokonaisedun nimessä.

Det har varit på modet att tala om Helsingfors metropolområde sedan OECD publicerade sin metropolöversikt över Helsingfors för fyra år sedan. Enligt OECD:s rapport över Helsingfors, som utredningsman Pekka Myllyniemi (Sdp) för övrigt så väl refererar till som plagierar i sin rapport, definieras Helsingfors metropolområde som ett område som består av Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland. I OECD:s rapport rekommenderas det att bebyggelsen i Helsingfors metropolområde koncentreras till lokala centra så som Tavastehus och Lahtis. Ledarskribenten, som själv refererar till OECD, hävdar lika väl att Sibbo har stått i vägen för metropolområdets utveckling.

I sin rapport definierar utredningsman Myllyniemi Helsingfors metropolområde (Helsingin metropolialue) på samma sätt som OECD. Å andra sidan är avsnittet 2.2.5 där definitionen ingår i sin helhet ett plagiat av OECD:s rapport. I avsnitt 2.2.4 använder han dock benämningen metropolområdet i en snävare betydelse, men detta avsnitt är, i strid mot GNU-licensens villkor, kopierat från Wikipedia. (Se Fatalt missförstånd. Den 9 december 2006.) I sin rapport skriver Myllyniemi att "Sipoon omat kaavoitussuunnitelmat eivät ole tähän mennessä tukeneet metropolialueen luontevaa kehitystä tarjota kasvumahdollisuudet kaikkiin ilmansuuntiin." I denna text, som i identisk form återfinns i Helsingfors stadsstyrelses utlåtande, används begreppet metropolområde inte i enlighet med rapportens definition av begreppet utan i samma betydelse som i avsnitt 2.2.4, som plagierats från Wikipedia. Det samma torde gälla satsen "Kuntajaon muutos edistäisi Helsingin seudun kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta tuottamalla toiminnallisesti ja fyysisesti nykyistä tasapainoisemman Helsingin metropolialueen, jolla on entistä paremmat mahdollisuudet selviytyä velvoitteistaan ja tavoitteistaan olla elinkelpoinen, vahva ja tulevaisuudessa entistä kilpailukykyisempi kaupunkiseutu Suomessa ja Euroopassa." I den ovannämda satsen citerar Myllyniemi öppet Helsingfors utlåtande, men citationstecknen eller annan markering av citat fattas.

Personligen ser jag Helsingfors annekteringsplaner som det största hotet mot (det av OECD definierade) metropolområdets balans och utvecklingen av metropolområdets östra del. Genom att förbinda sig vid planer på en förlängning av metron österut motarbetar man i praktiken förverkligandet av en järnväg österut. Detta har jag även hävdat i en anmärkning gällande Helsingfors krav på sydvästra Sibbo. I stadsstyrelsens berömda utlåtande hävdas det som svar på anmärkningen att metron inte förhindrar Heli-banan, men alla torde inse att det skule vara vansinnigt att dra två spårförbindelser bredvid varandra genom södra Sibbo.
Nationella ekonomier drar nytta av konkurrenskraftiga storstäder, men för det övriga Finland är det knappast önskvärt att Finlands befolkning koncentreras till Helsingforsregionen. Lika väl vill man på sina håll hävda att Helsingfors expansion är ett nationellt intresse. När man talar om Helsingfors som en metropol vädjar man ofta till nationella känslor - eller mindervärdeskänslor. Speciellt vill man i Finland kunna hävda sig i förhållande till Sverige. Därför gäller det att i första hand jämföra Helsingfors med Stockholm. Finlandssvenskarna, Svenska folkpartiet och Sibbo förefaller undermedvetet uppfattas som en representant för den "svenska makten", Ruotsin valta. Att krossa "språkmuren" i östrer verkar åtminstone för en del att vara viktigare än det uttalade målet, metropolområdets konkurrenskraft.

Idag utlystes den internationella idétävlingen Greater Helsinki 2050 Vision, som går ut på att hitta idéer för hur Storhelsingfors skall växa till en metropol med två miljoner invånare. (Se pressmeddelande.) För Sibbos del kunde idétävlingen kanske vara en möjlighet att utveckla kommunens egna visioner. Sibbo kommun är själv en av arrangörerna. Dess värre är Pekka Korpi ordförande för tävlingsjuryn.